Skaparladan sista dagen

Avslut och farväl är som bekant inte min grej. I alla fall inte när man lämnar något roligt, fint, spännande och mysigt. Rådmansö i allmänhet, och Skaparladan i synnerhet, är alltid svåra att säga hej då till. Även fastän jag vet att jag kommer tillbaka. Det har varit en jättehärlig vecka och jag är så himla tacksam för allt jag lärt mig och upptäckt! Utan Jonna, Weronica och Peppe hade det såklart inte blivit någonting men de andra kursdeltagarna berikar också massor!

Att bara vara där är inspirerande. Galleriet är mer än väl värt ett besök.

Galen bild på Peppe.:-)

För att inte tala om Rådmansö bageri! Man får beslutsångest varje gång man är där men man kan vara helt säker på att man ändå väljer rätt. Det kan liksom inte bli fel.

Man kan även här njuta av att titta på en del av Jonnas fina tavlor!

När vi haft vår sista samling och kramkalaset var över stack jag ut på en sista (för denna gången) löptur.

Efter alla gånger jag varit på Skaparladan har jag lärt mig att jag når bäst av att få vara en stund i “mellanrummet” innan jag kastar mig in i 08a tempot och allt det intensiva det innebär. Kuta är ett bra knep. Göra en mini-picknick med världens bästa sambo ett annat. Med macka från ovan nämnda bageri och sista bitarna av de smarriga tofubitarna.

Min fantastiske man kom nämligen ut till Norrtälje för att möta upp mig ( och hjälpa mig med all packning) så vi tog en liten sväng till Gillfjärden där jag var i fredags. Det var betydligt mycket mer folk på den lilla gräsplätten i dag och betydligt guppigare vatten!

Men perfekt för lite vattenlöpning!

Nu är jag tillbaka i 08a lyan. Trött, omtumlad, lycklig, inspirerad och väl mottagen av “vår” fyrbenta lilla vän.

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 7

Det är enkelt att älska livet när man har det så här. Sova, äta, träna, måla, äta, träna, måla, sova i precis den takt man själv vill.

Två simpass, yoga, ett vattenlöpningspass, många timmars målande ute i det fria, meditation och lunch vid vattenkanten är lite av det jag pysslat med denna ljuva sommardag.

http://media.yoging.se/2019/07/img_1942-1.mov

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 4

Tänk att livet kan vara så här enkelt! Och framförallt, tänk att just jag har valt att ha det så här! Men som jag sagt så många gånger innan, livet kan ta märkliga svängar och ta en till de mest oväntade platser och upplevelser! Om man vill. Som människa där har vi ju faktiskt lyxen att kunna välja vad vi prioriterar. Åtminstone i den delen av världen vi lever i.

Jag var inte riktigt lika tidigt på plats som i går men tillräckligt tidigt för att hinna måla en timme innan morgonens gemensamma meditation och “linjedragning” började. Två väldigt bra saker att göra för att starta upp sin kreativa sida. Det är också mycket det Vedic Art handlar om. Att ha verktyg för att öka kreativiteten vi alla har inom oss. Det handlar också om frihet att göra precis hur och vad man vill. Inom lagens gränser och utan att göra skada förstås. Det finns helt enkelt ingen regel mer än den att det inte finns några regler.😀

Inte ens klädstilen spelar någon roll!

Eller var/vad man väljer att skapa.

Mina flickor/kvinnor fortsätter att komma fram i bilderna. Och ett och annat djur. Jag låter dem hållas för ännu gillar jag dem! Få se vad det blir av dessa två.😍

Mitt på dagen valde jag att ta några timmar off. Sprang en härlig runda som började med bly i skorna och ben som fyllts med betong men som slutade med studs i hela kroppen och sprada i Djupsjön.

Så härligt att jag direkt hämtade simgrejerna för att simma!!

Den heter dock inte Djupsjön för intet. 5,4 meter djup ör den tydligen.Temperaturen var förvisso 17,5 grader vid bryggan där det var mer grunt, men bara 15-20 m ut var det betydligt svalare! Men simmade gjorde jag och bra gick det även om det inte blev så långt eller länge.

