Bättre är bättre

Som med det mesta så finns det både för-och nackdelar med att bli äldre.

Fördelarna är t ex att man (förhoppningsvis) är lite klokare, har mer erfarenhet, inte bryr sig så mycket om oväsentligheter,  har ovärderlig kunskap och att man vet (lite) mer vem man är och vad man vill.
Nackdelarna är väl, tycker jag, att tiden man har kvar att leva blir kortare och kortare och att det man fysiskt byggt upp med hårt arbete raseras så oerhört mycket fortare när man är 59 år kontra 55, 49, 35 och 20.😱

Kondisen är hyfsat lätt att bygga upp igen även om man är äldre men styrka, spänst, balans och fart tar massor av mer tid.
Eftersom ge upp inte är ett alternativ då gnetar jag på och det går framåt!🥳

Först 3 x 5-3-1 minuter intervaller. Ingen wow-känsla men bättre än innan plus alla trappsteg upp till vår lya. 🥳

Sen direkt till gymmet. Gick sjukt bra!

Anledningen till att jag ”bakade ihop” allt var för det är ojämn vecka och det var dax att åka till Halmstad för att hålla i yogan. Denna veckan stannade jag dock inte för nu väntar två extra roliga dagar här..
😍👌🎨

Kram från Ingmarie

 

 

 

Halv helg

Jobba en halv helg (fredag + lördag) har fördelen att man är ledig åtminstone en av dagarna som de flesta andra är lediga. Då kan man hänga med underbart fina vänner, gå lång-promenad och käka gott på t ex ett av favvo-ställena här.

Jobb eller inte så både vill och behöver jag träningen. I går blev det gymet. Kul som alltid! Märkligt egentligen att jag tycker det med tanke på att jag helst vill vara ute i sol och värme…

I dag testade jag 3 x 10 min i någon slags tröskelfart. Fy sjuttsingen vad jobbigt det var. Trots lusfart. Det jag verkligen märker ”med åldern” är att kondisen är hyfsat lätt att träna upp igen efter ex en sjukdom men styrka och balans försvinner blixtsnabbt och tar evigheter att få tillbaka. Men jag harvar på. Det kommer (förhoppningsvis om jag får fortsätta leva länge) en dag senare i livet när jag tycker att den fart jag har nu är snabb. En gång i tiden tyckte jag ju att 4.30 – 5 min/km fart på långpassen var ”lugnt”. Det tycker jag inte nu och kan inte en s fatta hur jag kunde kuta 3 timmar i den farten och samtidigt prata. Hur som helst så oavsett fart var och är så var det skoj och jag är tacksam över passet.

Det var längesedan jag var på någon annans Kundalini yoga-pass. Eller haft något själv för andra.. Vet inte riktigt varför faktiskt. Däremot gör jag lite egen varje dag och det kanske är så jag vill ha det och så det ska vara. Åtminstone just nu. Jag gillar att ha mina Yin yoga klasser och så länge det känns så så fortsätter jag. I dag var jag dock på just någon annans Kundalini yoga och det var verkligen härligt att bara parkera sig och liksom ”följa med” och helt fokusera på känslan inuti. För det är ju det yogan i mångt och mycket handlar om och betyder. Att förena kroppen och själen.

Kram från Ingmarie

Afternoon te

Om/när du är i Lund nästa gång rekommenderar jag verkligen ett besök på Alice och kattens tesalong. Det är inte bara te som serveras även om man kan tro det av namnet. Det finns även en väldans massa ätbart att välja mellan som t ex olika slags Afternoon tea-menyer, soppa, scones och lunch-alternativ. Snacka om beslutsångest!

Vi valde både en klassisk afternoon-tea och en extra lunch-macka för jag var tok-hungrig efter simpasset. Med facit i hand hade jag inte behövt den för det räckte mer än väl med alla de fyllda faten. Är faktiskt fortfarande mätt!

Vi fick alltså en varsin sån här!

Galet gott och ett supermysigt ställe men av alla Afternoon tea vi varit på så slår ändå inget den på Mormors bakeri i Blekinge. Vi måste absolut ta oss dit igen!

Simpasset gick förresten väldans bra. 1700 m med bra känsla!

Avrundade dagen med ännu ett härligt pass med bästa Todd på Bindu. Det är liksom inte ”bara” yoga där utan man lär sig också nya saker om själva Yoga-filosofin varje gång. Sånt gillar jag.

