Simning

Gym och bad

Leave a Comment

Jag är nog en av de mest lättroade människor som finns. Får jag bara träna är jag glad hela dagen och får jag springa en ny runda och/eller testa ett nytt gym/bassäng är jag i ett lyckorus.

Virgin Active är, som jag förstått det, ett av de flådigaste gymkedjorna i denna del av världen. Där finns (i princip) allt man kan önska sig. Förutom gym (som för övrigt är extremt välutrustat) och en stor cardio-avdelning så finns där tennisbanor, beachvolleyboll-plan, utegym, simbassäng, squash-banor och flera olika salar för yoga, spinning och gruppträning.

Omklädningsrummen var enorma (i alla fall damernas) och det var makalöst rent! Både jag och Anders roade oss utan problem i flera timmar. Jag härjade först runt där inne och sen där ute. Jag älskar ju den där släden men den är om möjligt ännu roligare att göra ute!

Avslutade med ett bra simpass. På egen bana. Fint som attan! (Även om det var inomhus.)

Vi traskade både dit och hem (ca 8 km.) så det där tog sin lilla tid, men solen är lika härlig oavsett tidpunkt så länge den värmer. På vår lilla strand var det dessutom någon slags filminspelning vilket f.ö verkar vara väldigt vanligt här. Det står film- och fototeam lite var stans så vem vet, jag kanske agerat statist utan att veta om det.

Planen var sen att avsluta dagen med poolrun men p.g.a “oskrivna regler” (det finns en hel del sådana här har jag redan kommit på) fick jag inte vara i den djupa utepoolen så det blev i stället så här. Helt ok det också.

Kram från Ingmarie

Framme!

Leave a Comment

Egentligen är resan till Kapstaden kortare än den till t.ex Albuquerque men den kändes längre. Till viss del tror jag det beror på att i och med att det bara är en timmes tidsskillnad så vet man liksom direkt hur lång tid det tar. Det låter ju onekligen kortare om man åker klockan 07 och är framme på eftermiddagen ( fastän det är 7 timmars tidsskillnad) kontra åka kl 21 och vara framme kl 14 dagen efter.😱

Men fram kom vi! Turligt nog hade vi exit-plats på båda flygen!

Totalt dörr till dörr tog det ca 22 timmar. Inklusive tre timmar paus i Addis Ababa.

Efter de tre b:na (bagage, bil, boende) kunde vi äntligen både andas ut, sträcka ut och börja installera oss. Vår lya visade sig vara en riktig guldklimp! 🤩

Innan vi helt säckade ihop tog vi oss ner till havet (5 min. slöpromenad) och alltså! Detta! Jag må älska iceswim men jag är inte någon vintermänniska. Det är detta som är mitt element till 100%. Sol. värme och havsbris.❤️

Tror jag sov nästan 10 timmar sen. Jag var nog trött… 🤪 Och det gjorde helt klart susen för i morse var den där efterflyg-klumpkänslan (du som vet vet) borta och jag var redo för att ta mig an vad  dagen skulle erbjuda. Faktum är att vi hade inga som helst planer mer än att vi skulle vara ute. Då kan det bli som så här att man tar sig först backarna upp till trailstarten mot Lions Head.  Som man f.ö inte alls riktigt fattat vad det är och innebär mer än att det är ett högt berg.

Sen liksom fortsätter man på den där trailen tills den blir brantare och brantare, stenigare ,svårare och svindeln värre och värre. Till slut blir det liksom överjäkligt. Om det finns något jag är rädd för på riktigt så är det nämligen höjder. Ta mig 600 höjdmeter upp var egentligen inte problemet utan det var terrängen. Jag har inte ens några riktiga bildbevis för jag var tvungen att helt koncentrera mig på att andas lugnt och inte gripas av panik. Ja, så illa var det.

