Naturpasset 2020

Jag gillar verkligen själva tanken och grejen med orientering men jag är 99.9% säker på att jag aldrig till fullo kommer att fastna för det. Helt enkelt för att jag är för kass på trail och obanat. Dvs sån terräng det oftast är på orientering… Mitt steg och min usla teknik gör att jag måste gå och när jag tvingas gå blir det tråkigt och kallt och jag blir less på nolltid för lika lättroad som jag är lika lättless kan jag också bli.

Ändå har jag ägnat nästan 5 timmar i skogen i dag för att leta kontroller! Kanske kan jag skylla på dåligt minne..🤪 Naturpasset är dock en himla bra grej för man gör det precis när man själv känner för det och precis så mycket/lite man vill. I dag var det premiär för årets upplaga så jag passade på att vara med på Skogsluffarnas arrangemang.


Deras fina klubbstuga ligger bara några kilometer bort och är ett ställe jag verkligen gillar. (Det är även de som ordnar 50 touren med swimrun samt trailrun + att de har ett supermysigt café!)

Själva letandet gick helt ok. Det var bara en av de jag sökte som jag gav upp på efter 48 evigheter. Men attans vad det sved! Jag ogillar starkt att ge upp. Hörde efteråt att en del av kontrollerna hade ”försvunnit” (klåfingriga knasbollar finns tydligen även i skogen) så kanske den var en av dem. Känns i alla fall bättre att få tro det.😁

Problemet för mig är som sagt var när det blir för mycket off-road och ”mekk”. (Läs rötter/stenar/bröte.) T o m gegga är bättre!

Men det blev en bra utedag och efteråt serverades ”Corona-fika” i stället för deras sedvanliga goda våfflor och pajer.

Inte heller några som helst problem med att hålla avstånd! Både själva stället och skogen har gott om plats! 🥳

Långt ifrån alla 50 kontrollerna är tagna men jag har som mål att hitta dem alla innan säsongen är slut. Det borde väl gå nu när jag började så tidigt. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

Rätt eller fel – vem vet?

Man ska hålla avstånd dessa tider, man ska tvätta händerna ofta och mycket (+ handsoprit), man ska undvika att resa (särskilt kommunalt), man ska jobba hemma om man kan, man ska stanna hemma om man har minsta lilla förkylningssymtom och man ska ta covoid 19/corona på allvar men man ska inte gripas av panik eller sluta träna, umgås eller vara ute. (Om man är frisk och inte tillhör någon riskgrupp vill säga.) Dvs egentligen ungefär så som det alltid borde vara.
Corona är allvarligt men man måste sätta det lite i perspektiv. Den här artikeln är bra tycker jag för den ger perspektiv.

men vi vet inte hur det här slutar eller vad det leder till. Vad vi vet är att vi behöver ta hand om oss extra väl. På avstånd. T.ex springa och simma med en kär vän. Jag fick Ingers fina sällskap i dag. På köpet fick vi frisk luft, bra träning, blev gladare och piggare.

 

Rätt eller fel är det ingen som egentligen vet. Hur gör du?

Kram från Ingmarie

 

Många ”äntligen” på samma dag

Det första ”äntligen” var att Sats har öppnat igen. Så himla härligt! Och kul såklart! De har inte bara fixat till med nymålade omklädningsrum och ännu bättre ordning utan de har också utökat ännu mer med både mer handsprit och rengöringsmedel. Helt omöjligt att missa så nu hoppas jag människor tar sitt ansvar och torkar av efter sig. Så som det alltid borde göras. Corona eller ej.

