Gottebitarna

Nackdelen med att inte vara här så länge är att jag vill ju liksom hinna med allt. En omöjlighet även om jag hade skippat att sova.
Men om jag får säga det själv så har jag verkligen lyckats plocka ut de finaste chokladbitarna denna dag.
Så här:

Jag började med att springa i solen. Både i stan och på Djurgården. Oväntat pigga ben men det var då det. Efter resten av dagen så kommer de nog ganska säkert inte vara det i morgon. Men det står jag så gärna ut med!

Snabbdusch och ombyte och sen tuben till Bergshamra för att träffa Inger och hennes goa 4-benta vänner. Vi gick en härlig (och kall) runda vid Brunnsviken innan lite fika i deras nya fina WW-lokal. Ett under att jag inte köpte något för den är proppfull av roliga sport-leksaker!

Egentligen berodde det nog mest på ont om tid att jag inte handlade för jag hade ju den där röntgentiden av käken jag behövde passa. Det tog max 3 minuter så jag hoppas det blir bra. Lite långt att åka för så kort grej menar jag.

Den största lekstugan, och det ställe jag längtat till allra allra mest, var dock mitt älskade SoFo-gym. Jag vet att det säkerligen låter helknasigt men jag började nästa lipa av lycka när jag kom dit. Som jag saknat det! Miljön, ljuden, människorna, lukterna. För att verkligen njuta var jag där i flera timmar. Gymade först själv och fick sen sällskap av bästa Kajsa både på ett HIIT Run&Box-pass och ännu lite mer styrka. (Det var här benen blev mosade som du kanske förstår…)

Så galet kul alltihop. Var tydligen så ivrig att jag fick lite blodvite. Men nu är det jämt för jag fick ett liknande på andra benet under lördagens äventyr….

Dagen avslutades på allra bästa sätt tillsammans med Kari på Chouchou. Om du inte varit där någon gång så ska du absolut ta dig dit! Lika galet gott som förra gången!!

Tror bestämt jag kommer somna ovaggad om en stund…

Kram från Ingmarie

Löpningens Dag 2023

Jag har nog aldrig velat så långt och nära inpå ett lopp som i dag. (Anders har sympatiskt nog velat lika mycket. haha!) Hela veckan har jag velat. När jag vaknade i morse velade jag. När vi åkte dit velade jag och när vi var där velade jag nog allra mest för även om jag fattat att det skulle vara kuperat och utmanande med gegga så hade jag inte räknat med att det skulle vara is. Du vet blankis. Så där glashal så när det går uppför/nerför måste man hålla sig i något för att inte kana iväg. Wintercross run går på Swampabanan som är en känd motocross bana där det går både SM och VM. Dvs det är ingen enkel bana ens om man har hjul att ta sig fram med!

Gyttja kan jag hantera hyfsat. Det är halt men gör åtminstone inte ont när man vurpar. Branta backar är inte några problem men is är en mardröm. Jag var sekunder från att inte ens starta för jag var helt ärligt rädd. I min skalle blir det ju liksom inte bara en liten vurpa. Nej den skenar iväg och jag bryter både rygg, armar och spräcker skallen så det blir tut-tut bilen till närmsta IVA och sen ligger jag där och kan aldrig mer ens stå. Sånt händer faktiskt! Så ja du fattar va? Det var mycket krafter som gick åt bara att ta ett beslut. Tur att jag inte visste där och då exakt hur branta backarna var… För jo, jag startade. Två gånger t o m! Först ett varv (4km) och sen två till. Enda målet var att åtminstone klara ett varv med alla ben i behåll.


De proffsiga hade såklart dubbar men mina fötter börja gråta bara av tanken på något sånt. (Vilket är bra på så vis att jag aldrig ens behöver fundera på om jag ska/inte ska det.) Det var en extremt lugn start. Det var inte bara jag som fick hålla mig i staketet för att komma uppför den första ishala backen vilket genast gjorde att det kändes lite bättre. Jag må ha varit en av de äldsta där men jag ville ju inte vara en av de mesigaste. Haha. Efter andra backen började berg- och dalbanan. Upp-ner-upp-ner-upp-ner, kurvor hit och dit och jag hade ingen aning om var jag var till slut. Mitt enda fokus var att inte trilla. Efter drygt 3 km (tror jag) och en riktigt brant lerbacke uppför kom en ännu brantare och lerigare nerför och det var då min svindel satte in. Helst hade jag velat skippa den helt, eller åtminstone åka på rumpan ner, men på något vis tog jag mod till mig och hakade på de andra. Och klarade det! Väl i mål var jag inte ens trött. Backar alltså! Älskar dem!

