Det är verkligen enkelt..

…att älska livet och (backig trail-)löpning när man har detta inpå husknuten!

Lägg till äventyr, superbra gym, extremt bra yogainstruktör, solskens-bassängen, bagels, solljus, underbara människor, höghöjd, stressfritt, upptäckter, värme, massor av bra vegomat, coffee, kultur och tid för att bara vara så kan du ju ana varför jag trivs så bra här. 😍

Kram från Ingmarie

Skum dag…

Dagen började precis som vanligt. Yoga, meditation, frukost, lite jobb och packa bagen. Inget konstigt alls. Sen började det “skumma”.

Radiokanalen jag brukar lyssna på, 99.5, bara la av. Eller rättare sagt, den började brusa like crazy! 😱 Alla de andra 418 kanalerna funkade dock utan minsta lilla störning.🙄

Sen la både Fejjan och Insta av. Inte helt. Jag kunde se flöde på båda men inte varken kommentera, “gilla” eller göra inlägg. Försökte alla knep (starta om telefonen, uppdatera o.s.v) men inget hjälpte. När jag kollade upp det verkade stora delar av hela denna gigantiska kontinent ha samma problem. Och inte bara här! I Europa också tydligen.😳 P3 kanske inte heller funkade? (Eller vilken kanal du nu brukar lyssna på.)

Sen var det vädret. Det har farit fram extrema (och ovanliga) tornados i NM och i Colorado är det hiskeliga (och även de ovanliga) snöstormar. Och det är bara två ställen. Hela USA är uppochner med “extreme weather” Enligt varenda vädersajt skulle det bli snöstorm här i dag. Och/eller very heavy rain. Det har förvisso blåst på rejält men inte en enda snöflinga/regndroppe har kommit. Inte ens ett mörkt moln. Hur svårt kan det vara att spå väder egentligen?😳

vips nu i kväll bara funkade allt igen! Ett tag. Insta verkar fortfarande ha mystiska problem. Märkligt. Men tack och lov har det i alla fall inte kommit varken något regn eller någon snö.🤪🙏🏻

Det som däremot varit helt vanligt och normalt är hur kul det är att träna och hur gott maten smakat efteråt. Varenda måltid! Festade till det på lunchen och käkade på Wholefoods. Smarrigt som alltid! Om det nu skulle ske skumma saker just i dag så är det ju ändå en himla tur att de viktiga grejerna var som de brukar i alla fall!

Kram från Ingmarie

Dagen efter-chill

Jag må vara galen och knäpp i någras (mångas?) ögon men jag är inte (helt) korkad.🤪 Kroppen och kroppen känns jättebra i dag men jag vet att den är sliten. Det här är ett klassiskt “dagenefter-tillstånd” och det är förrädiskt som fasen. I ärlighetens namn maxade jag ju inte direkt i går men jag maskade inte direkt heller. Och även om backarna och sanden sög så sliter det mindre på mig än om jag hade hamrat samma sträcka på platt asfalt. Jag fick inte ens en enda liten blåsa trots att mina skor innehöll en halv sandlåda när jag väl var klar. Det är märkligt!

Så även om energin är på topp har jag sansat mig. Har bl a hängt på Indian Pueblo cultural center. Jag missade tyvärr dans-uppträdandet men bara att vara där, läsa om deras kultur och kolla alla fina grejer räcker långt! Kommer man hit är detta ett måste-besök!

Personligen tycker jag det är bäst att kuta lite dagen efter ett lopp och sen hellre löpvila dag 2 eller 3. På mig verkar nämligen den ev stelheten vara värst efter 48 timmar så då är det skönt att inte behöva tvinga igång benen till någon “stötig” aktivitet.🤪 Så dagens lilla tur blev på platten nere vid floden. Vem som helst blir väl springsugen av detta?

Det går inte att varken sprada, bada eller simma i Rio Grande (too risky) men det är perfekt att yoga och meditera vid dess kant.

Simmade gjorde jag ändå. I sol-bassängen. Armarna behövde ju inte vila.

