Nedräkning

Påsk-jobbandet är över och jag har börjat räkna ner.

Jag har nämligen sagt upp mig.

Det har inte varit ett helt enkelt beslut för trots bristen på pauser, den konstanta röran, oron över att missa något och/eller göra fel, bristen på plats(er), den höga ljudnivån, bristen på struktur,  letande efter läkare/läkemedel/vårdplatser, underbemanningen och den etiska stressen som ständigt gnager så är jobbet oftast roligt och 99% av kollegorna toppen.
Men jag fick erbjudande om ett annat jobb som jag är nyfiken på och som väldigt sällan har lediga tjänster så jag sa ja. Samtidigt vet jag inte om det är ”min grej” men jag vill verkligen prova. Akuten finns kvar och jag är välkommen tillbaka om jag vill vilket är jätteskönt att veta.

Det nya jobbet börjar i slutet av maj och kommer vara betydligt annorlunda och högst troligt mycket lugnare på många plan.
Vara ute i skogen kommer jag dock vilja och behöva oavsett vad och hur det blir.

Även om det blev väldigt hastigt kallare så har värmen som var och regnet som kom gjort att naturen har exploderat i grönska. Så galet fint att det är snudd på ofattbart eller vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Långfredag

Det svänger snabbt minsann. Både när det gäller hur kroppen känns och hur vädret är. 🤪

Jag var dödens sovtrött när jag sprang hemifrån men på mindre än tre minuter var allt sovludd i både knoppen och kroppen helt borta!
Faktum är att det hände ganska exakt när jag kom fram till Broddesonsgatans enorma allé av körsbärsträd! Så pampigt och vackert att jag dog underverks-döden direkt! 😍

Och bättre blev det! Galgberget bjöd på sån där magi som bara bokskog och vitsippor kan och jag hade dessutom bästa sällskapet av Maria och Eeva!

Från lunch och hela eftermiddagen var jag på galleriet. Massor av trevliga människor, både välkända och okända, var inom för att säga hej och kolla på allt som finns där. Så roligt!

Nästa gång ska jag dock ha extra mycket kläder oavsett utetemperatur. Jag frös ganska duktigt på slutet och blev inte direkt varmare av att cykla hem i kyl-vinden. (Vart tog värmen vägen??)
Helt ärligt var jag egentligen mest sugen på att sova under en tjock filt.

Så blev det dock inte….

Jag ” kom på” att fredag = crosstraining på Sats = svettfest i kubik. Plötsligt var både träningsvärk och sömnvirus borta!  I stället för soffan i mysbrallor blev det träningskläder i träningssalen och vi kan väl säga som så här; Jag var  varken sömnig eller frusen efteråt.😅🤪

Nu är jag hemma-hemma igen och försöker ladda för en helg på akuten.

Glad påsk!

Kram från Ingmarie

 

Bra sommartecken?

Min stora, stora jättestoraförhoppning är att det blir en extra lång, varm och solig sommar 2025 så jag hoppas att det faktum att det var en sommardag redan i dag är ett bra tecken.

23 grader, klarblå himmel och sol är min typ av väder som du vet. Det hjälpte dock inte för att få benen pigga men med tanke på att jag sprang lopp för bara 4 dagar sedan, gårdagens svettfest och vind från precis alla håll och kanter så gick det ändå skapligt.
Intervallpasset 12-10-8-6-4 minuter är inte heller precis en walk in the park oavsett om benen är pigga om du frågar mig.

Återhämtningen hade jag på mitt absoluta favvo-ställe.
Stranden!
Hittade en perfekt sand-dyna och det var snudd på ofattbart härligt!

Egentligen hade jag inte tänkt gymma med tanke på gårdagen men eftersom jag ändå skulle dit för att ha mitt pass så blev det som det blev. Jag fick feeling och glömde nästan bort tiden! Helt klart är jag väldigt bra på att ta ut mig även utan en instruktör…

Yin yogan var verkligen perfekt att ha efteråt.

För att inte tala om kvällsbadet!

Hoppas du också har haft en fin dag!

Kram från Ingmarie

Motstånd

Det är fascinerande det här hur man (jag) innan jag ska göra någon särskild grej kan fasa för det och nästan ha lite små-ångest men sen när jag väl har börjat och blir klar så längtar jag redan till nästa gång.

Faktum är att det kan gälla ganska många grejer men ändå väljer jag att göra det istället för att stanna i det enkla bekvämlighetsträsket. För det är just det att jag har lärt mig att den där första känslan är väldigt osann och att den till 99,999999% kommer att gå över plus att känslan efteråt är både längre och härligare. Dvs om jag inte utsätter mig för ”obehagligheter” så får jag ingen belöning.

Simning är en typisk sån grej. Jag har i princip alltid ett litet motstånd till att ta av mig kläderna och hoppa i vattnet men det dröjer max en simmad bassäng-längd innan allt det motståndet borta och jag verkligen njuter av att vara i plurret.

2000 m blev det trots att jag från början nästan inte ens ville cykla till simhallen. Visst är det konstigt vad hjärnan kan hitta på!?

