En ny fyrling

Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Det blir ännu bättre!

Istället för ”bara” tre pass i dag blev det fyra. Det sista var ”tack vare” Kajsas dotter som påminde om hur bra kvällens crosstraining är. Sånt går jag ju liksom igång på direkt!

Men jag började med en härlig löptur tillsammans med Lisa. Alltid lika roligt att ses och fortsätta prata där vi slutade förra gången och vädret alltså! Snacka om att ha prickat rätt helg!

Sen bara fortsatte det roliga tillsammans med Kajsa.
”Load&HIIT” är min favvoklass hemma men här blev jag tyvärr lite besviken i dag för det var lite väl mycket teknikfokus på första delen. Men trött blev jag ändå av den andra halvan!

Nästa var på SoFo och vi gick dit för att njuta av den sköna vårsolen. Yin Yoga i värmesal är verkligen ljuvligt och om det var den eller den lilla ”lunchen” i solen som gjorde susen vet jag inte men jag kände mig plötsligt oväntat pigg och liksom ”omladdad”.

Jag har varit på Katarinas crosstraining-pass innan och de är minst sagt intense. I dag var inget undantag och det var nära på att jag inte kunde ta mig upp efter den sista burpeen. Sjukt skoj och timmen gick sådär rasande fort som den gör när man har roligt.

Så här belönade vi oss. På allra, allra bästa sätt om du frågar mig!

I morgon åker jag hem igen men jag ska minsann roa mig in i det sista!

Kram från Ingmarie

Och partyt fortsätter

Om du undrar om jag hade träningsvärk efter i går så är svaret JA!
Typ överallt!
Men bästa boten mot det är ju som bekant att röra på sig. Om just de rörelser jag gjorde var de bästa tål väl kanske att diskuteras.
Åtminstone inte den första.

Men när jag hade chansen att få Camillas sällskap så kunde jag ju inte låta lite (nåja) träningsvärk stoppa mig.
Vi kan väl säga som så att musklerna blev väl inte direkt piggare men resten av kroppen blev det med råge!

En sån här dag så vore det dock brottsligt att inte även njuta av vårsolen så jag tog mig till Hellas för en härlig och lugn skogstur i mina gamla hoods tillsammans med Kajsa och Sven. Det var däremot garanterat mjumma även för musklerna.
Så fint!

Naturligvis avslutade vi det på bästa sätt! Vårsolen alltså! Vilken grej den är! För att inte tala om fina vänner. Så livsviktigt!

Kram från Ingmarie

Partyt har börjat

Träningsvärken hade inte helt lagt sig och den är absolut inte mindre efter i dag men ska det festas så ska det så jag har skaffat en massa ny på mitt favvo-Sats SoFo här i 08a-land.

Tack och lov tycker Kajsa också det är en jättebra ide att köra fyra (!) pass inne en solig dag men det ena behöver ju inte utesluta det andra för vi har minsann njutit ute också. Vi delade nämligen upp svettfesten på 3 + 1 pass.

Den första HIIT-klassen var snorjobbig. Det kändes helt omöjligt att klara allt innan passet skulle vara slut men på något märkligt vis hann vi ändå allt.

Andra och tredje var lika snorjobbiga. Det var snudd på att både ben och armar vek sig på slutet. Sven hängde på den sista vilket var perfekt för då kunde han hänga med på lunchen.

Lunchen avnjöts på Café blå Lotus ute i solen och satt som en smäck i magen och varenda cell i kroppen. Och själen! Så underbart att kunna njuta ute så här.

Det var dock lite stelt att resa sig upp efteråt för att gå till sista passet men på Thomas pass blir man alltid pigg, glad och får ny energi. Han är utan tvekan en av de bästa instruktörer som någonsin funnits! Önskar jag kunde flytta med honom till Helsingborg.

Kajsa är en av de starkaste kvinnor jag vet men jag tror t o m hon var lite trött efter detta. Jag var det definitivt!

Nere vid vattnet i Eriksdal har man fixat ny både bastu och brygga och det var där vi avslutade denna fantastiskt härliga dag. Inte i bastun men i vattnet och solen.

Nu ska jag fortsätta ladda om för i morgon som kommer bli både lik och olik i dag.

Kram från Ingmarie

Smashigt!

Jag vet nästan inte hur jag ska beskriva denna dag för den har med ett enda ord varit fantastisk.

Eftersom jag åkte till Halmstad i går missade jag förvisso mitt favvo-pass i Helsingborg i dag men jag är ju som bekant väldigt bra på att roa mig själv.