Kram från Ingmarie

Alltid är där något

Det var en smula segt att kuta i dag och har man en segdag så är de kuperade trailsen vid berget en extra utmaning. Men det är som det är. Gårdagen spelar säkert in. Benen ät ju som sagt var inte 50 längre.🤪 Energin är det inget fel på i alla fall och det finns verkligen otroligt många (vackra) anledningar till att uppleva lycka och glädje även med trötta ben. Eller hur?

Som t.ex nyckelpigan som gjorde mig sällskap i solstolen. Att kunna känna smaken av mat och lukten av gräs. Flowet under kvällens yogapass. Vänner. Ett avslutat skrivjobb och fler nya målarprojekt. Solnedgången och att det var 20 grader kl 18.

Kram från Ingmarie

Olika slags sim

Det händer inte ofta men när det nu ska hända att jag kutar i ottan före frukost så är det ju tacksamt att ha valt en sån här gudavacker och ljummen morgon. 😍

Anledningen var enkel. Klockan 09 skulle jag träffa mina vänner Erin och Lorraine för att åka till Cochiti lake. Samma sjö där jag och Anders var för några veckor sedan.

Jag visste inte riktigt vad som väntade mer än att vi skulle i plurret och att det skulle vara svalt.🤪 Både Erin och Lorraine är vana ice-swimmers och framförallt stentuffa så för mig handlade denna utflykt mycket om att både inspireras och lära mig mer. Om det ska vara riktig ice-swim ska det vara under 5 grader Celsius (ca + 41 Farenheit) så på det viset räknades dagens strapats inte riktigt dit. Men helt ärligt är 5,5 grader C inte särskilt varmt det heller när det handlar om mer än ett dopp… 😀

Särskilt inte när vinden ligger på och solen mestadels var skymd av feta moln.

Man skulle kunna tro att de där två brudarna aldrig fryser men jag lovar, det gör de! De var påpälsade upp över öronen både före och efter!

Jag var i och simmade några meter tre gånger.

Och ja det var kallt!

Erin och Lorraine däremot stannade i och höll sig där. Lorraine simmade ruskigt långt ut och jag begriper fortfarande inte vad hon är gjord av! När hon kom upp igen efter nästan 20 (!!!) minuter skakade hon inte ens.😳

Erin är mer som jag när det gäller frusenhet och precis som mig anser hon att det aldrig kan bli för varmt. Ändå har hon börjat med detta! Så kan det tydligen bli när man upptäckt “ruset”. Hon skakade som ett asplöv efter sina dryga 10 minuter i sjön men skrattade mest hela tiden åt det! Och det finns knep hur man vänjer sig och gör. Några av dem som jag lärde mig och blev påmind om i dag är:

• Vänj kroppen successivt och don’t overdo it så det blir farligt. Det är kallt och det gäller att lära sig både hur det känns och hur kroppen reagerar.

• Man behöver inte doppa huvudet för att det ska vara “riktig” ice-swim. Men inget mer än badkläder är tillåter. Dvs ingen våtdräkt eller liknande.

• Många (de flesta?) fryser vådligt efteråt men man vänjer sig och det går över. Oftast är det helt ofarligt och enbart positivt för både hälsan och välbefinnandet.

• Ta av badkläderna, torka kroppen torr, på med varma, torra kläder direkt, drick varmt, lägg ev “heaters” (typ små varma påsar) i sockarna, bh:n, vantarna, anywhere.

• Om du behöver köra bil så åk inte ensam alt ha inte bråttom hem igen.

• Var helst inte ensam ö h t.

• Du behöver inte vara direkt extra kyltålig eller ens gilla kyla för att älska ice-swimming.

• Det är stor skillnad på sprada/swimrun och ice-swim. Det är som tre olika saker även om alla inkluderar (kallt) vatten.

• Ice-swimming är riktigt häftigt och det ordnas flera olika event och tävlingar över hela världen året runt. Det finns olika längder och klasser och säkerheten är extremt noggrann! ISA är den international organisationen där man kan läsa mer .

• Att det är hälsosamt på flera sätt och vis är det ingen tvekan om! Här är några platser som anses extra coola.🤩

Jag blev ruskigt inspirerad i dag så vem vet vad som händer framöver? Jag har i alla fall skaffat en lika fin mössa som supergirlsen!

