Happy life

Jobbhelg

Jag är verkligen lycklig över att vi hamnat där vi har nu när vi flyttade hit. Tror inte det hade kunnat bli bättre faktiskt. Dessutom älskar jag vår lya. Både i går och i dag har kvällarna bjudit på denna snudd på oslagbara utsikten.

“Min” skog är magiskt vacker och den är bara 5 minuters slöjogg bort. Även när det ösregnar från precis alla håll som i går. Mamma Mia så blöt jag blev och emellanåt såg jag knappt någonting pga allt regn i ögonen.

I dag däremot bjöds jag på solglimtar och båda dagarna har bjudit på pigga ben så jag är extra tacksam över det.

Förutom att springa och städa så har jag dock mest jobbat denna helg. det är alltid halv- eller helgalet på akuten oavsett dag men på helgerna är vi också alltid färre personal. Som på de flesta, eller t o m alla, ställen så har akuten i Helsingborg personalbrist. Strejken gav oss absolut ingenting så någon förbättring blir det inte heller. Mycket trist och mycket, mycket oroande med tanke på att trycket på vården bara ökar och ökar.

Men hur galet det än är så trivs jag jättebra!

Kram från Ingmarie 

Hur man vänder en eländes-dag. till en toppen-dag

Ibland blir en dag precis tvärtemot vad man trott. Denna tisdag skulle börja hos tandläkaren (igen) och jag visste inte hur “illa” det var. Lägg till att jag är nyopererad sen i går och att tanden jag behövde ta bort var ingen enkel historia och hålet krävde många stygn efteråt. Jag och värktabletter är heller ingen bra kombo, jag blir helt sänkt, men jag är såklart tacksam över att de finns och tar när det behövs. Smärta orsakat av ex en operation kan man nämligen inte “vänja” sig vid och det kan t o m bli värre om man inte bryter den.
Så jag trodde det skulle bli en smärtsam, jobbig, lång, seg och tråkig dag.

Tji fick jag!

Tandläkaren Charlotte och tandsköterskan Dennis som jag har hittat här är outstandning! Som 60-talist har jag sjuklig tandläkarskräck efter alla fysiskt och psykiskt smärtsamma besök och mår dåligt flera dagar före jag ska dit. Ännu värre är det under tiden och jag mår nästan inte ens bra efteråt för då är jag orolig något ska hända så jag måste dit igen. De jag haft i vuxen ålder har varit bra men spåren sitter tydligen väldigt djupt rotat.
Men nu tror jag banne mig jag kan slappna av för att besöka dessa två är som att gå på en liten fest! Nej jag skojar inte! De är inte bara superproffsiga och kunniga utan även snälla, trevliga, roliga och enormt lugnande. Dessutom är miljön fantastiskt vacker och stillsam.

Allt gick smidigt även i dag och eftersom jag får träna “fullt ut” igen så stack jag ut och sprang så fort jag kommit hem. Trots tung kropp så var det underbart!

Tog en (välbehövlig) kort tupplur och fick massor av ny energi för att gymma. Kände mig stark och tog i så svetten rann.

För några veckor sedan hade Sats en Insta-tävling och jag var med trots att jag aldrig vinner men tydligen gör jag det för kolla! En stor påse med fina grejer som en yogamatta, ett block, gummiband och en boll. Nu ska jag tävla mer!

Allt detta firade jag på mitt bästa sätt.

Nu var ju dagen inte slut där. Vi fick ett ryck och hojjade iväg till Kärnan. Försvarstornet uppe på höjden vars historia började år 1070. Vi trodde det bara var själva utsikten som var grejen men det finns massor av jättefina utsällningar och audio-berättesler att se och lyssna på. Upp till toppen är det 146 snirklande trappsteg och väl där uppe ser man långt mer än hela Helsingborg. Vem behöver New York när man har Helsingborg?

De högsta husen längst bort är där vi bor.

Så summa sumarum så kan i princip vilken dag som helst bli en toppendag! Även de som från början verkade bli bland de dystraste. Jag behöver inte ens några värktabletter längre! Hurra!

Kram från Ingmarie

Bockstens trail med efterfest

Aldrig hade jag kunnat ana vilken heldag det skulle bli när klockan ringde kl 07 och det var kanske tur för då hade jag kanske blivit trött redan innan.

Vi hämtade upp Maria för att åka till Åkulla och Bocksten trailrun. Maria skulle springa 12 km, Anders 5 och jag 22. Det märkliga var att Maria startade först, en kvart senare Anders och ytterligare en kvart senare jag. Jag kan inte riktigt få ihop varför de valde den ordningen. Själv hade jag ju valt de längre sträckorna först. 44 km startade kl 08 så där var det “rätt” tänkt.
Förutom lite kaotisk parkering så flöt det i alla fall på bra och jag kunde heja på båda när de sprang iväg.

