Frihetsdag

Nu har krisavtalet gått igenom vilket i praktiken betyder att vi i princip kommer bli tvingade till att jobba 48-timmarsveckor. Förvisso med mycket mer betalt.  Jag förstår såklart varför men hur blir det när vi inte längre orkar? Vårt jobb är inget jäkla kontorsjobb där man garanterat har möjlighet till att både pausa, sitta, få sina raster och gå på toa. Hå hå jaja. Så det blir väl en slags jobbarrest framöver….

Denna (sista på ett tag) dag i frihet blev i alla fall bra. Jag har fixat balkongen, tvättat hojen och köpt en ny fin baddräkt i stans roligaste butik.

Dessutom har jag simmat med  mitt favvo-gäng.

Snacka om att vi hade mycket leksaker! 🥳🥳🥳

Kul är det alltid! Och lärorikt.

På tal om leksaker så kunde jag verkligen inte motivera mig till att gyma inne hur roligt och bra det än är. Vilken vårdag! Såg både fjärilar och humlor. Dessutom är utegymet som en lekpark plus att jag har egna leksaker att ta med.

Såklart jag inte kunde låta bli detta heller…

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Rätt eller fel – vem vet?

Man ska hålla avstånd dessa tider, man ska tvätta händerna ofta och mycket (+ handsoprit), man ska undvika att resa (särskilt kommunalt), man ska jobba hemma om man kan, man ska stanna hemma om man har minsta lilla förkylningssymtom och man ska ta covoid 19/corona på allvar men man ska inte gripas av panik eller sluta träna, umgås eller vara ute. (Om man är frisk och inte tillhör någon riskgrupp vill säga.) Dvs egentligen ungefär så som det alltid borde vara.
Corona är allvarligt men man måste sätta det lite i perspektiv. Den här artikeln är bra tycker jag för den ger perspektiv.

men vi vet inte hur det här slutar eller vad det leder till. Vad vi vet är att vi behöver ta hand om oss extra väl. På avstånd. T.ex springa och simma med en kär vän. Jag fick Ingers fina sällskap i dag. På köpet fick vi frisk luft, bra träning, blev gladare och piggare.

 

Rätt eller fel är det ingen som egentligen vet. Hur gör du?

Kram från Ingmarie

 

Olika slags sekundrar och intervaller

30 sekunder kan vara väldigt långt men också väldigt kort. Allt beror på vad man gör. Du som vet vet…

Gjorde också en hel radda med löpskolnings-övningar. Helt klart är även det en färskvara. Men kul var det! Och ännu roligare var det att ha finfint sällskap av både Veronica och Fredrik i bassängen. Långa intervaller med paddlar som gjorde gott för (och med) musklerna. Gott om plats fick vi med!

Avrundade med riktigt god mat på ett (ganska) nytt Falafel-hak på Ringen. Väldans gott!

Dessutom undkom jag ovädret som drog in senare på dagen. Det gjorde inte Anders…

Kram från Ingmarie

 

Saker som trots allt är väldigt bra

Det är lätt att deppa ihop och känna hopplöshet just nu. Inte konstigt såklart. Att kanske behöva se någon nära vara sjuk, inte kunna besöka vem man vill, mista sitt jobb, se sitt livsverk försvinna, vara orolig för sin egen/andras hälsa eller känna sig begränsad är tufft för vem som helst! Jag är inget undantag men jag känner mig ändå ganska ok. En grej jag gör är att jag undviker media så gott det går för tro mig, det är mycket skrämselartiklar som enbart är till för att locka läsare. För mig räcker det gott med att jag håller mig uppdaterad så jag kan sköta jobbet och har hyfsad koll på utvecklingen/avvecklingen.

Sen försöker jag fokusera på allt som är bra. Det är inte enkelt men allt räknas!
Jag är t.ex extra glad och tacksam i dag över att jag har en mamma som fyller år och en lillebror som kommit hem efter x antal veckor i karantän i Australien. Liksom jag är glad och tacksam över att ha Anders, resten av min familj, mina vänner, ett hem och ett jobb. Miljön verkar må bra av det minskande resandet, uppfinningsrikedomen för att sköta sitt jobb är enorm och jag inbillar mig att människor är ute och rör på sig mer. Fast det är kanske just bara inbillning?

Jag är också glad och tacksam över två riktigt bra träningspass. De var dessutom hårda som attan. 100 min löpning i olika zoner i iskalla vindar (vem uppfann egentligen just isvindar?) och ett sim-intervallpass Att det sistnämnda blev så bra tackar jag Fredrik för.

Vad är du glad och tacksam för just nu?

Kram från Ingmarie

Tillfälligt slut

Som alltid önskar jag att jag hade fått några dagar till i Skaparladan men jag är verkligen tacksam för varje sekund där oavsett. Det blev en jättebra sista dag där i går med vacker morgonlöpning inklusive sprada i fina Djupsjön.

