Lighthouse-run

En sak man snudd på “måste” göra när man är här är att springa till fyren. “The lighthouse-run”. Det är ca 7 km upp dit från Playitas-anläggningen och det är i princip uppför hela tiden. Ibland har man turen, eller oturen beroende på hur man ser det, att ha motvind också. Sista biten är en brant serpentinväg som verkligen suger musten ur benen på de flesta. Landskapet är hisnande och väldigt vacker. Jag fick hänga på några atleter från “Race&Shine” vilket gjorde att det blev ännu lite tuffare för de är en grupp stenhårda triathleter. I ärlighetens namn hängde jag inte helt med de snabbaste, jag försökte inte ens, men bara vetskapen om att det är fler som sliter är peppande tycker jag. Dessutom är det ju faktiskt väldigt roligt att dela upplevelsen med andra.

En del av sista biten upp

Hemåt går det lite snabbare men med möra ben är det en utmaning ändå. Vi tog en liten extra omväg på slutet så det blev 15 km till slut. Jag tror jag svettades bort halva mig! Så himla härligt! Extra njutbart med en (serverad) utelunch efteråt.

Eftersom det ingår flera timmar i bassängen i mitt “rese-paket” så var jag såklart i även i dag. Jag ska simma så mycket jag bara kan och försöka ta igen alla missade timmar pga de där nedstängningarna.

Både simmade och vattenlöpte. Bra kombo! Inger var också med en stund.

Det är ju förresten inte utan att jag börjar känna mig en smula bortskämd när det är så här på varje morgonyoga-stund.

Mest är jag dock tacksam. Inte bara för de vackra morgnarna utan överhuvudtaget. Att få vara här är så lyxigt och härligt att det liksom inte finns ord.

Kram från Ingmarie

 

 

Minns rätt

Det är många år sedan jag var här på Playitas , minns inte ens hur många, men jag minns att jag gillade det väldigt mycket och inte ville åka härifrån.

Jag gillar det fortfarande! Det är precis så bra, vackert och härligt som jag minns det. Faktiskt t.o.m bättre för det är otroligt lugnt. Visst är här andra men det är liksom ingen hets som när det är väldigt många på samma ställe som vill få plats oavsett var det gäller. (Matsal, gym, bassäng, solstol… Ja du vet.) Ett ställe med sådana här skyltar kan man ju förresten bara älska!


Och om man nu är det minsta orolig för att bli smittad av det där viruset så är detta stället man ska vara på! Det är otroligt säkert! Inga som helst problem att hålla avstånd eller följa de väldigt enkla reglerna.
Munskydd krävs när du inte tränar, äter, badar eller solar. (Dvs nästan aldrig om man är som mig…) I matsalen är det bra uppdelat och det är noga att man alltid tar handsprit innan man går in för att hämta mat. Äta kan man göra både ute och inne. Hur maten är får jag återkomma med. Känns lite tidigt att säga varken bu eller bä men so far är den ok.

Jag tog mig upp mot bergen i dag. Sprang lite fel för jag missade markeringarna. Jag känner igen mig men minns liksom inte riktigt var jag skulle svänga av och är man inte uppmärksam missar man de där färgfläckarna som visar vägen. Ovan som man är vid värmen var jag orolig vattnet inte skulle räcka och jag skulle få värmeslag men det gick fint! Tur man är lite kamel. Jag älskar verkligen denna miljön! På hela tiden mötte jag en löpare och en som körde mountainbike. Ja du fattar hur lugnt det är!

Inger cyklade med ett gäng men vi började vår morgon tillsammans med yoga och meditation på “Yoga-verandan”. (Den är ny från förra gången jag var här.) Det behövs nog inte skrivas så mycket om hur det var…

Det finns massor av olika (gratis) pass att välja på och jag valde “stretch and relax” i kväll. Efter simpasset. Denna bassängen måste vara en av världens bästa och vackraste!

Det är bra när man minns rätt.

Kram från Ingmarie

(Bakvänt) triathlon med The Trip

Det finns ett sätt att få spinning att bli riktigt, riktigt skoj. Man kör The Trip!.

