Bästa AR:en?

Ja alltså After Run. Om jag var tvungen att välja bara en övning jag fick göra efter är det utan tvekan squat. Den är verkligen bra för mycket! Rumpa, lår, höfter, ländrygg, vader, fotleder och matsmältningen. Kanske finns ännu mer?

Efter all träning förresten. Och absolut även om man inte tränar. Det är väl förresten då man kanske behöver den ännu mer! Särskilt om man sitter ner mycket.

Löp-passet gick ok även om jag fortfarande känner mig “kantig”. Kan inte komma på någon bättre beskrivning faktiskt. 4 + 4 + 3 km i strax under tröskel med lite uppvärmning före, nedjogg efter, vila mellan och x antal utfallssteg och grodhopp. Sen var jag tydligen så trött att jag inte orkade hålla ögonen öppna…

Näst bästa after run, bortsett från mat vill säga, är vattenlöpning. Extra lyxigt i dessa tider när det är snudd på folktomt i bassängen trots att det är “rusningstid”. Inget ont… bla bla bla.

Vilken är din favvo “after-run” eller “after-training”.

Kram från Ingmarie

 

 

Värme i kylan

Jag förstår mer och mer att de där supermodellerna och stjärnskådisarna verkligen är värda sina pengar för att göra film och fota ute i snöyra, kalla vindar och några ynka plusgrader kräver sin kvinna.  Och man. Å andra sidan har de väl både någon som klär på och av dem, serverar varma drycker och sätter på en värmelampa om det behövs. Vi höll ut länge, jag och Joachim på TOT, utan någon sån lyx men till slut fick vi ge oss. Det blir liksom inget bra när fingrarna slutar samarbeta med fotografen och modellen fryser så hon hackar tänder. Fortsättningen får bli om några dagar då vi tinat upp igen.

Men kul var det och bra blir det! Kanske inte min insats men själva grejen som sådan är snorbra! Stay tuned!

Bastun efter vattenlöpningen med delvis sällskap av Fredrik har nog aldrig varit ljuvligare. För att inte tala om den värmande goda vego-maten på Mahalo och den ännu mer värmande stunden med Karin.

Kylan tär på mig både fysiskt och själsligt. Det är inget nytt, och såklart en bagatell med tanke på världsläget, men likväl något som jag verkligen vill undvika. Därför är det en väldans tur att jag har roliga saker som detta, och så underbara vänner, för annars hade jag hamnat i “det svarta hålet” inom 3 sekunder.

Kram från Ingmarie

Franschhoek, Good Food, en baksida och svettfest

I dag har vi åkt vad som måste vara en av världens vackraste vägar. Från Stellenbosch till Franschhoek via Franschhoek pass till Villersdorp där vi vände och körde nästan samma väg tillbaka. Vackra vingårdar, makalösa vyer, magiska berg, äppel- och citronodlingar och slingriga vägar. Rekommenderas!

Franschhoek i sig själv är också ett “måste-besök” om man är i detta område. Enormt fint och liksom gulligt. Dessutom hittade vi ett fantastiskt bra matställe! Good Food & Co. Makalöst gott och excellent service! Det var inte ens dyrt!

Vego-burgare och mixed sallad med extra allt.

De två flådiga vingårdarna vi var inom hade noll vego. Så kasst va?😱Men de var väldigt vackra.

Det finns dock en baksida, som jag ser det, i allt detta fina. På vingårdarnas fält såväl som utmed vägarna är det tätt med arbetande människor. På vingårdarna är det nog ganska ok jobb men utmed vägarna ser man hur de hackar, krattar, lyfter sten och plockar skräp. Kläderna är skitiga och halvtrasiga. Det syns att de sliter hårt. Deras bostäder är någonstans i hyfsad närhet tätt ihoppackade och i bästa fall utan att de helt ser ut att helt rasa ihop. Och det är alltså inte de vita det handlar om utan 100% svarta. Av landets ca 50 miljoner invånare tillhör de svarta 80% av befolkningen men det är de vita som äger och styr det mesta. Jag blir så illa berörd av att se detta. Det känns liksom lite som att det enda som saknas är kedjorna och någon som vaktar med en piska. Jag har inte velat ta något foto på detta. Du får föreställa dig… Sydafrika må vara mindre segregerat mot vad det har varit men det är långt kvar innan det ens är i närheten av något som kan kallas jämställdhet.

