Innan jobbdimman

I morgon börjar nästa jobbhelg-race så jag har försökt maxa mina timmar hemma. Ibland är det bra synd att man behöver sova.🤪

Eftersom jag redan fått sålt några tavlor (!!!) sprang jag en omväg till Kollaborera där Anders mötte upp med nya tavlor som jag kunde hänga upp. Innan jag stack ut kände jag mig seg och stel men det vände tack och lov ganska snabbt. Träden gjorde också att jag slapp den värsta vinden för milde himmel vilka kastvindar det kom! 😱


Jag är så himla glad att jag hittat Kollaborera för det är verkligen jättemysigt och så otroligt vackert!

Vi lyxade sen till det och åt (en mega-sen) lunch på Linnéaträdgården. Det är ett säkert kort för det är alltid gott, trevligt och mysigt!😍

Sen hade jag egentligen tänkt åka till Halmstad för att försöka simma någonstans men den där vinden vinden var lika illa där fick jag veta från säkra källor så jag valde ett Crossfit-pass i stället. Garanterat frysfritt och den enda vinden var när jag/vi pustade.

Det är skitsvårt och jättejobbigt men alltså, jag vill nästan inte erkänna det, men det är ruskigt skoj och garanterat bra träning. Särskilt för mig och särskilt för äldre!

Screenshot

Nu hoppas jag mina axlar är lite bredare i morgon.

Kram från Ingmarie

Två svettfester på samma dag

Mina ben kändes som stockar efter gårdagens gympass men ändå valde jag köra intervaller i förmiddags.
Fråga mig inte varför. Kanske någon alfabets-kombination eller bara det faktum att det var bästa dagen för det.

Märkligt nog tog det bara två minuter sen var benen i gång och det gick riktigt bra! Solen och värmen hjälpte garanterat till.

14 x 2 minuter med 1 minut gå/joggvila blev det.

Det var så himla perfekt att chilla en stund i och vid havet efter det där. Och ladda om inför nästa svett-fest…

Det där nästa var Hyrox-träning och i dag hade jag med mig Anna och Fredrik. Som vi svettades och kämpade och jag hoppas och tror de hade lika skoj som jag hade.

Det behövdes förstås ett nytt bad efter det där.

Det enda dåliga med Anna och Fredriks visit är att de tog med sig Ove och Bertil så nu är det ruskigt tomt här.

Kram från Ingmarie

 

Inga fall

Äntligen har jag haft en morgon och en hel dag utan ett enda blodtrycksfall! Eller vad det nu är som händer i kroppen som gör att jag inte kan stå upp.
I går fick jag lägga mig flera gånger på morgonen igen och när jag var ute och gick kändes det som benen skulle vika sig. I dag var de nästan som vanligt igen.
Bra när det svänger kvickt åt rätt håll!

När det blir sådana här ”bumps” på livsvägen så är det extra viktigt för mig att samla ny kraft från naturen. Varje gång tror jag nämligen att ”nu är det kört” och att det kommer gå åt pipsvängen med allt. Eller inte allt kanske. Men alla muskler och all kondis är puts väck.
Tramsigt – I know!
Hur som helst så är skogen och havet inpå knuten så där har jag varit lite i dag.
Vattnet var ofattbart!

Nu på kvällen gjorde jag och Anders en picknick i Laröd. Och badade. Det gäller verkligen att passa på!

Kram från Ingmarie

Det blev inte alls som jag tänke

I lördags kväll när jag kom hem så började jag frysa. Tyckte det var lite märkligt med tanke på hur varmt det var men tänkte att det var nog för att jag svettats så mycket. På natten fick jag frossa oh på morgonen kände jag mig en smula matt men inte direkt sjuk. Var dock inte sugen på att springa så bestämde mig för pool-run. Dt är ju en fördel med Halmstad.Simstadion Brottet ligger typ 1,5 km från lyan och är helt gratis. Att vattnet är kallt får man stå ut med så därför var jag inte ett dugg förvånad över att jag frös där. Det gör jag alltid.
Nu var det nära att det inte blev något för bältes-remmen har varit lagad x antal gånger men där och då gav det upp helt.

Men ibland är mina hjärn-celler verkligen på hugget trots, eller tack vare, det som kom sen. Jag stoppade helt enkelt den innanför baddräkten. Funkade kalas-bra!

