Mumsmums

Hyrox Solo-premiär! Och ett utflyktstips (OBS! Långt inlägg!)

Leave a Comment

Så var det gjort!

Min första Hyrox Solo Open!

Men jag kan avslöja redan nu att jag tvivlade mer än fem gånger på om jag skulle klara det. 😵‍💫😱

Märkligt nog sov jag riktigt bra och kände mig verkligen taggad redan när jag vaknade. Efter alla träningsår vet jag att det är ett bra tecken. Sen betyder det inte per automatik att det kommer gå bra men det betyder att kroppen är pigg och fri från ”olovliga inkräktare ”. 🤪

På tåget upp han jag fundera väldigt mycket på vad jag gett mig in på.
Hallå liksom!
60 år med en kropp som absolut inte ser ut att innehålla allt för mycket muskler. I alla fall inte i jämförelse med de ”riktiga” Hyrox-atleterna. För ett år sen visste jag knappt ens vad detta var och när någon förklarade tyckte jag det var minst sagt både rörigt och helt omöjligt att utföra.

Men jag har i alla fall en sak som inte syns!
Uthållighet!

En av ägarna till Pace-gymmet hämtade mig på stationen. Så ofattbart snällt och denna service genomsyrade hela loppet! Själva gymmet var en önskedröm för any gymälskare. Helt galet fint med precis allt man kan vilja ha och lite till!

Varje lag/solo fick en egen domare dom hade stenkoll på antal längder och reps och såg till att man gjorde rätt. Det är ju en hel del regler i den där sporten men jag klarade mig från fel förutom på de sista wall-ballsen. Där brast tekniken på både djup och höjd några gånger men no wonder!
100 stycken är så jobbigt att jag snudd på dig toktrötts-döden flera gånger om.😛

Det blev många pauser där om jag säger så men å andra sidan är utvecklingspotentialen enorm! 😅

Men jag tar det från början.

Så här är ordningen för dig som inte vet;

På uppvärmningen har jag en ordning som jag tycker verkar funka. Lätt löpning någon km, sen några minuter på maskinerna, känna på vikterna, stretcha och några stegringslopp. Plus x antal toa-besök…

Redan då kändes kroppen liksom seg på löpningen men pigg på resten och det var så det blev under hela loppet. Löpningen var utomhus och det blåste duktigt kan jag berätta!

Eftersom jag var den enda solon i mitt heat kom jag ut sist på andra löpet efter Ski-ergen.

Lite stressad kände jag mig allt i början över att de andra kom före mig men skötte det ganska fort gör det är betydligt tuffare att göra allt själv gentemot dela på det.

Mitt mål var att klara av det. Helst under 2 timmar. Under 1.45 skulle vara fantastiskt!

Så jag matade på i jämn fart med bara små mikropauser.

Sled push kändes riktigt lätt. Nya mattor och kälkar är guld i detta sammanhang!🥳

Sled pull var helt ok även om jag snubblade på det där repet och stöp i backen en gång. Tyckte dock jag fick till en bra teknik till slut!

Sen kom de där burpee broddjumpsen…

De och wallballs är det jag snudd på fasar för men min ”nya” teknik visade sig funka riktigt bra! Visst var det jobbigt, skitjobbigt t o m, men jag upplevde det i alla fall inte som att jag höll på att dö.😅

Rodden är en slags vila där det går att hitta tillbaka till en vettig andning igen.

Farmers kändes riktigt lätt! Kanske för att jag mest övat med 20 kilos kettlebells. I Open är det bara 2 x 16 så det är många kilo mindre!

Samma med Lunges. Även där har jag övat med mer vikt. Verkar vara en bra strategi!

Löpningen efter dem är däremot en egen slags upplevelse för benen är mer eller mindre obrukbara direkt efter! Men jag har lärt mig att bara stanna i känslan, springa vidare så gott det går och vänta på att det släpper för det gör det! Tack och lov är det ju också sista löpningen innan The Grand Finale.
Wall-balls!

Här var det många tankar som for genom skallen.
Skulle jag trilla ihop av utmattning? Skulle benen vika sig? Tänk om det inte går och jag skulle behöva bryta när jag var så nära målet!
Den support och hejar-klack jag fick av de som var där går inte att beskriva! Wow alltså! Jag kände mig som en Super-Star!

Och jag klarade det! Mer än 30 minuter snabbare än jag trott!
1.28.36!
Nu var det förvisso inga långa Rockzones men helt ärligt tror jag inte det skulle gjort så många minuter till eftersom jag hela tiden höll mig i rörelse.
Först var jag helt chockad och sen så glad att jag lycko-lipade en skvätt.
Förutom känslan av att ha klarat det fick jag ett pris. Och kramp i benen! Träningsvärken var jag lyckligt ovetande om då.