Och jodå. Jag har tränat också. Så in i bängen faktiskt! ”Fuskade” med mitt träningsprogram och körde intervaller i stället. 24 x 1 min. på det fina gräsfältet vid gymet. Jag kunde verkligen inte motstå och vem vet när känslan och chansen dyker upp nästa gång?

Plus drills, styrka och spänt enl programmet.(Med lite extra tillägg 🙄) Rena svettfesten!

Sen in i gymet för att bli ännu tröttare. Det blir spännande i morgon bitti om jag säger så…😱

Bra gjort att fota precis när jag blundar, eller hur? 🙂

Avslutade med ett kort vattenlöpningspass för att liksom tagga ner kroppen. Tror stenhårt på att det är en bra återhämtnings-metod.

Kram från Ingmarie

Välfylld

Ibland funderar jag på, så här i efterhand, om jag ens hade orkat gå upp om jag vetat hur mycket jag skulle göra och hinna med under dagen. Men jo, det hade jag nog för det allra mesta jag gör, även hemma i vardagen, är sånt jag gillar och tycker är kul! Livet är för kort och värdefullt för något annat. (Till det icke-roliga är sånt där som tandläkarbesök, städa och för mycket SL-åkande.)

Men jag tar det från början.

Vi har lite nya rutiner här nu. Upp tidigt och efter morgonyoga och frukost jobbar vi. Japp. Jobbar. Anders med sitt “vanliga” jobb och jag med ett projekt som jag hoppas ska bli det jag vill. Ännu är det i sin linda men jag  återkommer (förhoppningsvis) med mer om det senare. Målar en stund gör jag också. Men det handlar bara om några timmar, särskilt för mig, innan jag måste ut och rasta mig på något vis. Just i dag kutade jag bort till Maties (d.v.s där gymet och bassängen är) för att köra intervaller på en av de gigantiska gräsbanorna som ligger precis jämte. En sak jag har börjar lägga till nu i och med mitt nya program, är löpskolning. Genom åren har jag gjort det tusentals gånger men sen emellanåt blir jag lat och “glömmer bort” att göra det…🙄  Samtidigt vet jag ju att det är superviktigt! Särskilt för en Master som mig. Spänst, koordination och styrka får man slita hårdare och hårdare för att behålla ju högre siffra åldern visar. Å andra sidan ger ålder också erfarenhet och uthållighet så på så vis är det ändå åtminstone lite rättvist.😄

Intervallerna gick superbra men jag ska erkänna att jag inte följde dem till punkt och pricka… Farten och ansträngningen var på tok för hög mot vad det stod på pappret men jag fick feeeling och det där gräsfältet alltså! En dröm att kuta på!

När jag var klar dröp jag av svett. Nästan så där så jag började frysa du vet! 😅

Avslutade hela detta party med 90 minuter gym-sim- och vattenlöpning. Sen var jag faktiskt färdigrastad. 🤪 Och jättehungrig! Bästa Pekkas tips om att käka på Botaniska var ett perfekt botemedel mot svältkänslan. Vi tog en varsin supergod (vego-)currygryta plus extra sallad och bara njöt! Ett så otroligt lugnt, vackert och fridfullt ställe.😍

Bara 500 meter därifrån ligger Runners Edge. Jag hade läst om den innan och när vi först gick in tänkte jag att “oj vad liten den är” men  den visade sig ha precis det man behöver! Benni Stander, the owner, är en sån där genuin löpare (han hade hållit på i mer än 50 år av sina 60 hittills levda) som vet vad han snackar om men som dessutom är enormt ödmjuk. Fick en massa bra tips och gick ut med ett par skor, strumpor och ett vätskemidje-bälte.