Det var efter denna som jag inte ens vågade ta fram mobilen för att fota…

När jag var nästan uppe på toppen, jag såg den och det var max 100m rakt upp innan jag hade varit där, så kände jag att jag inte ville mer. Det var liksom inte värt obehaget. Upp är ju en sak men jag visste ju att jag skulle vara tvungen att ta mig ner också. Dessutom var jag ganska ensam för även om det var några till där hade jag ingen lust att be dem hjälpa mig ner… Jag känner fortfarande att det var helt rätt beslut och jag kommer högst troligt aldrig mer ens försöka ta mig upp.

Men visst, utsikten var bedårande,  när jag väl vågade kolla igen vill säga, och jag såg några väldigt söta “murmeldjur”.

Och jag kom ju ner som du förstår. För att coola ner min stackars skalle promenerade jag bort till Sea Point swimmingpool.

För knappt 25 spänn får man tillgång till allt detta!

50-metersbana med saltvatten. Om jag njöt? Gissa. 😍

Sista delen av denna första underbara dag tillbringade vi med några härliga vänner på Oczt market. Ungefär som Bondens marknad plus lite till och där man även kan käka en massa gott!

Tror jag kommer sova gott även i natt.

Kram från Ingmarie

På väg!

Leave a Comment

7.30 var jag på plats vid bassängkanten för ännu ett grymt bra simpass med  Team Snabbare och coach Ulf. Det var ju även det sista på ett bra tag framöver.


Typiskt bra start på dagen och sen har det rullat på med lite fix av olika saker hemma, den där anställningsintervjun (f.ö den andra på kort tid), packa färdigt, ta sig till Arlanda, checka in och nu vänta.

Bara hoppas vi inte helt storknar av träsmak under evighetsfärden söderut.Men vi har klarat längre resor än den här så det ska nog gå bra denna gången också!

Kram från Ingmarie

 

 

Fler pärlor

Leave a Comment

Min hemstad är proppfull av vackra pärlor i olika former, färger och storlekar. I går berättade jag om några. Nu kommer några till.

I dag sprang jag några timmar österut förbi bl.a Sperlingsholm. Där bodde min farmor och farfar i en statar-bostad (om du inte vet vad en statare är får du googla) en gång i tiden och slet för godsherren. Statarna är (tack och lov) borta men både det vackra godset och dess kraftverk i Nissan finns fortfarande kvar. I tider som dessa med gott om vatten forsar det på rackarns bra!


Jag fortsatte via gamla järnvägs-leden till Skedala-skogen där mossan och de höga träden gör att det känns som att springa i en sagoskog. Det är förresten en sagoskog!


Det är också där fina, fina Torvsjön finns och eftersom min älskade lilla mamma kom dit för att hämta upp mig behövde jag inte ens tveka på om det skulle funka med min favorit after-run. (Förresten favorit oavsett tidpunkt.)


 

Jag var faktiskt inte ensam om att vilja och gilla att vara i. Morgan som är av samma åsikt tog sig ett dopp han med. ❤️ Han frös dock kortare tid men var blöt längre. 🤪

Tror jag ändå vant mig lite vid kylan för 3.9 grader kändes inte särskilt (is)kallt. Men visst fryser jag fortfarande efteråt… Länge.

Men även om jag huttrade flera timmar efteråt så är mitt minne kortare än kort. Bara några timmar senare var jag nämligen i igen. Dock inomhus och med betydligt högre fart, längre tid och fler att samsas med. Jag var lite extra modig i dag och gästtränade med Halmstad Triathleterna. Riktigt, riktigt skoj, bra och trevligt!

Tre banor och här är vi i “min” bana.

Kram från Ingmarie

 

Sport +kultur = sant

Leave a Comment

Att gilla att sporta ensam är nog en förutsättning om man ska hålla på med t.ex löpning. Jag gillar att ha sällskap med andra men jag gillar lika mycket, kanske t.o.m mer, att kuta tillsammans med bara mig själv. Särskilt en dag som i dag när kroppen bara ville såsa runt i sitt eget tempo och tankarna var både överallt och ingenstans. 80 minuter egentid utan något mer mål än att ta mig framåt, inte blåsa bort i vinden eller halka i någon lerpöl.

