Framme!

Egentligen är resan till Kapstaden kortare än den till t.ex Albuquerque men den kändes längre. Till viss del tror jag det beror på att i och med att det bara är en timmes tidsskillnad så vet man liksom direkt hur lång tid det tar. Det låter ju onekligen kortare om man åker klockan 07 och är framme på eftermiddagen ( fastän det är 7 timmars tidsskillnad) kontra åka kl 21 och vara framme kl 14 dagen efter.😱

Men fram kom vi! Turligt nog hade vi exit-plats på båda flygen!

Totalt dörr till dörr tog det ca 22 timmar. Inklusive tre timmar paus i Addis Ababa.

Efter de tre b:na (bagage, bil, boende) kunde vi äntligen både andas ut, sträcka ut och börja installera oss. Vår lya visade sig vara en riktig guldklimp! 🤩

Innan vi helt säckade ihop tog vi oss ner till havet (5 min. slöpromenad) och alltså! Detta! Jag må älska iceswim men jag är inte någon vintermänniska. Det är detta som är mitt element till 100%. Sol. värme och havsbris.❤️

Tror jag sov nästan 10 timmar sen. Jag var nog trött… 🤪 Och det gjorde helt klart susen för i morse var den där efterflyg-klumpkänslan (du som vet vet) borta och jag var redo för att ta mig an vad  dagen skulle erbjuda. Faktum är att vi hade inga som helst planer mer än att vi skulle vara ute. Då kan det bli som så här att man tar sig först backarna upp till trailstarten mot Lions Head.  Som man f.ö inte alls riktigt fattat vad det är och innebär mer än att det är ett högt berg.

Sen liksom fortsätter man på den där trailen tills den blir brantare och brantare, stenigare ,svårare och svindeln värre och värre. Till slut blir det liksom överjäkligt. Om det finns något jag är rädd för på riktigt så är det nämligen höjder. Ta mig 600 höjdmeter upp var egentligen inte problemet utan det var terrängen. Jag har inte ens några riktiga bildbevis för jag var tvungen att helt koncentrera mig på att andas lugnt och inte gripas av panik. Ja, så illa var det.

Det var efter denna som jag inte ens vågade ta fram mobilen för att fota…

När jag var nästan uppe på toppen, jag såg den och det var max 100m rakt upp innan jag hade varit där, så kände jag att jag inte ville mer. Det var liksom inte värt obehaget. Upp är ju en sak men jag visste ju att jag skulle vara tvungen att ta mig ner också. Dessutom var jag ganska ensam för även om det var några till där hade jag ingen lust att be dem hjälpa mig ner… Jag känner fortfarande att det var helt rätt beslut och jag kommer högst troligt aldrig mer ens försöka ta mig upp.

Men visst, utsikten var bedårande,  när jag väl vågade kolla igen vill säga, och jag såg några väldigt söta “murmeldjur”.

Och jag kom ju ner som du förstår. För att coola ner min stackars skalle promenerade jag bort till Sea Point swimmingpool.

För knappt 25 spänn får man tillgång till allt detta!

50-metersbana med saltvatten. Om jag njöt? Gissa. 😍

Sista delen av denna första underbara dag tillbringade vi med några härliga vänner på Oczt market. Ungefär som Bondens marknad plus lite till och där man även kan käka en massa gott!

Tror jag kommer sova gott även i natt.

Kram från Ingmarie

Stockholm Winterswim Open

Livet alltså. Tänk vad det kan bjuda på äventyr, upplevelser och tvära vändningar. Aldrig att jag trodde jag skulle vara med på tre simrace under en och samma dag och absolut inte sprint och ännu mindre ute mitt i vintern.

Men så blev det. 2020 är året då jag ännu en gång klev utanför min comfortzone och gjorde det där jag aldrig skulle göra.

Jag tror jag såg annonsen om Stockholm Winterswim Open på Fejjan i höstas någon gång och det tog max fem minuter innan jag hade anmält mig till två klasser. 25 + 50 meter. Det fanns inga längre så det var liksom bara att ta det som erbjöds. För att göra en lång story väldigt, väldigt kort blev det sen även ett stafettlag med TOT Endurance. (F.ö dem jag emellanåt haft simprogram från och som jag ska anlita för ett bra swimrun-upplägg  om någon månad.)