Men hur det var så blev det ju inte särskilt mycket sim så jag var även i (den uppvärmda) sol-poolen för en timmes drill av coach Jenny tillsammans med sim-kompisen John.

Tufft men på ett helt annat vis. Och absolut frysfritt.

Kram från Ingmarie

Vädersnurr

Det är väl egentligen en smula trist att skriva om väder men ibland är det bara så makalöst snurrigt att man liksom måste.

I går förmiddags när jag kutade här uppe vid berget blåste det minst sagt friskt. Turligt nog från väster för det betyder motvind nerför och medvind uppför. Betydligt värre, och jobbigare när det är tvärtom.🤪 Vinden tilltog mer och mer under dagen och “warning for winterstorm” dök upp både på stora blinkande vägskyltar, i radion och på väderkanalerna. Jodå, det finns skyltar och media-kanaler för det mesta. 😳 När jag senare på kvällen, strax efter kl 18 om man ska vara petig, kom ut från gymet efter vattenlöpning och ett yogapass hade hela Albuquerque förvandlats till en stor massiv vit snöhög! Under alla de gånger jag varit här har jag aldrig varit med om något liknande. Det var crazy! Så där så jag funderade på om jag skulle bli tvungen att sova över på gymet… Snön vräkte ner samtidigt som den hysteriskt yrde runt åt precis alla tänkbara håll. Att försöka få bilen ren från snön var lönlöst. Två sekunder efter ett bortstdrag och det var genast ett nytt tjockt lager. För en gång skull körde folk i krypfart (bilkörandet är annars oftast under all kritik här) och det låg bilar huller om buller på vägarna. Det var faktiskt lite läskigt för när Moder jord sätter in sin kraft har vi små ynka människoknytt ingenting att säga till om.

Men jag kom hem. Utan en skråma på varken mig eller bilen. Det går inte att visa med bilder hur det var men den lilla gången jag skottade fram försvann på några minuter. Snacka om meningslöst jobb.

I morse hade allt lugnat sig. Vinden hade mojnat, snön slutat falla och solen sken. Här uppe vid Foothills var vägarna helt isbeklädda och snön låg tung. Även på den glada, lekande flickan.

Jag gav mig på skottandet igen men struntade i att ta hela uppfarten. Solen sken som en strålkastare och när den är på det humöret då händer det nämligen grejer även med tjock is och tung snö. Och jag ville ju inte jobba i onödan en gång till. Även om det på sitt vis nog är bra träning.😄

Jag körde ner till floden, de stora vägarna var snustorra redan då, och sprang på stigarna där. De flesta var redan helt torrlagda och snöfria!

Vackert, eller hur? Mötte många andra löpare/hikare och ett gulligt litet ekipage på tre hjul.

Sprang även förbi (häst)gårdar så stora att jag nog hade gått vilse redan på uppfarten!

Frånsett att benen var som gjuten och förstelnad sirap så blev det en jättefin tur. Bara det att ha bergen som kuliss borde ju göra vem som helst lycklig! 😍

Och solen såklart!

När jag var tillbaka vid huset strax efter lunch var all is borta från vägarna överallt och uppfarten såg ut så här. Snacka om solkraft!

Och i utebassängen är det alltid sommar! Visst har jag sagt att jag älskar den?

Detta skiftande, och “dåliga”, väder som det varit sen jag kom hit kan jag inte minnas att det någonsin varit. Klimatet har helt klart påverkats och förändrats oavsett vad Åkesson, Trump och deras gelikar påstår. Och om man ska tro på väderprognoserna så blir det halvsommar och mer “vanligt” från måndag. Det tycker jag däremot låter väldans bra!

Så här ser det förresten ut nu i kväll.😍😍

Kram från Ingmarie

Fot-bestyr

Du som hängt med här ett ett tag vet ju att jag är ett stort fan av Newton Running shoes. Har ingen aning om varken hur många år eller hur många skor jag avverkat men det är många.

