Tillbaka i fredagsmyset

Visst är det en smula segt att vara i 08a land så det gäller att hitta tillbaka till alla de godbitar som trots allt alltid finns. Och jag måste passa på för nästa vecka blir det inget ordentligt mys på några veckor. Jag måste nämligen opereras i ansiktet igen så det blir svettfritt med fetförband ännu en gång. Känns ju si så där… Men tydligen fick de inte bort allt så det är bara att gilla läget och vara tacksam över att få så bra hjälp!

Men det är inte ännu! Vem vet, himlen kanske hinner trilla ner eller så var provsvaren fel så jagslipper.?

I dag är det hur som helst fredag och fredag betyder fredagsmys, eller hur?

Först simma och vattenlöpa.


Sen nya releasen av Hot mojo. Hade blivit lite varnad att det skulle vara extra tufft men jag tyckte det var härligt och älskade det! Hjälpte säkert att det var bästa Tonny som instruerade.


Vad har du hittat på för mys?

Kram från Ingmarie

Ett år till!

Jag älskar att fylla år! Att ha en alldeles egen specialdag att fira mitt liv på. Visst är det både häftigt och fantastiskt?

Det kändes superlyxigt att få vakna på hotell och bara kunna släntra ner till gymmet och cykla mig svettig igen.?


Och sen hotellfrukost på det! Vansinnigt lyxigt!




Och kolla hur fin utsikt jag hade på jobbet! Fina, fina Falun och Runn.


Och efter jobbet lyxade jag med en skön tågresa. Har jag sagt att jag älskar åka tåg??


Hann precis lagom till ett (som vanligt) underbart yin yoga-pass med bästa Jenny. Hon hade t.o.m köpt blommor till mig! Vilken lärare och vilken vän! Jag blev ju alldeles tårögd.? Och såklart jätteglad!


Hela dagen har jag blivit grattad på olika vis och hemma väntade världens bästa sambo och jättefina paket! 


Vilken dag! Min dag!?

Tack alla som tagit sig tid att tänka på mig och gratulerat på ett eller annat vis.❤️

Kram från Ingmarie

Jetlagfördel

Det har sina fördelar med att vara jetlagad åt “rätt” håll. För mig betyder det att jag rest bakåt i tiden. Plötsligt är jag galet morgonpigg (troligtvis för jag somnar nästan innan barnprogrammen är slut) och har (nästan) inga som helst problem att vara på gymet 05.30.


Kl. 07 hade jag kört 70 min. på crosstrainern, duschat och börjat lassa in frukost! Kan inte ens minnas när det hände sist.?

Det märkligaste är ändå att kl 17 var jag fortfarande pigg trots en absolut fullspäckad jobbdag.


Sånt ska man förstås utnyttja för vem vet när det händer igen? Dessutom kommer jag tvingas till ännu några veckors uppehåll inom kort. Återkommer om varför… Så det blev en svettig timme på hojen med.?


Jag tror minsann jag vill vara jetlagad på det här viset för alltid! 

Kram från Ingmarie

Från sommarland till vinterland

Det är nästan lite festligt det här. Framförallt är det hisnande! För tänk här sitter jag helt plötsligt i Falun med minusgrader och snö. Jag som för mindre än två dygn sedan befann mig down under tusentals mil bort i över 25-gradig värme. Vad hände liksom??



Som sagt var inte konstigt om hjärnan blir förvirrad. Inte blev det väl bättre av att gymet var invaderat av ett gäng ryssar! Tur kroppen verkar veta vad den ska göra…


Kram från Ingmarie

Det är inte alltid att lämna som är det svåraste…

30 timmar tog resan dörr till dörr. Inklusive många timmar ihoppackade i luften, nästan lika många timmars väntande/fraktandes på land och både kaffe och mat på helt galna tider. No wonder hjärnan är mos. Men det flöt på bra och både vi och väskorna är tillbaka i 08a land igen. Sånt ska man vara glad över! 