Det var en hel timme mellan starterna så det fanns gott om tid att ladda om. På gott och ont. Man hinner ju bli seg också så jag joggade runt för att hålla värmen och energin vid liv. Anders kom i mål lite efter och var lika glad han! (Men han nöjde sig där.)

De andra två varven var ännu roligare! Dels hade en del is hunnit tina bort så det inte var riktigt lika halt och dels blev jag lite modigare. Faktum är att de varven gick snabbare än mitt första trots att de var två och trots att jag borde varit tröttare. Men vet du, jag blev aldrig trött. Jag pinnade på så mycket jag bara kunde i backarna när det var “säkert” och kröp på alla fyra när det krävdes för att inte åka baklänges. Sista varvet sprang jag om en efter en och hade jag bara kunnat springa som jag velat hela loopen hade det garanterat gått ännu fortare för jag kände mig urstark!
Jag var skitnöjd i mål! När man gjorde båda vann man “Dödsskallen”. Det blir något att berätta på hemmet när den tiden kommer.  Hamnade någonstans i mitten på båda loppen men först bland oss mer mogna damer. (Dvs 50+) Börjar nästan fundera på om detta kanske är min nya grej! Minus halkan vill säga. Att jag klarade backarna så bra tackar jag styrketräningen för. Åhus är ju liksom inte jordens mest kuperade… haha!

Det här vill jag göra om! Wintercoss Run är verkligen ett riktigt terränglopp och får lätt 5 av 5 stjärnor. Trivsamt, roligt, festligt och extremt välarrangerat! Ett extra plus för solen!

 

Nu var det så himla bra att jag dessutom hade vunnit en “After Run” på Trydes som ligger några stenkast från banan. Ännu en pärla som är ett måste att besöka om man är i trakterna. Jättemysigt och supertrevligt. Maten var outstandning (vego!) och dessutom bjöds det på vackra hemgjorda semlor!

När man sprungit lopp får man ha sin(a) medalj(er) runt halsen. Det är sen gammalt. 🙂

Sen blev det som det så ofta blir. Badviruset grep tag i mig. Vi var först inom Simrishamn men där var vågorna så höga att jag inte vågade. (Hade väl förbrukat allt mitt mod…) Men i Kivik, där blev längtan stillad!

För mig har detta varit ett perfekt sätt att fira inte bara Löpningens dag utan även livet och att vi bor i Skåne!

Hur har du firat?

Kram från Ingmarie

Grattis till mig!

Ett år till på jorden och som vanligt tycker jag det var nyss jag fyllde år! Vad hände liksom? Faktum är att det hänt ganska mycket detta 56:e år. Jag har slutat på jobba på SÖS, frilansat, flyttat och börjat på nytt jobb, jag har varit på löparäventyr, köpt en lägenhet/fritidsboende, fått nya vänner och “tappat” några, tagit farväl av nära, skapat och sålt tavlor, legat inlagd på sjukan, satt Pb i marklyft, blivit intervjuad ang att det är något som inte stämmer med de så kallade covid-vaccinen, gjort en crosstraining-utbildning, coachat, varit kattvakt, slutat färga håret, varit på målarkurser och en massa andra grejer.

Livet alltså!

Nu för tiden älskar jag det men du som varit här ett tag vet att det inte alltid varit så. Vissa perioder har jag varit djupt nere i det jag kallar “svarta hålet” där precis allt är tomt, mörkt och meningslöst. En känsla som är helt omöjlig att beskriva och som jag hoppas jag aldrig ska behöva känna igen.

Att ta sig ur det där har inte varit lätt men helt klart värt det. (Alternativet är inget alternativ egentligen…) Jag älskar livet innerligt mycket och längtar verkligen till morgonen när jag går och lägger mig. Märkligt hur det kan vända ändå. Men jag hade aldrig klarat det ensam utan Anders, min familj och de vänner som stöttat mig och funnits där hela tiden. TACK!

