Världspremiär

Idag har det varit en världspremiär i Halmstad och jag var där! Det var t o m jag som hade den.

För första gången ever har nämligen  Sats Halmstad haft ett Indoor Running-pass. Men förhoppningsvis inte sista för nu är det där jag har mitt hemcenter och kommer köra mina pass. Galet skoj!

Jag har även Yin yoga men det har funnits förr så där var ingen direkt premiär men det var första gången jag körde i denna salen.

Min egen träning var väl mest en motsats till premiären. Jag har kutat så många (fart)pass på Galgberget att det är omöjligt att räkna. Jag tror t o m att jag kutat långsammare än i dag även om det inte säger så mycket. Jobbigt var det i alla fall!

Riktigt lika många gånger som jag kutat har jag inte simmat i Simhallsbadets bassäng men oavsett är det väldigt många. Skillnaden nu mot förr är nog att det ofta är gott om plats. Förr var det också mest vattenlöpning när jag tänker efter.

Jag antar att det är samma måne som alltid men jag undrar allt om jag någonsin sett den i så här cool skepnad här!

Kram från Ingmarie

När man själv är orsaken till förseningen..

Jag var väldans optimistisk till att det skulle bli en smidig resa till Halmstad för man kan ju tycka att sannolikheten liksom minskat med tanke på att resa i förrgår inte var det. Men ibland händer grejer som i te ens SJ eller Trafikverket kan rå för.

Sprang en fin runda i Nackareservatet och hann t o m med en sprada! Kroppen var som sirap men jag skyller på den extremt dåliga hotell-frukosten. Sista gången jag bodde där…

Det hade varit stopp på tuben men precis när jag skulle åka så började den rulla igen och jag såg det som ett riktigt bra tecken. Tåget rullade in i tid och vi gick ombord. Då blir jag vittne till en väldigt märklig händelse som gjorde att vi inte ens kom 10 meter på vår färd.

En man kommer i hög fart från vagnen före. Han har en lite större väska som han slätter på ett säte och börjar packa över grejer i en mindre. Eller om det var tvärtom. Detta såg jag inte. Han tittar hela tiden mot vagnen han kom från, märkbart stressad, slänger upp den lite större väskan på hatthyllan och går sen snabbt. mot toaletten lite längre bort. Hela tiden med en blick bakåt. Efter max 5 minuter kommer han ut och går stressat vidare bort från där han lämnat väskan för att sen inte komma tillbaka.

Här slog min magkänsla bakut och jag sa till konduktören.För att göra en lång story lite kortare så slutade det med att polisen och en bombexpert kom och tog väskan med sig.

Det visade sig dock sen att väskan var stulen från vagnen mannen kommit från! Ett annat vittne hade sett honom gå igenom tåget som gick före och då antagligen gjort samma sak.
Hur fräck kan man bli???? På det viset är det himla bra att ha en tung trunk med sig! Ingen som orkar med mecket att dra den med sig. Haha!

Så egentligen var det ju inte jag som var den direkta orsaken men det var bara jag som reagerade. Vi fick så småningom rulla vidare men vi var (såklart) försenade till Göteborg så jag missade anslutningståget och fick köpa biljett på Öresundstågen för att komma i hyfsad tid till Halmstad. Hade verkligen ingen lust att vänta 2 timmar på Gbg station!

Men nu är jag framme och i morgon blir det fest här! Ja fest på mitt vis alltså.

Kram från Ingmarie

Bästa belöningarna

Träning är förvisso alltid en slags belöning för mig, och ett enormt privilegium, men ibland unnar jag mig en extra belöning. Eller som i dag flera. Jag skrev ju trots allt i går att jag skulle göra denna mini-trip till en fest.

Efter intervallpasset i mina gamla hoods, som  för övrigt blev en mjölksyrefest för jag hade tydligen helt glömt hur mycket backar där är, så blev det en helt ljuvlig sprada i Sicklasjön.

Och en kaffe i solen!

Efter tandläkar-besöket drog jag till det enda stället jag saknar här. Ja du vet nog.

Sats SoFo såklart!

