Ibland är det enkelt att hålla sig från skratt…

Det kan t.o.m vara enkelt att inte ens le…

Kommer du ihåg tanden jag berättade om? Med någon ovanliga åkomma som en specialist från KI skulle fixa i dag. Jag har varit både tveksam och ifrågasättande. Läst på, ifrågasatt och frågat andra som kan det här med tänder. Ingen har väl egentligen 100% vetat vad som skulle vara bäst men till slut var jag ju tvungen bestämma mig för något behövde göras annars skulle det tydligen bli typ katastrof.

Jag ska väl också tillägga att jag inte gillar att besöka tandläkaren oavsett. Allt för många traumatiska upplevelser genom åren har satt sina spår. Men jag har numera världens bästa tandis och känner mig så lugn jag bara kan när det är han jag går till. Nu var det ju dock en annan i dag men det skulle gå fint var jag lovad. Han är specialist och jodå, han bedövar jättebra.

Och visst fick jag bedövning. Massor! Jag ljuger inte om jag säger att jag totalt fick minst 15 påfyllningar. Men det tog inte. Det var även någon ”sten” i vägen som gjorde att nerven inte kunde nås och bedövas direkt. Jag ska bespara dig detaljerna på de 90 (!!!!!) minuter jag genomled där innan man insåg att tanden är bortom räddning och måste tas bort. Därefter blir det några månaders läkning innan jag kan få implantat.

Dvs jag gjorde allt detta i onödan och nu väntar en lång, svindyr, procedur.

Men det är bara en grej av allt och väl det som fick mitt topplock att lyfta.

Jag har även blivit uppsagd från ett jobb. Inte för att de på något vis är missnöjda, tvärtom, utan för att det ska omorganiseras.

Flera i min familj är dessutom allvarligt sjuka. Både människor och djur. Snart närmar det sig även årsdagen från när lilla Elvira lämnade oss och det känns vansinnigt tungt. Saknar henne varje dag…

Simningen gick trögt i dag och diskbråcksryggen är lite tjurig men jag har tack och lov bra hjälp så den biten oroar mig inte så mycket. Men det känns liksom lite märkligt att allt skit kommer på en och samma gång. Eller så är det som min kära vän Camilla sa. Att summan av allt elände är konstant så nu kanske jag får min dos på ett bra tag framöver.😜

Det var även hon som fick hela min deppighet att vända en smula genom att dra med mig på ett Hot vinyasa flow. Hon t.o.m hämtade mig vid dörren! Snacka om lyx! Och som alltid, lite svettig träning gör livet bättre!

Men livet är så här. Det går upp-ner-upp-ner i en Never ending berg-och dalbana. Jag är trots allt väldigt lyckligt lottad och borde kanske inte gnälla men ibland liksom bara orkar man inte.

Det kommer att vända, det vet jag också, och tills dess är det bara att ta en dag, en timme och en sekund i taget. Solen finns ju där!

Kram från Ingmarie

10 Comments

  1. Ja, det var ett elände, bland det dystraste jag läst från en bloggare. Du begär inga råd från läsarna men får ett ändå:
    Återgå till jobbet som specialistsjuksköterska och flytta hem till Halmstad (om det är praktiskt möjligt), annars Stockholm.

    Du är handlingskraftig och nu om någonsin gäller det att ta itu med problemen direkt. Även om du inte löser allt med en gång kommer du ändå att känna dig nöjd; jag gjorde allt jag kunde. Det är i alla fall min erfarenhet efter alla USA -löpen där det funnits dagar då det känts nattsvart. Lösningen då har varit att just gripa tag i problemen direkt. Du är som klippt och skuren för det. Det mesta brukar ordna sig.

    • Ingmarie

      Tack snälla Björn! Vet du, jag har varit inne på precis det du skriver så antagligen är detta bara en spark i baken. Jag är ju inte precis den som sitter och väntar så det kommer lösa sig med det jag kan påverka. Det andra kan jag ju inte göra så mycket åt mer än hjälpa med det jag kan. (fast tanden var ju onödig oavsett …. 😉 )

  2. Det är märkligt att jobbiga saker ofta verkar ske samtidigt, men det är verkligen så. Hoppas att alla dina bekanta blir friska, att du slipper mer tandproblem och att det löser sig med jobb. Får intrycket av att du alltid har hur mycket projekt som helst på gång, så det där med jobb har jag en känsla av att du löser snabbt. Kram!

    • Ingmarie

      TACK!!!! Ja det är sällan det pytsas ut jämt… Det svåraste i allt detta är väl det jag inte kan påverka.Andras sjukdomar och den där tanden t.ex… Men jobb kommer lösa sig! Kraaaam

Comments are closed.