Så jag började med intervaller.
3 x (5-3-1) minuter.
Det gick förvånansvärt bra och jag är säker på att det var solens förtjänst.

Fortsatte med utfallssteg och hopp tills benen nästan vek sig men ändå ville kroppen mer. Eller om det var knoppen. Ibland är det svårt att veta, eller hur?
Hur som helst så har jag hittat ett annat gym nu när Sats har stängt och det är ett toppenställe. Supertrevlig personal, välutrustat som attan och bara några stenkast från vår lilla lya.

Belöningen blev extra fin. Lunch i solen på Söderpiren tillsammans med min fina, kloka vän Nina.

Till sist, The Grand Finale.
Smash into pieces!
Alla som känner mig vet att jag älskar dem och är snudd på besatt. Helt ärligt har jag inte hört en enda dålig låt med dem.
Fast jag är nog inte så jätte-besatt ändå när jag tänker efter för jag kan inte ens namnet på alla. haha!

Som alla andra gånger jag hört dem live så var de outstanding och vi (jag, Eeva och Maria) skapade ännu ett fint minne tillsammans.

Nu är jag hemma i Helsingborg en natt innan nästa äventyr!

Kram från Ingmarie

Ännu fler presenter (Lyllos mig!)

Fylla jämt hela året är verkligen verkligen en bra ide som jag rekommenderar alla! Man kan såklart fylla ojämnt hela året också! På så vis kan man fira vartenda år och det är väl det man borde göra. Det är ju som sagt var ingen garanti att man ens får ett till…

Hur som helst. Innan denna presenten i dag  som Maria och Eeva fixat till mig så var det ju påskdagen,
En kort löptur hemma i friska vindar, färd till Halmstad för att passa galleriet, en minst sagt uppfriskande promenad utmed havet (inte ens jag ville bada!) och sen jättegod mat och mysig kväll hos mamma, Ulf och Sheila.

 

Kl 08.15 blev jag upp-plockad av mina vänner för färd ner till Mölle och ”Krukis” i morse där jag skulle bli bjuden på frukost. Det blev jag också men vi fick vänta i över en timme trots att vi bokat bord och vi fick inte ens allt som skulle finnas på frukostbrickan vi beställt trots att vi sa till x flera. Vi har varit där flera gånger innan och man får i princip alltid vänta men detta var extremt och verkligen inte ok.
Vi fattar att det var för få personal men då kan man ju inte heller ta in hur mycket folk som helst. När vi så småningom var klara flera timmar senare och det blev snudd på folktomt så kom det in massor av personal. Någon där behöver verkligen lära sig planera…

Det vi åt var i alla fall gott, vi blev mätta och sällskapet var det absolut bästa! Som kompensation bjöd de på lite rabatt och jag fick en söt liten keramik-mugg.
Men på riktigt så behöver de skärpa sig.

Först på programmet var att kolla lite på all konst som visas under Konstrundan i nordvästra Skåne. Vi hade inga specifika vi ville se utan det blev lite där vi hamnade och jag kan säga att 100% av det vi hann se var fantastiska skapelser. Måleri, glas, keramik, grafik mm mm.
Nere vid hamnen passade vi på att fascineras över havet och de entusiastiska surfarna. De måste ha universums största tålamod som väntar och väntar och väntar på den där perfekta vågen som nästan aldrig verkas komma. Själv har jag för längesedan insett att det inte är något jag ens kan fundera på att göra. Tvärtom får jag snudd på en mardröms-skräckupplevelse bara av att titta på hur de tumlar runt och i de där vågorna!

¨

Det verkliga konstverket skulle vi uppleva senare men det visste vi inte då..

Nästa plan var en kort runda på Kullabergs m-y-c-k-e-t kuperade stigar. Så blev det inte.

Vi sprang iväg ut på Skåneleden. Backarna kom direkt men vi hade åtminstone medvind.

En del av den leden har jag sprungit en enda gång innan för flera år sedan tillsammans med Catrine men av någon märklig anledning, trots att vi kom från andra hållet, så kände jag igen stigen ner till Nimis.
Du vet det där ”konstverket av drivved och pinnar som konstnären Lars Vilks under 30 år skapat på en kullerstenstrand i naturreservatet Kullaberg.”

Jag och Anders har sett det från havet förra sommaren och jag minns hur fascinerad jag var av denna skapelse och att jag någonstans inom mig fick en önskan om att få uppleva det på plats.
Eftersom jag har de vänner som jag har, dvs likeminded, så behövde vi bara titta på varandra för att sen ha bestämt att vi såklart skulle ner där.
Det tog en halv evighet att ta sig ner, vi snackar brant med en massa stenar och bröte, men det var värt vartenda extra näradödenupplevelse-hjärtslag jag fick. Alltså det är så coolt och så galet att det inte går att beskriva. Detta är verkligen ett konstverk med stort K.

