Swimrun

Team-träning

Om en dryg vecka är det dax för Halmstad swimrun och jag känner mig mer ringrostig än en gammal skrovlig mutter på ett sjunket båtvrak. Visst har jag gjort två pass i år varav ett med Åsa men det gör ingen till en nysmord (swimrun) mutter. Å andra sidan har vi båda gjort detta oräkneliga gånger så kanske vi kan ha väckt minnet till liv långt  innan sista simmet på loppet och dessutom synkat ihop oss till ett “riktigt team”.
Våra enda mål är att ha skoj och att komma i mål innan repet dras och om inget oförutsett händer borde det inte vara några problem.

Köra ihop är dubbelt skoj men det kräver samtidigt lite mer av var och en i form av samspel för när man är två går det ju liksom inte att göra sin egen grej. I stället gäller det att pejla av, kommunicera och hela tiden se till att båda är med. Den som för dagen är strakast drar och den som för dagen är lite tröttare får bestämma tempot oavsett hur mycket spring  den andra har i benen. Men det är också det som är det roliga! Att man upplever och gör tillsammans! Jag är dock säker på att vi kommer få en härlig dag för Åsa är allt man kan önska av en teamie!
Nissan-vattnet var ljummet och om SMHI inte luras allt för mycket kommer det bli snudd på Ingmarie-väder även nästa vecka!

Torsdagar udda veckor betyder även Sats-jobb och jag tycker det är jätteskoj att klasserna börjar komma igång igen.

Kram från Ingmarie

En (och en halv) världspremiär

Både Åsa och jag har kört swimrun massor av gånger innan, liksom att vi har tränat ihop oräkneliga gånger på olika pass på gymet, men vi har aldrig varken tränat ett pass helt tillsammans bara vi två eller kört ett swimrunpass ihop.
Tills i dag då.
Lite nervös var jag innan för Åsa är en av de där supertstarka kvinnorna som lyfter dubbelt och tredubbelt så mycket som mig, som har gjort 8 burpees när jag gjort en och som kör både marathon-rodd, Hyrox och cross-fit. Hon är dessutom inte ens vuxen! (Dvs hon är under 50 år)

Men hon är också en supersnäll människa, ödmjuk som få, anpassningsbar och gillar att hitta på tokigheter. Det var antagligen pga det sista som hon sa ja när jag frågade om hon ville köra Halmstad Swimrun med mig…

För att inte vara helt osynkade så hade vi idag vår världspremiär och vilken premiär det blev!

Perfekt temperatur, helt stilla vatten, makalöst vackert och vi hade skoj precis varenda sekund. Vår ambition är att ha roligt på loppet, hjälpa och pusha varandra och helst inte komma sist. Fast gör vi det så är det också ok.

Löp-och sim-mässigt är vi hyfsat lika men det där med i- och uppstigning i vattnet samt hålla ordning på repet i simningen ska vi öva lite mer på. Jag ska också se till att ha extra goggels för mina pajjade innan vi ens hade börjat! Det är andra gången det märket gör det så hur bra de än är när de funkar så blir det inga fler. Nu var det så himla turligt att hennes kollega, och vår träningskompis, bor precis jämte Ön där vi var och han kom som en räddande (bilkörande) ängel på mindre än 5 minuter med ett par jag kunde låna.

Anders hade hittat nya fina löpvägar och höll för en gång skull på längre än mig/oss. Det betyder dels att han hade roligt och dels att jag/vi tog det lugnt. Haha.
Fikat på mysiga Inez&Greta satt som en smäck efteråt men jag önskar de hade haft lite mer vego-utbud. Brödet och miljön är dock värt många, många mils omväg för!

Eftersom jag har ett jobb i morgon bitti så åkte jag hem och eftersom det där jobbet är på Sats, och jag kände att jag ville kolla tekniken redan i kväll så jag slipper drömma mardrömmar om det, så cyklade jag dit och tänka sig att det fanns två klasser precis när jag kom dit.  (!!!!!) Hur skulle jag kunna låta bli att vara med då liksom?

Bootylicious vet jag inte ens om jag testat någon gång så det var åtminstone en slags världspremiär det också. Svettigt och kul rakt igenom!

