Laddar

Jag har börjat räkna ner både till semester och race. Kl 22 på söndag sker det första och kl 08 på lördag det andra. Lördagen kommer bli skittuff med minst 9-10 timmars jobb men jag måste testa för att veta om jag ens kan fundera på ÖtillÖ. ( Jo jag tvivlar och velar fortfarande och kommer troligtvis fortsätta tills det är dax.🤪😱)

Det blev korta relativt hårda intervaller plus styrka innan jobbet i ett försök att hålla nervsystem och muskler alerta. Nu blir det bara lätta korta pass resten av dagarna innan lördag. Hur det än går så vet jag att jag inte hade kunnat göra varken mer eller annorlunda och det är bra nog tänker jag. Mer kan man ju liksom inte göra.😀

En cool bild har jag i alla fall! Made by Anders. Me, my shadow and I.😄

Tre fel (om mig)

Jag vet att jag är ganska värmetålig men om någon tror att inte även jag svettas kopiösa mängder denna sommar så tror hen väldigt fel. Oftast får jag gå rakt in i duschen eller ut på balkongen för att låta det värsta rinna av. 🤪

Och om någon tror jag inte kan ta en powernap (som jag är typ världsbäst på) trots 10 (!!!) timmars sömn så är det också fel. Det var plättlätt i dag! Antar jag behövde det. 😄

Om någon även tror att inte ens jag kan frysa i 27 plusgrader så har hen också fel. Det handlar bara om att simma tillräckligt länge utan våtdräkt. Det bra är att det där fryset varar högst 42 sekunder efter att jag tagit mig upp ur vattnet…

Kram från Ingmarie

SL-utflykt

Jag, och många till, må gnälla mycket på SL men till deras försvar så får man verkligen mycket för pengarna när det väl funkar. I dag åkte jag t.ex “gratis” hela vägen ut till Didriksdal på Värmdö. Fredda och Carola hade bjudit dit mig till deras fina, fina lilla gulliga stuga. (Anders är på vift annars hade han såklart också varit bjuden.)

Men inte bara det! Jag fick först ett jättehärligt 2,5 timmes swimrunpass på nya fina vägar och i fina vatten. Benen var bly men simningen kändes helt ok! Man får vara glad när åtminstone 1 av 2 funkar.🤪

Sen blev jag även bjuden på lunch och skönt slöande ute på altanen.

Alltså vilket paradis! Den här dagen kommer jag bevara i minnet tills jag lämnar detta jordelivet. Kanske sen också förresten för vem vet liksom hur det blir efter detta?

SL passerar också en väldans massa Sats och jag var så inspirerad och energifylld av de där två pärlorna jag besökt att jag inte kunde låta bli att svettas och matta ut mig lite till.

Vilken lyxdag alltså! Nästan som semester fastän det är en hel vecka kvar tills den börjar på riktigt.😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Morgonstund

De här lördagsmorgnarna när jag har möjlighet att vara med Team snabbare och Coach Ulf är magiska och guld värda för mig. Och kul såklart! Alltid lär jag mig något nytt och alltid blir det mycket skratt! Fikabåten är förstås som alltid med.😄

Innan jag hojar hem igen för den efterlängtade (och välförtjänta) frukosten pausar jag för en stunds meditation. Det blir liksom dubbelt så bra när man har det så här tycker jag. 😍🙏🏻 Och såklart extra perfekt innan en jobbkväll!

Kram från Ingmarie

Hängt med proffs

För att ens ha en chans att klara reptiderna och överleva det där loppet med kroppen i hyfsat behåll så tänker jag att jag ska omge mig med proffs så mycket det bara är möjligt. Har jag tur smittar deras kunskap, erfarenhet och styrka över till mig.🤪

Joanna träffade jag på Trispot första gången för typ åtta evigheter sedan och redan då pratade vi om vi skulle träna ihop för vi bor nästan grannar. Ändå blev det inte förrän i dag! Jag tror helt ärligt inte det enbart berott på osynkade liv. Jag har varit lite feg helt enkelt! Joanna är en superwoman som trots insulinbehandlad diabetes varit elitsimmare, kört galna swimrunrace (inkl ÖtillÖ), pluggar avancerade grejer, jobbar heltid och jag vet inte allt. En sån som simmar min veckodos på en av sina morgonsim och kan kuta trots både högt och lågt socker. Men mest är hon cool, härlig, ödmjuk och extremt pedagogisk. När vi simmade nu i kväll (för henne blev det väääääldigt mycket vila när hon skulle vänta in mig) fick jag massor av bra tips på vad jag bör tänka på.

Superbra såklart och jag är henne evigt tacksam! Armbåge, armbåge, glid, glid, glid är mina nya mantra. Dessutom var det tokhärligt.

