Sport +kultur = sant

Att gilla att sporta ensam är nog en förutsättning om man ska hålla på med t.ex löpning. Jag gillar att ha sällskap med andra men jag gillar lika mycket, kanske t.o.m mer, att kuta tillsammans med bara mig själv. Särskilt en dag som i dag när kroppen bara ville såsa runt i sitt eget tempo och tankarna var både överallt och ingenstans. 80 minuter egentid utan något mer mål än att ta mig framåt, inte blåsa bort i vinden eller halka i någon lerpöl.

Vattenbristen är sen länge över och vatten-nivån i Nissan är numera rekord-hög! Faktum är att ibland var t.o.m stigen dränkt! (Och nej, jag hoppade inte i.)

Vattnet i bassängen är dock konstant och i dag hade jag turen både att få sällskap av bästa Karin plus hitta ett av Halmstad Triathleternas simpass. Inplastat och klart! Bara att köra. Jag är inte i närheten av Karins farter, hon är liksom pro, men det spelar ingen roll. I en bassäng är man ändå nära!

Bara några stenkast från simhallen ligger Hallands konstmuseum. Så länge jag kan minnas har det varit en trist och intetsägande byggnad som jag besökt max en gång under mitt liv. Tills nu. Under flera år har den nu byggts om och restaurerats, bland annat av ovan nämnda Karin för hon är förutom en rackare på sport även en väldigt duktig arkitekt, och i oktober 2019 öppnades den på nytt.

Just i dag var det en föreläsning av konstnären Maria Stigsdotter Drott som berättade om sitt arbete med trädgården runt museet (där även Karin varit inblandad) och konstnären Mikael Ericsson som berättade om ljuskonstverket på den nya fasaden. Superspännande! Jag hade gärna velat följa med i Mikaels hjärna under en dag! Han var galet rolig och intressant att lyssna på. Maria hade jag velat följa för att framförallt lära mig mer och inspireras.

Förutom olika utställningar så finns det även en fin liten butik.

Och ett Café men så god mat att både jag och Karin höll på att dö mums-döden! Dessutom enormt service-minded. Rekommenderas!!!!

Men jag undrar ändå om inte toaletterna var bland det coolaste på hela stället. T.o.m bland det coolaste någonstans! Här hade jag kunnat sitta både länge och väl.

Så om du bor eller besöker Halmstad, missa inte denna pärla! Till sommaren kommer det bli en ännu större pärla. Jag lovar!

Kram från Ingmarie

Första gången är alltid speciell

Vet du, jag vet inte riktigt vad eller hur jag ska skriva nu….

Mitt livs första vernissage, som jag ju aldrig skulle göra, blev inte alls som jag tänkt mig.

Det blev så otroligt mycket bättre!

Jag är liksom lite mållös. Och glad, lycklig, överväldigad, förundrad, upplyft, inspirerad, förvånad och så himla tacksam!

Så många som tog sig tid att komma. Så mycket positiv energi och så mycket presenter! Det var ju nästan som om jag fyllde år!

Sex tavlor har fått nya hem och jag är säker på att de kommer trivas där!

Det finns egentligen inga ord bra nog men från hela mitt hjärta:

Tusen, tusen tack alla ni som kom. 

Foto: Carola Lassén

Kram från Ingmarie

Re-charged

Det blev ännu en övertidskväll utan ett enda toabesök och utan ordentlig rast. När jag äntligen blev frisläppt var jag så trött att jag nästan sov ståendes och höll på att missa tuben hem. Och det vill man inte för de går inte så ofta vid den tiden på kvällen/natten…

Men hur trött jag än var så är det (för mig) inte helt enkelt att varva ner när det varit full sula ända fram tills jag stämplade ut. Somnade jättesent och unnade mig därför en rejäl sovmorgon för i dag har jag varit helt fri! Och jädrans vad jag har laddat upp batterierna igen! Vattenlöpning med allra bästa Lisa t.ex. I egen bana i princip hela tiden!

