Fyrtal!

Jag hade megatur i dag och fick dela bana med en av mina simkompisar jag har ”hittat” här. Vi är båda fryslortar så det blir inte mycket snack i vattnet men desto mer före och efter. Sånt är minsann minst lika viktigt som själva simningen.

Vi pratade så mycket att jag t o m kom lite sent till dagens målarstund på Skaparbubblan. Men jag hade ändå gott om tid för det är ju liksom ingen kurs utan ett tillfälle att under många timmar skapa i en härlig miljö tillsammans med andra.

Trodde det skulle vara lite seg till måndags-dubbelfesten på Sats efter detta men det blev precis tvärtom! Ännu några fler kilo på marklyft och kanske även ett nytt slags pulsrekord på air-biken. Milde himmel vad man kan bli trött på den!

Kram från Ingmarie

Löpningens dag och annat skoj/oskoj

Det enda som varit riktigt bra i dag har varit att jag kunde och fick springa på Löpningens dag för även om det inte blev med på något event med en massa andra löpare så var det underbart att få vara ute i skogen.

Resten av dagen var mindre festlig. Underbemanning och extrem-mycket på jobbet. Jag cyklade hem med full matlåda… Fattar inte hur de som bestämmer tänker. Vi har ju lika mycket att göra på helgerna men då drar man ändå alltid ner på personal-styrkan.

I går var det däremot tipp-topp från början till slut. Började med att springa årets första ”intervaller”. Eller snarare ett försök till lite fartökningar för det gick inte fort men jösses vad härligt det var! Och så roligt!

Fortsatte sen med att testa”fri verkstad” på ett ställe som heter Skaparbubblan och som är en del av det som kallas ”kostallet” där det ingår en del andra företag.

Jag älskade det från första stund! Jättetrevligt, mysigt och inspirerande så nu har jag köpt klippkort för att kunna vara där lite mer.

Sist men inte minst, en Smash into pieces-show här i stan. Galet bra tyckte vi!

Lyckades visst inte tvätta bort färgen så bra på händerna… haha!

Kram från Ingmarie

Måndags-kärlek

Jag vet att jag sagt/skrivit det innan men jag älskar verkligen måndagar. Jag gör allt för att undvika att behöva jobba på dem dels för att det är garanterat kaos på jobbet (”måndags-sjukan”) och dels för att då är mina favvo-pass på gymet. De ligger direkt efter varandra så det blir verkligen en hel-kväll med extra allt. Tung styrka först och sen hög puls. Man kan bli precis hur trött man vill och alla kör efter sin egen dags-form och förmåga.

Jag lyckades minsann med att lyfta min egen vikt igen på marklyften och det kändes faktiskt hyfsat ”lätt”!

Plus lite annat mums för benen som garanterat kommer kännas i morgon. De dog lite när vi körde ”sledge-push” på HIITen men jag orkade allt. Känner mig obeskrivligt tacksam och glad för det.

Simpasset gick också väldigt bra trots, eller tack vare, att jag fick köra i sport-bassängen. Dvs den som är en grad kallare än den andra. För att inte börja darra som ett asplöv blev pauserna minimala men eftersom jag inte skulle maxa så funkade det.  Jag gillar egentligen denna bassängen bättre för det är mycket lugnare och tystare där inne och t o m jag blir varm när jag kör så hårt jag kan så det är kanske dax för lite sånt nu.

Ledig dag betyder även extra tid för att måla. Visst har jag sagt att jag älskar dessa stunder? Allt ”blir” verkligen inte något och det spelar ingen som helst roll. Jag gör detta enbart för min egen skull och det blir liksom som det blir. En del gillar det och en del inte och det är helt ok. Konst är konst och extremt subjektivt vilket jag tycker är underbart för tänk om alla skulle göra samma! Så otroligt tråkigt det skulle bli då (oavsett vad det gäller), eller hur?

Kram från Ingmarie

Underbara måndag!

Vilken tur att jag jobbade helgen och var ledig i dag för annars hade jag missat denna toppendag jag fick ihop! Dessutom har solen skinit och jag fick njuta av den under en finfin promenad plus när jag cyklade till och från simningen.

