Happy New Year!

2016 har verkligen haft sina ups and downs. Mest ups tack och lov.❤️

Hur som helst har den sista av årets dagar varit en toppendag på alla sätt och vis. 

Swimrun, yoga, vattenlöpning för mig. Löpning för Anders. Bad, strandhäng och picknick i solnedgången för oss båda.?







​​















So bring it on. I’m so ready for 2017!?

Kram från Ingmarie

Never trust an app

Vår planerade beachdag blev inställd för trots att varenda väder-app visade att det skulle vara sol hela dagen så visade verkligheten stora askgrå moln. Lite snopet. Men det var ju faktiskt bara att planera om lite.?

Kuta gjorde jag som planerat. Utmed Ocean drive och utsikten mot havet. Kantad med lite tingeltangel.



Sprang även några varv på Bunbury Runners clubs fina 600-meters gräsbana. Lyckades dock inte ta ett enda vettigt foto. 



Nästan precis jämte ligger ett utsiktstorn så jag sprang upp de 83 trappstegen, fotade åt alla håll, ner igen och sen vidare mot Koombana beach.


Hann precis lagom med mina yoga-stretchposes innan Anders mötte upp med bilen.



Han, Anders alltså, hade tänkt ta det easy i dag men eftersom det inte var något beachväder så lyckades jag på något vis få honom att tänka att åka till Leschenault Leisure park igen var ett superbra alternativ. Vi var där även i början av veckan och trots att själva bassängdelen är ganska liten och sliten så fick vi båda till ett magiskt bra simpass. Egen bana en hel timme och precis allt klaffade. Samma i dag. Megalyx! Undra om det är någon slags magic swimwater? Som gör att man flyter fram extra bra så t.o.m jag känner mig snabb. I så fall tycker jag alla bassänger borde ta efter receptet.?

Och nog ser Anders ut som han tyckte mitt alternativ var rackarns bra??



Kram från Ingmarie

Dyrt är inte alltid bäst

Jag vet att jag för några dagar sedan skrev att jag fixat så jag/vi skulle träna gratis på gym hela tiden vi är här men du vet hur det kan bli. Ibland blir det inte helt som man planerat.

Jag hade nämligen fått för mig att jag ville testa Vampfit helt enkelt för att de fått skyhöga betyg och för att jag hört det skulle vara skitfint. Mycket maskiner och vikter, stort och flådigt skulle det vara. Dessutom mitt i stan.


Men de hade ingen som helst gratis provapå-gång så det var bara att gilla läget och betala de där 20 AUD var om vi ville testa. Och det ville vi ju.?

Visst var där mycket olika slags utrustningar, rent och hyfsat stort men särskilt speciellt eller flådigt vet i sjuttsingen. Tvärtom ganska mörkt och instängt. Det erbjuds heller inga klasser utan det är egen träning, alt. med PT, som gäller. Men de var ruskigt stolta över sitt enorma kosttillskottsutbud (läs proteinpulver av alla möjliga och omöjliga varianter) och den infraröda bastun. (Som kostade extra…) Skulle jag välja gym här skulle jag inte välja detta. So overprized! Det får gärna kosta men då ska det ju liksom vara befogat…

Men nu när vi betalat så såg vi förstås till att utnyttja allt till fullo så på så vis fick vi ut maximalt av varenda cent.?






Jag supergillar verkligen att träna på gym men egentligen är ju mycket av det allra bästa i princip gratis. (Helt ärligt är ju ingenting “gratis” men du fattar nog vad jag menar.)

Som att köra cykelintervaller i garaget. Vände på hojen så jag fick lite ny vy. Lättroad man är…?


Eller som att hänga på stranden och käka egengjord lunch.


Och vattenlöpa i havet. Ljuvligt!


Kram från Ingmarie

Långtrip

Första gången jag besökte detta stora land var på 80-talet då jag backpackade mig runt och såg/gjorde typ allt.“Been there, done that”  var vad som gällde. 🙂  Andra gången var jag i Canberra för tränings- och tävlings-läger. Denna tredje gången håller jag mig i WA hela tiden. När man återvänder till ett land flera gånger då gillar man det. Mycket. Faktum är att jag älskar Australien. Här finns nästan allt jag kan önska och lite till.  På min “vill-bo-i-lista” är Australien och USA absolut högst upp. Och Halmstad. 🙂 Så jag har sänt ut min önskan till universum. Vill det sig väl slår den in. Jag tror på sånt. 🙂

Havet är en av de saker jag älskar. Och skogen. Här finns massor av båda. Lane poole reserve, som ligger ca 1,5h norr om Bunbury, täcker över 50 000 hektar av mark och är den största parken i den norra delen av Jarrah forest. Genom hela parken rinner Murray river som är den längsta floden (2520 km) i hela Jarrah forest. Parken är en oas. Här finns triljoner olika trails och vägar, otrolig natur, rikt djurliv och flera superfina dammar att bada och simma i. Som att hamna i himlen men på jorden.