Kanske är det “tack vare” de där mörka åren som livet känns extra ljust och värdefullt nu? Jag vet inte men jag vet att jag älskar att fylla år även om jag inte gör något speciellt. Faktum är att den har varit lite som vanligt men med extra piff.

Har kört intervaller på skjutfältet. 4 x (5-3-1) min. Kändes riktigt bra och var bland det snabbaste jag kört på ett bra tag. (Därmed inte sagt att det var “snabbt”. haha)

Dödade sen benen helt på gymet med en timmes svettfest!

Blev belönad med en födelsedags-drink av gymet! Proteinpulver, havremjölk, vanilj och blåbär. Ruskigt god!

Självklart blev det även en liten simtur. Grått, stilla och bedövande vackert.

Har även fått en gigantisk bukett rosor och presenter som gjorde att jag trodde jag fyllde jämt!

Ingen tårta men (vegan)kaka och semla funkar lika bra, eller hur?

Tack alla som har grattat mig på ett eller annat sätt i dag. Jag uppskattar det jättemycket!

Kram från Ingmarie

Ljus i det grå

Det grå täcket som lagt sig över denna delen av landet skingrades en stund i går.  Jag hann minsann att se både solen och månen!
Solen höll mg sällskap på löpturen före jobbet och månen höll mig sällskap från bussen på hemvägen. Båda vansinnigt vackra!

Jag har faktiskt inte så ont av detta gråa om jag ska vara ärlig trots att jag är en sommar- och solmänniska. Tycker det är ganska mysigt faktiskt! Det innebär ju ffa att det inte är någon läbbig modd eller is som ställer till det. Undra just hur statistiken för benbrott på vintern är här jämfört med ex Stockholm och Umeå. Går såklart att leta upp men vet du så får du gärna berätta!

Mina låtsaskompisar bjöd på betydligt ljusare vyer från Nya Zeeland än vad Åhus bjudit på i dag. En gång har jag varit där och jag hade gärna åkt tillbaka! Otroligt fint och vänligt land!  Nu fick jag nöja mig med att svettas framför de olika scenerna på duken vilket helt klart är bättre än inga scener alls!

Jag var en gång till på det där stället men då på gymet. Vill nämligen gärna ha träningsvärk i morgon så jag får extra valuta på en av grejerna jag ska hitta på. Jag längtar så mycket att jag inte vet om jag kommer kunna sova! Vad det är får du veta i morgon!

Förresten, jag har hittat en guldklimp till här i Åhus! När jag cyklade hem från spinningen så stannade jag vid Bondens skafferi som jag såg för första gången när jag gick förbi där i lördags. Åhus är inte stort men tydligen tillräckligt stort för att kunna “gömma undan” ställen som detta.

Det blev en hel påse med allt från purjolök och pepparkakor till gråärt och surkål med gurkmeja Mums!

För övrigt försöker jag skynda på våren (och lite låtsas att den redan är här) med snordyra tulpaner. Det är det värt! Eller vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Dagenefterlopp-aktiviteter

När man slirat runt, plaskat, kanat och stretat i motvind i 31 km så var jag förberedd på att kroppen skulle känna sig halvt överkörd i dag. Eller i alla fall att energin skulle vara lite låg.

Det stämde inte.

Eller jo, vänster ben är en smula tjurigt i dag men det är inget “nytt”. Av någon anledning är det det ibland men jag har liksom aldrig riktigt luskat ut varför eller när det sker men just längre löpturer verkar vara största triggern. Fötterna är ju som de är och gör alltid mer eller mindre ont så de räknas inte. Hade ändå inte velat kuta så valde att promenera till gymet för ett (lugnt) pass där. Nu är ju allt relativt om vad som är lugnt eller inte men särskilt lugnt kan jag inte påstå att det blev.  Jag fick feeeling och körde så svetten rann och plötsligt hade det gått över en timme. Tydligen inte bara på SoFo-gymet det kan ske.. Avslutade med lite extra yoga och sen kändes t o m vänsterbenet som vanligt igen.

