Vanligt unikt vanlig

Vad är egentligen “vanligt” och vem är “vanlig”? Om man tänker efter så är ju allt och alla unika. För att inte tala om allt som sker. Det är ganska hisnande tankar. Att ingen och inget är likt någonting annat varken förr, nu eller sen. Ändå använder man ordet “vanlig” ganska ofta. Man äter sin vanliga frukost, sover i sin vanliga säng, går till sitt vanliga jobb, man är som vanligt och kutar en av sina vanliga rundor. Ja i alla fall gör jag det.

Kanske vi behöver det där ordet för att hitta någon slags stabilitet i en tillvaro som, för de flesta, snurrar på och förändras hela, hela tiden i en hiskelig fart. Det är åtminstone inte överdrivet många i min omgivning som säger att de tycker livet går för långsamt eller att de har för mycket tid.

Så även om jag sprang “vanliga” rundor både i går och i dag så var de ju ändå som de aldrig varit och aldrig kommer att bli igen. Jag försökte verkligen tänka på det när jag slirade runt på is och grus i ett försök att liva upp det hela. Att sliret var unikt och jag skulle aldrig mer behöva uppleva just det sliret. Det gick väl si så där men jag ångrade såklart mig inte för att jag trotsade bendödar-underlaget och höll mig upprätt både i går och i dag. Jag vet ju dessutom att om bara några dagar blir det annat att kuta på vilket såklart gör det väldigt mycket enklare att härda ut ett “vanligt” 08:a januariväder. 😍

Att käka god vegomat kommer nog aldrig bli “vanligt” för mig för det finns så otroligt mycket att välja mellan. Vegan-burgarna på The Plant var i och för sig lika vansinnigt goda som vanligt men det är ändå en unik upplevelse varje gång för de är outstanding! Och ännu bättre blev det hela när jag delade stunden med en kär vän som Camilla.

Den var inte bara god den där burgaren. Jag fick galet mycket ny energi av den också!  Så mycket att jag helt gjorde slut på den på gymet. Lite som vanligt alltså. Fast ändå unikt.

Kram från Ingmarie

2 Comments

Comments are closed.