Bockstens trail med efterfest

Aldrig hade jag kunnat ana vilken heldag det skulle bli när klockan ringde kl 07 och det var kanske tur för då hade jag kanske blivit trött redan innan.

Vi hämtade upp Maria för att åka till Åkulla och Bocksten trailrun. Maria skulle springa 12 km, Anders 5 och jag 22. Det märkliga var att Maria startade först, en kvart senare Anders och ytterligare en kvart senare jag. Jag kan inte riktigt få ihop varför de valde den ordningen. Själv hade jag ju valt de längre sträckorna först. 44 km startade kl 08 så där var det “rätt” tänkt.
Förutom lite kaotisk parkering så flöt det i alla fall på bra och jag kunde heja på båda när de sprang iväg.

Hela loppet var i princip fullt och i min klass tror jag taket var nått med 350 deltagare. Totalt var det ca 1000 deltagare och det är verkligen bra för ett traillopp ute på vischan.

Så här beskrivs 22 km banan;

Rundan följer delvis 12 km banan men gör en fantastiskt vacker 9 km extra loop längs ytterligare tre vackra sjöar och magisk natur. Ca. 500 hm slingrande tekniska stigar, offtrail, skogsbilvägar och grusväg väntar er som tar er an denna utmanande bana! 

Jag kan garantera att det stämde med råge. Uppförsbackarna tog aldrig slut, t o m upp till målet var det en, och nedförsbackarna var oftast väldigt branta och/eller innehöll rötter, stenar och slirig gegga. Vi tog oss genom träsk och djupa bäckar, över och under elstängsel, klättrade över hala stenar och snubblade på grästuvor. Hade det inte varit för att banan var extremt välmarkerad så hade jag inte ens sett vissa av “stigarna”. (Läs Obanat med stort O.)

 

Men den här banan alltså. Den är så vacker att det nästan gör ont och att det var perfekt väder och trevliga människor att snacka med emellanåt gjorde ju inte det hela direkt sämre.

Jag tog det lugnt, hann ju t o m att ta en del bilder, för mina enda mål var att hålla mig på benen och att komma i mål vilket jag gjorde. En bra bit efter ungdomarna på toppen men däremot i toppen (faktiskt 1a)  bland damer i min ålder så jag är jättenöjd. Skorna är nog inte riktigt lika nöjda och kommer aldrig mer bli sig lika trots vattenslangen..

Alkoholfri såklart

Alla nöjda och glada och jag är tacksam över att de ville vänta på mig

Vi hittade en ljuvlig sjö att svalka oss i bara en kort bit från tävlingsområdet. Så himla underbart!

Via ett galleri jag ska ställa ut på så småningom och en dusch i Halmstad-lyan hamnade vi på mysiga Rotundan tillsammans med mamma och Ulf. Smörrebröden där är jättegoda!

Men dagen var inte slut där. När vi kommit hem och packat upp fixade vi lite picknick-mat och cyklade ner till stan för att kolla in HX-festivalen med allt från danskurser, tivoli och oräkneliga olika sorters mat till marknad, styrkeutmaningar och artister och allt var gratis (!) att uppleva. Helt otroligt mycket folk men det var lugnt och städat utan några incidenter. Jag älskade det! Helsingborg levererar om och om igen!

Bäst var ändå dessa. Galet bra!

Det blev verkligen en magisk kväll på en magisk plats och ett perfekt avslut på en magisk dag.

Kram från Ingmarie

 

Midsommar 2024

Varken jag eller Anders är särskilt mycket för traditioner. Vi tar det som det kommer och gör det vi känner för. Ofta jobbar jag ju dessutom men just denna midsommarafton har jag varit ledig och jag skulle faktiskt kunna tänka mig att göra den till en tradition för oj vad den blev bra trots att vi inte förberett någonting!

Så här;

Intervaller i Halmstad. Jag hade tänkt 3 x 10 minuter i tröskelfart men det blev 4. Fråga mig inte varför för jag har verkligen inget bra svar. Plus “hopp&skutt”-övningar. Benen bar mig nästan inte till lyan men på något märkligt vis orkade jag sen ändå traska till tågstationen för att åka hem. (Jag var för snål för att ta bussen…)

Tåget höll tidtabellen och via storaffären för att handla och hemmet för att packa upp och göra picknick-korg så cyklade vi till havet. Så vansinnigt härligt! Bad, mat, siesta och bara vara.