Anders körde sina övningar men sen fick vi för oss att “göra C4“. Dvs åka till det stora shoppingcentrat i Kristianstad. (Nej, vi hade inte varken rökt på eller druckit någon konstig drink innan!)
Att gå där är banne mig jobbigare än att kuta långpass! Efter 30 minuter är jag helt slut. Efter en timme snudd på död. Hittade i alla fall det vi behövde (t ex en “ingen reklam-skylt”, träningsjacka på rea eftersom mina håller på att rasa i hop, hårsnoddar, en kam och lite annat livsnödvändigt. haha)

På C4 finns också kanske Sveriges trevligaste Espresso House. Rekommenderas! Jag har cravings på deras veganska rågbröd med avocado och ajvar. Funderar ibland allvarligt på om de lagt i något beroendeframkallande i dem…

För att balansera detta kommersiella ville vi vara lite kulturella och åkte till det som tydligen är Sveriges lägsta punkt.

Lägsta punkten är -2,32 meter under havsytan i höjdsystemet RH2000 (-2,41 meter enligt det tidigare RH70). Vid Lägsta punkten finns segelskärmar som berättar om områdets historia och här finns även en mätställning där man kan se hur högt vattnet hade nått om inte vallen vid Hammarslund funnits.

Området där lägsta punkten ligger var tidigare en vik av Hammarsjön, den så kallade Nosabyviken. På den gamla sjöbotten ligger idag förutom Sveriges lägsta markpunkt också bla Kristianstads Centralsjukhus och reningsverket.

På 1860-talet byggde den engelske ingenjören Millner en vall tvärs över sjöviken och pumpade bort vattnet för att få mer åkermark. Till sin hjälp att få över vattnet från viken och ut i Hammarsjön användes ångmaskiner som drev så kallade archimedesskruvar. En sådan sex meter lång skruv finns kvar vid vallen nära Ekenabben och här finns även mer information om torrläggningen av Nosabyviken.

Egentligen var torrläggningsföretaget bara en del av ett större projekt som gick ut på att valla in Helgeån med följd att både Hammarsjön och Araslövssjön skulle bli torrlagda. På grund av ekonomiska och praktiska problem avbröts arbetet och sjöarna finns idag kvar som en värdefull del i Vattenriket.

Absolut värt att besöka men förvänta dig inte allt för mycket. En kul grej hur som helst!

Så nu har vi varit där samt vid Sveriges mitt och vid Sveriges sydligaste punkt. Bara Sveriges mesta väst, öst, norr och högsta punkt kvar!

Kram från Ingmarie

Gott slut och Gott Nytt!

Gott slut på 2022 och Gott Nytt 2023!
🌟🌟🌟🌟
Detta året har varit mestadels snällt mot mig och jag hoppas få ännu ett år på vår jord. Några planer har jag men mest ska jag bara låta livet hända.❣️
Dvs lite som detta året men ännu mer. Kanske verkar det flummigt men för mig funkar det att inte ha allt för inrutat. Jag behöver flexibilitet och möjlighet att göra spontana grejer. Min magkänsla brukar leda mig rätt när jag verkligen lyssnar på den.
I dag hade jag bestämt intervaller. 6 x 5 min men det blev visst 8 bara för att det var så skoj! Med denna omgivning är det tydligen lätt hänt för det är inte första gången det blir mer än tänkt. Haha!
För att utnyttja energin drog jag direkt till gymet. Jag gillar det stället men det är inte som min favvo-SoFo, det finns nog inget som kan slå det, men det funkar utmärkt att trötta ut sig på.
Årets sista bad blev tre. Kunde inte låta bli. Havet alltså, det är ändå något speciellt med det! Snart har jag också testat alla stegarna på bryggan!
Hoppas du haft ett bra 2022 och får en fin start på 2023!
Kram från Ingmarie

Jobbigare än att träna

Det är ett märkligt fenomen men trots att vi fyllt en hel flyttbil och har hur mycket grejer som helst så behövde vi köpa mer.😱

Du vet, sånt som gardiner (de gamla höll på att rasa ihop efter 13år så det var dax!), kastruller (med induktionshäll duger tydligen inte vad som helst), örngott, grötslev, sugproppar mm mm mm.( Och ja självklart värmeljus också.😀)

Det gick förvånansvärt bra trots att vi hade laddat innan med att sätta upp hyllor och fixa i uteförrådet. Och ett simpass! Det var lika bra i dag som förra gången på badet.😍

Nu är det inte riktigt sant att det var enda laddningen. På vägen dit hittade vi otippat ett helt galet bra ställe inne i Älmhult.