Men frös gjorde jag och jag kände mig lite konstig. Efter kvälls-rasten så fick jag för mig att jag skulle kolla tempen.
39,1 grader.
Så det var inte så märkligt att jag var en smula matt. Att jag ens kunde stå upp är obegripligt!
På natten frossade och svettades jag om vartannat. Tempen gick upp och ner. Från 39 till 37 till 39 till 37 osv osv. Tog ingen alvedon för så länge tempen inte är över 40 allt för länge så är det bästa oftast att bara låta det ha sin gång.
I går sov jag i princip hela dagen och det enda jag orkade förutom att dricka hinkvis med vätska var att byta de svettiga kläderna när de blev allt för outhärdliga.
Frossade mig igenom natten och i morse hade jag såna blodtrycksfall att jag kunde stå upp i max en minut.Det blir som bubbelvatten i armarna och upp i huvudet och precis all kraft försvinner. Det enda som hjälper är att lägga sig ner. Det sker oa sett för gör jag inte det så svimmar jag och då blir det planläge oavsett.
Vid en ”vanlig” svimning blir det mer tungt i hela kroppen. Det här är fruktansvärt obehagligt och första gången jag upplevde det var när jag fick den där influensa A julen 2024 som slutade på akuten.

Men det var då.
Nu är jag lika plötsligt som det kom både feberfri och bubbelvattenfri.
!!!!!
Fattar ingenting.
Eller jo det gör jag nog.
Det här var högst troligt inte varken något virus eller någon bacillusk utan kroppens sätt att på skarpen säga till skallen att tagga ner några snäpp.
Jag tror också att nu när jag äntligen blivit ”fri” från det andra jobbet som varit en pina har gjort att många spänningar släppt.
Oavsett var det helt klart ett effektivt sätt och med tanke på hur klena mina muskler känns just nu så lär det krävas några dagar till.
Tyvärr har jag inte ens Ove och Bertil attt leka med för de åkte hem i går. Tur jag har många olästa böcker!

Kram från Ingmarie

Skönt slippa välja

Träning är min bästa medicin för själen och just i dag behövde jag den extra mycket för att lugna ner sinnet en smula.
Jobbet har nämligen bestämt sig för att krångla till mitt liv så nu är både facket och en jurist inblandat i det hela och jag kommer stå på mig in i det sista.
Fy bubblan alltså.
Fortsättning följer.

Hur som helst varför då välja en aktivitet när man kan välja två på samma dag?

Började med Load&HIIT och där blev dagens första näradöden-upplevelse. Hoppa hopprep är sjukt jobbigt och varken wall-balls eller rodd blir direkt enklare av att ha gjort det innan. Men skoj var det!

Nästa var detta.

Vi kan väl säga som så att ingen kom undan utan att bli genomsvettig och det var inte enbart för att termometern visade rött..

Gissa om detta var extra ljuvligt?

Kram från Ingmarie

Den bästa tiden

Man kan ju inte annat än älska sommaren, eller hur?
Precis allt blir mycket enklare och tvättkorgen är full bara en bråkdel av gångerna mot på vintern.

När man springer så räcker det med tröja och shorts/kjol. Ja och skor, strumpor och underkläder förstås… Lägg till att det är ljust i princip oavsett vilken tidpunkt man väljer att sticka ut så blir det ännu enklare och bättre!

Köra ex hyrox inomhus är troligtvis bättre på vintern men gillar man att svettas så är det perfekt nu! Och vi kör en hel del av det utomhus också så det blir lite svalka. I jämförelse i alla fall. Hyrox är inget för den som inte gillar svett oavsett årstid.

Bada går som bekant att göra året runt men just nu när det bara behövs en handduk så är det verkligen plättlätt!

Sen älskar jag att det är så mycket färger i naturen, fågelkvittret, dofterna, all färsk frukt och grönt, att det inte är halt, att människor är gladare och öppnare och att vinden är ljummen. Även här på blås-kusten!

Vad gillar du med sommaren?

Kram från Ingmarie

 

 

We´re in!

I går släpptes biljetterna till Stockholm Hyrox i december och jag bokstavligen hängde på ”anmäl-knappen” för att ha en chans.
Så poppis är det nämligen och det faktum att det är så få/land/år gör ju att det blir ännu svårare att knipa en spot.
Smart av arrangörerna förstås…

Och YES! Jag och Kajsa har en plats! Så galet skoj! Tänk att jag som avskyr att planera in lopp långt i förväg har bokat in ett i mitten av december!
Så kan det bli när hjärtat och magkänslan får styra och hjärnan inte har hela bestämmanderätten.

Nu är det ju väldans långt dit och jag hoppas få köra andra race innan dess både med och utan ”styrke-avbrott”. Gäller bara att hitta något som är hyfsat nära när jag samtidigt är ledig vilket inte är det enklaste när det är varannan helg-jobb hela sommaren.

Träna kan jag ju dock göra oavsett dag och det är ju en del av hela grejen. Den största t o m!
Sprang en sväng i solen i förmiddags och körde ett skojigt Hyrox-pass på kvällen. Benen var som två sega pinnar men märkligt nog piggade på sig bara de kommit i gång.

Bada är inte någon träning precis men jag är övertygad om att det påskyndar återhämtningen och det är definitivt balsam för själen eller vad säger du?

Kram från Ingmarie

Dag 14

Det sägs att sommaren är 100 dagar och nu har det redan gått 14! Men jag gör mitt bästa för att ta till vara på varenda en på bästa sätt. I dag har jag förvisso jobbat (iHalmstad) men innan dess njöt jag av en lugn runda i skogen där hemma. Slapp t o m regnet!

