Mumsmums

Nu vet jag vad som händer med löpbandet vid elavbrott

2 Comments

Intervallker i halv storm dagen efter ett tufft Transformer-pass kanske inte är jordens smartaste men jag tänker att det det buyggde säkerligen både muskler och pannben för himmel vad det blåste! I motvinden kunde jag emellanåt inte röra mig. Det var som att försöka springa mot en vägg! Har garanterat aldrig gjort långsammare tusingar!

Medvinden hjälpte inte ett skvatt för den var så stark att mina ben nästan slogs undan så mycket att jag var tvungen att bromsa! Tyckte faktiskt det var lite läskigt. Trött blev jag i alla fall och det var snudd på att jag inte orkade de fyra sista kilometerna nedjogg hem men på något vis gick det och jag var sjukt nöjd både över att jag gjorde passet och “stod ut” i kastvindarna.

Vinden suger tydligen för jag slök lunchen på mindre än två minuter!

Brydde mig inte ens om att dusch för av någon anledning inbillade jag mig att det skulle vara lä på “andra sidan” vid östra stranden och bada i dagsljus står högt på listan just nu. Jag hade jättefel! Vågorna var meterhöga! Vattnet var dessutom väldigt högt men har badviruset kommit så… ja du vet ju… Höll hårt i stegen och kände mig helt euforisk av att få och kunna uppleva detta.

 

Sen var det strömavbrottet. Mitt under min Indoor-runningklass gick strömmen på halva delen av löpbanden! Bara så där! Så halva gruppen fick snabbt byta band. En fick t o m ta en spinning-hoj istället för klassen var full och banden för få. Som det kan bli! Men nu vet jag att banden verkligen stannar tvärt när elen slås av! Allt slutade dock väl och Yin-yogan klarade sig helt utan incidenter.

Kram från Ingmarie

Vissa saker blir mindre bra, andra bättre

Att bli äldre och få rynkor och grått hår bryr jag mig inte om, inte heller att jag blir långsammare så länge känslan är bra. Det var den inte i dag.🤪
Seg uppvärmning, sega 6 km ”snabbdistans” och ännu segare nedjogg. men som jag brukar säga när det är så där . Man har två val.
1: Lägga ner och gå hem igen alt. köra något annat pass.
2: Köra som man tänkt och se det som ett extra bra pannbens-pass.
Jag gjorde alltså det sistnämnda och det fick vara gott nog.

Och hur segt det än var så ångrar jag inte att jag körde för känslan av att ha klarat av det är ändå bättre än seg-känslan.

Gympasset gick däremot riktigt bra! Kände mig som en mini-hulk igen. Skoj! Det är faktiskt något jag blivit bättre på med åren. Att lyfta tungt. Tungt för mig vill säga.

Det finns alltid de som springer snabbare, lyfter mer, tjänar mer pengar, har färre rynkor och större hus/lägenhet så det är med andra ord ganska meningslöst att hålla på att jämföra sig med någon annan än sig själv. Så tänker jag i alla fall. Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

Kanske har de rätt?

Det finns tydligen de som tycker det är helt galet att träna över huvudtaget och (minst) en gång/dag i synnerhet. Och kanske har de rätt när man ser ut så här?

Men det är så det kan se ut när man sprungit, drillat magmusklerna med ett absolution -pass och nästan dött utmattningsdöden på ett tok-skoj MA Circuit-pass. Man blir trött (japp), svettig (japp igen), får(förhoppningsvis)  träningsvärk och man blir så in i bängen lycklig ända in i benmärgen.

Fikat efter satt som en smäck om jag säger så.

Även kiropraktorbesöket. Nu vet jag varför det känts som om handbromsen legat i hela tiden när jag sprungit. Den låg i! Fotbromsen också! Hoppas båda har släppt nu. Yin yogan nu i kväll  gjorde garanterat också gott.

Det här stället gjorde garanterat ännu mer gott!

Jag blir verkligen lycklig långt in i själen av att bada nu och det här med att doppa huvudet går riktigt bra! Jag blir om möjligt ännu lyckligare av det!

Så himla glad att Kajsa ville hänga med på allt detta! Tack vännen!

Kram från Ingmarie

När dagen överträffar sig själv

Hur sammanfattar man en dag man trodde skulle bli bra men som överträffade sig själv?

Inte ens den sega morgonlöpningen var egentligen dålig för hur märkligt det än kan låta så njöt jag. Av färgerna, av luften, av att vara här och av att jag lever. Jag tänker ganska ofta på att det kommer komma en dag när jag inte längre är här och just i dag slog det mig extra mycket. Det gäller alltså att passa på att njuta så länge man kan.

