Vi hade egentligen tänkt att åka direkt till Albuquerque men så bestämde vi att ta den riktigt gamla Route 66 runt Santa Fe och stanna där en natt. Vi har varit i Santa Fe x flera men aldrig sovit där. Det ligger på ännu högre höjd än Albuquerque och som en rivstart fick vi veta att hissen ar sönder och vi skulle bo på fjärde våningen.
Snacka om puls- och mjölksyrehöjare! Det är samma chock varje gång man kommer över 1500 m ö h. I alla fall för mig.
Men vi började dagen i Amarillo, Texas, där jag sprang en av de tråkigaste löprundor ever men alternativet, att inte springa alls, hade varit ännu värre.
”Trail” behöver inte betyda stig i detta landet utan kan lika väl betyda betong-gångväg
Strax utanför Amarillo ligger Cadillac Ranch som är helt galet roligt. 10 Cadillac står på rad med nosen ner i marken mitt ute på ett öde fält. Det var några konstnärer som gjorde det i samarbete med miljardären Stanley Marsh som ville ha lite public art.
Med tiden började folk ta delar av bilarna och spraya dem med färg vilket till slut blev en grej så numera uppmanas alla att spraya dem. Några delar att plocka finns dock inte kvar.
Hela vägen och murarna/staketen runt omkring också färgglada och man blir banne mig glad av det!
Och jodå, jag sprayade också. Älskar ju att kladda!
På vägen har vi passerat en massa övergivna byggnader från Route 66 storhetstid och även några som tex Blue Swallow Motel som fortfarande blomstrar.
Vi har även sett kilometerlånga godståg, varit i ett roligt Route 66 museum, käkat på ett road-ställe och passerat både halvvägs-punkten på Routen och åkt in i New Mexico. När vi gjorde det kände jag det som att komma hem!
Mitt i allt har vi badat i The Blue Hole in Santa Rosa.
Vilken grej alltså! Vi var de enda som var i och Anders gillade det så mycket att han var i flera gånger!
Screenshot
Extravägen var en av de vackraste vi har åkt på och så värt ”omvägen”.
Att få se denna himmel i New Mexico igen ger mig lyckorus och i morgon är jag ”hemma” i Albuquerque igen.
Kram från Ingmarie