“THE TRIP™ är den perfekta fusionen av träning, teknologi och utmaning. Under passets gång befinner du dig i en virtuell 3D-värld, där musik och miljö är synkat till perfektion för att ge en helt ny dimension till din konditionsträning.”

Nu snackar vi ett pass som man nästan inte ens märker att man gör trots att både svetten och mjölksyran fullkomligt sprutar. Jag levde mig fullkomligt in i varenda backe och kurva så det var tur hojjen var stadigt förankrad i golvet.

S-å-g-r-y-m-t-s-k-o-j!

Jag hade Inger med mig vilket gjorde allt extra skoj!

Det där var definitivt något jag ska göra fler gånger. Kanske t.o.m borde bli instruktör…

Före det där hade jag kutat en sväng och det kändes faktiskt riktigt ok i både rygg och fot!

Och efter tog jag mig till Tyresö för att simma. På egen bana trots att det borde vara “rusningstid”.

Den här typen av triathlon gillar jag skarpt! Så mycket att jag garanterat kommer göra om det!

Har du testat The Trip?

Kram från Ingmarie

 

Dubbelnöje

Springa till gymet och direkt träna där är verkligen ett dubbelnöje. Jag menar, två roliga saker efter varandra!

Som alltid försvann en timme på nolltid där inne. Det är på något vis lika märkligt varje gång!

Isbad är förvisso bara en grej men det är ett ganska långt nöje om man ser på det tidsmässigt. Inte själva badandet, just nu är jag “bara” i 5- 6 minuter per gång, utan det är hela själva proceduren med att koka te, klä på sig allt, ta sig till sjön, ta av sig allt, vara i vattnet, ta på sig allt igen, dricka te och sen ta sig hem igen och ta av sig allt. Det tar sin lilla tid och jag älskar verkligen varje sekund!

Det är fortfarande is på hela Söderbysjön utom i en liten hörna där isvakarna var innan. Så himla perfekt!

Dubbla termometrar och de verkade vara synkade

Tänk ändå att dessa förhållandevis enkla saker kan göra en så glad! Och tacksam. Det behövs verkligen inte mycket. I alla fall inte för mig. I dag är jag också glad över flera givande samtal med vänner, över solen som visade sig en kort stund, över att snön som yrde några minuter försvann lika fort som den kom och såklart över att jag är frisk. Jag är också glad över att jag sålt ännu en tavla. Inte för att det är ett ändamål med mitt målande utan mer för att den gjort någon glad. (Har även uppdaterat min sida lite.)

Vad gör dig glad?

Kram från Ingmarie

Nu vänder det!

Märker du ljuset? Visst är det annorlunda? Inte bara för att det är ljust längre på dagarna utan även att det liksom är ett annat sken. Vårsken!

Jag sprang i det i dag! Inte långt eller snabbt men 30 minuter utan krämpor är inte att förakta! Jag hade absolut kunnat hålla på mycket längre men man ska sluta på topp heter det ju…

Jag tror ryggskottet har tröttnat på att vara hos mig och är på väg någon annanstans. Det är inte välkommet tillbaka!

För att få ännu lite hjälp att bli helt fri från eländet har jag även varit hos guru-Danne.

Den mannen alltså. Jag tror inte det finns något han inte fixar!

På vägen ut till honom passade jag på att besöka Tyresö-bassängen. Riktigt bra känsla och egen bana hela passet. Mycket bättre än så kan det ju faktiskt inte bli!

När jag väl var hemma igen var jag en smula mör men jag svirade om, kokade mitt te och cyklade ner till Söderbysjön för jag vet ju hur det är. Man ångrar aldrig ett isbad! Tvärtom så längtar man genast efter nästa.

Kram från Ingmarie

Framåt och en utflyktsdag

Eftersom jag är en usel cyklist så är det här med cykling/spinning väldigt bra på så vis att jag i alla fall blir grymt trött av det. Så även om jag inte tycker det är det mest lattjolajbans jag kan göra en söndag (eller any day förresten) så blir jag åtminstone svettig och glad av det!

