Det kunde slutat så väldigt mycket värre…

Australien har några av jordens farligaste djur så jag hade tänkt skriva några rader om det här med att vara rädd eftersom många verkar undra hur jag vågar allt. Framförallt springa i skogen, simma och bada. Sen ska jag berätta om det som verkligen kan vara farligt och hur illa det kunde gått för mig i dag..

Jag är mycket väl medveten om att det finns både risker och faror. Dödliga sådana. Ormar, spindlar, krokodiler och hajar är väl det man främst tänker på. Och ja de är alla farliga! Men helt ärligt är det mycket, mycket farligare att sitta i bilen, ligga i soffan för länge eller t.o.m duscha.

Kollade lite statistik och enl den var det förra året 1225 personer som dog i trafikolyckor i Australien. I Sverige var siffran 263 st under 2016. Mellan 1979 och 1998 var det totalt 53 st som dog pga ormbett i Australien. Sedan dess har det stadigt minskat för varje år. Mellan 2000 och 2016 var det totalt 35 st och då hände 50% av de olyckorna i personens hem. Så det gäller väl att ha perspektiv och vara rädd för “rätt” saker tänker jag… Och att ha respekt för vilda djur såklart men det är ytterst, ytterst sällan (kanske aldrig?) de går till “attack” utan det de gör är att försvara sig mot det farligaste djuret av alla. Människan.

Under all den sammanlagda tid jag tillbringat i detta land, och det är långt över ett år sammanlagt nu, så har jag sett max 3-4 giftiga ormar, 1-2 hajar far away och kanske 1-2 spindlar man inte vill ha på sig.

Om jag varit allt för ängslig hade jag t.ex missat dagens lugna fina löptur utmed Kalgan River.

Stigen var smal och bitvis tuff med backar och bröte men jag tog det lugnt. Och njöt!

Anders sprang annan runda (läs bred väg) och njöt på sitt lilla vis.

Faktum är att det jag är mest orolig över är att jag ska trilla och slå mig. Det räcker med den gången när jag var i Canberra på läger inför en OS-satsning. Lyckades trampa på en sten i en nedförsbacke, flyga flera meter och spräcka knät så det blev tut-tut bil till hospitalet, stålskrubb och x antal stygn. (Så nej, det blev inget OS. Bara jäkligt mycket smärta och förlorade satsade pengar…)

Jag är mycket, mycket mer rädd för att någon i min närhet ska bli sjuk eller dö, för clownen Trump & Co, för oansvariga bilister, drogpåverkade tokar, att jag själv får en obotlig sjukdom, för att bli inlåst i ett trångt utrymme typ kista/garderob (ja jag vet att det är tokigt tänkt), för att mista någon viktig livsfunktion, för att jorden håller på att förstöras, för utanförskap och för att jag inte ska “hinna” allt jag vill i livet.

Men olyckor sker dagligen på de mest oväntade ställen och situationer. Har man tur blir det bara ett litet ärr i själen, och kanske på kroppen. Har man otur är livet slut.

Jag hade en väldig tur i dag. Det kunde lika väl varit att jag inte ens hunnit bli 52 år…

Vi for till en av WA absolut vackraste beacher. Little beach. Den ligger i Two peoples bay nature reserve som är ett stort naturreservat ca 30 min från Albany.

Det var många som badade och jag var ju både skitig och svettig så såklart jag hoppade i. Vågorna kändes snälla och jag guppade lyckligt med.

Men sen skulle jag ju upp och utan att jag riktigt fattade hur ligger jag plötsligt under en våg och vet inte varken vad som är upp eller ner. Det enda jag tänker på är att jag måste upp. Men har du någonsin varit “fel” i suget så vet du att det är omöjligt. Jag tumlades runt som i en tvättmaskin, Anders såg allt från stranden, men kommer på något mirakulöst vis upp till slut. Jag kände direkt att min högra axel gjorde vansinnigt ont och när jag tittade på den ser jag att den sitter helt fel. Anders hjälpte mig upp på stranden och han frågade de som var närmast om någon kanske var läkare och kan hjälpa. But no such luck. Märkligt nog var jag helt lugn. Fokuserade helt på att andas. Inte hur vanställd axeln var. Jag försökte instruera utifrån känsla hur armen skulle dras för att hamna rätt och med Anders, och en okänd kvinnas, hjälp gick det! Den ploppade i hålet igen! På mindre än 3 minuter!

Men såklart det gjorde ont som fasen. Jag kände mig både illamående och svimfärdig. Tankarna for som blixtsnabba pilar i huvudet. Tänk om jag hade hamnat på huvudet. Tänk om jag brutit nacken. Tänk om…

Naturens krafter är verkligen starkare än något annat.