Men det där var bara den “korta” grejen nu i kväll. Vi har kutat också. 3 mil. I 32-gradig värme. Jag blir förstås också varm och svettas floder men jag kan hantera det miljarder gånger bättre än kyla. Joanna är tvärtom men tack och lov kan jag var vattenhålen finns så det gick hur bra som helst! Inte ens hennes blodsocker svajade men jag tror jag pratade så mycket att det var i chocktillstånd.😀

Det var inte många (fisljumna) droppar kvar när jag väl var hemma igen men de nyttjades in i det sista!

Lunchen hade jag gjort i förväg så när jag väl bäljat i mig en liter kolsyrat vatten behövde jag bara (nåja) cykla till Flaten och parkera mig. Snacka om lyxdag i kubik!

Kram från Ingmarie

Velat klart

För några månader sedan tänkte jag på att just i dag, den 26/7 2018, har jag levt i precis 52,5 år. Det är ju ingen “riktig” födelsedag men jag tänkte att den ändå var värd att fira på något vis. Varför inte liksom? Om inte annat för att få fira på sommaren i stället för som alltid på vintern. 😃 Faktum är att jag hade planerat kalas när jag “fyllde” 50,5 men av olika anledningar blev det inte.

Hur som helst så glömde jag bort denna dag (igen) mellan jobb, träningspass, tvätthögar, tävlingar, SL-förseningar, vissna blommor, sjukdomar hos nära och kära, bränder, barnfödslar och matlådefix. Tills i dag då. När jag kom på att jag verkligen firar genom att stå upp för mig själv, lyssna på mitt hjärta och göra det jag vill när det gäller den där ÖtillÖ-lotten.

Jag har gjort ett val. Inte för någon annans skull. Inte för att snälla, härliga människor peppar och stöttar och tror på mig. (Tack!🙏🏻) Inte för att jag måste. Inte för att jag borde. Inte för att bevisa något. Inte ens fastän alla tecken varit “rätt”.

Om man vill så kan man tyda det som att tecknen verkligen har haglat över mig! Som att jobbet ger mig ledigt (trots personalbrist) om jag vill. (Har jag sagt att jag har världens bästa arbetsplats???) Loppet jag inte vill missa fixar sig genom att jag får skjuta upp starten ett år om jag vill. Pengarna finns tack vare att jag betalat på tok för mycket skatt. Jag är inte i storform men det här vädret gör att min kropp mår bra och jag har kunnat träna på utan avbrott ganska länge. Tror faktiskt inte jag hade kunnat träna så mycket mer eller bättre även om jag haft ÖtillÖ som mål från början.

Allt det där spelar så klart roll till mitt beslut men ändå är det mest hjärta och mage som fått bestämma. Det är dock inte helt enkelt för mitt förnuft säger tvärnej ena sekunden för att i nästa ha ett lika säkert ja. Så det kan vara klurigt att skilja på vad som är vad. Det är bl.a därför jag mediterar. För att reda ordning i kaoset.

Så jag har sagt ja! Till att våga våga! Till att kliva långt utanför min comfort zone. Till att trotsa både demonerna, jante och negativa vibbar. Till att välja äventyret. Till att strunta i att risken finns att jag “misslyckas” och kanske måste bryta. Till att bortse från de där tankarna som säger “farligt, jobbigt, omöjligt och idiotiskt”. Jag säger ja till att leva i nuet och ta chansen när den i princip ligger helt färdigpaketerad framför mig.

Det är verkligen helt crazy att jag som för fyra år sen inte ens ville doppa huvudet i vatten eller kunde crawla 20 m utan att halvdö ska starta i ÖtillÖ om inget oförutsett händer innan. Racet som är en av de tuffaste swimruntävlingarna i världen. Kanske har jag hybris. Kanske är jag korkad. Kanske kommer det gå åt fanders. Kanske jag anses vara idiot. Men det kvittar! Från djupet av mitt hjärta så vill jag i alla fall prova för det vore ännu värre att sitta där den 3/9 och ångra mig. Eller att behöva dö nyfiken och undrande. Och jag tänker på det kloka Bernard skrev här i ett inlägg precis nyligen. (Läs!)

Jag känner stor, stor tacksamhet att Micke av alla människor frågade just mig. Bara det är en slags vinst. 💕

Livet är ändligt och det kan förändras på en millisekund. Jag ser det varje dag genom mitt jobb. Ingen planerar att bli sjuk, skadad eller dö men ändå händer det. Varje dag. Jag kanske får fler chanser men varför chansa?

Livet är även bra häftigt och härligt när man tillåter det. Jag hade ju aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat gissa på att jag som 52,5-åring skulle ta ett sånt här beslut! 😱 Men så kan det bli när man låter livet hända.🤪

Och jag har firat på lite annat vis med. Så som jag vill. Med tröskelintervaller (4 x 10 min), utegym och några km sim i den 32 gradiga värmen och (lätt)öl i kvällssolen. Jodå, jag har en hel del laster jag med.😄Öl när det är Australien-varmt är bara en.