Ryggen kändes egentligen väldigt bra i dag men jag vågade liksom inte chansa och utmana ödet för mycket. Med facit i hand vet jag att det var helt rätt beslut. Vi har nämligen varit på utflykt på fina Gålö tillsammans med Inger och Joachim och jag utmanade den, ryggen alltså, lite.

Sist jag var där var i höstas tillsammans med Josefin och Ulf då vi körde swimrun. I dag blev det vandring/jogg på en av de fina stigarna. Det är makalöst vackert på Gålö och hade det inte varit så krångligt att ta sig dit utan bil så hade jag varit här mycket oftare!

Jag och Inger små-joggade emellanåt men jag kände på slutet att det inte riktigt är läge att köra några längre löpsträckor. Det gör inte ont-ont men det spänner och stramar mer än vad som är sunt och normalt. Men det går helt klart åt rätt håll!

Sen var det så himla lyxigt att Inger och Joachim hade med sig sitt utekök och bjöd på varma wraps med en massa (vego-)mums!

Medan de fixade mat så badade jag. Såklart. Inte för att jag skulle slinsa från jobb, de ville inte ha hjälp, utan dels för att det var massor av dagar sen sist och dels för att jag omöjligt skulle ha kunnat låta bli.

Så fantastiskt härligt! Enda lilla problemet är väl det där att äta efteråt med frusna fingrar och huttrande kropp men allt går om man bara tar det lugnt och fokuserar. Om det var gott? O ja! Bland det godaste på länge!

Tack livet och mina fina vänner för en härlig dag! Jag är verkligen obeskrivbart tacksam över att jag får vara med här på jorden och uppleva allt detta. Vilken grej liksom!

Kram från Ingmarie

 

Vild dag

Det där att testa nya grejer och “kill your darlings” som man säger inom ffa skrivandet (dvs man “dödar”/tar bort sånt man gillar men som inte passar in just där och då) kan vara både läskigt, spännande och sjukt härligt! Och man lär sig garanterat alltid något. Om inte annat hur man inte ska göra..

I dag gjorde vi en work-shop där vi jobbade två och två. Den andra valde ut tre färger och två verktyg vi fick använda på de fyra uppsatta pappersarken. Efter sju minuter fick man välja ett eget valfritt verktyg att jobba med i tre minuter till. Den som inte målade fick sitta och studera hur den andra gjorde. Tanken var inte att det skulle bli något utan mer se rörelser och metoder hos någon annan. Vi målar ju alltid i våra egna hörnor här och vet egentligen ingenting om hur andra gör. Efteråt diskuterade vi kort om hur båda upplevt det.

Det här fick jag att leka med.

Kanske kan det verka som en banal övning men den var oerhört lärorik. Både när jag målade och när jag tittade på.

Vår lärare Jonna gjorde också. Ärligt talat så gillar jag allt hon gör. Även kladd. Kanske för att jag gillar hennes sätt att uttrycka sig på trots, eller pga, att det är helt olikt mitt.

Mina tavlor har i princip alltid mycket färg på så vis att de är färgstarka. Och de där kvinnorna verkar förfölja mig…. Undra just vad en bildanalytiker skulle komma fram till…
Att fånga en bild på bild är snudd på omöjligt har jag märkt. Jag gillar denna jätte-mycket men så här på foto-bild är den inte sig lik. Kontraster och strukturer kommer liksom inte fram.

Jag kallar henne Glamour-girl.

Så det var det ena “vilda”. Att testa nytt och ta bort sånt man gillar för att (förhoppningsvis) få fram något annat. Jag har gjort massor av båda dessa dagar. Känner mig ruskigt modig nu!

Det andra vilda var havsviken. Wow alltså! Jag fick lägga stenar på kläderna så de inte flög bort. För i skulle jag!

Springa tröskelpass i ottan är väl kanske inte så “wild” men det har jag också gjort. 2 x 15 min. närmare bestämt! Bra gick det också. Trots galen träningsvärk sen i går. Men jag springer ju tack och lov inte så mycket varken med axlar eller armar.

