Det sköra livet

Mitt jobb innebär, som de flesta vet, både glädje och sorg. Och faktiskt väldigt mycket som mer eller mindre “försvinner i mängden”. Det är helt enkelt omöjligt att engagera sig till 100% i varje patient. I synnerhet inte de dagar då jag kanske träffat på, och haft hand om, fler än 30 st. Men många är de som stannar kvar i mitt minne för evigt. Jag minns fortfarande människor jag vårdat för över 20 år sedan. Det kan vara både roliga, tokiga och sorgliga möten. För de flesta blir det ju bra till slut, och livet fortsätter, men ibland tar ju även allt slut. För en del efter många levda år, för en del mitt i livet och för en del innan det ens har börjat… Vid de, tack och lov ytterst få tillfällena när livet släcks innan det ens har levts färdigt, är det extra svårt att räcka till. För vad kan man göra och säga så att det lindrar?

Det är också vid de tillfällena jag tänker extra mycket på livets skörhet och hur kort vår tid här på jorden egentligen är. Och hur viktigt det är att leva medan man faktiskt lever.

Att jag fick några härliga timmar i poolen denna förmiddag tillsammans med Ulrika känns därför särskilt fint och bra. Det är livskvalité för mig! Och det gjorde helt klart att jag fick den där extra kraften som behövdes på jobbet just denna kväll.

Kram från Ingmarie

Värme!

Värmen som kom – har du också fått känna den? Wow alltså! Så makalöst skönt!

Helst hade jag ju velat vara ute hela dagen. Sitta still och lyssna på, förvisso superbra, föreläsningar i en varm sal är ju inte riktigt samma sak som att vara ute i den varma solen.🤪

Och lite har jag/vi i alla fall fått traska. I november i år kommer nämligen den helt nya post-op avdelningen vara klar och vi ska flytta dit hela vår verksamhet. Det kommer bli galet fint och bra när det är klart och det är jättekul att få vara med från början! Ännu är det lite klent med både det ena och andra men utsikten! Kolla!!

Vi hade dessutom en hel timmes lunch (annars har vi bara 30 min) så jag hann med att gå till Tantolunden en sväng och njuta av solen.

Verkligen fint att ha sitt jobb så nära en oas dagar som Tanto.

Bäst är ändå att jobbet är nästan-granne med Eriksdalsbadet. Det blir inte ens en omväg att ta sig dit! Benet fick vila från löpning på land så jag gjorde det näst bästa. Vattenlöpning.

Kram från Ingmarie

Bra helg!

Visst är det märkligt hur man kan uppleva att alla, precis a-l-l-a, är hela, friska och vinner pokaler när man själv inte kan vara med? I helgen har t.ex Utö swimrun gått och fastän jag vet att det absolut inte är sant så upplever jag det som att varenda uppdatering på FB/Insta handlar om hur folk kört superbra race där.

Knäppt…

Men det hjälper som bekant inte att hänga läpp och tycka synd om sig själv. De flesta som håller i drabbas förr eller senare av någon skavank och får sitta på avbytarbänken. Faktum är att alla drabbas av någon skada/sjukdom under livets gång oavsett om man idrottar eller ej men märkligt nog är det sällan någon säger “det är bara för att du inte sportar” när det händer. Men väldigt ofta tvärtom…🙄 I så fall skulle ju ingen icke-tränande någonsin vara skadad/ha ont. Liksom att många säger “du fryser så där mycket bara för att du inte har tillräckligt med (underhuds)fett”. Tänk om det vore så enkelt. Jag vet väldigt många “tjockisar” som fryser. Och jag har en hel del fett på kroppen jag med men inte fasiken hjälper det.

Hur som helst. Jag har varit ledig hela, hela helgen! Plus fredagen. Snacka om lyx!!

Det har varit jätteskönt! Och jättebra!

Lördag:

Jag kände mig en smula modig och hade nog någonstans någon gång i det omedvetna bestämt mig för att just denna dagen skulle vara en bra dag för att testa benet lite. Dessutom var vädret fint! Så jag gav mig ut. Med ett beslut om att bara jogga korta sträckor och att avbryta direkt om det gjorde ont. (Vet inte hur jag tänkte där för det är ju inte helt enkelt att avbryta om man är mitt ute i skogen och redan går..)

Det gick typ en miljard gånger bättre än väntat! I hela två timmar gå-joggade jag i sagoskogarna. Sen var jag hemma igen och benen mest trötta. På ett skönt vis! Hade inget egentligt “ont” utan mer att benet är stelt vilket är ok enl. Guru-Danne och något jag nog får jag räkna med ett tag till. För mig är ändå varje steg framåt det viktigaste. Även baby-steps!

