I lördags kväll när jag kom hem så började jag frysa. Tyckte det var lite märkligt med tanke på hur varmt det var men tänkte att det var nog för att jag svettats så mycket. På natten fick jag frossa oh på morgonen kände jag mig en smula matt men inte direkt sjuk. Var dock inte sugen på att springa så bestämde mig för pool-run. Dt är ju en fördel med Halmstad.Simstadion Brottet ligger typ 1,5 km från lyan och är helt gratis. Att vattnet är kallt får man stå ut med så därför var jag inte ett dugg förvånad över att jag frös där. Det gör jag alltid.
Nu var det nära att det inte blev något för bältes-remmen har varit lagad x antal gånger men där och då gav det upp helt.
Men ibland är mina hjärn-celler verkligen på hugget trots, eller tack vare, det som kom sen. Jag stoppade helt enkelt den innanför baddräkten. Funkade kalas-bra!
Men frös gjorde jag och jag kände mig lite konstig. Efter kvälls-rasten så fick jag för mig att jag skulle kolla tempen.
39,1 grader.
Så det var inte så märkligt att jag var en smula matt. Att jag ens kunde stå upp är obegripligt!
På natten frossade och svettades jag om vartannat. Tempen gick upp och ner. Från 39 till 37 till 39 till 37 osv osv. Tog ingen alvedon för så länge tempen inte är över 40 allt för länge så är det bästa oftast att bara låta det ha sin gång.
I går sov jag i princip hela dagen och det enda jag orkade förutom att dricka hinkvis med vätska var att byta de svettiga kläderna när de blev allt för outhärdliga.
Frossade mig igenom natten och i morse hade jag såna blodtrycksfall att jag kunde stå upp i max en minut.Det blir som bubbelvatten i armarna och upp i huvudet och precis all kraft försvinner. Det enda som hjälper är att lägga sig ner. Det sker oa sett för gör jag inte det så svimmar jag och då blir det planläge oavsett.
Vid en ”vanlig” svimning blir det mer tungt i hela kroppen. Det här är fruktansvärt obehagligt och första gången jag upplevde det var när jag fick den där influensa A julen 2024 som slutade på akuten.
Men det var då.
Nu är jag lika plötsligt som det kom både feberfri och bubbelvattenfri.
!!!!!
Fattar ingenting.
Eller jo det gör jag nog.
Det här var högst troligt inte varken något virus eller någon bacillusk utan kroppens sätt att på skarpen säga till skallen att tagga ner några snäpp.
Jag tror också att nu när jag äntligen blivit ”fri” från det andra jobbet som varit en pina har gjort att många spänningar släppt.
Oavsett var det helt klart ett effektivt sätt och med tanke på hur klena mina muskler känns just nu så lär det krävas några dagar till.
Tyvärr har jag inte ens Ove och Bertil attt leka med för de åkte hem i går. Tur jag har många olästa böcker!
Kram från Ingmarie
Grattis och välkommen tillbaka till livet (och bloggen naturligtvis 😉 ) !
Kroppen är en fantastisk skapelse, men ibland lite oberäkenlig. Tror som du (man kan ju aldrig veta säkert) att din efteranalys av händelsen är fullt plausibel.
Speciellt lite äldre kroppar, behöver sannolikt längre återhämtningsperioder då och då. Därmed inte sagt att man skall börja ägna sig åt att spendera ”kvalitetstid” i soffan.
Lågintensivt, som promenader och (om möjligt 😉 ) lugna cykelturer fungerar finfint för mig. När kroppen börjar kännas redo efter typ en vecka, kan man köra på ”som vanligt” igen.
Sjukdom är lite grann som fasta. Belöningen kommer efteråt. Mat smakar aldrig så gott som när man bryter en fasta. Livet känns aldrig så levande som efter man blivit frisk igen.
I ett par dagar i alla fall 😉
Ja så är det. Nu blir det en ”längre” period med vila. (Allt är som bekant relativt-haha. Flera dagar är lääääänge för mig.)
Det är intressant att man tror att DENNA gången kommer det gå åt pipsvängen men så repar man sig och kommer tillbaka. Just feber har jag fått lite skräck för efter den där influensan för det var på riktigt hemskt. :-O
Men ja, livet börjar återvända i kroppen och det är uuunderbart!