Fart & lugn-tisdag

Leave a Comment

Oavsett hur resten av veckan blir så är jag jättetacksam för vad den hittills har gett mig. Jag tror t o m tisdagen var ännu bättre än måndagen! Trots att jag inte badat. (!!!!)

Benen var pigga, starka och glada när jag körde intervallerna i förmiddags. (6 x 5 minuter med 1 minuts vila för att vara mer exakt.)
Luften var sådär härligt frisk och det blåste absolut noll sekund-millimeter. Sånt är man extra tacksam över i november när man bor vid kusten och träden inte skyddar särskilt mycket längre.

Mitt inför-nästa-vernissage-projekt går framåt och gympasset gick superbra!

Som extra-klicken på allt hade jag och Alexandra ett Yoga-event med extra mys och mums som blev väldigt lyckat och uppskattat. Jätteskoj!

Kram från Ingmarie

Måndags-prickningar

2 Comments

Jag hade en ruskig träningsvärk i benen i morse efter gårdagens (oplanerat) svettpass på gymet. Alltså jag hade planerat att gyma men inte så tufft. Det är ju inte helt ovanligt att jag får feeling när jag är där… Nog tur jag skulle till jobbet för annars hade jag kanske inte kommit upp ur sängen ö h t.

Träningsvärk är den enda värken jag gillar så jag klagar absolut inte. Tvärtom! Och det har funkat hur bra som helst med allt ändå. Dessutom har jag lyckats pricka in allt perfekt denna lediga november-måndag.

Så här;

Prickning nummer ett:
Löpning precis den stunden solen ville visa sig. Vilken lycka!

Prickning nummer två:
Härligt bad precis efter regnet (och lite under) med en bedårande regnbåge som sällskap.

Prickning nummer tre:
Simpass i egen bana! Egentligen hade jag tänkt göra det i morgon men fick ett infall och tur var väl det för från i morgon och resten av veckan är det tävlingar och det kommer bara finnas några ynka banor för oss dödliga att nyttja.

Prickning nummer fyra:
Har  äntligen tagit tag i terapijobbet att måla tavelramar som en del i förberedelserna inför nästa utställning jag tänkt att ha. Det var roligare än jag minns det!

Fortsätter veckan så här kommer den bli outstandning!
Hur har din måndag varit?

Kram från Ingmarie

 

Lördagsäventyr

4 Comments

Det har varit många turer hit och dit och ännu mer planerande för att få till det men i dag hände det äntligen! Det är helt galet egentligen att trots att vi bor ”nästan-grannar” (allt är som bekant nära i Skåne) så verkar våra livs-scheman vara helt osynkade. Men vill man så går det heter det ju.
Jag och Anders drog till Järavallen där  Anders drog iväg på den blå slingan medan jag direkt började på Skåneleden för att möta upp Anna som i sin tur bliv avsläppt på andra sidan Saxtorpossjöarna av Fredrik som skulle på orienterings-äventyr.
Ja du förstår pusslet..

Det var förresten här vi var i maj när det var en av årets varmaste dagar och myggen som hungrigast. Vi kan väl säga som så att inget av det där gällde i dag.

Anna tog mig bl.a runt på den där superskojiga 10 km slingan som går i så många kringelikrokar att man efter bara några minuter har noll koll på vart man är på väg eller åt vilket väderstreck näsan pekar. Vi har kutat den en gång innan men eftersom jag följde henne även den gången visste jag lika lite nu var vi skulle. Tur hon inte satte fart och lämnade mig för då hade jag garanterat fortfarande irrat runt där.

Vi hade stämt träff med våra respektive män vid Saxtorpssjöarna men medan Anna valde att springa lite till så valde jag det jag i princip alltid väljer vid en sjö/ett hav. Ja du vet..
Ett sånt här sprada-ställe kan man bara inte skippa!

Anders badade inte heller men tror han uppskattade att jag tagit med varmt att dricka.

