Friskt!

Det har blåst friskt här i dag. Och gör fortfarande förresten. På så vis var det ju lite “tur” att jag hade bassängdag just i dag. 😀 70 min vattenlöpning med bästa Lisa och en timmes egen sim. Sen var klor-halten (över)mättad.😄

Men nu är jag ju som jag är och har jag bestämt mig så har jag. Så fastän det blåste snöblandat jox på tvären, och det var riktigt rejäla vågor i Brunnsviken, så skulle jag i.🤩

Cirka 7 grader i vattnet men jag nöjde mig med att vara i bara ett par minuter. Dvs inte en minut/grad. Fast det var bara 2 grader på land så på sätt och vis kan man ju säga jag höll mig till planen. 🤪

Min fina, goa vän Inger var också med och hon “skulle egentligen inte i” men ett dopp blev det ändå. Och nej, hon ångrade sig inte. Man gör nämligen aldrig det! 🥳😍

Nu har jag dessutom garderat mig med en vattentät lampa så jag kan se ordentligt oavsett hur mörkt det är. Wolff-wear har allt en sportnörd kan önska sig och nu inför Black Friday finns det massor av grymt bra erbjudanden.

Använder du mitt namn som rabattkod får du dessutom ytterligare 10%! 🎉🎉🎉

(Och det gäller alltid oavsett dag, väder och vind.)

Kram från Ingmarie

Blött

Att simma i samma bana som coach Ulf och de andra snabb-grabbarna (jag var först i så de visste att det låg en bromskloss där 🤪) är verkligen inspirerande men det avslöjar också hur extremt långsam jag är och hur ofattbart snabba de är! Men vem bryr sig? Jag varken är en elitsimmare eller ska satsa på elitsimning.
Åtminstone inte innan jag är 95.😀

Fick även till ett härligt vattenlöpningspass med Lisa så det blev en del timmar i poolen. Om det stämmer att covid inte trivs i klor så har jag med andra ord varit i en extra säker zon i dag.😄

Jag tror faktiskt inte det trivs i Söderbysjön heller. I synnerhet inte i dag när det blåste så mycket att det bildades skum vid kanten! (Då blåser det rejält!) Rena turen att handduk, cykel och kläder inte blåste iväg. Inte ens änderna var där!😱

Men hur utmanande och tufft det än har varit så ångrar jag mig aldrig efteråt. Faktum är att ju mer utmanande det varit ju bättre känns det efteråt. Precis som ett tufft träningspass!

Kram från Ingmarie

Tuffare än intervaller

Träna kan vara hårt, jobbigt, tufft och verkligen utmanande, liksom en körig dag på jobbet, men för mig är det absolut tuffare att sitta still en hel dag. Det går bra i 30-40 minuter sen börjar jag helt säcka ihop. Får ont, ffa i häcken, och blir trött, seg och okoncentrerad.

Nu var tack och lov dagens studiedag väldigt intressant och rolig, men särskilt pigg blev jag inte! Däremot kan jag konstatera att vi vet väldigt mycket mer nu mot i mars/april om hur Covid-19 ska behandlas och hur den fungerar samtidigt som vi vet oerhört lite om detta virus.

Jag blev inte heller direkt piggare av att maten vi fick var usel. Inte förmiddags-mackan, den var supergod med fina grönsaker, grovbröd och tartex.

Lunchen däremot var bedrövlig. Antingen var kocken stressad/lat/hade fått en blackout eller så var hen bara extremt okunnig. Veganer äter inte bara sallad, gurka, tomat, några majskorn, två halvbruna jordgubbar, några fruktbitar, några konserverade oliver och några hårda torra penne-pasta bitar. Jo, det är sant – det är vad jag fick! År 2020! Man baxnar. Det där är typ det jag aldrig äter.
Men dukningen var häftig. Långbord (med avstånd) i våra gamla IVA-lokaler! (Hela Intensiven blev flyttad ner till operation för att få plats när viruset slog till och vi kommer behöva vara kvar där åtminstone till december.)

