Month: januari 2022

Tungt och trögt

Det är en smula tungt och trögt nu. Inte rent fysiskt, kroppen tuffar på, utan mentalt. Vintern är alltid en utmaning för mig och just nu lite extra mycket. Tycker jag liksom får kämpa varje dag för att inte trilla ner i det där svarta hålet igen. Isen, kylan, blåsten, det helt galna krånglet som alla restriktioner och begränsningar ställer till med, ovissheten om när det ska ta slut så vi kan börja leva vanligt igen, halkan, alla kläder, mörkret, hatet och ilskan som blivit mellan människor pga de sk vaccinationerna och den allmänna oron över världsläget hjälper ju inte heller direkt till för att hålla humöret uppe.

Just i dag var det så illa att jag nära på ställde in träningen. Då är det riktigt illa…

Men på något vis tänkte jag om och ändrade mina planer, åter igen pga att det inte fanns simtider och väntelistan var för lång på de pass jag velat köra på Sats, packade ryggan, snörade på mig skorna och sprang en omväg till gymet. För hur det än är så har jag lärt mig att det aldrig blir sämre av att träna. Inte ens när löppasset består av tråkväg, is och rullgrus och gympasset mest var ett mediokert “jaha”.

För att ytterligare boosta mig själv sprang jag vidare ner till Årstaviken för ett dopp. Det livar till 100% alltid upp min skalle. Ett kortvarigt “rus” är bättre än inget rus, eller hur?

Nu känns det åtminstone inte sämre. Och det är gott nog.

Kram från Ingmarie

Ocharmigt

Vissa (löp)pass är minsann varken vackra, sköna eller direkt upplyftande. Eller där ljög jag lite för hur eländigt det än har varit så har jag banne mig aldrig känt mig ”deppig” eller nere efteråt.

Dagens tröskelpass i stormen Marvins sällskap bjöd på både med-mot-sido-och allamöjligahållochkanter-vindar som hette duga. Plus stickig snö i ögonen.😵‍💫😵‍💫😵‍💫

40 minuter plus upp- och nedjogg fick räcka.

I går hade jag åtminstone finfint sällskap av Kari när vi halkade omkring på isfläckarna i skogen.

 

Det intressanta är att trots att jag sprang längre tid med henne så kändes det kortare än i dag.🙄 Kanske kan bero på att vi babblar oss igenom våra gemensamma pass.

 

Jobbet har bjudit på andra slags stormar denna helg men precis som alltid, och precis som med väderstormar, så tar även de tack och lov slut förr eller senare.

Kram från Ingmarie

Mer fest

Vem säger att man bara kan fira sin födelsedag under en och samma dag? Inte jag i alla fall!🤪

Det är fortfarande min ”födelsedags-vecka” så i dag firade jag vidare.🥳

Först med härliga fredagsboost-gänget och coach Ulf. De andra som är med är typ proffs och jag är absolut långsammast. Men det spelar ingen som helst roll! Man kör sitt eget och sätter sina egna mål och mitt är att hinna med hela passet innan det är slut. Hittills har jag gjort det och det räcker fint för mig just nu! Passen är tuffa och utmanande så det är inte plättlätta ens för de där snabbisarna.

Fortsatte sen partyt på gymet och kunde lasta på ännu lite till både här och där. Även höftlyften så nu är det riktigt nära målet med 100 kilo!💪🏻

 

Finaste, lyxigaste, godaste och mysigaste firandet denna dag var ändå besöket på Ulla Winbladh tillsammans med Anders, Mattis och Maja. Nästan så vi börjar känna oss som stammisar där!

Finaste Mia och Monica skämde bort oss som vanligt.😍

Och maten. Olalllaaa! Vegan till mig såklart!

Fast jag blev ändå allra mest bortskämd för jag fick ännu mer presenter.🙏🏻🤩❤️

Kram från Ingmarie

Ändå bästa valet

När jag har mina dagpass, dvs när jag är driftledare/koordinator, så “måste” jag tränas på morgonen för efter är det totalt och absolut omöjligt. I alla fall inte något “ordentligt” pass där det blir svett och pulshöjning. Yin yoga hade funkat men då hade jag garanterat somnat inom 10 minuter… När det dessutom är som i dag när jag inte ens får någon lunchrast är det helt kört. Det där vet jag ju liksom aldrig innan så även om jag hade planerat något hade det högst troligt mest blivit en kass pannkaka av allt…

Så för att ta det säkra före det osäkra så masar jag mig upp och springer en omväg till jobbet för att få ihop en timme. Jag föredrar egentligen att springa efter frukost alla veckans dagar, min kropp gillar det bäst, men det funkar tack och lov i alla fall ok före. Tror också att hur trött jag än är när klockan ringer, och även om det blir mindre sömn, så blir jag piggare av den där turen ute i syrerik luft innan jag måste ha andningsskydd och visir på. För det är något man verkligen inte blir pigg av! Inte att stå och gå på hårda betonggolv heller.

Kram från Ingmarie

Grattis till mig!

56 år! Det är verkligen värt att fira! 🥳🙏🏻

Jag gör i och för sig nästan alltid som jag vill men när jag fyller år gör jag det till 100%!