Hela loppet var i princip fullt och i min klass tror jag taket var nått med 350 deltagare. Totalt var det ca 1000 deltagare och det är verkligen bra för ett traillopp ute på vischan.

Så här beskrivs 22 km banan;

Rundan följer delvis 12 km banan men gör en fantastiskt vacker 9 km extra loop längs ytterligare tre vackra sjöar och magisk natur. Ca. 500 hm slingrande tekniska stigar, offtrail, skogsbilvägar och grusväg väntar er som tar er an denna utmanande bana! 

Jag kan garantera att det stämde med råge. Uppförsbackarna tog aldrig slut, t o m upp till målet var det en, och nedförsbackarna var oftast väldigt branta och/eller innehöll rötter, stenar och slirig gegga. Vi tog oss genom träsk och djupa bäckar, över och under elstängsel, klättrade över hala stenar och snubblade på grästuvor. Hade det inte varit för att banan var extremt välmarkerad så hade jag inte ens sett vissa av “stigarna”. (Läs Obanat med stort O.)

 

Men den här banan alltså. Den är så vacker att det nästan gör ont och att det var perfekt väder och trevliga människor att snacka med emellanåt gjorde ju inte det hela direkt sämre.

Jag tog det lugnt, hann ju t o m att ta en del bilder, för mina enda mål var att hålla mig på benen och att komma i mål vilket jag gjorde. En bra bit efter ungdomarna på toppen men däremot i toppen (faktiskt 1a)  bland damer i min ålder så jag är jättenöjd. Skorna är nog inte riktigt lika nöjda och kommer aldrig mer bli sig lika trots vattenslangen..

Alkoholfri såklart

Alla nöjda och glada och jag är tacksam över att de ville vänta på mig

Vi hittade en ljuvlig sjö att svalka oss i bara en kort bit från tävlingsområdet. Så himla underbart!

Via ett galleri jag ska ställa ut på så småningom och en dusch i Halmstad-lyan hamnade vi på mysiga Rotundan tillsammans med mamma och Ulf. Smörrebröden där är jättegoda!

Men dagen var inte slut där. När vi kommit hem och packat upp fixade vi lite picknick-mat och cyklade ner till stan för att kolla in HX-festivalen med allt från danskurser, tivoli och oräkneliga olika sorters mat till marknad, styrkeutmaningar och artister och allt var gratis (!) att uppleva. Helt otroligt mycket folk men det var lugnt och städat utan några incidenter. Jag älskade det! Helsingborg levererar om och om igen!

Bäst var ändå dessa. Galet bra!

Det blev verkligen en magisk kväll på en magisk plats och ett perfekt avslut på en magisk dag.

Kram från Ingmarie

 

Älskade sommar

Om jag hade kunnat hade jag stannat tiden nu,  Eller i alla fall sett till så vi hade den lite längre än de få ynka månaderna/år som den är. De här varma dagarna är ännu mer lätträknade och jag kan helt ärligt bli ganska irriterad på folk som gnäller över dem. Vi har betydligt fler kalla och regniga dagar än dagar med + 25 grader eller mer.

Det var i alla fall  väldigt många som liksom jag njöt av finvädret i dag. Både i skogen och vid havet. Bokskog är nog den vackraste skog jag vet. Det är som att vara i en grön kokong där mjukt ljus strilar genom trädkronorna.

Det blev bara en kort tur för dels vill jag spara benen till lördag och dels skulle jag träffa en ortoped som är specialist på “min typ av  fötter”. Det första han nästan sa är att “jag förstår att du har ont när du springer men jag förstår inte hur du kan springa”. Minst fem av mina tår är helt ur led och exakt hur många och hur mycket får jag veta när de röntgats. Sen ska jag klura på om jag vill bli opererad eller ska vänta tills det absolut inte går längre..  Det finns ju inga garantier för att det blir bättre men han var ganska optimistisk till att åtminstone få de “små” tårna rätt igen. Själva stortåna och hallux valgusen får vänta för det kommer kräva steloperation av hela stortålederna och det i sin tur kan göra att jag absolut inte kan springa.
Det blir lång rehab och sjukskrivning, särskilt eftersom jag behöver operera båda fötterna, och det kommer bli en vansinnig utmaning för mig att inte få träna men allra värst är nog att jag inte kommer få varken simma eller bada på 5-7 veckor. (!!!!!!!) Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag komma på något knep.. haha!
Om jag bestämmer mig för att göra det vill säga och om läkaren tror det kan bli bra efter att han sett röntgenbilderna…

I dag var det om möjligt ännu härligare än i tisdags att simma i havet. Vattnet här är verkligen ofattbart fint och det funkar fint att simma mellan bryggorna. Just i dag var det massor av folk både i och jämte vattnet så jag kände mig extra “vaktad”. Ville nästan inte gå upp och jag tror jag hade klarat mig fint med bara en swimrun-dräkt. Det kändes snudd på för varmt med våtdräkt nämligen!

