På plats och igång

Min lilla söta stuga, liksom min lilla fina målarhörna, är nu ”inboade” av mig och Vedic art-veckan är äntligen i gång. 🥳


För mig är detta ungefär samma känsla som den jag har när sommaren är på väg. Du vet den där när man vet att allt det härliga ligger framför en och tiden för att njuta känns snudd på oändlig!
En hel vecka ska jag få vara här!🙏🏻

Jag kom igång (ovanligt) snabbt men ännu är allt bara mest ostrukturerat och oplanerat. Dvs exakt så som det ska vara!
Skaparladans nyckelord är nämligen frihet, nyfikenhet, tillit och närvaro. Visst är det bra!? Jag övar dagligen på att anamma dem. Inte bara när jag målar utan annars också just för att jag tycker de är så suveräna! Här är det (förstås) extra enkelt. Jag behöver verkligen inte göra något annat än att vara fri, nyfiken, närvarande och känna tillit.❤️

Vad just detta kommer bli är det därför ingen som vet just nu. Allra minst jag.🤪

Vi kör samlingar, meditationer och fika i Corona-style och som alltid har man gott om plats i ateljén.

Weronica, Jonna och Ellen.

Mest har jag målat, yogat och mediterat i dag. Och kutat en kort (skitseg) runda.


Simpasset höll nästan på att bränna inne för när jag var på väg i nu på eftermiddagen började det åska så in i bängen och inte ens jag är så korkad att jag hoppar i då. Sen började det dessutom hagla golfbollar.😱Och regna så där hinkvis! 😱

Men du vet! Den som väntar på något gott bla bla bla!

Några timmar senare såg sjön ut så här!

Det var ungefär lika segt som löppasset men hur det än är så ångrar man aldrig ett (sim) träningspass! 😀


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olika slags mirakler

Nog kände jag av gårdagens gym-besök och benen var väl inte de piggaste när jag gav mig ut, de var faktiskt skit-trötta, men om det är något jag lärt mig här i livet är det att inget varar för evigt och att även de stappligaste benen kan vakna till liv. Som i dag. När jag väl var igång funkade de (benen alltså) som genom ett mirakel helt ok. 3 x 10 minuter + 10 x 60-30. Totalt 15 km blev det till slut.

Men det där jag läst att man blir snygg av träning har jag aldrig förstått.🤪 Däremot piggare, friskare och gladare!

Regnade gjorde det också med korta, jämna mellanrum. Hela dagen! Ibland t o m extra mycket. Typ hinkvis.

Men när jag kom fram till Södersvik nu i kväll blev det helt plötsligt så här! Snacka om mirakel!

Nu väntar en hel vecka med måla-träna-äta-sova här på fina, fina Rådmansö och i  Skaparladan.

Jag invigde det hela som jag brukar göra. Med ett bad utan en tråd på kroppen. Frihetskänslan är total just nu!



När jag satt där på bryggan i kvällssolen kom herr och fru svan med sina sex barn förbi.

Alltså jag dog ju sötdöden direkt! 🥰 Och vad roligt de pratar med varandra! Har aldrig hört det så där innan vad jag kan minnas. Som små gurglande ljud.
Mirakel som sagt var. De finns och sker oftast närmre än man kan ana…❤️

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

Som på räls

Det är lika tråkigt varje gång det är det där “sista” i hemstaden innan jag måste lämna den. Även fast jag vet att jag snart ska dit igen.

Jag älskar verkligen kombon av närheten till havet, vidderna, sjöarna och de djupa skogarna. Och “min” lilla stuga förstås.

Benen var väl kanske inte de allra piggaste och raskaste efter gårdagen men det var inte värre än att jag kunde springa 80 minuter till i dag. Fast vem blir liksom inte lycko-pigg av detta?

Tåget hem gick precis som det skulle och var i 08a land i exakt tid. T.o.m  SL skötte sig så hemresan var betydligt smidigare än nerresan. Kanske för att jag inte ska vara ledsen.

Redan i  morgon väntar dock nya roligheter så det finns verkligen ingen anledning att hänga läpp!