Det andra var att jag äntligen fick ett träningspass tillsammans med Veronica. Planen är att vi ska köra
Utö swimrun tillsammans den 23/5 och jag ser jättemycket fram emot det! Veronica är våldsamt mycket snabbare än mig både i vattnet och på land men hon är också väldigt snäll och verkar tycka det är helt ok att hon får dras med mig. 🤪😍

Det tredje äntligen är att jag är på Rådmansö igen för en hel helg med målning på fina, fina Skaparladan. Som jag längtat. Och som jag längtat efter detta! Bara jag som jag är skapad i ett med havet . Absolut människo-mygg- och coronafritt!😍

Det sista ”äntligen” är att jag sagt ja till ett jobb jag länge velat prova men inte vågat. Du vet, jag skulle göra det ”sen”. Men det har jag sagt i säkert 10 år nu! Hallå liksom. Så i augusti  2020 blir det! Fortsättning följer. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

 

Tegelstens-pass och filmtajm

Fast egentligen heter tegelstens-pass “brick-pass/brick-session” på träningsspråk och jag tror det härstammar från triathleternas träning när de kör två eller alla sina tre grenar efter varandra. T.ex cykel-löp eller sim-cykel eller sim-löp eller… Ja du fattar. Grejen är att man vill vänja kroppen vid att byta sport helt enkelt för det kan bli en slags otrevlig överraskning annars när det väl är dax för ett helt triathlon-pass. Det finns brick-pass i swimrun också för det krävs verkligen övning för att vänja sig vid känslan av att försöka få igång benen efter en simning (särskilt om det är kallt) och att få ner både andningen och pulsen om man kutat så man kan simma.  Dessutom behöver man förbereda kroppen vid att hålla i gång en längre tid med olika muskelgrupper.

Ännu är det lite för tidigt att köra “på riktigt” ute, i alla fall om du frågar mig, men det är bara en tidsfråga innan det är dax och jäklar vad jag längtar! Det kanske inte blir ett enda lopp i år (heller) men det struntar jag i bara kroppen är glad och jag får hänga med på äventyr! Dagens program skulle egentligen köras i helgen men eftersom jag ska på andra äventyr möblerade jag om. Är 100% säker på att det inte spelar någon som helst roll. Kroppen vet ändå inte om det är onsdag eller söndag.

Så det blev ett brickpass med 50 minuter löpning och 90 minuter sim. Gjorde det enkelt för mig och sprang bl.a runt Årstaviken. Väldans mycket folk ute även om det inte syns på bilderna. Lunchträning/gående möte verkar ha blivit väldans poppis och det är ju bra!

 

Där borta ligger jobbet!

Det var inte utan att jag hade lite små-ångest inför simningen men det gick så himla bra att jag fick förlänga så det blev 90 minuter. För precis som när det gäller löpning så är det 90 minuter så är det. Inte 87. Inte ens 89. Ja så löjlig är jag och har alltid varit. Man ska inte fuska!

 

Och på tal om program. Nu är filmerna klara! Vi gjorde inte en enda omtagning förutom några undantag när ljudet pajjade. Jag tycker de blev jättebra! Vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Andra tagningen

Vi blev ju inte riktigt klara i fredags med filmandet så i dag gjorde vi “del två”. Galet skoj och jag tror det blev ganska ok. Joachim och Ville är i alla fall nöjda så nu finns snart alla 13 klippen på Youtube och även på deras hemsida inkl beskrivande text. Känns verkligen superskoj! För att inte tala om ärofyllt.

Det kommer bli fler filmer med helt annat innehåll så småningom. Så som sagt var, stay tuned!

Men man kan ju inte bara jobba även om det är skitskoj jobb. Det är ju måndag! Och måndag betyder De Lux-träning med coach Ulf och TS-gänget. Kul och bra som alltid! Så kul att jag simmade lite extra bara för att. Jag var ju liksom ändå blöt och det var helt tomt överallt.

Min gym-abstinens börjar bli ganska svår, SATS är ju fortsatt stängt p.g.a Corona, så jag passade på att utnyttja ett av mina två gratis-pass på Bruce. Det är en himla bra grej och jag funderar starkt på att faktiskt gå med “på riktigt”. Men det kostar ju en del… Det blev i alla fall ett bra pass på X-Force. Deras koncept bygger på negativ träning och sägs bibehålla styrkan längre och ge bättre resultat på kortare tid. “X-Force maskinerna har en unik konstruktion, genom att luta viktmagasinet 45 grader i den positiva rörelsen vilket ger 40% tyngre negativ belastning.” Inte vet jag men det låter ju troligt och jag blev i alla fall både lagom trött och fick abstinensen stillad för ett tag. Men jag hoppas det blir som vanligt igen på torsdag…

Har även varit inom kiropraktor-Micke. Har klarat mig utan någon som helst känning någonstans men 2 dagar i kyla och hela jag stelnar till och ryggen blir ledsen. Men nu är alla delar glada igen!

