Jag vet att jag tjatar men våren alltså!
Vilket fenomen den är!
Tänk om den hade varit lika lång som vintern och vintern i stället lika kort som våren. Visst hade det varit bra?
Så nu är det verkligen extra lätt att vara löpare även om den där vänsterfoten/tån gör sig lite väl påmind… Dvs den som alltid är ledsen.
Så här fin kvällsvy fick jag uppleva på jobbet. I ärlighetens namn var den lite plågsam för jag hade bra gärna velat ta ett dopp…
Kram från Ingmarie
Jag har många ställen som jag mår så där extra bra av att vara i.
Skogen är ett. Just nu är ”min” Pålsjöskog helt överfull av vitsippor. Det är så vackert att jag dör vackerhetsdöden varje gång jag är i den. Sprang ca en timme och benen var betydligt piggare än i går.
Havet är en annan. Det var inte helt vindstilla men ändå var det helt spegelblankt och kristallklart. Ljuvligt!
Gymet är ock så ett happy-place ställe. Två pass blev det i dag. En svettfest och en styrkefest.
För den som undrar: BBJ = Burpee broad jump WB = Wallball
Sen älskar jag vårt hem och känner mig alltid lycklig när jag får komma innanför dörren.
Detta var dock bara några av mina happyplaces.
Vad har du för några?
Kram från Ingmarie
Helt ärligt så har det funnits mer än ett tillfälle i vinter då jag verkligen på riktigt har tvivlat på om det någonsin skulle bli vår igen.
Det har liksom känts som allt fastnat i vinterläge!
Tack och lov är det ju inte så illa. Våren är här och med den dessa makalöst fina vitsippehav!
Det var dock inte så mycket vårkänsla i benen. Åtminstone inte för att springa men det var ändå så himla härligt!
Både ben och resten av kroppen var desto piggare på Load&HIIT passset. Visst har jag sagt att jag ä-l-s-k-a-r det passet?
Kram från Ingmarie
Jag är lika fascinerad varje gång jag reser. Förvisso har det bara varit inom Sverige men det är ändå coolt vad jag har hunnit med under en dag!
Började med en kort löptur för jag ville verkligen upp på min favvobacke. Var helt säker på att jag skulle behöva gå en bit på de värsta branterna men benen bara pinnade på! Utsikten är alltid värd att ta sig uppför den där sophögen!
Jag nöjde mig dock med en gång upp och ner och tog resten på platten innan jag for in till stan. Tanken var att jag bara skulle köra Hyrox-passet men så var jag tidig och såg att en av mina favvo-instruktörer hade pass så då kunde jag inte låta bli att klicka på den där boka-knappen…
Och tro det eller ej men jag satte PB! 2,5 kilo till mot mitt förra! Jag var både tvungen att trippel-räkna och be vittne kolla lika många gånger men det stämde! Fick inget bildbevis första gången så jag var ”tvungen” göra det en gång till.
Helt ofattbart särskilt med tanke på vad kroppen fått prestera de senaste dagarna. Betyder det att vila är trams?
Haha!
Hyrox-passet gick lika bra! Jag liksom bara körde allt vad jag hade och svetten rann ner i ögonen så jag nästan inte såg till slut.
Nästan så jag önskar det hade varit race-day just i dag fast det är såklart en himla skillnad att köra 45 min max mot ett helt Hyrox-lopp…
Dusch, köpa mat, hämta väskan, flygbuss, flyg, bil och nu är jag hemma igen på bara 4 timmar.
Amazing!
Nu är kompledigheten slut för denna gång och det kanske är tur det…
Kram från Ingmarie
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Det blir ännu bättre!
Istället för ”bara” tre pass i dag blev det fyra. Det sista var ”tack vare” Kajsas dotter som påminde om hur bra kvällens crosstraining är. Sånt går jag ju liksom igång på direkt!
Men jag började med en härlig löptur tillsammans med Lisa. Alltid lika roligt att ses och fortsätta prata där vi slutade förra gången och vädret alltså! Snacka om att ha prickat rätt helg!
Sen bara fortsatte det roliga tillsammans med Kajsa.
”Load&HIIT” är min favvoklass hemma men här blev jag tyvärr lite besviken i dag för det var lite väl mycket teknikfokus på första delen. Men trött blev jag ändå av den andra halvan!
Nästa var på SoFo och vi gick dit för att njuta av den sköna vårsolen. Yin Yoga i värmesal är verkligen ljuvligt och om det var den eller den lilla ”lunchen” i solen som gjorde susen vet jag inte men jag kände mig plötsligt oväntat pigg och liksom ”omladdad”.
Jag har varit på Katarinas crosstraining-pass innan och de är minst sagt intense. I dag var inget undantag och det var nära på att jag inte kunde ta mig upp efter den sista burpeen. Sjukt skoj och timmen gick sådär rasande fort som den gör när man har roligt.
