Rädsla (?) och sånt som är trevligt

Många undrar om jag inte är rädd för allt våld och kriminalitet när jag är här. “I USA skjuter de ju hej vilt hur som helst”.
Faktum är att jag fick samma fråga när jag bodde i Stockholm för där var ju “folk tokiga”.

Det är troligtvis mer våld både här och hemma och de flesta skolor här har numera helt låsta områden så ingen kan komma in. Tyvärr tror jag det bara är en tidsfråga innan det blir samma i Sverige.

Utanför Walmart står det alltid tungt beväpnade vakter och vissa supermarkets har det också men inte utanför ex caféer, andra butiker, gym eller teatern vi var i för några veckor sedan. Jag vet inte riktigt hur man resonerar men jag antar att det handlar om någon slags statistik på var det har/kan hända något.

En sak som man dock inte bryr sig så mycket om är trafiken. Albuquerque-borna är ökända för hur de kör och jag förstår verkligen varför. Hastigheten hålls ytterst sällan, man åker zickzack utan att blinka och genar gärna p-r-e-c-i-s innan en avfart. (!!!) Skitläskigt!
Det är förbjudet att prata i mobil utan handsfree och att ö h t pilla med den medan man kör men jag ser var och varannan göra det ändå. Vid “Stopp-märket” bromsar man bara in och köra mot rött är inte alls ovanligt. Polisen bryr sig helt enkelt inte enl de som bor här och det är ju helt galet! Helt ofattbart att det inte händer mer olyckor men kanske de har mer koll än det verkar?

Det som dock är bra är att de flesta är mycket hänsynsfulla och släpper fram en om man t ex är i fel fil och man får alltid svänga höger även om det är rött. Sjukt bra!

En annan väldigt hänsynsfull sak jag upplever många amerikaner i allmänhet och här i synnerhet är att ursäkta sig om man t ex ska gå förbi någon, råkar gå för nära eller bara allmänt “är i vägen”. “Excuse me” är lika vanligt som “thank you” och jag tycker det är både trevligt och liksom respektfullt.

När jag springer på trailsen så hejar 90% av alla och man lämnar plats för varandra oavsett om man går, springer eller cyklar. På gymet blir man alltid välkomnad och önskas en fin dag när man lämnar vilket också är trevligt och något jag vet många gym tagit efter i Sverige. Det är så små saker som gör att man kan känna sig sedd och glad så det är något som de flesta kanske borde tänka på.
Eller vad tycker du?

Så för att sammanfatta det jag började med, om jag är rädd, så är svaret nej. Inte för att jag inte tror att det kan hända något utan för att jag vägrar låta mig skrämmas av en förhållandevis liten grupp galna människor. De flesta är trots allt godhjärtade och vill väl. Sen tänket jag att man naturligtvis inte ska utsätta sig för risker men att det faktiskt kan hända otäcka saker precis var som helst. Även i små hålor i Sverige.

Löpturen vid berget var helt odramatisk. Träffade två par som var ute och gick och två gäng mountinebikers. Resten var det bara jag, solen och den där magiska utsikten.

Kiropraktorbesöket, Athletic yogan, projektjobbet och pluggandet var lika odramatiskt men däremot trevligt, härligt, roligt och lärorikt.

Kanske allt handlar om vad man fokuserar på? Om jag hade letat efter elände hade jag helt klart hittat det men vad skulle det göra för gott?

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

Shamrock Shuffle

I dag är det St Patricks day och fastän det är en irländsk tradition så firar man dagen även här med en massa olika slags aktiviteter, parader, shamrock-kostymer och jippon. The Shamrock, treklövern, är en symbol för vårens återkomst och i det forna Irland var det även en symbol för deras stolthet över sitt arv, sin kultur och ogillandet av att engelsmännen försökte ta över deras land på 1600-talet.
Irländarna som flyttade hit tog med sig traditionen och som med så mycket annat har amerikanarna gjort det till en festlighet med allt vad det innebär. Den största paraden är på Manhattan men det finns nog inte en enda liten håla som inte firar på något vis.
Jag tycker sånt är skoj fastän jag såklart fattar att det även blivit en kommersiell grej precis som jul,  mors/fars dag, hallowen osv osv.Man får se till att inte dras med i köphysterin bara utan fira för firandets skull tänker jag

Hur som helst, jag spontananmälde mig till ett Shamrock lopp i går trots att jag visste vilka jobbiga backar det skulle innebära. Senast jag sprang det var för 5 år sedan så jag borde väl ha glömt men vissa grejer biter sig tydligen fast lite mer än andra. Haha!