Men för att komma in i rutinerna gäller det att under några dagar inte helt lyssna på kroppen utan lite kämpa emot den. Du vet, hålla den vaken när den vill sova och inte låta hungern styra helt för det kan betyda precis vilken galenskap som helst. ? Så det var bara att packa upp, kolla posten, tvätta, handla, packa om för i morgon väntar ny resa, fylla på SL-kortet, trotsa kylan och inta Eriksdalsbadet igen.




Men egentligen är varken jetlag, smutstvätt, vardag, gråväder, kyla och frusenhet det jobbigaste med att komma tillbaka. Inte ens att behöva lämna allt det fina och alla härliga människor down under. Eller behöva ha vanliga skor och långbrallor igen efter veckor barbent och (nästan) ständigt traskandes i flipflops.
Nej, det allra, allra värsta är att komma tillbaka, öppna ytterdörren och veta att jag aldrig någonsin mer kommer mötas av lilla Elvira. Aldrig. Det gör ont. Så in i helvetes jäkla ont…


Kram från Ingmarie

Allt har ett slut

Det känns helt ofattbart att vår tid här är slut för denna gången men så är det. I kväll väntar resan tillbaka till Sverige igen. Det känns inte skoj någonstans men jag är samtidigt såklart oerhört tacksam för denna tiden. And I’ll be back! 

Började dagen med två riktigt härliga pass. 

 



Förhoppningsvis hjälper de mig att härda ut 27-timmars resan.?

Kram från Ingmarie

Vattendag

Att simma tidigt, före frukost, är verkligen vansinnigt härligt. Särskilt när solen står rakt upp på himlen och vattnet är sådär perfekt tempererat. Nötte längd efter längd med teknik, intervaller och flytövningar. Är ruskigt nöjd. Och tacksam.



Simning är ju inte så socialt men jag hade i alla fall fint sällskap av både Anders och vår nya vän Sebastian. Man får snacka det man pallar mellan simvarven. Och efteråt. Det behövs inte så mycket för att känna samhörighet och gemenskap. Och vänskap. Ett leende och några uppmuntrande ord räcker ruskigt långt för de flesta. Där är vi alla nog ganska lika.


Havsvattnet är (förstås) inte lika varmt som bassängvattnet men det funkar perfekt för vattenlöpning och “allmän svalka”. Särskilt när sanden är så där varm att det inte går att gå på den barfota.?



Vatten är verkligen coolt. Och framförallt livsviktigt. Utan rent vatten skulle vi snart dö så det gäller att tänka på hur vi behandlar vår jord. 

Att t.ex återvinna allt som går och välja vegomat kan verka som en pyttegrej men i det stora hela är det  jättebra saker för Moder jord. Vi var ännu en gång på samma vego-hak som i går och vi blev ännu en gång så där så vi nästan  dog smarrighetsdöden.?



Kram från Ingmarie

Mandurah

Jag lovade mer så mer blir det. Mandurah är inte helt enkelt att förklara. Det är liksom allt för en som gillar idrott, sol, bad, hav, marinliv, mat, kaffe och relaxad stämning. 

Det är i Mandurah man t.ex hittar ett vegohak som det är mer än värt att åka över halva världen för. Menyn var flera sidor lång och beslutsångesten var total. Men jag tycker vi lyckades väldans bra. Galet gott!






Det är här man kan köra svettpass på ett gym som är så nytt att plasten på grejerna nästan inte hunnit tas av.




I Mandurah hittar man flådiga båtar, vackra utsikter och en mysig marina.


I ett av rummen här bor förresten vi.


Man hittar även övergoda cappuccino.


Och det är här man hittar milslånga stränder och ett havsvattnet som är nästan ljummet.





Inte konstigt vi älskar det här!

Kram från Ingmarie

Hej och hej då

Livet är fullt av hej och hej då. Båda kan vara bra och mindre bra. En del är sorgliga, slitsamma, ångestfulla och  tråkiga medan andra är roliga, lustfyllda, spännande och efterlängtade.