Muff.

Udda, mysigt, jättetrevligt, gulligt och enbart vego!💕 Rekommenderas verkligen!

Efter tre timmar (!!!) på Ikea testade vi deras restaurang. Premiär för mig och det var helt ok! Tog ”plant-bullar” med potatis och extra grönsaker. Var så hungrig att jag  glömde fota  även när tallriken var tom.🤪 Det är ju värre än efter långpass-hunger! 😱

Nu ska vi bara lyckas få upp alla grejer ur de inbrottssäkra förpackningarna och skruva ihop allt.

Fortsättning följer…

Kram från Ingmarie

 

Åhus trailrun, upptäckter och advent

När jag låg  (blodtom) på sjukan för några månader sedan kunde jag egentligen inte ens drömma om att det skulle gå men jag klarade det med råge!
17 km på Åhus trailrun.. 🥳🥳🥳

Anders valde 6 km och klarade det med bravur! Men han fick frysa mer eftersom han var tvungen att vänta på mig… :-O

Det här var ett av de roligaste, finaste, tuffaste, kallaste och mest välorganiserade lopp jag sprungit!
(Och jag har ju sprungit en del.🤪)
Över 300 höjdmeter ( Skåne är INTE platt om någon nu tror det), djup sand, varierande trails, mossa, havsvatten och ännu mer sand.
🥳🥳🥳

Jag frös duktigt mycket före loppet. Var inte ens badsugen! Hade nog inte vågat ändå med tanke på hur vågorna och vinden var…


Dessutom träffade jag Pernilla som jag inte sett på minst fyra  år. Ändå kändes det som i går.🤩❣️

Du vet väl förresten att när man kutat lopp får man äta både oduschad och med medaljen runt halsen. 🤪 Det är redan andra gången vi är på detta pizza-haket, de har nämligen supergoda falafel-tallrikar, så då kanske vi kan kalla oss för stammisar där nu?

Jag börjar för övrigt tro att jag hamnat i varje löpares drömland. Hittills är det bättre än jag ens kunnat fantisera om! I dag upptäckte jag t ex att Skåneleden går nästan runt husknuten och att den avknoppar sig till en massa andra lika fina stigar. Jag har verkligen mycket att upptäcka här! 🥳

Havet här har jag badat i innan men då var det stekhett. I dag var det inte riktigt så… Isande vindar, lätt regn, någon ynka plusgrad i luften och mörkt men som sagt var, när jag drabbas av badviruset stoppar inget mig!

Vi har även varit på Åhus julmarknad. Helt otroligt mycket folk! Varenda bybo plus gäster måste ha varit där. Superfint, mysigt och oväntat stort. Faktiskt en av de största jag varit på!

Kram från Ingmarie

Vintriga äventyr

Jag är mer eller mindre helt övertygad om att om man verkligen ska kunna uppleva exempelvis bekvämlighet, njutning, vila, lätthet och mättnad måste man också upplevt dess motsatser. I vår värld är det mesta just framförallt bekvämt och enkelt vilket gör att vi sällan behöver anstränga och utmana oss. Jag tror kontraster är jätteviktiga för att verkligen känna skillnader och  inte hamna i någon slags mellanmjölksland oavsett vad det gäller. Hur tänker du?

Det är i alla fall en orsak till att jag vill göra äventyr och aktiviteter där jag inte har riktig koll eller vet vad som väntar. Det behöver inte vara så himla märkvärdiga grejer men det ska vara något jag inte brukar göra. Jag och Kari hade egentligen planerat ett annat löparäventyr men eftersom Stockholm nästan drunknat i snö bestämde vi oss för att undvika färdas mer än till fots. Det räckte väl!

Bitvis var det snö upp till knäna, ibland kom vi fel för precis allt förändras när snön täcker varenda millimeter av de annars välkända stigarna. Fötter och händer blev blöta och iskalla, risken för att halka/snubbla var väldigt mycket större än i vanliga fall och bli liggande i en snödriva i flera timmar innan hjälp kom var inget vi ville.🤪Det snöade och blåste rejält emellanåt men mest var det tyst och stilla. Vi pulsade, slirade och kanade och de metrar som var lättsprungna var få.
Men som vi njöt!

