En bra början

Det här kallar jag en bra måndag och en perfekt start på veckan.

Så här:

Simträning i ottan med TS-gänget. Mycket teknik och många övningar. Det behövs för simning är verkligen en tekniksport i sin knepigaste form. Finns ingen bra simmare som inte kör drills.

För att få det extra kul i dag sprang jag till gymet och PT-timmen med Rafael. (Fast jag tog tuben/hojen hem av den enkla anledningen att jag hade extra mycket grejer med mig tillbaks.)  Grymt bra pass och jag var riktigt stark i dag! Hade tydligen ovanligt bra teknik också. T o m Rafael var impad och då är det bra! Han är nämligen petnoga med att jag gör rätt.


Kul har vi alltid. Försökte avancera vår “corona-hälsning” men vi behövert helt klart öva lite på den.

Har även lekt lite i min lilla ateljé.

Fortsättningen av veckan kommer inte vara lika chill men när den startar så här känns det ändå som inget kan bli tok.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Slut för denna gången

Så var jag tillbaka i 08a land igen. Känns alltid sorgligt att åka från Rådmansö men jag är såklart oerhört tacksam över alla dessa fantastiska dagar jag fått!

Jag körde hem i ösregn (inkl galna köer, lastade av i ösregn, lämnade bilen i ösregn, åkte SL i ösregn, handlade i ösregn och traskade hem i ösregn. Men 90%  av sista dagen i Skaparladan (för denna gången) var det sol!

Morgon-sprada i sol är bra fint det!

Det har varit underbart att få och kunna vara så länge som 10 dagar på Rådmansö. Ju mer jag är där ju mer förälskad blir jag. Under åren har jag ju varit där alla årstiderna så jag är mycket väl medveten om att det är väldigt, väldigt mörkt och öde på vintern. Som den lantis jag i grund och botten är så gillar jag även det.

Skaparladan är alltid fin oavsett väder och årstid. Skapa kan man ju tack och lov alltid göra.

En del nav min hörna denna helgen. Älskar ladans fönster!

Och de här människorna alltså. Weronica, Jonna och Peppe. Och hunden Inga såklart. Så otroligt härliga och underbara! De är de som gör Skaparladan till den unika plats det är. Frihet, Närvaro, Tillit, Nyfikenhet… …och TRYGGHET!

Kram från Ingmarie

Olika slags trötthet

Att köra (tröskel)intervaller kl 08 är inte min grej men ibland händer det. Efteråt känner jag mig som en superduper-woman och undrar varför i all sin dar jag inte gör det oftare….

Träna (hårt) blir man ju såklart trött av fast samtidigt blir man ju faktiskt även pigg av det. Utan träning blir jag seg, trög, trött och oerhört lat. Det är liksom som om jag aldrig riktigt kommer i gång om jag inte gör någon slags fysisk aktivitet. Antar att det är en av anledningarna till att jag varken kan eller ens vill helvila. Jag skulle helt enkelt fastna i soffan och inte få någonting gjort. Dessutom skulle jag bli deprimerad…

Måla och skapa blir man också trött av. Och pigg! Som jag skrev i går testar jag lite nya metoder och milde himmel vad det tar på krafterna. Inte rent fysiskt som de där intervallerna utan mer mentalt. Fastän jag egentligen inte “tänker”. Men jag fokuserar och är verkligen i själva processen. Det är jobbigare än man tror. Men också vansinnigt skoj!

Därför är det superviktigt med pauser. Ibland sitter jag bara och dumglor. Ibland går jag ut i galleriet och inspireras av Jonna och Peppes konst.

I bland pratar jag med någon annan som tar paus eller som i dag, tar en tur till Rådmansö bageri. Det är ett måste att besöka när man är här. Finns ju liksom en anledning till varför de år efter år efter år efter år blir framröstat till Roslagens bästa och till varför folk mer eller mindre vallfärdar dit.

