Olika passioner

Att hålla en passion vid liv några månader eller år är inte jättesvårt men att göra det i över 35 år kräver en del jobb. Särskilt om passionen kan göra ont, trilskas, överge en och vara sjukt tråkig emellanåt.
Det är löpning jag pratar om förstås. 😍

Jag skulle kunna skriva en väldigt tjock bok om alla bakslag, skador, tuffa pass, förlorade pengar, förlorade satsningar och sega pass löpningen inneburit. Ändå håller jag fortfarande på och älskar det lika mycket som för 35 år sedan. Med andra ord är jag antingen ovanligt korkad, har extremt dåligt minne eller så är det en verklig passion. Personligen tror jag på det sista. 😄 För en minst lika tjock bok skulle jag kunna skriva om alla fantastiska upplevelser löpningen har gett mig, alla vänner, alla resor, framgångarna, vinsterna, passen jag flugit fram på och de där gångerna känslan av både odödlighet och total närvaro infunnit sig.

När jag tänker på att jag en dag inte kommer kunna springa längre så blir jag både sorgsen och bedrövad. För det kommer en sån dag. Det gör det för alla. En dag när kroppen inte kan och vill längre. Det är bara att hoppas att det dröjer länge, länge och att jag den dagen känner mig “färdig”. Tills dess njuter jag av varenda steg, även de där siraps-sega, och varenda dag kroppen är med på det jag önskar av den.

I dag körde jag tröskelpass + korta intervaller. (3 x 10 min + 12 x 30-30) Min tröskelfart those days är långsammare än mina långpass på 1990-talet men ärligt talat, vem bryr sig? Känslan efter ett hårt pass är exakt densamma även om klockan visar snigelfart. Jag är nöjd, trött och glad!

Styrketränat/gymat har jag hållit på med nästan lika länge men inte alls på samma vis. Den har mer varit ett komplement och korta perioder har jag faktiskt helt struntat i det men oftast har det straffat sig. (Stavas s-k-a-d-o-r.) Nu för tiden tycker jag det är ruskigt roligt och jag kan t o m säga att jag längtar efter mina gympass! Mycket är det tack vare att jag har PT och för att jag blir inspirerad när jag är på gymet. Den här är en riktig (abs)killer à la PT-Rafael. (Film finns på Insta för den som vill se. Ingmarie_yoging.)

Att jag älskar att simma vet de flesta som följer mig men den passionen är inte ens 10 år ännu så vet inte om jag riktigt kan räkna den.🤪

Sen har vi matpassionen…..

Jag har valt vego i 39 år och inte ångrat mig en sekund. I perioder har det varit med lite mjölkprodukter men mest vegan. Främsta anledningen är etiska, jag vill absolut inte vara en del av en vidrig och plågsam industri, men också av medmänskliga, globala, hälsomässiga och klimatmässiga orsaker. För mig verkar det jättekrångligt att laga kötträtter! Och dyrt. Och super-läskigt.

Enkelt, snabbt, billigt, jättegott och helt vegan.

Har du någon verklig passion?

Kram från Ingmarie

Bra ord och en ovanlig grej

Jag har en kollega som myntat ett väldigt bra ord. “Njutar-löp”. Visst är det fint? Det ägnade jag mig åt i dag. Förvisso en seg sådan men njutning var det och sprang gjorde jag.

“Sprada” ordet har ju jag “uppfunnit” och det gjorde jag också. Ljuvligt!

Med lite sällskap!

Om det var samma pippi när jag lite senare var vid samma sjö för att simma vet jag inte men lite sällskap hade jag även då  i alla fall.

På tal om kollegor så har jag gjort något jag inte gör särskilt ofta. Man kan nog snudd på säga aldrig för det är så galet sällan om jag ska vara ärlig. Men i dag så!  Jag tog på mig människokläder och var på AW med några kollegor. Jomensåatt. Superskoj såklart för jag har underbara jobbkompisar.

Miss Behaves vegan salad. Helt ok och snordyr.

