Första gången

Det där att sätta nyckeln i dörren och för första gången kliva in i sitt nya hem är både en läskig och häftig upplevelse. Känslorna har åkt upp och ner som värsta berg-och-dalbanan.

Jag har också påmints om varför vi inte fått ändan ur vagnen förrän nu för det här att flytta är ingen barnlek.  Från tidig morgon till nu har det fixats, packats upp, lyfts, flyttats, fixats lunch till flyttgubbarna plus instruera dem var allt skulle vara, färd till Kristianstad för att köpa lampor och hyllor, mer uppackning, ta emot sängleverans, handla mat, skruva upp lampor, slänga skräp och någonstans hann vi visst äta lite också. (Hittade en cool liten Thai-vagn med riktigt fräscha och goda vegorätter!)

Phju!

Och vi är inte ens färdiga till en tiondel! Men vi hinner. Röran lär ju liksom inte försvinna någonstans…

För att vara säker på att få till träningen så sprang jag i ottan och bara under den lilla timmen blev jag helt kär!
Tänk dig bara att denna skylt är bland det första du ser när du kliver ur bilen vid hotellet! Slingan ligger dessutom bara två – tre stenkast från vårt lilla hus!

 

Allt känns fortfarande väldigt, väldigt overkligt men ja, det känns också väldigt väldigt bra!

Kram från Ingmarie

 

Så kom dagen…

…när flyttlasset gick.

13 år på Sockenvägen och Bagarmossen är över och det känns oerhört konstigt. 😳 Åren har haft sina upp-och nedgångar såklart, livet har ju det, och nu är det dax för nya äventyr. Kanske flyttar vi tillbaka, kanske inte. Vem vet vad livet har i beredskap?

Min sista löptur blev en vacker historia. Sol (!!), dimma och helt vindstilla.

Det har varit många mil i bilen, träsmaken har frodats, men det har ändå gått oväntat bra. Bara man stannar och fikar, gör lite benböj och traskar runt då och då.

När vi kom till Åhus åkte vi inom vår nya lya. Mörkt förstås men den var där! I morgon kommer vi få nycklarna och (förhoppningsvis) kommer även våra grejer men för att gardera oss bor vi på hotell några nätter. Funkar det med!😀

Och ja, det känns bra!

Kram från Ingmarie

Lite tårar

I dag var jag sista gången på mitt SoFo-gym. Passet gick galet bra och jag började fundera på om de hittat på något med benpressen för det gick så vansinnigt lätt att jag fick lasta på gång på gång för att bli nöjd. Maskinen var precis som den alltid har varit så det var helt enkelt bara jag som blivit starkare. Som det kan bli trots att man är 56+ år!

På en timme hinner jag köra igenom hela kroppen och enda “problemet” är väl att tiden går så himla fort!

Mest var det bara roligt och lustfyllt men när jag skulle säga hej då brast det. Tårarna rann och jag kände mig oerhört ledsen. Jag älskar detta ställe, svårt att förklara för det är något som sitter i väggarna, och jag kommer sakna det vansinnigt mycket. Det kan verka helt galet och väldigt konstigt men så är det. Samtidigt så är jag tacksam för alla år här, alla bra pass, alla Pb och alla människor jag mött. Såklart jag kommer träna där igen men det dröjer och det blir ju inte “mitt vardags-gym”. Bara hoppas det blir bra i Åhus.

Samma sorgsna känsla blev det i kväll. Söderbysjön är min oas här. Sommar som vinter. Mitt sista riktiga isbad blev i alla fall väldigt vackert. Trots duggregn och mörker. Eller kanske just därför.

Nackareservatet är såklart också något jag kommer sakna men konstigt nog känns det inte lika sorgligt. Antagligen för att jag vet att det finns så otroligt mycket fina ställen i Skåne att springa på! Och för att det ser ut som det gör här nu… Ytterst begränsat om du vill ha barmark utan asfalt och vass sten. Det finns dock några snöfria grusvägar där man kan få ihop runt en mil utan slir, så det är där jag snurrar runt.