Kram från Ingmarie

Två pauser

Det är mycket möjligt att det går men jag klarar inte av att måla non-stop 8-10 timmar/dag. Att skapa tar kraft för mig och då behöver jag ta pauser och göra andra saker. Ibland bara gå ifrån en liten stund (typ ta något att dricka eller gå på toa) men ibland behöver jag längre. Träna är perfekt. I dag åkte jag hela vägen till PT-Rafael ute i skogen. Så himla roligt att få träffa hans familj av två och fyrbenta. Rafael är en av de största djurvänner jag vet (ja, han är vegan så det är inte bara snack) och har oräkneliga “matbord” ute i naturen till de vilda djuren. Några är även på tomten.

Jag blev inte bara bjuden på fantastiskt god mat (vego-chili-con-carne) utan även ett rejält gemensamt pass i hans hemma-gym. För den som inte vet kan jag berätta att man behöver inte många kvadrat för att bli skit-trött. Katten Strumpan höll oss sällskap. Eller om det  var vi som höll henne sällskap. Man vet ju liksom aldrig med kisse-katter.

Andra pausen var nere i närmsta havs-viken. Ännu en makalöst vacker kväll. Jag börjar bli ruskigt bortskämd!

Snöat har det också gjort. Såklart. Riktigt rejält emellanåt Vem trodde väl att våren redan skulle vara här? Vi går i alla fall åt rätt håll (dvs mot varmare tider) så jag tror inte den kommer bli långvarig. Eller så riklig att det behöver snöplogas.

Kram från Ingmarie

 

 

Genom-lycklig

Som så många gånger förr när jag varit här så känner jag mig nästan löjligt lycklig. Du vet så där så det pirrar i magen och hjärtat liksom sjunger!

Men hur skulle jag kunna annat? Jag gör ju enbart sånt jag tycker om att göra. Inga plikter, inga klocktider, inga krav, inga sjuka människor och inte ens någon struktur. Jag verkligen bara är.

Tränar, yogar, målar, mediterar, äter, sover och badar. Dessutom är det ju makalöst vackert och fridfullt här.

Har du något ställe du känner dig så där genuint genomlycklig på?

Kram från Ingmarie

Inspirerad

Det är mycket möjligt att jag är lätt-inspirerad men när jag snackade träning med Roger och Christer på festen i går blev jag så peppad och inspirerad att jag nu bestämt mig för att jag ska försöka få upp farten i den här 55+ kroppen.

Bästa sättet är förstås att springa fort och även om jag kör intervaller 1-2 gånger/vecka så är det aldrig på bana. Man “måste” såklart inte göra det för att få fart på kroppen men efter många års erfarenhet så vet jag att det funkar på mig. Så det blev det i dag. På Norrtälje Ip:s fina bana. Den har jag kutat SM på för en himla massa år sedan. Det var på den tiden när man tyckte 40 på milen var lite kasst… Haha! Det var tider det! Hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag nog tänkt annorlunda och inte varit så förbenat kaxig och odödlig. Eller kanske det är det man ska? För att liksom inte oroa sig. Faktum är att jag i alla fall brukar påminna mig om det när jag känner mig lite deppig över de sakta men säkert sämre tiderna. Att en dag kommer jag tycka jag sprang fort då på 2020-talet. Och en dag kommer jag säkert önska jag kunde springa över huvudtaget oavsett fart…

Det var inget märkvärdigt pass. 12 x 200m. med 50 sek. vila men jösses vad det var jobbigt! Det var mycket pip i lungorna och mjölksyrestinna ben om jag säger så… För att inte tala om drägel! När det kommer då vet man att man har gett det man har.

Avslutade med nedjogg och 200 utfall, 20 grodhopp och 80 enbenshopp/ben. (Uppdelat på 4 ggr.) Grymt kul! Och även om jag är i usel form så är jag bra tränad. Min återhämtning är snabb så direkt efter körde jag en dryg timme på gymet också. Inget mespass där heller.

Att kunna sitta ute och äta en enkel men god liten lunch efteråt blev min ena belöning.

Den andra var denna.

Isen vid Lågarö har äntligen släppt och jag hoppas det dröjer tills det blir någon ny.

Kram från Ingmarie