Hoppfull och några fler tips

Hoppet är det sista som överger en heter det ju och tur är väl det. För skulle man ge upp hoppet varje gång det tog emot hade man inte kommit långt här i livet. Det kanske t.o.m är som så att vi ska ha motgångar för att utvecklas. Precis så som Anders Hansen pratade om i “Sommar”.

Är det för enkelt och lätt finns en hög risk att man tröttnar och tappar intresset har jag märkt. Det är också lätt att tro att “alla andra” har flyt och framgång mest hela tiden men vet du, det är inte sant. Ingen har (hittills) glidit fram genom livet på en slät väg utan minsta gupp. Alla möter hinder av olika varianter utmed livets väg. A-l-l-a. Dock hanterar och tacklar vi dem olika.

För mig handlar det nog om hur starkt jag vill något. Och hur mycket kraft jag har för tillfället. Och tid. Allt går ju faktiskt inte att lösa pga just tidsbrist. Ex går ju ett lopp när det går oavsett vad en deltagare råkat ut för. Då handlar det mer om att acceptera och veta att inget varar för evigt men också att det kommer nya chanser! Om man vill.

Under de mer än 35 år jag hållit på med löpning har jag haft fler motgångar än jag kan räkna till. Ändå har jag aldrig gett upp. Med en dåres envishet har jag tagit mig igenom och ur skador och svackor gång på gång och tro det eller ej men för varje gång har det blivit enklare. Och jag har blivit starkare. Kanske delvis för att jag inte längre har löpning som profession. Det är ju trots allt en vis skillnad om man lever på sin idrott. Men mest tror jag det beror på att jag numera vet att det (mesta) kommer gå över. Och att det faktiskt kan bli något både nytt och bra även av elände.

Benet börjar sakta, sakta bli gladare. Det går långsamt och trögt. Det är tungt och den fina formen jag byggde upp i USA är gone by the wind för längesedan.

Men det går framåt och jag känner stort hopp just nu!

Att just detta ljuset kom när jag yogade lite efter dagens löptur är inte planerat eller fixat på något vis men visst är det en smula coolt? Är man på det humöret kan man ju t.o.m tro att det är någon slags (krigar)tecken!

Som du kanske vet är simning inget som varit “naturligt” för mig. Det är inget som varit enkelt, lättsamt och lustfyllt. I alla fall inte de första åren. Ändå har jag fortsatt. Lika dåraktigt envist. Helt enkelt för att jag någonstans långt inne så har jag verkligen, verkligen velat kunna simma.

Nu kommer belöningen. Jag är inte varken snabb eller simmar “bra” men jag grejar att simma utan några större problem. Jag kan och vågar simma i grupp, ensam, i bassäng och i öppet vatten. Det är det som varit mitt mål och nu är jag där. I dag simmade jag först 2 km utan våtdräkt och sen drygt 2,2 med. Utan problem. Något jag inte var i närheten av förra sommaren. Flit och envishet lönar sig!

Simningen och swimrun har ju också gett mig en massa nya vänner. Fredrik är en av dem. Efter mitt första simpass i dag satt vi länge i solen, åt lunch och snackade om livets alla (härliga) kringelikrokar.

Jag har också börjat klura på några nya (sim)mål. Jag känner och tror nämligen att det är dax att ta ännu ett steg på “simstegen”.

Vill du bli inspirerad lite extra så rekommenderar jag denna boken. Låt dig inte skrämmas av titeln. Boken handlar ffa om livet, om hur lågt man kan sjunka och ändå ta sig upp igen.

Liksom ex denna podden när Rich Roll blir intervjuad av Dr Chatterjee. Och förstås hans egen podd.

Enjoy!

Kram från Ingmarie

Vattendag och ett tips

Ännu en helg när det känns som om “alla” tävlar och har hur kul som helst. Utom jag. Vilket såklart inte är sant.

Det som grämer mig mest är att jag inte kommer hem till Halmstad och att jag inte kunde hjälpa till på Halmstad Triathlon.

Men nu är det som det är och det är inte ett dugg synd om mig.

Efter 10 (!!!) timmars sömn var jag inte som ny men helt klart mådde jag bra mycket bättre och var väldigt mycket piggare än i går. Många jobbkvällar på rad sliter på mig.

Så denna dagen har jag ägnat åt att ladda upp mig igen. En heldag vid och i Flaten är ett garanterat bra recept för sånt!

Simmat, vattenlöpt, läst, sovit, gjort ingenting, mediterar och lyssnat på ”Sommar”.

S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.

F.ö rekommenderar jag Anders Hansens ” Sommar”.