 

Kram från Ingmarie

 

Kära återträffar och två tips

Det är helt galet när jag tänker efter men jag minns inte ens när jag körde swimrun sist. Det är galet med tanke på hur sjukt mycket jag kört innan. Egentligen vet jag inte varför. Tror det liksom helt “dog” i samband med att vi flyttade till Åhus för det blev både svårt och krångligt att göra det där och fastän jag hade Halmstad även då så var jag av någon anledning inte sugen. Även här är det lite “krångligt” för om man vill simma i sjö så måste man ha bil.

Hade det inte varit för att jag vann en startplats till Halmstad Swimrun så hade det antagligen dröjt ännu längre innan jag fått för mig att köra igen.
Nu var jag liksom “tvungen” att prova för att se hur det var och om jag ens tyckte det fortfarande var så roligt att jag vill göra det med nummerlapp.
Benen var ju inte precis de piggaste sen i går men de kunde ha varit betydligt tröttare och fram till första simmet kändes det helt ok! När man sen kommer upp ur vattnet efter att ha simmat har jag i princip alltid blyben. För det mesta släpper det efter bara några hundra meter men ibland, särskilt om det är kallt, försvinner den där känslan aldrig. Tack och lov var det inte så i dag för då kanske jag packat ner swimrunprylarna långt ner i någon låda.

Torvsjön var betydligt varmare än Braredssjön som jag simmade i regnet i går och det kändes jättehärligt!
Jag fortsatte runt sjön och hittade på lite nya simsträckor. Själva springrundan är makalöst vacker och trots att jag snurrat runt där miljarder (nåja) gånger tröttnar jag aldrig på den! Inte sjön heller! Här hade varit perfekt med ett swimrunlopp men jag antar det är bra mycket enklare och mer publikvänligt inne i stan så som Halmstad swimrun är.

Nästan 90 minuter inklusive sju sim blev det innan jag tyckte det fick räcka. Dagen var ju liksom inte slut där..

Och ja, det var precis lika skoj som jag minns det!

Onsdagar betyder att Marina har pass på Sats och det var verkligen evigheter sen sist! Typ i februari innan Usa-resan. Dvs förskräckligt längesedan!
Började med 30 lugna minuter “Flexibility” följt av 45 megasvettiga minuter. Den som inte blir trött och svettig på Transformer-passen har helt klart inte tagit i. (Läs mesat/fuskat..)
Superskoj som alltid och träningsvärken är garanterad. Morgondagens äventyr kan bli extra intressant..

På tal om Sats så har de ett väldigt bra erbjudande just nu så passa på! Det är mitt första tips. På köpet kan du få träna med mig både i Halmstad och i Helsingborg!

Mitt andra tips är att från mitten av augusti kommer du kunna kolla på (och köpa om du vill) en del av mina tavlor på Galleri 70 i Halmstad. Där finns massor av fina grejer att kolla på så oavsett rekommenderar jag verkligen ett besök där!

Kram från Ingmarie

Havs-swimrun

Det blev ett nytt swimrun-äventyr med Karin i dag men denna gången blev det i hennes hoods ute i Särdal och med hennes mans sällskap. Superskoj!  De där två är starka som bara den! Förutom att de är otroligt trevliga och ,mysiga att hänga med.
Det är gudomligt vackert där vid kusten och verkligen varierande! Grusvägar, backar, klippor, djup sand, stenhögar, stigar genom ko- och får-hagar, över och under staket, genom grindar, förbi dignande björnbärsbuskar (ja vi stannade och åt för något annat hade varit brottsligt!) och förbi båthamnar och färgglada fiskestugor. Det var perfekt temperatur både i luften och i havet men det blåste en del och jag fick av någon anledning panik av vågorna redan vid första simningen. Upplevde det som att jag inte kom någonstans och att jag inte kunde andas. Eftersom jag varit med om detta några gånger innan, det är dock väldigt längesedan sist, i just havet så vet jag att det inte blir bättre.  Man kan liksom inte “skärpa sig” och tro det går över. Åtminstone funkar det inte för mig. Jag fick helt enkelt vända, simma tillbaka och springa i stället. Tredje simmet bestämde jag mig för att skippa och gjorde bara en egen liten runda nära land för att liksom avsluta med en hyfsat bra känsla. Det är ett märkligt fenomen det där, är ganska vanligt och det verkar inte finnas någon riktig logik i det. Kanske var det för att jag inte simmat i havet på flera evigheter? Det är ju trots allt en gigantisk skillnad mot att simma i sjö! Men det var som det var och Karin och Jörgen fattade såklart. Resten gick ju bra! Det finns inte ett endaste bildbevis mer än när vi var hemma igen men våra klockor visade att vi höll på i nästan två timmar.