Det var nästan så jag skippade vattenlöpningen när vi hade slutat men jag kunde verkligen inte dra hem hela väskan med prylar utan att ha använt dem och nu, efter avslutat pass och med mat i magen, är jag glad över att jag inte skippade det. Man ångrar aldrig ett träningspass, eller hur? Och hur hungrig jag än var så var det inte jobbigare än att sitta stilla en hel dag.

Kram från Ingmarie

Nynäshamn swimrunbana

Egentligen skulle jag varit längst ut på Värmdö i dag och kört swimrun-äventyr med gamla och nya vänner men som du vet blir det inte alltid som man tänkt och planerat. Efter för många sena jobbkvällar i kombination med tidiga morgnar så fick jag helt enkelt prioritera sömnen.

Tack och lov har jag ju många (äventyrliga) vänner så istället blev det en (senare) färd tillsammans med coach Ulf och Josefin söderut till Nynäshamn och swimrunbanorna de har där. Två stycken närmare bestämt. 5 + 10 km.

Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade. Vi hade dock kommit överens om att köa 10 km banan och att vi körde vårt eget tempo för Ulf och Josefin skulle träna med lina och “trycka på” lite.

Jag tuffade på i min egen takt. Riktigt skönt även om sällskap också är trevligt förstås.  Fina stigar med bra markeringar och de första simningarna var enkla att följa och vattnet nästan ljummet trots att det var havet.

Vid fjärde simningen simmade jag fel, jo man kan det för solblekta gula skyltar är inte helt enkla att se. Särskilt inte när de sitter bakom en klippa. Det var inte första gången det blev fel. Varken i havet eller på land. Men jag kom, som du förstår, i mål till slut med några kilometer extra på klockan. (Sånt gillar jag!) Banan var oerhört fin, även där jag var fel, och oerhört varierande! Jag har klättrat på klippor, röjt bland snår, åkt kana ner4för branter, klättrat över stockar, öst på när det var snubbelfria stigar eller grusvägar. Och jag har simmat i vågor! Så roligt! Samt fastnat i näckros-stim och sjögräs. Mindre roligt just då men kul efteråt.

Jag träffade inte på mina kompisar under de timmar vi var ute och fastän jag hade börjat lite innan dem så var de före mig i mål. Förklara det den som kan…

Banan startar och slutar precis jämte Lövhagens cafe. Ett supermysigt litet ställe där vi avnjöt vår (sena) lunch i den stora trädgården.

Vi kände alla tre att det varit ett helt fantastiskt litet äventyr och att vi var så glada! Du vet så där så man nästan känner sig lite hög! Inte blev det sämre av att jag hann med en timmes vattenlöpning på E-badet också. Sista dagen de har öppet ute för denna säsongen OM de inte inser hur bra det är att det är öppet. Som den obotliga optimist jag är hoppas jag de tar sitt förnuft till fånga och håller öppet längre.

Och jodå, jag kom ihåg utmaningen också men det var bra nära jag glömde. Skyller på lyckoruset.

Kram från Ingmarie

Skaparladan igen

Efter fyra ljuva och fria dagar är det äntligen målarkurs igen. Denna gång i Vedic Art. Eftersom jag gått alla stegen flera gånger innan, vilket inte betyder att man kan allt, så blir det en ytterligare fördjupning. Det här tar nämligen i princip aldrig slut. Målandet är som livet. Det går upp och ner, fram och tillbaka. Det finns hela tiden nya utmaningar, nya upptäckter och nya upplevelser. Jättehäftigt tycker jag! Jag märker att jag har stor nytta av detta i mitt vardagsliv. T ex att man får ångra sig, det är inte farligt att göra ”fel” (vad nu det är) och man får göra både om, nytt och samma igen. Om man vill. För det är mycket det som är grejen. Att känna inåt och klura ut vad man egentligen vill och gillar. Inte vad man tror andra förväntar sig av en. Faktum är att jag funderar på om jag lärt mig mer om mig själv på dessa målarkurser än alla mina sammanlagda terapitimmar genom åren…

Hur som helst så passar jag alltid på att testa lite nya grejer, färger och former när jag är här. Dels för att jag kan fråga och få hjälp om jag helt kör fast och dels för att här finns enorma mängder av inspiration att få.

