Livet

Också värt att fira

Leave a Comment

Jag blev 58,5 år i dag. En del kanske inte tycker det är något att ens tänka på. Inte jag heller egentligen men av någon anledning gjorde jag det i dag och tyckte det var värt att firas. Det är ju långt ifrån alla som får uppleva just 58,5 år…

Firandet blev utan både tårta och sång men det blev en fin löptur innan jobbet i alla fall. Om det var åldern eller något annat vet jag inte men benen var både sega och tung men hjärtat och sinnet var lätt så man kanske kan säga att det jämnade ut sig.

Jobba är kanske inte roligaste kalaset men tiden gick fort och jag fick både äta i lugn och ro och gå hem i tid.

Kram från Ingmarie

Andra tider

10 Comments

För 20-30 år sedan, t.o.m 10 år sedan, så hade jag inga större problem med att springa ett längre pass dagen efter intervaller. För 30 år sedan kunde jag dessutom springa 3 (!) intervallpass/v och ett långpass på upp mot 3 timmar. Plus styrka, vattenlöpning och rörlighet.
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om det även fastän farten är betydligt långsammare.

Men så är det. Åldern gör oss varken snabbare eller starkare och utmaningen är väl helt enkelt att minska den nedåtgående spiralen så mycket som möjligt. Dvs (fortsätta) träna både kondition, styrka, balans och rörlighet.

Jag har varit löpare i över 40 år och är oerhört tacksam för att jag så att säga “fått ut” något” av all min träning. Det finns ju faktiskt de som tränat och kämpat betydligt mer men ändå inte fått uppleva att vinna ett endaste lopp. Det jag fått uppleva tack vare löpningen är det få förunnat och jag vet att den kommer att ge mig ännu mer!

Men tillbaks till början. Eftersom det är betydligt tuffare och innebär mycket större skaderisk att springa längre pass dagen efter intervaller så undviker jag det men ibland “måste” jag pga jobbet. Det schemat jag har nu har jag inte lagt själv för då hade jag absolut inte lagt fyra långa arbetspass efter varandra. Det är nämligen det jag har framför mig nu, minst 35 timmar på 4 dagar, och det var därför jag ville springa lite längre i dag trots gårdagen..

21 km är inte jätte-långt men det var fullt tillräckligt för mig i dag. Tog mig bort till Filborna och Bruces skog och det enda jag väl möjligtvis saknade där var lite backar. Området är väldigt vackert och jag såg allt från djungelskog, blomsterhav och öppna fält till modell-flygplan, islandshäst-banor och betande kossor.

När jag kom hem tog jag hojjen till havet för benen, och ffa fötterna, hade blivit riktigt sura om jag tvingat dem att springa uppför backen hem igen. Guppiga små vågor och dunderskönt vatten!

För att riktigt suga ut det sista ur benen var jag med på ett Crosstraining-pass nu i kväll och jag fick t o m Anders med mig! Det var ju liksom inte i går… Få se hur lång tid det tar tills det blir nästa gång. Jätteroligt och jättesvettigt var det i alla fall om du frågar mig!

Så även om jag är långsammare och äldre, 58 och ett halvt år minus 2 dagar om jag ska vara exakt, så tänker jag fortsätta träna och utmana mig ända tills det är dax för trä-fracken. Eller snarare urnan.

Hur tänker du om att bli äldre? Ta det lugnt eller köra på?

Kram från Ingmarie

Jobbhelg

Jag är verkligen lycklig över att vi hamnat där vi har nu när vi flyttade hit. Tror inte det hade kunnat bli bättre faktiskt. Dessutom älskar jag vår lya. Både i går och i dag har kvällarna bjudit på denna snudd på oslagbara utsikten.

“Min” skog är magiskt vacker och den är bara 5 minuters slöjogg bort. Även när det ösregnar från precis alla håll som i går. Mamma Mia så blöt jag blev och emellanåt såg jag knappt någonting pga allt regn i ögonen.

I dag däremot bjöds jag på solglimtar och båda dagarna har bjudit på pigga ben så jag är extra tacksam över det.

Förutom att springa och städa så har jag dock mest jobbat denna helg. det är alltid halv- eller helgalet på akuten oavsett dag men på helgerna är vi också alltid färre personal. Som på de flesta, eller t o m alla, ställen så har akuten i Helsingborg personalbrist. Strejken gav oss absolut ingenting så någon förbättring blir det inte heller. Mycket trist och mycket, mycket oroande med tanke på att trycket på vården bara ökar och ökar.

Men hur galet det än är så trivs jag jättebra!

Kram från Ingmarie 

Älskade sommar

Om jag hade kunnat hade jag stannat tiden nu,  Eller i alla fall sett till så vi hade den lite längre än de få ynka månaderna/år som den är. De här varma dagarna är ännu mer lätträknade och jag kan helt ärligt bli ganska irriterad på folk som gnäller över dem. Vi har betydligt fler kalla och regniga dagar än dagar med + 25 grader eller mer.

Det var i alla fall  väldigt många som liksom jag njöt av finvädret i dag. Både i skogen och vid havet. Bokskog är nog den vackraste skog jag vet. Det är som att vara i en grön kokong där mjukt ljus strilar genom trädkronorna.

Det blev bara en kort tur för dels vill jag spara benen till lördag och dels skulle jag träffa en ortoped som är specialist på “min typ av  fötter”. Det första han nästan sa är att “jag förstår att du har ont när du springer men jag förstår inte hur du kan springa”. Minst fem av mina tår är helt ur led och exakt hur många och hur mycket får jag veta när de röntgats. Sen ska jag klura på om jag vill bli opererad eller ska vänta tills det absolut inte går längre..  Det finns ju inga garantier för att det blir bättre men han var ganska optimistisk till att åtminstone få de “små” tårna rätt igen. Själva stortåna och hallux valgusen får vänta för det kommer kräva steloperation av hela stortålederna och det i sin tur kan göra att jag absolut inte kan springa.
Det blir lång rehab och sjukskrivning, särskilt eftersom jag behöver operera båda fötterna, och det kommer bli en vansinnig utmaning för mig att inte få träna men allra värst är nog att jag inte kommer få varken simma eller bada på 5-7 veckor. (!!!!!!!) Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag komma på något knep.. haha!
Om jag bestämmer mig för att göra det vill säga och om läkaren tror det kan bli bra efter att han sett röntgenbilderna…

I dag var det om möjligt ännu härligare än i tisdags att simma i havet. Vattnet här är verkligen ofattbart fint och det funkar fint att simma mellan bryggorna. Just i dag var det massor av folk både i och jämte vattnet så jag kände mig extra “vaktad”. Ville nästan inte gå upp och jag tror jag hade klarat mig fint med bara en swimrun-dräkt. Det kändes snudd på för varmt med våtdräkt nämligen!

Kram från Ingmarie

Måndagslyx

En väldigt bra grej med helgjobb är att då har jag (oftast) måndagsledigt och det tycker jag är helt fantastiskt härligt!

Särskilt när det samtidigt blev finväder! Fick ihop 19 km på fm och även om det inte kändes jättelätt så var det en magiskt vacker runda på både kända och okända stigar och vägar inklusive en sprada.

Tandläkarbesöket gick bra men det kommer bli många fler ej lika “trivsamma” besök där närmaste tiden.. Fötter och tänder är tydligen mina svaga länkar för det känns som det nästan alltid är något som krånglar på just de ställena. Men resten är hyfsat bra så jag ska inte gnälla. Det kunde ju vara betydligt värre!

Min gamla hoj har helt säckat ihop och eftersom jag är extremt beroende av en så fick det inhandlas en ny i dag. Inget märkvärdigt alls men i jämförelse med den andra så känns den som en megalyx-hoj! Den är ju t o m helt tyst! haha! Glömde dock ta bild på den men jag har redan invigt den genom att cykla hem den från Väla.

Har även varit en sväng på gymet och anmält mig till ett lopp flera dagar i förväg.

Kram från Ingmarie

Inget att förlora

Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli säsongspremiär för havs-simning i dag men när jag såg vågorna så tänkte jag om. jag kan absolut simma i vågor men inte solo första gången på nytt ställe och efter lpngt uppehåll.

“I might be crazy but I´m not stupid”

Bada var dock inga problem och i dag ville t o m Anders i! Eller ville och ville, det var väl kanske att ljuga en smula, men han ångrade sig i alla fall inte!