Starten var redan kl 9 och på andra sidan stan så det var tidig uppgång. Hade jag inte varit anmäld vet i sjuttsingen om jag ens hade kommit upp!

RunFit är en av de största arrangörerna av lopp här och som alltid är det ordning och reda. De är proffs!
Det fanns 4 miles (ca 6,5 km) , 10 km och 10 miles (16 km)  att välja på. Jag valde den första.

Målet var att ha en bra känsla och inte tokdö mitt i eller på slutet och jag tycker jag lyckades riktigt bra.  Visst blev jag ruskigt trött i uppförsbackarna, särskilt den sista som är 1 km in i mål, men jag höll liksom ihop! Morgonen var sval men jag frös inte när loppet väl var i gång. Tvärtom!

Etta i min age-group och 7a totalt. Några minuter sämre än för 5 år sedan men det är ok! Jag kanske är jättetöntig men jag tycker faktiskt det är jätteskoj att vinna min AG och få medalj! faktum är att jag tror det skulle locka många fler (ffa äldre) att våga springa i ex Sverige om man hade det oftare.

Hängde med lite kompisar efteråt, åt lunch, körde poolrun och chillade i jaccuzzin innan jag for hem för att plugga, måla och jobba lite. Man hinner mycket på en dag när man går upp i snorottan men jag vet också en som kommer somna ovanligt tidigt så summan av kardemumman blir antagligen ändå densamma.

Kram från Ingmarie

 

Lyxiga aktiviteter

Jag har ju berättat om Yael innan, hon som har bl.a Athletic yoga, och hur mycket jag gillar hennes klasser. Hon är utan tvekan en av de bästa instruktörer jag någonsin träffat och de är ju en del genom åren.
Dagens yoga var lika bra som alltid. Varje vecka är det nya flöden och nya utmaningar. Jag begriper helt ärligt inte hur hon hinner och kan få ihop så många variationer. Helt makalöst! Det är en sådan oerhörd lyx att få ta del av hennes kunskap så här enkelt. Bara boka i appen och sen ta sig dit.

I dag hade hon dessutom ett extra-insatt meditationspass som jag (såklart) var med på. Jag gör ju det själv lite varje morgon men det är extra lyxigt och skönt att få någon som guidar en i en varm, tyst och lugn sal.

Fick även till lite styrketräning, sim och jaccuzzi-chill.  Sports&Wellness är verkligen en stor lekstuga för träningstokiga oavsett vad det gäller och vilken nivå man är på. Här finns aktiviteter för såväl barn som mittemellan och äldre. Allt finns. Även t ex handdukar, schampo, balsam, hårspray och olika slags bastuar. Det enda jag saknar är ett isbad. haha

Lunchen åt jag ute på en stilla och tyst plats nere vid floden bland flådiga gårdar och vackra djur.

Jag fick också ett ryck och spontananmälde mig till ett lopp som jag förhoppningsvis kan berätta om i morgon. Dagen som sådan kanske inte var bästa laddningen men ännu en film i (hemma)biosalongen var det garanterat!

Kram från Ingmarie

 

STORM

Tro det eller ej men det kan vara dåligt väder här också. “The windy season“, dvs den som är nu, kan bjuda på riktigt hätiga svängningar. Från att ha svettats i solen så var det bara för mig att packa på mig varenda värmande plagg innan jag vågade öppna ytterdörren. Utan luvan hade mössan flugit av så ja, du fattar kanske styrkan på vindarna!

Att springa i hård vind är aldrig enkelt, inte ens när det är medvind, och det är definitivt inte enklare när motvinden är i uppförsbackarna på 1900 m ö h. Helt ärligt gick jag en hel del för att vara säker på att inte få benen vindkastade precis vid några stenar. Dessutom var mina ben sjukt trötta sen i går och jag hade en träningsvärk på ställen jag knappt visste jag hade efter den där Barre-yogan. Så det var lite dubbelt utmanande att ta sig an kastvindarna och hagelskurarna om jag säger så.

Samtidigt så gillade jag det! Det var en häftig känsla och upplevelse och jag var aldrig rädd. Faktum är att jag nog är mer ängslig för flygande saker hemma än här eftersom det som ev kommer flygande oftast bara är lätta grenar. (Det skedde dock inte i dag)

Tack och lov varar detta som sagt var aldrig länge. Efter vattenlöpning senare på dagen njöt jag av solen i jacuzzin.

Och kolla regnbågen! Jag vill påstå att jag just nu bor precis under dess port!

Kram från Ingmarie

Många hurra

Ett av de riktigt stora projekten jag jobbat med här hittills, organisera och städa ett av dubbelgaragen, är klart! Hurra!