Klättra tillbaks upp gick betydligt snabbare och vi fortsatte till Arild innan vi vände och tog oss tillbaka genom skogen,, i motvind, förbi vitsippe-ängar och ännu fler backar.
Den tänkta korta rundan blev 2,5 timmar men det var inget vi hängde läpp över. Tvärtom såklart!

Har ingen aning om hur vi kom ner på -25 meter…

Märkligt nog var det bara jag som var badsugen men med de fina vänner jag har så fick jag längtan stillad i fina Höganäs innan denna magiska dagen var slut.

Tack kära vänner för dessa minnen vi skapade tillsammans i dag!

Kram från Ingmarie

Påskafton!

Förra gången vi var i Skrylle gnällde jag över att det var kasst markerat men att jag i alla fall skulle ge det en chans till.

I dag var den dagen och jag valde en runda jag länge velat testa.
Skrylleslingan.

Det är en del av Skåneleden och är en 15 km rundslinga med start och mål vid Skryllegården. Anders valde en annan runda och det skulle visa sig att vi hade precis samma känsla båda två när vi var tillbaka igen.
Vilken återkommer jag med.

Slingan går gemensamt med en del av Skrylles egna motionsspår innan den svänger av. Vitsipporna trängdes med krokusar och andra fina blommor. På några träd såg jag små små knoppar komma. Snart händer det på riktigt att våren slår ut!

Benen var som sega klumpar men jag kände mig ändå pigg så jag brydde mig inte för mitt enda mål var att njuta och ta det lugnt.

Den här rundan har verkligen all slags natur man kan tänka sig! Djupa skogar, öppna fält, platt, backar, stigar, skogsvägar, roliga träd och i dag även en del sol och en vind som kom från precis alla håll och kanter. Jackan åkte av och på jag vet inte hur många gånger.

Det fanns också en himla massa spång och stegar att klättra över. Så pass många att jag faktiskt tappade räkningen..

Ganska exakt 15 km senare var jag tillbaka där jag började.

Hela rundan var perfekt markerad och jag behövde inte fundera en enda gång på vart jag skulle. Variationen var fantastisk och allt var så bedövande vackert. När det blir grönt kommer den utan tvekan bli en av de finaste man kan hitta! Anders var lika lyrisk över sin runda så detta kommer vi garanterat göra om!

Det hela blev ju inte direkt sämre av att vi kunde sitta ute och äta. Magiskt!

Du som vet vet också att jag har hittat en av de sötaste sjöarna ever bara några stenkast därifrån så ja, det blev såklart ett dopp där.
Det hade faktiskt varit snudd på brottsligt att inte göra det!

Hur har din påskafton varit?

Kram från Ingmarie

Mer kalas!

Man skulle kunna tro att det är denna månaden jag fyller år och inte januari för i dag var det fjärde gången jag blev firad i mars.
Jag tror banne mig jag ska fira jämt lite oftare. Det är ju jätteskoj!

I dag tog min stora inspirationskälla Camilla mig först på ett dopp och sen en mumsig brunch på Bruket.
Så himla härligt att ha en massa timmar tillsammans för att hinna prata! Boken som jag också fick är en som jag tänkt köpa jättelänge men av någon anledning aldrig gjort. Den kommer garanterat att bli väl använd. Gissa om jag längtar tills denna härliga människa flyttar ner hit i juni!

Jag har tränat också. Först ”bara” airbiken (undra om man någonsin vänjer sig vid hur jobbig den är) och sen ett snorskoj HIIT-pass där den där biken också var med.

Trots att jag tycker jag varit iväg och gjort en massa i dag har jag ändå hunnit med både en powernap och att måla.
Vara ledig är verkligen guld men nu är det slut på sån lyx. Å andra sidan kanske man inte njuter av ledighet lika mycket om man alltid är ledig?
Fast jo, jag skulle absolut göra det!
Helgkneg väntar men det ska nog gå bra det också.

Kram från Ingmarie

 

Danmarks-mys

Min kloka vän Anna-Karin har en teori om vad som felar med min fot och det verkar (tyvärr) stämma. ”Löpardöden” heter på finspråk peroneustendios och är just en ”löpardöd” för det är i princip omöjligt att springa. Naprapaten är bokad på måndag och även om min fot må vara skrutt så vägrar jag att deppa ner mig och just i dag har jag lyckats extra bra!