Inte nog med att de var snälla nog att skjutsa mig fram och tillbaka. De bjöd på fantastiskt god lunch också! Fick bl.a egenodlade potatis och en vegofärs gjord på svenska bajväxter. Jag säger det igen, jag är grymt bortskämd!

Mina pjux har dock gjort sina sista metrar. Var faktiskt lite orolig att de inte skulle hålla i hop. Nu är de förpassade till skroten.

Fick sån extra energi att jag cyklade in med trög-hojen till stan och körde ett pass på gymet i dag igen. Inklusive PT- Raffes core- specialare. Fina grejer det där! Svider rejält i musklerna kan jag berätta!

I morgon ska jag tillbaka till 08a land. Har inte varit där sen midsommar! Grejen är att jag har inte saknat det en endaste sekund så det där att flytta till Åhus är antagligen helt rätt! Ska som sagt var bara bestämma mig för vilket jobb jag ska ta. IVA eller akuten. Snacka om lyxproblem!

Kram från Ingmarie

 

 

Sjö, hav och firande

Äntligen blev det av! Swimrun på Ön med bästa Karin. I perfekt väder och i perfekt vattentemperatur i sjön. Bättre än så här blir det nog inte!

Sen har jag njutit av havet. Och solen. Och sanden. Och mamma och fyrbenta Mogges sällskap. Så härligt!

Sen har jag och Anders firat lite på varsitt håll men tillsammans. Nu har vi bestämt oss! Det blir nya äventyr i Åhus i december!

Kram från Ingmarie

Två premiärer

Jag skrev ju i lördags att jag skulle göra två premiärer i går. Det var sant men egentligen var det bara 1,5. Den andra halvan var i dag men jag återkommer till det.

Den första var årets swimrun-premiär. Sen jag började med den sporten för flera år sedan så har jag aldrig startat så här sent. Vet inte varför faktiskt. Suget har inte riktigt funnits tror jag. Förrän nu då. Fredrik hängde med mig och när vi efter drygt två timmar i skogen, upp och ner i sjöarna, skiljdes åt kändes det helt ofattbart att jag väntat så länge med att dra på mig swimrun-prylarna. Tur sommaren bara precis har börjat! 🤩

Lite senare på eftermiddagen satte jag mig på tåget västerut.

Som du vet gillar jag att åka tåg men jag gillar inte att det alltid ska strula. Åtminstone har 100% av mina tågresor detta år gjort det och SJ är verkligen ur-usla på att ta hand om sina resenärer både när det gäller att ge information och att kompensera för  extra restid och utgifter. Över två timmar fick jag sitta i Hallsberg och vänta bara för att första tåget var försenat. Hur kul är liksom det på en skala?😱😵‍💫

Men jag kom fram. Till Lindesberg. Det lilla samhället vid Lindessjön i Bergslagen.

I morse sprang jag bl a runt den där sjön och det var verkligen oväntat vackert!



Springer man runt en sjö kan det förstås bara sluta på ett sätt.🤪😄

Jag antar att du undrar vad jag gör här? Det gör nästan jag också. Haha!

Svaret är enkelt och stavas j-o-b-b. Här.

Det kommer bli ganska många veckor med grönkläder och so far so good!😄🙏🏻

Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

Valde annat

I dag har Ö till Ö, dvs VM i swimrum, gått av stapeln och jag har inte ens kollat live-sändningen. Eller jo, lite, men inte alls så mycket som jag brukar eller hade velat. Tanken var t o m att jag skulle åkt ut till Ornö och hejat men eftersom man inte kan göra precis allt här i livet, åtminstone inte samtidigt, så blev det inte så. Och det har gått bra det också! Alla de som tagit sig dit och gått i mål är hjältar! En gång hoppas jag vara med på festen “på riktigt”. Jag har haft två chanser så kanske tredje gången gillt…

Men just i dag harjag helt enkelt prioriterat annat.