Utelivet drog i mig ännu mer och mest drog Hellasgården. Så jag övertalade Anders att det just där just den dagen var extra fint för att springa runt sjön. Medan jag simmade. På så vi fick han springa och jag var säker på att någon hade lite koll på mig. Det bra med Hellas är att där i princip alltid är folk så jag känner mig faktiskt alltid trygg även om jag är där själv. Faktum är att det var fler som simmade, med och utan våtdräkt, för det är väldigt mycket varmare nu.

Jag invigde dagen till ära en av mina nya baddräkter. Var kan väl vara bättre för sånt än här?

Så himla härligt! Jag simmade fram och tillbaks och hit och dit. Hela tiden med hyfsad närhet till land för även om Anders skulle komma tillbaka så skulle det ju dröja och jag känner mig fortfarande inte helt säker på hur kroppen reagerar när den blir (för) kall.

Men det gick fint. Höll på “lagom” länge tror jag. Hann precis upp och få av mig baddräkten innan skaket kom. För även om det är varmare så är det inte varmt och är jag bara i tillräckligt länge så blir det som det brukar. 🤪 Så om någon tror att jag inte fryser har hen helt fel! 🥶 Men som sagt var. Jag har blivit biten av “the bug” och sen är man liksom fast.

Anders nöjde sig med att vara på land. Märklig människa…

Söndag:

Jag sov 10 (!!!) timmar i natt! Utan att vara sjuk. Men kroppen behövde det väl och om det var det eller något annat som gjorde att energin varit obegränsad denna dag låter jag vara osagt. Pigg har jag i alla fall varit!

Körde sista poolrun-passet inomhus på många månader. (Utebadet öppnar ju i morgon!)

Direkt efter traskade jag bort till SoFo-gymet. Och tok-körde! På riktigt! Jag verkligen galenpanna-körde! Lastade på, svettades, stånkade, skrattade, lastade på och svettades ännu mer! Det var skitskoj och jag hittade en ny leksak att utmana. (Dock ingen aning om vad den kallas. Man bär järnstängerna med vikter på helt enkelt.)

Plus en massa gamla godingar. Har jag inte träningsvärk i morgon är jag både förvånad och besviken.

Avrundade med lite skön yoga. Och mat såklart. På tal om det, eller i alla fall flytande mums-mums, så har jag fått klarhet i Espresso house havre-cappuccino förändringar. De har alltså dels den nya som kallas ”vegan cappuccino” och som är med ärtmjölk. (Inte alls lika god som iKaffe om du frågar mig.) Den vanliga cappon finns kvar men bara en storlek och då med dubbel styrka. Så vill man ha den som förr får man be om en enkel. Begriper dock inte varför de ändrat om. Det förut så enkla blev ju genast krångligare…

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

Hopp och tröst

Min arm är mer eller mindre helt ok nu. Känner egentligen bara av den när jag simmat (för) länge och när jag gör fel. Det sista är ju faktiskt bara bra.🤪

Benet är inte lika lyckligt. Vattenlöpning funkar fortfarande fin-fint, körde t.o.m intervaller i dag, och cykla funkar ok. Inte för att jag trampar några jättelånga rundor (tycker ju cykel är ganska trist) men sammanlagt blir det ändå några mil bara av att jag transporterar mig. Gå/stå/sitta är inga som helst problem. Det börjar helt enkelt bli sådär att jag funderar på att testspringa. Men nu när jag förlikat mig med tanken på att det högst troligt inte blir något Borås swimrun om 2,5 veckor så tänker jag att det är väldigt onödigt att testa för tidigt. Men det svider så klart en smula i swimrun-hjärtat. Ännu en gång har jag fått “bevis” på att det där med att planera långt i förväg inte verkar vara min grej nu för tiden. Min skalle riktar helt in sig på det gamla tävlingstänket då lagd plan ligger och liksom stänger av kroppens alla signaler. Då blir det så här. Tvärstopp. För kroppen är så himla intelligent! Och smart! Med facit i hand skulle jag bromsat ännu mer då jag kom hem, och efter påskens tokjobberi, för jag var verkligen trött. Ffa sovtrött. Men jag lyssnade dåligt så nu får jag stå mitt kast. Och kanske skämmas lite för jag borde ju ha lärt mig…

Jag har ju mina boys Guru-Danne och Micke som hjälper mig så jag vet att det kommer bli bra. Jag vet bara inte när.

Så jag kör det jag kan. Och tröstar mig duktigt.

T.ex med Espresso house nya ”Veganska cappuccino med ärtmjölk”.

Vet inte varför de inte har havre-cappu längre men det funkade bra med denna också! Supergod och inget djur har behövt lida för att jag ska få njuta.❤️

Tröst-shoppat har jag också gjort. I favvo-butiken.

Ingen stor påse men med väldans fint innehåll! Två baddräkter och ett par medium-stora paddlar. Här ska simmas och byggas axlar-rygg-arm-muskler med färg!