Började med airbiken en stund innan favvo-passet. Det var så jobbigt att jag nära på svimmade.
Underbart!

Med buss och båt tog jag mig utomlands på ett tjillenix.  Visst har jag sagt att jag älskar att bo här med närhet till så otroligt mycket? T o m utlandet! För ja, Danmark är utland.

Målet var att träffa min kära vän Ulrika. Det var så längesedan sist att jag snudd på glömt när det var!
Hemskt!
Ändå är det som i går och vi liksom bara fortsätter babbla.

Vi hade egentligen en annan plan men den ändrades och plötsligt hade vi ingen alls men det blev ändå, eller kanske just därför, så himla himla jättebra!

Ulrika är en stjärna på så otroligt och ofattbart många sätt och vis och denna fina kofta som hon stickat fick jag i dag! Själv fattar jag inte hur man kan skapa något ö h t av ett garnnysta!

Helsingör är f ö väldigt fint även en blåsig marsdag.

När vi strosade runt där, helt utan planer, så dök en brygga upp och där fanns minsann badstegar!
Jag lovar, jag hade faktiskt ingen som helst aning om att den fanns för tro mig, jag har googlat!

Nu är det så himla bra att Ulrika, liksom jag, tycker det är helt normalt att ha en baddräkt i handväskan denna tiden på året.

På samma sätt som jag tog mig dit tog jag mig hem och nu sitter jag här i soffan med lyckobubblor i hela kroppen!
Tack kära vän för en fantastisk dag!

Kram från Ingmarie

Ännu en lyxhelg! (Och varning för en massa bilder.)

Det är här jag så hastigt och märkligt fick snoront. Alltså rödlampa-ont!

Vi hade planer på att passa på att äventyrslöpa denna helgen i samband med fortsatt firande av mina 60 levda år men med tanke på att jag haltade mig fram hela fredagen och även lördag fm så hade jag redan lagt det på hyllan.

Men kroppen alltså. Den är verkligen ett mirakel!
Och helgen! Olalallla! Den blev så bra att det är snudd på ofattbart! T o m vädret var perfekt!

Innan vi for iväg så drog jag till gymet för att rasta av mig. Om du vill bli garanterat trött så kör intervaller på Air-biken. Den är fruktansvärt jobbig!
36 x 30-30 sekunder + uppvärmning och någon slags nedvarvning blev det. Sen var jag helt rökt!

Helt klart så jag maskade jag inte och jag var precis så trött som jag kände mig.

När bilen var packade for vi direkt till fina Kronoskogen i Ängelholm. Vi parkerade på ett annat ställe mot vanligt och passade på att besöka detta festliga och fascinerande ställe. Har du inte läst den minst sagt fascinerande storyn så hittar du den här.

Inte långt därifrån ligger även Ängelholms havsbad och eftersom jag varit där innan och vet att det är ett fantastiskt badställe så var vi ju liksom ”tvungna” att åka dit så jag fick stilla min längtan.

Nästa stopp var själva målet. Ännu en födelsedagspresent och himmel alltså! Har du aldrig varit på Margretetorp Gästgivargård så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit för vilket ställe!
Precis allt var perfekt! (Fastän där inte är något gym.)
SPA , en underbart god middag, chill i vårt makalöst fina rum och en lika makalöst god frukost. Allt inramat av superb service och vacker miljö.
Hit vill jag igen!

Födelsedagsrum!

När vi svullat i oss den där makalöst goda frukosten och checkat ut så for vi till Hålehall vid Förslöv.

Även där har vi varit innan men då var det högsommarvärme, min fot var gladare och jag hade ett helt annat sällskap.

Vi traskade iväg tillsammans med sikte på att gå 5 km rundan.

Kanske var det vårsolen, kanske var det luften, kanske var det den där gigantiska frukosten, kanske var det någon bokstavskombination jag inte fått diagnos för (ännu) men plötsligt ville jag prova springa lite trots att jag gnällt bara några timmar innan över att foten ömmade.

Först kändes det jättekonstigt och jag kom bara några steg innan jag ville gå igen. Men så fortsatte jag sådär. Gå-jogg-gå-jogg.
Klumpigt till en början men sen vågade jag springa mer som vanligt och det funkade helt ok så länge det var platt eller nedför!
Det där gjorde att jag ville mer så efter några kilometer tog jag vänster medan Anders fortsatte höger.

Förutom några gånger när jag hade solen rakt i ansiktet och var osäker på om jag sett någon markering så var det busenkelt att hitta. Här snackar vi välmarkerat de lux! Sånt älskar jag!

Så här roliga grejer kan man hitta i denna skogen! Hur underbart som helst!