Att jag ”övat” flitigt på att simma i kyla, och klarar det hyfsat bra, vet väl de flesta som följer mig på något vis vid det här laget. 🤪 Jag har ju dessutom blivit helt både förälskad och beroende av det! 🥶Men det är en sak att såsa runt i sin egen fart även om det är både iskallt och länge. Det är en helt annan att maxa direkt hur kort det än är! Något som skulle bli extra märkbart i dag…😱

Klockan 09.10 i morse mötte jag upp Ville på vår vanliga mötesplats för att cykla till Hellas. Även han skulle köra två solo-race men det var väl enda likheten mellan oss. Han är nämligen som en Formel 1 bil. Jag är ju liksom mer en traktor. 🙄Skyller också på att han är många år yngre och simmare sen ännu längre tillbaka.

Det var redan full rulle när vi kom till Hellas men allt flöt på grymt bra. Vi fick vårt startkit och anvisningar från de fantastiska funktionärerna om var vi skulle byta om, var samlingsplatsen och badtunnan fanns, bastutider (alla 185 deltagare kunde ju liksom inte vara inne samtidigt så man fick olika färgband för att veta när man fick vara där) och var man kunde fika. Sen var det bara att vara med på invigningen och börja ladda. Jag hade mitt schema klart och väskan hade packats med bl.a tre olika baddräkter och mössor. Det blir liksom lite roligare då! Och mindre kallt.😀

Vile och jag på plats. De andra två i laget mötte upp senare. De skulle “bara” köra stafetten men agerade som bästa hejarklacken innan! Inklusive Anders.

Lugnet före. Så vackert och fint ordnat att jag fick tårar i ögonen!

 

Finfin vy för publiken!

Jag skulle köra 25-meters racet redan strax efter kl. 10 och hann liksom inte ens bli nervös. Faktum är att jag mest längtade! Vi körde två till fyra pers i varje heat och varje person hade en egen funktionär som tog hand om kläderna och hade dem redo när man gick upp. Superlyxigt!

Ett av heaten

Säkerheten var såklart stor men jag tror ingenting allvarligt hände. Förutom att vi hade skitskoj! Alla jag såg var glada! 100%! Hur ofta ser man det på en tävling?

Efter första racet var jag bara tvungen testa badtunnan. Jag som är van vid att byta om utan någon som helst värme tyckte såklart det var jättehärligt. Och nästan lite fusk.😄

Ville körde 25 m bröst + 25 m frisim. Om jag vetat att man fick ha huvudet under vattnet hade jag kört frisim också. Hade missuppfattat eftersom man  inte fick det på bröstsimmet. Next year!

Det där att starta från noll och sen direkt maxa är inte min grej. Mjölksyran och maxpulsen kommer direkt! Det gick väl an på 25 meter men blev väldigt markant på 50-meters racet. Men jag lovar att jag var gladast av alla för jag tror banne mig jag skrattade och log hela tiden!

En dryg halvtimme senare var det så dax för stafetten. Veronica och jag hade samma mål. Vara glada och se snygga ut. Visst lyckades vi extremt bra?

Stafetten var minst lika skoj som solo-loppen. Vi körde på bra (jag var långsammast) och teamkänslan var absolut den bästa man kan tänka sig  Vilket gäng!

Tack Ville, Joachim och Veronica för att jag fick vara med i ert lag!

Och tack Hellas Winterswim för ett fantastiskt event!

Vi avrundade med gofika  och framtidsplaner i mysiga Storstugan innan vi skildes åt för i dag.

Med mig hem, förutom en upplevelse utöver det vanliga, hade jag bl.a detta.

Det är tur jag har många baddräkter för det blev att jag använde även en fjärde. Inomhus.

Då fick jag även möjlighet att inviga min nya fina mössa!

Så var denna dagen jag längtat efter att få uppleva över. Enda “felet” med den var att allt tog slut så fort! Det är inte utan att det känns både lite tomt och sorgligt. Hade det inte varit för att jag om bara ett par dygn har ett nytt spännande äventyr som väntar hade jag nog t.o.m känt mig lite deppig. Å andra sidan vet jag att ett år går väldigt fort, särskilt när man har roligt, så snart är det dax igen! Då ska jag vara med i alla grenarna!

Kram från Ingmarie

Sport +kultur = sant

Att gilla att sporta ensam är nog en förutsättning om man ska hålla på med t.ex löpning. Jag gillar att ha sällskap med andra men jag gillar lika mycket, kanske t.o.m mer, att kuta tillsammans med bara mig själv. Särskilt en dag som i dag när kroppen bara ville såsa runt i sitt eget tempo och tankarna var både överallt och ingenstans. 80 minuter egentid utan något mer mål än att ta mig framåt, inte blåsa bort i vinden eller halka i någon lerpöl.

Vattenbristen är sen länge över och vatten-nivån i Nissan är numera rekord-hög! Faktum är att ibland var t.o.m stigen dränkt! (Och nej, jag hoppade inte i.)

Vattnet i bassängen är dock konstant och i dag hade jag turen både att få sällskap av bästa Karin plus hitta ett av Halmstad Triathleternas simpass. Inplastat och klart! Bara att köra. Jag är inte i närheten av Karins farter, hon är liksom pro, men det spelar ingen roll. I en bassäng är man ändå nära!

Bara några stenkast från simhallen ligger Hallands konstmuseum. Så länge jag kan minnas har det varit en trist och intetsägande byggnad som jag besökt max en gång under mitt liv. Tills nu. Under flera år har den nu byggts om och restaurerats, bland annat av ovan nämnda Karin för hon är förutom en rackare på sport även en väldigt duktig arkitekt, och i oktober 2019 öppnades den på nytt.

Just i dag var det en föreläsning av konstnären Maria Stigsdotter Drott som berättade om sitt arbete med trädgården runt museet (där även Karin varit inblandad) och konstnären Mikael Ericsson som berättade om ljuskonstverket på den nya fasaden. Superspännande! Jag hade gärna velat följa med i Mikaels hjärna under en dag! Han var galet rolig och intressant att lyssna på. Maria hade jag velat följa för att framförallt lära mig mer och inspireras.

Förutom olika utställningar så finns det även en fin liten butik.

Och ett Café men så god mat att både jag och Karin höll på att dö mums-döden! Dessutom enormt service-minded. Rekommenderas!!!!

Men jag undrar ändå om inte toaletterna var bland det coolaste på hela stället. T.o.m bland det coolaste någonstans! Här hade jag kunnat sitta både länge och väl.

Så om du bor eller besöker Halmstad, missa inte denna pärla! Till sommaren kommer det bli en ännu större pärla. Jag lovar!

Kram från Ingmarie

Bästkustens (enda) baksida och en massa mys

Det finns en nackdel med bästkusten och det är att det kan regna och blåsa mer och bättre än (nästan) någon annanstans. Föär tro mig, det kan verkligen blåsa och regna från precis alla håll och kanter! I dag var inget undantag och i morgon ska visst regn- och blåsguden, eller vad hen nu kan heta, vara i sitt esse. (Men torsdag har hen ledigt!)

Nåja. Det är som det är och hur mycket det än smattrar mot fönster-rutorna så vill jag ut. I dag var jag dessutom intervall-sugen och sånt ska man ta till vara på. Galgberget är ett ganska säkert kort när det regnar och blåser från precis alla håll och kanter så det var dit jag sprang. Planen var 2-minutare och det blev det. Bland annat. Närmare bestämt 12 st + 10 st 60-30 sek. och 10 x30-30 sek + hopp&skutt i backe. När jag väl sladdade in på gatan där jag bor just nu gick benen knappt i styrfart. Jag var jättenöjd och dessutom hade det slutat regna!

Några timmar senare mötte jag upp lillebror Daniel på tåget från Göteborg. Så himla mysigt att ses igen! Alltid en massa att babbla om och självklart blev det ett gympass också. SATS Halmstad är utan tvekan ett av mina favvogym. Trevligt, inspirerande, bra grejer gott om plats och bra läge. Så där blev jag ännu lite tröttare inte bara i benen. Men det är ju liksom meningen.

Hela dagen avrundades hemma hos mamma och Ulf tillsammans  med även Markus och tjejerna. Så nu är jag inte bara ruskigt mätt och trött i kroppen utan även väldigt glad och tacksam. Det är en ynnest att få vara en del av denna underbara och fantastiska familj.