Njöt sen av min lilla enkla matlåda på bryggan. Jösses alltså! Vilken lyx och ynnest detta är!😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Midsommardag med PB

Klockan 9.30 samlades detta härliga lilla gäng för att midsommardags-simma.

Varmt, soligt och rejält blåsigt så det blev en bitvis väldans guppig historia.

Jag hade ingen egentlig plan på hur långt/länge jag skulle simma. Tror förresten ingen hade det.

Första varvet (1500m) simmade vi alla. Sen blev det splittrat. Jag fick feeling och fortsatte ett varv till medan de andra körde ett varv fram och tillbaka till brygga nummer ett.

Hade sen bara tänkt ta den kortare en kilometers-loppen men jag bara fortsatte veva på. Fanns liksom inget stopp. Och ingen tid att passa!

1,5 km utan paddlar + 3 km med paddlar blev det till slut och jag hade lätt kunnat fortsätta minst ett varv till! Vilken fantastisk känsla! Det går inte snabbt men vem bryr sig? Inte jag i alla fall! Jag är faktiskt jäkligt stolt! Inte bara över nytt PB på simmautanpaus utan även för att jag utan problem simmar solo även när det blåser och guppar rejält i vattnet. (Syns inte på bilderna/filmen men i den södra delen av sjön var det vita gäss.)

Observera de små söta barnfåglarna med sin mamma i hörnan!

Det blev faktiskt en kilometer till lite senare Tillsammans med Anders och utan både våtdräkt och paddlar. Men med fin-mössan.

 

Hoppas, hoppas sommaren fortsätter vara så här ljuvlig så det blir mer sådana här ljuvliga (sim)dagar. Inklusive picknick!

Den här Vego-sillen är förresten supergod! Och snäll mot både människor, djur och natur. Hur bra som helst ju!

Kram från Ingmarie

Midsommarafton 2019

Årets midsommarafton går till historien som en härligt avslappnad, lättsam, jobb-befriad och (ovanligt) solig dag.

Mestadels har vi hängt vid Flaten och haft picknick tillsammans med våra goa vänner Finn och Yvonne. Smarrig vego-mat, mycket snack, vackert och fridfullt. Hur skönt som helst! Och exakt vad jag behövde just nu. 🙏🏻

Två vattenlöpningspass blev det också. Och ja, jag fuskade med swimrun-våtdräkter igen.🤪

Bättre än så här blir det banne mig inte! Det extra bra är att jag är ledig även i morgon och då blir det garanterat lika härligt men på ett helt annat vis.😍

Kram från Ingmarie

Laddar med bubbel

Ännu en jobbhelg vankas (men jag är ledig både midsommarafton och midsommardagen minsann) och jag har laddat så gott jag kunnat. Fredagsmys och fredagsbubbel på en och samma gång tillsammans med Ulrika är ett exempel på väldans bra laddning.

Ulrika höll mig sällskap under hela simpasset, lika kul som alltid, men vattenlöpningen spenderade jag tillsammans med mig själv. Funkade fint det också såklart även om jag älskar hennes sällskap! Och låt dig inte luras av de grå molnen för de försvann!

Perfekt för utelunch, göra en ny låtlista till yogan, läsa och ta en minisiesta.

Innan jag åkte hem var jag även hos Kiropraktor-Micke. Inte mycket mys och bubbel där men gott om fix, nålar, laser och pepp! Även om besöken där är osköna blir jag alltid glad av dem!

Jobbhelg betyder också fredags-städ. Inte för att jag tycker det är särskilt festligt (jag tycker faktiskt det är skittråkigt) men jag gillar att ha fint och att slippa göra det under en (jobb)helg. Så då är det bara att göra.

Som belöning tog jag hojen till Söderbysjön för detta! Kvällsdopp alltså! Svensk sommar när den är som bäst.