Kram från Ingmarie

Måndagskärlek

Jag vet att det finns de som avskyr måndagar men jag tillhör inte en av dem. Vet inte ens om jag någonsin har gjort det. Tycker faktiskt det är lite sorgligt om det är som så att man verkligen gör det för det borde betyda att man inte gillar det ,man håller på med. Eller?

Jag har ingen dag jag tycker sämre om för varje dag är en gåva. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag vilket under det är att vakna varje morgon! Det är ju inte alla som gör det menar jag…

Just denna måndagen den 7:e september det konstiga året 2020 har i alla fall varit ljuvlig om du frågar mig. Den började med tidig morgonsimning med TS-gänget, den första inne för mig denna säsongen, och det gick så himla bra! Mycket teknik plus en del fart på slutet.

“Stålmannen” med 3 armtag mellan var 6e kick. En favvo-övning! Det är jag första till höger i närmsta banan.

Jag är precis lika glad som jag ser ut. Samma här!

Det finns de som tycker gym är trist men inte heller där räknas jag in. Jag tycker det är skitskoj och blir alltid full av energi och känner mig både glad och stark.

Dag 22 på armhävningsutmaningen

 

Den här har PT-Rafael utmanat mig att jobba med. Upphopp med 10 kg kettllebell. Jobbigt som fasen och jag blir direkt avslöjad med hur lite spänst och “tryck” jag har i traktorbenen…

Hela dagen avslutades i Söderbysjön. Så ja du fattar va? Inte konstigt jag älskar måndagar när de kan vara så här!

Kram från Ingmarie

Den snabba tiden

Det är när man (t.ex) gör såna där utmaningar à la 25 armhävningar/dag i 25 dagar som man man märker hur rasande fort tiden går! Jag är redan inne på dag 18 av 25! Vad hände? Tycker jag började typ i förrgår.

Jag tycker också det bara var nyligen Eriksdals utebad öppnade men även om det var väldigt försenat i år, faktiskt flera, flera veckor, så var det fortfarande långa ljusa kvällar med en känsla av att ha hela sommaren framför sig. Nu är det snart mörkt klockan 19.30 och utebadets öppetdagar lätträknade. Så jag njuter och nyttjar verkligen varje minut jag kan få där.

Springa funkar fortfarande göra barbent och trött går ju alltid att bli om man är på det humöret. 30-sekundare (med lika lång gå/joggvila) kan verka plättlätt men gör man bara tillräckligt många, typ 60 st, blir åtminstone jag förbenat trött.

Hur märker du att tiden går (extra) fort?

Kram från Ingmarie

 

Slut för denna gången

Så var jag tillbaka i 08a land igen. Känns alltid sorgligt att åka från Rådmansö men jag är såklart oerhört tacksam över alla dessa fantastiska dagar jag fått!

Jag körde hem i ösregn (inkl galna köer, lastade av i ösregn, lämnade bilen i ösregn, åkte SL i ösregn, handlade i ösregn och traskade hem i ösregn. Men 90%  av sista dagen i Skaparladan (för denna gången) var det sol!

Morgon-sprada i sol är bra fint det!

Det har varit underbart att få och kunna vara så länge som 10 dagar på Rådmansö. Ju mer jag är där ju mer förälskad blir jag. Under åren har jag ju varit där alla årstiderna så jag är mycket väl medveten om att det är väldigt, väldigt mörkt och öde på vintern. Som den lantis jag i grund och botten är så gillar jag även det.

Skaparladan är alltid fin oavsett väder och årstid. Skapa kan man ju tack och lov alltid göra.

En del nav min hörna denna helgen. Älskar ladans fönster!

Och de här människorna alltså. Weronica, Jonna och Peppe. Och hunden Inga såklart. Så otroligt härliga och underbara! De är de som gör Skaparladan till den unika plats det är. Frihet, Närvaro, Tillit, Nyfikenhet… …och TRYGGHET!

Kram från Ingmarie

Olika slags trötthet

Att köra (tröskel)intervaller kl 08 är inte min grej men ibland händer det. Efteråt känner jag mig som en superduper-woman och undrar varför i all sin dar jag inte gör det oftare….