När vi var nöjda cyklade vi hem igen, bytte om, gjorde ny liten picknick-korg och cyklade till fina Fredriksdal som firar rejält i två dagar. Vi strosade runt och njöt av allt det fina, chillade och såg och lyssnade på både  “fackeldans” och logdans. Vilket ställe detta är! En riktig pärla! I “stan” fanns det en hel del roliga gamla butiker och jag är ruskigt tacksam över att vi kommit längre med t ex tandläkar-yrket!

Ett skräckens rum!

Hos barberaren.

 

Har du firat på något särskilt vis i dag?

Kram från Ingmarie

En (rejäl) söndagsutflykt

Jag kände mig oerhört modig i dag. Dels för att jag bestämde att jag skulle springa längre än på hur länge som helst och dels för att jag skulle göra det med Anna som är både snabb, uthållig som få och ung!
Ja du fattar va? Många utmaningar i en.
Samtidigt vet jag att Anna har ett hjärta av guld och är otroligt anpassningsbar så jag fick bestämma farten. Även när den på slutet blev rejält mycket långsammare..

Vi började hemma hos oss, genom Pålsjöskogen och sen till Skåneleden som vi skulle följa hela vägen till Mölle.

Jag har gjort första biten till Domsten innan men sen var allt nytt och jösses alltså. Det är så vackert och varierande att det är obeskrivbart. I början är det en del skog som sen övergår till att man tar sig över ängar med enorma nyponbuskar, genom ursöta byar, på kritvita stränder, genom kohagar förbi både båthamnar och blomsterportaler. Och jodå, man kan springa lite fel trots att man har havet vid samma sida hela tiden… Pratar man för mycket och missar en liten skylt så är det lätt hänt och det blir lite extraspring för att komma rätt igen. Men vad gör väl det när man har det så här?

Vi hade perfekt väder och vinden i ryggen vilket jag är oerhört tacksam över för om vi hade haft motvind hela denna vägen hade jag nog kroknat betydligt tidigare. Eller rättare sagt mina fötter. När vi hade ca 5 km kvar var de inte glada men jag klarade det och det blev t o m en km längre än vi trodde!

Den sparadan var en av mina bästa ever!

Sen var vi ruskigt hungriga!
Målet var detta stället.

Jättemysigt och riktigt god mat! Väl värt ett besök! Men du behöver inte springa dit. Fredrik och Anders tog bilen dit efter att ha svettat sig trötta på andra sätt och helt klart är mat godare när man har tränat så det är ändå ett tips!

Det blev verkligen en söndag att minnas och bevara i hjärtat. Tack Anna för du ville dra runt på mig och tack Fredrik och Anders för ert “efter-sällskap”.

Kram från Ingmarie

Hur man gör en fredag extra bra

Här är receptet;

Börja med en löptur i en skog som magiska Pålsjöskogen.

Sen tar man tåget (som håller tiden) till Malmö. Där kör man ett Prformance strength-pass på Sats Malmö City.  Jag har. saknat denna klass jättemycket för det är verkligen ett av mina favvo-pass. Instruktören, Tobias, var grymt bra och jag kommer försöka vara med på hans pass så ofta det bara går.

Sen ser man till att ha en dejt med allra bästa Anna. Hon är inte bara en väldigt kär vän och en rackarns bra löpare, hon vet också var alla Malmös guldkorn finns. Dessutom är hon inspirerande som få så nu har jag en massa (galna) idéer i skallen. Just i dag blev det Nostra som är mer än väl värt ett besök om du är i krokarna!

Innan man sen åker hem igen (med tåget som håller tiden) har man bokat ännu ett besök hos Thomas på Kinesiologikliniken. Jag är mer och mer imponerad av hans kunskap och även om vissa grejer är “jobbiga”, känslor och spända muskler kan ju liksom vara det, så känner jag massor av hopp och inspiration!

Väl hemma i fina Helsingborg igen så cyklar man direkt till havet, det tar max 4 minuter från tågstationen, och njuter av vattnet och solnedgången. Anders ville av någon skum anledning inte bada. Vet inte vad det är för fel på karln om jag ska vara ärlig…

Älskar dessa små omklädningshytter!

Efter en liten cykeltur i stan trampar man hem, gör mat, chillar på balkongen och njuter av utsikten.

Vad är ditt bästa fredags-recept?

Kram från Ingmarie

Malmö-besök

Att kunna synka två bra grejer när man är i Malmö är verkligen dubbelt bra.