“Problemet” har börjat bli att de är svåra att få tag på. T.o.m här i sitt hemland. Inte ens på ”kontoret” hade de ju särskilt mycket.😳

Så jag har letat efter alternativ. Länge och mycket. Med mina fötter är det ett hårt jobb kan jag berätta…

Efter att jag testat, och tokgillat, de där Altra trailrunning-skorna jag köpte i Boulder så har jag även slagit till på ett par mer “vanliga” löparpjux. Torin heter de visst. Jag har gått runt med dem inomhus både länge och väl och kände att nu bara måste jag ju liksom testa dem IRL också.  Löpardojjor ska man ju kuta i. Inte gå i. Åtminstone inte så länge de inte är för utslitna. F.d löpdojjor kan absolut bli gå-dojjor men inte tvärtom.

Jag tror faktiskt jag har hittat en ny favorit! Så där så jag känner mig lite kär! De är vansinnigt sköna på mina fötter och väldigt lätta utan att jag upplever dem som för tunna. Fortsätter det kännas så här kommer det garanterat att bli många fler par. Nu ska jag bara lära mig skillnaden på dem alla. Tips någon?

På gymet hade jag dock de där specialarna jag köpte på Newton-kontoret. Det lite roliga med dem, förutom den coola designen, är att de heter Chicago och är special-gjorda för den maran. Det var nämligen även där jag s a s “slog igenom” genom att kuta loppet på 2.38 och därmed sätta PB med 20 min. (Obs: Det är väldigt längesedan!🤪) Skorna jag hade då var ett helt annat märke och jag hade köpt dem dagen innan! Så frågan är hur viktigt det där med att “gå in” nya skor egentligen är…🙄

På yogamattan är det dock barfota som gäller. I alla fall tycker jag det känns skönast.🙏🏻

Allra skönast denna dag har nog ändå denna goding varit.☀️

Kram från Ingmarie

Variation de maximum!

Nere vid Rio Grande-floden är det inte bara platt och bra för att kuta intervaller. Där finns även ett (nästan) evighetslångt trailsystem som är både vackert, roligt och perfekt när man vill slippa backar!

På sommaren skyddar träden mot solen och nu på vintern gör de att det blir mer lä om vinden ligger på. Och sol får man ändå! (Och nej, det är inte lämpligt varken för sim eller sprada just där om du nu undrar.)

Där är verkligen inte mycket bröte på stigarna men är man en snubbel-maja så är man. Så på något vis lyckades jag snubbla på “något” och falla pladask på marken. Turligt nog är där mjukt att trilla så det enda som väl egentligen hände var att jag blev lite allmänt omtumlad och fick en bula på underbenet.😳

Men det gick bra att fortsätta kuta så jag är inte orolig.

Dessutom hade jag planerat löpvila i dag. Efter att ha sett väderprognosen. En rejäl vinter-storm drog nämligen över oss i går kväll och ffa i natt. Vi snackar riktig s-t-o-r-m med röd big, big varningsflagga. Så här såg det ut när det började dra in i går. Jag lovar att inte ens en tjuv ville vara ute när det senare drog på.

Så i morse skottade jag snö! På hela uppfarten! Det bra är att snön är puderlätt och på någon timme smälter den bort direkt.

Vid lunch sken solen igen!

Så där kan det vara här på vintern. Snöskottning på morgonen och shorts på eftermiddagen.🤪 Eller varför inte en timmes simning ute i magi-bassängen!? Ser du röken?

Planen var att simma i en Master-grupp men instruktören dök aldrig upp.😱 Så vi (tappra) simmade själva och det gick hur bra som helst det också! När jag var klar hade handduken frusit till is (!!!) men vattnet alltså! Så skönt!

Ombyte förnöjer heter det ju och i kväll ser det ut så här.❤️

Kram från Ingmarie

Anledningarna

Så vad gör jag då här. Själv. Förutom att träna., dricka kaffe, äter bagels och träffar vänner jag inte sett på länge vill säga.

Well, som de säger här i Amerikat, a little bit of this and a little bit of that.