  Jag hoppade av en bit före vårt mål för att springa. Kunde inte låta bli med sådana här vägar.

Men mestadels kutade vi tillsammans. Springa vilse är det inte så stor risk för, googlemaps funkar finfint offline, men man ska komma ihåg att det finns mycket annat som kan hända och i dessa marker är man väldigt liten i naturen och bland dess djur. Jag är inte rädd men jag har stor respekt. Eller som jag brukar säga. I might be crazy but I´m not stupid. Det blev en makalöst härlig runda. Upp och ner. Hit och dit. I en sagoskog!

Det bra med att vara “klen” och löpovan är att man är nöjd med så mycket mindre än när man är stark och löpvan. Tror jag gnetade ihop åtminstone 100 effektiva minuter men i benen kändes det som 3 timmar. Underbart att ha stor utvecklingspotential. 🙂 Och gissa om det var underbart att få hoppa i en av de fina flod-dammarna för att bada och simma.

Och frossa i sig lunchen med denna vyn.

Det var så skönt att bada att vi åkte bara vidare en liten bit innan vi var i en annan damm. Ännu härligare!

För att hinna med lite mer så var vi ändå tvungna att masa oss upp och åka vidare. En knapp mil norr om parken ligger Dwellingup.

En liten, liten håla men som är ett samlingsställe för massor av trails början och genomfart. Bl.a den här som jag mer och mer längtar efter att få testa.

Det finns också några små butiker, en fin park och Blue Wren café där vi passade på att pausa en stund.

Sen drog vi vidare norrut för att ta söderut hemåt vid Pinjarra. Bara att åka bil är ett äventyr. Vägarna är ruskigt bra och trafiken flyter hur fint som helst. Jag gjorde en liten film men har ännu inte lyckats klura ut hur jag får in den här. Återkommer. 🙂

Landskapet är hela tiden skiftande. Stora och små gårdar, skog,  berg och stora ängar där det går kor, får och hästar och betar. T.o.m grisar. Varje litet samhälle har sin lilla stolthet. I Brunswick är det t.ex kor som gäller. Lyckades bara ta ett foto på deras roliga små (ko)konstverk.

Innan vi var hemma igen hann vi även med ett besök vid pampiga Harvey dam och dess amfiteater.

Dammen är en av sex statligt byggda och var klar 1916. 100 män hade då tillsammans med häst och vagn byggt en 12 m hög cementvägg som höll 512 miljoner gallons med vatten. 1931 byggde man till så numera är väggen 18 meter och håller 2275 miljoner gallons. Ofattbart mycket. Utsikten från toppen är verkligen bedövande vacker…

Nästa “långtripp” kommer troligtvis bli söderut. Men den blir inte i morgon. Rumpan måste få vila lite.

Kram från Ingmarie

Let me present

I teorin passar vi ett hus och en katt men i praktiken så är det vi som är gäster hos katten Dorothy.

Den här lilla madammen är ca. 3 år och bland det charmigaste, sötaste, roligaste och färggladaste som går på fyra tassar just nu.

Hon är så kelig att det inte finns några som helst gränser. Hon är enormt tjabbig och hon älskar att hänga i soffan, kolla tv, bli buren, sitta på bordet och bre ut sig i sängen. Om någon av oss ligger i vägen lägger hon sig helt enkelt på den personen.

Hon gillar yoga också. I alla fall mattan.

Och att hjälpa till med skrivjobb, surfa och googla.

Bäst är hon nog ändå på att ta rast…

Och se cool ut.

Men mest är hon bara så söt att man dör sötdöden flera gånger om dagen.