11 km senare var jag tillbaka och även om jag inte kunde kuta hela tiden så var det miljarders miljarder gånger bättre än jag ens hade vågat hoppas på. Tack foten!

På hemvägen stannade vi vid en jättefin lien gårdsbutik och köpte lite godsaker. Betydligt trevligare än stora matbutiken som vi också stannade vid..

Hann precis hem och packa upp innan nästa rolighet.

Svettigt och skoj som alltid!

En så fin helg som jag avslutade på allra bästa sätt med ännu ett magiskt dopp. Fortfarande under 5 grader. Dvs fortfarande isbad.

Är, som du nog förstår, obeskrivbart tacksam för dessa dagar.
Tack min älskade Anders!

Kram från Ingmarie

En magisk helg

De här att fylla 60 och fira varje månad är en himla bra grej!
Särskilt när man har vänner som Anna och Fredrik som bjuder en på en makalös weekend i deras superfina sportstuga.

Vi, jag och Anna, började med en löptur som Fredrik planerat så den skulle bli exakt mitt födelseår. Det slutade dock med att jag numera inte ens är född. Jag ska förklara hur alldeles strax.

Rundan var så där fin och full av alla slags underlag och miljöer att hjärtat liksom hoppar dubbla kullerbyttor av lycka. I ärlighetens namn gjorde även backarna att hjärtat slog dubbelt emellanåt.
Precis allt var perfekt! T o m mina fötter var ovanligt glada!
Har du inte varit i Hovdala naturreservat så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit!

Vi hittade Anders där ute i skogen vid en ruin när han letade kontroller

Med lite fantasi kan man hitta på en massa siffer-kombinationer från sitt födelseår/ålder för att fira sin nya ålderssiffra. 60 km hade såklart varit allra häftigast men det sa mina fötter blankt nej till innan jag ens hann fråga dem. I alla fall just nu.
Jag lyckades minsann se exakt när klockan slog om till 19,66 km, dvs mitt födelseår men med ett kommatecken. Det tycker jag var super-coolt! Tack Fredrik för en så välmätt runda.

Nu var det dock som så att vi ”råkade” ta lite för långa kurvor ibland så innan vi var hemma igen stod klockan på 20,89 km och om fantasin säger att kilometerantalet är ens födelseår så är jag med andra ord inte född ännu. Faktum är att jag är inte ens påtänk!

Jag var helt inställd på att få bada och när jag är det så spelar det ingen roll att det är is i vägen eller att det är så grunt att inte ens vaderna blir blöta om man står upp.
Till slut fick jag till ett härligt badkar!
Helt ärligt föredrar jag ändå att få hoppa i där när bryggan ligger i, jag slipper skära benen på vassa iskanter och det är lite djupare vatten.

Firandet fortsatte till sent in på natten med massor av god mat som värdparet fixat, bubbel, blommor, presenter och oräkneliga skratt. Och såklart gos med sötnosarna Ove & Bertil. Jag funderade starkt på att  smussla med mig dem hem men de håriga svansarna skulle nog ha avslöjat mig…

Vi sov i deras mysiga och jättefina gäststuga och nu på morgonen blev vi serverade frukost och en härlig promenad i vårsolen.
Vilken lyx och vilken perfekt start på en dag. Så skulle det ju egentligen vara varje dag för inget kan väl möjligtvis gå fel med en sån början?

Sen fortsatte vi kalasandet!

Som ”tack” för allt Anna och Fredrik gett mig (och Anders) bjöd jag på en svettfest med många extra knorrar. Det är en av alla fördelar med fina med vänner som gillar samma saker som man själv. Haha!

Antagligen bara jag som fattar vad det kråkorna betyder… Sen blev det inte alls som det står för min fantasi for iväg igen. Undra just om det finns en diagnos för sånt?

Vi gillar även att fika och äta. Särskilt när man har tränat.
Nu hoppas jag att jag blir extra ihågkommen i morgon i form av träningsvärk hos alla!


Nu är vi hemma i vardagen igen en massa fina, roliga, härliga och mysiga minnen. Dvs det som skapar livet.
Tack, tack, tack Anna och Fredrik! Jag är så himla glad att ni är en del av mitt liv! Tänk om vi inte börjat blogga då för längesedan! Då kanske detta aldrig hade hänt.
Vilken fruktansvärt hemsk tanke.

Det blev ett bad till denna helgen. Här hemma i havet. Ett sånt där obeskrivbart vackert som för att verkligen ringa in denna magiska och minnesvärda helg.

Fylla och vara 60 år är bra fint alltså!

Kram från Ingmarie