Älskade onsdagar

Egentligen älskar jag alla dagar för de blir ju vad man gör dem till, eller hur? Jag tycker uppriktigt synd om dem som ogillar måndagar och bara längtar efter fredagen och helgen. Det blir ju liksom inte många dagar/år man gillar då. Så sorgligt att leva sitt liv så!

Visst har jag dagar som är mindre roliga men jag kan ärligt säga att 90% av mina dagar gillar jag. Om det är något jag ogillar så ser jag alltid till att göra något jag tokgillar så att det blir mest positivt. Vad är det annars för vits med att leva? Om man ogillar majoriteten av sina dagar menar jag.

Onsdagar är superenkla att gilla just nu. Dels har jag ju simningen i Långbrohallen. Det är guld att få vara där och att få träffa bästa Inger varje gång.

Det finns olika simpass att välja mellan och i dag blev det detta. Jag hann nästan hela.

Solen sken också på oss!

Att ha pass på Sats är en annan kul grej. Indoor Running 30 minuter kanske inte låter så märkvärdigt men jag lovar, man kan bli väldigt trött på den tiden om man vill. I alla fall på mina pass.

Jag har även börjat med en ny målarteknik. Nu när jag var i Skaparladan sist fick jag prova på att måla med gouache och blev helt såld så jag köpte ett set med egna färger. Skitdyra men väldigt dryga och värda varenda öre. Ännu så länge är det mest bara att jag leker och testar. Det vill säga som jag alltid gör när jag tänker efter. Jag har ju noll planer när jag börjar och vet aldrig hur eller var det slutar.

Sist men inte minst denna onsdag så blev det detta.

Simmade ut till isen och jag tror att i morgon går det att simma även från stranden. Det går fort med is-smältningen nu!

Har jag tur kan jag även få ett månskens-sim snart!

Kram från Ingmarie

Kategori märkliga skador

Kroppen kan då verkligen hitta på saker. Minns du att jag berättade om hur jag plötsligt fick så ont i vänster bröstkorg att jag nästan inte kunde andas? Det gjorde så ont att jag inte ens kunde sova!😱 Jag fattade verkligen ingenting. (Och gör förresten fortfarande inte.) Eftersom jag inte kunde sova tog jag en Ipren. Där går liksom gränsen. Eftersom jag tar det typ aldrig så somnar jag direkt! Sen försvann det onda lika snabbt som det kom!

Nu har (nästan) samma sak hänt med mitt korsben. Det kom efter Indoor Running-passet i måndags.. Helt från ingenstans. Fick nästan inte med mig högerbenet. I tisdags morse var det mycket bättre och jag sprang trail utan större problem.

När jag kom till jobbet började det igen. Samma sak att benet inte ville med och jag hade så ont att jag mådde illa. Att jag klarade av att jobba är ett mindre mirakel! När jag väl fick gå hem grät jag av smärta. Då har jag ont. Tog en halv Ipren och det var lite bättre i morse men långt från bra. Simma funkade dock finfint! Så härligt att vara i bassängen igen!

Tack och lov hade kiropraktorn tid i dag men inte ens han fattar. Ett mystiskt akut ryggskott av okänd orsak typ. Men han lossade hårda muskelspänningar och triggerpunkter med händer och nålar så förhoppningsvis går det snart över.

F.ö har jag skapat en “konst-sida” med en del av mina tavlor. Här hittar du den.

Kram från Ingmarie

 

 

Tillbaka i stan

Så var sista kursdagen till ända. Känns märkligt. Och lite sorgligt. Och väldigt tomt. Hade ju sett fram emot dessa två veckor både länge och väl och nu är det över. Det har varit fantastiska veckor och jag har haft så himla kul!

Vi har målat ända in i det sista. Och jag har verkligen gjort massor. Bilen var minst sagt full när jag åkte hem.

Jag hade en del gamla tavlor som inte var färdiga. Så här blev en. Från början till slut.

Här är en annan. Inte riktigt klar men nästan.

En runda i skogen blev det också. Blåsigt som attan och den där våren verkar helt ha tagit paus.

Nu är jag alltså tillbaka i 08a land i gen och det känns helt ok. Tråkigast är väl att packa upp. Denna fick dock åka soporna nu. Ingen kan i alla fall påstå att jag inte använder mina kläder ordentligt eller att jag shoppar plagg i onödan…

Det här lilla fina paket hade förresten kommit med posten. Coolt!

Kram från Ingmarie

 

Vild dag

Det där att testa nya grejer och “kill your darlings” som man säger inom ffa skrivandet (dvs man “dödar”/tar bort sånt man gillar men som inte passar in just där och då) kan vara både läskigt, spännande och sjukt härligt! Och man lär sig garanterat alltid något. Om inte annat hur man inte ska göra..