Gå på gruppträning kan kännas enormt motigt innan och jag kan ibland vara sjukt trögstartad men när jag väl fått upp värmen och ångan vill jag nästan inte sluta trots att mjölksyran gjort både armar och ben darriga som asplöv. Marinas onsdags-klasser (ja de är två på raken) lämnar ingen svettfri. Galet skoj och galet jobbigt!

Luras din hjärna också på dret här viset?

I morgon ska det bli sommar här men mot det finns absolut noll motstånd utan bara längtan. I alla fall om jag får vara ute i det.

Kram från Ingmarie

Inget särskilt

Förlåt tjatet men naturen nu alltså! Det är ju så galet vackert att man nästan svimmar!

Sprungit både i går och i dag och benen har märkligt nog känts ganska pigga. Även på jobbet och tur är väl det för där nöts som bekant inga stolar…

Roligare än så är det inte här just nu. Vardag helt enkelt och det är väldigt bra det också. Vad hittar du på?

Kram från Ingmarie

Återhämtning (?)

Att gå/springa omkring på betonggolv 8+ timmar med bara kort matpaus och ett ynka toabesök är antagligen inte den bästa återhämtningsmetoden efter ett lopp. ( I alla fall inget jag rekommenderar.) Det jag gjorde innan däremot, det var fin-fint.

Promenad i grönskan, särskilt nu, är garanterat bra för alla oavsett och jag säger det igen, kan någon bromsa tiden nu?

Lägg till ett varmt yogapass så var både kropp och knopp nöjda.

Är verkligen glad att jag har detta ställe så nära. Massor av bra klasser, events och kurser.

Där inne drog jag detta kortet. Tror det var det sista tecknet jag behövde.. Fortsättning följer!

Kram från Ingmarie

Österlen trail 10 år och Friden

Österlen trail är utan tvekan ett av vårt lands vackraste lopp och ett av mina favvolopp alla kategorier. I år firade de 10 år och jag hoppas det blir minst lika många till. 🙏🏻

Förra gången jag kutade det var för två sen då jag valde att springa 60 km.

Detta året nöjde jag mig med 22 km. Om jag inte minns helt fel har jag gjort det minst två gånger innan varav ett som springande reporter för RW..
😅
Det finns även 14 och 6 km som man kan kuta i morgon så det är verkligen ett evenemang för alla!

22 km är helt klart kortare än 60 men det betyder inte att det är en easy walk in the park. Backarna är både sega och branta, ”staket-stegarna”, spången, naturhindren, stockarna och de supersmala stigarna som inte tillåter ens en bergsget att springa om är många och avlöser varandra hela tiden.

Innan start. Fullt i princip alla klasser.

Trapporna innan mål är  vida beryktade och inte att leka med men just i dag gick de konstigt nog riktigt lätt.

Mest är det ändå så bedårande vackert att jag nästan tappar andan vilket ju är mindre bra när man samtidigt ska kuta.🤪

Banan är välmarkerad och går genom skog, över ängar, på grusvägar och som sagt var upp och ner. Upp går ju an men för en som lider av svindel är en del av nedförsbackarna en rejäl utmaning! 😱 Men jag höll mig på benen, tog det lugnt och njöt precis hela vägen.😍

16 minuter långsammare än för 8 år sedan men en 3e plats i min åldersgrupp. Det är jag jättenöjd med! Älskar den fina medaljen som dessutom luktar underbart av tjära!

Hängde kvar en stund innan vi for mot havet. Jag badar ju mer än gärna men just i dag var det lite extra nödvändigt inför finalen på denna mini-resa.

Några kilometer utanför Kivik ligger Friden – vid vägs ände.. Jag hade aldrig hittat det utan vår vän Helens tipsande för det ligger verkligen vid vägs ände! Så mysigt! Extra härligt att få uppleva detta med våra fina vänner!

Deras grej är pizzor men inte vilka som helst. Här snackar vi hantverk med extra allt och t o m jag som inte är någon särskilt stor pizza-fan dog njutar-döden flera gånger om!

Nu är vi hemma och jag säger tack alla och allt för i dag!

Kram från Ingmarie

En fredag med allt möjligt härligt

Yin Yoga med singing bowls. Ja du hör ju redan på namnet att det måste vara något speciellt och det var det! Min själ svävade helt iväg. Underbart!

Tror det blev extra härligt eftersom jag kom dit direkt efter att ha simmat 2000 m. Då passar det liksom perfekt med värme och lugn.

Lunchen åt vi på Sveriges kanske mest gömda pärla. Borgeby stenugnsbageri & café
ligger nämligen väl gömt i ett megatrist industriområde. Det var rena turen att vi hittade det en gång för längesedan när vi var i krokarna. Jättemysigt och jättegott och så fantastiskt att kunna sitta ute i deras träödgård i solen.

Lite mer österut ligger Ale stenar. Vi har varit där en gång förut, jag springandes och Anders körandes för att plocka upp mig när jag var klar, och den gången var vi verkligen inte ensamma. Ale stenar måste vara ett av Sveriges mest besökta platser men i dag var vi där helt ensamma! Vilken magi!

Nu är vi dock här. I gulliga Simrishamn. Där vi snabbt konstaterade att husen inte är gjorda för anders.

I morgon åker vi till Christinehof slott där jag ska få (hoppas jag) njuta av 22 km i vacker natur. Ser verkligen fram emot det!

Kram från Ingmarie