Lycklig långt in i märgen åkte vi vidare till Lund och Lovecoffeef ör att njuta av ännu mer varmt och många timmars snack. Underbart!

Kram från Ingmarie

 

Hoppfull

Leave a Comment

Lika snabbt som jag hamnade i en svacka, lika snabbt verkar jag har kravlat mig upp igen. Inte helt men tillräckligt för att jag skulle orka mer än i går och för att känna hoppfullhet igen. Tänk så märkligt det där är ändå. Att man ena dagen upplever det som att allt är sjukt tungt, slitsamt, tråkigt och jobbigt och sen på mindre än ett dygn så känns det tvärtom. Just i mitt fall just nu kan jag fatta det för en infekterad käke är inget man varken kan leka bort eller låtsas inte finns men ibland är det ju så här utan att man fattar hur. I alla fall för mig.

På något vis inbillar jag mig också att detta var ett sätt för kroppen att bromsa mig på alla plan. Det har ju hänt x antal gånger innan när jag inte lyssnat på den. Trodde jag skulle ha lärt mig men tydligen inte…
Det har varit mycket på många plan ganska länge nu men bara det att jag faktiskt tillät mig att strunta i jobbet i går em gjorde på något vis att flera kilo försvann från mina axlar. Min arbetsmoral är extremt hög och jag är ”expert” på att bita ihop vilket för det mesta säkert är jättebra men långt ifrån alltid. Det krävdes dock att både en läkar-kollega och min chef sa att jag skulle gå hem och stanna hemma i dag…

Jag har verkligen chillat denna fredag och tagit flera små siestor men till skillnad från i går ville jag röra på mig så det blev en mega-lugn tur i fin-skogen och ett förvånansvärt bra pass på gymet.

På tal om gymet så är du välkommen på detta nästa vecka!

Har även fortsatt med några av alla mina målar-projekt och varit vid (och i) havet.

Kram från Ingmarie

Bakslag

2 Comments

Minns du att jag skrev att jag blev ”belönad” med en hamsterkind efter käk-operationen i måndags? Jag tyckte det blev bättre och bättre men i natt förvandlades den till en bultanxde tennisboll (!!!) som gjorde att jag sov minimalt trots värktabletter.

Jag kravlade mig dock upp innan solen för att ta mig till jobbet och en utbildningsdag gällande CBRNE. (Dvs om kemiska, biologiska, radiologiska, nuklerära och explosiva ämnen.) Vi kan väl säga som så här att jag kände det emellanåt som jag blivit utsatt för något av det där… Snurrig, yrslig, dubbelseende och illamående.
För att göra en lång story kort så fick jag avbryta och ta mig hem vid lunchtid, kraschlanda på soffan och får nu snällt knapra antibiotika i minst en vecka.

Men men, det kunde varit värre och både himlen och månen är i alla fall bedårande vackra denna kväll.

Kram från Ingmarie

Varför?

2 Comments

Jag tror att det är viktigt att med jämna mellanrum fråga sig varför man gör vissa saker. Både för att fundera på om det är något man vill fortsätta göra och om det är något man vill förändra. Om man hittar ett ärligt därför så är man antagligen på rätt spår i livet.

Så varför kör jag intervaller när jag ändå inte kommer bli varken snabbare eller elit igen? Varför liksom ”plåga” mig med det när det är betydligt enklare att bara såsa omkring?

Svaret är enkelt. Därför att jag gillar känslan av att känna mig stark, känna pulsen bli så där bultande hög, bli trött och svettig och därför att när man utmanat sig och varit en smula utanför sin komfortzon och klarat det så är det själva belöningen. Att ha klarat av något som är jobbigt och där man fått kämpa för att klara av det. Intervaller av olika slag är utmanande även om de kan kännas mer eller mindre lätta/svåra.
Dagens 14 x 2 min. var någonstans mittemellan och känslan efteråt var lika härlig som alltid.