I dag gjorde vi en work-shop där vi jobbade två och två. Den andra valde ut tre färger och två verktyg vi fick använda på de fyra uppsatta pappersarken. Efter sju minuter fick man välja ett eget valfritt verktyg att jobba med i tre minuter till. Den som inte målade fick sitta och studera hur den andra gjorde. Tanken var inte att det skulle bli något utan mer se rörelser och metoder hos någon annan. Vi målar ju alltid i våra egna hörnor här och vet egentligen ingenting om hur andra gör. Efteråt diskuterade vi kort om hur båda upplevt det.

Det här fick jag att leka med.

Kanske kan det verka som en banal övning men den var oerhört lärorik. Både när jag målade och när jag tittade på.

Vår lärare Jonna gjorde också. Ärligt talat så gillar jag allt hon gör. Även kladd. Kanske för att jag gillar hennes sätt att uttrycka sig på trots, eller pga, att det är helt olikt mitt.

Mina tavlor har i princip alltid mycket färg på så vis att de är färgstarka. Och de där kvinnorna verkar förfölja mig…. Undra just vad en bildanalytiker skulle komma fram till…
Att fånga en bild på bild är snudd på omöjligt har jag märkt. Jag gillar denna jätte-mycket men så här på foto-bild är den inte sig lik. Kontraster och strukturer kommer liksom inte fram.

Jag kallar henne Glamour-girl.

Så det var det ena “vilda”. Att testa nytt och ta bort sånt man gillar för att (förhoppningsvis) få fram något annat. Jag har gjort massor av båda dessa dagar. Känner mig ruskigt modig nu!

Det andra vilda var havsviken. Wow alltså! Jag fick lägga stenar på kläderna så de inte flög bort. För i skulle jag!

Springa tröskelpass i ottan är väl kanske inte så “wild” men det har jag också gjort. 2 x 15 min. närmare bestämt! Bra gick det också. Trots galen träningsvärk sen i går. Men jag springer ju tack och lov inte så mycket varken med axlar eller armar.

Kram från Ingmarie

Två pauser

Det är mycket möjligt att det går men jag klarar inte av att måla non-stop 8-10 timmar/dag. Att skapa tar kraft för mig och då behöver jag ta pauser och göra andra saker. Ibland bara gå ifrån en liten stund (typ ta något att dricka eller gå på toa) men ibland behöver jag längre. Träna är perfekt. I dag åkte jag hela vägen till PT-Rafael ute i skogen. Så himla roligt att få träffa hans familj av två och fyrbenta. Rafael är en av de största djurvänner jag vet (ja, han är vegan så det är inte bara snack) och har oräkneliga “matbord” ute i naturen till de vilda djuren. Några är även på tomten.

Jag blev inte bara bjuden på fantastiskt god mat (vego-chili-con-carne) utan även ett rejält gemensamt pass i hans hemma-gym. För den som inte vet kan jag berätta att man behöver inte många kvadrat för att bli skit-trött. Katten Strumpan höll oss sällskap. Eller om det  var vi som höll henne sällskap. Man vet ju liksom aldrig med kisse-katter.

Andra pausen var nere i närmsta havs-viken. Ännu en makalöst vacker kväll. Jag börjar bli ruskigt bortskämd!

Snöat har det också gjort. Såklart. Riktigt rejält emellanåt Vem trodde väl att våren redan skulle vara här? Vi går i alla fall åt rätt håll (dvs mot varmare tider) så jag tror inte den kommer bli långvarig. Eller så riklig att det behöver snöplogas.

Kram från Ingmarie

 

 

Genom-lycklig

Som så många gånger förr när jag varit här så känner jag mig nästan löjligt lycklig. Du vet så där så det pirrar i magen och hjärtat liksom sjunger!

Men hur skulle jag kunna annat? Jag gör ju enbart sånt jag tycker om att göra. Inga plikter, inga klocktider, inga krav, inga sjuka människor och inte ens någon struktur. Jag verkligen bara är.

Tränar, yogar, målar, mediterar, äter, sover och badar. Dessutom är det ju makalöst vackert och fridfullt här.

Har du något ställe du känner dig så där genuint genomlycklig på?

Kram från Ingmarie

Bra återhämtnings-grejer

Riddersholms naturreservat ligger längst ut på Rådmansö vid Kappelskär. Jag har kutat där flera gånger och blir lika hänförd och lycklig varje gång. Det är ett ställe som jag på ett sätt inte vill berätta om för jag vill det ska fortsätta vara lika lugn och fridfullt som det är. Samtidigt vill jag ju berätta för att fler ska få chansen att uppleva detta ställe.

När jag kom hit för en dryg vecka sedan var det i princip omöjligt att kuta där pga all snö och is. Nu är allt borta! Otroligt! Det finns flera olika trails att välja på men även fina skogsvägar. Jag valde båda. Absolut perfekt för att ett par trötta ben för jo, lite känns det allt i benen från gårdagen. Vore väl en smula märkligt annars.🤪

Jag avslutade här så här.


På tal om att inte vilja berätta om vissa platser men ändå vill så har jag börjat andra målarkursen på Skaparladan Lyllos mig!