Kram från Ingmarie

H till H till H

Började dagen hemma med ett smått kaotiskt simpass. Helt plötsligt är det tydligen jättepoppis att simma för det var totalt smockfullt i bassängerna. Den ena dock pga någon slags simläger men det har varit förr utan att jag behövts trängas. Är det nyårslöftena som gör att bassängerna drar?

Innan nästa träningsaktivitet blev det en färd till Galleri 70 i Halmstad för att sätta upp nya tavlor i min lilla hörna. Det är verkligen ett härligt ställe att besöka så är du i närheten är det ett tips att göra ett stopp där!

Innan hemfärd igen var det den där andra träningsaktiviteten. Skulle ju ändå ha min yoga-klass så vad passade bättre än att köra lite eget innan?

När man är på Sats i Halmstad är det också väldigt nära till havet plus att det (nästan) är på vägen hem så då…

Kvällsbad i mörker alltså.

Absolut outstanding!

Kram från Ingmarie

Omvänt kan också bli bra

Egentligen gillar jag mest att göra yin yoga på kvällen men ibland får man göra undantag och göra tvärtom. Ville verkligen bli ”ledd” och liksom slippa tänka själv så därför valde jag att ändå gå på morgon-yin yogan som var i morse.

Det var underbart (såklart) men helt ärligt blir jag inte pigg av den just då, tvärtom vill jag helst bara ligga kvar där på min matta, men jag vet av erfarenhet att det vänder ganska snabbt igen bara jag liksom startar om och ”vaknar igen”.

Även i dag trots regn- och grå-vädret. Vi for till Kronoskogen i Ängelholm för att få uppleva lite nya vidder och alltså, vilket ställe! En guldklimp helt enkelt!
Massor av olika extremt välmarkerade slingor att välja mellan och även om det var lite geggigt emellanåt så var det makalöst fint. Anders valde att gå men var lika lyrisk som mig när vi sågs igen.

Mjuka, fina slingrande stigar i en alldeles tyst sagoskog. Svårslaget om du frågar mig!

10 km lyckades jag palla med trots gårdagens godingar.. (Jo jag har träningsvärk de lux i dag och jag är mentalt förberedd på att det kommer bli dubbelt upp i morgon..)

Bara några kilometer från där vi startade ligger Ängelholms havsbad. Har du aldrig varit där så rekommenderar jag verkligen en tur dit. Kilometer efter kilometer med fin strand, vackra hus, en camping och en (nästan) perfekt badbrygga att bada från året runt. (Perfekt är den när det även finns vindskydd enl mig)

Just i dag var det väldigt grunt men det var fullt tillräckligt för att få ett härligt bad.

Märkligt nog bara jag som badade…

I morgon är min sista födelsedag på 50-sidan. Känns både fantastiskt, lite vemodigt och jättemärkligt! Jag tänker i alla fall fira för det är inte alla som får chansen att göra det!

Kram från Ingmarie

 

 

Ljuset kommer!

Två ”löppass” på arken (skriver med ”” för det är mer en slags jogg/extremlångsam löpning) på raken + en himla massa steg på jobbet gjorde att jag valde gymet i dag. Två gånger t o m fast helt olika saker.
(Egentligen hade jag planerat att simma men det snö-regnade på tvären och jag mäktade inte riktigt med att cykla i det just i dag…)

Först blev det egen träning med extra allt. Alltså hur underbart är det inte när man känner att man kan ta i igen utan att pulsen skenar och musklerna strejkar? Jag älskar det och är så himla tacksam!

Några timmar senare var jag på gymet i Halmstad för att ha yoga-klass och i ärlighetens namn njuter jag en hel del av yin-yoga positionerna också fastän jag är deltagarnas ”guide”. Dock blir det såklart inte riktigt lika avslappnande som när jag är den som är med på någon annans klass.

Jag tror förresten minsann att det är ljust lite längre på kvällarna nu! Har du också märkt det? Lampor av olika slag behövs fortfarande ett bra tag och jag kör med sån där möss-lampa. Töntigt kanske men den fyller sin funktion för jag syns väl med den! har märkt att i Halmstad är folk, särskilt cyklister/elparkare hemskt nog, urkassa på att synas. Dessutom cyklar/kör elsparkcyklar de som galningar. De borde göra ett studiebesök på akuten kanske för att se hur det kan gå…

En verklig mystorsdag

Jag skrev ju i går att det skulle bli en rolig dag i dag men inte fattade jag då att det skulle bli roligt och härligt! Har du tänkt på att ibland överträffar verkligheten t o m de största önskningarna? Så blev det i dag!

