Har man inte val så skaffar man sig…

I slutet av april tackade jag ja till ett nytt jobb (på ambulansen) och i dag var min sista dag på Södersjukhuset..

Trodde jag.

När jag fick schemat för utbildningen man måste gå först visade det sig att det inte alls var så som jag fått berättat. 75% av alla dagar var långt bort, 3 dagar så långt bort som i Norrköping, vilket i praktiken skulle betyda arbetsdagar på 10-12 timmar varje dag i 4,5 veckor. (Många timmar dessutom obetalda fraktandes av SL…)

Luften gick liksom ur mig där. Visst hade det varit kul att prova jobba pre-hospitalt men jag är inte så sugen på det att jag är beredd att riskera hälsan. Det blir ju värre än krisavtalet som varit under corona-våren som inneburit 48 timmars arbetsvecka med dubbelt betalt..

Så jag har hoppat av.

I stället har jag nu att välja på att börja på akuten som helst vill jag skulle ha börjat i går, eller stanna kvar och då även få lite mer ansvar eftersom jag numera är den som varit längst på post-op och för att de gärna vill jag ska stanna kvar. Med tanke på att jag bara varit där 2,5 år så kanske du fattar personalomsättningen. Det är en tuff arbetsplats med högt tempo som sliter om man inte är “den typen av person”. Du som följt mig vet hur trött jag har varit, hur många gånger jag fått jobba över och inte varken fått rast eller gå på toa men ändå gillar jag det. Jag gillar flödet och dynamiken. Jag trivs med kollegorna, cheferna och lokalerna. Ingen dag är den andra lik och man lär sig ständigt nya saker. Det kan låta hemskt men jag tycker om att jag väldigt sällan har samma patient två pass på raken för omsättningen är konstant. Vilket också driver upp tempot såklart. Grejen är att det är samma sak på akuten och där är det dessutom nya och annorlunda utmaningar. Mitt nuvarande jobb “kan” jag och känner mig trygg med. Faktiskt så bra att det ofta är mig folk frågar när de behöver hjälp och jag får ofta sköta flödet när driftledaren inte är där. (Jättekul!) På akuten kommer jag dra upp medelåldern rejält för de flesta som jobbar där är väldigt unga, men å andra sidan kommer min erfarenhet och specialistutbildning troligtvis vara till nytta.

Så nu står jag här och vet inte hur jag ska välja. Tack o lov har jag några dagar på mig att fundera och känna efter. Och vela…

Det var betydligt enklare i morse för då hade jag inga val. Eller rättare sagt det var ett enkelt val. Yoga, meditation och vattenlöpning vid och i Söderbysjön.

Det är vad jag kallar en drömstart på vilken dag som helst. Även val-dagar.

Kram från Ingmarie

 

Vad gör folk…

…före/efter jobbet?

Dvs de som inte tränar. Jag fattar att man kan städa, laga mat och en massa annat men jag menar för att få energi och ork. Eller är det bara jag som tycker shopping, städ, biltvätt och sy gardiner är mest tråkigt och energikrävande?

Själv behöver jag träna för att palla jobba. Trots, eller pga beroende på hur man ser det, jag har ett ganska rörligt jobb. Åtminstone sitter jag inte särskilt mycket. Ibland inte alls. Och ja, man blir trött i benen av det. Då gäller det att ha just ork och energi.

Däremot kör jag sällan riktigt hårda pass innan jobbet. (Med några få undantag.) I dag blev det ett lugnt löp-pass inklusive sprada (med kläderna på) och lite yoga.

Det är ju tur vi är olika men jag är säker på att fler skulle må bättre om man var ute och rörde på sig mer före/efter jobbet. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Lördagsmorgnar de luxe

Även om jag inte varken direkt jublar eller skuttar upp ur sängen när klockan ringer tidigt så är jag lika glad och tacksam varje gång jag kan vara med på Team Snabbares lördags-sim. Klockan 08 är vi alla redo att hoppa (eller gå) i vattnet för 90 minuters distans-och tekniksim.

Dagens coacher. Tomas och Pål.

Och fika såklart! På vår lilla fika-klippa!

Foto:Tomas Granberg

Denna sommaren går det ju dessutom att lägga till en timmes yoga efteråt. Mycket bättre än så kan en lördag nästan inte börja.

Sim- och yogacoach Pål.

Bra för balans, skuldror, axlar och höfter.

För övrigt vill jag rekommendera ännu ett ”Sommar”. Den med Miss Li. Det jag hört av hennes musik är inget jag direkt minns jag gillar men detta, DET var bra! T o m JÄTTE-bra!