Träna (hårt) blir man ju såklart trött av fast samtidigt blir man ju faktiskt även pigg av det. Utan träning blir jag seg, trög, trött och oerhört lat. Det är liksom som om jag aldrig riktigt kommer i gång om jag inte gör någon slags fysisk aktivitet. Antar att det är en av anledningarna till att jag varken kan eller ens vill helvila. Jag skulle helt enkelt fastna i soffan och inte få någonting gjort. Dessutom skulle jag bli deprimerad…

Måla och skapa blir man också trött av. Och pigg! Som jag skrev i går testar jag lite nya metoder och milde himmel vad det tar på krafterna. Inte rent fysiskt som de där intervallerna utan mer mentalt. Fastän jag egentligen inte “tänker”. Men jag fokuserar och är verkligen i själva processen. Det är jobbigare än man tror. Men också vansinnigt skoj!

Därför är det superviktigt med pauser. Ibland sitter jag bara och dumglor. Ibland går jag ut i galleriet och inspireras av Jonna och Peppes konst.

I bland pratar jag med någon annan som tar paus eller som i dag, tar en tur till Rådmansö bageri. Det är ett måste att besöka när man är här. Finns ju liksom en anledning till varför de år efter år efter år efter år blir framröstat till Roslagens bästa och till varför folk mer eller mindre vallfärdar dit.

En annan bra grej är att simma. Helt ärligt var det en smula motigt att gå till sjön i regnet men väl i spelade det ju absolut ingen roll! Tror t o m att det var varmare i sjön än på land.

Men jag var glad över att jag hade en mössa i jackfickan…

Kram från Ingmarie

Det lilla som egentligen är gigantiskt

Jag känner mig ofta både bortskämd och oerhört priviligerad för allt jag har och får av livet. Tänk ändå att jag av alla miljarder människor som finns på vår planet bor där jag gör, gör det jag gör och har de vänner jag har. Det är banne mig hisnande när man tänker efter! Allt är förstås till låns under den tid jag är här på vår jord men det skulle ju lika väl ha kunnat bli att jag fötts i slummen någonstans där jag tvingats tigga varje dag för att få mat, där mitt hem (i bästa fall) bestått av två plåtväggar och där de enda vänner jag hade var de i samma situation. Eller att jag fötts upp i en djurfabrik utan att få se varken ljus eller gräs under min korta levnadstid innan slakthuset gjorde slut på plågan.

Ibland får jag väldigt dåligt samvete över detta fastän jag ju vet att det inte hjälper ett skvatt. Som många andra “dövar” jag mitt samvete genom att skänka pengar och kläder till  organisationer som jobbar med att hjälpa de som behöver. Nu hjälper jag förvisso sjuka människor i mitt jobb men det är en annan sak. Jag får ju faktiskt betalt för att göra det. Mest skänker jag nog ändå pengar till olika djurrättsorganisationer för djur har verkligen ingen som helst möjlighet att få det bättre utan snälla människors hjälp.

Varför jag tänker extra mycket på detta just i dag är nog för att jag tillsammans med Fredda varit hemma hos Eva och Roger i deras supermysiga hus. Så otroligt gästvänliga, trevliga och härliga människor att man nästan inte tror det är sant! Blev bjuden både på lunch, efterrätt och lån av tvättmaskin. Plus oräkneliga skratt, djupa samtal och massor av inspiration.

Plus att jag fick gosa med alla söta kissekatterna som verkligen lever riktiga djurliv! Tror de var totalt fem med granngästerna. Total lycka för en sån som mig!

Sprungit har jag också gjort. Två timmar av en annan slags total-lycka. Vår svenska natur och allemansrätt är unik och alldeles för lätt att ta för given men de är inte självklara. Jag tror vi måste påminna oss om det med jämna mellanrum och inse hur förbenat bra vi faktiskt har det.

 

Och dagens 25armhävningari25dagar-plats.

Kram från Ingmarie

Ett slut och en början

Det kändes enormt lyxigt att få stanna kvar i dag och veta att man har en hel vecka kvar på denna fina plats när alla de andra på kursen var tvungna lämna idyllen. Nu har jag fyra dagar utan kurs och utan några större planer än att upptäcka, träna, sova, äta och besöka några kära vänner.