Fatta mig nu rätt. Jag vill flytta och ser verkligen fram emot det, men det kan ändå kännas sorgligt att lämna. Som jag skrivit innan så är det nog mest bra för det betyder dels att man haft det bra och dels att man inte “flyr” utan lämnar för att prova något annat. Blir det inte bra så vet vi och slipper dö nyfikna.

Sista natten i Bagis väntar och den blir på en madrass. Haha. Sängarna är slängda och nya kommer (förhoppningsvis) finnas i nya lyan på torsdag.

Kram från Ingmarie

Några sista pass

Det är väldigt mycket ”hej då” nu. Något jag har väldigt svårt för. Framförallt när det gäller människor men även platser. Saker har jag däremot inga problem att skiljas från.🤪

I söndags var det Kari och Sälka. De två är utan tvekan de jag kommer sakna mest. Plus alla härliga människor på Sats. I dag hade jag mitt sista pass som blev på Sveavägen. Fantastiskt nog blev det ett av mina bästa med extra mycket energi och positiv feedback från deltagarna .🥳🙏🏻 Nu blir det i stället vick när jag är i Stockholm och så småningom troligtvis även uppstart av Indoor Running i Halmstad!🥳


Även om transportlöpning till, genom och från stan har sin charm så är det inget jag kommer sakna. Skogen är mitt element.

Hann med ett (sista) pass på Eriksdalsbadet också och även det blev himla bra! Bra känsla och gott om plats. Tack för det! 🙏🏻 Ska bli spännande att testa Kristianstads sprillans nya simhall. Måtte den vara bra och att folk är snälla där!

Vi avslutade denna vår näst sista dag här med att fira Anders bror som fyller 50 i dag så nu har även han blivit stor.🤩

Kram från Ingmarie

från Ingmarie

 

 

Första advent utan ljus men med ⭐️

Vi har inte en endaste adventsljusstake framme, känns lite meningslöst för två dagar🤪, men det funkar finfint att fira ändå.

Ett slirigt, geggigt, hinderbanerikt (det ser emellanåt verkligen ut som om det varit ett krig i skogen 😱) 2,5 timmars löppass fick bli första kalaset. Det skulle förstås kunna tänkas vara mest elände men med bra sällskap spelar inte ens underlaget någon roll. Dessutom är rundan runt Flaten och Drevviken i princip alltid fin.

 

Det enda tråkiga var att nu lär det dröja länge tills det blir ett långpass med Kari och Sälka igen.🥲 Kommer sakna dessa två vansinnigt mycket!

Andra kalaset blev det här. Två gånger t.o.m! (Men vid samma tillfälle alltså.) Behövs egentligen inga ord men observera att nu är det officiellt is-bad/sim.👌🤩

Tredje blev ännu ett besök på fantastiska Fotografiska.

Deras utställningar är till 90% alltid bra men i dag blev det banne mig 100! Särskilt “News Flash – A Century of News”.

Så otroligt bra att alla borde se den! Kort sammanfattat kan jag väl säga att vi verkar inte ha lärt oss särskilt mycket av historien… Så mycket som vi upprepat gång på gång trots att man sagt “aldrig mer”. Som t.ex förföljelse, grupperingar, utfrysning, censur, våld, krig, manipulering och politiska lögner. Har man kort minne så är det bara att fundera på hur det är nu och har varit de senaste åren…

De andra två med Hans Gedda och Omar Victor Diop var också ruskigt bra! Geddas fotografier alltså! Wow!

Fjärde kalaset blev middag på Bistro bread & wine där. De har mest vego att välja på vilket jag såklart tycker är superbra! Som alltid valde vi två olika rätter så vi kan smaka av varandra.😄

Så du ser! Det blev advent även utan adventsljusstake! Men vi har druckit glögg. Den hinner lätt ta slut långt innan flytten på onsdag. Haha!

Har du firat första advent?

Kram från Ingmarie

 

Lördags-trippel

Jodå, jag har en rejäl träningsvärk sen i går men det har inte stoppat mig från dagens skojigheter. Faktum är att jag tror de har varit riktigt bra!

Ömma muskler eller ej så har det inte varit några problem med energin i alla fall. Tur det!

Jag började med löpintervaller och fick absolut bästa sällskapet av Kari och Sälka. Vi var inte helt säkra på hur det skulle funka med att ha med fyrbent men alltså, vilket stjärna hon är. Hon fattade direkt och drog på som attan. Den hunden alltså! Vilken fart! Jag fick jobba på bra för att hänga med och det var mer än tretton gånger jag önskade det var mig hon drog i draglinan.

Extra bra var det att vi hittade en grusvägsrunda som var barmark till 100%. Vilken lycka!

Egentligen hade jag sen bara tänkt fortsätta med packandet och röjandet plus et litet bad men så fick jag plats på en HIIT Circuit som jag visst “råkat” anmäla mig till men alltså varit på väntelista till. Sånt kan man förstås inte missa!

Det var exakt så jobbigt som det verkar när man läser tavlan.

Men mest var det svettigt, roligt och gav mig massor av extra energi!

Och jodå, jag har ändå både hunnit röja, packa och bada.
Hur skulle jag liksom kunna låta bli detta?

Kram från Ingmarie

Snöholm

Ingen har väl missat att det toksnöat i 08a land? Borde heta Snöholm i stället för Stockholm just nu. Haha.
Jag kom nästan inte ens ut i morse!😱 De som tänk använda sina bilar fick tänka om för de flesta var helt begravda i snödrivorna. 😳

Så för att vara säker på att komma till jobbet i tid fanns bara ett alternativ för mig. Använda benen!😄 Ibland snöade det så mycket att jag inte såg någonting. Attans vad snö kan sticka i ögonen!

De stackars träden är verkligen inte förbereda för den tunga snön så emellanåt var det som en hinderbana. Tur jag gav mig ut i tid för det blev typ Pb i långsammast tid ever.

Och visst är det vackert men ”problemet ” är att det mesta väldigt snabbt förvandlas till modd och is och det kan väl ingen gilla? Det är nog detta som gjort att jag har ännu svårare för vintern. Längtar redan till sommaren!😱

När jag haft sista passet på kvällen var Götgatsbacken, och hela stan för den delen, fortfarande en enda sörja. Tur man inte bor där även om allt blingbling är väldigt vackert. 🤩

Det har börjat snöa kopiösa mängder igen så snart syns nog ingenting mer än det vita. Har nog aldrig varit med om så här mycket snö på så otroligt kort tid. Fascinerande!
Detta är ju inget unikt men något jag heller aldrig varit med om är åska på vintern! 😳 Det snöade, blixtrade och dundrade enormt i natt och även nu i kväll. Tydligen mycket ovanligt men ibland händer det.

Kram från Ingmarie 

 

Vintriga äventyr

Jag är mer eller mindre helt övertygad om att om man verkligen ska kunna uppleva exempelvis bekvämlighet, njutning, vila, lätthet och mättnad måste man också upplevt dess motsatser. I vår värld är det mesta just framförallt bekvämt och enkelt vilket gör att vi sällan behöver anstränga och utmana oss. Jag tror kontraster är jätteviktiga för att verkligen känna skillnader och  inte hamna i någon slags mellanmjölksland oavsett vad det gäller. Hur tänker du?

Det är i alla fall en orsak till att jag vill göra äventyr och aktiviteter där jag inte har riktig koll eller vet vad som väntar. Det behöver inte vara så himla märkvärdiga grejer men det ska vara något jag inte brukar göra. Jag och Kari hade egentligen planerat ett annat löparäventyr men eftersom Stockholm nästan drunknat i snö bestämde vi oss för att undvika färdas mer än till fots. Det räckte väl!

Bitvis var det snö upp till knäna, ibland kom vi fel för precis allt förändras när snön täcker varenda millimeter av de annars välkända stigarna. Fötter och händer blev blöta och iskalla, risken för att halka/snubbla var väldigt mycket större än i vanliga fall och bli liggande i en snödriva i flera timmar innan hjälp kom var inget vi ville.🤪Det snöade och blåste rejält emellanåt men mest var det tyst och stilla. Vi pulsade, slirade och kanade och de metrar som var lättsprungna var få.
Men som vi njöt!