Kram från Ingmarie

Avslut, paus och en omstart

I går kväll jobbade jag mitt sista pass på SÖS för en ganska lång tid framöver. Jag vet inte ens om jag kommer gå tillbaka. Ett par månader framöver ska jag ta mig en rejäl funderare och verkligen känna efter. En del av mig vill vara kvar för jag trivs ju med  både jobbet som sådant och med mina kollegor. Samtidigt vet jag ju att det sliter oerhört på mig, lönen är förhållandevis kass och chansen att det ska bli bättre på någon front är nog tyvärr minimal. Stockholms läns landsting är kört i botten mycket “tack vare” skrytbygge, svågerpolitik, dumsnålhet och en usel (höger)styrning. Fruktansvärt tråkigt men sant.

Jag har en hel del planer jag klurar på för en förändring kommer det att bli, jag vet bara inte riktigt hur, men först ska jag på två resor. En kort och en lång. Den korta har förresten redan börjat. Sen i eftermiddags är jag hemma i Halmstad och har hunnit med både mamma-mys, bassäng-sim/vattenlöpning och kvällsmys hemma hos Sara. Det sistnämnda var även inklusive galet god (vego)mat och fler härliga människor som kom för att babbla en stund.

Så det har varit en jättehärlig “paus och omstarts-dag”! En dag som för övrigt började här.

Jag cyklade ner direkt på morgonen och det var precis lika vackert, rofyllt och magiskt som jag hoppats och önskat. Det var en tunn is-hinna några meter vid kanten men den gick lätt att gå igenom. Sen var det liksom en liten bassäng innan nästa isdel tog vid där jag kunde simma fram och tillbaka.

 

Jag vet att en del tycker det här är konstigt att just jag gillar, särskilt med tanke att jag älskar sol och värme, men det här är något annat än “vanligt” frysande. Jag vågar t.o.m påstå att jag vet för jag har ju faktiskt provat båda varianterna.

Kram från Ingmarie

 

Roligheter och belöningar på årets kortaste (?) dag

Om jag inte fattat helt fel så är i dag årets kortaste dag. Eller längsta beroende på hur man ser det.🤪

Den har i alla fall varit ruskigt mörkgrå! Tur att jag gillar grånyanser i alla dess former. Framförallt gillar jag att det är plusgrader och halkfritt! Är obeskrivbart tacksam för varje (intervall)löppass jag kan kuta ute utan att riskera livhanken. 😱

Oavsett i vilken form  jag kör intervaller, och oavsett hur de är, så gör jag alltid, alltid min jaggjordesågottjagkundeochdeträcker-gest. 💪🏻Den är liksom som en positiv trigger efteråt och faktiskt något jag lärde mig av en idrotts-psykolog under min elit-tid.

Just i dag blev det 4 x (5+3+1) min. (Vila 1 min.) Det gick varken väldigt bra eller väldigt dåligt. Rätt och slätt ett helt ok mittemellan-pass!

Som du ju säkert vet belönar jag mig också alltid, alltid efteråt oavsett hur det varit.

Min allra bästa belöning är (förstås) sprada! 😍Jag blir (ännu mer) lycklig in i själen när jag får komma i. Det är som att bli översköljd av energi, livslust och  glädje. (Även fastän man är trött av träningen.) ! Jag älskar “min” sjö. Den må vara densamma hela tiden men den ändras och förändras varje gång jag ser den. Helt fantastiskt! Ett av naturens magier och underverk!

Änderna höll mig sällskap men lite i bakgrunden. Det passerade även en liten familj vars unge ville i för han tyckte det verkade jättekul! Barn är bra smarta alltså för han hade ju helt rätt! 😄

En annan belöning, som jag ju faktiskt alltid ger mig själv, är god och näringstät mat. Vego såklart. Ingen levande varelse ska behöva lida för att jag är glupsk.

Sen kan jag avslöja att det verkar som att årets kortaste/längsta dag även innebär en av årets lugnaste dagar på Eriksdalsbadet.🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Vänner

Jag varken kan eller vill föreställa mig hur livet hade varit utan vänner. Antagligen väldigt tomt, tråkigt, innehållslöst, sorgligt och meningslöst.
Jag har turen och privilegier att ha vänner i alla möjliga åldrar med olika bakgrunder och liv mot mig själv.
En del har funnits där i oräkneliga år. En del är ganska ”nyfunna”. En del träffar jag ofta. Andra med långa mellanrum. Men de är alla mina vänner!