Så nu känner jag mig lite mer som min neon-girl. Färgfull och lite små-cool. 😀

Kram från Ingmarie

Närmre och närmre

Det behövs en hel del skallben och motivation för att välja att träna inomhus när vädret är så där ljuvligt som det bara kan vara i maj. Men ännu mer än att vara ute ville jag träna före jobbet så då får man gilla läget. Sim + poolrun går ännu bara att göra under tak men om bara några få dagar öppnar 08as solskenspool! Då kommer ingen/inget kunna få mig att simma/vattenlöpa inne på många månader!

Och jag har en viss förhoppning om att benet kanske är med på att springa på land snart igen. Men en dag i taget! Tålamod, tålamod, tålamod och ännu lite mer tålamod.

Kram från Ingmarie

Gym-triggers

Det finns vissa saker som triggar igång mig extra mycket på gymet. Som liksom garanterat gör att adrenalinet rinner till och hornen växer ut. Box-säcken är ju en. Den kan få mig från en sovande zombie till en galen markatta på mindre än 30 sekunder. Don’t ask me why. Kanske någon väl dold fighting-gen som pluppar upp?

“Kälken” är en annan. Jag lassar på och lassar på och kör och kör tills svetten förblindar mig. Vad det är för gen som gör att jag triggas igång av den kan jag dock inte ens gissa mig till. 😳

Sen är jag liksom igång och ger mig inte förrän jag måste. Dvs när klockan är så mycket att jag måste sluta för att hinna till jobbet. Duschad. Observera även mina (fokuserade) miner.

Det är betydligt svårare för mig att komma igång med vattenlöpning. Särskilt efter en lång dag stående/gående på betonggolv. Inte ens de där tokstollarna som inte fattar vad rundsim är, utan verkar tro det är någon slags lekbalja, kan få igång mig. Men det gör gott för kroppen oavsett! All vätska som hade samlats i fötterna har jag nu kissat ut.🤪

Röstat har jag också gjort. Utan att ens vela! Och jag hoppas även du gör din röst hörd för vad man än anser om EU så är det viktigt att visa sin åsikt tycker jag.

Kram från Ingmarie

Allt svänger

I går var det min lugnaste kväll ever på jobbet. Så där lugnt så det t.o.m blev tråkigt! Det var inte riktigt så här hela tiden men svart skärm betyder noll patienter!

 

Well, så var det inte i dag! Cirkus från början till slut inkl övertid och utan rast. Men det var ändå kul för det flöt på fint något vis och jag kände att jag liksom hade koll på läget trots kaoset. Plus att jag lärde mig en massa nya grejer och sånt gillar jag. Utan att överdriva kan jag säga att jag plättlätt fick ihop mina 12000 steg/dag bara där.

Men de hade egentligen uppnåtts redan innan för 2 timmars poolrun blir typ lika många steg som om jag kutat på land. (Däremot blir man inte lika kissnödig på land…) Mitt ben vill fortfarande inte vara med så nu ha jag lagt ner alla försök till att kuta tills det känns ok igen. Min gissning är att det är mitt gamla diskbråck som spökar, jag känner nämligen igen känslan av “klämd nerv”, så det sämsta jag kan göra är att stressa det ännu mer genom “löpstötar”. Och oavsett anledning till mitt ledsna ben så vill jag inte springa när det känns så här.
Visst är det märkligt hur snabbt det kan svänga? Inom allt åt alla håll…

Kram från Ingmarie

Sånt som hjälper vid (tillfälligt) avbrott

När man inte kan/får/bör kuta så är det en väldans tur att det finns andra sätt att bli (fysiskt) trött på och få en endorfin-kick av. Det hjälper också att ha en ledig fredag så det går att få plats på hot yoga under “kontorstid” och att besöka E-badet på tider då man slipper sardinburks-stämningen som ex i går.

Jag hade dock inte lika fint sällskap i dag som i går, faktiskt inget alls, men egen bana i två timmar är en ruskigt bra kompensation!

Jag hoppas verkligen, verkligen att mitt vänster-ben bara har ett tillfälligt avbrott. Och att min högerarm inte blir mer ledsen än vad den är. 🙏🏻 En dag i taget som sagt var. Tills allt blir som det ska får jag helt enkelt öva på tålamod och roa mig med annat.

Kram från Ingmarie

Osynkad

Jag verkar ha lyckats med att precis pricka in att jobba när de där soliga 17-20 graders-dagarna är och vara ledig när det är moln och snålblåst. Ingen vidare bra talang.. Inte blev det bättre av att jag före och efter dagens jobbpass helt har kört inne-aktiviteter.

Gymet på morgonen före jobbet.

Och poolrun (inne) på kvällen efter jobbet.