Det här är en oas för kropp och själ och ett fantastiskt ställe att återhämta sig på alla sätt och vis.❤️


Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

 

 

 

(Tillfällig) avslutning

Att vara här är ett av de bästa sätten för mig att tanka energi, bli inspirerad, tagga ner, andas, upptäcka och skapa tid till eftertanke och stillhet. Hela Rådmansö är liksom som en stor energiboll men utan att den stressar upp en.

Och Skaparladan… Det är själva rosen på tårtan och navet i hjulet. Det är här inne och runt omkring min kreativitet väcks och spirar. Jonna och Peppe (och Weronica) har verkligen lyckats med sin dröm om att skapa en skaparlada.

På avslutningsdagar, som i dag, får man alltid Rådmansöbageri-bullarna. Kanske världens största kardemumma-bullar?

Det var sista dagen för denna kursen men redan på onsdag börjar jag nya målardagar! Så det går verkligen ingen nöd på mig just nu. Jag njuter och är så där lycklig att jag helst skulle vilja slippa att sova.

Hur skulle jag kunna något annat förresten? När jag har det så här inpå knuten.

Kram från Ingmarie

Slutkörd men energifylld

Lustigt hur man kan vara helt slut samtidigt som energin sprudlar. Eller kanske det egentligen handlar om att jag redan längtar till i morgon men just nu orkar jag inte ens tänka tanken på att göra något mer än att skriva klart detta och sen masa mig i säng.

Kanske förklaringen till min megatrötthet finns i dagen. Den har varit fantastisk på alla sätt och vis!

Tidigt i morse sprang jag intervaller. 24 x 60-30. På grusväg utan ens en millimeter snö eller is. Solen, och för all del min ansträngning ,gjorde att jag blev så varm att jag fick ta av mig översta tröjan!

På eftermiddagen rev jag av en timme på gymet i stan.

Det finns ingen “höftlyft-maskin” så uag fick köra denna i stället. Inte samma sak men bättre än inget.

Jag har fått en extremt mystisk ”skada” som jag inte ens vet när den uppstod. Någon gång i går kväll när jag inte gjorde något särskilt alls. Megaskumt! Hela vänster sida av min bröstkorg plus axel gör jätteont. Verkligen jätteont! Särskilt vid vridningar. Och djupandning. Tack och lov blir det i alla fall inte sämre vid träning. Tvärtom. Kan jag ha sträckt mig när jag vridit på målar-plattorna? Fast det borde jag väl märkt?

Mitt på dagen hade vi dagens andra meditation ute i skogen. Peppe ( och Inga) guidade. Underbart! 🙏🏻

Den första var i morse och den tredje var vid kvällens brasa under fullmånen.😍 Snacka om magi!

Sen har jag förstås målat.😁 Många timmar.

Har jag sagt att jag älskar att vara här?

Kram från Ingmarie

Tyst dag

På Skaparladans målar-retreat har man alltid en helt tyst dag. I dag var den dagen och det har varit så otroligt skönt. Jag älskar de här dagarna. De är extra lugna, extra softa, extra långsamma och såklart extra tysta. De gör att det är mycket enklare att tagga ner och vara i nuet. I går kväll skickade Peppe med oss ett kuvert vi skulle öppna nu på morgonen som start på dagen.
Så här såg det ut.

Så himla bra grej!
En del gör jag i och för sig redan, som att le, känna efter hur kroppen är, yogar långsamt, mediterar och känner efter. Men frukosten brukar inte vara riktigt så “medveten”. Jag gick dock långsamt till samlingen. Det är jag bra på!

Hann även gosa lite med katten Jonsson och fascineras över årets första blommor!

Att vara tyst en hel dag är en baggis för mig, trots att jag gillar att prata, utom när jag träffar någon som säger hej. Som på löpturen. Det hjälper inte att jag vinkar,  jag känner mig helt enkelt oartig! Löjligt, jag vet.

Det var hur som helst magiskt att springa. Strålande sol och både vårdoft och vårljud!

På den tysta dagen blir man dessutom alltid serverad lunch. Hur lyxigt som helst! Och gott! Löksoppa och vego-mackor. Årets första utelunch!

Mycket målande har det också blivit.Tänkte först skriva “förstås” men faktum är att det behöver inte alls vara så bara för att man är på målar-läger. Ibland behöver man vila och ibland saknas kreativiteten. Det är det som är så bra här. Det finns inga måsten och man är helt fri.  Men jag fick flyt och att det kändes liksom som det  “lossnade”. Tänkte mycket på orden jag valt och helt klart hjälpte de. När jag släppte taget och känner tillit händer det (oftast) grejer!

Vad tycks om mina nya fina och fluffiga målar-skor? Visst är de söta!

Det är inte så jobbigt rent fysiskt att måla men jag blir galet trött mentalt. Då är det bara att ta en paus. Jag åkte och badade och vilket bra val det var för vilken kväll!!!

Har du varit (frivilligt) tyst en hel dag?

Kram från Ingmarie

(Ps. Min pappa är lite bättre om du undrar…)