Garmin bevisar att det inte var någon walk in the park för mig precis men det syns tydligt att rodden är ett tillfälle att hämta sig på både andnings- och pulsmässigt även när man tar i.

Anders som trodde han skulle få vänta på mig hann knappt se slutet och så fort jag duschat av mig for vi vidare för att ffa jag skulle få mat.

Och ett bad. hade fått tips om Skällingesjön och mamma mia så fint det var!

Innan vi for vidare hem tog vi en omväg till Ätran för jag hade hittat ett ställe jag ville se.
Morfars glänta är en ny konstellation där konst och natur möts och jag rekommenderar verkligen ett besök där. Det var så fint!
Och rofyllt!

I morgon ska jag berätta om dagens träningsvärk…

Kram från Ingmarie

 

Latmask

4 Comments

Om jag inte hade tränat hade jag blivit universums lataste. Jag kommer liksom aldrig riktigt i gång och jag blir plötsligt en expert på att prokrastinera.
Fascinerande!

En del hade väl kanske i och för sig kallat vattenlöpning för träning men för mig är det mest återhämtning och ett bra tillfälle att få njuta av tyngdlösheten i vattnet. Och för att duscha. Behöver man ens duscha om man inte tränar? (Frågar åt en vän..)

Jag blir inte heller lika hungrig och hade nog ganska enkelt kunnat glömma att äta. Fick i alla fall finfint sällskap av mamma, Ulf och Sheila på dagens lunch.

Och oavsett om jag tar mig runt i morgon så är jag åtminstone fin i håret efter besöket hos bästa Anne.
Ja just nu alltså.
Det krävs ju inte så jättemycket för att det ska rufsas till igen.
Tänk om man kunde ha en egen frissa hemma som stylade varje dag!

Vad ska du hitta på i helgen?

Kram från Ingmarie

 

Mysdag

Leave a Comment

Jag vet absolut inte, och har ingen varken statistik eller vetenskapliga undersökningar, men visst är det ofta de där spontan-aktiviteterna är de som blir allra bäst?
Man har liksom inga direkta förväntningar utan det blir som det blir och man tar det som det är.

Just så blev det i dag!

Fick ett infall och messade mamma för att fråga om de ville med till Ön och sen fika. Det ville de och mindre än 30 minuter senare var vi på väg!

Medan de tog en promenad sprang jag. Naturen där är magisk. Som en sagoskog tagen ur en sagobok men den är helt verklig och på riktigt.

Provade en ny slinga men den var så brötig så jag valde en annan väg som bl a tog mig upp (det är många backar där) till HOK:s fina stuga, på breda grusvägar och slingrande mjuka stigar.

Det är också där Torvsjön är så jag var bara ”tvungen” att ta några simtag. Underbart!

På tillbakavägen åkte vi till Inez & Greta för lunch och fika. Som alltid mycket folk och det är inte ett dugg konstigt för det är ett toppenställe.

Hann även med ett stopp hos lillebror Markus innan regnet kom.

Så bra kan det bli utan någon plan alls!
Nu är jag hemma igen och ser fram emot flera lediga dagar här.
B t w, om du inte har något för dig i morgon söndag så finns jag på Kollaborera i morgon kl 14-16.

Kram från Ingmarie

Sista fest-dagen

Allt har en ände och ett slut oavsett om det är roliga eller tråkiga grejer. På gott och ont antar jag.
Nu är jag i alla fall hemma igen och det är faktiskt jätteskönt för det känns som en hel evighet sen sist fastän det ”bara” är en vecka.

Tåget tuffade på perfekt och jag älskar att rulla in i Helsingborg och se havet!

Min sista dag i Göteborg var lika bra som de andra och jag är så full av glädje, lycka och tacksamhet att det liksom rinner över.
Bara det här att få äta hotellfrukost! Inga förberedelser och ingen disk. Bara att välja mellan en massa fina godsaker. I alla fall i Sverige. På vissa ställen i t ex USA eller Europa är det inte alltid ens önskvärt utan bättre göra sin egen helt enkelt för att jag inte tycker färgglada flingor eller croissanter är varken frukost eller någon annan måltid.
Men här har det varit grymt bra!

Medan lillebror roade sig med lite annat så körde jag både lite eget och två olika pass på Sats Kompassen. Hiit Run & lift + Hiit Run & box.

Vet inte om jag hade en extra bra dag, om uppläggen var ovanligt simpla eller om jag fuskade men det kändes ganska ”lätt” trots träningsvärk sen i lördags och nästan 40 000 steg i går.
Jag tror dock att det helt enkelt är som så att jag vant mig vid både att ha hög puls och att våga ta lite tyngre vikter. Sjukt skoj i alla fall!