Är otroligt tacksam för att jag har detta så nära och att jag får chansen att uppleva ännu en svensk sommar. Det är ju som bekant inte alla förunnat…

Kram från Ingmarie

Måndagsvärme

Plötsligt blev det någon slags härlig tropikvärme som parkerade sig över Halmstad och jag tycker (såklart) det är jätteskönt! Livet blir ännu enklare här när jag inte ens behöver ta med extra kläder att byta om till efter gympasset. Jag cyklade helt enkelt hem i en genomsvett tröja utan att frysa det minsta lilla. Då är det varmt! För svettigt var det. Gym i allmänhet brukar ju få igång mig på nolltid och finns där dessutom en boxsäck (och/eller en kälke) så går jag ju all in direkt! 😄

Det var så kul! Svetten fullkomligt skvätte och dröp av mig och jag blev så lycklig! Ja så funkar jag…🤪

Lite packning blev det dock när jag cyklade till Brottet för att simträna. Men leksakerna är lätta och vattnet så varmt att jag fortsatte svettas! är det verkligen v-a-r-m-t. Den där bassängen brukar ju dessutom vara känd för att vara ovanligt kall så jag har helt enkelt trott det varit något termostatfel. (Det var ju samma i lördags) Och jag är då inte den som varken skulle gnälla över något sånt eller berätta för de ansvariga. Nu är detta tydligen bara tillfälligt för det har varit speciella aktiviteter där. Attans liksom! Men det är härligt så länge det varar! När jag kommer ner nästa gång kanske det är is-varning.🥶

Jag har även besökt min superduper-kiropraktor Hans och förhoppningsvis har han fixat ännu lite mer för mitt ledsna ben. Fast egentligen är det som jag sagt hela tiden min ledsna rygg. Det är liksom där allt börjar, Må den bli glad snart igen och dra med sig hela kroppen i ett stort brett leende!😄

Helt oplanerat har jag träffat massor av mina klubbisar också när en hel bunt hängde i och runt Nissan-ån. Så himla skoj! Och så enkelt! Några samlas, fler hakar på, några stannar länge, några en kort stund bara för att säga hej, några tränar och några bara babblar. Som typ jag. 🤪 Gofika-lunchen-kombon med bästa Karin var dock planerad och precis som i lördags blev det Cortado och precis som då var det makalöst gott! Testade deras nya vegan-macka plus koffeinfria kaffe (klockan var över 15 nämligen…) och det bästa sammanfattande ordet för det är: rekommenderas! Känns som jag aldrig kommer bli hungrig igen!

Det var Karin jag skulle kört Borås swimrun med i går och det var så kul att höra om hur bra det gått för henne och min “stand-in” Therese. De rockade och kom fyra! Galet bra!

Längtar tills jag kan köra årets första swimrun-race. Det är inte en fråga om om utan om när.🤩

Kram från Ingmarie

Tankar energi

Det är i princip omöjligt att beskriva hur underbart det är att vara här igen. Allt blir så enkelt när det mesta finns på gång-och cykelavstånd. Och det känns så lugnt. Jag är inte så korkad att jag inte begriper att det kan vara (och är) stressigt även här, det vet jag ju att det kan vara, men tempot är långsammare än i 08a land. Helt ärligt vet jag få, om ens några, ställen i världen som har ett så uppskruvat tempo som just Stockholm. Vare sig man vill eller ej så dras man med i hetsen och det är egentligen först när jag lämnar allt som jag verkligen märker det. Folk har bråttom nästan jämt och de flesta “har inte tid”. Varken att ta det lugnt eller att ses.

Det är ganska läskigt när man tänker efter. .😳

Att då komma hit där kompisarna och lekkamraterna finns nära är überlyxigt! Bara i dag har jag träffat en hel bunt vänner, lekkamrater, nära och kära. Sara ingår i alla kategorierna så min eftermiddag tillsammans med henne tillhör de där stunderna som klassas som “minne för livet”.😍

Liksom maten och kaffet på Cortado.