Så här belönade vi oss. På allra, allra bästa sätt om du frågar mig!
I morgon åker jag hem igen men jag ska minsann roa mig in i det sista!
Kram från Ingmarie
Om du undrar om jag hade träningsvärk efter i går så är svaret JA!
Typ överallt!
Men bästa boten mot det är ju som bekant att röra på sig. Om just de rörelser jag gjorde var de bästa tål väl kanske att diskuteras.
Åtminstone inte den första.
Men när jag hade chansen att få Camillas sällskap så kunde jag ju inte låta lite (nåja) träningsvärk stoppa mig.
Vi kan väl säga som så att musklerna blev väl inte direkt piggare men resten av kroppen blev det med råge!
En sån här dag så vore det dock brottsligt att inte även njuta av vårsolen så jag tog mig till Hellas för en härlig och lugn skogstur i mina gamla hoods tillsammans med Kajsa och Sven. Det var däremot garanterat mjumma även för musklerna.
Så fint!
Naturligvis avslutade vi det på bästa sätt! Vårsolen alltså! Vilken grej den är! För att inte tala om fina vänner. Så livsviktigt!
Kram från Ingmarie
Jag började min dag hemma i skogen och i havet.
Vårtecken! Båda stegarna är i!
Knoppen var pigg men himmel vilken träningsvärk jag lyckades skaffa mig i går! Bara att hoppas den lugnat ner sig till i morgon för annars kommer det bli en extra spännande helg.
Jag har nämligen åkt norrut till min gamla hemstad Stockholm för att roa mig ända till måndag. Du som känner mig vet också att ”roa mig” = svettas.
Så nu är jag här och har både fått tunnelbanelukt i näsan (ja jag gillar den!) och ett kvällsdopp.
Let the party begin!
Kram från Ingmarie
Jag vet nästan inte hur jag ska beskriva denna dag för den har med ett enda ord varit fantastisk.
Eftersom jag åkte till Halmstad i går missade jag förvisso mitt favvo-pass i Helsingborg i dag men jag är ju som bekant väldigt bra på att roa mig själv.
Så jag började med intervaller.
3 x (5-3-1) minuter.
Det gick förvånansvärt bra och jag är säker på att det var solens förtjänst.
Fortsatte med utfallssteg och hopp tills benen nästan vek sig men ändå ville kroppen mer. Eller om det var knoppen. Ibland är det svårt att veta, eller hur?
Hur som helst så har jag hittat ett annat gym nu när Sats har stängt och det är ett toppenställe. Supertrevlig personal, välutrustat som attan och bara några stenkast från vår lilla lya.
Belöningen blev extra fin. Lunch i solen på Söderpiren tillsammans med min fina, kloka vän Nina.
Till sist, The Grand Finale.
Smash into pieces!
Alla som känner mig vet att jag älskar dem och är snudd på besatt. Helt ärligt har jag inte hört en enda dålig låt med dem.
Fast jag är nog inte så jätte-besatt ändå när jag tänker efter för jag kan inte ens namnet på alla. haha!
Som alla andra gånger jag hört dem live så var de outstanding och vi (jag, Eeva och Maria) skapade ännu ett fint minne tillsammans.
Nu är jag hemma i Helsingborg en natt innan nästa äventyr!
Kram från Ingmarie
Fylla jämt hela året är verkligen verkligen en bra ide som jag rekommenderar alla! Man kan såklart fylla ojämnt hela året också! På så vis kan man fira vartenda år och det är väl det man borde göra. Det är ju som sagt var ingen garanti att man ens får ett till…
Hur som helst. Innan denna presenten i dag som Maria och Eeva fixat till mig så var det ju påskdagen,
En kort löptur hemma i friska vindar, färd till Halmstad för att passa galleriet, en minst sagt uppfriskande promenad utmed havet (inte ens jag ville bada!) och sen jättegod mat och mysig kväll hos mamma, Ulf och Sheila.
Kl 08.15 blev jag upp-plockad av mina vänner för färd ner till Mölle och ”Krukis” i morse där jag skulle bli bjuden på frukost. Det blev jag också men vi fick vänta i över en timme trots att vi bokat bord och vi fick inte ens allt som skulle finnas på frukostbrickan vi beställt trots att vi sa till x flera. Vi har varit där flera gånger innan och man får i princip alltid vänta men detta var extremt och verkligen inte ok.
Vi fattar att det var för få personal men då kan man ju inte heller ta in hur mycket folk som helst. När vi så småningom var klara flera timmar senare och det blev snudd på folktomt så kom det in massor av personal. Någon där behöver verkligen lära sig planera…
Det vi åt var i alla fall gott, vi blev mätta och sällskapet var det absolut bästa! Som kompensation bjöd de på lite rabatt och jag fick en söt liten keramik-mugg.