Vattenbristen är sen länge över och vatten-nivån i Nissan är numera rekord-hög! Faktum är att ibland var t.o.m stigen dränkt! (Och nej, jag hoppade inte i.)

Vattnet i bassängen är dock konstant och i dag hade jag turen både att få sällskap av bästa Karin plus hitta ett av Halmstad Triathleternas simpass. Inplastat och klart! Bara att köra. Jag är inte i närheten av Karins farter, hon är liksom pro, men det spelar ingen roll. I en bassäng är man ändå nära!

Bara några stenkast från simhallen ligger Hallands konstmuseum. Så länge jag kan minnas har det varit en trist och intetsägande byggnad som jag besökt max en gång under mitt liv. Tills nu. Under flera år har den nu byggts om och restaurerats, bland annat av ovan nämnda Karin för hon är förutom en rackare på sport även en väldigt duktig arkitekt, och i oktober 2019 öppnades den på nytt.

Just i dag var det en föreläsning av konstnären Maria Stigsdotter Drott som berättade om sitt arbete med trädgården runt museet (där även Karin varit inblandad) och konstnären Mikael Ericsson som berättade om ljuskonstverket på den nya fasaden. Superspännande! Jag hade gärna velat följa med i Mikaels hjärna under en dag! Han var galet rolig och intressant att lyssna på. Maria hade jag velat följa för att framförallt lära mig mer och inspireras.

Förutom olika utställningar så finns det även en fin liten butik.

Och ett Café men så god mat att både jag och Karin höll på att dö mums-döden! Dessutom enormt service-minded. Rekommenderas!!!!

Men jag undrar ändå om inte toaletterna var bland det coolaste på hela stället. T.o.m bland det coolaste någonstans! Här hade jag kunnat sitta både länge och väl.

Så om du bor eller besöker Halmstad, missa inte denna pärla! Till sommaren kommer det bli en ännu större pärla. Jag lovar!

Kram från Ingmarie

Avslut, paus och en omstart

2 Comments

I går kväll jobbade jag mitt sista pass på SÖS för en ganska lång tid framöver. Jag vet inte ens om jag kommer gå tillbaka. Ett par månader framöver ska jag ta mig en rejäl funderare och verkligen känna efter. En del av mig vill vara kvar för jag trivs ju med  både jobbet som sådant och med mina kollegor. Samtidigt vet jag ju att det sliter oerhört på mig, lönen är förhållandevis kass och chansen att det ska bli bättre på någon front är nog tyvärr minimal. Stockholms läns landsting är kört i botten mycket “tack vare” skrytbygge, svågerpolitik, dumsnålhet och en usel (höger)styrning. Fruktansvärt tråkigt men sant.

Jag har en hel del planer jag klurar på för en förändring kommer det att bli, jag vet bara inte riktigt hur, men först ska jag på två resor. En kort och en lång. Den korta har förresten redan börjat. Sen i eftermiddags är jag hemma i Halmstad och har hunnit med både mamma-mys, bassäng-sim/vattenlöpning och kvällsmys hemma hos Sara. Det sistnämnda var även inklusive galet god (vego)mat och fler härliga människor som kom för att babbla en stund.

Så det har varit en jättehärlig “paus och omstarts-dag”! En dag som för övrigt började här.

Jag cyklade ner direkt på morgonen och det var precis lika vackert, rofyllt och magiskt som jag hoppats och önskat. Det var en tunn is-hinna några meter vid kanten men den gick lätt att gå igenom. Sen var det liksom en liten bassäng innan nästa isdel tog vid där jag kunde simma fram och tillbaka.

