Det svänger snabbt och en sak är säker. När naturen sätter in sina krafter har vi människo-knytt inte mycket att säga till om…
Allt började i alla fall väldans bra denna dag. Bara 600 meter från hotellet i Oklahoma gick en cykel/gångväg utmed Oklahoma River. Jag slog på stort och körde intervaller. 14 x 2 minuter. Kändes riktigt bra och jag kom på mig själv med att le när jag sprang där och svettades. Lilla jag i Oklahoma liksom!
Oklahoma visade f ö en hel del av den ”andra sidan” av allt det glittriga och flådiga. Det var fruktansvärt många uteliggare som gick omkring med sina få tillhörigheter, bodde under broar eller små plasttält, tiggde sittandes vid vägkanterna medan bilarna susade förbi och ofta var de påverkade. Många hade även hundar. En av broarna jag sprang under hade en eldstad som fortfarande pyrde och det låg fullt av skräp. Hemskt och sorgligt…
Vi åkte i alla fall vidare och såg roliga grejer och gjorde en massa stopp.
Lucille´s Roadhouse var ett sjukt coolt ställe och ännu en lyckoträff när det gäller mat. Jag var mätt väldigt länge efter det stoppet!
Vi for genom några spökstäder och förundrades över hur mycket övergivna hus, bilar och annat det finns och hur mycket skräp det finns slängt överallt!
Men vi hittade också roliga skyltar, samlarställen, State-border signs, windmills, Road-house, en lutande silo och ett gigantiskt kors.
Det var vid de två sista vädret vände…
Det var förvisso fortfarande varmt men himlen öppnade sig och Tor körde för fulla muggar där uppe så blixtrarna gick kors och tvärs. Tack och lov kunde vi ta oss in på en mindre väg för att inte helt bli omkullkörda av de där lastbilarna. Satan i gatan vad de kör!
Det var riktigt obehagligt och läskigt! Vet inte om jag varit med om sånt skyfall innan men det har jag antagligen.
Och värre skulle det bli… När vi väl installerat oss, fått i gång tvätten och slagit oss ner i soffan gick larmet. Den som inte hör det är stendöv!
Många av oss samlades i lobbyn och följde utvecklingen. Som det ser ut nu har vi klarat oss bra men så kom nästa larm.
Vi ska absolut inte ut nu men morgondagens planer som jag sett fram emot har helt grusats. Mer om det sen. Vi får hitta på en plan B helt enkelt. Viktigast är ju trots allt att vi är i säkerhet!
Kram från Ingmarie