I dag har det varit allt av båda. Hjärtat är sorgset samtidigt som det är glädjefyllt. Låt mig förklara. I dag sa vi hej då till Bunbury. För denna gången i alla fall. Lika mycket som vi kommer sakna lilla Dorothy kommer vi sakna fina Amber. Dessa djur. Som alltid, alltid berör mig så djupt in i hjärtat och stjäl en plats i det för alltid.



Jag kommer sakna alla härliga människor jag träffat, cykla under en varm sol, ljudet från syrsorna och fåglarna, yoga ute i trädgården och kaffet från Erikssons kaffemaskin. SÅ gott!


Jag kommer sakna närheten till Koombana beach och  sim/vattenlöpnings-passen där.


Jag kommer sakna att kunna sitta ute och äta varenda måltid och jag kommer t.om sakna att sitta svettas på hojen i garaget. Jag såg därför till att göra det lite extra ordentligt i dag.?



Men allt har ett slut och jag är så himla glad och tacksam för dessa underbara veckor. Och allt är inte elände för vi har sagt hej till ett annat litet paradis. Mandurah. Det är inte utan att vi blivit blixtförälskade båda två. Hittills är allt the top of the top. Hade egentligen räckt med lägenheten vi hittat och utsikten från den.


Men här finns det mesta av det bästa. Som t.ex ett sprillans nytt Sportcenter! Med allt man kan tänka sig vilja ha och behöva. Jag är helt säker på att jag aldrig simmat i en så ny bassäng och hur fjantigt det än kan verka så var det så himla härligt! Varenda linje syntes till fullo och det fanns inte en endaste liten fläck på det vita kaklet. Magic!



Det här är förstås inte allt. There will be more!

Kram från Ingmarie

Tålamod

Tålamod är ett bra ord att både förstå och kunna. De allra flesta saker och händelser i livet kräver nämligen det. Vissa mer, vissa mindre. Har du det inte så ger du upp och det blir inget av någonting.

Jag tror vi alla har olika tålamod beroende på vad det gäller. Själv har jag t.ex noll tålamod när det gäller att lära mig sy eller korrekturläsa. Antagligen för jag tycker det är tråkigt. Däremot verkar jag ha oändligt tålamod med löpning för gudarna ska veta att jag har haft oräkneliga chanser och tillfällen att ge upp. Diskbråck är en perfekt “ursäkt” till att säga att det inte funkar att kuta mer. Men jag gnetar envist på. Helt säker på att även detta kommer bli bra. Some day…

Eftersom jag fått så många olika råd om hur jag bör göra är det inte helt lätt. Särskilt inte när smärtan varierar. Antagligen hade det varit allra bäst för läkningsprocessen om jag släppte löpningen helt ett tag. Och jag ska det men innan vi är tillbaka i Sverige kommer jag troligtvis fuska lite. Som i dag. Det är liksom inte helt enkelt att låta bli att testa när det är så här…




Kiropraktorn säger i alla fall att det går framåt och jag litar på honom. Han är ganska tuff men han vet vad han snackar om.


Så jag jobbar vidare på gymet. Typ varannan dag blir det. Sånt kräver stort tålamod av mig för helst vill jag ju bara vara ute och att kroppen ska funka utan enbenshopp och statiska coreövningar. Har fått många bra övningar som jag kör plus att jag ju har en himla massa i min egen övningsbank. Så tråkigt blir det egentligen aldrig.


Planen var att köra vattenlöpning i Busseltons fina havsvatten men plötsligt hade de sugande vågorna tagit över så det blev inte mycket med det. Men med solen på himlen, mat i magen och härligt sällskap av små och stora så går det ju ingen större nöd på någon. I alla fall inte mig.



Sol och värme – det är det jag behöver för att må riktigt bra. Ganska fascinerande egentligen hur lite som behövs för att åtminstone mitt tålamod ska växa. Fast det där med att lära mig sy struntar jag i. ? Finns andra som kan och gör det mycket bättre utan att tålamodsprövas. ?


Kram från Ingmarie