Mitt på dagen har jag varit med på en kurs. En påbyggnad på Sats Indoor Running och även om det inte var särskilt mycket nytt för mig så var det inspirerande och roligt.

Mina Sats-pass blev dock två andra. Varför nöja sig med ett liksom?

Lika skoj och jobbigt som alltid och ännu bättre blev det av att jag hade Camilla som sällskap!

Och jag fick hennes fina sällskap även ner till Årstaviken. Hon hade med både lyktor och värmande buljong så tillsammans med stadens ljus blev mysfaktorn skyhög!

Sen var vi så hungriga att vi nästan inte tuggade när vi väl fick mat. Tur att Chutney på Södermalm har både mycket och god mat.

Ännu en kväll jag kommer somna mätt och lycklig. Tack Camilla!

Kram från Ingmarie

Kärt återseende

När jag bodde i Bagis försökte jag och Kari ses åtminstone en till två gånger /månad för att springa tillsammans. 90% av gångerna har Sälka varit med och även om hon inte kan säga “ja” eller “nej” som vi människor så vet vi att hennes svar om hon vill med alltid är ja.

Att äntligen få ses igen, springa några timmar och verkligen hinna prata är och var så uppskattat och välbehövligt. Dessutom hade vi lyckats pricka in en dag med sol. Snudd på ofattbart och jag är fortfarande lite chockad. Turen gick bland annat genom Nackareservatet och runt Flaten. Omöjligt att inte älska denna plats och ja, jag saknar det väldigt mycket emellanåt. Sprang förbi vårt gamla hem på vägen till Kari och även om jag inte vill bo precis där igen så kändes det lite i hjärtat och ska jag någonsin tillbaka hit så är det Bagis som gäller.

När vi kommit runt hela Flatensjön och liksom var klara på den delen fanns det bara en sak att passa på att göra.

Sprada såklart!

Alla bryggor har blivit restaurerade och snatrt kommer den nya bastun vid själva Flaten-badet att gå igång. Roligt att det fixas så mycket! Tippar på att det var max 7 grader så det var extra härligt och uppfriskande! Sälka hade badat typ 37 gånger redan så hon var tillfälligt nöjd och vaktade istället oss.

 

Lite stelt var det att springa vidare men vi hade ingen brådska. Förutom att vi skulle tillbaka till Karis snälle man som fixat grymt god (vego)lunch till oss! Vilken lyx alltså.
Nu dröjer det ett tag till nästa gång men denna dagen kommer jag ha med mig länge. Tack kära vänner för i dag!

Som en extra fin avslutning på dagen var jag på ett 90 minuter Yin yoga-pass. Väldigt skönt. För mig är det också inspiration och utveckling till mina egna klasser. För mig är det viktigt både för att jag ska fortsätta tycka det är skoj och för att deltagarna inte ska tröttna.

I morgon blir det minst lika bra men på ett helt annat vis. Längtar redan!

Kram från Ingmarie

100% blött

Den som säger att löpning är enformigt, och därmed tråkigt, har nog aldrig riktigt gett det en chans. För mig är det bland det mest variationsrika du kan göra. Inte bara rent praktiskt och fysiskt utan även upplevelsemässigt.

Ibland är det sol, varmt och vindstilla. Ibland kallt, vintrigt och blåsigt. Ibland är det i skogen, ibland förbi hus, ibland är man själv, ibland med sällskap, ibland kort, ibland långt, ibland långsamt, ibland snabbt, ibland ljust, ibland mörkt. Osv osv. Variationerna är snudd på oändliga om man vill.

Dagens var 2 timmar 100% blöt, geggig, kall och blåsig men också 100% vacker och helt underbar. Pigga ben och en skalle som bara njöt.

Att sen komma in i värmen, duscha och äta är ren och skär lycka och tillfredsställelse.

Regnet fortsatte även när jag cyklade till gymet men där inne var det både varmt, ljust och blåsfritt!
Min ena klass jag hade var 100% yang (Indoor Running) och den andra 100% yin. (Dvs Yin yoga.) Så himla skoj!

När jag hojade hem flera timmar senare hade det slutat regna men oavsett så om det är något Halmstad är extra bra på så är det att göra det fint i mörkret!

Kram från Ingmarie

(Nästan) en favorit i repris

Minns du när jag berättade om min tur på Blekingeleden till Långasjönäs  och att vi då även hittade det där fantastiska matstället.
Well, i dag blev det nästan samma men ändå helt annorlunda.

I stället för att jag sprang A till B så parkerade vi vid Nyatorpet i Långasjönäs naturreservat. Smidigt och enkelt! Finns det inte plats där så finns det flera andra ställen att välja mellan. Sen tar man bara backen ner mot sjön för att hitta en stor fin superbra info-skylt. Enda knepiga med den är att välja vilket spår man ska börja med och vilka om man inte har tid att springa alla. Jag valde 8 + 5 + en extra sväng men det visste jag inte då.