Kram från Ingmarie 

På plats och igång

Min lilla söta stuga, liksom min lilla fina målarhörna, är nu ”inboade” av mig och Vedic art-veckan är äntligen i gång. 🥳


För mig är detta ungefär samma känsla som den jag har när sommaren är på väg. Du vet den där när man vet att allt det härliga ligger framför en och tiden för att njuta känns snudd på oändlig!
En hel vecka ska jag få vara här!🙏🏻

Jag kom igång (ovanligt) snabbt men ännu är allt bara mest ostrukturerat och oplanerat. Dvs exakt så som det ska vara!
Skaparladans nyckelord är nämligen frihet, nyfikenhet, tillit och närvaro. Visst är det bra!? Jag övar dagligen på att anamma dem. Inte bara när jag målar utan annars också just för att jag tycker de är så suveräna! Här är det (förstås) extra enkelt. Jag behöver verkligen inte göra något annat än att vara fri, nyfiken, närvarande och känna tillit.❤️

Vad just detta kommer bli är det därför ingen som vet just nu. Allra minst jag.🤪

Vi kör samlingar, meditationer och fika i Corona-style och som alltid har man gott om plats i ateljén.

Weronica, Jonna och Ellen.

Mest har jag målat, yogat och mediterat i dag. Och kutat en kort (skitseg) runda.


Simpasset höll nästan på att bränna inne för när jag var på väg i nu på eftermiddagen började det åska så in i bängen och inte ens jag är så korkad att jag hoppar i då. Sen började det dessutom hagla golfbollar.😱Och regna så där hinkvis! 😱

Men du vet! Den som väntar på något gott bla bla bla!

Några timmar senare såg sjön ut så här!

Det var ungefär lika segt som löppasset men hur det än är så ångrar man aldrig ett (sim) träningspass! 😀


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En mer perfekt start…

… på semestern än denna är svår att få om du frågar mig! 🥰

Bara det här att kunna cykla till Hellas i t-shirt fastän klockan inte ens är 7.30 är ju helt fantastiskt! Att sen simma 90 minuter med ett stort Team Snabbare-gäng,inklusive fika-båten, är ren och skär lycko-magi!

Coacherna Ulf och Pål

Fika-båten

 

24-25 grader i vattnet gjorde att vi inte ville gå upp när vi väl var klara. 😄

Men yogan lockade så såklart vi kom upp. Finare yogasal får man minsann leta efter! 🙏🏻


Kram från Ingmarie 

 

 

Midsommardagen 2020

Alltså denna starten på dagen!

Simma-fika-yoga!

I solen!

Hur mycket bättre kan det liksom bli?

 

Foto Rebecca C

Foto Pål T

Foto Pål T

Foto: Pål T

Coach Pål



Efter det var jag redo för allt jobbet ”erbjöd”.🤪

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Om ett svettigt långpass, ett skönt simpass och gårdagens roliga kick-off

Det kan verka märkligt men jag tycker det är lite småtrist att kuta långpass ensam. Inte alltid, jag gillar ju att hänga med mig själv, men tiden går liksom lite fortare och det är allt lite roligare när man har sällskap. Därför var jag extra tacksam att Camilla hängde på halva passet i dag!

Det var varmt och svettigt men det gillar ju jag. Alla backar gjorde det ju inte direkt mindre svettigt heller antar jag. 🙄

Camilla hade tydligen svettas nästan 2 liter på den tiden vi kutade tillsammans så jag måste ha blivit av med minst lika mycket under de där 3 milen jag gnetade ihop. Inte konstigt jag var så törstig efteråt…😱

Jag hann knappt ta av mig skorna innan jag hängde under vattenkranen. Vätskan jag hade haft med mig var tokslut. Mest längtade jag efter min dagliga dos av Athletic greens. Den är snordyr men galet god och absolut proppfull med nyttigheter. Jag mår otroligt bra av den har jag märkt. Både i kroppen och knoppen. (Och nej, jag ärt inte sponsrad utan vill bara dela med mig av något jag tycker är riktigt bra.)

Simturen lite senare var ljuvligare än ljuvlig kan jag berätta. Mjumma för kropp och knopp! Någon sa det var 23 (!!!) grader i vattnet och jag tror det stämmer faktiskt.🥳 Många som simmade där i kväll och jag hade sällskap av Per igen. Det var typ hans andra sjö-pass och nu är han fast! 😄

På tal om bra grejer så vill jag pusha för målar-kick offen med Fanny som jag var på i går. Riktigt bra oavsett om man är helt ny eller hållit på ett tag. Vi gjorde massor av roliga övningar och testade några av alla olika slags tekniker och metoder som finns. Precis som i Skaparladan handlar det om att finna glädje och lust till att måla och att släppa på prestationsångesten och att skapa för skapandets skull. Inte för att producera och  “göra något”. Fanny jobbar dessutom med yoga och meditation så det blev lite sånt också. Underbart! 🥰

Jag älskar att måla med händerna!