På tal om simningen så var det första passet där jag inte kände det som att hjärtat skulle hoppa genom bröstkorgen. Blev 1500 m vilket är 100 m mer än förra veckan. Kan säkert verka som peanuts för en del men inte för mig! Allt som är framåt räknas om du frågar mig!

Ledig dag betyder också att jag har extra mycket tid att måla och jag älskar verkligen de där stunderna i min lilla ”atelje”. Hade det inte varit för att jag måste vara lite försiktig för att inte skada golvet hade den varit perfekt. Jag har (såklart) skyddat det men det går inte få 100% säkert. Min (”hemliga”) dröm är att hitta någonstans där jag kan ha både atelje och utrymme för andra att hyra in sig både för att måla, ha event och vernissage.
Och vem vet? Jag har skickat ut önskan i rymden och Dreams can become true som du vet! Jag tänker också att om det är menat så blir det så.

Minns du att jag skrev att jag helt plötsligt när jag blev sjuk på annandagen inte kunde äta mig morgongröt? Bara tanken fick mig illamående. Tills i dag! Så nu är nog ordningen helt återställd igen.

Svettigaste i dag, och med garanterad träningsvärk i morgon, har utan tvekan varit Prf Strength-passet. Som jag längtat både efter att det skulle finnas här och att det skulle vara på en dag jag kan.
Vikterna var inte så mycket att skryta om men märkligt nog klarade jag mer än jag trodde innan klassen. Skoj!

Som du vet är jag inte mycket för att tokplanera men jag har redan bokat till nästa vecka, så roligt är det, och då blir det förhoppningsvis dessutom med ännu ett guldkorn.

Hur har din vecka börjat?

Kram från Ingmarie

 

Två premiärer och ett tips

Det må vara fortsatt långsamt spring-tempo och klena vikter, dessutom fick jag galen träningsvärk av yogan i går, men en sak är säker – nu är jag frisk!

Hur jag är så säker på det?

Man kan såklart aldrig spå framtiden men efter denna dagen som gått i full rulle hela tiden och jag fortfarande är både vaken och på benen så vet jag att jag är så frisk det går just nu.

Förutom att städa, storhandla, och gjort matlådor för helgjobbet så har jag även sprungit en liten sväng och jag gick max 500 m totalt av de 7,5 km jag valde i dag. Kort och långsamt i jämförelse mot innan jul men helt klart framåt och det är det viktigaste.

Det bästa är ändå att bara få och kunna vara där ute i skogen. Tyckte jag hörde ”vår-fåglarna” och jösses vad jag längtar tills dess! Och du, om bara några månader är den här! Det gäller bara att härda ut och jag har en riktigt bra plan för min egen del. Hur behöver och gör du i väntan på våren?

Bada är en av mina idiotsäkra sätt att klara av både mörker och väntan. I dag hittade jag ett helt magiskt bra ställe i Viken! Ofattbart att jag missat det innan. Har ju både varit där och sprungit förbi men till mitt försvar så är den ganska väl gömd.

Där finns t o m tak, bänk, krokar och en dusch!

Havet är helt klart kallare än sjön i går. 3, 5 grad just här för att vara exakt enl de som har koll.

D-e-t-v-a-r-m-a-g-i-s-k-t.

Absolut lyckodöden för mig och ett av de bästa sätten som finns för att både bli lugn och få energi. Tacksamheten av att kroppen vill detta igen är obeskrivbar.

Måla är ett annat sätt och i dag har jag varit hos Eva på Galleri Plume i just Viken och både målat och bokat in mitt nästa vernissage. Jätteskoj! Vill/kan du så kom den 6/3 mellan kl 18-20. Kan/vill du inte då så finns tavlorna kvar till den 16/3. (Har även utställning på Galleri 70 i Halmstad. )

Kram från Ingmarie

Framåt är bättre än bakåt även om…

…(fram)stegen är så små att man nästan inte tror de finns.

Eller egentligen är de kanske inte så små men känslan blir lätt den när det går frustrerande långsamt framåt och man jämför hur det var innan det där influensavirus A:et slog till.

Så sent som samma dag, annandagen, kände jag mig odödlig och hade massor av energi både på träningen och jobbet. Dagen efter var jag helt väck och sov nästan tre dygn och var så klen när jag väl vaknade att jag fick testa att vara patient på mitt eget jobb för att vätska upp mig. Benen bar inte och jag klarade knappt av att stå mer än 10-20 sekunder innan mjölksyran spred sig i hela kroppen och det svartnade för ögonen. Fruktansvärt obehagligt!