När jag är i Halmstad försöker jag alltid träffa mamma och Ulf och förhoppningsvis även någon/några fler. I och med att jag ju hänger en del på Sats så träffar jag alltid en massa goa människor där och för att  få lite extra mycket tid med de förstnämnda, plus fyrbenta Sheila, så tog jag med dem ut till fina Ön i Skedala i dag.

De fick en härlig promenad och jag fick en minst lika fin löptur. Eller det var inte helt sant för jag gick några korta bitar under timmen jag höll på. Särskilt i uppförsbackarna för då går min puls fortfarande upp i himlen så då bromsar jag.

I might be crazy but I´m not stupid som sagt var…

Skogen runt Ön är magiskt vacker men ingen bild i världen kan nog riktigt fånga exakt hur fint det är.

Och du såg ju sjön… Fanns inget i världen som kunde stoppa mig i dag. Nu avet jag att jag är helt frisk igen för badsuget finns i princip aldrig om jag inte är helt hundra i kroppen.

Sen vet du väl att picknick-säsongen redan är igång?

Som en sista mysgrej innan jag for hemåt igen hade jag och min kollega ett Yoga-event. 90 minuter med vinyasa + Yin som avslutades med en massa gofika. Superhärligt och verkligen lyckat! Faktiskt så bra att alla ville vi skulle göra om det. Bättre än så kan det ju knappast bli, eller hur?

I morgon blir det annat mys och förhoppningsvis en ny dörr som öppnas.

Kram från Ingmarie

Framåt är bättre än bakåt även om…

…(fram)stegen är så små att man nästan inte tror de finns.

Eller egentligen är de kanske inte så små men känslan blir lätt den när det går frustrerande långsamt framåt och man jämför hur det var innan det där influensavirus A:et slog till.

Så sent som samma dag, annandagen, kände jag mig odödlig och hade massor av energi både på träningen och jobbet. Dagen efter var jag helt väck och sov nästan tre dygn och var så klen när jag väl vaknade att jag fick testa att vara patient på mitt eget jobb för att vätska upp mig. Benen bar inte och jag klarade knappt av att stå mer än 10-20 sekunder innan mjölksyran spred sig i hela kroppen och det svartnade för ögonen. Fruktansvärt obehagligt!

Ja jösses.

Nio dagar med feber, hosta från hell och skallebank gjorde ju inte saken direkt bättre för välbefinnandet. Jag hade dessutom planerat en efterlängtad resa till Stockholm för att träffa vänner men det sket sig om jag säger så. I stället blev det till att långsamt, långsamt börja gå super-korta promenader ute för att sen mer eller mindre kollapsa i soffan och fortsätta sova.

Snacka om platt (för)fall.

I torsdags kände jag för första gången att jag ville prova springa några steg och det var väl ungefär lika hemskt som jag trodde. I dag var det något bättre och jag kunde korta av gångpauserna. Vilken lycka! Jag tror aldrig det varit någon med ett större leende än mig i dag i Pålsjöskogen!

Har även testat ett kort, mycket lätt, gympasss och yin yoga. Båda utan bakslag men det var inte mycket vikt som behövdes för att jag skulle få träningsvärk i dag!

Så visst går det framåt! Planen är att jobba på måndag igen och även om jag verkligen vill så oroar det mig lite för där finns ju ingen möjlighet att varken ta det lite lugnt eller sova.. Men jag måste prova. Jag är ju i alla fall på rätt ställe om det nu skulle gå åt fanders.. haha

Förutom att jag känner mig allmänt klen så har jag tappat nästan tre kilo på denna lilla tid och det är mycket på min redan spensliga kropp men aptiten är tillbaka med råge så jag är inte jätte-orolig. Dock kan jag fortfarande inte äta varken gröt eller nötter utan att få illamående-känslor. Mycket, mycket märkligt.

Mitt absolut största friskhetstecken har dock inte infunnit sig ännu.
Badsuget.
Men det är på G!

Det är som jag skrivit innan 30 år sen jag sist hade influensa så det var kanske dax och kanske detta också var ett sätt för att bromsa mig och inte ta så mycket för givet. Särskilt inte mig egen hälsa.
Fatta mig rätt, jag är tacksam varje dag jag vaknar, över allt jag har och får och för att kroppen funkar som den gör men jag vet också att jag har en tendens att liksom ”rusa vidare” utan att egentligen reflektera så mycket över den där tacksamheten.
Nästan lite hybris-varning när jag tänker efter och sånt är ju snudd på livsfarligt.