 

Jag vet att en del tycker det här är konstigt att just jag gillar, särskilt med tanke att jag älskar sol och värme, men det här är något annat än “vanligt” frysande. Jag vågar t.o.m påstå att jag vet för jag har ju faktiskt provat båda varianterna.

Kram från Ingmarie

 

Festdag!

2 Comments

Jag hade förvisso några tider att passa i dag, tre för att vara exakt, men de var plättlätta att “stå ut” med.

Tid nummer ett:
06.30. Snabb kopp kaffe och sen hojen till upphämtningsplatsen för att åka till Nälstabadet på andra sidan stan. Klockan 08 var vi alla redo för  90 minuter lördagssim med TS .
Första kvarten undrade jag på riktigt hur i all sin dar jag skulle palla men det gjorde jag! Blev starkare och starkare och t.o.m snabbare och snabbare ju längre vi höll på! Så som det är med trögstartade motorer.

Tid nummer två:

Hojen igen men denna gången genom skogen till Hellasgården där ett nygammalt gäng var redo för lite iceswim kl 14.30.  Tre av gänget hade aldrig testat innan och det är galet modigt att göra det när det är – 0.01 grad i vattnet, isen ligger tjock och det blåser! Men de fixade det!

Och hålet var nästan lagom stort för att vi alla skulle få plats!

 

Att alla blev euroforiskt lyckliga är det väl svårt att betvivla?

Finns en kul liten film på Fb och i mitt Insta-flöde för den som vill kolla! (@Ingmarie_yoging)

Tid nummer tre.

Kanske den aktivitet som de flesta verkligen kallar fest. Coach Ulf hade bjudit hem ett stort gäng av enda anledningen att vi skulle ses utan svett, klor och mjölksyra. Dvs som helt vanliga människor. Hur skoj som helst med massor av god mat, babbel, dans och bubbel. De där Tofu-bollarna var så goda att jag inte ens kan beskriva hur goda de var!

Och vad kan väl vara bättre att ge en simcoach än en Dryrobe?

Jag var inte kvar till slutet för i morgon ska det jobbas. Och det kommer vara ett lite speciellt pass…

Kram från Ingmarie

Tidig fartsim

Onsdagsmorgnar med Team Snabbare betyder fart-träning. 

Något som verkligen känns som en omöjlighet när klockan ringer kl 6.20. Men kl 7.30 står man ändå där redo vid bassängkanten och en dryg timme senare längtar man redan till nästa gång.

Vi körde drills och intervaller tills vi inte orkade mer. Och då körde vi lite till. Men utan coachen hade det varken blivit så bra, så mycket, så lärorikt eller så skoj!

Hade jag inte varit så trött, och det blev så sent i kväll efter jobbet, så hade jag velat simma en gång till. Ute under denna.

Men förhoppningsvis är den kvar lite till så jag hinner och förhoppningsvis kommer den då inte skymmas (helt) av moln.

Kram från Ingmarie

Dubbelblöt = dubbellycklig

Jag började med att bli jätteblöt på Eriksdasldsbadet. Sim + poolrun tills jag var alldeles skrynklig och goggle-ögonen väl förankrade i nunan. Det ska väl synas vad man har gjort?

Hem så fort det gick med SL och hoj, snabbt ombyte och ännu snabbare mumsande av ett fröknäcke med groddar för jag hade bråttom att komma i väg igen till Hellas. Hade nämligen ett helt gäng som väntade på mig för att få testa iceswim!
Ja alltså de hade såklart kunnat testa utan mig men det jag tillsammans med Wolff-Wear som ordnade ett “prova-på” tillfälle igen. Precis som på Nyårsdagen. I dag var vi dock dubbelt så många! Fantastiskt skoj! Jag började med att berätta lite både om cold/iceswim, om vad man ska tänka på, tips och hur vi skulle göra. Inte för att jag är något särskilt proffs men jag börjar bli van och ffa vet jag att man ska vara försiktig.