Så varför Hot Yoga? Det är som det låter hot. Så hot att svetten fullkomligt stänker. Nu gillar jag förvisso värme men övningarna kan göra att både ben och armar darrar värre än asplöv och en del positioner kommer jag högst troligt aldrig klara även om jag övar varje dag. Men det är ok för varje gång kommer jag på något mer om mig själv och kroppen känns som en mjuk skumboll. Så därför fortsätter jag glida omkring i min svett.

Och varför bada året runt? Därför att där kommer vi till det där med att utmana sig själv igen. Ännu är det inte jättekallt men 10 grader är 10 grader att doppa hela kroppen i och eftersom jag fortfarande cyklar (barbent) är det lite dubbelt utmanande. Men känslan, upplevelsen, närvaron och euforin överväger allt och är mitt därför.

Vet du dina ”varför”?

Kram från Ingmarie

Hamsterkind

Leave a Comment

10 timmars sömn krävdes för att jag skulle vakna till liv efter gårdagen. Men det krävdes bara frukost och en löptur för att jag skulle vilja sova igen men det kunde jag ju glömma för plikten kallade. Snacka om att vara klen… Dessutom har jag ”belönats” med en hamsterkind..

Men skogen var fin och benen förvånansvärt pigga!

Kram från Ingmarie

Okaxig

Leave a Comment

Det här att behöva operera käken en gång till är ingen hit varken fysiskt, mentalt eller ekonomiskt och jag är verkligen inte särskilt varken kaxig eller pigg just nu. Det kommer förhoppningsvis bli bra så småningom och jag säger tack och lov att det finns painkillers! Även om jag blir en tröttmössa av dem. Var helt slut när allt var klart och somnade nog banne mig innan jag ens hunnit lägga mig på soffan. Bara hoppas jag är piggare i morgon för annars blir det extra intressant på jobbet… haha

Tränat har jag i alla fall hunnit och det underlättar och förbättrat allt i livet för mig. Endorfiner är bra fina grejer det också! De gjorde mig garanterat både gladare och lugnare innan de där nästan två timmarna under operations-duken.

Bra simpass och bra gympass inkl lite extra yoga-moves.

Hur startade du denna veckan?

Kram från Ingmarie

Novemberfärger och mys

2 Comments

Trots att jag är solens dotter så gillar jag verkligen november. Det är något speciellt med de grå nyanser just denna månad. De är nämligen inte alls samma i t ex januari och februari.

I skogen börjar det bli klent med löv på träden men desto mer på marken.

I går blev det en lugn spring-timme innan jobbet med de rosa pjuxen. I dag nästan två timmar lite snabbare i mina blå favvisar.

I dag var jag ledig och kan inte ens tänka mig en bättre söndagseftermiddag än den jag fick.
Vi träffade Catrine och Johan vid mysiga Wallålkra Stenkärlsfabrik. Det var där jag och Anders var i september då vi både njöt av enastående god mat och den vackra miljö plus provade på att dreja. Våra alster är nu hemhämtade och vi ska dit igen för att leka med med lera!
Det blev ingen drejning i dag men en väldigt fin promenad i skogen och lika enastående god mat och service som förra gången. Nu fick vi även äntligen höra om Catrines enastående prestation när hon klarade Kullamannen 100 miles för en vecka sedan.
16 mil i galen terräng med oändliga antal höjdmetrar. För mig är det lika ofattbart att klara en sån grej som att det är att jag skulle kunna förklara hur en mobiltelefon fungerar..

Jag hade lätt kunnat sitta kvar där fortfarande bara för det var så himla mysigt och trevligt men de stängde och vi förstod piken. haha

Mörkt hade det hunnit bli för längesedan men det är inget badviruset bryr sig om och jag har lärt mig var det är så pass mycket gatuljus att det inte spelar någon roll.

Kram från Ingmarie