Och lyxig middag tillsammans med mamma, Ulf och Anders. De, mamma och Ulf alltså,  är här bl. a för att vara med i morgon och det är så himla mysigt att de både kan och vill. Vi var på DowntownCamper by Scandic Café. Rekommenderas! Vego rakt igenom och så gott att vi alla dog mums-döden en smula.

Kutat har jag också gjort.

Och dansat lite vid Bagis fina skogs-julgran.

När jag kom förbi Söderbysjön såg jag till min förfäran att isen lagt sig på den.

Men när längtan blir för stark så… Jag måste dock hitta ett bättre “redskap” än en pinne även om den var stor och stark.

Kram från Ingmarie

 

Det jag aldrig skulle göra

När jag började måla igen för några år sedan var jag helt säker på att ingen utom Anders och ev. lärarna på Skaparladan skulle få se. Varför vet jag egentligen inte men jag antar det är det gamla vanliga att man liksom inte vill bli (be)dömd, jämförd eller utskrattad. Skitlöjligt såklart för om något är subjektivt så är det väl just konst oavsett form. Jag insåg det efter ett tag, mycket tack vare pepp och inspiration från kurskamrater, nära och kära. Efter ett tag vågade jag visa lite på Insta, hänga upp några tavlor på Kiropraktorkompaniet och på lördag ska jag t.o.m ha en liten visning där! Så kan det också gå när, och fastän, man säger ”aldrig”.🤪😄

Jag kunde flexa lite i dag så nu har alla de tavlor som ska vara med fraktats dit och är redo för att hängas upp.

Kanske jag borde känna mig pirrig och nervös men jag tycker faktiskt mest det ska bli otroligt skoj! Mina tavlor är väldigt mycket jag och jag gillar dem. Vissa mer än andra. De flesta är dock till salu om man är på det humöret. Dessutom vet jag att det bara kommer goa, snälla människor. Tillhör du dem, vilket jag är säker på att du gör, så är du välkommen till Olof Palmes gata 16 på lördag mellan kl, 14.30 – 17.30.

Jag bjuder på bubbel, glögg, lite gotter och erbjudande från Kiropraktorkompaniet.

Kram från Ingmarie

 

Bästa återhämtnings-vilan

Förutom lite stram baksida, särskilt i vänsterbenet, så känns det ungefär som vanligt i kroppen. Men jag har lärt mig att inte låta mig luras. Såklart kroppen är en smula tröttare efter en större utmaning än en helt vanlig träningsdag. Dessutom är jag ju inte 50 längre. Det tar längre tid att återhämta sig när man passerat det sträcket vare sig man vill eller ej.

Så jag har chillat i dag. Därmed inte sagt att jag legat i soffan. Då skulle jag få latmask-utslag. Eller något annat svårbotat. Aktiv vila är det bästa om du frågar mig. Städa må vara tråkigt men nödvändigt och man rör åtminstone på sig så det har jag gjort. Plus cyklat ute en kort runda, vattenlöpt en timme och kört ett hot vinyasa pass lika länge. Hur skönt som helst!

Jag har äntligen också tagit mig tid att fixa färdigt några målar-dukar som ska spännas upp.

Sen fortsatte jag på ett gammalt projekt. Mitt absoluta favvo-ställe för att finna lugn och ro, bli inspirerad och kreativ är som du kanske vet Skaparladan. Jag tokälskar att vara där. Hela stället andas kärlek och omtanke och Peppe, Jonna och Weronica som driver det är några av de mest fantastiska människor jag känner. (Och nej, jag är inte sponsrad.) Men jag kan ju liksom inte vara där hela tiden, faktiskt inte ens så ofta som jag vill och önskar, så för ett drygt år sedan skapade jag helt enkelt min egen lilla skaparlada. Eller snarare hörna…

Jag har(som vanligt) inte en susning om var just detta målarprojekt ska sluta och det är precis så jag vill det ska vara. Kravlöst, spännande och helt styrt av nyfikenhet och stundens ingivelse. Vad andra tycker bryr jag mig inte om ett skvatt. Det är mina tavlor och mitt måleri. Men för den som vill kolla finns några tavlor (5 stycken) hos Kiropraktorkompaniet vid Hötorget och inom en inte allt för lång framtid kommer det bli någon slags liten utställning för den som vill se mer. Och ja, de flesta tavlorna är till salu.