Kram från Ingmarie

Äntligen!

Äntligen några dagar med Ingmarie-våder. Då gäller det att max-njuta och max-nyttja det! Jag lyckades dessutom göra det i mina två favvo-element.

Skog och hav.

Trailrun i skogen på riktigt pigga ben men jag tog det easy. Njöt av ljuset, dofterna och ljuden. Kan verkligen inte förstå de som springer med musik i öronen utomhus. Då missar man ju inte bara naturens ljud utan även på något vis sina tankar och känslor för hur det än är så distraherar musik. För mig är det just en stund med mig själv, min andning och naturen jag vill ha och behöver och då vill jag inte ha något som stör.  Undantag är förstås bra sällskap men det märkliga är att ju längre man springer ju mer brukar samtalen bli både djupa och viktiga. Det finns ju också en slags oskriven regel att det man pratar om på en löptur stannar där så då är det lättare att prata om det mesta.

Havet var så stilla som det nog någonsin kan bli i dag och jag tror inget hade kunnat stoppa mig från att simma i det. Finns inga ord över känslan. Jag var så lycklig att jag nästan grät en skvätt.

Så obeskrivbart tacksam över att ha allt detta så nära och så lättillgängligt.

Kram från Ingmarie

Midsommar 2024

Varken jag eller Anders är särskilt mycket för traditioner. Vi tar det som det kommer och gör det vi känner för. Ofta jobbar jag ju dessutom men just denna midsommarafton har jag varit ledig och jag skulle faktiskt kunna tänka mig att göra den till en tradition för oj vad den blev bra trots att vi inte förberett någonting!

Så här;

Intervaller i Halmstad. Jag hade tänkt 3 x 10 minuter i tröskelfart men det blev 4. Fråga mig inte varför för jag har verkligen inget bra svar. Plus “hopp&skutt”-övningar. Benen bar mig nästan inte till lyan men på något märkligt vis orkade jag sen ändå traska till tågstationen för att åka hem. (Jag var för snål för att ta bussen…)

Tåget höll tidtabellen och via storaffären för att handla och hemmet för att packa upp och göra picknick-korg så cyklade vi till havet. Så vansinnigt härligt! Bad, mat, siesta och bara vara.

När vi var nöjda cyklade vi hem igen, bytte om, gjorde ny liten picknick-korg och cyklade till fina Fredriksdal som firar rejält i två dagar. Vi strosade runt och njöt av allt det fina, chillade och såg och lyssnade på både  “fackeldans” och logdans. Vilket ställe detta är! En riktig pärla! I “stan” fanns det en hel del roliga gamla butiker och jag är ruskigt tacksam över att vi kommit längre med t ex tandläkar-yrket!

Ett skräckens rum!

Hos barberaren.

 

Har du firat på något särskilt vis i dag?

Kram från Ingmarie

Sommarkort

Jag vet att jag sagt att jag gjort slut med Skånetrafiken men man får inte vara sämre än att man kan ändra sig, eller hur. I alla fall är vi ihop så länge sommarkortet gäller. För ca 600 kr kan jag nämligen åka hur mycket jag vill från typ nu till mitten av augusti och det är en sjukt bra deal även om det blir tågstrul. Redan efter tre resor har jag sparat in kortet och jag började i dag. Tog mig till Malmö för att bl.a vara med på ett Prformance HIIT-pass. Det är en av varianterna på Sats Prformance-klasser och den som inte blir svettig och trött av det fuskar garanterat. Sjukt skoj och sjukt svettigt!

Innan jag åkte sprang jag en sväng i finskogen. Älskar den och det blev ännu bättre av att det var sommar-värme igen!

När jag kom hem igen så fanns det bara en sak i min skalle. Ja du vet ju säkert vad…

Nästa resa med sommarkortet blir åt andra hållet!

Kram från Ingmarie

En (rejäl) söndagsutflykt

Jag kände mig oerhört modig i dag. Dels för att jag bestämde att jag skulle springa längre än på hur länge som helst och dels för att jag skulle göra det med Anna som är både snabb, uthållig som få och ung!
Ja du fattar va? Många utmaningar i en.
Samtidigt vet jag att Anna har ett hjärta av guld och är otroligt anpassningsbar så jag fick bestämma farten. Även när den på slutet blev rejält mycket långsammare..