Så det blev ett besök på sjukan. Undersökning, röntgen och hela biddevitten. Lika proffsigt som jag minns det från förra gången.(No pics tillåtna.)

Så nu sitter jag här med armen i mitella. Inget brutet. Axeln sitter där den ska. Fysiologi bokad. No “normal” training. 4-6 veckors rehab. Min form lär dala och simningen gå i viloläge. Det är surt som fasen såklart. Just nu är jag inte särskilt glad men det är som alltid. Bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Det kunde ju som sagt var slutat så mycket sämre….

Och det finns tack och lov painkillers så jag kan sova.

Hur som helst är detta dagens absoluta hjälte! What a hero! Särskilt när jag vet att han är bland de blödigaste som går i ett par skor. Men när det väl gäller då är han Superman himself! Alltid!

Kram från Ingmarie

16 Comments

  1. Åh fy vad otäckt, men vad skönt att du hade sådan tur ändå! Att det inte blev värre än en skadad axel och en obehaglig upplevelse.
    När vi var små brukade jag och mina bröder bada i vågorna när det stormade (tror inte att vår mamma visste om det här) och vi tyckte det var jättehäftigt när vi blev nerslagna och utdragna av vågorna. Men såhär i efterhand kan jag bli riktigt rädd vid tanken på vad som kunde ha hänt. Då fattade vi inte hur illa det kunde ha gått, men idag blir jag mörkrädd bara vid tanken på det. Har en väldig respekt för havet idag, det är verkligen enorma krafter man har att göra med.

    • Ingmarie

      Visst är det så! Jag hade en vansinnig tur!

      Och jag tror det är tur våra föräldrar inte visste allt när det begav sig. 😉

  2. Tråkigt men det gick ju ändå “bra”. Och vad modiga och beslutsamma ni var! Vad tror du egentligen hände? Slog axeln i botten, i en sten eller var vågorna bara så kraftiga? Tror du att det blir möjligt att jogga med mitella?

    • Ingmarie

      Ja så här i efterhand fattar jag inte hur vi kunde vara så himla coola. :-O Någonstans i mig fanns både yoga-Ingmarie och sjuksklterske-Ingmarie och de lyckades samarbeta. 😀

      Jag tror helt enkelt vågen var så stark att den slog ner mig i marken med armen och axeln först. Otrolig kraft!

      Och nej, jogga med mitella är omöjligt. Jag tog faktiskt av den. Tyckte den gjorde ont…

  3. Thomas

    Oh my! Vilket drama!! SÅ GLAD att det gick “bra” trots allt. Det kunde ju som sagt blivit så mycket värre … (hemska tanke). Stooor krya på dig-kram på dig kompis! Och en till superhjälten Anders!

    • Ingmarie

      ja det är en skräcktanke. Det kunde ju varit att jag inte ens kunde skrivit inlägget…. KRAM

  4. Men fy vad trist! Lider med dig! Tur att du var i ett land med bra sjukvård! Och de där farliga djuren – känner mig träffad, men du förstod nog att det var med glimten i ögat 😜 Jag var inte särkilt rädd när vi var down under faktiskt. Der enda jag tyckte var läskigt var nog box jellyfish. Men det fanns ju nät och badvakter. Krya på dig nu!

    • Ingmarie

      Du är INTE den enda som oroar sig. Typ 90% av alla som hör var jag är oroar sig verkar det som. Jag har blivit stungen ggr av stings och det har blivit fina ärr. Så länge det inte är en box jellyfish är det hyfsat lugnt…

  5. Leo

    Tur i oturen! Låter som du råkade ut för en rip current? Vattnets strömmar kan till och med vana simmare panikslagna då instinkten säger att man vill tillbaka till stranden samma väg man kom ifrån.
    Att dra axeln i led får man rysningar av att bara läsa. Kramar

    • Ingmarie

      jag tror det var en “vanlig” våg men jag hamnade precis i dess brytning. Fruktansvärt hemskt oavsett… Liksom att se sin axel sitta helt och he-e fel! Hoppas det var både första o sista gången…

  6. Malin Bohman

    Oj, vilken smäll. Och vad bra att ni kunde dra axeln till rätta så snabbt. Önskar dig snar återhämtning men låt det få ta tid. Men det vet du nog att mjukdelar tar tid men det går. Har du en bra fysioterapeut som kan hjälpa dig?
    Styrkekramar ❤

    • Ingmarie

      tack snälla! jag ska till en fysio på tisdag! 😀 Läkaren fixade det! galet bra sjukvård här och som jag fattat det så är de även kända för att vara bland de bästa i världen på just fysio. 😀 KRAM

Comments are closed.