När inställt ändå blir bra

När en rolig sak blivit inställd pga det där viruset gäller det att hitta på något annat roligt så man inte helt deppar ihop. Eller hur?

I tisdags fick vi veta att Utö swimrun inte skulle bli av och först tänkte jag att “jaha ja, det var tråkigt men inte mycket att göra något åt”. Tyckte t o m det var lite skönt att slippa tävla. (!) Sen kände jag hur mycket jag ändå ville köra och längtade efter att uppleva äventyr  och gemenskap tillsammans med andra. Det är ju trots allt det som är den stora grejen med swimrun. Att göra och uppleva det ihop med andra.

Nu är det ju då så himla turligt att jag har likasinnade vänner. Att åka till Utö och köra oavsett var såklart ett alternativ men Josefin och Ulf föreslog att vi skulle åka till Gålö i stället. Eftersom jag aldrig varit där sa jag förstås ja direkt och vilket val!
Jag är förälskad! Vilket ställe! 🥰🥰
Makalöst vackert och det finns hur många olika vandringsleder som helst att välja mellan.

Vi valde den längsta som gav oss både rejält tekniska stigar, mycket klättring och mjuka springvänliga trails i sagoskog.

För att få till simningen gjorde vi några avstickar ner till havet och vi kan väl säga som så här, det var uppfriskande temperatur. i vattnet. 🤪

Men vi frös faktiskt aldrig! Tvärtom! Vi var t o m “tvungna” hoppa i en extra gång för att svalka oss! Vem hade kunnat tro det om en dag i slutet av september?

Totalt blev det drygt 2.20 timmar aktiv tid och vi var verkligen lyckliga från start till mål.

Så även om jag inte vinner något i den virtuella DARK swimrun så känns det som jag vunnit högsta vinsten med att få ha upplevt denna dagen.

Tack Josefin och Ulf för att jag fick hänga med er och tack för fina bilder! 🙏🏻❤️

Kram från Ingmarie

Som en sommardag

Det är helt makalöst så fina dagar september bjuder oss på! Och det verkar hålla i sig! Underbart om du frågar mig.

Sprang en lugn runda bl.a runt Flaten och det var helt omöjligt att inte hoppa i vattnet. Helt stilla och ljummet. Jag blev alldeles vimmelkantig av lycka!

Trots det fina vädret valde jag ändå att roa mig en timme inomhus på gymet. Jag tycker ju faktiskt det är roligt! Körde bl.a PT-Rafaels specialkettlebell-pass och den som inte blir trött av det fuskar!

När jag var hemma igen bytte jag om fortare än kvickt och tog hojjen ner till Söderbysjön. Kunde bara inte låta bli. Bara jag och änderna. Nästan helt stilla och absolut ljuvligt i vattnet. (14 grader för att vara exakt.) Bättre än så kan man banne mig inte ha det en fredagskväll. Eller vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Intervall-dag

Vissa dagar är bättre än andra och vissa dagar är man starkare, piggare och gladare än andra dagar. Så är det garanterat för alla. Det kluriga kan vara att begripa när de där olika dagarna är… Åtminstone har jag inte kommit på hur det hela hänger ihop. God sömn brukar vara en grej jag i princip “måste” ha för att må bra men helt ärligt har jag haft toppdagar även med för lite sömn så helt vattensäker är inte ens den teorin.

I dag har jag i alla fall haft en sån där bra, stark och pigg dag. Bara tacka och ta emot!
Började med löpintervaller i reservatets kuperade spår. 16 x 2 min. med 1 min gå/joggvila. De var inte “snabba” men jag blev både svettig och trött och det räcker bra för mig.

Sen nästan direkt även intervaller i bassängen. 26 x 50m med 10 sek. vila. Ja det är jobbigt men kul och effektivt! Goggle-ögon får man på köpet som alltid…

Dessutom har jag varit på två olika behandlingar (kiropraktor och akupunktur) och upplevt en ljuvlig kvälls-simning.

Fortfarande två-siffrigt i vattnet men det börjar bli så där härligt krispigt! Jag toklängtar efter den dag det är en-siffrigt och jag behöver ha mössan på! Om du funderat på att testa det här med att bada/simma året runt så är det nu du ska börja! Att tro man ska börja i november är snudd på dömt att misslyckas nämligen….