Vi började hemma hos oss, genom Pålsjöskogen och sen till Skåneleden som vi skulle följa hela vägen till Mölle.

Jag har gjort första biten till Domsten innan men sen var allt nytt och jösses alltså. Det är så vackert och varierande att det är obeskrivbart. I början är det en del skog som sen övergår till att man tar sig över ängar med enorma nyponbuskar, genom ursöta byar, på kritvita stränder, genom kohagar förbi både båthamnar och blomsterportaler. Och jodå, man kan springa lite fel trots att man har havet vid samma sida hela tiden… Pratar man för mycket och missar en liten skylt så är det lätt hänt och det blir lite extraspring för att komma rätt igen. Men vad gör väl det när man har det så här?

Vi hade perfekt väder och vinden i ryggen vilket jag är oerhört tacksam över för om vi hade haft motvind hela denna vägen hade jag nog kroknat betydligt tidigare. Eller rättare sagt mina fötter. När vi hade ca 5 km kvar var de inte glada men jag klarade det och det blev t o m en km längre än vi trodde!

Den sparadan var en av mina bästa ever!

Sen var vi ruskigt hungriga!
Målet var detta stället.

Jättemysigt och riktigt god mat! Väl värt ett besök! Men du behöver inte springa dit. Fredrik och Anders tog bilen dit efter att ha svettat sig trötta på andra sätt och helt klart är mat godare när man har tränat så det är ändå ett tips!

Det blev verkligen en söndag att minnas och bevara i hjärtat. Tack Anna för du ville dra runt på mig och tack Fredrik och Anders för ert “efter-sällskap”.

Kram från Ingmarie

Långpass, finbesök och gåvor från Moder jord

Knappt två-siffrig temperatur, friska vindar och rikligt med regnskurar. Med andra ord inte mitt väder men det är väl också (tyvärr) typiskt svensk sommar så det är bara att gilla läget. Men inte ens kylan och vätan kan ta bort lyckan av att få och kunna springa här. Provade några nya vägar österut och norrut och hamnade till slut i Laröd och Hittarp innan jag vände tillbaka och sprang utmed havet upp i Pålsjöskogen innan jag var tillbaka hemma.

Jag frös så mycket, särskilt om händerna, att jag nästan inte fick upp nyckeln och jag är väldigt tacksam både över att det är en bricka som låser upp ytterdörren och att vi har hiss för benen hade förvandlats till två ispinnar efter de där 21 km.

Men med varm dusch och mat i magen så var allt bra igen och när vi fick finbesök av mamma och Ulf hade det slutat regna och vi fick en fin promenad i mestadels medvind.

Vi hann precis hem innan det öste ner igen men när solen äntligen visade sig en liten stund bjöd Moder jord oss på detta! Hon vet verkligen hur hon ska få oss på gott humör igen vår fina Moder jord.

Kanske det var därför jag också fick ett extra härligt och vilt bad. Det var så vilt att jag inte vågade släppa stegen för det var ett galet sug i vågorna.

Kram från Ingmarie

Bästa på länge!

Jag var lite, lite nervös för dagens pass med Catrine men samtidigt så vet jag att vi har samma definition på vad “lugnt” innebär. Det där är ju annars ett ytterst diffust ord. Kroppen har ju liksom inte riktigt velat det knoppen velat men jag tror det börjar vända nu! Den där kinesiolog-Thomas verkar minsann ha haft rätt hittills även om jag inte riktigt begriper allt. Eller så hade det släppt oavsett. Vem vet? Och kanske man inte alltid ens behöver veta och fatta allt?

Hur som helst så blev det en makalöst fin runda genom Pålsjöskogen, förbi Sofiero hela vägen till Domsten där vi sen tog Skåneleden tillbaka längs havet till Pålsjöskogen och Ringstorp där vi bor. Vi babblade så mycket att jag både glömde bort tiden och nästan glömde fota. Då har man verkligen ett perfekt tempo och perfekt sällskap!

20 km blev det och jag var/är så himla tacksam över detta! Har inte kutat så “långt” sen Cedro Peak-loppet 21 april! Just därför hade jag inte tänkt köra crosstrainingen på kvällen men plötsligt var jag ändå där. Märkligt va? Haha!

60 minuter riktigt tuff och riktigt skoj träning!

Jag har såklart badat också men det var både osvettigt och ojobbigt.

I morgon ska jag förhoppningsvis göra något jag aldrig gjort förut och det känns jättespännande även om benen kommer bli ännu tröttare…

Kram från Ingmarie