I’m house-sitting. Eller kanske jag ska kalla det “Estate-sittning”. Huset har tre våningar. Det finns bio-salong, swimming-pool, biljardrum, x antal sovrum, play-room och (om jag inte missat något) åtta badrum m.m m.m. Ja du fattar va? Och nej, jag känner mig inte ensam och jag är inte rädd. Förutom att det är vansinnigt vackert både inne och ute så känner jag att huset och bergen skyddar mig mot ev otäckheter. Dessutom är jag säker på att både Pat och Connor finns kvar i huset, om än i en annan form, och ser till att jag är trygg.🙏🏻

• Jag mediterar och yogar förvisso varje dag hemma också men här blir det ännu mer. Ibland även ute.😍🙏🏻 Tanken är att jag ska försöka lära mig att bli ännu bättre på att vara i nuet och att kunna tagga ner. både effektivare och snabbare. Stress är förödande för både kropp och själ och jag vill vara självsnäll. Inte självtaskig. På köpet lär jag komma på ännu mer om mig själv. Meditation har nämligen ofta den effekten. 😍

• Med i mitt bagage hade jag två blanka akvarell-och skrivböcker och en väska med målargrejor. Jag har ingen som helst plan på att göra något särskilt med dem mer än att måla och skriva det som kommer av känslan som är, och blir, för stunden. Ibland blir det mycket, ibland lite. Ibland blir det något “bra” direkt. Ibland blir det helknasigt och ibland blir det fascinerande fult! Men det blir något varje dag.😍

• Varje dag läser jag, eller lyssnar på, något nytt så jag lär mig minst en ny grej varje dag. Just nu har jag nördat in mig på cellen, hur stress påverkar oss, hormoner och hur man kan bromsa åldrandet. Extremt intressant! Och det finns så mycket att lära där att jag kanske inte kommer vidare till några fler ämne.😄 Rekommenderar f.ö detta podd-avsnitt, där Jonas Bohr gästar Colting, om du är det minsta intresserad av träning när man blivit 40+. Dravlet i början får man stå ut med.😜

• Men mest bara är jag. Här. Nu. Pausar helt enkelt. Skalar av, gör livet enkelt och hänger mestadels bara med mig själv. Och Albuquerque är, för mig, ett väldigt bra ställe att göra det på. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad det är med detta land, och särskilt denna plats, jag dras till så mycket. Men något är det. Ända sedan jag lämnade Albuquerque förra gången för drygt tre år sedan har jag längtat tillbaka. Varje dag! Och nej, jag överdriver inte. Jag älskar helt enkelt denna del av jorden med sitt ljus, sina skiftningar, bergen och vidderna. Simple as that.

T.o.m när stormen rasar så dörrarna dallrar gillar jag det!

Förmiddagen var ljuvlig men nu är det “a huge winterstorm-warning”. Och det kommer vända lika fort som det kom. Tillbaka igen till blå himmel och sol.

Tills dess myser och målar jag framför brasan.🙏🏻💕

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 1

Innan vi kom hit till Colorado Springs i går trodde jag, av någon oförklarlig anledning, att det mest var en skidort. Vi kan väl säga som så här. Jag hade helt fel! Det här är (ytterligare) ett löparparadis med så många trails att springa på att jag tror att jag aldrig skulle bli klar med dem även om jag springer varje dag resten av mitt liv. Ja du fattar va? Det är många!

Så vi får försöka välja ut några av guldbirarna medan vi är här.

I dag blev det Red Rock open space park. Mellan de stora röda klipporna slingar sig trails fram och tillbaka upp och ner för backarna. Det blev många höjdmeter, många “ååååh”, många “aaaah”, många fotostop och många härliga löpsteg.

Direkt efter for vi till lyxiga Boulder Country Club för att simma och vattenlöpa i en i princip helt ny simbassäng som dessutom hade riktigt varmt vatten! Inte ens om jag bara legat still hade jag frusit!

Anders testade även att simma med fenor för första gången. Han kallas numera raketen….

Det allra, allra lyxigaste denna dag, jag menar lyxigt som i lyxigt, har ändå varit middagen på Broadmoor tillsammans med Trish och James. Faktum är att jag nog aldrig ätit på något så fint ställe. Nu är det väl egentligen ingen vidare referens för jag är väl kanske inte direkt känd för att käka på fancy restaurants, men helt novis är jag inte.

Sen är det förstås jättelyxigt att ha en Theo som morgon-yoga kompis. Som jag saknat honom! Och jag tror faktiskt han saknat mig lite också trots att det är tre år sedan sist.😍

Kram från Ingmarie