En patient kallade mig/oss för ”det springande folket” i dag och även om vi kanske inte direkt springer så går många av oss väldigt fort.
Jag är definitivt en av dem!
Det roliga, och knäppa, är att när man sen slutar så fortsätter man gå lika snabbt fastän det är absolut onödigt. Eller kanske inte förresten för då vill man ju hem.
I dag har det i alla fall varit en ovanligt svettig kväll men grejen är att även de passen tar ju slut och man får gå hem. Hur det är i morgon är det ingen som vet och det är just det jag tycker är det roligaste med jobbet på akuten.
Det är också pga ovissheten om belastningen som jag inte vill köra något allt för hårt pass innan men träna både vill och behöver jag!
En timme i skogen med sol och regn fyllde på mina energidepåer. Utan det hade jag garanterat varit ännu tröttare efter detta jobbpass.
Kram från Ingmarie