Lika härligt, roligt, energigivande och svettigt som det brukar. Det må vara hur märkligt som helst men jag älskar verkligen det där stället.

Extrabelöningen efter detta var en dejt med min goa vän Petra på Chouchou. Enda problemet där är att välja mellan allt så vi valde buffé med resultatet övermätta magar. Så går det när man är både hungrig och glupsk. Haha. Men det var det värt!

I morgon drar jag sydväst. Om SJ vill…

Kram från Ingmarie

Det gäller att förbereda sig när…

…man ska åka tåg oavsett om det är med SJ eller Skånetrafiken för tyvärr kan man ju aldrig lita på att komma fram i tid eller ens att man kommer fram. Helt galet när man tänker efter! Det är 2023 och lever i ett extremt högteknologiskt samhälle, vi betalar en hel del i skatt och det tjatas dagligen om att vi måste minska på bil- och flygåkandet. Ändå är just tågåkandet i princip alltid kombinerat med strul av något slag. Det känns som att det krävs att man har obegränsat med tid för att det ska vara bästa alternativet när man ska resa.  Och pengar för tåg är banne mig inte billigt!

Eftersom jag vet allt det här och ändå valde tåg för att komma till Stockholm så hade jag sett till att förbereda mig så bra det gick för att klara alla eventualiteter.

Sprang först  en fin runda så kroppen var åtminstone lite nöjd innan den skulle tvingas vara ovanligt stilla.

För att vara lite extra tidseffektiv hade jag med material för att göra två nya klasser inför en slags världspremiär på Sats i Halmstad.  Jajjemensan minsann! (Fortsättning följer.) Jag hade även med mig både egen mat och köpt. Man vet som sagt var aldrig och att behöva spä på eländet med att vara hungrig också vore väldigt osmart.

Vi kan väl säga så här. Det var tur jag tänkte som jag gjorde för jodå det blev ett rejält stopp. I metropolen Mjölby. SJ bjöd oss i alla fall på vatten… Oavsett hur mycket man är försenad så betalar SJ inte tillbaka mer än 50% av biljettpriset. Riktigt uselt tycker jag. Där är Skånetrafiken bättre med hästlängder!

Till slut kom vi fram och jag är på hotellet. Det är en kort visit här som är “ett nödvändigt ont” (fortsättningen på hela den där käk-historien..) men jag kommer göra den till en fest!

Kram från Ingmarie

Även små räknas

Det var ett tag sedan men i dag var det dax igen för min lilla backe. Ja den är liten men även små gupp kan göra ett par 57-åriga ben rejält trötta!

2 x 12 gånger så fort jag pallade uppför och “flyt” nedför. Varje varv är ca 200 m + uppvärmning 5 km och nedjogg 3 sen får du räkna summan själv om du ens är intresserad. haha!

Det kändes helt ok med tanke på en sen jobbkväll i går och 75 stenhårda minuter på hojen i går. Jag har väldigt svårt för att bara cykla distans när jag sitter på en spinningcykel utan det “måste” bli någon slags pass/intervaller för att jag inte ska dö tråkdöden… Men jag älskar att svettas!

Nu är jobbhelgen slut och i morgon ska jag packa väskan för en resa norrut.

Kram från Ingmarie

Färg-lurendrejeri

Om man kollar på kartan och “ansträngningsfärgerna” som blir av Garmin-klockan så kan man ju tro att det var plättlätt för att jag sprang så långsamt utmed havet.

Det var det inte. Däremot stämmer farten. Skåneleden från Åspet till Nyehusen är magiskt vacker men också magiskt jobbig för det är kilometer efter kilometer med djup sand. I dag var den även blöt efter nattens regn. Det blir så där tungt att benen knappt har styrfart. Åtminstone inte mina. De var hel-döda när jag väl fick fast mark under fötterna.

Av de 24 km jag sprang var det nog inte mer än 6-7 som egentligen var så där snorjobbiga men det räckte.  Bara hoppas detta är ett bra sätt att bygga exstra starka ben på! Det är åtminstone roligt! Äspet och vägen hem var betydligt mer lättsprunget och fint var det precis hela vägen!