Kram från Ingmarie

 

Midsommarafton 2020

När jag går upp kl 06.10 en (för en gångs skull) ledig midsommarafton då vet man att det är något extra speciellt. Nämligen det här.

Morgonsim med TS-gänget! Och en kanadagås-familj.🥰



Andra simmet blev i Flaten och det blev också min målgång i det virtuella Engelska kanalen simmet!

Firade detta plus det makalöst fina vädret (vem minns förra gången solen sken så här på midsommar?) väldigt enkelt men fint x två.🥳 Dock inga jordgubbar. De kostade 75kr/l och var inte ens mogna!

Glad Midsommar!🇸🇪

Kram från Ingmarie

Det kan svänga snabbt

Det där “något” verkar ha försvunnit lika fort som det kom och i dag kändes det mesta som vanligt igen. 🙏🏻

Tack och lov för det för annars hade jag helt missat detta minst sagt magiska Swimrun-pass med Josefin. Kanske det t.o.m var det som var meningen med att jag missade gårdagen? Vem vet?

3,5 timme aktiv tid blev det till slut och det bästa är att ju längre tiden gick ju starkare och piggare kände jag mig. 💪🏻
Tacksamt är bara förnamnet. Längtar redan till nästa gång vi ska köra och jag verkligen toklängtar till vår gemensamma stora utmaning när vi ska ta oss an LED..  (I alla fall nu med många veckor kvar. Lär väl inte vara så kaxig när det närmar sig…🤪)
Inbillar mig att en bra förberedelse är att använda denna.

Lite festligt var det också att Ark var vid Hellas. De hade bl.a utförsäljning på swimrun-dräkter med små defekter. (Typ att en logga saknas.) Vi blev lite som deras levande reklam-pelare när vi drog förbi. Och nej, vi är inte sponsrade. Men nog borde vi…? 😄

Alltså detta Ingmarie-väder! Låt det stanna länge, länge, jättelänge!!! Det var absolut omöjligt att inte låta bli att simma lite till. ”Söderbysjön runt” är en pärla! Tokmycket folk på land men väl där ute är man solokvist och kan njuta till max av lugnet.

Avslutade dagen på balkongen. Bättre än så här har jag svårt att tänka mig att livet kan vara. I alla fall mitt…

Kram från Ingmarie

Det blir inte alltid som man vill och har tänkt sig…

Det blev inte alls som jag planerade i går.

“Något” tyckte annorlunda. Detta “något” tyckte det skulle invadera min mage och göra så att jag behövde tillbringa halva natten i badrummet/på soffan med magkramper i stället för hela sovandes i sängen. När klockan ringde 6.30 fanns det inte en enda cell i mig som ville äta, packa ihop grejerna, resa och sen swimrunna i x antal timmar. (Tro mig, jag försökte övertala dem…)

Så det blev en DNS på min första backyard-SR. Min första backyard över huvudtaget förresten. Såklart jag känt mig jätteledsen för jag såg verkligen fram emot det. Men vad gör man? Det är ju liksom bara att gilla läget…

Och kroppen är fantastisk!

Efter några timmars sömn kom jag i alla fall upp och fick i mig lite mat. Efter ytterligare några timmar hade jag både städat och kutat en sväng! Långsamt men ändock!

Efter ännu några timmar hade jag dessutom cyklat till Flaten och simmat två kilometer. Förvisso uppdelat på två gånger men ändock…

På andra rundan fick jag dessutom lite sällskap av Anders.

Har jag tur är det där “något” helt borta så jag kan få vara med på ett annat (spontan)äventyr i morgon. För inte kan det väl vara så taskigt att det håller mig vaken en natt till…?

Kram från Ingmarie

Det finns alltid något att fira

Egentligen kan man ju fira något varje dag. Faktum är att jag tycker man ska det och jag gör faktiskt det. Bara det att man vaknar varje morgon är ju en slags vinst, eller hur?
Så det firar jag. Varje morgon!

I dag firade jag även ett ok intervallpass, att solen sken och att det varit superlugnt på jobbet. Så lugnt att jag t o m kunde sluta tidigare och fick njuta av den fantastiska solnedgången.


Vad firar du?