Solen sken även i dag och vi kunde njuta av både lunch och kaffe i solen. På den sistnämnda fick jag äntligen också hänga lite med Noel igen.

Nu ska jag njuta av några hemma-dagar!

Kram från. Ingmarie

 

Mega-firad

Vilken dag alltså!

Jag är helt överväldigad och så himla både tacksam och lycklig. Vilket födelsedagsfirande! Som sagt var, det är så himla bra att fira ett helt år!

Började med en löptur efter hotell-frukosten där enda målet var att jag ville upp till Skatås- och Delsjöområdet och så blev det med extra allt inklusive perfekt väder.

När jag tagit mig upp för backarna till Delsjön så bestämde jag mig för att ta hela varvet runt och vi kan väl säga som så att det är bra att man har kort minne. Kan inte minnas att det var så kuperat! Men jag antar att alla de där utfallen med sandsäck jag gjorde i går gjorde att de där backarna kändes lite extra mycket för backar är där. Många, långa och branta.

När jag kom tillbaka till badplatsen kunde jag såklart inte låta bli att #sprada. Sjöar är ändå min favorit när det gäller både bad och sim. De är liksom mer mjuka och snälla på något vis.

Tack och lov var det nedför hem och totalt blev det 16 km och en himla massa höjdmeter.

Sen började den andra festen när lillebror Daniel mötte upp mig.
Från kl 13-20 har vi hängt på Liseberg och åkt massor av karuseller, skattat så vi kiknat, pratat, spelat spel och på lotteri (jag vann inget som vanligt..), pratat ännu mer, ätit och lyssnat på mina favvisar Smash into pieces! Om ni ser någon bild/film därifrån så är det inte helt omöjligt att de har filmat en gråhårig tant som hoppar och dansar mest av alla någonstans långt fram i mitten.
Haha!

Årets nyhet Stormvåg. Betydligt mer nervkittlande än vad den verkade!

I morgon fortsätter vi lite till!

Kram från Ingmarie

 

Perfekt start

I morse var jag i Halmstad och sprang på sega ben.

Sen tog jag tåget norrut till Göteborg för att få bli firad i flera dagar av lillebror Daniel. Fylla jämt hela året är verkligen en bra grej!

Ett grymt bra gympass, benen var plötsligt pigga igen, och ett traditionsenligt besök på Café Andrum som vi båda gillar var den perfekta starten på dessa dagar. I morgon blir det party på riktigt!

Kram från Ingmarie

Mer firande

Det är snudd på pinsamt men jag har aldrig varit på Norrvikens trädgårdar. Jag antar den simpla anledningen är att det ligger för nära och därför blir en sån där grej man ska göra ”sen”…

Så i dag blev det ”sen” som en del av firandet av Anders 57 hittills levda år.
Vi blev helt förälskade. Så himla fint! Jag gillade särskilt Renässans trädgården, Moss People, Romantiska trädgården och det tysta huset. Och barnens gungor såklart!
Jag säger det igen, bli aldrig för gammal för att gunga!

Vi åt i Orangeriet och det var så himla rofyllt och härligt att sitta där ute med utsikt över havet. Maten var helt ok men inte så bra som i går!

En riktigt mysig dag som vi vill köra repris på men då blir det med annat tema.

Innan vi for dit sprang jag en sväng i hemmaskogen. Visst har jag sagt att jag älskar den?

Nu är jag redan tillbaka i Halmstad igen för mer jobb och ännu ett födelsedags-äventyr men nu är presenten till mig. det där att fylla år hela året är en himla bra grej om du frågar mig!
Har hunnit med ett riktigt bra gympass sen jag kom hit men nu är det soffhäng som gäller.

Kram från Ingmarie

Födelsedags-firande

Alltså det är inte jag som fyller år i dag utan Anders!
Väldigt ojämn ålder men men ska firas oavsett.

Eftersom jag var i Halmstad så hade jag planerat första grejen där. För att jag också skulle få till ett löppass så bestämde vi att han skulle hämta upp mig på vägen mot målet som han just då inte visste var det var.

Jag började hemifrån lyan och tog mig på Prins Bertil stigen och Hallandsleden till Fröskull. Den första biten till Grötvik har jag sprungit så många gånger att jag tappat räkningen för längesedan och därför kan jag den lite för väl. Andra delen kan jag också väldigt väl men den springer jag mer sällan så på något vis börjar inte det roliga förrän då.

Just i dag blåste det motvind minst 90% av tiden men det är så himla fint att det inte gjorde något. Dessutom var jag ju ledig,  solen sken mestadels, vinden var ljummen och benen pigga så vad var lite motvind att gnälla över?