Enda gången jag var ute på hela dagen var när jag sprang!

Det har tagit många svettiga och skitiga timmar men oj vad bra det blev! Nästa jobb-projekt är betydligt pilligare m,en det börjar jag med först i morgon. I dag har jag bara lekt!

Jag började vid floden. För att riktigt festa till det tog jag mina nya “fart”skor. De andra var verkligen utslitna men om du är som mig så märker man det inte förrän dels sömmarna börjar spricka och dels vilken skillnad det är med nya.

Jag tyckte de klämde lite och på köpet hade jag “fel” sockar. Du vet såna som kasar ner under foten. Men jag tänkte att jag provar och vilken tur att jag gjorde det för jösses alltså! Detta var snabbare än på väldigt länge även på sealevel! Hurra igen!

Inte vet jag vad som hände men kroppen liksom bara svarade. Jag tror att det dels beror på att jag varit här i 4 veckor nu och har hyfsat vant mig. Det tar tid att vänja sig vid höghöjden, de har det alltid gjort för mig, och det blir banne mig inte lättare av att jag blivit äldre men det är helt ok!

3 x 5-3-1 minut dusted and done! Plus lite hopp&skutt övningar efter.

Passade även på att göra lite sköna yogamoves ute i solen. Tycker det är jättehärligt efter löpning och särskilt efter intervaller. Bra sätt att liksom sträcka ut, samla ihop sig och lugna ner kroppen.

Jag körde styrka också. Dock inomhus.

Och avslutade med ett Barre yoga pass. jag tycker det är riktigt skoj! Lite extra coolt att det är  blinkade ljuskronor och poppig musik. Om man ser det utifrån kan det nog verka mesigt och det är liksom inte svettigt men shit alltså! Jag kunde nästan inte gå efteråt! Jacuzzin satt verkligen extra fint just i kväll.

Så hurra för allt detta!

Kram från Ingmarie

När en dröm blir sann!

Du som känner mig och/eller har följt mig här ett tag vet ju att jag älskar Newton-skorna och att jag haft dem i en väldig massa år.
Främsta anledningen är att de är de enda skor mina knöliga fötter tolererar. Jag har verkligen, verkligen försökt med andra modeller men de funkar aldrig. De kan kännas bra i butiken och första passet men sen kommer smärtan igen. Det finns inte en enda läkare, fysioterapeut eller människa som sett mina fötter som inte undrar hur jag springa ö h t med tanke på hur fossingarna ser ut och hade det inte varit för att jag hittat dem tack vare min vän Daniel så hade jag antagligen inte kunnat det heller.

Det jag gillar med dem förutom att de har en uppbyggd framfot och därmed passar mitt löpsteg perfekt är att de inte har några hårda sömmar som skaver in på mina fötters alla knölar.
Jag gillar också att de är färgglada, att det finns flera olika modeller att välja mellan och att de liksom studsar fram. Sätrskilt när de är nya! Jag behöver heller aldrig gå/springa in dem utan kan direkt ut och kuta. (Är man helt ovan vid dem rekommenderas dock en försiktig tillvänjning.)

Sen 2021, när jag först såg att det gick att söka, så har jag försökt bli ambassadör för dem men utan att bli utvald.

Tills nu!

Jag är en Newton-ambassadör och en del av deras team!

Det är nästan så jag fortfarande tror det är en dröm men det är faktiskt sant så grattis till mig!

Det extra bra är att jag kan erbjuda dig rabatt på skorna också! Om du använder koden FAMILYANDFRIENDS så får du 20% rabatt. Du hittar hemsidan här.  I april kommer de även ha carbonskor för den som är sugen på det!

Jag firade detta med en fin runda nere vid floden i The Bosque.

Och simning under solen. Egentligen hade jag tänkt yoga i dag igen men vem vill gå in när det är så här?

Kram från Ingmarie

Åt andra hållet

Som du kanske märkt brukar mina rundor vid bergsfoten börja uppåt. På så vis har jag ju liksom det lätta på slutet.

I dag gjorde jag tvärtom.

Om du frågar mig så är detta mycket jobbigare. I alla fall på höghöjd.Benen vänjer sig snabbt vid att rulla nedför och både de, hjärta, lungor och skalle hamnar i någon slags chocktillstånd när det sen blir uppför. Det gick inte snabbt om jag säger så, ibland hade jag knappt styrfart,  även om det ansträngningsmässigt kändes som jag sprintade.

Jag gillar dock denna rundan som går ner till John B. Robert Dam och när chocken väl lagt sig så är det bara att gneta på.