Av de som kom hade hälften aldrig testat över huvudtaget men precis alla kom i! (Och upp.) Det är faktiskt både stark och modigt gjort! En grad Celsius är banne mig bitigt. Men det var vindstilla och hela 5 grader på land.

Själv var jag som vanligt lyckligare än en unge innan julafton.

Som en liten hönsmamma försökte jag se till att alla mådde bra. och klarade det. Tror jag lyckades hyfsat.

 

 

Jag var precis lika lycklig som alltid och hade gärna varit i lite till men ville inte de andra skulle behöva vänta på mig. Det var ju liksom inte sista chansen för mig.

Nog ser vi alla väldigt glada och lyckliga ut?

Och sjävklart fikade vi efteråt!

Nu har jag även duschat för andra gången så tror det får räcka med väta för i dag. Det kommer ju en ny dag i morgon!

Kram från Ingmarie

Nyfikenhets-längtan

Jag tror, och hoppas, att vi alla har någon slags längtan efter något vi vill göra. Något som liksom ligger och gror i bakhuvudet och som du vet du “måste” göra för att få ro i själen. En längtan efter något som du vet kommer att ske men du vet kanske inte precis när. Vissa saker kanske förblir en längtan men då tror jag egentligen mer det handlar om att den inte är tillräckligt stark för att man ska sig tiden och energin till att genomföra det. Och ibland kan en längtan faktiskt t.o.m ebba ut och försvinna men då har man nog het enkelt väntat för länge. Jag tror nämligen också att en längtan som inte uppfylls till slut mycket väl kan dö. Rent spontant tänker jag att det är ju ganska sorgligt för grunden till den där längtan är som jag ser det en slags nyfikenhet och dör den så dör också en del av oss själva.

Så vad du än gör fortsätt längta, gör din längtan och fortsätt vara nyfiken! Det värsta som kan hända när man uppfyller sin längtan är väl i princip att det inte var lika roligt, häftigt, vackert eller härligt som man trodde. Men då vet man åtminstone det och slipper dö nyfiken.🤪

Simningen började också som en slags längtan för mig. Jag ville verkligen kunna simma så där coolt i bassäng, sjöar och hav som jag sett andra göra. Att lära sig simma har dock inte varit någon “quick fix”, faktum är att jag kanske aldrig kommer lära mig det på riktigt, men så mycket vet jag att det varit och är värt varenda slitig sekund jag lagt ner på att öva rör att komma dit jag är nu. Jag är evigt tacksam att jag tog vara på den där längtan och gjorde den till verklighet. Nu längtar jag mest efter mer och fler simäventyr! 🥳

I flera veckor, kanske t.o.m månader, har det funnits en annan simäventyrs-längtan inom mig och i kväll blev den verklig. Jag tror att det var helt oplanerat och spontant men egentligen vet i sjuttsingen om det egentligen var det. Jag har ju som sagt var längtat och klurat ganska länge. Men det var både spontant och oplanerat på så vis att jag bestämde mig inte förrän jag kom innanför dörren efter gym- och sim-träning inne i stan. På rekordfart packade jag upp allt blött och svettigt, svirade om och packade ner handduk och pannlampa i en påse. Hann inte ens koka te som jag alltid har med mig på iceswim-äventyr.😱 Då är det bråttom och då längtar jag väldigt mycket. För det jag ville var iceswim i skymningsmörker.

Det var precis lika läckert som jag föreställt mig. Eller nej förresten, det var bättre! Mycket bättre! Förutom att det blåste så var det så stilla, tyst och fridfullt att jag nästan kunde ta på det! ❤️

 

Efter en liten stund sprang Anders förbi för att kolla läget och gjorde allt ännu lite mer magiskt genom att lysa upp med sin pannlampa.

Tänk om jag inte följt min längtan. Då hade jag missat allt detta! Så enormt fruktansvärt det vore!

Om allt blir som jag tänker och vill så kommer det även bli ett mörker-iceswim i fullmånesken.

Kram från Ingmarie