Lederna är extremt välmarkerade och man får endast vistas där till fots vilket är ganska skönt för då vet man att ingen cyklist dyker upp i maxfart i en krök. Dessutom håller spåren bättre när två-hjulingar och hästar inte far fram där. Just nu är det blött, geggigt och fullt med löv så det är svårt att se var man sätter ner fötterna men det spelade ingen roll. Detta måste vara varje löpare/vandrar/naturälskares paradis! Det var nära på att jag började lipa för det var så himla fint och härligt!

Extrakroken blev för jag ville kolla in bastun och där hittade jag ännu en runda som jag liksom var “tvungen” att testa. 95  springminuter (och x antal fotominuter) senare möttes vi vid bilen för nästa upplevelse. Anders var minst lika lyrisk och då ska man veta att han är inte den som hetsar upp sig och sprider superlativ i onödan.

Några hundra meter från parkeringen precis vid en av sjöarna har Friluftsfrämjandet den där bastun. Vem som helst får nyttja den för ynka 30 kronor. Hos killarna var det snudd på fullt men jag hade damernas helt för mig själv! Så himla lyxigt! Den var förvisso inte på men det gick fortare än jag trodde att få den varm. Eller så kändes den bara varm för det första jag gjorde var såklart att ta mig ner till sjön och var i så länge att t o m nästippen domnade. . Även här var jag helt solo på egen brygga. Alltså jag dog verkligen lyckodöden!

Tre gånger var jag i. Bara för att jag hade chansen för vem vet när jag får uppleva detta igen? Anders tog sig minsann i från “killbryggan” en gång han också!

Bastu-huset

Men dagen och kalaset var inte slut där. Till saken hör att denna helgen firar vi 22 år tillsammans och då ska man ju ha lite extra guldkant, eller hur? Fram tills dess hade det ju varit perfekt och bättre blev det.

Vi har varit på Afternoon Tea innan men ingen av dem slår Afternoon Tea på Mormors bakeri! Detta ställe alltså! Så himla mysigt, trevligt, gulligt, avslappnat och verkligen så udda att man bara måste älska det!

Precis som förra gången så kunde vi nästan inte prata för att det var så gott. Jag valde den veganska varianten och Anders den vegetariska. Två rejäla mackor med smarrigt pålägg, en stor chiapudding med jordgubbssylt, två bakelser,  kakor/scones, grädde och såklart te. Allt vackert serverat av den väldigt, väldigt trevliga personalen. Sen var vi så mätta att vi nästan inte kunde resa oss.

Jag vet inte vad du tycker men jag/vi tycker detta var en perfekt första söndag i november och en lika perfekt 22-årsdag!

Kram från Ingmarie

Ett riktigt 50-årskalas!

Anna har sen hon fyllde 40 haft som vana att vart 5e år ordna kalas då man springer samma antal kilometer som år. Om man vill alltså. Det går lika bra att göra mindre dock tveksam till om det går att göra mer. Ingen vill ju liksom fylla mer än vad man gör.
Hon fyllde 50 i fredags, Fredrik lite tidigare, och i dag var det (löp)fest med stort F.

Kl 8 började de riktigt tuffa. De som var både morgonpigga och sugna på 50 km. Varje varv var 6,7 km så för att få ihop 50 behövdes det 7,5 varv. Några hoppade av efter lunchpausen, några tillkom och några körde alla. Jag nöjde mig med 5,5 varv helt enkelt för jag kände att även om jag skulle klara 50 km så skulle det kosta för mycket efteråt.

Rundan var verkligen helt perfekt! Lite asfalt, mycket vacker skog, varierande, rolig och väldigt mycket gegga. Tur jag inte hade nya skor…

Jag hade verkligen inte min bästa dag men tack vare trevligt sällskap, pepp och massor av godsaker så gick det ändå bra. Jag har inte sprungit över 22 km på flera månader så även om jag helst hade velat fira med 50 km så är jag väldigt nöjd med 37.

Några av alla som sprang

Varje varv började prick på timmen. Dvs kl 8-9-10-11 osv. Precis som en Backyard alltså. Den pausen man fick ägnades åt att värma sig inomhus, käka godis och dricka galet gott fin-kaffe som Fredrik fixade.

Mellan kl 12-13 bjöds det på supergod lunch och hade jag inte hade “behövt” springa efteråt hade jag ätit betydligt mer.

