Det är i alla fall inte långtråkigt

Det är inte helt märkligt om man blir lite snurrig i bollen och ter sig en smula förvirrat i tider som dessa.

När jag stack ut för ett swimrunpass stekte solen från en klarblå himmel. Det var så där varmt att jag på allvar funderade på att köra utan våtdräkt. Ja du fattar. Då är det varmt! Men jag hann inte mer än komma till Hellasgården, där Fredrik väntade, innan himlen blev gråare än bly. Redan vid vår första simning kom några regndroppar. Vid den andra och tredje regnade det rejält och sen öppnade sig himlen! Det var verkligen som om någon hällde hinkar med vatten på oss. Stigarna vi sprang på förvandlades till rinnande bäckar och klipphällarna till små vattenfall. Helt crazy! Åskade gjorde det med. Och haglade! När vi simmade smattrade vattnet så högt att man inte såg något och det kändes som om en jättefågel satt och pickade på min badnösse-skalle. Men det var bara de där snöbolls-stora regndropparna. Eller haglet. 

Men vad kunde vi göra annat än att skratta åt det hela? Vi klafsade vidare och njöt faktiskt! Vi var ju liksom blöta ändå och Swimrun är alltid ett äventyr. Att simma i regn är så galet häftigt! Önskar vi hade kunnat fota det hela men det här är det enda vi fick ihop.



Fredrik är en klippa och jag älskar att hänga med honom! Hoppas innerligt att vi kan få till något race tillsammans även i år.😀

Regnet avtog så småningom och bara några timmar senare var det som att det aldrig kommit.


Så det blev en massa varv i poolen med bältet. Hur skönt som helst!


I morgon ska det tydligen bli samma variation men i annan ordning. Spännande! Eller inte…

Kram från Ingmarie

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *