De här att fylla 60 och fira varje månad är en himla bra grej!
Särskilt när man har vänner som Anna och Fredrik som bjuder en på en makalös weekend i deras superfina sportstuga.
Vi, jag och Anna, började med en löptur som Fredrik planerat så den skulle bli exakt mitt födelseår. Det slutade dock med att jag numera inte ens är född. Jag ska förklara hur alldeles strax.
Rundan var så där fin och full av alla slags underlag och miljöer att hjärtat liksom hoppar dubbla kullerbyttor av lycka. I ärlighetens namn gjorde även backarna att hjärtat slog dubbelt emellanåt.
Precis allt var perfekt! T o m mina fötter var ovanligt glada!
Har du inte varit i Hovdala naturreservat så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit!
Vi hittade Anders där ute i skogen vid en ruin när han letade kontroller
Med lite fantasi kan man hitta på en massa siffer-kombinationer från sitt födelseår/ålder för att fira sin nya ålderssiffra. 60 km hade såklart varit allra häftigast men det sa mina fötter blankt nej till innan jag ens hann fråga dem. I alla fall just nu.
Jag lyckades minsann se exakt när klockan slog om till 19,66 km, dvs mitt födelseår men med ett kommatecken. Det tycker jag var super-coolt! Tack Fredrik för en så välmätt runda.
Nu var det dock som så att vi ”råkade” ta lite för långa kurvor ibland så innan vi var hemma igen stod klockan på 20,89 km och om fantasin säger att kilometerantalet är ens födelseår så är jag med andra ord inte född ännu. Faktum är att jag är inte ens påtänk!
Jag var helt inställd på att få bada och när jag är det så spelar det ingen roll att det är is i vägen eller att det är så grunt att inte ens vaderna blir blöta om man står upp.
Till slut fick jag till ett härligt badkar!
Helt ärligt föredrar jag ändå att få hoppa i där när bryggan ligger i, jag slipper skära benen på vassa iskanter och det är lite djupare vatten.
Firandet fortsatte till sent in på natten med massor av god mat som värdparet fixat, bubbel, blommor, presenter och oräkneliga skratt. Och såklart gos med sötnosarna Ove & Bertil. Jag funderade starkt på att smussla med mig dem hem men de håriga svansarna skulle nog ha avslöjat mig…
Vi sov i deras mysiga och jättefina gäststuga och nu på morgonen blev vi serverade frukost och en härlig promenad i vårsolen.
Vilken lyx och vilken perfekt start på en dag. Så skulle det ju egentligen vara varje dag för inget kan väl möjligtvis gå fel med en sån början?
Sen fortsatte vi kalasandet!
Som ”tack” för allt Anna och Fredrik gett mig (och Anders) bjöd jag på en svettfest med många extra knorrar. Det är en av alla fördelar med fina med vänner som gillar samma saker som man själv. Haha!
Antagligen bara jag som fattar vad det kråkorna betyder… Sen blev det inte alls som det står för min fantasi for iväg igen. Undra just om det finns en diagnos för sånt?
Vi gillar även att fika och äta. Särskilt när man har tränat.
Nu hoppas jag att jag blir extra ihågkommen i morgon i form av träningsvärk hos alla!
Nu är vi hemma i vardagen igen en massa fina, roliga, härliga och mysiga minnen. Dvs det som skapar livet.
Tack, tack, tack Anna och Fredrik! Jag är så himla glad att ni är en del av mitt liv! Tänk om vi inte börjat blogga då för längesedan! Då kanske detta aldrig hade hänt.
Vilken fruktansvärt hemsk tanke.
Det blev ett bad till denna helgen. Här hemma i havet. Ett sånt där obeskrivbart vackert som för att verkligen ringa in denna magiska och minnesvärda helg.
Fylla och vara 60 år är bra fint alltså!
Kram från Ingmarie