Dels var jag på ännu en behandling på Helix hos Thomas. Det är väldigt komplext och “stort” så jag har lite svårt att förklara vad det är. Han är ungefär som Guru-Danne men med en något annorlunda knorr då han bl.a även utövar healing. Jag sökte upp honom av flera anledningar och visste egentligen inte mer än de hundratals rekommenderande recensioner jag läst om honom och jag kan bara hålla med dem. det här kommer bli en mycket både spännande och intressant “resa”!

Det som var extra bra var att min fina vän Ulrika också var ledig och kunde tillbringa hela eftermiddagen med mig! Vi har promenerat, pratat, fotat, pratat ännu mer, fikat och kollat in både slottet, Saluhallen och en massa torg. Jag är så himla glad över att vi började prata där på tåget för många år sedan på väg hem från Stora Stöten swimrun i Falun annars hade vi högst troligt inte varit med om denna dagen.

I dag var förresten Garmin på ett ovanligt humör för den föreslog 2 x 17 min. i tröskelfart. trodde den bara kunde säga “vila”. haha!
Jag har tydligen slöat till mig eftersom den ändrat sig så drastiskt men när en sån här sak händer “måste” man ju passa på, eller hur? Sen att jag inte kunde hålla Garmins föreslagna fart är en annan sak men det är intressant vilka höga förväntningar klock-skrället plötsligt hade på mig!

Kram från Ingmarie

Sånt som är svårt att tröttna på

Egentligen borde jag vara ganska trött på Prins Bertil-stigen med tanke på hur många gånger jag kutat på den. Ibland är jag faktiskt det men inte i dag! Den är förresten numera även en del av Hallandsleden men den finns märkligt nog inte med på deras karta.

Innan jag åkte hem igen så hann jag med en lunch med min fina och kloka vän Nina. Det finns nog ingen jag känner mig mer relaxed med än henne och jag är så himla tacksam våra livsvägar har korsats igen. Söderpiren bjöd dessutom på en gudomligt god vegan-sallad. Eller bjöd och bjöd, jag fick såklart betala för den.

Mellan soffbygge, möbelflytt, städning och middag blev det ännu ett outdoor crosstrainingpass på Sats.

Ruskigt roligt och jag blev galet trött!

För övrigt tror jag detta måste vara en av de vackraste (stads)vägar som finns i vårt land.

Kram från Ingmarie

Fartlek med finfin after-run

Det var helt klart en massa bra övningar på crosstrainingen i fredags för jag har en vansinnig träningsvärk i princip i dag överallt utom i magen trots många svidiga övningar för den. Med andra ord har jag tydligen varit flitig med just core-träningen men mindre flitig med djupa benböj/utfallsstag/axelövningar med tyngre vikter.
Men jag tycker det är bra för dels gillar jag att ha träningsvärk (om den inte blir överjäklig i allt för många dagar vill säga) och dels så vet jag vad jag behöver lägga lite mer fokus på.

Märkligt nog var benen plötsligt hyfsat pigga. Efter att ha trampat i sirap sen jag kom hem så blev det äntligen lite mer “fart” i benen så jag spontan-sprang en fartlek i Pålsjöskogen. Roligt och samtidigt obeskrivbart vackert!

Som lite extra benträning tog jag alla trapporna upp till vår lya. 208 steg för att vara exakt.

Bara en kort cykeltur från oss ligger Pålsjöpaviljongen. Jag har kutat förbi detta café och våffelställe massor av gånger men aldrig testat det så det var verkligen dax nu.

Massor av smarrigt att välja mellan men vegan-utbudet var tyvärr ytterst skralt. De kunde såklart fixa men jag hoppas de skärper till sig på den biten och har det även på menyn. Det är ju faktiskt 2024! Gott, mysigt, trivsamt, trevligt, avslappnat och dyrt är min sammanfattning. Vi kommer definitivt komma tillbaka!

Mätta och belåtna rullade vi nedför backen till havet och Helsingborgs suuuuuper-mysiga strandpromenad. Jag vet en som kommer hänga mycket här framöver. Både i och jämte vattnet och på kallbadhusen.

Backen upp hem igen var inte riktigt lika lätt som att rulla nedför den men den gör onekligen att man man blir varm igen om man fryser efter badet vilket inte var någon större risk just i dag. Har jag sagt att jag ä-l-s-k-a-r sol och värme?

Kram från Ingmarie

Nu är det sommar!