Kram från Ingmarie

En present med eftertanke. (Och mätta magar)

När Anders fyllde år gav jag honom bl.a ett paket till Fotografiska. Med mig inkluderad. (Smart va?)

I paketet ingick först en Brunch på deras restaurang högst upp.

Så här presenterar de sig själva: “Att vi serverar hållbar njutning som är god både för planeten och våra gäster är väl känt”.

Vidare: “Med Fotografiskas Hållbara Brunch ser vi tillsammans till att spara än mer på planetens resurser, de som det ofta slösas med vid bufféer. Att slänga mat är helt mot vår filosofi och vi finner ständigt nya vägar att kunna recycla/återanvända och upcycla/skapa ny råvara. Att upcycla, alltså att återanvända en produkt som ny råvara, gör vi till exempel med våra bullar. De som inte går åt mals ned och blir nytt smakrikt mjöl vilket nya bullar kan bakas av.”

Hur coolt som helst!

Om det var gott? O ja! Faktiskt obeskrivbart! En njutning för både mun, öga och mage.

Utsikten ingår! Och den finfina servicen.

Present-paketet fortsatte sen på själva muséet för att se utställningar som visas där nu. Jag är fortfarande tagen. Det var oerhört gripande, hemskt, vackert, sorgligt, fascinerande och extremt viktigt. Det handlar om hur vi behandlar, och har behandlat, varandra. Både två- och fyrbenta. Det är om vad vi gör med vår jord, om fantasi, skönhet, tidlöshet, uttryck och om hur viktigt det är att inte glömma vår historia.
Om du kan så gå dit och se detta!

Jag är extra tacksam över löpturen jag fick i morse. Förvisso tunga ben men vad gör väl det? Jag är fri, frisk, (hyfsat) hel och jag får vistas i sagoskogarna hur mycket jag vill. Det är äkta rikedom om du frågar mig.

Men jag ska erkänna att jag ändå är både ledsen och bedrövad över att utomhus-säsongen på Eriksdalsbadet är över för i år. Sista passet här ute på väldigt många månader… J-a-g-v-i-l-l-i-n-t-e.

Kram från Ingmarie

När man gör saker man för inte så längesedan trodde man inte kunde

Första grejen:

Två simpass på en dag. Det är förvisso inte första gången men det är första gången jag gör två pass med Coach Ville. (Med coach ö h t förresten.) Ena gången stod han på brygg-kanten när han drillade mig och Fredrik.

Mest teknik av olika slag men det är tröttsamt på sitt vis. Och vansinnigt bra!

Den andra var hans pass på pappret. Intervaller. Och det är garanterat alltid jobbigt.

Två helt olika pass men båda galet bra och kul! “Pappers-passet” var (inte helt oväntat) klart jobbigast.

Andra grejen:

Hänger upp några av mina tavlor så de blir offentliga och kan ses av i princip vem som helst. Så vill du kika finns de hos Kiropraktorkompaniet. (Ligger smidigt vid Hötorget) De flesta är även till salu om man är på det humöret.🤪

Läskigt som attan även om jag egentligen skiter i vad folk tycker. Jag har skapat dem och de är väldigt mycket jag. 😄 Konst är subjektivt rakt igenom och jag tror inte ens det finns någon riktigt bra definition på vad konst egentligen är. (?)

Ernst Billgren har i och för sig i sina två böcker ”Vad är konst 1 och 2” både ett kort och ett långt svar i båda böckerna.