Kram från Ingmarie

Bästa alternativet

Märklig känsla att jag bara för 5 dagar sen var i skön värme och mådde hur bra som helst för att nu frysa och mest känna mig less. Jag vet, det är lyx”problem”, men jag är verkligen less. Särskilt på blåsten. Den är så jämrans kall att jag liksom dör inuti och jag har oerhört svårt att hålla livsgnistan vid liv så den inte helt slocknar.

Att träna hjälper massor, åtminstone en stund, och jag är tacksam jag orkar ta mig ut även om jag tycker det är skittråkigt. Alternativet är nämligen ännu tråkigare. Visst sken solen på löpturen men det kändes mest trögt och oinspirerat.

Simpasset gick bättre och det som är bra i dessa galna corona-tider är att det är gott om plats även en söndag. I normala fall är man liksom inte på E-badet mitt på dagen en helgdag om man slipper. Det är liksom som att be om att bli frustrerad. Men inte i dag alltså!

Jag, Anders, Fredrik och Carola gjorde sen en liten picknick-utflykt vid vattnet och emellanåt, när vinden tillfälligt höll sig lugn, var det riktigt härligt! Och sällskapet var oavsett det absolut bästa!

Det kommer att vända och bli varmt, skönt och härligt igen. Det vet jag ju. Tills dess är det bara att kämpa på och härda ut.

Kram från Ingmarie

Värme i kylan

Jag förstår mer och mer att de där supermodellerna och stjärnskådisarna verkligen är värda sina pengar för att göra film och fota ute i snöyra, kalla vindar och några ynka plusgrader kräver sin kvinna.  Och man. Å andra sidan har de väl både någon som klär på och av dem, serverar varma drycker och sätter på en värmelampa om det behövs. Vi höll ut länge, jag och Joachim på TOT, utan någon sån lyx men till slut fick vi ge oss. Det blir liksom inget bra när fingrarna slutar samarbeta med fotografen och modellen fryser så hon hackar tänder. Fortsättningen får bli om några dagar då vi tinat upp igen.

Men kul var det och bra blir det! Kanske inte min insats men själva grejen som sådan är snorbra! Stay tuned!

Bastun efter vattenlöpningen med delvis sällskap av Fredrik har nog aldrig varit ljuvligare. För att inte tala om den värmande goda vego-maten på Mahalo och den ännu mer värmande stunden med Karin.

Kylan tär på mig både fysiskt och själsligt. Det är inget nytt, och såklart en bagatell med tanke på världsläget, men likväl något som jag verkligen vill undvika. Därför är det en väldans tur att jag har roliga saker som detta, och så underbara vänner, för annars hade jag hamnat i “det svarta hålet” inom 3 sekunder.

Kram från Ingmarie

I besvärliga tider

Precis som t.ex bästa Anna hade jag inte tänkt skriva så mycket om corona men det går ju liksom inte att undgå hur den förändrar allt och alla. Aldrig har jag sett så mycket folk ute i Nackareservatet och på utegymet en vanlig vardag mitt på dagen som i dag. Visst var det fint väder men det spelar ingen roll i vanliga fall. På något vis är det ju faktiskt positivt att. folk är ute och rör på sig! Jag har också läst att på många håll har luftföroreningarna minskat dramatiskt tack vare den minskade flygtrafiken. Det är ju superbra!

Men jag vet och förstår också att många är rädda, ledsna, arga, frustrerade och t.o.m panikslagna. Det är faktiskt helt naturligt för detta är något  i princip ingen av oss varit med om förr. Vi kan inte heller påverka detta hur och vad vi än gör och hur mycket vi än vill. Vi måste acceptera och gilla läget. Det betyder dock inte att vi gillar det…

Och vet du, även detta kommer ta slut. Jag lovar! Förhoppningsvis kommer det då även bli bra saker av det hela. Så mitt tips är att försöka på allt bra som faktiskt också finns runt omkring oss. Hur mörkt det än är så finns det en strimma ljus någonstans även om den kan kännas svag. Håll fast vid den!
Det kan vara att du har vänner, en familj, mat i kylen, gjort något bra på jobbet eller hemma. Själv har jag köpt blommor i massor för att liva upp.

