Valborg med känsla

Vet inte om jag vågar skriva det men jag tror faktiskt det vänt nu och att diskbråcksryggen är med mig igen. riktigt! I dag fanns den där känslan där igen. Den där när stegen är synkade och kroppen känns som en enhet. Den där när andningen och rytmen liksom sköter sig själv.




Det hjälpte garanterat till en hel del att det verkligen är vår och att jag hade ett par sprillans nya Newton på fötterna. Men bara till viss del. Både du och jag vet ju att vill inte kroppen hjälper varken superdojor eller solsken.



Så himla tacksam över att kroppen lät mig springa så länge att jag faktiskt hann bli trött i benen.💕



Eftersom jag var klen i torsdags så valde jag att göra den dagens jobb i dag. Superskoj och hur trevligt som helst. Hade sen en max-lyxig AW med min goa (super-triathlet) kompis Camilla. Inte en sån där AW med bubbel i glaset och finkläder på något tjusigt hak med en massa andra lika finklädda.. Nej här snackar vi en blöt, lycraklädd, endorfinstinn variant i egen simbana. Det är inte på Eriksdalsbadet 08a borna startar Valborgskvällen om jag säger så.😜 Men den hinns ju med den också.😄


Kram från Ingmarie

Maxad lördag

Vi har, i alla fall som jag ser det och i alla fall i vår del av världen, alltid minst två val. Antingen kan vi se det som är bra eller det som är dåligt. Därmed inte sagt att det alltid är så himla enkelt. Sjukdom, dödsfall, misär och orättvisor är aldrig något “bra” no matter what, men i eländet finns alltid, alltid någon liten strimma ljus tänker jag. Det är just den vi kan välja om vi vill se eller om vi vill stanna kvar i mörkret.

Matförgiftning/magsjuka är ju inte precis någon stor eländesgrej men det är ju inte precis lattjolajbans eller något man strävar efter. Ändå tänker jag, som jag skrev i går, att den nog ändå var ganska bra. Om det inte hade hänt hade jag högst troligt kutat på för mycket efter den lyckade helgen och sen hade ryggen varit skrot igen. Eller så hade jag hittat på någon annan dumhet.😜 Nu tvingades jag vila både bokstavligen och bildligt talat för jag var totalt utslagen i typ två dygn.

Resultatet verkar ha blivit en slags dopingfri Red bull-turboeffekt.

I dag har jag nämligen först hunnit med att yoga, städa, tvätta, handla, laga mat och röja/slänga skräp. Jag är gräsänka hela helgen så det var bara jag som gnetade. Ingen “fuskhjälp” alltså.

Plus att jag har hunnit med ett löppass inkl Sprada.😍









Och ett rejält gympass där det minsann blev både PB och uppnått mål. 150 kilo med kälken kaboooom!💪🏻Ska jag greja mer måste jag nog dock skaffa spikskor eller rejäla dobbar så jag får grepp…




Och ett ruskigt bra simpass. För första gången ever fick jag simma om och simma om varenda en på min bana. Förvisso den “långsamma”, och förvisso bara fyra pers, men jag väljer att tänka att jag gjort framsteg för det har aldrig hänt innan.😁


Och nu har jag skrivit klart det här med!😃

Kram från Ingmarie

Klenis goes friskis

En bra grej med (de flesta) magåkommer är att de försvinner ungefär lika fort som de kom. Några dygn i helvetet, något dygn på darriga ben och sen är det förhoppningsvis som vanligt igen.😄

Jag har haft den där “darrigaben-dagen” i dag. På G men inte helt som vanligt. Eller jo kanske förresten…

Jobbade några timmar innan jag for till Eriksdalsbadet. Förra veckans fina svit på fem simpass hade förvandlats till fem simfria dagar och för mig känns det inte riktigt bra. Jag behöver öva flitigare än en myra för att inte tappa det som kallas vattenkänsla. Det kändes faktiskt lite nervöst men det gick helt ok så nu behöver jag inte oroa mig så väldans mycket inför nästa pass. Känslan fanns kvar.😜 



Sen var tanken ett kort vattenlöpningspass men så kom bästa Lisa och du vet hur det kan bli när sällskapet är det rätta.