Kanske är det lugnet, kanske luften, kanske all sömn, kanske någon planet, kanske Cellexiret, kanske skogen, Kanske all extra gurkmeja jag äter, kanske allt det där och något mer men i dag kunde jag i alla fall springa smärtfritt riktigt länge! Jag håller bara på tills det börjar nypa i rumpan/benet. Sen går jag en stund. Springer igen, går, springer osv osv. I den här miljön måste det ju förresten vara snudd på omöjligt att vara ett ledset ben.

Kram från Ingmarie

Bra helg!

Visst är det märkligt hur man kan uppleva att alla, precis a-l-l-a, är hela, friska och vinner pokaler när man själv inte kan vara med? I helgen har t.ex Utö swimrun gått och fastän jag vet att det absolut inte är sant så upplever jag det som att varenda uppdatering på FB/Insta handlar om hur folk kört superbra race där.

Knäppt…

Men det hjälper som bekant inte att hänga läpp och tycka synd om sig själv. De flesta som håller i drabbas förr eller senare av någon skavank och får sitta på avbytarbänken. Faktum är att alla drabbas av någon skada/sjukdom under livets gång oavsett om man idrottar eller ej men märkligt nog är det sällan någon säger “det är bara för att du inte sportar” när det händer. Men väldigt ofta tvärtom…🙄 I så fall skulle ju ingen icke-tränande någonsin vara skadad/ha ont. Liksom att många säger “du fryser så där mycket bara för att du inte har tillräckligt med (underhuds)fett”. Tänk om det vore så enkelt. Jag vet väldigt många “tjockisar” som fryser. Och jag har en hel del fett på kroppen jag med men inte fasiken hjälper det.

Hur som helst. Jag har varit ledig hela, hela helgen! Plus fredagen. Snacka om lyx!!

Det har varit jätteskönt! Och jättebra!

Lördag:

Jag kände mig en smula modig och hade nog någonstans någon gång i det omedvetna bestämt mig för att just denna dagen skulle vara en bra dag för att testa benet lite. Dessutom var vädret fint! Så jag gav mig ut. Med ett beslut om att bara jogga korta sträckor och att avbryta direkt om det gjorde ont. (Vet inte hur jag tänkte där för det är ju inte helt enkelt att avbryta om man är mitt ute i skogen och redan går..)

Det gick typ en miljard gånger bättre än väntat! I hela två timmar gå-joggade jag i sagoskogarna. Sen var jag hemma igen och benen mest trötta. På ett skönt vis! Hade inget egentligt “ont” utan mer att benet är stelt vilket är ok enl. Guru-Danne och något jag nog får jag räkna med ett tag till. För mig är ändå varje steg framåt det viktigaste. Även baby-steps!

Utelivet drog i mig ännu mer och mest drog Hellasgården. Så jag övertalade Anders att det just där just den dagen var extra fint för att springa runt sjön. Medan jag simmade. På så vi fick han springa och jag var säker på att någon hade lite koll på mig. Det bra med Hellas är att där i princip alltid är folk så jag känner mig faktiskt alltid trygg även om jag är där själv. Faktum är att det var fler som simmade, med och utan våtdräkt, för det är väldigt mycket varmare nu.

Jag invigde dagen till ära en av mina nya baddräkter. Var kan väl vara bättre för sånt än här?

Så himla härligt! Jag simmade fram och tillbaks och hit och dit. Hela tiden med hyfsad närhet till land för även om Anders skulle komma tillbaka så skulle det ju dröja och jag känner mig fortfarande inte helt säker på hur kroppen reagerar när den blir (för) kall.

Men det gick fint. Höll på “lagom” länge tror jag. Hann precis upp och få av mig baddräkten innan skaket kom. För även om det är varmare så är det inte varmt och är jag bara i tillräckligt länge så blir det som det brukar. 🤪 Så om någon tror att jag inte fryser har hen helt fel! 🥶 Men som sagt var. Jag har blivit biten av “the bug” och sen är man liksom fast.