Me and the ducks

Kram från Ingmarie

 

En skitdag och en toppdag

I går var jag inställd på att vara ledig. hade sett fram emot två goa träningspass, måla och att hinna fixa lite andra grejer. Men det sket sig rejält. Det blev ett kort, stressigt löppass och sen kneg tills efter mörkret lagt sig. Kändes allt lite bittert men jag vet, manskavaratacksamöveratthaettjobbochöverattmanärfrisk.

I dag däremot! Då snackar vi om en superduperdag!

Började med 2,5 timmars swimrun där jag delvis hade sällskap av Veronica. Vi övade lite växlingar inför näsyta helg men precis som förra gången så tror jag vi babblade mest. (Inte inräknat i de där 2,5 timmarna alltså.) Å andra sidan är ju som sagt var det också viktigt.😄

Före…

…och efter! Nog syns det att jag är glad? 😄

Sen åkte jag och Anders in till stan med tuben och spårvagnen ut till fina Djurgården. Det var verkligen alldeles för längesedan jag var där. Vet inte varför egentligen för det är supersmidigt att ta sig dit. Målet var Ulla Winbladfh´s restaurang. Egentligen skulle vi varit där när Anders fyllde år i augusti men annat kom emellan och jag tror det var en mening med det. En vackrare dag än i dag var svår att få.

Jag vet inte ens om jag kan beskriva hur det var. Eller vi kan säga så här, när Anders är riktigt entusiastisk över något, så där att det både hörs och syns, då är det e-x-t-r-e-m-t bra. 🤩 Vi blev banne mig förälskade i stället. Maten var makalöst god, servicen absolut topp och miljön är bedårande vacker. ❤️

Mia och Monica är förresten inte bara fantastiska idrottskvinnor, och vänner, det var även de som fixade den goda maten och gjorde vår upplevelse så här magisk. Tusen miljader tack!🥰

Hem tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen. Folk må klaga på att SL är dyrt men med tanke på hur mycket som ingår tycker jag det är väldigt billigt.

Vår huvudstad är bra vacker ändå och jag är faktiskt väldigt tacksam att jag bor just här just nu.

Kram från Ingmarie

Variation och äventyr

Det kan vara skönt att göra same same mer eller mindre varje dag men det är inte särskilt utvecklande i längden. Inte för mig i alla fall. Dessutom blir jag skitlat efter ett tag.

Det är bl a därför jag simmar i grupp. I morse var det Tomas som coachade och  som alltid var det kul och lärorikt. Tror faktiskt jag lär mig något nytt varje gång jag har en simcoach vid kanten! Man blir liksom aldrig fullärd.

På gymet körde jag PT-Rafaels kettlebells-pass + lite extra andra övningar. Hur det finns de som inte svettas på gymet är för mig en gåta. Det fullkomligt stänker om mig!

Jag har även varit hos Guru-Danne. Det var evigheter sen sist men  nu behövde jag verkligen hans hjälp. Han klurar alltid ut vad som behöver göras och även om detta ser rörigt ut så är det kristallklart. Och jag är lite klokare. 🤪

Coolaste grejen i dag, som också var en utmaning och en ny erfarenhet, var att simma i mörker. Wolff-wear och Powerwoman hade ordnat denna kväll i Brunnsviken och jag saknar faktiskt ord för hur det var. Magiskt, fantastiskt, roligt, häftigt och hisnande vackert räcker liksom inte.

Vi som representerade Team Snabbare.

Tror vi var 40-50 stycken som samlades.

Lampor i saferswimmern så vi syntes

Efteråt fick vi blåbärs-soppa och bullar!

Min teamy  på alla sätt och vis!

Helt klart kommer jag göra om detta!

Kram från Ingmarie

Måndagskärlek

Jag vet att det finns de som avskyr måndagar men jag tillhör inte en av dem. Vet inte ens om jag någonsin har gjort det. Tycker faktiskt det är lite sorgligt om det är som så att man verkligen gör det för det borde betyda att man inte gillar det ,man håller på med. Eller?