Kram från Ingmarie

 

 

Happy Boxing Day

Annandagen i Sverige betyder starten för stora mellandagsrean och bytesdagarna. Det gör det inte här. Här tar man en rejäl ledighet, hänger med vänner och familjer, barbecuar och stänger det mesta i minst tre dagar. Allt är stängt på juldagen och i princip inget är öppet i dag. Inte i morgon heller faktiskt. Här tar man det lugnt på riktigt. ? Det finns dock några få undantag som har öppet men det är då ingen rusning. Åtminstone inte på det gigantiska shoppingcentret vi fick för oss att besöka i dag. (Anders tyckte av någon anledning att vi behövde en strandpaus…?)

Ingen av oss är några storshoppare, mesta av pengarna där gick till mat, men några fynd gjorde vi. Jag hittade två grejer som förhoppningsvis ska göra toppen och botten på min kropp lite extra glada. Få se om de funkar eller om mitt hår/ mina fötter är hopplösa fall.?


Men man kan inte bara traska runt. Man måste pausa också.?




Men sådana här utsvävningar grejar jag max några timmar. Sen är jag helt slut. Mycket lättare (och roligare) att t.ex kolla när delfinerna leker i havet. Fantastiska djur men svåra som attan att fånga på bild. Du får fantisera hur det ser ut när de hoppar upp och ner i vattnet.


Tränat har vi med. Förstås.? En härlig blandning av glädje, svett, upptäcker,  äventyr, trötthet, svalka och tacksamhet.











Hur har din Boxingday varit?

Kram från Ingmarie

Ett paradis i paradiset

Om man åker söderut från Bunbury på väg 10 kan man efter några mil ta höger och köra genom den majestätiska Tuart-skogen. En del träd är så höga som 33 m och mäter 10 m i omkrets. Det högsta trädet har visst blivit 39,6 m. Inga småbuskar med andra ord… Efter européernas ankomst och exploatering av landet är detta den enda skog med Tuart-träd som finns kvar så numera är det en nationalpark. Vägen igenom är ett Mekka för cyklister och det är lätt att förstå varför. Platt, bedövande vackert och alltid skydd från träden.


Fortsätter man sen en knapp mil till söderut efter skogens slut hamnar man i Busselton. Om det inte varit för ett tips vi av en händelse fick i en butik hade vi garanterat missat denna diamant. I’m in Love! Det är inget stort samhälle men tillräckligt stort för att inte få lappsjuka. Centrum är så gulligt att man nästan dör gullighetsdöden (tänk små butiker utmed liten gata) och husen utmed kustvägen så magnifika att vi höll på att smälla av. Men det där är bara början. Här finns gigantiska parker, milslånga kritvita stränder, turkost vatten och en pir som är 1,8km lång! Man kan åka ett litet tåg hela vägen till änden om man vill och längst ut finns ett undervattensobservatorium. Allt det där var dock stängt i dag, it’s Christmas Day you know, men vi har ju ben att gå med och ögon att se med vilket räckte mer än väl.




Vi traskade runt i flera timmar. På vissa ställen var det fullt av julfirande picknick-folk. På andra var det absolut folktomt. Och var vi än gick fanns denna magiska bländande strand inom synhåll.


Lunchvyn såg ut så här:


Med korta jämna mellanrum fanns duschar och vätskepåfyllnadsställen. Grymt bra för havsvattnet är toksalt och solen varm.


Men det bästa var ändå “bassängen”. En stor, s-t-o-r nät-inhängnad del i havet så man kan vara i utan någon som helst risk för t.ex hajar. (Observera flugan som kom med på bild 1! 🙂 )



Så gissa om jag simmat? Att få simma i turkost kristallklart vatten är en dröm jag haft i en väldans massa år och i dag blev den verklig!


Anders testade med.?


På andra sidan piren fanns inga nät men det gick lika bra att simma där. Då fick jag dessutom lite småfiskar som sällskap.❤️


Vilken jul jag haft och jag är obeskrivbart tacksam för varje sekund. Sorgen finns kvar men livet känns ljust igen.?

Kram från Ingmarie

God (30-gradig) Jul!

Morgonyoga, julgran, härligt och svettigt löp- och gympass, svalkande badaktiviteter, slapp i solen på kritvit sand, god (vego)mat, kärlek och omtanke, sinnesfrid, picknick vid havet,  Australiensiska luminaries, kattmys, solnedgång och en absolut stressbefriad dag. Vad mer kan man begära av en julafton??



















God jul och stor kram från Ingmarie

Tre premiärer

Det finns en första gång för allting och i dag har jag lyckats med tre!

Springa + bada, dvs Sprada, är ju inget nytt men köra cykelintervaller och boxträning + bada  var en helt ny kombo för mig. Och jag gör gärna om det! Vet dock inte vad jag ska döpa det till. Cyboxada?