Men på riktigt så behöver de skärpa sig.
Först på programmet var att kolla lite på all konst som visas under Konstrundan i nordvästra Skåne. Vi hade inga specifika vi ville se utan det blev lite där vi hamnade och jag kan säga att 100% av det vi hann se var fantastiska skapelser. Måleri, glas, keramik, grafik mm mm.
Nere vid hamnen passade vi på att fascineras över havet och de entusiastiska surfarna. De måste ha universums största tålamod som väntar och väntar och väntar på den där perfekta vågen som nästan aldrig verkas komma. Själv har jag för längesedan insett att det inte är något jag ens kan fundera på att göra. Tvärtom får jag snudd på en mardröms-skräckupplevelse bara av att titta på hur de tumlar runt och i de där vågorna!
¨
Det verkliga konstverket skulle vi uppleva senare men det visste vi inte då..
Nästa plan var en kort runda på Kullabergs m-y-c-k-e-t kuperade stigar. Så blev det inte.
Vi sprang iväg ut på Skåneleden. Backarna kom direkt men vi hade åtminstone medvind.
En del av den leden har jag sprungit en enda gång innan för flera år sedan tillsammans med Catrine men av någon märklig anledning, trots att vi kom från andra hållet, så kände jag igen stigen ner till Nimis.
Du vet det där ”konstverket av drivved och pinnar som konstnären Lars Vilks under 30 år skapat på en kullerstenstrand i naturreservatet Kullaberg.”
Jag och Anders har sett det från havet förra sommaren och jag minns hur fascinerad jag var av denna skapelse och att jag någonstans inom mig fick en önskan om att få uppleva det på plats.
Eftersom jag har de vänner som jag har, dvs likeminded, så behövde vi bara titta på varandra för att sen ha bestämt att vi såklart skulle ner där.
Det tog en halv evighet att ta sig ner, vi snackar brant med en massa stenar och bröte, men det var värt vartenda extra näradödenupplevelse-hjärtslag jag fick. Alltså det är så coolt och så galet att det inte går att beskriva. Detta är verkligen ett konstverk med stort K.
Klättra tillbaks upp gick betydligt snabbare och vi fortsatte till Arild innan vi vände och tog oss tillbaka genom skogen,, i motvind, förbi vitsippe-ängar och ännu fler backar.
Den tänkta korta rundan blev 2,5 timmar men det var inget vi hängde läpp över. Tvärtom såklart!
Har ingen aning om hur vi kom ner på -25 meter…
Märkligt nog var det bara jag som var badsugen men med de fina vänner jag har så fick jag längtan stillad i fina Höganäs innan denna magiska dagen var slut.
Tack kära vänner för dessa minnen vi skapade tillsammans i dag!
Kram från Ingmarie
Förra gången vi var i Skrylle gnällde jag över att det var kasst markerat men att jag i alla fall skulle ge det en chans till.
I dag var den dagen och jag valde en runda jag länge velat testa.
Skrylleslingan.
Det är en del av Skåneleden och är en 15 km rundslinga med start och mål vid Skryllegården. Anders valde en annan runda och det skulle visa sig att vi hade precis samma känsla båda två när vi var tillbaka igen.
Vilken återkommer jag med.
Slingan går gemensamt med en del av Skrylles egna motionsspår innan den svänger av. Vitsipporna trängdes med krokusar och andra fina blommor. På några träd såg jag små små knoppar komma. Snart händer det på riktigt att våren slår ut!
Benen var som sega klumpar men jag kände mig ändå pigg så jag brydde mig inte för mitt enda mål var att njuta och ta det lugnt.
Den här rundan har verkligen all slags natur man kan tänka sig! Djupa skogar, öppna fält, platt, backar, stigar, skogsvägar, roliga träd och i dag även en del sol och en vind som kom från precis alla håll och kanter. Jackan åkte av och på jag vet inte hur många gånger.
Det fanns också en himla massa spång och stegar att klättra över. Så pass många att jag faktiskt tappade räkningen..
Ganska exakt 15 km senare var jag tillbaka där jag började.
Hela rundan var perfekt markerad och jag behövde inte fundera en enda gång på vart jag skulle. Variationen var fantastisk och allt var så bedövande vackert. När det blir grönt kommer den utan tvekan bli en av de finaste man kan hitta! Anders var lika lyrisk över sin runda så detta kommer vi garanterat göra om!
Det hela blev ju inte direkt sämre av att vi kunde sitta ute och äta. Magiskt!
Du som vet vet också att jag har hittat en av de sötaste sjöarna ever bara några stenkast därifrån så ja, det blev såklart ett dopp där.
Det hade faktiskt varit snudd på brottsligt att inte göra det!
Hur har din påskafton varit?
Kram från Ingmarie