Bl.a håller jag på med ett skrivjobb. Jättekul men det hänger liksom över mig och är det en deadline så är det. Eftersom jag är typ världsbäst på att skjuta upp sånt till sista minut så tänkte jag göra tvärtom nu och vara klar i god tid.

Sen vill jag ju helst träna (och tävla) själv. Tycker det är mycket roligare än att se på när andra gör det!

Ett bra simpass med egen bana åtminstone halva tiden.

Och ett bra gympass med extra allt. Så himla skönt att liksom ha tid och inte behöva stressa iväg efteråt.

Dessutom behövde jag lite sovmorgon plus att jag ju vill hänga med denna lilla hårboll.

Kram från Ingmarie

 

Simsafari med Team Snabbare

Några gånger varje (ute)säsong ordnar Team Snabbare ett event som de kallar “Simsafari”. I praktiken är det som en swimrun med fokus på mycket sim, sammanhållning, äventyr och gemenskap. Just denna som var i dag gick från Hellas och Källtorpssjön genom Sandasjön, Strålsjön, Ulvsjön, Ältasjön, Flaten och slutligen Drevviken. Vi var 19 personer som gav oss iväg tidigt i morse på detta äventyr som började med ca 1 km simning direkt.

Jag hade av någon anledning sovit kasst men simningen gick bra. Tills jag kom upp på land. Då började jag frysa och hade svårt för att både få upp värmen och farten. 🥶 Och hålla balansen eftersom även skallen påverkas. Ingen bra början precis…😱
Det var nästan så jag funderade på att hoppa av redan där men mina grejer var inlåsta i en bil så det var bara att fortsätta och försöka härda ut. För att få en litern chans att tina upp så hoppade jag helt den andra simningen och sprang i stället liksom jag kortade av två andra. Den här turen har jag gjort flera gånger innan och den är verkligen varierande och oerhört vacker. Gänget var fantastiskt och alla väntade på alla.😍

Ungefär halvvägs var det swimrun-fika hemma hos Caroline och hennes familj. Gissa om vi kände oss varmt välkomna!🥰

Gegga-avsköljning

Vilande safer-swimmers. De är bra både för att synas, att “hänga” på och för att förvara grejer som ex torra kläder.

 

Hela gänget!

 

Jag och Petra

 

Och jag och Veronica

Målet var hemma hos coach Ulf där vi bjöds på mer godsaker innan tillbakafärd (med bil) till Hellas.

Någon värme fick jag aldrig upp men jag är oerhört glad och tacksam över att jag inte “gav upp”. Det är liksom inte att jag tycker det är “kallt” och fryser om händer och fötter utan det börjar inifrån och påverkar verkligen hela min kropp. Detta är något som börjat detta året och är en helt ny känsla för mig. Bryter jag inte innan det gått för långt så funkar ingenting förrän jag kommer in i värmen igen så med facit i hand gjorde jag helt rätt men just då kände jag mig ganska “klen”…🥺
Men så är det ibland. Liksom livet i både stort och smått. Vissa dagar är man odödlig. Vissa är man väldigt dödlig. Jag var egentligen inte varken eller i dag. Men en sak är säker, man ångrar aldrig att man hängt med Team Snabbare och alla de härliga som är med där! 🙏🏻🥳❤️ Nästan fyra timmars äventyr (+ fikapauser) är ju verkligen inget man vill vara utan även om man är en fryslort.🤩

Och jag hade i alla fall garanterat den allra minsta ombytes-handduken.🤪😄

Kram från Ingmarie

(Fotona är tagna av mig, Petra, Rebecca, Veronica och Ulf)

Vatten vatten och ännu mer vatten

Jag tror banne mig allt uteblivit sommar-regn har kommit de senaste dagarna för milde himmel vad det har vräkt och vräker ner. Trodde nästan stug-taket skulle braka in i natt.😱

Så det blev en blöt morgontur men det blåste inte och var inte lika kallt som det såg ut inifrån så det var ju tacksamt.😄

Ännu blötare var det i kväll. Då blåste det dessutom och var ynka 15-16 grader i luften. 🥶 Swimrun är ju alltid blött men det blir liksom dubbelt när det regnar. Vi hade friska vindar, galna vågor i havet, tång upp i näsan och en motvind som heter duga emellanåt. Några bildbevis finns inte men så här glada var jag och Karin i alla fall efteråt.

Dessemellan har jag dock hållit mig hyfsat torr. Lunch på Cortado med mamma, Ulf och lillebror Markus var både mysigt, gott, varmt  och torrt.

Kram från Ingmarie

Swimrun-äventyr med xtra allt

Att gå upp tidigt efter att man jobbat en sen kväll, plus SL-stopp så den blev ännu senare, är ingen höjdare men ibland är det verkligen värt det. T o m jättemycket värt det. T.ex för att ha en heldag med swimrun i skärgården!

Jag och Petra har länge pratat om att åka till Utö för att köra swimrun men det är som bekant inte helt enkelt att få ihop två olika livspussel men i dag blev det! Och vilken dag. Jag kan nästan inte ens skriva för det liksom bara bubblar av lycka i hela kroppen!🤩😍

Vi tog båten strax efter kl nio från Årsta brygga och fick då även sällskap av Helene. Redan där kände jag att jag skulle få en grymt härlig dag med dessa två super-quinnor. Solen sken, vindarna var ljumna, vattnet var så där blått som bara havs-vatten kan vara och vi hade ingen mer tid att passa än sista färjan hem. Snacka om frihetskänsla! Dessutom älskar jag åka den där båten. Jo jag vet. Jag är lättroad…😄

På Utö mötte Ingela upp oss och tog med oss hem till sitt fina hus uppe på kullen. (Gissa om jag ville flytta dit direkt!?)
Madde och Marika kom också dit och plötsligt var vi alltså sex tjejer som skulle ut på swimrun-äventyr.🏃🏻‍♀️🏊🏻🏃🏻‍♀️🏊🏻🏃🏻‍♀️🏊🏻🥳

Madde, Marika, Helene, Petra, Ingela och jag

Ingela som kan ön mer eller mindre utantill guidade oss och vilken guide! Jag trodde på riktigt att hon gjort detta hundratals gånger innan för vi snackar fullblods-proffs!🤩

Vi sprang på välmarkerade stigar, över spång, förbi hagar och genom nässelhav. Just det sista var väl kanske inte helt planerat men vad gjorde väl det? Vi var ju på äventyr och då kan och får (nästan) vad som helst hända!

Hur rundan egentligen var har jag helt ärligt ingen aning om och hade de sprungit/simmat i från mig hade jag varit helt lost. 😱

Vi tog oss mellan små öar, klippor och skär upp och ner i och ur havet. Vattnet var hur fint som helst och hade det inte varit för att vinden var lite väl stark för klena mig på den “yttre” sidan hade jag velat simma längre. Den gjorde nämligen att jag kyldes ner varje gång jag kom upp. Inte så jag “frös” men det blev lite småkallt helt enkelt. 🥶 Det bra var att då kunde man välja om man ville springa i stället så det gjorde jag en gång när de andra simmade. Hur bra som helst!

Vi tog det lugnt, stannade och kollade av vart vi skulle, planerade om rutten ibland och plötsligt var vi vid sista simmet upp mot själva Gruvbyn. Helt ofattbart att över tre timmar kan gå så otroligt fort! 😃

Men vi behöver helt klart öva på det där med att synka ett hopp.🤪🤪🤪

Att maten på Seglarbaren satt som en smäck efteråt behöver jag väl kanske inte ens berätta. Jag valde en riktigt god bowl med tofu. Och alkoholfri öl.

Ja du fattar vilken dag alltså! Jag har inte bara fått uppleva ett fantastiskt swimrun-äventyr. Jag har även fått nya härliga vänner som berikade min dag och mitt liv ännu mer. Massor av skratt, omtanke, djupa samtal, vänskap och (girl)power. Tack! 

Vi hann med en båt i perfekt tid och nu sitter jag på vår balkong hemma i Bagis och njuter av kvällen och funderar på om mamma and ligger kvar under sin bänk..

De flesta bilderna är förresten tagna av Petra och Ingela.

Kram från Ingmarie