Ska tillägga att vägen dit är kantad av jättegulliga affärer, caféer, restauranger och byggnader av alla möjliga och omöjliga slag. Bland annat var vi inom Art on Church street/Vincent Da Silva där vi såg Dylan Lewis´magnifika skulpturer. Wow alltså! 🤩

Sen gjorde vi något vi inte alls hade planerat. Simproffset och vännen Åsa i Falun, som dessutom är sommelier, hade tipsat oss om att åka till Lanzerac Wine Estate så vi for dit. S-å-v-a-c-k-e-r-t! Och lyxigt. För skojs skull kollade vi vad det skulle kosta att bo i det “enklaste” rummet under lågsäsong och vi kan väl säga som så att inte ens då var det inom vår budget…😱😱😱

Men nu kan man tack och lov ändå få njuta av allt det vackra och vi testade t.o.m på en vinprovning. Ingen av oss hade gjort det innan så det var en ny och kul erfarenhet. Vi fick prova 5 olika sorter som vi valt från en lista och för varje vin fick man berättat hur det var gjort, smaker, lukter och en massa annat som jag helt ärligt inte riktig begrep… Man kan svälja det man smakar eller så spottar man ut det och allt “överblivet” häller man sen i en särskild behållare. Väldigt fiffigt!

Två flaskor köpte vi med oss. Ett rött och ett vitt trots att vi aldrig dricker vitt. Så kan det gå. Vi blev helt enkelt lite överförtjusta i just ett av dem.

De hade inte bara vin. Det fanns mat och kakor också! Så med oss hem åkte en fin vegan chocolate cake. Numera jämnt fördelad i våra magar. 🥳

Tja det var väl typ allt och jag tror det räcker så. Åtminstone för i dag. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Trails!

Jag börjar fatta varför alla som varit här kallar det ett träningsmekka. Redan nu har jag hittat två stora områden med makalösa löpvägar.

Det första testade jag i dag. Coetzenburg MTB trails ligger precis vid gymet och innehåller både trails och b-r-e-d-a superfina grusvägar. Duktigt kuperat och med en konstant tappahakan-utsikt!

Observera “svettranden” på kjolen. I 30 grader blir det en del svett…

 

“Stellenboschberg huisie”

Jag sprang hemifrån men det är där nere själva trailsen börjar.

När jag hållit på någon timme hamnade jag på en smalare och stenigare stig som gick mer direkt uppåt mot berget. Jag funderade på att vända men så kom en kille skuttande nerför tillsammans med sin hund och när jag frågade om man kunde göra en runda ner till de ”riktiga” vägarna igen så sa han ”javisst” och förklarade hur jag skulle ta mig. Så jag fortsatte. Rakt upp.  Och med värre och värre underlag.

Kom efter en stund i kapp ett gäng som jag frågade samma fråga men de hade inte en susning. De skulle kolla in ”The Cross”. Jag vet fortfarande inte riktigt vad ”The Tweede Kruise” ,som det egentligen heter, är för något men det är ett kors på en av topparna.

 

Jag var less på alla stenar så struntade faktiskt i att gå de sista 200-300 metrarna. Jag skulle ju ner också… Någon annan väg än samma tillbaka hittade jag inte varken IRL eller på kartan. Lita aldrig på en två-fotad bergsget!

Jag har som sagt var inga som helst problem med backar men ska jag springa vill jag springa. Inte kasa runt på rullgrus… men jag är nöjd, hur skulle jag ha kunnat vara något annat? Både för att inte ha vurpat och för att jag fick många timmar till fots.

Det andra området, som vi ännu bara kollat in, är Jonkershoek Nature Reserve. Det ska bli superskoj att få kuta där för jag har bara hört gott om stället. Verkar magiskt vackert!

Kanske var det värmen som gjorde att det var extra skönt att hänga i och vid bassängen sen. 40 minuter simning och 50 minuter vattenlöpning.

Kram från Ingmarie

Installerar oss

Efter en heldag med rekning börjar vi få lite mer koll på ”byn” här. Fast det är nog ganska fel att kalla Stellenbosch för ”by”. Den är lite väl stor och busy för det. Cirka 175 000 bor här om jag fattat rätt (varav ca 31 000 studenter) plus x antal turister. Stellenbosch historia börjar 1679 när Capes guvernör Simon van det Stel grundade den första bosättningen.(  Stellenbosch betyder ungefär ”Van der Stel’s bush”.) Den är därmed Sydafrikas näst äldsta stad. (Äldst är Kapstaden.)

Man märkte snart att det var ett himla bra ställe med bra klimat och bördiga jordar så snart kom fler och bosatte sig och började plantera framförallt vinrankor. Just vin är Stellenbosch främsta kännemärke följt av utbildning och den vackra naturen, konsten, sport och gästvänlighet. Det finns många  vackra och pittoreska byggnader att titta på. Särskilt i den historiska delen. (Förstås.)

