Going forward

Jag tror på riktigt att kroppen har vänt tillbaka till rätt läge igen efter tvärniten. Må det aldrig hända igen och må jag ha kraft att stoppa i tid nästa gång oavsett anledning. För ja, det kommer säkerligen bli minst en “nästa gång” om jag inte bestämmer mig för att flytta ut i skogen, leva på egenodlat, sluta utsätta mig för utmaningar och i princip lever eremitliv. Sannolikheten till ett sånt liv är obefintligt. Fast man ska som bekant aldrig säga aldrig… Jag tror förresten inte ens det hjälper för livet består av någon slags påfrestningar och stress. Vi är bara olika bra på att hantera dem. Jag har t.ex inga som helst problem att prata inför folk, ta kontakt med okända eller fråga 18 gånger när det är något jag inte fattar. Saker som andra nästan hellre dör än att behöva utsätta sig för. Däremot är jag usel på att hantera långa perioder av dålig sömn, hög arbetsbelastning utan ordentliga pauser, av att känna mig otillräcklig och rädslan för att göra fel på jobbet.

Samtidigt som jag vet detta så är det skitsvårt att veta när “för mycket” verkligen är “för mycket”. Jag är en rackare på att kunna bita ihop och stå ut och det har hittills både hjälpt och stjälpt mig. Knepigt det där… Men jag antar att det är något alla mer eller mindre kämpar med och jag tänker att jag trots allt lärt mig en hel del hittills i livet om allt det som är just stress för mig.

Hur som helst. I dag vågade jag mig på lite korta löpintervaller igen och det var så kul! Guru-Danne tycker det är helt ok att jag tränar på så länge det bara är kort och inte gör mig  “fatigue”. Dvs tömd och utmattad. Ungefär samma sak säger PT-Rafael men han ser ändå till att jag blir trött när vi kör. Precis som han peppar mig, utmanar mig, uppmuntrar mig, ser till att jag backar när det behövs och ffa så gör han skitskojiga pass och får mig att lita på att jag visst kan! Även när jag tror det är omöjligt.

Alla, och jag menar verkligen a-l-l-a, borde ha en PT emellanåt. Det är mycket väl investerade pengar! (Om man har tur som jag och hittar den bästa vill säga. )

Kör du med PT/coach?

Kram från Ingmarie

 

2 Comments

  1. Har kört med Yoga-PT en gång och det gav massor. Men drömmer lite om att ha en styrke-pt, som kan få mig att våga mer och komma längre. Men just nu tillåter varken ekonomi eller vardagspussel den prioriteringen. Men en dag!

Comments are closed.