Jag har ingen dag jag tycker sämre om för varje dag är en gåva. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag vilket under det är att vakna varje morgon! Det är ju inte alla som gör det menar jag…

Just denna måndagen den 7:e september det konstiga året 2020 har i alla fall varit ljuvlig om du frågar mig. Den började med tidig morgonsimning med TS-gänget, den första inne för mig denna säsongen, och det gick så himla bra! Mycket teknik plus en del fart på slutet.

“Stålmannen” med 3 armtag mellan var 6e kick. En favvo-övning! Det är jag första till höger i närmsta banan.

Jag är precis lika glad som jag ser ut. Samma här!

Det finns de som tycker gym är trist men inte heller där räknas jag in. Jag tycker det är skitskoj och blir alltid full av energi och känner mig både glad och stark.

Dag 22 på armhävningsutmaningen

 

Den här har PT-Rafael utmanat mig att jobba med. Upphopp med 10 kg kettllebell. Jobbigt som fasen och jag blir direkt avslöjad med hur lite spänst och “tryck” jag har i traktorbenen…

Hela dagen avslutades i Söderbysjön. Så ja du fattar va? Inte konstigt jag älskar måndagar när de kan vara så här!

Kram från Ingmarie

Nynäshamn swimrunbana

Egentligen skulle jag varit längst ut på Värmdö i dag och kört swimrun-äventyr med gamla och nya vänner men som du vet blir det inte alltid som man tänkt och planerat. Efter för många sena jobbkvällar i kombination med tidiga morgnar så fick jag helt enkelt prioritera sömnen.

Tack och lov har jag ju många (äventyrliga) vänner så istället blev det en (senare) färd tillsammans med coach Ulf och Josefin söderut till Nynäshamn och swimrunbanorna de har där. Två stycken närmare bestämt. 5 + 10 km.

Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade. Vi hade dock kommit överens om att köa 10 km banan och att vi körde vårt eget tempo för Ulf och Josefin skulle träna med lina och “trycka på” lite.

Jag tuffade på i min egen takt. Riktigt skönt även om sällskap också är trevligt förstås.  Fina stigar med bra markeringar och de första simningarna var enkla att följa och vattnet nästan ljummet trots att det var havet.

Vid fjärde simningen simmade jag fel, jo man kan det för solblekta gula skyltar är inte helt enkla att se. Särskilt inte när de sitter bakom en klippa. Det var inte första gången det blev fel. Varken i havet eller på land. Men jag kom, som du förstår, i mål till slut med några kilometer extra på klockan. (Sånt gillar jag!) Banan var oerhört fin, även där jag var fel, och oerhört varierande! Jag har klättrat på klippor, röjt bland snår, åkt kana ner4för branter, klättrat över stockar, öst på när det var snubbelfria stigar eller grusvägar. Och jag har simmat i vågor! Så roligt! Samt fastnat i näckros-stim och sjögräs. Mindre roligt just då men kul efteråt.

Jag träffade inte på mina kompisar under de timmar vi var ute och fastän jag hade börjat lite innan dem så var de före mig i mål. Förklara det den som kan…

Banan startar och slutar precis jämte Lövhagens cafe. Ett supermysigt litet ställe där vi avnjöt vår (sena) lunch i den stora trädgården.

Vi kände alla tre att det varit ett helt fantastiskt litet äventyr och att vi var så glada! Du vet så där så man nästan känner sig lite hög! Inte blev det sämre av att jag hann med en timmes vattenlöpning på E-badet också. Sista dagen de har öppet ute för denna säsongen OM de inte inser hur bra det är att det är öppet. Som den obotliga optimist jag är hoppas jag de tar sitt förnuft till fånga och håller öppet längre.

Och jodå, jag kom ihåg utmaningen också men det var bra nära jag glömde. Skyller på lyckoruset.

Kram från Ingmarie

Avslutning och en ny vän

I dag var sista openwater-simningen med Team Snabbare och en bättre Grande Finale tror jag inte vi hade kunnat få! Magiskt! Ja du ser ju!

Och fika efteråt såklart.

17 grader i vattnet så det var helt ok. Körde inte riktigt hela sjön runt men tre kilometer blev det i alla fall.