 

Direkt ovanför/bakom Maties, dvs där gymet, simbassängerna och de gigantiska gräsplanerna är, finns ett stort område med massor av trails och stora fina grusvägar. Vi var uppe och kollade lite innan vi skulle träna och jösses alltså, här kommer jag ha mycket skoj! Hade verkligen velat kuta redan i dag men jag måste bromsa lite. Det finns tid att utforska varje liten sten. Hoppas bara det slutar blåsa så förbenat och att branden i bergen inte sprider sig hit. (Vi passerade den när vi kom från Swellendam.)

Träningen gjorde jag i bassängen med simning och vattenlöpning.(Anders invigde gymet med sitt första pass efter operationen. Hurra!) Det är alltså i denna bassängen världs-stjärnorna kör i när de är här och tränar. Lite coolt tycker jag. Vi vanliga dödliga får dock hålla tillgodo med speciella tider när stjärnorna (antar jag) vilar.

Vi har även traskat runt en del i stan och kollat in alla fina hus. Jag tror minsann det finns minst ett Guest-house i varje hörna! Bl.a Caledon Villa där bästa Pekka alltid bor i när han är här. (Han är Sydafrika-specialisten nummer ett som gett oss ovärderliga tips!) Vi försökte faktiskt få plats där men det var redan fullt. Poppis ställe och vi kan förstå varför.

Annat gulligt.

Annat Guest-house.

Väldigt nära allt detta ligger även den Botaniska trädgården. Den är inte så stor men så otroligt fin och rogivande! (Tack Pekka!) För ca 10 kronor får man hänga där från de öppnar tills de stänger och köper man något i restaurangen/Caféet/shoppen får man dessutom tillbaka nästan allt! Vilken grej! Dit ska vi garanterat igen.

Vi har en plan även för i morgon men om den blir så vet man ju aldrig. Det om något har vi ju lärt oss på denna resan…

Kram från Ingmarie

 

 

Plettenberg – Swellendam

Det blev ett sista träningspass i ”Pletten” innan vi for vidare. Bra blev det också! Sprang runt en park som mätte ganska exakt 500 meter. 12 gånger med 1 min vila mellan varje och för att skoja till det hela en smula bytte jag varv efter var 3:e. Så lättroad är jag. 🥳 Ena varvet var ner-upp-ner. Andra därmed upp-ner-upp. Sprang jämt som attan även om det blev jobbigare och jobbigare förstås. Det är ju liksom det som är meningen med intervaller. Att ta sig utanför the comfortzone.

Innan jag kutade hem var jag inom gymet också. Jag var garanterat den som svettades mest…

Nu har vi lämnat allt det fina i Pletten och mellanlandat i Swellendam. En liten pärla med vackra berg runt omkring och vi bor superfint på A Hilltop Country Retreat.

Det finns t.o.m en liten pool här som jag körde lite vattenlöpning i.

Och ett hälsocafe som vi köpte supergod (vego)mat på. (Redan uppäten…Hann inte ens fota…)

Och en liten kompis!

Vägen hit har vi åkt innan och den är bitvis magiskt vacker och bitvis lika magiskt tråkig. Som överallt dyker kåkstäder upp och fattigdomen visar sig i sin fulla kraft. Bördiga jordar, täta skogar och flådiga lyxhus blandat med utarmade åkrar, steniga fält och ruckel. Sydafrika är verkligen ett kontrasternas land…

Vi fick i alla fall en fantastisk vy på vårt lilla fika-stopp vid Wilderness. F.ö ett ställe jag varmt rekommenderar ett besök till!

Kram från Ingmarie

Parkrun, marknad, gym och Robberg

Lika slö som gårdagen var, lika aktiv har denna dagen varit.

Upp klockan 06 och kl 8 var jag redo (nåja..) för Harkerville Parkrun. Jag har ju bara kutat några få Parkrun förut, i Australien, så det var kul att få göra det även här! Det är ju onekligen en himla smart och bra grej! Gratis, lättsamt, age-groups och ffa bra träning. Det går ju inte att komma ifrån att man faktiskt tar i lite mer när det är fler som springer.

Smart grej!