Och ja, det var kallt.

Målandet har varit väldigt skoj och jag tycker det har gått bra. Det är liksom väldigt upp och ner. Ena sekunden kan jag tänka att jösses vad fascinerande fult (Jonnas fenomenala uttryck!) det här blev och ett penseldrag senare kan jag tänka att jösses vad bra det blev.

Det är med andra ord ganska spännande! Och tröttsamt! Jag sov nästan 10 timmar i natt och hade inte klockan ringt hade det säkert blivit mer…. Men det gjorde mig säkerligen gott för i dag har jag varit pigg! Jobbandet har gått bra och jag har kört ett riktigt bra gympass + ett ännu bättre simpass. Så där bra att jag tog mig an både marklyft och  “sidostången” (ingen aning vad det kallas) igen efter ett (för) långt uppehåll och körde en hel bunt extra sim-intervaller.

Om ribban ligger kvar på denna nivån resten av veckan kommer jag känna mig ruskigt nöjd! Dessutom är nästa Skaparlada-äventyr redan bokad så det är bara tillfälligt slut. Jag målar på här hemma i min egen hörna så länge..😍

Kram från Ingmarie

Många ”äntligen” på samma dag

Det första ”äntligen” var att Sats har öppnat igen. Så himla härligt! Och kul såklart! De har inte bara fixat till med nymålade omklädningsrum och ännu bättre ordning utan de har också utökat ännu mer med både mer handsprit och rengöringsmedel. Helt omöjligt att missa så nu hoppas jag människor tar sitt ansvar och torkar av efter sig. Så som det alltid borde göras. Corona eller ej.

Det andra var att jag äntligen fick ett träningspass tillsammans med Veronica. Planen är att vi ska köra
Utö swimrun tillsammans den 23/5 och jag ser jättemycket fram emot det! Veronica är våldsamt mycket snabbare än mig både i vattnet och på land men hon är också väldigt snäll och verkar tycka det är helt ok att hon får dras med mig. 🤪😍

Det tredje äntligen är att jag är på Rådmansö igen för en hel helg med målning på fina, fina Skaparladan. Som jag längtat. Och som jag längtat efter detta! Bara jag som jag är skapad i ett med havet . Absolut människo-mygg- och coronafritt!😍

Det sista ”äntligen” är att jag sagt ja till ett jobb jag länge velat prova men inte vågat. Du vet, jag skulle göra det ”sen”. Men det har jag sagt i säkert 10 år nu! Hallå liksom. Så i augusti  2020 blir det! Fortsättning följer. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

 

Tegelstens-pass och filmtajm

Fast egentligen heter tegelstens-pass “brick-pass/brick-session” på träningsspråk och jag tror det härstammar från triathleternas träning när de kör två eller alla sina tre grenar efter varandra. T.ex cykel-löp eller sim-cykel eller sim-löp eller… Ja du fattar. Grejen är att man vill vänja kroppen vid att byta sport helt enkelt för det kan bli en slags otrevlig överraskning annars när det väl är dax för ett helt triathlon-pass. Det finns brick-pass i swimrun också för det krävs verkligen övning för att vänja sig vid känslan av att försöka få igång benen efter en simning (särskilt om det är kallt) och att få ner både andningen och pulsen om man kutat så man kan simma.  Dessutom behöver man förbereda kroppen vid att hålla i gång en längre tid med olika muskelgrupper.

Ännu är det lite för tidigt att köra “på riktigt” ute, i alla fall om du frågar mig, men det är bara en tidsfråga innan det är dax och jäklar vad jag längtar! Det kanske inte blir ett enda lopp i år (heller) men det struntar jag i bara kroppen är glad och jag får hänga med på äventyr! Dagens program skulle egentligen köras i helgen men eftersom jag ska på andra äventyr möblerade jag om. Är 100% säker på att det inte spelar någon som helst roll. Kroppen vet ändå inte om det är onsdag eller söndag.

Så det blev ett brickpass med 50 minuter löpning och 90 minuter sim. Gjorde det enkelt för mig och sprang bl.a runt Årstaviken. Väldans mycket folk ute även om det inte syns på bilderna. Lunchträning/gående möte verkar ha blivit väldans poppis och det är ju bra!

 

Där borta ligger jobbet!

Det var inte utan att jag hade lite små-ångest inför simningen men det gick så himla bra att jag fick förlänga så det blev 90 minuter. För precis som när det gäller löpning så är det 90 minuter så är det. Inte 87. Inte ens 89. Ja så löjlig är jag och har alltid varit. Man ska inte fuska!

 

Och på tal om program. Nu är filmerna klara! Vi gjorde inte en enda omtagning förutom några undantag när ljudet pajjade. Jag tycker de blev jättebra! Vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Andra tagningen

Vi blev ju inte riktigt klara i fredags med filmandet så i dag gjorde vi “del två”. Galet skoj och jag tror det blev ganska ok. Joachim och Ville är i alla fall nöjda så nu finns snart alla 13 klippen på Youtube och även på deras hemsida inkl beskrivande text. Känns verkligen superskoj! För att inte tala om ärofyllt.