Kiropraktor-behandling har jag fått fler gånger än jag kan räkna till men aldrig i Australien. Förrän i dag då. Även om diskbråcksryggen är väldigt mycket bättre så är den inte “bra” som i bekymmersfri.  Den känns om jag säger så. Precis som i USA upplever jag dem här som mer proffsiga och välutbildade än i Sverige. De är liksom inte enbart kiropraktorer utan har flera olika  behandlingsmetoder att ta till. Steven, som kiropraktorn på kliniken jag besökte heter, var makalöst pricksäker och jag lärde mig ytterligare saker om diskbråck. T.ex att det aldrig blir “bra” igen utan det gäller att se till att det inte händer fler gånger. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer slarva med core-träningen. A-l-d-r-i-g. För det är då det blir så här.


Besöket var hur som helst väldigt positivt! Fri träning bara det inte gör ont eller förvärras till dagen efter.?Hade t.o.m fått härja på gymet om jag velat men av erfarenhet så vet jag att det aldrig blir bra. Simma funkar dock och i dag var första gången ever som jag simmade i bikini! Jo det är sant. Inte ens inomhus har det skett.? Anders testade paddlarna och kom på att de var ju skitjobbiga att simma med.?




Kram från Ingmarie

Fokus på det som är bra

Det finns mycket jag är mindre bra på. En del saker är jag faktiskt riktigt usel på. T.ex. stryka, programmera, komma ihåg lösenord, bollsporter och att putsa fönster. Men eftersom jag strävar efter att tänka på det som är bra så tänker jag att det där är ju rakt igenom oviktiga saker att kunna. Så därför bryr jag mig inte nämnvärt.

Det jag däremot är riktigt bra på är att hitta löprundor nästan oavsett var jag är. Ibland har det varit krisigt men jag har alltid löst det. Parkeringsplatser funkar nämligen också… Och flygplatser. Här i Bunbury är det dock inga som helst problem att hitta ställen att kuta på. Platt, kuperat, asfalt, sand, gräs, cykelbanor, skog, öppet. It´s all here. I dag blev det en kombo av allt. Utom hårt underlag. Bäst för ryggen är när det är platt alt. uppför har jag märkt. Tur då att det finns rejäla backar!

Jag har också märkt att efter 40-50 min. vill inte kroppen springa längre.  Allt börjar liksom kännas kantigt och stelt. Så då är det perfekt att komplettera med intervaller på hemmagymets hoj. Där kan man få benen att svida rejält. Och svetten att fullkomligt forsa. Ännu två grejer jag är bra på. Att bli trött och att svettas. När det krävs.

Anders höll mig sällskap och passade på att babbla och ställa frågor när jag var som tröttast. Sånt är han bra på. Antagligen för att han får så bra svar då…

Hur bra jag än är på att träna mig trött så är jag minst lika bra på att slappa. Och njuta. Vi börjar bli ruskigt bortskämda med kilometerlånga kritvita stränder där det är snudd på helt folktomt. Som i dag på Peppermint grove beach. Makalöst magiskt! Och vi såg ännu en delfin leka inte långt från oss!

Jag är också hyfsat bra på att hitta sevärdheter. Google är banne mig en av de bästa grejer som hänt sen internet. Det var så jag hittade Tuart forest national park t.ex. som ligger precis jämte Peppermint. Om jag fattat det hela rätt så är det enda stället i hela världen där man finner dessa Tuart-träd (Eucalyptus gomphocephala) i en skog så här. Coolt!

En annan grej jag är bra på är att hitta gym. Där man kan träna gratis.  Är man bara minsta lilla detektiv så kan man hitta de där haken som bjuder på 1-7 dagars gratis träning.  Just nu kör jag på Jetts. Inget märkligt alls men fräscht och fullt funktionsdugligt.

Det finns alltid en massa saker man är mindre bra på och ibland får man utmana sig och försöka bli bra på det man inte behärskar. Om man vill. För finns viljan och önskan så finns också kraften att orka och våga genomföra förändringarna som behövs tror jag. Som jag gjorde med simningen t.ex. Nu är jag skitglad att jag “stod ut” när det var som läskigast och jobbigast. Innerst inne ville jag ju lära mig.

Men oavsett så tänker jag att man f.f.a ska fokusera på det som man faktiskt är bra på och det som är positivt i livet. För det finns. Alltid.

Kram från Ingmarie