Vårben på knöliga vägar
Jag tokgillar verkligen skjutfältet och försöker vara där så mycket som möjligt när militären inte är där. (Ingen risk att man råkar komma in på fältet vid fel tid om man bara läser på skyltarna vid ingångarna och kollar flaggorna.)
För någon vecka sedan avslutade de den senaste övningen och tyvärr har de härjat runt värre än miljarder vildsvin. Även på grusvägarna. Inte så lätt att springa på detta knöliga…
Nu var det tack och lov inte lika illa överallt. Mestadels var det precis lika fint som vanligt men det kändes allt lite sorgligt att de förstört så mycket. Kanske är det så här varje vår? Jag har ju aldrig bott här innan så jag vet inte.
4 x 10 minuter blev det i alla fall. Eller nej, nu ljög jag för den sista blev 12 minuter helt enkelt för att jag ville tillbaka hela vägen till grinden.
Om det var de där hjul-spåren, de några hundra metrarna sand eller halva passets motvind som gjorde mig trött vet jag inte men trött blev jag! På ett härligt vis! Observera mina vita vinterben!
Det blev inte mycket vila efter för jag hade en tid hos ”min” kinesiolog/kiropraktor-Felix att förhålla mig till och på vägen hem passade jag även på att handla både lite grejer till vår altan och mat. Ska bli superskoj att fixa där ute!
Innan jag fortsatte mitt ATLS-pluggande så unnande jag mig även lite havssim. Vore ju faktiskt rent kriminellt att låta bli en dag som denna!
Kram från Ingmarie