Det kommer bli fler filmer med helt annat innehåll så småningom. Så som sagt var, stay tuned!

Men man kan ju inte bara jobba även om det är skitskoj jobb. Det är ju måndag! Och måndag betyder De Lux-träning med coach Ulf och TS-gänget. Kul och bra som alltid! Så kul att jag simmade lite extra bara för att. Jag var ju liksom ändå blöt och det var helt tomt överallt.

Min gym-abstinens börjar bli ganska svår, SATS är ju fortsatt stängt p.g.a Corona, så jag passade på att utnyttja ett av mina två gratis-pass på Bruce. Det är en himla bra grej och jag funderar starkt på att faktiskt gå med “på riktigt”. Men det kostar ju en del… Det blev i alla fall ett bra pass på X-Force. Deras koncept bygger på negativ träning och sägs bibehålla styrkan längre och ge bättre resultat på kortare tid. “X-Force maskinerna har en unik konstruktion, genom att luta viktmagasinet 45 grader i den positiva rörelsen vilket ger 40% tyngre negativ belastning.” Inte vet jag men det låter ju troligt och jag blev i alla fall både lagom trött och fick abstinensen stillad för ett tag. Men jag hoppas det blir som vanligt igen på torsdag…

Har även varit inom kiropraktor-Micke. Har klarat mig utan någon som helst känning någonstans men 2 dagar i kyla och hela jag stelnar till och ryggen blir ledsen. Men nu är alla delar glada igen!

Kram från Ingmarie

Bästa alternativet

Märklig känsla att jag bara för 5 dagar sen var i skön värme och mådde hur bra som helst för att nu frysa och mest känna mig less. Jag vet, det är lyx”problem”, men jag är verkligen less. Särskilt på blåsten. Den är så jämrans kall att jag liksom dör inuti och jag har oerhört svårt att hålla livsgnistan vid liv så den inte helt slocknar.

Att träna hjälper massor, åtminstone en stund, och jag är tacksam jag orkar ta mig ut även om jag tycker det är skittråkigt. Alternativet är nämligen ännu tråkigare. Visst sken solen på löpturen men det kändes mest trögt och oinspirerat.

Simpasset gick bättre och det som är bra i dessa galna corona-tider är att det är gott om plats även en söndag. I normala fall är man liksom inte på E-badet mitt på dagen en helgdag om man slipper. Det är liksom som att be om att bli frustrerad. Men inte i dag alltså!

Jag, Anders, Fredrik och Carola gjorde sen en liten picknick-utflykt vid vattnet och emellanåt, när vinden tillfälligt höll sig lugn, var det riktigt härligt! Och sällskapet var oavsett det absolut bästa!

Det kommer att vända och bli varmt, skönt och härligt igen. Det vet jag ju. Tills dess är det bara att kämpa på och härda ut.

Kram från Ingmarie

Hemma

Långflyg är aldrig kul. Särskilt inte när man helst vill stanna kvar där man är. Det är möjligt att corona-hysterin kommer att bli den samma i Sydafrika men den är enklare att härda ut när solen skiner. Dessutom verkar den lilla rackaren inte trivas i värme om jag förstått det hela rätt.

Det flöt hur som helst på ganska bra. Vi fick t.o.m sitta vid exit (= extra benutrymme) på båda flygen. Underlättade betydligt!
I Kapstaden var det jättelugnt.

Vi var där i god tid och kom blixtsnabbt genom alla kontroller.

Arlanda var minst lika lugn. Addis Abeba däremot var rena tokstället. Med högtalarförstärkare. Ljudvolymen var brutal! Kan folk liksom inte bara prata i normal ton? Vårt flyg var knökfullt och de hade “förlängt” resan så att även Oslo-borna skulle få komma hem. Dock efter att de släppt av oss. Tack, tack. Min bak hade inte klarat av fler timmar på den stolen hur mycket benutrymme vi än må ha haft. Men hem kom vi efter nästan ett dygns resa. Jag var mest orolig att vi skulle fastna någonstans men det verkar som att de vill få hem/bort folk så fort som möjligt.

Som vanligt packade vi upp, sov, käkade och sen drog jag till E-badet. Ovanlig känsla det där att behöva ha en massa kläder på sig igen. Och att det var så tomt överallt!

Inte ens i bassängen var det trångt! Det var bra! Vet inte folk att corona inte trivs i klor? (Om det nu är det som håller alla borta…) Och jag har garanterat de finaste flip-flopsen man kan hitta i detta land just nu!

Har även hunnit klippa mig, tvätta och handla. Men jag har inte köpt en endaste toarulle!

Kram från Ingmarie