Mycket lycklig Sälka!

Vi fick uppleva, vi var där och vi kunde! Vilken ynnest! Kanske vetskapen om att det skulle bli extra skönt med dusch och mat när man är kall och hungrig hjälpte? Jag tror det. För aldrig är väl värme och mat bättre än just då? När man verkligen behöver och “förtjänat” det.

Ibland kommer dessutom oväntade överraskningar som en bonus. Efter över två timmars gnetande dök detta upp! Bara så där! Mitt i skogen! (Eller i alla fall nästan. Det är i ärlighetens en utgångspunkt för många som ska ut och vandra eller leka på äventyrsbanan.)

Varm dryck vid brasan en liten stund och vi var som nya igen! Så mysigt!

Totalt var vi ute i 3,5 timmar och vi höll igång över tre timmar. (Jag stänger ju klockan vid varje liten paus.) Enda vätskan/energin jag fick i mig var den vid brasan.🤪 Mer behövdes tydligen inte.

Men jag ville ha mer upplevelse! Mer ute-äventyr och mer snö! Nästan så jag började tro att jag plötsligt blivit en vintermänniska…

Det är omöjligt (för mig) att cykla i snöröran så det var bara att traska hela vägen till och från sjön om jag skulle få göra det jag ville.
Det var värt det! Absolut total magi!❣️

Att sitta där efteråt, med torra kläder och varmt te som värmer, är en oförklarlig känsla. Du som vet vet och du som inte vet tycker jag allt lite synd om.

Kram från Ingmarie

Soltankar och förändrar

Hör och ser att det snöar i Stockholm och prognosen visar att det ska hålla på t o m tisdag.😱 Det är absolut inget jag har önskat eller beställt! Tvärtom!
Så nu njuter jag lite extra mycket av barmark och sol här!🤩


Har även fått till en lunchdejt med goa vänner. Cortado höll måttet även denna gång.😍


Mamma och Ulfs middag var dock snäppet bättre.❣️ Det är den alltid!

Sen har jag gjort något för mig “stort”!…

……….

 

…………

 

Som du vet sker det ju en del förändringar i livet nu med bl.a flytt och nytt jobb så varför inte gå hela vägen och även ändra om håret?🤪 Det löjliga är att det var och är mycket läskigare än allt det andra.🤪 Men som alltid så lyckas fantastiska Anne med underverk. Jag har haft henne som min “riktiga” frissa i över 30 år och hon har aldrig, aldrig, aldrig gjort mig besviken. Jag har ju bestämt mig för att låta den riktiga numera silvergrå färgen få komma fram och efter dagen är det ett steg närmre.

Före…

Före

Under tiden…

 

Under tiden. (Det är nu man inte inte vill att brandlarmet går! Haha!)

Och voilá!

Och voilà! Så här blev det!

Ja jag är jättenöjd och så himla både glad och stolt över att jag “vågade”!

Kram från Ingmarie

 

Trög och pigg

Det hjälpte inte varken med sol, medvind, fin miljö eller snabbskor. Benen var tröga som en mycket gammal och igenrostad traktor.😱

Men jag gjorde som jag tänkt ändå för det var ju inga andra ”fel” på mig. 🤪

Uppvärmning, 30×30-30 + 5 minuter i tröskelfart och nedjogg.

Plus ett gympass och där var åtminstone de tröga benen starka. Alltid något!🥳

Som överallt i vårt land denna tid på året så mörknar det tidigare än barnprogrammen börjar men är man badsugen så är man. Då stoppar inte ens mörkret en! Nu har jag dessutom sån tur att jag har likasinnade vänner som Maria med pannlampa (missade nämligen få med den i packningen) så det var inte ens ett problem att det var kolsvart. Helt klart var vattnet varmare än den friska vinden och det var nog mer tur än skicklighet att inget flög i väg. Härligt var det och som alltid längtar jag till nästa gång.

Kram från Ingmarie