Många tillsammans

Du vet vad det heter; “The more the merrier.”
Oftast stämmer det. Men långt i från alltid! (Jag vill ju t ex inte vinter-bada tillsammans med en drös andra eller trängas i en kö.)

I dag var det i alla fall klockrent!

På något vis lyckades jag, Maria och Eeva få till ett slags lunchpass ihop. Jag gillar ju det där trapp-passet i vanliga fall även om det är snorjobbigt, men det blev ännu roligare när jag hade sällskap för även om vi inte sprang samma varken fart, varv eller antal var vi där och slet tillsammans. Sånt gör mig glad och pepp.

Eeva fick springa tillbaka lite tidigare än oss andra två (det var hennes lunch vi använde oss av) och efter mina 8 varv blev det även ett bonusvarv för vi ville såklart ha en bild uppifrån toppen också.

Fika med mamma och Ulf är alltid mysigt och något jag alltid ser fram emot. Jag ör också obeskrivbart tacksam över att de vill och kan.  Vi sågs på stan så jag drog direkt till gymet efteråt och var därför i god tid innan mina klasser så jag hann med både lite extra styrka och egen-yoga.

Det har tagit många år men nu för tiden kan jag komma i yoga- och meditationsmode i princip var som helst. Det blir såklart inte riktigt samma som ett “riktigt pass”, vad nu det är, men det blir bra nog!

På tal om klasser så märks det extra tydligt på både mina och de andras pass att träna i grupp verkligen kan höja både energin och ambitionerna. Det var fullt ös i dag på löpningen! Så himla skoj!

På Yin-yogan är det dock precis tvärtom. Där handlar det snarare om att helt gå in i sin egen lilla bubbla, släppa taget, acceptera och bara vara. Något som ibland kan vara svårare än att lyfta tungt…

Kram från Ingmarie

Tack!

Sista dagen här på Mallis och den kunde nog inte blivit mycket bättre.

Som alltid en härlig morgon vid stranden innan frukost. Inte and under de två regndagarna har jag behövt skippa detta. Helt otroligt när man tänker efter!

Sprang en fin runda “på landet igen. Småvägarna är verkligen guld trots att de är asfalt.

Hängde sen mest på stranden, badade, läste och lyssnade på detta intressanta avsnitt på Feel better live more-podden. Förvisso något år gammal men väldigt bra samtal mellan Dr Chatterjee och Eliud Kipchoge om löparlivet i allmänhet och livet i synnerhet.

Ett sista pass i bassängen blev också ett av de bästa. Härligt att få ha med sig den känslan hem!

Kommer du ihåg toppenstället vi var och åt på första kvällen? Vad kunde vara bättre än att även avsluta där? Bellaverde är utan tvekan ett av de bästa, trevligaste och mysigaste ställe jag varit på och maten är outstandning! Kommer du hit m-å-s-t-e du besöka det.

Tack för dessa veckor Puerto Pollenca och Mallorca! I morgon åker vi hem men första sova lite i den vackra månens sken

Kram från Ingmarie

Fredagen den 13e – 2023

I dag kanske det var den sista dagen med konstant sol och toppvärme så jag har njutit extra mycket av allt! Vi har verkligen haft tur som prickat in så många fantastiskt fina dagar!

Jag hoppas få någon mer sådan här morgon. De är verkligen obeskrivbart fina. Det känns liksom som om inget kan bli helt fel när man börjat sin dag i lugn och ro till detta skådespel som en soluppgång är.

Intervallerna blev så där skönt svettiga att jag nästan inte såg för all svett till slut.

I joggpauserna gjorde jag mitt bästa för att heja fram de sjukt tuffa och starka cyklisterna som kom farande mot stan. Det har varit någon slags stor Master-tävling här i dag med 30-70 åriga män. Shit vad de är modiga alltså! Uppförsbackarna hade jag antagligen älskat men feg som jag är så hade jag bromsat nedför och därmed högst troligt haft ungefär samma tid ner. Haha!

Just där och då kunde jag inte alls förstå hur jag skulle kunna frysa senare på kvällen men det skulle jag. Frivilligt dessutom. “Lekpoolen” är nämligen inte uppvärmd på samma sätt som simbassängen så efter 30 minuters poolrun var jag som en isbit. Faktum är att jag huttrar fortfarande trots varm dusch, filtar och extra hot mat. Havssimningen är ljummen så ganska märkligt att den är så kall ändå! Men det är nog bara bra jag får lite tillvänjning inför baden hemma.

Hur som helst har det varit en väldigt bra fredag med siffran 13 där vi även tagit del av det spanska Nationaldagsfirandet. Den var förvisso i går men en del har fortsatt även i dag. Hur har din varit?

Kram från Ingmarie

Nya upptäckter

Att vara nyfiken på att testa annat och nytt tror jag är bra. Antingen kommer man på att det inte var ens grej eller så kommer man på att det är det!

Yoga och meditera i soluppgång  och sen simma lite på morgonen i ljummet vatten är definitivt min grej! Jag känner verkligen en enorm tacksamhet och lycka varje gång!