Deras fina Sportstuga är verkligen perfekt för just sport och friluftsliv. Jag är allt lite avis men mest tacksam över att jag får vara med på ett hörn så här

Det regnade i princip hela tiden men det fanns inte en sur min någonstans. Vilket gäng alltså! Jag är så impad! Snabba, starka, trevliga och lättsamma allihop. Mest impad är jag nog ändå av Fredrik och hans mamma som fixade och servade allt så himla bra. Han lyckades t o m göra spillet på tröjan som värsta finaste cappuccino-hjärtat!

Efter sista varvet var det avslutning med värsta godaste pajen! jag skämdes inte ens när jag lassade på så det nästan rann över tallriken.

Köra hem i mörkret gick bättre än väntat. Trodde jag skulle vara skittrött men tydligen inte. Nu hade ju det där lilla badviruset planterat sig redan innan dagen började men jag “vågade” inte göra det efter löpningen för tänk om pajen hade tagit slut! Så det blev i Åhus. I mörkret. Men det finns ju pannlampa! Fortfarande mycket tång så fick klafsa genom den innan jag kom i plurret men väl där var det s-å-h-ä-r-l-i-g-t!

Ska bli spännande att se när mina skor och fötter ser mer normala ut men jag är så himla tacksam över denna dag! Tack Anna & Fredrik, er familj och alla som var med! Detta är onekligen ett minne för livet! Tack tack tack!

Kram från Ingmarie

Tack!

Sista dagen här på Mallis och den kunde nog inte blivit mycket bättre.

Som alltid en härlig morgon vid stranden innan frukost. Inte and under de två regndagarna har jag behövt skippa detta. Helt otroligt när man tänker efter!

Sprang en fin runda “på landet igen. Småvägarna är verkligen guld trots att de är asfalt.

Hängde sen mest på stranden, badade, läste och lyssnade på detta intressanta avsnitt på Feel better live more-podden. Förvisso något år gammal men väldigt bra samtal mellan Dr Chatterjee och Eliud Kipchoge om löparlivet i allmänhet och livet i synnerhet.

Ett sista pass i bassängen blev också ett av de bästa. Härligt att få ha med sig den känslan hem!

Kommer du ihåg toppenstället vi var och åt på första kvällen? Vad kunde vara bättre än att även avsluta där? Bellaverde är utan tvekan ett av de bästa, trevligaste och mysigaste ställe jag varit på och maten är outstandning! Kommer du hit m-å-s-t-e du besöka det.

Tack för dessa veckor Puerto Pollenca och Mallorca! I morgon åker vi hem men första sova lite i den vackra månens sken

Kram från Ingmarie

Förändringar

I går morse var min stund vid havet så här.

I dag så här.

Lika men ändå helt olika. I går stilla och klart. I dag kraftfullt med stora svarta moln som omringade färgexplosionen.

Klarade mig precis från första regnskuren för ja, det har minsann regnat här i dag. Massor! Det största problemet med det är inte varken bristen på sol eller att allt blir blött. Det är även fortfarande varmt men allt blir verkligen snorhalt. Betong och blank asfalt är eländigt på flera vis…

Lägligt nog stod det cykel och gym på planeringen. Himla smart! Hehe

Två flaskor med vatten och elektrolyter krävdes under mina 80 min på hojen. (!) Inte ens en bastu hade nog kunnat få mig att svettas mer. Benen var som spagetti efteråt vilket jag hoppas bero på att jag körde på riktigt bra.

4 x 5-3-1 min (1 min lugn trampvila) + 10 x 30-30. På köpet hade jag fin utsikt över poolen och kunde studera simtekniker. När jag orkade. Haha

Styrketräningen var som den var. Ok men detta är inget gym jag liksom “går igång” i, det är helt enkelt tråkigt, så därför är en timme där verkligen en fjäder i hatten! Fatta mig rätt, jag vill styrketräna. Det är platsen som är tråkig men när det bara är en begränsad tid så funkar det.

Sen vet jag inte riktigt vad som flög i mig men jag blev lite wild&crazy, tog på baddräkten igen, täckte mig med en handduk (som om det hjälpte) och gick till havet änu en gång. Var typ bara jag på hela stället och just i dag kan jag lite förstå varför. Fick binda fast handduken och lägga sand i skorna för att de inte skulle blåsa i väg men vattnet alltså! Ljummet! Det är dessa stunder som gör att jag känner mig både levande och i nuet. Som ger minne för livet och, tror jag, lite mer mod för även om jag inte är rädd så är det lite läskigt när naturens krafter slår till.
Men som jag brukar säga: I might be crazy but I´m not stupid så jag tar aldrig några risker.

Framåt kvällen lugnade allt sig och vi har ätit på ännu ett riktigt bra ställe. Nature poke hade inte bara grymt god mat utan också väldigt trevlig personal och fin utsikt. Bara en massa plus!

Kram från Ingmarie