Banan var superfin! Breda grusvägar förutom en avstickare i skogen där det först gick brant utför,  med lite läskiga rötter retsamt placerade mitt på stigen, och sen lika brant uppför. Så brant att där fanns ett rep att dra sig upp med! 😱 Där tappade jag en del på min annars helt (för mig) ok fart. ( Ca 4.30-4.40/ km om någon nu råkar vara intresserad…) Kom 1:a  i min AG, 4a bland damerna och 18:e totalt. Helt ok med tanke på att benen var ganska sega. Men inget banrekord som i Bunbury. 😄

Anders agerade fotograf och hejarklack. Nog så viktigt!

På samma ställe är det även marknad varje lördag. Det är en grej jag verkligen gillar här! Spelar ingen roll hur liten en håla är. Minst en marknad med lokala produkter av olika slag finns alltid! Vi köpte en massa fina grejer! Bröd, kombuscha och bakelser. 🥳

Efter frukost och min dagliga målarstund drog jag till gymet. Gott om plats överallt!

Passade också på att handla, hem och sen fika. Det där surdegsbrödet var himmelskt gott!

Bara 7-8 kilometer bort ligger Roberg Nature Reserve. som också är ett National monument. Det var förresten dit jag sprang vår första dag här.

För ynka knappt 40kr får man uppleva en natur som fullkomligt tar andan ur en. Så vansinnigt vackert. ❤️

The Gap!

Fina “Pletten”.❤️

Det finns fina vandringsleder och vi gick en del av dem. Hade gärna velat gå runt hela men  vi tar det lilla lugna med Anders så det får bli en annan gång. Det räckte fint med allt detta!

Och kolla in honom! Bara två veckor efter en en allvarlig operation!! 💪🏻

Man hinner mycket när man går upp tidigt!😄 Nu ska vi käka och spela spel! 🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Mosselbay

Stackars Anders har haft en riktigt tuff natt. Matförgiftning är verkligen inte att leka med! Vi tror det var en pasta-röra han köpte i en salladsbuffé eftersom vi f.ö käkat i princip samma saker. Hur som helst är han lite bättre men jag har fått roa mig på egen hand. Något jag är ruskigt bra på som du vet.

Jag började min dag som jag brukar men morgonyoga och meditation är onekligen en smula härligare ute!

Frukosten avnjöt jag även ute. Sen var det bara att snöra på skorna och bege sig ut på upptäcktsfärd.

Började norrut men vände efter knappt en halvtimme för det var ganska tråkigt faktiskt. På kartan hade det sett ut som en strandpromenad men i verkligheten var det en nedlagd asfalterad väg utmed en lika nedlagd järnväg. Men diset var coolt! Låt dig inte luras och tro att det var kallt för det var det inte. Luftfuktigheten var dessutom minst 90% så jag svettades floder. Eller i alla fall mindre bäckar.

Jag var egentligen sugen på The Blaize trail men i går när jag såg början på den blev jag väldigt tveksam för den var minst sagt både knölig och teknisk. När jag nu sett den mer från ovan, jag var nämligen uppe vid fyren för att kolla,  så såg jag att den såg riktigt fin ut! Kanske jag vågar mig på den i morgon i stället.

Där nedanför går förresten världens längsta Ocean zipline.

Inget jag är sugen på men de som for fram verkade tycka det var kul!

Resten av dagen tillbringade jag på Santos beach. Vilket ställe! Stor fin strand, lugnt utan att vara de, bra faciliteter och ett hav så ljuvligt att det inte går att beskriva. De har hägnat in en jättestor del (av säkerhetsskäl antar jag) så jag körde vattenlöpning två gånger.

Fantastiskt bra sätt att förena träning med avsvalkning!

Och på tal om yoga/meditation ute… Såklart jag passade på!

 

Kram från Ingmarie

Löpningens dag 2020

Att gå upp klockan fem (ja 05) är inget jag gillar oavsett veckodag ändå gjorde jag det frivilligt i dag. Jag t.o.m betalade för det. Kanske inte direkt för att gå upp så där tidigt utan för att jag kl 07 skulle stå på startlinjen för SPAR Run the 10s 6 km. race. (Eller 6,3 som det egentligen var.) Vi spontananmälde oss i går och den främsta anledningen återkommer jag till.

Jag kutade dit (Anders tog bilen) och när jag väl var framme blev jag minst sagt förvånad över hur galet mycket folk det var där! Tydligen över 1800 startande. Jag som trodde det skulle vara max några 100 (morgonpigga) nördar.