Trots att jag trodde jag hade gnetat på flera evigheter så fick jag springa extra-loopar för att få ihop de där 2 timmarna jag hade bestämt. Det syns väldigt tydligt på Garmin-appen var det var upp och ner. haha

Yaels yoga kändes extra härlig i kväll även om den emellanåt är rejält utmanande. Hon är verkligen outstandig bra!

I morgon ska jag berätta en jätterolig grej för dig!

Kram från Ingmarie

 

Sommartid

I natt hoppade klockan fram en timme och precis som i Sverige verkar de flesta tycka att allt detta klockändrande mest bara är onödigt och förvirrande. Själv hade jag röstat för sommartid året runt!

Hittills har telefonen alltid ställt om sig automatiskt men för att vara på den säkra sidan ställde jag två alarm, ett för den nya och ett för dem gamla tiden,  plus timer.

Jag vaknade ändå t o m före klockan trots att det var innan min vanliga “gåupp-tid”. Verkligen intressant!

Tidig morgon här är det ofta ganska svalt, t o m riktigt svalt, men så fort solen klättrat över bergskrönet blir det så där perfekt varmt och skönt. Denna morgon var inget undantag och det var så vackert att jag tappade andan. (Ja förutom av uppförsbackarna vill säga…)

Med en sån start kan det i princip inte gå fel resten av dagen.

I lagom tid för att jag inte skulle hungra ihjäl mötte jag Erin på Flying Star café.för en brunch. Från början var det tänkt att det skulle bli en frukost men vi var smarta nog att tänka om för varför gå upp så tidigt att man måste springa i mörker? Särskilt för Erin som slavar dagtidspass på sjukan.
Egentligen hade jag velat kuta med henne men hon är en sån där racersnabb rackare och dessutom uthållig som få. Har man kutat 100 miles (16 mil) är man det. För mig är det så långt att det är ogreppbart!

Vi chattar näst intill dagligen men ändå kunde vi prata i timtals i dag. Så himla härligt att kunna sitta ute så här och njuta av solen utan stress! Och ja, maten var också god!

Helg betyder också lugnt både på gymet och i bassängen. Märkligt nog. Kanske är det som min vän Marcus skojade att alla är nog i kyrkan på söndagar? Sånt är viktigt här som du kanske vet. Folk stressar dit och stressar därifrån. Många har dessutom ett vapen i undangömt i bilen. Ännu mer märkligt…

Jag njöt i alla fall av egen bana i sommarvärmen. Har jag sagt att jag älskar denna bassängen? Det bästa är att det finns en ännu bättre som öppnar i april!

Kram från Ingmarie

Vad var det jag sa och ett av alla dessa val

Jag hade rätt för vad var det jag sa (skrev) i går? Att senast i dag skulle solen skina igen och det har den verkligen gjort!

Ända tills den gick ned igen.

Högst uppe på berget är det dock snö. Ser du det?

I morse var det dock ruskigt kallt. Det var t  o m snö (!!!) på min bil! Inte konstigt jag tog på mig en massa kläder fastän jag borde ha lärt mig hur det blir när solen kommer fram vid detta laget…

Från början hade jag en svag fundering på att kuta det där King of the hill men så sansade jag mig och tänkte till lite. (Jodå, det händer! haha!)

Dels är det en bit att köra, dels var det snortidigt, dels var det dyrt (som allka lopp och allt är här nu) och dels skulle det innebära att jag skulle bli sliten och därmed kanske inte kunna göra och träna det jag vill på ett tag.

Så jag valde annat. Började med 3 x 10 min på trailsen nere vid floden i stället. De är inte helt lättsprungna för kurvorna är ibland över 90 grader och bitvis är det lös sand.

Redan efter halva den första kokade jag för då hade solen helt kommit genom molnen. Ljuvligt!
Intervallerna var tunga ,men jag höll i alla fall hyfsat jämn fart. Har fortfarande lite svårt med höghöjden. Det går superlätt i början men sen tokdör benen. Jag återhämtar mig i alla fall blixtsnabbt så det är positivt!

Drog direkt till gymet och körde igenom kroppen. Mycket folk men det är aldrig någon trängsel och det är liksom alltid både tyst och lugnt. En anledning till det är att det inte är någon musik o ch en annan att det är stora ytor med heltäckningsmatta. Jag tokgillar det!

Avslutade lördagsfesten med poolrun och jaccuzzi.

Så jag väljer att tänka att jag gjorde rätt val. Det är ändå snart dax för nytt lopp!

I natt blir det förresten sommartid här. Hoppas jag vaknar i rätt tid så jag inte missar min frukostdejt!

Kram från Ingmarie