Elviras lilla hörna. 🙂

Det kan vara en hjälpande hand eller ett leende från en okänd, att vi har el, känslan av att kunna sova i en säng eller kunna höra fåglarna. Kanske du är så lyckligt lottad som mig som har naturen inpå knuten där det går att springa tills man bara inte orkar längre, (gratis) utegym och både träd och mossbeklädda stora stenar att vila mot och känna den sköna solen mot huden.

Det är jättelätt att gripas av panik när det blir sånt här medialt pådrag som det blivit. Jag dras också med men jag tänker att det hjälper inte ett skvatt. Särskilt inte för vårt immunförsvar. Vi ska vara försiktiga och tänka extra på att inte riskera sprida smitta men kom ihåg att corona är inte livsfarligt för de allra flesta. Så låt oss hjälpas åt att andas lugnt, stilla våra sinnen, ta hand om oss själva och om varandra.

Kram från Ingmarie

Hemma

Långflyg är aldrig kul. Särskilt inte när man helst vill stanna kvar där man är. Det är möjligt att corona-hysterin kommer att bli den samma i Sydafrika men den är enklare att härda ut när solen skiner. Dessutom verkar den lilla rackaren inte trivas i värme om jag förstått det hela rätt.

Det flöt hur som helst på ganska bra. Vi fick t.o.m sitta vid exit (= extra benutrymme) på båda flygen. Underlättade betydligt!
I Kapstaden var det jättelugnt.

Vi var där i god tid och kom blixtsnabbt genom alla kontroller.

Arlanda var minst lika lugn. Addis Abeba däremot var rena tokstället. Med högtalarförstärkare. Ljudvolymen var brutal! Kan folk liksom inte bara prata i normal ton? Vårt flyg var knökfullt och de hade “förlängt” resan så att även Oslo-borna skulle få komma hem. Dock efter att de släppt av oss. Tack, tack. Min bak hade inte klarat av fler timmar på den stolen hur mycket benutrymme vi än må ha haft. Men hem kom vi efter nästan ett dygns resa. Jag var mest orolig att vi skulle fastna någonstans men det verkar som att de vill få hem/bort folk så fort som möjligt.

Som vanligt packade vi upp, sov, käkade och sen drog jag till E-badet. Ovanlig känsla det där att behöva ha en massa kläder på sig igen. Och att det var så tomt överallt!

Inte ens i bassängen var det trångt! Det var bra! Vet inte folk att corona inte trivs i klor? (Om det nu är det som håller alla borta…) Och jag har garanterat de finaste flip-flopsen man kan hitta i detta land just nu!

Har även hunnit klippa mig, tvätta och handla. Men jag har inte köpt en endaste toarulle!

Kram från Ingmarie

 

Enkel dag med stora beslut

Löpning på de fina vägarna ovanför Maties. Märkligt nog kändes benen helt ok trots gårdagen.

Simning i bassängen. Som jag f ö blev ganska trött av.🤪

 

Resten av dagen har jag legat i gräset, läst och lyssnat på poddar. Hur skönt som helst!

Men det är ju inte så här lugnt överallt. Corona-hysterin/skräcken verkar vara skyhög i Sverige, Europa och USA. Min plan var att åka till Albuquerque den 25/3 men det blir inget med det nu när Trump beslutat att inga flyg från Europa får komma dit. På jobbet är det kaos och trots att jag är tjänstledig till 1/6 har jag gått med på att börja jobba i april efter att ha fått en bra deal  rent arbetstids-mässigt. Men som den obotliga optimist jag är så tänker jag att det är precis som det ska vara och att det blir det bästa till slut. I stället för flygbiljett har jag bokat kurser och lite annat. Och Albuquerque finns kvar!

Kram från Ingmarie