Mycket lycklig Sälka!

Vi fick uppleva, vi var där och vi kunde! Vilken ynnest! Kanske vetskapen om att det skulle bli extra skönt med dusch och mat när man är kall och hungrig hjälpte? Jag tror det. För aldrig är väl värme och mat bättre än just då? När man verkligen behöver och “förtjänat” det.

Ibland kommer dessutom oväntade överraskningar som en bonus. Efter över två timmars gnetande dök detta upp! Bara så där! Mitt i skogen! (Eller i alla fall nästan. Det är i ärlighetens en utgångspunkt för många som ska ut och vandra eller leka på äventyrsbanan.)

Varm dryck vid brasan en liten stund och vi var som nya igen! Så mysigt!

Totalt var vi ute i 3,5 timmar och vi höll igång över tre timmar. (Jag stänger ju klockan vid varje liten paus.) Enda vätskan/energin jag fick i mig var den vid brasan.🤪 Mer behövdes tydligen inte.

Men jag ville ha mer upplevelse! Mer ute-äventyr och mer snö! Nästan så jag började tro att jag plötsligt blivit en vintermänniska…

Det är omöjligt (för mig) att cykla i snöröran så det var bara att traska hela vägen till och från sjön om jag skulle få göra det jag ville.
Det var värt det! Absolut total magi!❣️

Att sitta där efteråt, med torra kläder och varmt te som värmer, är en oförklarlig känsla. Du som vet vet och du som inte vet tycker jag allt lite synd om.

Kram från Ingmarie

Till vintern (ett kort tag)

Många älskar äta hotell-frukost och går verkligen all in på allt.
Jag tillhör inte dem.
Eller jo lite för jag gillar att äta, sitta länge, slippa både laga maten och diska och njuta i lugn och ro men jag vill ha min gamla vanliga mix av gröt, frukt, bär, nötter och växtmjölk.

Det är det jag vet jag mår bra av och som min kropp funkar bäst på. De flesta hotellfrukostar har dock bara mängder av kakor, våfflor, grädde, mjölkprodukter samt kött- och ägg-rätter på både längden och tvären. Något jag inte begriper hur man kan äta någonsin och absolut inte till frukost.

Dock finns det hotellfrukostar där jag gärna ta lite gott bröd om det finns, overnight oats, ingefära-shot och granola om det finns. Grand i Halmstad är en sådan. (Bl.a därför jag helst bor där.) De har massor av bra vegan-alternativ, gröt, shots och gudomligt gott rågbröd. Dessutom är det en jättemysig miljö!

Nackdelen med många bra alternativ är väl att det är lätt att föräta sig men oftast har jag karaktär nog att stoppa i tid.

För att effektivisera lite så packade jag medan jag smälte maten och gick sen till gymet. Kände att det var dax vila från löpningen även om jag helst hade velat passa på när det är barmark. (Förklaringen kommer längre ner.)

Nu gillar jag ju att gyma så det var absolut ingen uppoffring och jag har hunnit vara ute i blåsvädret också. Både i Halmstad och Göteborg. Lång tid mellan tågen gjorde att jag fick möjlighet att träffa min kära lillebror Daniel inklusive två bonusar! Min extra-syster och extra-kusin var nämligen också i Göteborg! När vi sågs sist minns ingen men det kändes som det var för max en vecka sedan.

Så himla skoj!

Kort och intensivt men även de stunderna räknas, eller hur?

Tåget funkade fint till strax före Flen. Där började strulet. Men jag kom hem. timmar försenat ..😳

Finns nog dock inget bättre sätt att resa på när det går som det ska.

Sen var det det där med barmark…

I Stockholm syns den inte längre utan är full med snö, sörja och is. Om man ska tro SMHI ska det komma groteska mängder de närmsta dagarna. Hu! Lär bli extra mycket äventyr på löpningen i morgon.

Det ska onekligen bli väldigt skönt att slippa ännu en Stockholms-vinter. Inte ens isiga fuktiga kustvindar är värre!

Kram från Ingmarie