Trots Ingmarie-vädret har jag inte sprungit ett steg och det har varit helt självvalt! Nej ännu har jag inte blivit varken senil eller fått total hjärnsläpp men jag har tagit ett beslut om att ändra om lite och se vad som händer.

Dels ska jag försöka dra ner på antalet löppass. Jag springer ju mest för att jag älskar det men kanske kan färre pass göra att benen blir piggare och fötterna gladare? Newton-skorna är min räddning men inte ens de kan göra mirakel med mina (genetiskt) extremt knöliga och ömmande fötter. Ja jag har funderat på operation men ännu har ingen läkare sagt att det garanterat skulle kunna bli bättre av det, tvärtom faktiskt, så jag håller ut så länge det funkar.

Det jag däremot ska köra lite mer av är styrka. Jag blir ju inte yngre och jag vet att muskler är livsviktigt för åldrandet plus att jag tror det kan vara en fördel rent löpmässigt att bli starkare (igen.)
Turligt nog ligger gymet bara 700 m hemifrån så det blev både ett Body Balance pass och ett styrkepass för överkroppen. (Benen fick ju sitt i går.)

Efter att ha börjat hos kinesiologen Thomas, plus en himla massa positiva inlägg/vibbar från diverse håll, så har jag en önskan jag inte trodde jag skulle få någon mer gång. Jag vill springa en “riktig” mara igen och den jag vill kuta är Helsingborgs marathon. Visst hade det varit skoj att kuta Stockholm men då får det bli nästa år då det blir ett slags “jubileum” för mig men först ska kroppen såklart vara med på det hela. Jag ska försöka så får jag se hur långt det räcker. Provar jag inte så kommer jag aldrig veta och det vore värre än att prova och inte klara hela vägen. Har ju faktiskt inget att förlora, eller hur?

Kram från Ingmarie

Hur man gör en fredag extra bra

Här är receptet;

Börja med en löptur i en skog som magiska Pålsjöskogen.

Sen tar man tåget (som håller tiden) till Malmö. Där kör man ett Prformance strength-pass på Sats Malmö City.  Jag har. saknat denna klass jättemycket för det är verkligen ett av mina favvo-pass. Instruktören, Tobias, var grymt bra och jag kommer försöka vara med på hans pass så ofta det bara går.

Sen ser man till att ha en dejt med allra bästa Anna. Hon är inte bara en väldigt kär vän och en rackarns bra löpare, hon vet också var alla Malmös guldkorn finns. Dessutom är hon inspirerande som få så nu har jag en massa (galna) idéer i skallen. Just i dag blev det Nostra som är mer än väl värt ett besök om du är i krokarna!

Innan man sen åker hem igen (med tåget som håller tiden) har man bokat ännu ett besök hos Thomas på Kinesiologikliniken. Jag är mer och mer imponerad av hans kunskap och även om vissa grejer är “jobbiga”, känslor och spända muskler kan ju liksom vara det, så känner jag massor av hopp och inspiration!

Väl hemma i fina Helsingborg igen så cyklar man direkt till havet, det tar max 4 minuter från tågstationen, och njuter av vattnet och solnedgången. Anders ville av någon skum anledning inte bada. Vet inte vad det är för fel på karln om jag ska vara ärlig…

Älskar dessa små omklädningshytter!

Efter en liten cykeltur i stan trampar man hem, gör mat, chillar på balkongen och njuter av utsikten.

Vad är ditt bästa fredags-recept?

Kram från Ingmarie

Livsviktiga element och kalas

Det finns tydligen de som tycker skog och vatten är läskigt. Som känner sig orolig i dess omgivning och t o m att den är hotfull. Det finns även de som tycker det är hemskt att svettas, få hög puls och att behöva ha träningskläder på sig.

Jag tillhör i-n-t-e någon av dem.