Att jag gillar att svettas, när jag har träningskläder på vill säga, är ingen ny upptäckt men jag har insett att jag kan svettas kopiösa mängder och att det därför är nödvändigt att dricka extra elektrolyter. Något jag trodde jag inte skulle behöva eftersom jag klarar värme såpass bra som jag gör men man lär så länge man lever! Om man vill… Körde cykelintervaller i går så halva gymgolvet var dränkt. Krävdes ett helt badlakan för att torka upp efter mig!

Gympasset i dag var också svettigt. Tills någon nitisk satte på AC:n men då var jag tack och lov klar. Avskyr verkligen det när jag ska träna. Nästan alltid annars också förresten.

Jag svettas ute också men då märks det inte alltid lika väl för vinden “trollar” liksom bort svetten. Om det blåser vill säga. På dagens lilla äventyr delvis på Cala Sant Vicenc upp i bergen var det inte mycket vind men desto mer klättra och leta stig. Ska erkänna att jag var lite rädd ett tag när jag inte visste varken hur jag skulle komma upp eller ner. Det visade sig sen att jag hamnat på fel stig så nedfärden blev åtminstone lite enklare. Där uppe fanns både lite grusvägar och hisnande utsikter så det definitivt värt både skrapsår och skrämselhicka!

Anders gick ungefär samma runda som jag försökte springa. Det är väl kanske egentligen det som är tanken med leden men varför gå där man kan springa?

Enda gången jag (hittills) har frusit här är efter vattenlöpning i den “vanliga” bassängen och det är så skönt! Tänk om man kunde bunkra värmen och solen på något vis….

Mest har jag/vi ändå slappat. Läser böcker, lyssnar på poddar, badar, pratar, filosoferar och jag njuter av varje värmedag vi får!

Kram från Ingmarie

Letar vidare

Jakten på grusvägar och stigar fortsätter och jag får väl tyvärr säga att det går si så där. Fick tips om en trail som åtminstone började ruskigt bra!

Sammanlagt handlade det om max 1 km för hur jag än valde sedan så var det sten, ännu mer sten och/eller snåriga buskage så jag gav upp och fortsatte på småvägarna. De är verkligen väldigt fina och gulliga men mina fötter (och ben) är extremt svårflirtade när det gäller just underlag.

Det blev ju onekligen en ganska rolig krumelur i alla fall!! 😀

Men det är som det är och det går verkligen ingen nöd på oss! Börjar man dagen så här så ska man faktiskt skämmas om man gnäller!

Simningen är också guld värd! Jag känner mig som en supersimmare när jag flyter fram. Allt salt gör att man är helt viktlös och man flyter som en kork oavsett om man rör sig eller ej! Sjukt häftigt! Dock inte lika häftigt om man får vatten i munnen…

Gymet är litet och långt ifrån det bästa jag varit på men också långt ifrån det sämsta. Jag har absolut inga problem med att hitta på olika roliga svett-grejer i 40-50 minuter!

Att sen maten ‘r outstanding gör ju allt ännu lite bättre! Vi valde Abacco och det var precis lika fantastiskt som förra gången. Undra om man kan få med den kocken hem…?

Kram från Ingmarie

Första upptäcktsdagen

Så här skulle jag kunna tänka mig att börja varje dag. Med yoga och meditation i soluppgång, ljumna vindar och tystnad. Känner mig oerhört lycklig och tacksam som får denna chansen ännu en gång i livet.

Undra om det finns ett bättre sätt att upptäcka en ny plats på än den i löparskor? Man ser, hör och upplever allt mer och bättre om du frågar mig. Jag tog riktning lite nordost utmed havet. Väldigt vackert och ännu var det ganska folktomt.

När jag kom till Formentor sneglade jag på slingervägen upp i bergen men sansade mig för den är antagligen inte jättesmart att börja denna resan med. Men den kommer att bli om inget oförutsett händer!

I stället tog jag vänster till starten av Cami de Cala Bouquer. Enligt AllTrails skulle den vara  en medelsvår 5,5 km runda och jag får nog säga att det stämde riktigt bra. I alla fall om man slår ut det. Emellanåt var den väldigt springvänlig. Benen bara studsade fram! Även uppför! Emellanåt var den så svår att jag nästan inte tog mig fram. Utsikten och miljön var outstanding och helt klart var denna rutt m,ycket populär för jag var inte ensam där. Men lite undrar jag hur en del tänker… 30 grader varmt, kuperat och ingen skugga men ändå gick folk utan vatten. Fast de skulle kanske inte gå hela. Vad vet jag?

På hemvägen tog jag en extra liten knorr för att reka inför morgondagen och väl hemma slök jag 1,5 liter vatten utan att blinka. Och då hade jag ändå haft med mig en flaska…

Enda minuset hittills är att det är ont om just mjuka stigar och grusvägar men mina fötter håller typ miljarder gånger bättre när det är så här så jag är inte så orolig.

Anders hade traskat en bra runda när jag kutade och på kvällen blev det nästan en timmes gym inkl den där utamaningen.. Skoj! Inget supergym men det duger just nu.

Och ja, självklart har det badats och simmats också.

Kram från Ingmarie

Mirakel kan ske

Udda vecka betyder SATS-jobb i Halmstad. Jag har varit nervös i flera dagar för om jag skulle komma i tid med tanke på senaste tågresorna. Jag hade nämligen inget annat val för att frakta mig just denna gången.

För att hoppas på lite mer flyt tog jag tåg först till Hässleholm och sen till Markaryd där jag bytte till buss. Annan väg som förutom att den var snabbare också kändes åtminstone lite säkrare för bussarna brukar ju trots allt rulla. Åtminstone har jag aldrig hört talas om varken signalfel eller spårfel när det gäller dem.

Och kryss i taket! Det flöt på hur smidigt som helst och jag kom fram i exakt tid. Vilken lycka! Bara hoppas mina nästkommande blir lika smidiga…

Jag var också lite extra lycklig redan innan för att intervallerna kändes bra.

4 km uppvärming + 16 x 1 min med 1 min joggvila och sen 4 km nedjogg vilket  kanske inte låter så märkvärdigt men det kan suga rejält i benen om man trycker på!

Kram från Ingmarie

Svängigt

Det är rackarns snabbt man kommer in i de vanliga rutinerna. Ja de få som finns för egentligen har jag inte så många. I alla fall inte om man med rutiner menar göra ungefär samma sak på samma tid varje dag. De enda grejer jag garanterat gör varje dag är mediterar, yogar, äter, går på toa och tränar. Tidpunkterna kan dock variera lika mycket som vädret. Jobbet är ungefär lika oförutsägbart både tidsmässigt och innehållsmässigt. Helgalna pass i veckan där jag t o m åkte hem med en oäten matlåda kl 22.20 (!!!), en jättelugn lördag där vi hunnit både fika, äta, fika igen och prata och en söndag som var typ hela havet stormar. Det svänger om jag säger så men det är på något vis också “charmen” med det hela. Jag hade ruttnat om det var same same varje arbetspass.

I går blev det löpning till och från gymet för ett lite kortare pass där.

I dag blev det en avdammad gammal favorit. Fartökningar på diagonalerna. Dvs man tar sig till någon slags grus/gräsplan i typ fotbollsplansstorlek, kör snabbt på diagonalerna, jogg på kortsidorna. 10 per gång och 4 set. Sen är det skönt att det står några mål man kan luta sig mot.

Hann även kladda vidare med mina små projekt. Så himla bra kontrast till allt hektiskt och intensivt att bara vara och låta kreativiteten leva.

F.ö vill jag tipsa (igen) om att inte missa ett besök i Bondens skafferi när du besöker Åhus. Deras egna Danska rågbröd är värt stora omvägar!

Kram från Ingmarie

Glad Midsommar!

Om jag får säga det själv så har denna midsommarafton varit absolut perfekt! Framförallt eftersom jag för en gång skull är ledig.

Den rivstartade med intervaller tillsammans med Anders. (Eller nu ljög jag för vi tog det väldans lugnt före med yoga, meditation och långfrukost.)
12 x 2 minuter med 1 minuts vila. Antingen blev jag jagad eller så jagade jag. Hur bra som helst och vi blev skittrötta.

På vägen hem plockade jag lite blommor och hittade dessa juveler. En var!

Det blev vi ju såklart inte mätta på men det blev vi av picknicken som avnjöts i Åhus parken tillsammans med halva byn, spelemän och såklart midsommarstången.

Kaffet blev vid hamnen. Egentligen borde vi väl ätit glass men vi var för mätta. Å andra sidan är det aldrig långt till en glassbar här har jag kommit på. Det finns fler än det finns både kyrkor, gym och livsmedelsbutiker. Förresten, visst är alla dessa vallmor fina? Brukar det vara så mycket eller är det extra mycket just i Skåne? Kan inte minnas det är så här mycket varken i Stockholm eller i Halland.

Vi cyklade vidare över nya Åhus-bron ut till havet och Revhaken. Jag har ju kutat här x antal gånger i den fina (men ack så tunga) sanden så det var väldans skönt att bara slappa där för en gång skull. Det här är verkligen ett “måste-besöka-ställe” när man är här! Även i dag när det var en hel del firande på stranden. (Det hördes tyvärr väldigt väl vilka som var “08:or”. haha)

På vägen hem “pausade” jag på gymet. En svettig sådan som garanterat inte gjorde mina ben piggare. Men förhoppningsvis starkare! Och nej, jag var faktiskt inte ensam där. Som mest var vi tre stycken så det var ju inte direkt någon trängsel.

Jordgubbarna köpte vi i morse från ungdomarna i Åhus Tennisklubb. Tyvärr inte helt obesprutade , de är slut, men det kommer snart nya så dessa fick duga så länge.

Älskar verkligen att vi har vår lilla altan och trädgård. Så himla skönt att kunna sitta här dessa ljuvliga kvällar!

Vi hittade ett spel vi tydligen inte spelat förut trots vi haft det så länge jag kan minnas. (Eller så är vi båda senila…) Jätteskoj var det i alla fall! Kanske för att jag vann!

Hoppas du också haft en fin midsommar!

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa “gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta “mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie