Långpanna

Jag minns verkligen inte när jag sist sprang något pass som varit längre än 90 minuter. Knappt ens så länge förresten. Jag tror det var med Camilla i somras någon gång. Längesedan är det i alla fall och enda anledningen är nog att jag liksom inte har varit sugen.

Men redan för flera dagar sedan tänkte jag att i dag kunde vara en bra dag för ett längre pass men hade inte räknat med att det skulle vara kallt när jag skulle ut.
Jo kallt.
På riktigt kallt.
I natt har det tydligen varit ynka två plusgrader och när jag kom upp på Elena-parkeringen var det typ åtta. Dessutom blåste det isvindar och var molnigt. Det var bra nära att jag sket i det. Eller i alla fall önskade jag att jag hade tagit vantar med mig. Då är det illa!

Inte ens den halvt evighetslånga uppförsbacken i början fick mig varm men när jag vände lite ner och norrut kom solen och jag började tina upp så smått.

Jag gneta på upp och ner för backarna. För det mesta är de där trailsen fantastiska men en hel del partier är väldigt steniga och fulla med rullgrus så det blir nästan ännu värre att springa nedför. Ibland är det t o m så brant att det är omöjligt att springa.

Jag sprang hela vägen till Sandia Tram och där vände det helt. Som nästan alltid här. När solen kommer så blir det genast härligt varmt så tröjan åkte av. Jag var väldigt glad både över att inte ha vantar och att jag hade vatten med mig för det behövdes!

Jag hade som mål att hålla i gång två timmar så då blev det så. Några sekunder över går bra men absolut inte under.

Det gick banne mig inte snabbt men det var också meningen och det blev en rolig krumelur. Jag behöver varken ta extra steg eller extra trappor i dag.

Åt och slöade en stund i solen innan lite mer pool-run. Det är så himla skönt och enkelt att det är omöjligt att låta bli!

Kram från Ingmarie

2 Comments

  1. Vädret du hade påminner mig om när jag var barn och hela familjen åkte till Sydafrika. Det var minusgrader på nätterna och sommarvärme på dagarna.

Comments are closed.