Skog och vatten är mina element. Utan dem skulle jag ruttna och dö inifrån. Min fasa är att hamna i en situation då jag inte kan/får komma ut som jag vill. Jag borde starta ett äldreboende där man garanterat både får komma ut i skogen och får bada varje dag och som har ett gym så jag kan garantera mig en plats redan nu. Eller finns det kanske redan? Hade det funkat så hade jag kunnat ha träningskläder på mig alltid men ibland behöver jag verka lite “normal” och ha vanliga kläder på mig och sen är det ju bra att ha på den där landstings-pyjamasen om jag vill få lön emellanåt…

Nu hoppas jag såklart jag inte kommer behöva ett sånt boende ö h t och ännu mer önskar jag att förslaget om att WHO ska få mer makt så de kan bestämma lite hur som helst om vi ens får gå ut inte går igenom.

Nåja, just nu kan jag göra i princip hur jag vill och det är nu som gäller, eller hur?

Löpturen blev här hemmavid. Det är så grönt att det nog inte kan bli grönare!

Badet blev i Malmö. Minst sagt annorlunda på alla sätt och vis mot förra gången!

Anledningen till att det blev i Malmö var dels för att jag har varit på en spännande behandling som jag återkommer till vid ett annat tillfälle och dels för att vi har varit på kalas med allt från glass och jordgubbar till fiskdamm.

Det är minsann inte varje dag man är på 6-årskalas!

Kram från Ingmarie

Nu är det sommar!

Naturen nu alltså! Detta är den absolut bästa tiden om du frågar mig. Särskilt när det dessutom är nästan 25 grader och sol! Galgberget och stigen utmed Nissan är som att vara i en sagobok! Så gudomligt vackert att ögonen nästan tåras.

Har jag förresten sagt att  södra Sveriges bästa kiropraktor finns i Halmstad? Mitt vänsterben gillade inte att resa de där 24 + timmarna men Hans fixade det hela på ett tjillenix. Egentligen är det högerbenet som strejkar men det är västerbenet som får ta smällen. Dvs det är som så ofta inte det som gör ont/strular som är grundproblemet.

Att jag har universums bästa frissa har jag garanterat berättat och jag vet att jag aldrig blir besviken efter ett besök hos Anne. Hon gör magi även av trollhår och hade jag kunnat så hade jag bett henne fixa till mitt hår varje morgon!

Enda kruxet var att jag ville bada efteråt och då helst utan att förstöra allt direkt när jag nu för en gång skull inte såg ut som ett troll. Haha!”
Jag lyckades hyfsat bra trots att det var guppigt som attan och gratis-duschen var extra givmild. Var tvungen att hålla mig i stegen ett bra tag för att inte helt flyga bort!

Första picknicken ute blev det också så nu är sommaren verkligen invigd!

Kram från Ingmarie

Hjärndimma

Det är märkligt hur olika jetlag kan påverka beroende på vilket håll man åker. Och på vem man är såklart.

Själv har jag i princip inga som helst problem att åka västerut, dvs “bakåt” i tiden. På bara något dygn är kroppen helt acklimatiserad och jag mår toppen.

På andra hållet, dvs österut och “framåt” i tiden har jag vansinniga problem. Det tar minst en dag/timmes skillnad innan jag mår ok igen. Första natten, som i går, är jag mer medvetslös än sovande men sen är det helt kört. Kroppen tror det är dag när det är natt och vice versa och det känns som jag går omkring i en tjock dimma när jag inte vet om jag är hungrig, mätt,  levande eller död. I natt sov jag max 3-4 timmar och har fått kämpa både med hjärdimma och blytunga ben hela dagen. Jag var så snurrig att jag inte ens vågade springa så det fick bli gymet istället. Då är det illa med tanke på hur magiskt härligt vädret är just nu! Bara att hoppas på att det blir en bättre sömn i natt. Gunga är kanske inte ett knep för att sova gott men jag blir i alla fall glad av det!

Flyttprojektet fortsätter och sakta men säkert går det framåt. Vi håller på att leta efter ffa en ny soffa men även skrivbord till Anders och ett köksbord. Det är ju inte enkelt ens när hjärnan är som vanligt. Just i dag var varenda soffa skön och jag hade lätt kunnat ligga kvar i varenda en av dem vi provat.

Vi har tillfälligt lämnat Skåne och flytten för en kort Halmstad-visit. Vägen hit är så bedövande vacker nu att det gör ont i ögonen! Dessutom hittade jag en sjö som jag såklart ville testa. Helt klart värt den lilla omvägen!

 

Kram från Ingmarie