Naturen nu alltså! Detta är den absolut bästa tiden om du frågar mig. Särskilt när det dessutom är nästan 25 grader och sol! Galgberget och stigen utmed Nissan är som att vara i en sagobok! Så gudomligt vackert att ögonen nästan tåras.

Har jag förresten sagt att  södra Sveriges bästa kiropraktor finns i Halmstad? Mitt vänsterben gillade inte att resa de där 24 + timmarna men Hans fixade det hela på ett tjillenix. Egentligen är det högerbenet som strejkar men det är västerbenet som får ta smällen. Dvs det är som så ofta inte det som gör ont/strular som är grundproblemet.

Att jag har universums bästa frissa har jag garanterat berättat och jag vet att jag aldrig blir besviken efter ett besök hos Anne. Hon gör magi även av trollhår och hade jag kunnat så hade jag bett henne fixa till mitt hår varje morgon!

Enda kruxet var att jag ville bada efteråt och då helst utan att förstöra allt direkt när jag nu för en gång skull inte såg ut som ett troll. Haha!”
Jag lyckades hyfsat bra trots att det var guppigt som attan och gratis-duschen var extra givmild. Var tvungen att hålla mig i stegen ett bra tag för att inte helt flyga bort!

Första picknicken ute blev det också så nu är sommaren verkligen invigd!

Kram från Ingmarie

Ner är inte alltid = snabbare än upp

Förra gången jag tog mig upp på Pino trail fick jag vända bl.a pga snö. Ingen risk för något sånt nu och jag kom bra mycket längre men därmed inte sagt att det var lätt(are).

Jag tog mig inte hela vägen upp för det fanns inte tid för just i dag men en timme i princip rakt upp räckte bra det också. Man skulle kunna tro att det skulle gå väldigt snabbt nedför men då tror man fel. Rullgrus + branta stup gör mig både feg och långsam så jag “sparade” knappt 10 minuter på hemvägen.

Det är en jättefin trail men den är utmanande och ju längre upp man kommer ju mer rullsand/grus och bröte blir det.

Utsikten är emellanåt både bedövande och hisnande. Vissa delar går precis vid bergskanten och jag fick jobba hårt med skallen för att inte låta svindelskräcken ta över.

På något mirakulöst vis kom jag hem utan att ha ett endaste litet skrubbsår och hann i precis lagom tid för ett simpass med Berta i Highpoint-poolen. Det är en av de finaste bassängerna här är men tyvärr inte alltid öppen som Del Norte är. Simpasset gick som tjohejsan!

Här i Albuquerque finns det hyfsat bra med vego-hak och en favvo är Thai Vegan som jag och Anders var på efter Cedro-loppet.

I dag hade jag sällskap av Erin. Ruskigt gott och lika trevligt som alltid att ses. Förra gången jag var här kall-simmade och åt vi kakor varje gång vi sågs. Denna gången har vi bara ätit och druckit vin. Undra vad det blir nästa gång…?

Kom hem till denna vyn. Svårslagen!

Kram från Ingmarie

Social sport

När jag började och lärde mig simma “på riktigt”, dvs crawla både i bassäng och öppet vatten, så trodde jag att simning var en av de mest osociala sporter som fanns. Vi kan väl säga som så att jag hade extremt väldigt mycket fel. Faktum är att det är minst lika socialt som löpning även om man inte kan prata exakt hela tiden. Det kan man å andra sidan inte när man ex springer och cyklar heller..

Man hinner och kan absolut prata under ett simpass och en annan väldigt bra grej är att man kan simma med andra som är både snabbare och långsammare än en själv utan problem. Även i öppet vatten. Med simning kan man kan hitta på äventyr, nöta teknik, köra intervaller, ha det som återhämtning eller som ett sätt att ta sig från A till B som i t ex swimrun. Fördelarna är massor och jag är så himla tacksam att jag inte gav upp trots att det tog evigheter innan jag klarade crawla hela 50 meterslängden på Eriksdalsbadet. Numera kan jag göra i princip hur många som helst så visst lönar sig flit!

I dag fick jag sällskap av Berta och vi simmade både längre och mer än vi tänkt bara för att det var så himla härligt och roligt!

Vi belönade oss med både jaccuzzi, solchill och god mat efteråt.

Jag har kutat också. Nere vid floden. Kände jag ville ha lite mer av The Cottonwood trees, floden och platt underlag för benen var trötta efter i går men hjärtat var lätt!

Kram från Ingmarie