Anders nöjde sig med att vara på land. Märklig människa…

Söndag:

Jag sov 10 (!!!) timmar i natt! Utan att vara sjuk. Men kroppen behövde det väl och om det var det eller något annat som gjorde att energin varit obegränsad denna dag låter jag vara osagt. Pigg har jag i alla fall varit!

Körde sista poolrun-passet inomhus på många månader. (Utebadet öppnar ju i morgon!)

Direkt efter traskade jag bort till SoFo-gymet. Och tok-körde! På riktigt! Jag verkligen galenpanna-körde! Lastade på, svettades, stånkade, skrattade, lastade på och svettades ännu mer! Det var skitskoj och jag hittade en ny leksak att utmana. (Dock ingen aning om vad den kallas. Man bär järnstängerna med vikter på helt enkelt.)

Plus en massa gamla godingar. Har jag inte träningsvärk i morgon är jag både förvånad och besviken.

Avrundade med lite skön yoga. Och mat såklart. På tal om det, eller i alla fall flytande mums-mums, så har jag fått klarhet i Espresso house havre-cappuccino förändringar. De har alltså dels den nya som kallas ”vegan cappuccino” och som är med ärtmjölk. (Inte alls lika god som iKaffe om du frågar mig.) Den vanliga cappon finns kvar men bara en storlek och då med dubbel styrka. Så vill man ha den som förr får man be om en enkel. Begriper dock inte varför de ändrat om. Det förut så enkla blev ju genast krångligare…

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

Uteliv en fredag

Jag är så himla tacksam att jag har mer än enbart löpningen att välja på när det gäller träning. Och kanske ffa att jag har alternativ som jag tycker är roliga. Eller åtminstone ok. Tråkig träning har jag slutat med för längesedan. Sånt är livet alldeles för kort för. Å andra sidan vet jag dels att jag är extremt lättroad när det gäller sånt som gör mig svettig och får hjärtat att slå lite oftare, och dels att det mesta sitter i skallen. Det blir liksom ungefär så skoj som man gör det. Oavsett vad det handlar om faktiskt. (Dock är vissa saker förstås betydligt enklare att göra roliga än andra…)

Det jobbigaste med att inte kunna kuta, förutom att en skada oftast gör ont och att man sällan vet hur lång tid den är kvar, är att det blir så mycket mer inne-tid. Åtminstone tills ute-bassängen öppnar. Jag vill ju vara ute så mycket det bara är möjligt. Känna vinden, få dagsljus, andas frisk luft och höra fåglarna sjunga.

Turligt nog finns ju Kärrtorps IP med både utegym och gräsplaner bara en kort cykeltur från ytterdörren. Helt ärligt blir styrketräningen inte riktigt lika bra (för mig) som på mina “inne-gym” men med lite extra fantasi och egna redskap så blir det ändå jättebra!

Jag provade springa lite också. Både fram-och baklänges. Det förstnämnda var ok men inte bra. Det sistnämnda funkade utmärkt! Kanske helt enkelt får byta stil? Kan man springa baklänges framlänges? 🙄

Simma funkar också att göra ute. Året om så länge isen inte är i vägen vill säga. I dag har jag invigt Söderbysjön med en liten simtur. Utan våtdräkt alltså. Det börjar bli många plusgrader nu! Ska bli spännande att känna hur det blir när jag “fuskar” med våtdräkt.

Men hur härligt utesim än är nu så är det svalt just nu och det blir inte lika bra simträning som i en uppvärmd bassäng.  Åtminstone inte för mig. Kanske var det sista inne-passet på ett bra tag på Eriksdalsbadet , beror på vad jag väljer att göra i helgen, men bra blev det i alla fall. Invigde paddlarna jag tröst-shoppade i går och jag är ganska säker på att jag kommer veta att båda mina axlar och min rygg finns i morgon. 🤪

Och just det ja! Jag har ätit fin-lunch ute! På anrika Chutney tillsammans med världens bästa Karin. Det är sånt man kan göra en ledig fredag och har tur som jag!

Kram från Ingmarie