Ja jösses.

Nio dagar med feber, hosta från hell och skallebank gjorde ju inte saken direkt bättre för välbefinnandet. Jag hade dessutom planerat en efterlängtad resa till Stockholm för att träffa vänner men det sket sig om jag säger så. I stället blev det till att långsamt, långsamt börja gå super-korta promenader ute för att sen mer eller mindre kollapsa i soffan och fortsätta sova.

Snacka om platt (för)fall.

I torsdags kände jag för första gången att jag ville prova springa några steg och det var väl ungefär lika hemskt som jag trodde. I dag var det något bättre och jag kunde korta av gångpauserna. Vilken lycka! Jag tror aldrig det varit någon med ett större leende än mig i dag i Pålsjöskogen!

Har även testat ett kort, mycket lätt, gympasss och yin yoga. Båda utan bakslag men det var inte mycket vikt som behövdes för att jag skulle få träningsvärk i dag!

Så visst går det framåt! Planen är att jobba på måndag igen och även om jag verkligen vill så oroar det mig lite för där finns ju ingen möjlighet att varken ta det lite lugnt eller sova.. Men jag måste prova. Jag är ju i alla fall på rätt ställe om det nu skulle gå åt fanders.. haha

Förutom att jag känner mig allmänt klen så har jag tappat nästan tre kilo på denna lilla tid och det är mycket på min redan spensliga kropp men aptiten är tillbaka med råge så jag är inte jätte-orolig. Dock kan jag fortfarande inte äta varken gröt eller nötter utan att få illamående-känslor. Mycket, mycket märkligt.

Mitt absolut största friskhetstecken har dock inte infunnit sig ännu.
Badsuget.
Men det är på G!

Det är som jag skrivit innan 30 år sen jag sist hade influensa så det var kanske dax och kanske detta också var ett sätt för att bromsa mig och inte ta så mycket för givet. Särskilt inte mig egen hälsa.
Fatta mig rätt, jag är tacksam varje dag jag vaknar, över allt jag har och får och för att kroppen funkar som den gör men jag vet också att jag har en tendens att liksom ”rusa vidare” utan att egentligen reflektera så mycket över den där tacksamheten.
Nästan lite hybris-varning när jag tänker efter och sånt är ju snudd på livsfarligt.

Men jag är bara en människa med allt vad det innebär. Förhoppningsvis har jag lärt mig något och förhoppningsvis dröjer det (minst) 30 år till innan nästa virus däckar mig.

En dag i taget utan stress och press så kommer det bli bra så småningom. Livet är lite som att måla, eller vise versa. Det går liksom inte att försöka skynda på processen eller ens alltid att få den i den riktning man vill och önskar. Det häftiga är att det är de gånger jag släpper taget, oavsett vad det gäller faktiskt, som det händer grejer och högst troligt blir som det var menat från början.

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

 

Måndags-prickningar

Jag hade en ruskig träningsvärk i benen i morse efter gårdagens (oplanerat) svettpass på gymet. Alltså jag hade planerat att gyma men inte så tufft. Det är ju inte helt ovanligt att jag får feeling när jag är där… Nog tur jag skulle till jobbet för annars hade jag kanske inte kommit upp ur sängen ö h t.

Träningsvärk är den enda värken jag gillar så jag klagar absolut inte. Tvärtom! Och det har funkat hur bra som helst med allt ändå. Dessutom har jag lyckats pricka in allt perfekt denna lediga november-måndag.

Så här;

Prickning nummer ett:
Löpning precis den stunden solen ville visa sig. Vilken lycka!

Prickning nummer två:
Härligt bad precis efter regnet (och lite under) med en bedårande regnbåge som sällskap.

Prickning nummer tre:
Simpass i egen bana! Egentligen hade jag tänkt göra det i morgon men fick ett infall och tur var väl det för från i morgon och resten av veckan är det tävlingar och det kommer bara finnas några ynka banor för oss dödliga att nyttja.

Prickning nummer fyra:
Har  äntligen tagit tag i terapijobbet att måla tavelramar som en del i förberedelserna inför nästa utställning jag tänkt att ha. Det var roligare än jag minns det!