Det var helt perfekt att simma efter det där. Eftersom varenda utebad har stängt fick det bli inne men det var ok för det var så lugnt och skönt och jag hade egen bana hela tiden.

Nu är jag hyfsat laddad för en jobbhelg i alla fall!

Kram från Ingmarie

Borttappad känsla

Något jag märkt att jag “tappat” är att hålla hög jämn fart en längre sträcka. jag är liksom inte beredd på vad som ska komma för jag har på något märkligt vis glömt hur just den känslan är. Intervaller är jobbigt men då får jag ju vila emellanåt. Mycket enklare! Det funkar i 3-4 km sen börjar det svida lite i benen och då kommer de där tankarna om att “oj, nu kommer jag snart att helt krokna och oj vad jobbigt det är”. Ännu har det inte hänt så det är ju jättelöjliga tankar och känslor men de är lik förbenat där. Men så där är tankar och känslor. Ofta väldigt osanna och oresonliga. Därför gäller det att inte dras med i dem allt för mycket. Åtminstone inte de som är negativa och osanna.

Bästa sättet att bli bättre på något, även sånt man en gång kunnat, är såklart att öva. Därför “utsatte” jag mig ännu en gång för det jag tycker är svårt. 4 km uppvärmning, 6 km snabbdistans, 4 km nedjogg.
Jag. Blev. Jättetrött! 

Men jag var såklart också jättenöjd! När jag kom hem var dessutom bilen städad och fin! Himla käck arbetsfördelning! haha

Styrketräningen gick riktigt bra och jag blev ännu tröttare. Men trött när man gjort något är bara härligt!

Belöningen var en tom brygga och en härlig liten simtur i havet innan jag cyklade hem för att äta en jättegod middag som ju också är en slags belöning!

Har du något träningspass du tycker är extra tufft?

Kram från Ingmarie

Dubbelt flow

Har du löppass där du nästan inte ens minns var du sprang? Knappt ens att du sprang.🤪

Så hade jag det i dag och även om det är jättehärligt med såna här flow-pass så är det ju lite synd att missa allt det vackra! Eller såg jag det utan att vara medveten om det? Gick det liksom  in i det omedvetna och att jag njöt utan att vara medveten?😄

På jobbet har jag också haft flyt men där är jag i högsta grad medveten.I alla fall med det jag gör. Vad som händer runt omkring kan  jag däremot vara ytterst omedvetet om.😀

Kram från Ingmarie 

 

 

Lyx(jobb)dag

Två av två bra föreläsningar har jag fått vara med om i dag! På arbetstid inkl. gratis mat. Vissa har det lyxigt värre!

Den första var med  Igor Ardoris.
Igor Ardoris är fil kand i pedagogik, idrottspsykologisk rådgivare, lic. mental tränare och dipl. mindfulnessinstruktör. Han är också grundare av Budo Mental Träning – mental träning för hantering av svåra situationer.
Sedan 2007 har Igor bland annat utbildat elitidrottare, lärare, blåljuspersonal och företagsledare att agera utifrån lugn och balans i pressade situationer.

Temat var “Självledarskap” och kort sammanfattat handlade det om hur våra hjärnor fungerar, skillnaden mellan kunskap och kompetens, betydelsen av att känna trygghet och vårt eget ansvar för våra känslor och handlingar. Väldigt, väldigt, väldigt bra!

Den andra var med Marika Carlsson. Att det blev vansinnigt många skratt kan du nog förstå men temat var “fördomsmedvetenhet”  så det var även mycket tänkvärdheter om våra fördomar för oavsett vad man tror och säger så har alla det. Inte så mycket nytt egentligen men viktigt att fundera på och att få skratta så det gör ont i magen är aldrig fel!

Tanken var att jagskulle simma i Levrasjön efteråt men även om det var ljuvligt varmt och skönt så blåste det ganska rejält och jag var inte alls sugen på en massa våg-kallsupar så det blev cykel inomhus. Ibland fattar inte ens jag hur (korkat) jag tänker…

Men jag cyklade dit och hem utomhus plus att jag fick ett härligt bad i havet så det har verkligen inte gått någon nöd på mig! Allt har ju dessutom varit helt självvalt.

Kram från Ingmarie