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Nationaldagen 2020

Jag tycker verkligen att det är värt att fira vår Nationaldag men det behöver inte nödvändigtvis betyda att man går omkring med en flagga, sjunger vår nationalsång och äter jordgubbstårta.
Eller ens klär sig extra fint i folkdräkt.

Man kan även fira så här:

  • 4 kilometer simning. På en 25-metersbana blir det en hiskelig massa vändningar. (Stora bassängen var nämligen stängd pga polo-träning. Liksom utebassänge pga av “smittorisken”. Jo men tjena. Jättesmart då att begränsa alla simmare till några ynka banor… Själv tror jag anledningen stavas lättja.)

  • 1 timme poolrun med bästa Lisa. Våra pass tillsammans är inte varken regelbundna eller särskilt ofta men jösses vad mycket guld de är värda!

  • 1 tuff timme på gymet. Det gäller att ligga i med läxorna från PT:n. Mest för att jag vill utvecklas såklart men också för att jag ju inte vill skämmas nästa gång vi ses…

  • Hemlagad (vego)mat och ett glas vin hemma vid vårt köksbord. Enkelt och billigt men egentligen en väldigt underskattad lyx!

För tänk att ha ett eget hem, kunna laga och äta precis den mat man vill ha, ha sällskap av någon man älskar och vara skönt trött i kroppen för att man använt den. Det är banne mig ingen självklarhet. Eller ens en rättighet.

Därför är jag är obeskrivbart tacksam över att ha det så här och för att jag lever i ett av jordens bästa och vackraste länder.
Så grattis till mig, dig och Sverige!

Hur har du firat?

Kram från Ingmarie

Utmaning ger utveckling

Två till tre gånger/vecka gymar jag. Nu på sommaren blir ett av passen ute om det är fint väder. Som i måndags.En av dessa gånger kör jag med PT-Rafael. Det är inte billigt med PT men det är värt det! (Sen tycket jag såklart det är självklart att man ska betala ordentligt för att få hjälp oavsett om det handlar om PT, hårklippning eller kiropraktor. Det är väl typ bara inom sjukvård/omsorg som man inte begripit att utbildning, erfarenhet och kunskap kostar pengar. Men det är ett helt annat inlägg)

Varje gång får jag nya utmaningar. Den ena roligare än den andra. Och svårare. Det är väl förresten det som kallas utveckling. Att hela tiden gå lite mer utanför sin comfort-zone, hela tiden “öka på” lite och hela tiden våga prova sånt kman inte klarat innan en gång till.

För plötsligt går det! Ibland klarar man t o m sånt man inte ens vågat testa över huvudtaget på första försöket! Som det här.

Jag minns fortfarande när jag simmade ensam i Källtorpssjön för första gången. (Vilket också var det första sjö-solosimmet ever .) Den känslan alltså! Nästan så jag trodde att jag var både odödlig och kunde göra vad som helst. men bara nästan. jag har stor respekt för vatten men jag är inte rädd. Särskilt inte i en sjö. Att simma så här, själv, är en frihetskänsla utan liknelse för mig. Det enda som får mig att gå upp till slut är att det blir en smula kallt. Tror jag huttrade i över 2 timmar efteråt men vad gör väl det? Jag hade ju torra, varma kläder att ta på mig och en sol ovanför huvudet!

Kram från Ingmarie

 

Vissa dagar….

Det är verkligen inte alltid lattjolajbans att (sim)träna. Ibland är det som att röra sig i tjock sirap och och precis allt känns segt. Men ändå vill jag inte vara utan de där passen. Det är ju trots allt de som gör att det känns extra lätt och bra när kroppen är på det humöret. Du vet de där dagarna man är odödlig och energin obegränsad. Sen tänker jag att det är kontinuiteten som är basen till all utveckling och att de där segpassen är otroligt karaktärsdanande för jag gör dem ju trots allt. Och jag ångrar mig aldrig!

Mitt motto är att alltid testa minst 20 minuter. Har det inte vänt då så är det ok att lägga ner. Hittills har det dock aldrig hänt för hur segt och tråkigt det än må vara ibland så väcks både motivation och lust under de där minutrarna.

Hur tänker och gör du?

 

Kram från Ingmarie