Start och mål var på flådiga Green Point Stadium. Jag hade sprungit förbi den innan en gång och kollat genom staketet på de fina blå löparbanorna och önskat jag fick chansen att kuta där. Nu fick jag det och det var alltså en av anledningarna till att jag ville kuta loppet.

Jag hade inga som helst varken förväntningar eller “krav” förutom att ha kul. Samma för Anders. Är det Löpningens dag så är det och det här tyckte vi skulle bli ett riktigt spännande sätt att fira på!

Körde t.o.m lite flossa-dans innan.

Foto: Anders Gustafson

När starten gick märkte man snabbt att väldigt många inte hade en susning om sin egen kapacitet. Eller kanske snarare brist på. Du vet när det tokrusas i typ 200 meter och sen blir det tvärstopp. Tack och lov var det gott om utrymme så direkt efter vi kom ut från arenan fick jag bra plats och hittade en rytm som kändes ok för dagen. Efter någon kilometer rundade vi den stora, och smått legendariska, Cape Town Stadium för att sen springa först hela varvet runt uppe vid läktarna och sen ett varv nere vid banan. Skitcoolt och ännu en anledning till varför jag ville kuta loppet. Det hade varit omöjligt att få uppleva annars!

Foto: Anders Gustafson

 

Sen bar det ut igen, runt fyren vid havet och tillbaka till målet.

Jag kom visst 8:a av damerna (och 1a i min age-group) och totalt 45:a. Jättekul såklart och framförallt är det hur skoj som helst att ha fått kuta lopp på självaste Löpningens dag även i denna del av världen!

Det var festligt värre får jag lov att säga med härlig stämning och glada människor! Man fick en stor goodiebag vid målet men vi insåg snabbt att det inte var så mycket “goodie” för oss. (Läs läsk och färgglada chips.)

Anders hade tagit det lite lugnare än mig (han hade ju bl.a stannat och filmat mig när jag sprang på stadion) men avslutade starkt!

Jag passade på att jogga ner inne på den fina blå banan (lär ju inte komma så många fler chanser) och sen hängde vi kvar en stund och njöt i morgonsolen.

Loppet är egentligen bara en liten del av det stora eventet som heter just Capetown 10s. Det är Sydafrikas största “social sport and lifestyle event”. Det startades 2008 av några rugby-legender (Bob Skinstad, Robbie Fleck och Ron Rutland) och har sedan vuxit för att inkludera fler och fler sporter. Förutom rugby och löpning ingår nu även dodgeball, netball, beachvolleyboll, fotboll och landhockey. Vi kollade runt lite innan vi åkte hem för frukost. Riktigt kul.

Vi hade kunnat åka tillbaka senare när det dragit i gång lite mer men först fastnade vi på stranden och sen fastnade jag i poolen…

Sea Point swimming-pool kräver egentligen ett eget inlägg för jag har nog aldrig varit med om ett liknande ställe. Det finns som du kanske märkt inga linor i någon av bassängerna vilket gör att det blir en jäkla röra när det är mycket folk och/eller vissa inte vet vad simvett- och etikett är. I dag hade det varit helt omöjligt att simma för det var absolut smockfullt i 50-metersbassängen (och 25:an) av folk som står/leker/hoppar/flyter och jag vet inte allt.
Den djupa poolen där jag kör poolrun är 5m. djup och 25 m. lång och lugnare på så vis att ingen verkar vara där förutom några medelålders (vita) som simmar några längder. Med jämna mellanrum öppnar “badvakterna” (jag har i ärlighetens namn aldrig riktigt fattat vad de gör) upp hopptornen och det är en show utan dess like! På något vis blir det ordning i kaoset och det hoppas volter och görs konster så jag blir alldeles vimmelkantig. När någon gör något extra coolt är det större jubel än på en fotbolls-läktare och när det som i dag kommer en kvinna modell s-t-o-r och ställer sig på 5-meterstrampolinen då trodde jag fasen att hela Kapstaden skulle lyfta av jublet. Snacka om att ha tränings-underhållning!

Nu ska vi snart sova sista natten här (för denna gången) innan vi drar vidare på nya äventyr. Hoppas du vill hänga med!

Kram från Ingmarie