En del av Skaparladan inifrån. Alla har sin egen plats och man går aldrig in i någon annans utan att ha blivit inbjuden. Superbra!

Helgens lärare är Jonna och Weronica. Liksom Peppe är de helt obeskrivbart underbara! Gillar man inte dem måste man ha ett stenhjärta.🤪

Medvetet har jag chillat med träningen i dag. Lite sim, lite vattenlöpning plus de där armhävningarna förstås.🤩

Eftersim-chill

Så här fint var det i kväll när jag cyklade hem. Måtte hösten bli lång och varm.

Kram från Ingmarie

Improviserar

Det händer märkliga grejer här. Och roliga! Och galna! Peppe är en rackare på att hitta på skojiga, underfundiga och spännande (improvisations)övningar och jag har varit jättemodig i dag! Testat hej vilt och struntat fullkomligt i att det emellanåt varit både fascinerande fult och rent galet knasigt.

Övningen kallades “Pressveck” och detta är mina självporträtt. Visst är det lite likt?

 

Foto: Peppe. Vi testar en massa olika redskap, tekniker och verktyg. Jätteskoj!

Så här kan det bli från kaos till något helt annat. (Är riktigt stolt över mig själv att jag kom ihåg att fota emellanåt för när jag väl börjar hitta något förlorar jag både tid och rum.)

Är inte helt säker på om hon är klar men tack och lov behöver jag ju inte bestämma mig ännu. Egentligen aldrig om det inte är som så att hon flyttar till ett annat hem så småningom förstås.😄 Märkligt förresten att det är så svårt att fånga en bild på en bild…

Målarkursens tema verkar ha smittat av sig på träningen. Det blir som det blir och det blir också bra. Bl a hittade jag några nya vägar och stigar.
(Nästan) alla vägar bär dock till Djupsjön och en sprada.

Utmaningen blev i högt gräs i skogen bara för jag tyckte det fint där.

Och när hjärnan var överfull nu i kväll ( tro det eller ej men det är tokjobbigt för skallen att måla) så tog jag mig tillbaka till sjön. Snacka om ett makalöst vackert vattenlöpningspass-ställe! Och jag hade det helt för mig själv!

Kram från Ingmarie

Har man inte val så skaffar man sig…

I slutet av april tackade jag ja till ett nytt jobb (på ambulansen) och i dag var min sista dag på Södersjukhuset..

Trodde jag.

När jag fick schemat för utbildningen man måste gå först visade det sig att det inte alls var så som jag fått berättat. 75% av alla dagar var långt bort, 3 dagar så långt bort som i Norrköping, vilket i praktiken skulle betyda arbetsdagar på 10-12 timmar varje dag i 4,5 veckor. (Många timmar dessutom obetalda fraktandes av SL…)

Luften gick liksom ur mig där. Visst hade det varit kul att prova jobba pre-hospitalt men jag är inte så sugen på det att jag är beredd att riskera hälsan. Det blir ju värre än krisavtalet som varit under corona-våren som inneburit 48 timmars arbetsvecka med dubbelt betalt..

Så jag har hoppat av.