 Tiden flög iväg och plötsligt blev det bråttom värre för att jag inte skulle missa tiden hos Lasermannen. Alias Micke G. Det verkar ju som min rygg gillar den där makkapären och det andra (inte alltid så mysiga) som Micke pysslar med. För dig som inte vet kan jag berätta att de där små triggerpunkterna kan göra förbenat ont.😱Men han verkar nöjd…🙄


Sen hann jag bara hem för att byta väska och cykla vidare till Hot yogan. Det där är troligtvis bästa höghöjdsträning på sealevel enl. forskningen.😄


Extra bra måste det ju bli när jag sen på hemvägen cyklade över den där backen.


Så egentligen har fredagen varit precis dom en vanlig fredag på hemmaplan. Tydligaste tecknet på att jag nog kan anse mig som kurerad igen är att i dag är jag hungrig!😍🙏🏻 Och vet du, jag tror t.o.m att det som hände var bra. Hur ska jag berätta i morgon.

Kram från Ingmarie

Klenis

Minns inte när jag var sjuk-sjuk sist. Tror det var på den där terräng-SM tävlingen i oktober 2013. Liksom då är jag antingen matförgiftad eller har “vanlig” magsjuka men liksom då tror jag mer på det förstnämnda helt enkelt för att symtomen stämmer mest på det.

Det kom i tisdags natt. Skitont i magen, spydde, spydde, spydde och sen låg jag totalt utslagen i soffan hela dagen i går och hela natten till i dag. Var inte ens utanför för dörren och det har, som även Anders påpekade, typ aldrig hänt. Inte ens t.ex när jag var nyopererad sist. Då är jag sjuk på riktigt.😳

I dag har jag lyckats hålla mig vaken nästan hela dagen och magen har inte fullt så många knivar och taggtrådsstängsel i sig. Har t.o.m varit ute på två korta (med betoning på väldigt korta) promenader. Den ena blev till vår unika lilla Japanska trädgård här i Bagis. Ännu är det inte så mycket liv i den men ändå väl värt ett besök. Särskilt för en klenis.



På den andra lilla promenixen såg jag minsann en liten humla!💕


Nu vill jag väldigt gärna bli pigg som vanligt igen. Och hungrig!

Kram från Ingmarie

Svettfabrik

Jag må vara en fryslort men jag är också en rackare på att svettas. När jag väl är i gång vill säga. Då både rinner och stänker jag. 😜Verkar som om personalen fattat det med för hur ska jag annars tolka att de samtidigt  som jag kör cykelintervaller plockar fram skurhinken och ställer den max en meter från mig…🙄




Lite därför, pga det svettproffs jag är, som jag la mestadels av cykelintervallerna efter det där Grit strength-passet för annars hade  jag garanterat halkat och slagit ut tänderna på skivstången. Eller något ännu värre…😳


Det där passet är förresten tokskoj! 30 min. på absolut maxfart. Den som inte är svettig och har darr i benen efteråt har fuskat!

Kram från Ingmarie

Varierande måndag

SMHI varnade för blajväder framåt eftermiddagen så jag utnyttjade morgonen till att använda fina utegymet. Hade en vansinnigt skoj, och svettig, stund bland stockar, stenar och den bara marken. TRX-bandet var förresten också med.






Resten av dagen, och kvällen, har ägnats åt massor av (kul) jobb. Då behövdes både många lager kläder och paraply för att inte förvandlas till en blöt och frusen trasa. Vad hände med vårvärmen? Och paraplyet kommer aldrig mer bli sig likt för någon hade även satt fläkten på max.😳😱

Men oavsett (bus)väder så har jag ännu en gång konstaterat att jag verkligen gillar mitt liv! Även på måndagar.😍


Kram från Ingmarie

Halmstad dag 3

Jag vet inte hur många gånger jag sprungit på Prins Bertil-stigen men de är snudd på oräkneliga. Ändå tröttnar jag aldrig! Mer än möjligtvis på den där asfaltsrakan vid Grötvik om det regnar och är motvind. Eller haglar/snöar. Då får man plocka fram de allra fetaste hornen.😜

Totalt är den ca. 18 km. Start vid slottet inne i Halmstad och “mål” vid Tylösand men man kan bygga på och göra den i princip hur lång som helst. Eller springa bara en del av den om man som jag vänder efter ett tag. 🤗



Den är otroligt vacker och varierande. Platt, backig, djup skog, öppna fält, havsvyer, sanddyner, bebyggelse, öde och stig/grusväg i princip hela vägen.