En som jag hoppas alltid kommer vara min vän är denna bönan.

Jag fullkomligt älskar att hänga med Yvonne  oavsett vad vi hittar på. Det blir i och för sig alltid sånt vi båda gillar. Som t.ex att träna och käka.

Vi träffades förresten via Team Snabbare men det var lilla  Demi som förde oss samman “på riktigt”. Fyrbenta vänner är verkligen fantastiska på flera sätt!

Att träffa TS-vännerna är också alltid en höjdpunkt! Jag blir lika glad varje gång även om det är snortidigt och även om jag kan bli så trött, så trött så trött att jag (nästan) inte orkar prata.

Och (nästan) inte orkar ta mig upp.

Men jag är en rackare på att repa mig, även efter mjölksyra upp i hårfästet, så redan på väg till omklädningsrummet är jag mitt vanliga jag igen. Och längtar till nästa gång. Jag har nämligen ett väldigt, väldigt kort minne också…

Kram från Ingmarie

Älskar isfritt

Om man är en vintermänniska som vill ha snö och kyla så förstår jag att det är trist just nu. I alla fall om man bor i 08a land. Av den snön som fanns i tisdags finns inte en flinga kvar. Allt har smält och regnat bort.
Jag tycker förvisso om ljuset och tystnaden snön ger men ändå föredrar jag detta blöta grå mångfalt alla veckans dagar för det betyder modd- och isfritt!

Det betyder att det går att kuta överallt utan att riskera att man driftar omkull. Att jag blir genomblöt bryr jag mig inte så mycket. Körde intervaller i går som kändes helt ok!

Och skön lugn distans i dag. Såg du den förresten? Solen! Det gjorde jag!

Töväder innebär även att isen på ”min” sjö har smält bort igen. Gissa om det gör mig glad! Tror änderna också gillar det.

Jag är väldigt glad och tacksam över att jag har dessa energi-påfyllare för annars hade jag inte pallat med jobbet över huvudtaget. Nästan  så jag inte gör det ändå.

Denna helgens två eftermiddags/kvällspass har inneburit:

En halv rast ena passet. Noll det andra.

Ett toabesök ena passet. Noll det andra.

Två glas vatten ena passet.  Ett det andra.

Övertid på ena passet. Övertid på det andra passet.

En halv matlåda som hann ätas ena passet. 10 % på det andra. (Typ tre tuggor.)

Ändå ska vi göra mer, oftare och bättre. Jag undrar fortfarande hur? Och ffa hur jag och mina kollegor ska orka? Eller fel, det gör vi inte men vi är professionella i vår yrkesroll och det kanske inte alltid är så bra?

Kram från Ingmarie

Re-charged

Det blev ännu en övertidskväll utan ett enda toabesök och utan ordentlig rast. När jag äntligen blev frisläppt var jag så trött att jag nästan sov ståendes och höll på att missa tuben hem. Och det vill man inte för de går inte så ofta vid den tiden på kvällen/natten…

Men hur trött jag än var så är det (för mig) inte helt enkelt att varva ner när det varit full sula ända fram tills jag stämplade ut. Somnade jättesent och unnade mig därför en rejäl sovmorgon för i dag har jag varit helt fri! Och jädrans vad jag har laddat upp batterierna igen! Vattenlöpning med allra bästa Lisa t.ex. I egen bana i princip hela tiden!

Och lyxig middag tillsammans med mamma, Ulf och Anders. De, mamma och Ulf alltså,  är här bl. a för att vara med i morgon och det är så himla mysigt att de både kan och vill. Vi var på DowntownCamper by Scandic Café. Rekommenderas! Vego rakt igenom och så gott att vi alla dog mums-döden en smula.

Kutat har jag också gjort.

Och dansat lite vid Bagis fina skogs-julgran.

När jag kom förbi Söderbysjön såg jag till min förfäran att isen lagt sig på den.

Men när längtan blir för stark så… Jag måste dock hitta ett bättre “redskap” än en pinne även om den var stor och stark.

Kram från Ingmarie

 

Stockholm Rogaining sex timmars 2019

Det där att vara lättövertalad (alternativt lättlurad) är antagligen både bra och dåligt.  Med facit i hand vet jag att bli övertalad till att köra sex timmar poängorientering på  Stockholm Rogaining är ett äventyr utöver det vanliga och något jag kommer minnas resten av mitt liv.