Faktum är att jag tycker det borde vara obligatoriskt att lyssna på. För alla. Nu fick jag ännu mer bekräftat att min alldeles egna metod mot “det svarta hålet” är helt rätt. Och att min hjärna fungerar precis som den är menad att göra.

Kram från Ingmarie

Två dagar på raken…

…har jag haft sällskap av allra bästa Ulrika i och runt Hellas-sjön.

I går mest i och med en tidig start så jag skulle hinna till jobbet. Ljummet och guppigt vatten och alldeles, alldeles underbart. Ulrika som är en riktig Super-woman sprang dessutom både dit och hem från Södermalm. Jag fick nöja mig med att cykla genom skogen. Men bättre än inget och absolut jättebättre än ex. bussen eller tuben.

I dag skulle jag egentligen varit ledig och på väg till Halmstad men det blir som bekant inte alltid som man tänkt sig.🤪

Superkris på jobbet så det blev till att jobba extra. Jag kunde dock komma lite senare så vi hann med ett härligt swimrun-pass innan. Det var en sån där dag när naturen var så vacker att det liksom gjorde ont i ögonen. (Tyvärr inga bildbevis. Du får använda fantasin. Tänk bara på gröna skogar, fågelkvitter, klart vatten och blomdofter så vet du exakt. )

Vi sprang och simmade. Sprang och simmade. Sprang och simmade. Benet funkade ok men inte bra och jösses vad både det och det andra benet var tunga. Och långsamma. 😱

Men Ulrika är snäll och har stort tålamod så mitt ben bestämde farten. Som “tack” drog jag henne i simningen.

Inte nog med att sällskapet var det bästa. Hon bjöd på gofika också! 😍

Sen kan jag konstatera att jag fick jobba på extra bra på extrapasset. Multitasking är bara förnamnet. 🤪

Men nu är jag ledig flera dagar på raken och det ska bli väldans skönt. Målet är att inte ha något mål. Jag ska bara go with the flow och göra en sak i taget.

Kram från Ingmarie

Andra gången gillt?

Om du hängde här förra året så minns du kanske att jag och Micke vann en startplats till ÖtillÖ (fastän vi aldrig vinner på lotter) och hur jag sen både bokstavligen och bildligt talat snubblade bort den.

Well. Vi köpte två lotter i år igen. Och vann!

En sån grej är egentligen typ omöjlig!

Chansen att lyckas vinna en biljett är förvisso lite större än att vinna 10 000kr/månad i en massa år på Triss, men den är inte stor. Och absolut inte två gånger! Det fanns bara två platser i mix-klassen och vi knep en av dem!

Det finns ju också nästan alltid ett “men”. I detta sammanhang t.o.m två.

1: Det är snordyrt

2: Mitt ben. Jag vet ju fortfarande inte vad som felar för även om jag kan jogga några dagar i veckan så är det långt ifrån “bra”. 18/7 har jag tid för en MR men det är ju flera veckor dit och innan dess måste vi ha bestämt oss.

Tack och lov har vi några på oss att vela innan vi måste bestämma oss… Så fortsättning följer.

Kram från Ingmarie

Det lilla kan vara det stora

Jag sov ruskigt dåligt i natt. Så där du vet när natten känns evighets-evighetslång. Ingen aning om varför. Det var bara en sån natt.

När klockan ringde var jag övertrött, typ lipfärdig, men jag tog mig ändå upp och ur sängen. Och ja, jag funderade faktiskt på att sjukskriva mig för en trött skalle är inte någon vidare hit på mitt jobb. Men jag bestämde mig för att ge kroppen en chans för att se hur det utvecklade sig.

Yogade, meriterade, åt frukost och stack ut på en helt kravlös tur i skogen. Och minsann!Ddet vände! Inte så mycket att jag plötsligt kände mig utsövd men det där luddet i skallen gav i alla fall vika. 70 min varav 90-95% jogg!

Besöket hos Micke på Kiropraktorkompaniet var som alltid både upppiggande och upplyftande. Det där ställer är verkligen bra för både in-och utsidan av kroppen. Klokskap och tänkvärdheter ingår.

Till synes små saker som gjorde dagen väldigt bra trots att natten var så obra. Jobbpasset tog dessutom slut ovanligt fort. Vilket det ju sällan brukar när man är trött.

Kram från Ingmarie

Klorad

Bästa simningen och vattenlöpningen sker utan tvekan i en vacker sjö. Eller ett vackert hav. Men ibland väljer jag ändå bassängen. Oftast för att jag ska vidare (till jobbet) eller som i dag för att jag ville köra mer “renodlad” teknik och intervaller. Och när jag ändå var där passade jag på att köra ett längre vattenlöpningspass för det är garanterat frysfritt i det vattnet.