Ryggen var med mig i dag också. Drygt 90 min. sprang jag + lite gåpauser där det var asfalt. Så jäkla glad och tacksam!


Det har varit härliga Halmstad-dagar men nu är det slut på hotellfrukostar, bäddad säng och magisk balkongvy. I alla fall för denna gången.


Som för det allra mesta åker jag tåg, Gillar ju det. Hinner en massa utan att behöva varken få rumpskav eller avbrott. Jag behöver egentligen inte göra ett skvatt om jag inte vill.😍Dessutom får jag fika gratis.😁


Tack för denna gången Halmstad! Ses snart igen!💕

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 2

Du som är/ har varit i Halmstad vet. Ni andra stackare får trösta er med att ni har något att se fram emot för ett besök här är något alla borde ha på sin bucket list. Särskilt på våren och sommaren. Det är smärtsamt vackert och mina gamla löprundor är om möjligt ännu mer magiska. Kanske därför det trots allt blev så bra löppass. De första 20 minuterna var nämligen trögare än en gammal enväxlad tantcykel i uppförsbacke. Men sen bara vände det! Och jag fattade som vanligt ingenting. Det går löjligt långsamt men vem bryr sig liksom? Jag springer ju!😃








Inte konstigt man får kraftiga vårfeelings! Det märks på hästarna med för jösses vad de fäller! Jag var med mamma ute i finaste stallet för att mysa. Och för att jag skulle få “hästa ner mig” lite.😍 Nu är abstinensen åtminstone tillfälligt stillad.


Att vara “hemma” innebär inte bara att man hittar överallt, vet var guldkornen finns och kan träffa familjen nästan hur ofta dom helst. Det innebär ju även att man har ett uppbyggt nätverk för diverse behov och härliga klubbisar att leka med.

Om Sara var lite svårövertalad till att haka med på sitt första riktiga yogapass i går så är hon desto enklare att övertala till i princip vilket träningspass som helst. Det är inte utan anledning hon klarat flera Ironman om jag säger så… Så det blev först gymet och sen bassängen. Igen! Mitt 5:e simpass denna veckan kom jag på. Och det gick bra! Kanske kan bli simfolk av mig med en dag. 😁 Micke Morin var också med men körde sitt eget lilla pass medan jag och Sara körde skojiga drills. Jag lärde mig massor av nya saker och vi var i tills vi blev mer eller mindre utkastade.😜




 Finns absolut inget att klaga på för så bra är det här.💕


Kram från Ingmarie

Halmstad dag 1

Vara hemma i Halmstad är som att vara på ett mini-trainingcamp. Här finns ju allt på nära håll plus att jag har massor av härliga lekkamrater. 😀

Vattenlöpningen körde jag dock själv. Men inte ensam för det var tokmycket folk i Actic-bassängen. Det är superbra där för man behöver inte ens ha med eget bälte. Det finns en hel bunt på plats att välja mellan.


Simningen hade jag toppsällskap av Micke på. Fick till ett ruskigt bra pass. Mycket teknik och jag inbillar mig att jag simmade lite bättre på slutet. Kul var det i alla fall! 

Men efter en väldig massa timmar i (klor)plurret var jag ganska nöjd, det finns ju liksom en gräns till hur skrynklig man vill bli menar jag, så då var det perfekt med ett hot-yogapass på bästa Yogainstitutet. Sara tog mod till sig och hakade på (det har krävts en del övertalning om jag säger så) men nu är jag säker på att det inte kommer krävas fler mutor för att få dit henne.. 😍


En bra sak med att träna mycket är att man blir hungrig så man orkar och kan äta mycket. Käkade bl.a lunch med fina pappa på Spis&deli


Kikärtsbullar med grönt. Vansinnigt gott men helt ärligt är det hutlöst dyrt med tanke på att man inte får mer mat…


I kväll blev det Thai-hämtmat hemma hos bästa mamma och Ulf tillsammans med lillebror Markus, lilla Juni och Silverkatten.



Och vi kan väl säga som så att det var fler än jag som var hungriga för det fanns nästan inte ett riskorn kvar när vi var klara.😜


I morgon ska jag trötta ut mig med andra härliga äventyr. Och lyckas bli hungrig igen. 😃

Kram från Ingmarie