BYO

I flera länder kan man nyttja BYO, dvs Bring Your Own, med syfte att man alltså tar med sitt eget vin/sin egen öl när man går ut och käkar. Ganska bra grej egentligen. Inget slängs ju faktiskt då. Precis som med doggy bag. Jättesmart grej!

I dessa tider har BYO fått (minst) ännu en innebörd. Åtminstone på Sats är alla mattor borttagna så går man på t.ex yoga/Body Balance så tar man helt enkelt med sin egen matta. Jättebra ju! Förutom möjligtvis de gånger jag redan har en multistor trunk med träningsgrejer… Då längtar jag ännu mer efter att det ska bli lite mer som vanligt igen. Å andra sidan tror jag aldrig det blir det igen.

Springa ute är hur som helst fortsatt säkert när det gäller smittorisk. Även om man kutar med en kompis hyfsat nära och ger varandra en liten snabb kram när man skiljs åt. Jag körde en liten extra runda för jag ville dra på men annars höll jag och Fredrik ihop hela vägen runt fina Flaten.

Och den, Flaten alltså, kan man ju sprada i också! Det sägs att covoid 19 trivs i kyla men jag är faktiskt tveksam till att det finns i just de sjöarna jag hoppar i. Det är ju faktiskt inte så troligt att någon med viruset badat just där jag är. Eller att någon badat där ö.h.t förresten. Vilket jag ju tycker är extremt märkligt för jag är helt säker på att folk skulle vara både friskare och gladare om de gjorde det. Fredrik var tveksam före men du skulle höra honom efteråt! Gladare än glad och kvittrade som en lycklig pippifågel!

Kram från Ingmarie

 

Naturpasset 2020

Jag gillar verkligen själva tanken och grejen med orientering men jag är 99.9% säker på att jag aldrig till fullo kommer att fastna för det. Helt enkelt för att jag är för kass på trail och obanat. Dvs sån terräng det oftast är på orientering… Mitt steg och min usla teknik gör att jag måste gå och när jag tvingas gå blir det tråkigt och kallt och jag blir less på nolltid för lika lättroad som jag är lika lättless kan jag också bli.

Ändå har jag ägnat nästan 5 timmar i skogen i dag för att leta kontroller! Kanske kan jag skylla på dåligt minne..🤪 Naturpasset är dock en himla bra grej för man gör det precis när man själv känner för det och precis så mycket/lite man vill. I dag var det premiär för årets upplaga så jag passade på att vara med på Skogsluffarnas arrangemang.


Deras fina klubbstuga ligger bara några kilometer bort och är ett ställe jag verkligen gillar. (Det är även de som ordnar 50 touren med swimrun samt trailrun + att de har ett supermysigt café!)

Själva letandet gick helt ok. Det var bara en av de jag sökte som jag gav upp på efter 48 evigheter. Men attans vad det sved! Jag ogillar starkt att ge upp. Hörde efteråt att en del av kontrollerna hade ”försvunnit” (klåfingriga knasbollar finns tydligen även i skogen) så kanske den var en av dem. Känns i alla fall bättre att få tro det.😁

Problemet för mig är som sagt var när det blir för mycket off-road och ”mekk”. (Läs rötter/stenar/bröte.) T o m gegga är bättre!

Men det blev en bra utedag och efteråt serverades ”Corona-fika” i stället för deras sedvanliga goda våfflor och pajer.

Inte heller några som helst problem med att hålla avstånd! Både själva stället och skogen har gott om plats! 🥳

Långt ifrån alla 50 kontrollerna är tagna men jag har som mål att hitta dem alla innan säsongen är slut. Det borde väl gå nu när jag började så tidigt. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

Rätt eller fel – vem vet?

Man ska hålla avstånd dessa tider, man ska tvätta händerna ofta och mycket (+ handsoprit), man ska undvika att resa (särskilt kommunalt), man ska jobba hemma om man kan, man ska stanna hemma om man har minsta lilla förkylningssymtom och man ska ta covoid 19/corona på allvar men man ska inte gripas av panik eller sluta träna, umgås eller vara ute. (Om man är frisk och inte tillhör någon riskgrupp vill säga.) Dvs egentligen ungefär så som det alltid borde vara.
Corona är allvarligt men man måste sätta det lite i perspektiv. Den här artikeln är bra tycker jag för den ger perspektiv.

men vi vet inte hur det här slutar eller vad det leder till. Vad vi vet är att vi behöver ta hand om oss extra väl. På avstånd. T.ex springa och simma med en kär vän. Jag fick Ingers fina sällskap i dag. På köpet fick vi frisk luft, bra träning, blev gladare och piggare.

 

Rätt eller fel är det ingen som egentligen vet. Hur gör du?