 

Tänk att ha en sån här ateljé och studio… Vilken dröm!

 

Kram från Ingmarie

Snabba timmar

Jag varken begriper eller kan förklara det men nog är det väl så att vissa timmar går snabbare än andra?

Som t.ex morgonens simpass med  TS.  Det kändes som max en kvart fastän det var en timme. Dessutom simmade jag en extra timme själv efter men totalt kändes det som om jag liksom bara duschade, simmade några längder och sen duschade igen. Märkligt va? Men två timmar var det om inte alla klockor ljuger.

Samma på gymet. Upplevde timmen där som typ 10 minuter.


Hann med en massa skoj plus lite extra relax. Skönt!

Jag ska inte säga att jobbet aldrig känns så där ”snabbt” för det gör det faktiskt de där gångerna då det flyter, är ”kul” och jag är med de bästa kollegorna. Men det är inte på långa vägar lika ofta som när jag t.ex tränar, skriver eller målar.Så om det där med att tiden går fort när man har roligt stämmer så är det väldans enkelt att räkna ut vad jag tycker är roligt.

När går din tid extra fort?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Sinnesfrid de lux

Så här skulle alla morgnar börja. Med en cykeltur ner till sjön, lite yoga, en simtur och en stunds meditation i solen. Jag är ganska säker på att världen varit både friskare och fredligare om alla haft chansen till det åtminstone en gång/vecka.

Men nu bor jag ju i Sverige där solen inte är att lita på och där det halva året är mörkt fram till lunch. Nästan i alla fall. Kanske det också skulle förlora sin charm och ljuvlighet om jag kunde ha det så här varje morgon? Men jag är tveksam och är absolut beredd på att ta den risken om det vore möjligt. Jag är hur som helst oändligt tacksam för de morgnar jag får som det är så här! Särskilt när solen fortsätter skina och värma resten av dagen. Jag har roat mig med att leta vidare efter de där Naturpasset-kontrollerna. Nästan fyra timmars svettande i skogen men det betyder inte att jag sprang lika länge. En halvtimme gick säkert åt till att bara stanna för att kolla kartan. (Det där att springa och kolla samtidigt finns liksom inte i min simpla orienteringshjärna.) Resten handlade mest om att gå/jogga.

Nu är det inte många kontroller kvar innan jag tagit alla 50 och jag är allt lite stolt över mig själv. Det är ju onekligen en väldans bra metod för att få ett långt lågpulspass. Tiden går rasande fort, jag har varit på stigar och i bröte jag aldrig skulle besökt annars, massor av frisk luft, absolut coronafritt och (nästan) helt gratis. (Kartan kostar en liten slant.) Dessutom är det lika skoj varje gång jag prickar rätt!

Som den sociala ensamvarg jag är så detta att vara ute så här mycket i naturen med bara mig själv som sällskap underbart! Det ger mig sinnesfrid de lux!

Vad gör dig lugn i själen?

Kram från Ingmarie

 

 

 

BYO

I flera länder kan man nyttja BYO, dvs Bring Your Own, med syfte att man alltså tar med sitt eget vin/sin egen öl när man går ut och käkar. Ganska bra grej egentligen. Inget slängs ju faktiskt då. Precis som med doggy bag. Jättesmart grej!

I dessa tider har BYO fått (minst) ännu en innebörd. Åtminstone på Sats är alla mattor borttagna så går man på t.ex yoga/Body Balance så tar man helt enkelt med sin egen matta. Jättebra ju! Förutom möjligtvis de gånger jag redan har en multistor trunk med träningsgrejer… Då längtar jag ännu mer efter att det ska bli lite mer som vanligt igen. Å andra sidan tror jag aldrig det blir det igen.

Springa ute är hur som helst fortsatt säkert när det gäller smittorisk. Även om man kutar med en kompis hyfsat nära och ger varandra en liten snabb kram när man skiljs åt. Jag körde en liten extra runda för jag ville dra på men annars höll jag och Fredrik ihop hela vägen runt fina Flaten.

Och den, Flaten alltså, kan man ju sprada i också! Det sägs att covoid 19 trivs i kyla men jag är faktiskt tveksam till att det finns i just de sjöarna jag hoppar i. Det är ju faktiskt inte så troligt att någon med viruset badat just där jag är. Eller att någon badat där ö.h.t förresten. Vilket jag ju tycker är extremt märkligt för jag är helt säker på att folk skulle vara både friskare och gladare om de gjorde det. Fredrik var tveksam före men du skulle höra honom efteråt! Gladare än glad och kvittrade som en lycklig pippifågel!

Kram från Ingmarie