Fint ändå att bäckarna är välfyllda igen. Jag älskar verkligen det där porlande ljudet. Så otroligt rogivande och vackert!

I går var det dax för Majoren-gruppen igen och alltså jag säger det ännu en gång. Vilket gäng det är! Snabba, starka och fulla av träningsglädje!

Vi passade på att fixa en massa såna där smågrejer som behöver göras när regnet vräkte ner på em så nu är både balkongen och terassen fina.

Vi var även på Linneträdgården och åt. Vi kom på att det var alldeles för längesedan vi var där. Gott och mysigt som alltid och på tal om regn så är det jättemysigt att sitta i de där växthusen när regnet smattrar på taket.

Solen kom till slut fram lite framåt kvällen och då drog havet i mig igen och jag hade noll motståndskraft. Märklig grej det där…
”Badberoende”.
Undra om det finns en sån diagnos?

Kram från Ingmarie

Sagolikt vackert

Tisdagen bjöd på 16 km löpning i en natur som man nästan svimmar av att titta på för den är så vacker. Märkligt nog var jag ganska pigg och vänsterfoten riktigt glad. Kroppen alltså, den är inte helt enkel att förstå sig på…

När jag hade handlat, fixat matlådor och ätit somnade jag på soffan innan jag ens hann blunda och exakt en minut innan klockan ringde så vaknade jag. Det slår nästan aldrig fel! De där 30 minutrarna gjorde i alla fall susen för gympasset även om jag när jag precis vaknar mest kände för att ligga kvar. Det gör jag nästan alltid förresten så där gäller det att ha lite disciplin.

Avrundade med ännu ett kvällsdopp. Visst har jag sagt att jag älskar att bo här?

Kram från Ingmarie

Bröllop och lopp

Vissa (lediga) helger går verkligen extra fort och är extra roliga.

I går förmiddags lufsade jag runt i finskogen i mina vanliga träningskläder. Du vet så där som jag oftast är klädd om jag inte har jobb-pyjamasen på.

Bara lite senare var jag duschad, ombytt till finkläder och på en fantastisk bröllopsfest i Halmstad där vi fick vara med och uppleva när min lillebror Hannes och hans Hilma blev man och hustru.
De där två är verkligen menade för varandra och jag är så himla glad för deras skull!

Många skratt och fina tal blev det och mamma och Ulfs var allt lite extra fina om du frågar mig.

En massa god mat blev det också och såklart dans och ”stolen” för brudparet. De hade dock inte så många rätt. haha!

Vi var inte kvar så jättelänge för vi hade dels lovat vara chaffis åt några av de som ville hem lite tidigare plus att ffa jag behövde sova och det gjorde jag äntligen! Bara hoppas det vänt nu och John Blund fortsätter komma i rätt tid. Dvs inte vänta till kl 04.30…

I dag blev det en annan slags fest.
Har du hört talas om Gösta ”Pollenkungen” Carlsson och hans möte med utomjordingar i Kronoskogen 1946?
Det finns många olika varianter av denna historia och det har t o m skrivits en bok. Vad som är sant är dock ingen som riktigt vet men det finns i alla fall ett riktigt coolt monument där ute mitt i skogen som vi besökt en gång innan.

I dag var vi där dock för att uppleva allt igen med nummerlapp!

 I maj 2026 är det precis 80 år sedan den omtalade UFO-landningen i Kronoskogen!
Vi kommer att ära detta med att springa i spåren av UFOt med start nära det UFO-monumentet senare upprättades 1972 av Gösta ”Pollenkungen” Carlsson som står kvar än idag. Detta vill du inte missa!

Man kunde välja mellan 5 och 10 km om man inte som vi spontan-anmälde sig 2 dagar före då det bara fanns 4 platser kvar till 10 km. Hade jag väntat hade det inte funnits någon alls och det hade varit riktigt trist med facit i hand för det var ett superfint lopp! Det bjöds t o m på UFO-godis!

10 km innebar 2 varv och jag tog det så lugnt jag kunde. Målet var enbart att ha en positiv upplevelse och det blev det tills det var 2-3 km kvar och min mage bestämde sig för att den inte ville vara med mer. Varför vet jag inte men jag tog mig i mål och hann till toan för den som vill veta.
Hann även möta oxh heja fram Anders som var lika lyrisk som mig. Fina stigar, extremt välmarkerat och välorganiserat, trevligt folk, få höjdmeter, oväntat mycket tung sand att ta sig igenom och man fick en jättehäftig och unik UFO-medalj.
Jag kom visst 8a totalt och 1a min klass så det kan jag ju bara vara nöjd med!

När man springer så där nära havet var det såklart givet vad jag ville göra efteråt.

Nu är jag tillbaka i Halmstad för i morgon ska jag ha min första inskolningsdag på mitt sommarjobb.
Wish me luck!

Kram från Ingmarie