Kram från Ingmarie

 

Olika slags sekundrar och intervaller

30 sekunder kan vara väldigt långt men också väldigt kort. Allt beror på vad man gör. Du som vet vet…

Gjorde också en hel radda med löpskolnings-övningar. Helt klart är även det en färskvara. Men kul var det! Och ännu roligare var det att ha finfint sällskap av både Veronica och Fredrik i bassängen. Långa intervaller med paddlar som gjorde gott för (och med) musklerna. Gott om plats fick vi med!

Avrundade med riktigt god mat på ett (ganska) nytt Falafel-hak på Ringen. Väldans gott!

Dessutom undkom jag ovädret som drog in senare på dagen. Det gjorde inte Anders…

Kram från Ingmarie

 

Saker som trots allt är väldigt bra

Det är lätt att deppa ihop och känna hopplöshet just nu. Inte konstigt såklart. Att kanske behöva se någon nära vara sjuk, inte kunna besöka vem man vill, mista sitt jobb, se sitt livsverk försvinna, vara orolig för sin egen/andras hälsa eller känna sig begränsad är tufft för vem som helst! Jag är inget undantag men jag känner mig ändå ganska ok. En grej jag gör är att jag undviker media så gott det går för tro mig, det är mycket skrämselartiklar som enbart är till för att locka läsare. För mig räcker det gott med att jag håller mig uppdaterad så jag kan sköta jobbet och har hyfsad koll på utvecklingen/avvecklingen.

Sen försöker jag fokusera på allt som är bra. Det är inte enkelt men allt räknas!
Jag är t.ex extra glad och tacksam i dag över att jag har en mamma som fyller år och en lillebror som kommit hem efter x antal veckor i karantän i Australien. Liksom jag är glad och tacksam över att ha Anders, resten av min familj, mina vänner, ett hem och ett jobb. Miljön verkar må bra av det minskande resandet, uppfinningsrikedomen för att sköta sitt jobb är enorm och jag inbillar mig att människor är ute och rör på sig mer. Fast det är kanske just bara inbillning?

Jag är också glad och tacksam över två riktigt bra träningspass. De var dessutom hårda som attan. 100 min löpning i olika zoner i iskalla vindar (vem uppfann egentligen just isvindar?) och ett sim-intervallpass Att det sistnämnda blev så bra tackar jag Fredrik för.

Vad är du glad och tacksam för just nu?

Kram från Ingmarie

Så himla enkelt!

Det är inte ett skvatt konstigt eller märkligt att jag mår så bra och känner mig så lycklig här. Det är faktiskt plättlätt!

Det första jag ser när jag vaknar!

 

Underbara löpvägar


Bästa Skaparstället ❤️

Experiment 😁

Lunch-paus 😍

 

Söta kompisar 😍

 

Gångavstånd till närmsta badsjön 😍


En helt tyst dag gör allt extra lugnt och fridfullt 🙏🏻

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

På skaparäventyr igen

Som alltid är det som en befrielse att komma hit till ”min” lilla stuga på Rådmansö och Skaparladan. 

Det finns inte ett enda måste här. Faktiskt. Man är med på, och gör,  det man vill helt enkelt. Ateljén är öppen dygnet runt så det är liksom ingen stress att man måste skapa under vissa tider. Vi har dock ett litet schema men man väljer som sagt var själv vad/ hur man vill göra. ❤️

Just denna helgen är ett retreat, tror det är 4:e gången för mig, vilket innebär tystnad, meditation, yoga och mindfulness. Förutom obegränsat med målningstid förstås.  Denna gången är det bäste Peppe som håller i det.

Jag önskar verkligen att alla hade möjlighet att få prova en sån här helg. Man behöver inte ”kunna” måla. Det viktigaste är att vara nyfiken! Det är oerhört berikande och lärorikt att stanna upp flera dagar på rad.. Om inte annat så är det ganska säkert att man upptäcker nya sidor hos sig själv. Vi har alla både fantastiska sidor men också några som är  mindre smickrande. Det festliga är att man blir aldrig klar. Denna helgen har jag valt att fokusera på ”icke dömande, tålamod och tilltro/tillit”.  Ganska svåra grejer för mig men vem har sagt det ska vara enkelt?🤪

Så jag målar på och när jag känner att den där inre kritikern eller ”bråttomheten” gör sig till känna så påminner jag mig om de där orden. Jag gör ju detta för att jag har lust och behov av att skapa. Inte för att jag måste.

Tro det eller ej men man blir ruskigt trött av att måla så som paus har jag tränat. Sprang ett bra intervallpass på de fina grusvägarna här och avslutade med ”crab-walk”. Grymt bra övning för armar/axlar, rumpa, höfter och lår!

Och jo, jag har badat/simmat också. En kort tur. Sakta men säkert börjar jag vänja mig vid känslan igen så nu börjar det bli dax att utmana med lite längre stunder.