I stället har jag nu att välja på att börja på akuten som helst vill jag skulle ha börjat i går, eller stanna kvar och då även få lite mer ansvar eftersom jag numera är den som varit längst på post-op och för att de gärna vill jag ska stanna kvar. Med tanke på att jag bara varit där 2,5 år så kanske du fattar personalomsättningen. Det är en tuff arbetsplats med högt tempo som sliter om man inte är “den typen av person”. Du som följt mig vet hur trött jag har varit, hur många gånger jag fått jobba över och inte varken fått rast eller gå på toa men ändå gillar jag det. Jag gillar flödet och dynamiken. Jag trivs med kollegorna, cheferna och lokalerna. Ingen dag är den andra lik och man lär sig ständigt nya saker. Det kan låta hemskt men jag tycker om att jag väldigt sällan har samma patient två pass på raken för omsättningen är konstant. Vilket också driver upp tempot såklart. Grejen är att det är samma sak på akuten och där är det dessutom nya och annorlunda utmaningar. Mitt nuvarande jobb “kan” jag och känner mig trygg med. Faktiskt så bra att det ofta är mig folk frågar när de behöver hjälp och jag får ofta sköta flödet när driftledaren inte är där. (Jättekul!) På akuten kommer jag dra upp medelåldern rejält för de flesta som jobbar där är väldigt unga, men å andra sidan kommer min erfarenhet och specialistutbildning troligtvis vara till nytta.

Så nu står jag här och vet inte hur jag ska välja. Tack o lov har jag några dagar på mig att fundera och känna efter. Och vela…

Det var betydligt enklare i morse för då hade jag inga val. Eller rättare sagt det var ett enkelt val. Yoga, meditation och vattenlöpning vid och i Söderbysjön.

Det är vad jag kallar en drömstart på vilken dag som helst. Även val-dagar.

Kram från Ingmarie

 

Fridag!

En helt ledig dag totalt befriad från en enda klocktid, hur härligt är inte det? Inte blev den sämre av att solen skinit varenda minut och vinden varit så där perfekt ljummen.

Förutom att kuta en runda i skogen har jag tillbringat hela dagen i och vid Flaten-vattnet.

Så ljuvligt att det inte finns ord nog.

Vill också tipsa om ännu ett bra ”Sommar”. Filosofen och  litteraturforskaren  Martin Hägglunds  program var både intressant och tankeväckande. Rekommenderas! Och visst har jag sagt att Musses var enastående bra?

Kram från Ingmarie

Mystränar och har haft vernissage

Det där att helt vila från träning har jag svårt för. Jag vet inte ens om jag tror på det!🤪 Däremot tror jag att extremt lugn och lågintensiv träning är bra för återhämtningen både för kropp och knopp. Helt kravlöst och verkligen lugnt.

Sedan i lördags har jag vattenlöpt två gånger och sprungit ”vanligt” lika många gånger.



Jag ljuger om jag säger att det känns lätt men det gör inte ont någonstans, förutom fortfarande lite i axeln, och det känns väldigt skönt att bara vara ute och slöjogga.


Sen har jag ju jobbet med och det är inte precis någon vila. 🤪

Vernissagen i söndags gick förresten över förväntan. Så roligt det var! Det var jättemånga som kom för att kolla på mina tavlor och några av dem har även fått nya hem.😍

Nästa gång blir det i Halmstad den 13/8. Välkommen om du vill!

Kram från Ingmarie

 

 

 

Svåraste veckan

Jag undrar just om det inte är denna veckan, dvs veckan innan sista veckan före ett race, som är den svåraste när det gäller träningen. Man ska träna men inte för mycket och man ska vila men inte heller det för mycket. Tränar man för myclket kommer det straffa sig i form av trött kropp, och vilar man för mycket kommer det också att straffa sig i form av seghet. Sista veckan har jag mer koll på men denna…

Snacka om lyxproblem! Eller förresten det är såklart inte ens ett problem utan mest en slags hjärn-nojja man har.

Nåja, jag simmade lite i sjön i går men mest chillade jag vid den. Lyssnade bl.a på Gunilla von Platens “Sommar”. Mycket, mycket bra!

I dag har jag haft Sats-klass (sprang dit men körde inte hårt på själva passet) + lite styrka. Fattar fortfarande inte riktigt, trots alla dessa år som coach, att man kan få betalt för att ha kul på jobbet!

Avslutade med att springa till Eriksdalsbadet för en timmes vattenlöpning med bästa Lisa. Tro det eller ej men det var inte ens en kö! Folk har kanske tröttnat på att inte veta om de ens kommer in… Bra för oss!

Hur brukar du göra veckan innan sista veckan innan ett (långt) lopp?

Kram från Ingmarie