T ex med 56 intervaller! Förvisso ”bara” 30 sekunders men joggar man lika länge mellan varje så blir det ganska tufft på slutet.😁 Med upp-och nedjogg höll jag på i 90 minuter så det är jag nöjd med.🤩🙏🏻 Jag började i reservatet men gav upp ganska snart pga halkan så det fick bli lite mer säkra “tråksträckor” men det funkar det också! Kör jag intervaller bryr jag mig inte så mycket. Eller rättare sagt, jag orkar inte bry mig. Haha!

En annan grej jag valt att göra är att köra ett riktigt skoj pass med min favvo-PT.. Eller så här. Vi körde tillsammans tack vare att Rafael ville svettas med mig en timme.🤪 Han är stark som en oxe och snabb som en vessla men jag slår honom i alla fall (ännu så länge) när det gäller uthållighet.😀 Galet skoj och bra var det! Mina armar darrar fortfarande.😱

Det var därför mina badbilder blev lite suddiga. För självklart ville jag göra det också!

Liksom att äta god vegomat och dricka lite vin.

Tusen tack alla som grattat mig i dag på något vis! Ska bli så spännande att se hur detta år blir! Jag vet redan nu att i april kommer det bli nya vindar i mitt liv.

Kram från Ingmarie

 

 

En halv

Förra gången jag sprang i månens morgonsken var den full. I morse var den halv men lika magiskt fin och skinande.

Ser du förresten samma sak som mig där du befinner dig? På denna korta tiden mellan hel och halv blivit rejält mycket ljusare! När jag närmar mig jobbet har himlen skiftat rån svart till mörk blå. För inte alls längesedan var det bara svart hela tiden.

Jag håller på att längta ihjäl mig till våren, sommaren och ljuset. (Förhoppningsvis kommer värmen också.) Tack och lov är det inte jättelångt kvar.

Kram från Ingmarie

Bra början

I dag fick jag plats!

Älskar The trip och nr 27  är superhärlig! Önskar bara de vore lite längre.45 minuter är ju över innan man hinner säga gurkburk. 🤪 Men jag körde lite solo innan klassen så det blev ”lagom”. Smart va?  🥳

Simningen var en timme men den går inte att förlänga oavsett hur man gör pga de där restriktionerna.. Men bättre än inget såklart och jag hoppas verkligen Sverige snart tar sitt förnuft till fånga och stoppar dessa konstiga och knasiga regler så som så många andra länder redan gjort.🙏🏻  Det enda som är bra är att det är väldigt gott om plats både i bassängerna och omklädningsrummet/duscharna.

Måla är däremot fritt och obegränsat. Det är bra!😍 Har en massa projekt jag håller på med just nu och det är jättekul. Ska anmäla mig till lite olika kurser också men inte dit jag brukar. Ska bli spännande!

Hur började din vecka?

Kram från Ingmarie

Vem har sagt att det (alltid) ska vara enkelt?

I grund och botten är nog de flesta av oss människoknytt både lata och bekväma av oss. Det är väl kanske inget fel i det men i längden blir det nog inte varken så bra eller utvecklande. Jag tror vi behöver ha det “besvärligt och tungt” emellanåt för att utvecklas och för att uppskatta när det är enkelt och lätt. Eller vad tror du?

Låt mig ta några banala exempel från min simpla vardag.

Dagens intervaller var allt utom enkla. Inte för att kroppen var seg utan för att underlaget var som det var. Is, modd, barmark och rullgrus med inslag av några korta stråk barmark. Men det är ju som det är och jag ville springa ute så det var bara att gilla läget, anpassa sig och göra det bästa av situationen. Jag sprang där det var minst dåligt trots att det betydde det mest tråkiga området.

Ta sig till gymet innebär cykla i den där sörjan till stationen och sen in till stan. Dvs det tar sin lilla tid fram och tillbaka för det är ju liksom inte som så att tuben står och väntar på just mig. Har man inte kollat tidtabellen kan det bli 10-15 minuters väntan och har man riktig otur så kan det vara förseningar pga både ishalka och solblänk. Men det är värt allt för väl på gymet är det ju alltid skoj!

Isbadandet är också lite mekkigt. Bara ta på och av sig alla kläder tar sin lilla tid. Liksom att ta sig till sjön för även om den bara är någon kilometer bort så ska jag ju ta mig dit. Särskilt trögt är det hem när det är enbart uppför…. Nu när det blivit kallare får man dessutom hacka hål i isen varje gång. Men alltså, det är så värt det! Faktum är att allt det där “runtomkring” är en del av hela grejen. Koka te, packa, ta på sig, ta sig till vakarna, hacka is, ta av sig, bada, ta på sig, huttra, dricka te och sen hem igen. Några minuter i vattnet kräver 40-60 minuter “runtomkring-tid”.

Träffa vänner är verkligen inget besvärligt men det kan vara besvärligt att synka liven så man kan träffas. Jag och Kari har inte setts sen vi minns inte ens men i går fick vi äntligen, äntligen till det igen! Trots över 70 minuters löpning så hann vi inte ens prata igenom en fjärdedel av allt som hänt men vi hann smida lite nya planer och jag att gosa med sötaste lilla Sälka igen.

Hur gör du? “Utsätter” du dig för “krångel” eller flyter du runt och undviker besvärligheter?

Kram från Ingmarie