En annan bra grej är att simma. Helt ärligt var det en smula motigt att gå till sjön i regnet men väl i spelade det ju absolut ingen roll! Tror t o m att det var varmare i sjön än på land.

Men jag var glad över att jag hade en mössa i jackfickan…

Kram från Ingmarie

Skaparladan igen

Efter fyra ljuva och fria dagar är det äntligen målarkurs igen. Denna gång i Vedic Art. Eftersom jag gått alla stegen flera gånger innan, vilket inte betyder att man kan allt, så blir det en ytterligare fördjupning. Det här tar nämligen i princip aldrig slut. Målandet är som livet. Det går upp och ner, fram och tillbaka. Det finns hela tiden nya utmaningar, nya upptäckter och nya upplevelser. Jättehäftigt tycker jag! Jag märker att jag har stor nytta av detta i mitt vardagsliv. T ex att man får ångra sig, det är inte farligt att göra ”fel” (vad nu det är) och man får göra både om, nytt och samma igen. Om man vill. För det är mycket det som är grejen. Att känna inåt och klura ut vad man egentligen vill och gillar. Inte vad man tror andra förväntar sig av en. Faktum är att jag funderar på om jag lärt mig mer om mig själv på dessa målarkurser än alla mina sammanlagda terapitimmar genom åren…

Hur som helst så passar jag alltid på att testa lite nya grejer, färger och former när jag är här. Dels för att jag kan fråga och få hjälp om jag helt kör fast och dels för att här finns enorma mängder av inspiration att få.

En del av Skaparladan inifrån. Alla har sin egen plats och man går aldrig in i någon annans utan att ha blivit inbjuden. Superbra!

Helgens lärare är Jonna och Weronica. Liksom Peppe är de helt obeskrivbart underbara! Gillar man inte dem måste man ha ett stenhjärta.🤪

Medvetet har jag chillat med träningen i dag. Lite sim, lite vattenlöpning plus de där armhävningarna förstås.🤩

Eftersim-chill

Så här fint var det i kväll när jag cyklade hem. Måtte hösten bli lång och varm.

Kram från Ingmarie

Ett slut och en början

Det kändes enormt lyxigt att få stanna kvar i dag och veta att man har en hel vecka kvar på denna fina plats när alla de andra på kursen var tvungna lämna idyllen. Nu har jag fyra dagar utan kurs och utan några större planer än att upptäcka, träna, sova, äta och besöka några kära vänner.

Hurra!

Jag började upptäcka lite redan i dag. Inte på morgonturen för jag hade en tid att passa och då vågar jag inte chansa och helt virra bort mig. Men säkra rundor är också fina! Särskilt när de innehåller en sprada!

För att göra den där armhävnings-utmaningen lite skojigare gjorde jag den i vattnet. Jo jag vet. Jag är lättroad!

Simpasset var också på det vanliga stället i Djupsjön. Ingen lång historia men allt räknas, eller hur?

Upptäckten jag gjorde var bl.a gulliga Åkerö-badet.

Där finns nog en av de sötaste badhytterna jag någonsin sett!

Denna helgens Skaparlade-kurs är som sagt var slut och jag har verkligen lärt mig en massa nytt och verkligen både improviserat och utmanat mig själv. Så himla skoj! Några grejer är klara men många ska jag jobba vidare med nästa helg. Vi avslutade helgen med att mumsa i oss av Rådmansö bageriets enorma kardemumma bullar. De är nog de största du kan hitta i världen! Det är alltså ett mycket hett tips att inte missa bageriet när/om du kommer hit.

Peppe knöt ihop allt så fint med bl.a en text och ett stycke från ett radioprogram om det här med att känna prestationsångest. Väldigt bra och väldigt både tänkvärt och påminnande. Vi är inte vår prestation och så länge vi behåller barnasinnet och upptäckarlusten så löser det mesta sig.

Jag vägrar hamna i något prestationsträsk när det gäller målandet. Faktiskt i det mesta när jag tänker efter. Jag lever ju mitt liv för min egen skull, inte någon annans liv för någon annan. Därmed inte sagt att man ska vara 100% egoistisk men jag tror du förstår vad jag menar. Jag målar enbart för min egen skull och jag målar helt och hållet utifrån mig själv. Med andra ord skulle jag aldrig kunna göra något på beställning. Jag leker runt med färgerna, verktygen och formerna och plötsligt kan det bli något av ingenting. Igen! Lika häftigt varje gång!

Början…

…och slutet

Den här dök också upp från ett annat “ingenting”. Tycker hon är riktigt rolig!

I Peppe och Jonnas galleri finns massor av otroligt vackra skapelser och bl.a hittar man några av Peppes många, många kor. Han har nog gjort oräkneliga vid det här laget och de är sjukt fina, roliga, vackra, tokiga och häpnadsväckande. Denna är utan tvekan en av mina favoriter. Jag dog sötdöden direkt och hade det inte varit för att vår lya redan är full av tavlor hade jag slagit till direkt!

Förresten, om man tror det minsta lilla på tecken och vidskepelser så blir min framtid extra spännande efter att jag fått dessa två på en och samma eftermiddag!

Kram från Ingmarie

Improviserar

Det händer märkliga grejer här. Och roliga! Och galna! Peppe är en rackare på att hitta på skojiga, underfundiga och spännande (improvisations)övningar och jag har varit jättemodig i dag! Testat hej vilt och struntat fullkomligt i att det emellanåt varit både fascinerande fult och rent galet knasigt.

Övningen kallades “Pressveck” och detta är mina självporträtt. Visst är det lite likt?

 

Foto: Peppe. Vi testar en massa olika redskap, tekniker och verktyg. Jätteskoj!

Så här kan det bli från kaos till något helt annat. (Är riktigt stolt över mig själv att jag kom ihåg att fota emellanåt för när jag väl börjar hitta något förlorar jag både tid och rum.)

Är inte helt säker på om hon är klar men tack och lov behöver jag ju inte bestämma mig ännu. Egentligen aldrig om det inte är som så att hon flyttar till ett annat hem så småningom förstås.😄 Märkligt förresten att det är så svårt att fånga en bild på en bild…

Målarkursens tema verkar ha smittat av sig på träningen. Det blir som det blir och det blir också bra. Bl a hittade jag några nya vägar och stigar.
(Nästan) alla vägar bär dock till Djupsjön och en sprada.

Utmaningen blev i högt gräs i skogen bara för jag tyckte det fint där.

Och när hjärnan var överfull nu i kväll ( tro det eller ej men det är tokjobbigt för skallen att måla) så tog jag mig tillbaka till sjön. Snacka om ett makalöst vackert vattenlöpningspass-ställe! Och jag hade det helt för mig själv!

Kram från Ingmarie

När man vill tiden ska stanna

Känslan när jag kommer hit till Rådmansö, “min” lilla stuga och Skaparladan är ungefär samma som när jag är i t ex Albuquerque, Californien, Florida och Australien. Jag känner mig hemma och vill på något vis att tiden ska stanna så det alltid är så här och aldrig tar slut. Naturligtvis begriper jag att det är omöjligt och att den magiska känslan troligtvis kommer försvinna efter ett tag. Eller egentligen inte.  Jag är faktiskt tveksam till ffa det sista. Jag har aldrig, aldrig längtat hem från något av dessa ställen trots att jag varit där väldigt många gånger. Tvärtom längtar jag alltid dit. Särskilt till Albuqueque…

Men nu är jag här, i den där underbara känslan på en plats jag älskar, och jag njuter varendaste sekund. I morse var det så ljummet att jag kunde sitta ute och äta frukost. Lyxigt värre!

Denna helgens målarkurs är fokuserad på improvisation och Peppe är vår lärare. Vi har fått göra en massa roliga övningar, “Orkestern, Dalai lama och Curatorn” och jag har haft en hel del aha-upplevelser.

Vi höll på en massa timmar men det kändes som typ en kvart. Då har man skoj!

Peppe visar en av många tekniker

Men det har varit mycket egen målartid också. Och målarladorna är öppna dygnet runt så man behöver aldrig vänta på att få utlopp för sin skaparlust.

Min hörna denna helgen

Ingen vet ännu vad detta kommer bli. Allra minst jag.

En annan lyx är Djupsjön. Den ligger bara en kort promenad bort och är så vacker att man dör vackerhetsdöden varje gång man kommer dit. Jag skippade t o m lunchen för jag längtade dit så mycket!

Passade även på att göra den där utmaningen där. I dag blev det visst en för mycket. Tydligen svårt det där att räkna till 25 samtidigt som man gör armhävningar…

Jag hamnade i ett enormt målar-flow på eftermiddagen och “vaknade upp” först när klockan var 19. Helt slut i skallen. Tänkte att en promenad till sjön för att se hur den såg ut på kvällen skulle vara bra. Jag vet inte vem jag försökte lura. Såklart jag inte bara kunde titta! Och såklart jag hade simgrejerna med…

Det var precis lika ljuvligt som det ser ut. Och skallen blev helt rensad så nu är den redo för nya färger, former, ideer och inspiration.

Kram från Ingmarie

När man har svårt att räkna…

Om man inte kan räkna får kroppen lida.Den där utmaningen består av 25 armhävningar så gör man bara 23 får man göra om och göra rätt. Och därmed extra många.

Å andra sidan tänker jag att det blev ju bra ”extra” träning efter löpning och gym.🤪

Nu är jag i alla fall äntligen på det där stället jag älskar så innerligt. Rådmansö är en pärla och som alltid invigde jag det här så här.

10 dagar inklusive två målarhelger.. Det är inte utan att jag lipar lite av lycka.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Långpass, vattenfall och vernissage

Danska fall ligger några kilometer utanför Simlångsdalen i en sagolikt vacker skog. Där finns även fina vandrings- och löpslingor och Hallandsleden går förbi där.

Jag passade på att göra ett a till b långpass. Älskar det! Känns som ett litet äventyrs-projekt varje gång.😀

Jag tog ”omvägen” utmed Nissan och via Sperlingsholm bara för att det är så otroligt vackert.




Sen vidare på landsvägen till den gamla järnvägen som numera är en fantastisk cykel- (och löp) väg. Många och långa rakor och (lite tyvärr) enbart asfalt. Men fortfarande så vansinnigt vackert!



Väl framme väntade mamma, Ulf, Anders och fyrbenta Morgan. Tillsammans vandrade vi till de fina fallen för lite picknick och sprada. Det sistnämnda var vi dock bara två om. Morgan säger aldrig nej till ett dopp!

 

Jag har även haft ännu ett vernissage. Jag vet inte hur många som kom men många var det och det var spå himla skoj! Tack alla som tog sig tid!

 

Dagen avslutades på altanen tillsammans med Daniel och Noel som också kommit hit. Mysigt värre!

Kram från Ingmarie

Roadtrip

Äntligen lite ledigt! Hyrbilen blev absolut fullpackad för ett gäng av mina tavlor har också fått följa med ner till Halmstad.

Jag är inget fan av att åka bil långt, Min kropp protesterar redan innan vi kommit ut på motorvägen. Men vädret var fint, vyerna vackra, inga vägproppar som gjorde pinan längre och vi pausade ofta. Och lite rumpskav är verkligen inget att gnälla över!

Jag hade i alla fall försökt rasta av mig lite innan rumpnötandet. Sprang intervaller för första gången på flera veckor. Tungt men jätteskoj!

Kram från Ingmarie