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

Tegelstens-pass och filmtajm

Fast egentligen heter tegelstens-pass “brick-pass/brick-session” på träningsspråk och jag tror det härstammar från triathleternas träning när de kör två eller alla sina tre grenar efter varandra. T.ex cykel-löp eller sim-cykel eller sim-löp eller… Ja du fattar. Grejen är att man vill vänja kroppen vid att byta sport helt enkelt för det kan bli en slags otrevlig överraskning annars när det väl är dax för ett helt triathlon-pass. Det finns brick-pass i swimrun också för det krävs verkligen övning för att vänja sig vid känslan av att försöka få igång benen efter en simning (särskilt om det är kallt) och att få ner både andningen och pulsen om man kutat så man kan simma.  Dessutom behöver man förbereda kroppen vid att hålla i gång en längre tid med olika muskelgrupper.

Ännu är det lite för tidigt att köra “på riktigt” ute, i alla fall om du frågar mig, men det är bara en tidsfråga innan det är dax och jäklar vad jag längtar! Det kanske inte blir ett enda lopp i år (heller) men det struntar jag i bara kroppen är glad och jag får hänga med på äventyr! Dagens program skulle egentligen köras i helgen men eftersom jag ska på andra äventyr möblerade jag om. Är 100% säker på att det inte spelar någon som helst roll. Kroppen vet ändå inte om det är onsdag eller söndag.

Så det blev ett brickpass med 50 minuter löpning och 90 minuter sim. Gjorde det enkelt för mig och sprang bl.a runt Årstaviken. Väldans mycket folk ute även om det inte syns på bilderna. Lunchträning/gående möte verkar ha blivit väldans poppis och det är ju bra!

 

Där borta ligger jobbet!

Det var inte utan att jag hade lite små-ångest inför simningen men det gick så himla bra att jag fick förlänga så det blev 90 minuter. För precis som när det gäller löpning så är det 90 minuter så är det. Inte 87. Inte ens 89. Ja så löjlig är jag och har alltid varit. Man ska inte fuska!

 

Och på tal om program. Nu är filmerna klara! Vi gjorde inte en enda omtagning förutom några undantag när ljudet pajjade. Jag tycker de blev jättebra! Vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Bästa AR:en?

Ja alltså After Run. Om jag var tvungen att välja bara en övning jag fick göra efter är det utan tvekan squat. Den är verkligen bra för mycket! Rumpa, lår, höfter, ländrygg, vader, fotleder och matsmältningen. Kanske finns ännu mer?

Efter all träning förresten. Och absolut även om man inte tränar. Det är väl förresten då man kanske behöver den ännu mer! Särskilt om man sitter ner mycket.

Löp-passet gick ok även om jag fortfarande känner mig “kantig”. Kan inte komma på någon bättre beskrivning faktiskt. 4 + 4 + 3 km i strax under tröskel med lite uppvärmning före, nedjogg efter, vila mellan och x antal utfallssteg och grodhopp. Sen var jag tydligen så trött att jag inte orkade hålla ögonen öppna…

Näst bästa after run, bortsett från mat vill säga, är vattenlöpning. Extra lyxigt i dessa tider när det är snudd på folktomt i bassängen trots att det är “rusningstid”. Inget ont… bla bla bla.

Vilken är din favvo “after-run” eller “after-training”.

Kram från Ingmarie

 

 

Bästa alternativet

Märklig känsla att jag bara för 5 dagar sen var i skön värme och mådde hur bra som helst för att nu frysa och mest känna mig less. Jag vet, det är lyx”problem”, men jag är verkligen less. Särskilt på blåsten. Den är så jämrans kall att jag liksom dör inuti och jag har oerhört svårt att hålla livsgnistan vid liv så den inte helt slocknar.

Att träna hjälper massor, åtminstone en stund, och jag är tacksam jag orkar ta mig ut även om jag tycker det är skittråkigt. Alternativet är nämligen ännu tråkigare. Visst sken solen på löpturen men det kändes mest trögt och oinspirerat.

Simpasset gick bättre och det som är bra i dessa galna corona-tider är att det är gott om plats även en söndag. I normala fall är man liksom inte på E-badet mitt på dagen en helgdag om man slipper. Det är liksom som att be om att bli frustrerad. Men inte i dag alltså!

Jag, Anders, Fredrik och Carola gjorde sen en liten picknick-utflykt vid vattnet och emellanåt, när vinden tillfälligt höll sig lugn, var det riktigt härligt! Och sällskapet var oavsett det absolut bästa!

Det kommer att vända och bli varmt, skönt och härligt igen. Det vet jag ju. Tills dess är det bara att kämpa på och härda ut.

Kram från Ingmarie