Det värsta är att jag inte kan skylla på någon annan än mig själv för en så genomusel planering. 🙄 Nog borde det väl gå att fixa någon slags väder-app som synkar med mitt jobbschema? Hur svårt kan det vara när vi kan åka ut i rymden, skicka osynliga pengar genom sfären och kolla innehållet i kylen fastän man är miltals från den?

Kram från Ingmarie

Resan hem (inklusive både panik och en urspårning)

Det började bra. Fick skjuts av min vän Angela. Inklusive mys med Guiseppi.😍

Sen började det… Först med tre timmars försening redan i Albuquerque pga snöstorm i Chicago.😱

På rolighetsskalan var det typ minus 956764324. Jag hade ju kunnat vara ute i stället för att sitta och glo inifrån på detta…

Men vi kom alltså iväg och som alltid kändes det som att hjärtat skulle rivas ur bröstkorgen när vi flög över Sandia mountain.

Sen blev det bara grått…

Och väl på marken i Chicago blev vi fast pga snön och kö till gaten.

Först sa de att det skulle ta 5 minuter. Det gick 5-10-15-20-25 minuter utan ett pip från personalen. Efter 30 min fick vi info om att av-isningen på planet framför var klart och vi skulle få komma in om “några minuter”. Det gick ytterligare 10-20-30 minuter. Inget hände. Ingen info. Jag satt inklämd vid ett fönster och kände hur det blev svårare och svårare att andas. För att göra en lång story kort fick Nilsson en släng av panikattack och fick till slut ha medical assistace.😱 Har aldrig hänt förut och jag hoppas det aldrig händer igen! Det var hemskt! Så mycket för att jag yogar och mediterar…🤪 Å andra sidan kanske det hänt mycket tidigare och blivit mycket värre om jag inte gjort det. När jag väl kom ut blev det bra och jag behövde inte till sjukan. (Eftersom det var i USA behövde jag dessutom skriva under papper på det…) Vips blev jag ännu en erfarenhet rikare…

Mycket senare, via ännu en timmes väntande ute i snökaoset på the hotel shuttle-bus, kom jag till hotellet. Somnade sent och när jag vaknade sken solen!

Jag valde inte hotellet pga att det var lyxigt. Det var helt ok med gigantiskt rum men en typisk amerikansk sockerfrukost. Korvarna ville jag inte ens fota…

Vis av erfarenhet hade jag med mig egen mat. Begriper. Inte hur någon kan vilja äta sån där skrot.😱

Anledningen till att jag valde att övernatta just där var, förutom att flygtiden ändrats redan innan jag åkte, att det ligger precis vid en stor park med trails. I vanliga fall är det säkert jättefint men efter söndagens snöstorm var det mest blött och gyttjigt. Inte precis den löpturen jag tänkt mig men bättre än inget!

Men inget varar som du vet för evigt. Inte en strulig och hemsk resa heller. Har aldrig checkat in och kommit genom security så fort som i går. Hade massor av tid till att slöa i SAS-loungen, käka och snacka med en trevlig norrman.

Gott om plats på flyget, såg en väldigt bra film, några tv-serier, försökte sova (gick inte alls) och käkade. Igen och igen. En gång i tiden tyckte jag långflyg var jättekul. Det gör jag inte nu för tiden…

Väl på Arlanda flöt det på så snabbt att jag nästan inte hängde med. Jag älskar hur effektivt och bra allt trots allt funkar i Sverige.

Förutom möjligtvis badanläggningar. Jag förstår mig verkligen inte på hur en del beter sig. Gapar, lever rövare och beter sig hotfullt, Och var är föräldrarna är till kidsen som missköter sig?. Fast det är väl det som är problemet. Föräldrarna beter sig lika illa… Sen har vi ju de där vuxna männen som “kollar fotboll” samtidigt som de sprider skräck och tar av samhällets resurser. Helt oacceptabelt! Liksom höjdarna i flera banker som mer eller mindre snor kundernas pengar, skamliga politiker som ljuger, köttindustrin som undanhåller den vidriga sanningen om hur djuren behandlas och läkemedelsindustrin som låter $$$ styra. Listan kan göras hur lång som helst. Så kanske det inte är så konstigt att det är som det är på badanläggningar? Men grejen är att det skulle aldrig tillåtas i t ex USA eller Australien. Aldrig. Så summa summarum är att att allt är inte bra även om mycket är det och jag spårade helt ur. Jetlag kan verkligen göra skallen ännu rörigare.🤪

Jag lyckades i alla fall både simma och vattenlöpa utan att bli påhoppad eller få krupp på knäppskallarna.

Men gissa om jag längtar till utebassängen öppnar!

Det känns ännu så länge helt ok att vara hemma.,Solen skiner, luften är ljummen och allt det underbara ljusa, fina ligger framför oss.❤️

Kram från Ingmarie