Frågorna och funderingarna var oräkneliga innan. Hur fort skulle mina lagkamrater Jan-Erik och Lars kuta? Vem var förresten Lars? Hur svår terräng kunde jag förvänta mig? Hur skulle jag packa ryggan och hur ofta pillar man i sig gel och vätska när man håller på så där länge? Och hur skulle det bli när det blev kolsvart och pannlampan blir det enda ljuset? Skulle jag hålla mig på benen och framförallt, skulle jag orka? Sex timmar på benen är lång tid.

I god tid cyklade jag bort till mötesplatsen där Jan-Erik hämtade upp mig så vi kunde fara till Sollentuna på andra sidan stan. Det började lite oroväckande redan där för vi irrade runt bra länge innan vi ens hittade ingången till Rudbecksgymnasiet där samlingstället var. Väl där var det dock inget att ta fel på. Stället var fullkomligt översvämmat av folk som skulle vara med. Antingen kutandes sex timmar eller på hoj i fyra timmar. Oavsett så är det flest poäng som vinner. Och snabbast tid om poängen är densamma.

Det fanns en massa välkända ansikten och Lars visade sig vara en väldigt trevlig prick. Såklart. Förstår inte hur jag ens kunde ha funderat på om han skulle vara det. I princip alla löpare är väl trevliga?

Exakt klockan 11, d.v.s en timme före start, fick vi kolla på kartorna och börja planera.

Vi tyckte vi hade en ganska bra plan till slut. Och det hade vi men det skulle visa sig att den var en aning för mycket optimistisk. (Läs väldigt mycket för mycket.)

Strax innan 12 var vi i alla fall ute och så redo vi kunde bli.

Vi tog det megalugnt och hittade första kontrollen som låg närmast direkt. Sprang vidare och prickade även tvåan och trean. Och fyran, femman, sexan och hur många det nu blev till slut. Vi hittade faktiskt alla utom en på slutet som vi skippade av tidsbrist men jag återkommer till det.

Vid kontrollen längst bort, och med mest poäng, virrade vi runt för att leta efter Jan-Eriks kompass som han tappat vid en vurpa. Trodde han. Det visade det sig att den låg i en ficka. Där kom första gapflabbet. Det skulle bli många, många fler!

Som när vi pausade för att sätta på pannlamporna.

Då började Lars plocka upp en liter yoghurt, en liter juice och diverse godsaker. Inte undra på att hans rygga var tung! Så himla charmigt!

Eller då jag fick stora abstinensdarren när vi kutade förbi den ena sjön efter den andra utan att jag hoppade i.

När det blir mörkt i skogen blir det väldigt mörkt. Och när en pannlampa  strejkar (min) blir det ännu mörkare. Och när en hamstring lägger av (Jan-Eriks) så är det svårt att kuta på. Det var därför vi skippade att leta efter en av kontrollerna där på slutet. Man förlorade nämligen 20 poäng för varje minut man överskrider maxtiden. Onödigt surt liksom. Vår plan var från början att även hinna med en del kontroller på den andra kartan men det var bara att glömma. Märkligt att trots att man har sex timmar på sig så kan det bli riktigt stressigt på slutet! Vi hann dock med två kontroller till innan vi kom i mål med sju minuter till godo!

Resultatet visade att vi minsann kom fyra i veteran-mix klassen och de före hade vi inte kunnat rå på även om vi haft fungerande pannlampa och lår.

Efter dusch satt maten som en smäck. Det hade den garanterat även utan dusch för jag hade hunnit bli riktigt hungrig på slutet. Gel är ju inte så jättemättande precis. Vegomat rakt igenom så det blev flera extra plus för detta skojiga evenemang!

Jag är jättenöjd, tacksam och glad över denna fina dag med härligt sällskap ute i det fria! Inget ont, ingen energisvacka, ingen vurpa och inga vilsespring. Dessutom ett nytt personligt rekord för mig i tid jag hållit på i ett sträck. (Och ja, det var enormt mycket både roligare och enklare än att gå/stå på jobbet samma tid. )

Tusen tack Jan-Erik och Lars för i dag! Jag blir väldigt gärna övertalad till fler sådana här äventyr!

Kram från Ingmarie