Men jag är bara en människa med allt vad det innebär. Förhoppningsvis har jag lärt mig något och förhoppningsvis dröjer det (minst) 30 år till innan nästa virus däckar mig.

En dag i taget utan stress och press så kommer det bli bra så småningom. Livet är lite som att måla, eller vise versa. Det går liksom inte att försöka skynda på processen eller ens alltid att få den i den riktning man vill och önskar. Det häftiga är att det är de gånger jag släpper taget, oavsett vad det gäller faktiskt, som det händer grejer och högst troligt blir som det var menat från början.

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

 

Spär på det hela

Jo, jag hade, eller snarare har, träningsvärk sen i går. Framförallt i överkroppen och jag är inte förvånad för det var många nya rörelser. Underbart!
Benen var märkligt nog pigga även om baken var en smula öm den också. Perfekt då att köra trapporna tänkte jag! Eller inte men så blev det i alla fall.

Det ”svåra” med dem, förutom att det går uppför, är att stegen är små och jag ”måste” sätta en fot på varenda en av de 184 stycken på varje varv. Dvs det krävs en del snabba fötter så man inte snubblar. (Det har hänt och det är väldigt omysigt..)

Åtta varv + dit och hem blev 80 mycket blöta minutrar.

Gissa om jag slök lunchen fortare än kvickt? Den åts för övrigt på Brooktorpsgården tillsammans med en kär vän. Inte utan att jag börjar känna mig lite som en stammis där!

Innan Sats-jobbet spädde jag på träningsvärken lite till. Jag var ju liksom redan där… Fick även årets första juklapp!

Det kommer onekligen bli en intressant morgondag men jag vet också att den kommer bli galet skoj!

Kram från Ingmarie

Olika slags jobb

Det känns som hundra evigheter sen jag simmade men det är bara en vecka sen sist. Enda anledningen till att jag inte gjort det är att jag haft svårt att ”få till det”. I Halmstad vägrar jag betala 100 kr  (läs är för snål) för att få plaska och innan jobbet har jag märkt att det blir lite för tajt med tid. Även om själva simningen bara tar 40-50 minuter så ska jag cykla dit, duscha före och efter, värma mig i bastun och cykla hem för att  lämna alla grejer. De får inte plats i mitt jobb-skåp.
Excuses, excuses men det är de enda jag har som ”ursäkt” för dessa dagars uppehåll.
Å andra sidan är det ju ingen varken katastrof eller ett ”måste”. Tränar gör jag ju oavsett. Har också märkt att om jag simmar för ofta så blir min teknik sämre. Antagligen för att mina ”sim-muskler” blir för trötta.

Det är märkligt hur det ändå är innan. Jag älskar att simma men varje, varje gång så fasar jag för det innan jag kommit i vattnet. Tycker det är kallt, besvärligt och nästan tröttsamt. Ungefär som innan jag ska kallbada.
Sen när jag är i så fattar jag inte hur jag tänkte före. Så det där med att ”känna efter” och ”lyssna på kroppen”… Jag är tveksam. Skulle den och känslorna få bestämma så skulle nog inte mycket bli gjort. Motivation och inspiration är inget som bara kommer av sig själv. De måste skapas.

1800 m i olika fart i olika slags intervaller och med olika slags fokus blev det. En vindpust i jämförelse med de riktoga simmarna men jag är nöjd och det är ju det som är meningen.

Om man vill jobba med just fokus, känslor och på köpet få svettas, öva balans, andas i flow och få starkare muskler så är yoga en förträfflig metod. Jag lovar att det finns någon form som passar oavsett vem du är. Och nej, du behöver inte vara vig.

En timme Vinyasa flow blev det för mig. Tyvärr funkar inte värmen riktogt på Hot Yoga stället men det var åtminstone ”warm”.

Huvudet har också fått sitt. Vet inte varför men det är lika ”läskigt” varje gång det vankas HLR-utbildning och prov. Hjärnsläpp kan alla få och det är därför vi jobbar i team. När det händer räcker det oftast med bara ett ord från någon annan för att ens egen hjärna ska starta igång igen. Bara hoppas den inte behöver den hjälpen på torsdag.

I morgon ska jag äntligen få vara med på något jag länge velat men aldrig gjort.

Stay tuned!

Kram från Ingmarie