Fortsätter veckan så här kommer den bli outstandning!
Hur har din måndag varit?

Kram från Ingmarie

 

Hoppfull

Lika snabbt som jag hamnade i en svacka, lika snabbt verkar jag har kravlat mig upp igen. Inte helt men tillräckligt för att jag skulle orka mer än i går och för att känna hoppfullhet igen. Tänk så märkligt det där är ändå. Att man ena dagen upplever det som att allt är sjukt tungt, slitsamt, tråkigt och jobbigt och sen på mindre än ett dygn så känns det tvärtom. Just i mitt fall just nu kan jag fatta det för en infekterad käke är inget man varken kan leka bort eller låtsas inte finns men ibland är det ju så här utan att man fattar hur. I alla fall för mig.

På något vis inbillar jag mig också att detta var ett sätt för kroppen att bromsa mig på alla plan. Det har ju hänt x antal gånger innan när jag inte lyssnat på den. Trodde jag skulle ha lärt mig men tydligen inte…
Det har varit mycket på många plan ganska länge nu men bara det att jag faktiskt tillät mig att strunta i jobbet i går em gjorde på något vis att flera kilo försvann från mina axlar. Min arbetsmoral är extremt hög och jag är ”expert” på att bita ihop vilket för det mesta säkert är jättebra men långt ifrån alltid. Det krävdes dock att både en läkar-kollega och min chef sa att jag skulle gå hem och stanna hemma i dag…

Jag har verkligen chillat denna fredag och tagit flera små siestor men till skillnad från i går ville jag röra på mig så det blev en mega-lugn tur i fin-skogen och ett förvånansvärt bra pass på gymet.

På tal om gymet så är du välkommen på detta nästa vecka!

Har även fortsatt med några av alla mina målar-projekt och varit vid (och i) havet.

Kram från Ingmarie

Höstljus

I går hann jag ”bara” med ett vattenlöpningspass och jobb. Det ena gjorde mig snorkall, det andra genomsvettig. Jag tror du kan gissa vilket som gjorde vad…

I dag har jag hunnit, och fått,  göra desto mer och vilken måndag det blev!

Fin tur i skogen innan gymet. Vi, jag och Anders alltså, var där samtidigt men vi tränar faktiskt väldigt sällan ihop. Kanske helt enkelt för att vi har olika fokus och vill olika grejer… Men det är ändå härligt att vara där tillsammans tycker jag!

På eftermiddagen kom ungefär 1/4, eller kanske t o m bara 1/5 av min familj hem till oss för att fika. Om alla ska få plats måste vi flytta till en bra mycket större lya och då ska man veta att vi har ingen liten nu.. Så himla mysigt att ha dem här och jag är så obeskrivbart tacksam över att ha dem i mitt liv.

Vi fick i alla fall lätt plats på Sofiero Slotts ”Höstljus”.

”När mörkret sänker sig tänds Sofiero upp och hälsar dig välkommen till två magiska veckor i parken. Ljusinstallationerna är inspirerade av fantasins och sagoäventyrens värld – både svenska och utländska, klassiska och moderna. Specialkomponerad musik och spännande ljudinstallationer förhöjer upplevelsen.”

Det var verkligen makalöst både magiskt och vackert! Vi gick runt i flera timmar och upplevde allt det fina, förundrades, förtrollades, drack chai te och varm choklad, åt brända mandlar, värmde oss vid brasorna och lyssnade på musik.
Om du inte gillar bilder så kan du skrolla till slutet för nu blir det bildkavalkad!

Dimman och mörkret gjorde att allt förstärktes och fastän det var mycket folk kändes det aldrig trångt. Har du möjlighet så åk dit!

Kram från Ingmarie

På vift

Jag började dagen i skogen hemmavid. Lika vackert i dag som i går.

Tåget (som höll tiden!) tog mig till Halmstad och benen resten av vägen till Brooktorpsgården där det blev både god mat och många härliga timmar tillsammans med mina fina och härliga kusiner. Det är en ynnest att få ha dem i mitt liv.

Benen och cykeln tog mig sen även till Galleri 70 för att bl.a fixa inför ett event och för att njuta av allt det vackra som finns där. Om du är i närheten så kan du komma inom och även se några av mina tavlor.

Kram från Ingmarie