Kram från Ingmarie med miljarder fjärilar i magen

Hon som aldrig vinner på lotter…

…fick i går reda på att hon vunnit en plats till ÖtillÖ. Jag och klubbisen Micke köpte en ynka lott mest bara för att. Det var bråttom och jag sa liksom ja utan att tänka mig för. Jag var ändå så himla säker på att vi inte skulle vinna.

Så nu sitter jag här med en minst sagt kaotisk blandning av känslor. 65 km löp + 10 km sim är sjukt långt! Typ ofattbart långt!

Visst har jag börjat fundera på att ens fundera på att försöka vara med. Men redan i år? Jag vet inte jag… Jag väger plus mot minus mot plus och minus om och om igen men blir inte mycket klokare.

Plus:

• En unik chans som kanske aldrig kommer tillbaka.

• Micke är en klippa och stark som en björn. Jag tror jag skulle känna mig trygg även om havet är skutbudigt. Micke har dessutom varit med på hela min “simresa” och har sett mina absolut sämsta sidor med panik, rädsla och ångest.

• ÖtillÖ är både urmodern och urfadern till Swimrun och det blir inte mycket coolare, häftigare och tuffare än så där.

• Vädret har hittills varit extremt gynnsamt. Har vi tur håller vattnet sig varmt ändå till den 3/9. Och marken hyfsat torr.

Minus:

• Det är ruskigt långt! Vi snackar långt över 12 timmars jobb! Non-stop. Kanske i iskallt skitväder.

• Det är snordyrt! (13 500kr/lag) Dvs dyrt som i mycket pengar. Man får dock mycket för dem.

• Det är i havet! Och bland hala klippor, stenar, rötter, berg och annat bröte. Regnar det småspik och blåser orkan blir det inte roligt.

• Jag kommer inte kunna köra de race jag planerat fullt ut.

• Jag behöver få ledigt från jobbet.

Vi har några dagar på oss innan vi måste spika. Förnuftet säger nej men jag ska låta mage och hjärta bestämma. Det brukar bli rätt då.

Om jag vetat att förhållandena kommer bli som i dag hade jag dock inte tvekat en sekund. Varmt och skönt med lagom vind. Hade ingen att leka med så jag körde solo. 160 min utan våtdräkt. Bara Tri-dräkten. Då är det varmt! Och jätteskönt!😍

Lika härligt här. Hela utegymet för mig själv!

Kram från Ingmarie

Det enkla livet

Cykeln ner till Söderbysjön, vattenlöpning, meditation, cykla hem, frukost. Så himla härligt i all sin enkelhet!

Och så mycket enklare att orka jobba sen. Även om jag gillar mitt jobb så har jag börjat räkna ner till semestern om 2 veckor. Hela jag är liksom inställd på att få klockfri tid nu! Därmed inte sagt att den kommer vara sysslolös. OM nu någon trodde det.

Jag har dessutom vunnit ett “pris” på en lott som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Måste bestämt sova på saken innan jag ens kan skriva om det…

Har du haft din semester ännu?
Kram från Ingmarie

Högen som är som livet

Löpning i allmänhet och backträning i synnerhet är lite som livet. Det går upp och det går ner. När det går upp får man streta på och kämpa vidare så gott man kan. När det går ner får man njuta av vilan och lättheten. Oavsett så ger de där uppförsbackarna (förhoppningsvis) både styrka och uthållighet och nedförsbackarna (förhoppningsvis) både återhämtning och ny kraft.

Mitt gnetande i Hammarbybacken (som ju egentligen är en fd sophög) verkar i alla fall ha gett resultat. I dag klarade jag sju varv av den där 2 km loopen jag gör. Dvs 14 uppför och 14 nerför. 7 km upp och 7 km ner. Ingen vila. Jag bara kör. (Förutom kort fotostopp och påfyllning av vatten när jag var klar.🤪) Addera 50 min för att jag ska ta mig dit och hem så blir det 160 min (svett)löpning. Jo jag är nöjd! Och förbenat tacksam!

Och visst blir jag trött! Benen är helt ärligt inte så kaxiga efter det där. Men jag blev inte tröttare än att jag orkade cykla till Flaten (för att slöa) och simma en sväng. I bikini igen precis som i går. Makalöst! Tror bestämt det där är bland det bästa man kan återhämta sig med!

T.o.m Anders har förresten kommit på att det här med att Sprimma eller Sprada är himla bra! ( Dvs springa + simma eller springa + bada.😄😄😄)

Har jag sagt att jag tokälskar denna sommaren?😍

Kram från Ingmarie