När födelsedags-barnet hämtat upp mig 15 km senare for vi vidare till målet.
Steninge Kuststation.
Jag har varit i Steninge oräkneliga gånger genom livet men aldrig varit just där. Det har å andra sidan inte varit det det är i dag utan ffa ett vandrarhem. I dag är det hotell, bar, event-ställe, restaurang, café mm mm.
Det ligger precis vid havet så jag passade på att ta ett dopp innan vi gick dit. Anders avstod. Han trodde han skulle slippa men än var ju inte dagen slut.

Om du inte har varit på Steninge Kuststation så rekommenderar jag dig verkligen, verkligen att åka dit. Det är en pärla!
Så otroligt mysigt, vackert, fint och välkomnande. Maten och servicen var outstandning och Anders tokgillade det också.

Vi stannade en bra stund och njöt av allt innan vi rullade hemåt. Vi tog en liten omväg genom mysiga Haverdal för en promenad i hamnen och sen genom Harplinge där jag (och Per Gessle) tillbringade några av mina första år i livet.

Jag hann precis med ett skitskoj Hyrox-pass när vi kom hem. Vet inte om jag fuskade eller om jag bara hade en ovanligt bra dag men tiden bara flög iväg och jag kände mig riktigt stark! Är säker på att energin från resten av gänget också hjälpte till.

Sen drog vi till havet igen och denna gången bangade inte Anders.

Dagen avslutades med jättegod mat från Strandhuset och i morgon fortsätter firandet lite till.

Kram från Ingmarie

Innan jobbdimman

I morgon börjar nästa jobbhelg-race så jag har försökt maxa mina timmar hemma. Ibland är det bra synd att man behöver sova.🤪

Eftersom jag redan fått sålt några tavlor (!!!) sprang jag en omväg till Kollaborera där Anders mötte upp med nya tavlor som jag kunde hänga upp. Innan jag stack ut kände jag mig seg och stel men det vände tack och lov ganska snabbt. Träden gjorde också att jag slapp den värsta vinden för milde himmel vilka kastvindar det kom! 😱


Jag är så himla glad att jag hittat Kollaborera för det är verkligen jättemysigt och så otroligt vackert!

Vi lyxade sen till det och åt (en mega-sen) lunch på Linnéaträdgården. Det är ett säkert kort för det är alltid gott, trevligt och mysigt!😍

Sen hade jag egentligen tänkt åka till Halmstad för att försöka simma någonstans men den där vinden vinden var lika illa där fick jag veta från säkra källor så jag valde ett Crossfit-pass i stället. Garanterat frysfritt och den enda vinden var när jag/vi pustade.

Det är skitsvårt och jättejobbigt men alltså, jag vill nästan inte erkänna det, men det är ruskigt skoj och garanterat bra träning. Särskilt för mig och särskilt för äldre!

Screenshot

Nu hoppas jag mina axlar är lite bredare i morgon.

Kram från Ingmarie

Utflykts-tips

Vi gjorde en utflykt i dag. Till Järavallen och Saxtorpssjöarna. Hela området är en guldklimp om man gillar skog och sjöar och det gör ju vi.

Vi sprang Skåneleden till Järavallen och tog den gula slingan där. Anders vek av lite tidigare medan jag fortsatte men vi konstaterade båda två att det är så värt att ta sig tiden att åka den dryga halvtimmen dit. Allt är välskött och välmarkerat och det finns både grillplatser, lekplatser, vindskydd och toaletter.

Haha! Både rolig och läskig skylt. På vägen låg det dock mest hästbajs…

Anders hade minsann bråttom ner i vattnet för jag hann både byta om och åla in i våtdräkten innan han kom upp. Då vet men att vattnet är ljuvligt för Anders är inte riktigt lika mycket badfantast som mig och att sätta på sig våtdräkten när man redan är fuktig går inte fort. Det är är en konst i sig kan jag berätta för dig som inte vet…

Simturen var underbar. 1 km ren lycka!

Fikat fick vi ta i bakluckan för det är ju trots allt svensk sommar och den är ju som den är… Men det var lika gott för det och jättemysigt!

Efter hemfärd och storhandling fick jag ett ryck och stack till gymmet också. Hade inga jättestora förhoppningar om att jag skulle känna mig piggelin men rackarns alltså! Jag gick bananas, svetten stänkte och jag körde set med tyngre vikter än jag behöver på ”Open-klassen” i Hyrox och det kändes jättelätt!
Kroppen alltså. Den är bra märklig.
Hoppas jag är lika pigg i morgon!

Kram från Ingmarie