De korta svaren är: “Ett sätt att tänka” och “Vem bryr sig?” De långa svaren är för långa för att stå här och inte riktigt så som man kanske tror de ska vara. 😁

Böckerna må utifrån titeln verka handla om enbart konst men faktum är att de handlar om livet. Roliga, kluriga, underfundiga och tänkvärda både frågor och svar. De är ruskigt bra och absolut läsvärda!

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 7

Det är enkelt att älska livet när man har det så här. Sova, äta, träna, måla, äta, träna, måla, sova i precis den takt man själv vill.

Två simpass, yoga, ett vattenlöpningspass, många timmars målande ute i det fria, meditation och lunch vid vattenkanten är lite av det jag pysslat med denna ljuva sommardag.

http://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/07/img_1942-1.mov

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 6

Ännu en gång vaknade jag tidigare än vad som kan vara nyttigt men jag antar det är för att hjärnan är full av färg, form och idéer. Så där så jag bara ville upp direkt så jag kunde få sätta i gång.

Men jag bestämde mig ändå för att springa först. Kolla vilken morgon jag bjöds på!

Och Djupsjön alltså.

Helt totalt och absolut omöjlig att motstå!

När klockan var 9 hade jag hunnit med både den där morgonturen, duschat, käkat frukost, cyklat till Skaparladan, målat i nästan två timmar och var redo för en hel timmes hjärtchackra-meditation som Jonna ledde ute i det fria. Fantastiskt!!!

Jag har jobbat på med mina idéer hela dagen och finslipat på en del andra målningar jag har. Och helt kasserat två av de projekt jag hade. Inte slängt dem men delat dem i två och målat över. Så kan det nämligen också bli. 🤪

Typ så här :

Fortsättning följer. De håller på att bli något helt annat med helt andra färger.

Jag for in till “stan” i dag också. Dels för (p)rehab på gymet för nu vet jag att det är hamstring som är ledset. MR visade ödem/vätskefylldad vid fästet och det är ju si då där bra om jag säger så. Det går över men det tar tid. Jag är i alla fall tacksam att inget var sönder och att jag har noll tendens till artros.🤩

Mest for jag hela vägen till stan för att besöka den här.

När jag och Anders var här för två år sedan var vi här i Gillfjärden och simmade och det var lika vackert då. Det var ju förresten även den sommaren jag hittade Skaparladan. Eller om det var den som hittade mig. Vem vet liksom…?

Gissa om jag fick en härlig simtur?!

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 5

Förhållandet till tid kan verkligen vara märkligt. Ibland vill man den ska gå fort, fort så att något kan starta eller ta slut. Ibland vill man att den bara ska stanna. Eller åtminstone gå väldigt, väldigt, väldigt långsamt. Det önskar jag den gjorde nu. Stannade. Eller åtminstone blev vandrandepinne-långsam. Så jag fick fortsätta vara här och leva detta målarliv jätte-länge till.

Det finns så mycket att upptäcka, se och göra i och runt Skaparladan trots att det troligtvis är en av de stillsammaste platserna du kan finna. Men det är väl därför det händer så mycket för i det lilla kan det ske stora saker.

Jag var inne en sväng i “stan” (dvs Norrtälje) i dag för att handla och gyma och höll på att få trängselsjuka! Helt ärligt tror jag att jag skulle kunna bli en riktig enstöring om jag inte ser upp. 🤪 Fast mest är jag nog helt enkelt en social ensamvarg.

Jag tror f.ö det här måste vara en av de tråkigaste träningsmaskinerna som finns.

Trodde det kanske ändrat sig sen jag körde sist för något år sedan men icke. 30 min. stod jag ut sen gav jag upp och hängav mig helt åt gymet. Det är skoj däremot. Nu lär det dröja ytterligare (minst) ett år innan jag testar igen.

Vattenlöpa i sjö kan jag däremot göra i princip hur länge som helst. Eller i alla fall tills jag fryser för mycket. Vilken frihet det är! Särskilt när man har en sån här skönhet helt för sig själv!

http://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/07/img_1839.mov

Djupsjön alltså! Vilken (ännu så länge) väl bevarad hemlighet. 😍

Kram från Ingmarie