Många timmar i plurret blev det och det är inte utan att jag funderar på hur mycket klor som sipprat in genom huden till min stackars kropp. 😱 Tror bestämt jag måste sluta fundera så mycket. 🤪 Viktigast är ju ändå att ha kul och må bra tänker jag. 😍

Jag har även hämtat hem sex av mina dukar som numera är uppspända. Lika spännande varje gång trots att jag ju verkligen vet hur de ser ut. Hade lämnat dem i konstnärsbutiken I B Wahlström och trodde inte de skulle vara klara förrän i augusti men bra nog hade jag fel. Billigt var det också! För att inte tala om den suveräna servicen! De t o m slog in tavlorna så jag enkelt kunde frakta hem dem.

Min braiga bärhjälp (d.v.s Anders) hade egentligen inte behövts men det gjorde att det blev löjligt enkelt att få hem dem med tuben och fötternas hjälp.

En av tavlorna heter “The Flowerpower-girl”. Jag gillar henne jättemycket.😍

Kram från Ingmarie

Kurerad?

Något har hänt. Med benet. I alla fall i dag. Kunde inte kuta 100% av den timmen jag var ute men åtminstone 90! Som ett mirakel!

Det där att simma långt kanske gjorde susen? Eller är det vetskapen om att det kommer bli en MR som gjorde det? Vem vet…

Nu vet jag i och för sig inte hur det är i morgon, ett ok pass är ju liksom inte någon garanti för att det blir ett andra, men härligt var det!

Eftersom tvådagars-ledigheten var slut, och resten av dagen/kvällen alltså skulle tillbringas i landstingsuniformen, passade jag också på att använda Hellas utegym. Som mest var vi typ 3 pers där. Lyxigt värre! 🤩

Och sprada såklart! Ingen dag är fullkomlig utan att kroppen doppats i vatten på något vis. (Duscha/bada badkar räknas inte.)

Kram från Ingmarie

Midsommardag med PB

Klockan 9.30 samlades detta härliga lilla gäng för att midsommardags-simma.

Varmt, soligt och rejält blåsigt så det blev en bitvis väldans guppig historia.

Jag hade ingen egentlig plan på hur långt/länge jag skulle simma. Tror förresten ingen hade det.

Första varvet (1500m) simmade vi alla. Sen blev det splittrat. Jag fick feeling och fortsatte ett varv till medan de andra körde ett varv fram och tillbaka till brygga nummer ett.

Hade sen bara tänkt ta den kortare en kilometers-loppen men jag bara fortsatte veva på. Fanns liksom inget stopp. Och ingen tid att passa!

1,5 km utan paddlar + 3 km med paddlar blev det till slut och jag hade lätt kunnat fortsätta minst ett varv till! Vilken fantastisk känsla! Det går inte snabbt men vem bryr sig? Inte jag i alla fall! Jag är faktiskt jäkligt stolt! Inte bara över nytt PB på simmautanpaus utan även för att jag utan problem simmar solo även när det blåser och guppar rejält i vattnet. (Syns inte på bilderna/filmen men i den södra delen av sjön var det vita gäss.)

Observera de små söta barnfåglarna med sin mamma i hörnan!

Det blev faktiskt en kilometer till lite senare Tillsammans med Anders och utan både våtdräkt och paddlar. Men med fin-mössan.

 

Hoppas, hoppas sommaren fortsätter vara så här ljuvlig så det blir mer sådana här ljuvliga (sim)dagar. Inklusive picknick!

Den här Vego-sillen är förresten supergod! Och snäll mot både människor, djur och natur. Hur bra som helst ju!

Kram från Ingmarie

Midsommarafton 2019

Årets midsommarafton går till historien som en härligt avslappnad, lättsam, jobb-befriad och (ovanligt) solig dag.

Mestadels har vi hängt vid Flaten och haft picknick tillsammans med våra goa vänner Finn och Yvonne. Smarrig vego-mat, mycket snack, vackert och fridfullt. Hur skönt som helst! Och exakt vad jag behövde just nu. 🙏🏻

Två vattenlöpningspass blev det också. Och ja, jag fuskade med swimrun-våtdräkter igen.🤪

Bättre än så här blir det banne mig inte! Det extra bra är att jag är ledig även i morgon och då blir det garanterat lika härligt men på ett helt annat vis.😍

Kram från Ingmarie