Man kan ju bli blöt av annat än att simma. Som när himlen öppnar sig och man precis just då är ute och springer långt ute i skogen. Tur jag inte har någon frissa jag måste “vara rädd om”.

Dag 20 blev förresten så här.

En helt annan grej. Vänner är som de flesta vet otroligt viktigt. Helt ärligt tror jag det är oerhört svårt att leva utan åtminstone en vän, eller vad tror du? Jag hade troligtvis ruttnat inombords och känt mig oerhört ensam utan mina vänner. Som de i morse t.ex. (Kan vara svårt att tro men simning är oerhört socialt!)

Vi har fått en ny liten vän. En fyrbent. Eller fått och fått, vi lånar honom. Nero har fyra ben, är två år och är räddad från ett hårt liv i Ryssland. Han är oerhört söt och snäll och smart som få. I dag har han varit hos oss några timmar för att testa om det funkar. Ungefär som inskolning på dagis!

Kram från Ingmarie

 

Slut för denna gången

Så var jag tillbaka i 08a land igen. Känns alltid sorgligt att åka från Rådmansö men jag är såklart oerhört tacksam över alla dessa fantastiska dagar jag fått!

Jag körde hem i ösregn (inkl galna köer, lastade av i ösregn, lämnade bilen i ösregn, åkte SL i ösregn, handlade i ösregn och traskade hem i ösregn. Men 90%  av sista dagen i Skaparladan (för denna gången) var det sol!

Morgon-sprada i sol är bra fint det!

Det har varit underbart att få och kunna vara så länge som 10 dagar på Rådmansö. Ju mer jag är där ju mer förälskad blir jag. Under åren har jag ju varit där alla årstiderna så jag är mycket väl medveten om att det är väldigt, väldigt mörkt och öde på vintern. Som den lantis jag i grund och botten är så gillar jag även det.

Skaparladan är alltid fin oavsett väder och årstid. Skapa kan man ju tack och lov alltid göra.

En del nav min hörna denna helgen. Älskar ladans fönster!

Och de här människorna alltså. Weronica, Jonna och Peppe. Och hunden Inga såklart. Så otroligt härliga och underbara! De är de som gör Skaparladan till den unika plats det är. Frihet, Närvaro, Tillit, Nyfikenhet… …och TRYGGHET!

Kram från Ingmarie

Olika slags trötthet

Att köra (tröskel)intervaller kl 08 är inte min grej men ibland händer det. Efteråt känner jag mig som en superduper-woman och undrar varför i all sin dar jag inte gör det oftare….

Träna (hårt) blir man ju såklart trött av fast samtidigt blir man ju faktiskt även pigg av det. Utan träning blir jag seg, trög, trött och oerhört lat. Det är liksom som om jag aldrig riktigt kommer i gång om jag inte gör någon slags fysisk aktivitet. Antar att det är en av anledningarna till att jag varken kan eller ens vill helvila. Jag skulle helt enkelt fastna i soffan och inte få någonting gjort. Dessutom skulle jag bli deprimerad…

Måla och skapa blir man också trött av. Och pigg! Som jag skrev i går testar jag lite nya metoder och milde himmel vad det tar på krafterna. Inte rent fysiskt som de där intervallerna utan mer mentalt. Fastän jag egentligen inte “tänker”. Men jag fokuserar och är verkligen i själva processen. Det är jobbigare än man tror. Men också vansinnigt skoj!

Därför är det superviktigt med pauser. Ibland sitter jag bara och dumglor. Ibland går jag ut i galleriet och inspireras av Jonna och Peppes konst.

I bland pratar jag med någon annan som tar paus eller som i dag, tar en tur till Rådmansö bageri. Det är ett måste att besöka när man är här. Finns ju liksom en anledning till varför de år efter år efter år efter år blir framröstat till Roslagens bästa och till varför folk mer eller mindre vallfärdar dit.

En annan bra grej är att simma. Helt ärligt var det en smula motigt att gå till sjön i regnet men väl i spelade det ju absolut ingen roll! Tror t o m att det var varmare i sjön än på land.

Men jag var glad över att jag hade en mössa i jackfickan…

Kram från Ingmarie