Hurra!

Jag började upptäcka lite redan i dag. Inte på morgonturen för jag hade en tid att passa och då vågar jag inte chansa och helt virra bort mig. Men säkra rundor är också fina! Särskilt när de innehåller en sprada!

För att göra den där armhävnings-utmaningen lite skojigare gjorde jag den i vattnet. Jo jag vet. Jag är lättroad!

Simpasset var också på det vanliga stället i Djupsjön. Ingen lång historia men allt räknas, eller hur?

Upptäckten jag gjorde var bl.a gulliga Åkerö-badet.

Där finns nog en av de sötaste badhytterna jag någonsin sett!

Denna helgens Skaparlade-kurs är som sagt var slut och jag har verkligen lärt mig en massa nytt och verkligen både improviserat och utmanat mig själv. Så himla skoj! Några grejer är klara men många ska jag jobba vidare med nästa helg. Vi avslutade helgen med att mumsa i oss av Rådmansö bageriets enorma kardemumma bullar. De är nog de största du kan hitta i världen! Det är alltså ett mycket hett tips att inte missa bageriet när/om du kommer hit.

Peppe knöt ihop allt så fint med bl.a en text och ett stycke från ett radioprogram om det här med att känna prestationsångest. Väldigt bra och väldigt både tänkvärt och påminnande. Vi är inte vår prestation och så länge vi behåller barnasinnet och upptäckarlusten så löser det mesta sig.

Jag vägrar hamna i något prestationsträsk när det gäller målandet. Faktiskt i det mesta när jag tänker efter. Jag lever ju mitt liv för min egen skull, inte någon annans liv för någon annan. Därmed inte sagt att man ska vara 100% egoistisk men jag tror du förstår vad jag menar. Jag målar enbart för min egen skull och jag målar helt och hållet utifrån mig själv. Med andra ord skulle jag aldrig kunna göra något på beställning. Jag leker runt med färgerna, verktygen och formerna och plötsligt kan det bli något av ingenting. Igen! Lika häftigt varje gång!

Början…

…och slutet

Den här dök också upp från ett annat “ingenting”. Tycker hon är riktigt rolig!

I Peppe och Jonnas galleri finns massor av otroligt vackra skapelser och bl.a hittar man några av Peppes många, många kor. Han har nog gjort oräkneliga vid det här laget och de är sjukt fina, roliga, vackra, tokiga och häpnadsväckande. Denna är utan tvekan en av mina favoriter. Jag dog sötdöden direkt och hade det inte varit för att vår lya redan är full av tavlor hade jag slagit till direkt!

Förresten, om man tror det minsta lilla på tecken och vidskepelser så blir min framtid extra spännande efter att jag fått dessa två på en och samma eftermiddag!

Kram från Ingmarie

När man vill tiden ska stanna

Känslan när jag kommer hit till Rådmansö, “min” lilla stuga och Skaparladan är ungefär samma som när jag är i t ex Albuquerque, Californien, Florida och Australien. Jag känner mig hemma och vill på något vis att tiden ska stanna så det alltid är så här och aldrig tar slut. Naturligtvis begriper jag att det är omöjligt och att den magiska känslan troligtvis kommer försvinna efter ett tag. Eller egentligen inte.  Jag är faktiskt tveksam till ffa det sista. Jag har aldrig, aldrig längtat hem från något av dessa ställen trots att jag varit där väldigt många gånger. Tvärtom längtar jag alltid dit. Särskilt till Albuqueque…

Men nu är jag här, i den där underbara känslan på en plats jag älskar, och jag njuter varendaste sekund. I morse var det så ljummet att jag kunde sitta ute och äta frukost. Lyxigt värre!

Denna helgens målarkurs är fokuserad på improvisation och Peppe är vår lärare. Vi har fått göra en massa roliga övningar, “Orkestern, Dalai lama och Curatorn” och jag har haft en hel del aha-upplevelser.

Vi höll på en massa timmar men det kändes som typ en kvart. Då har man skoj!

Peppe visar en av många tekniker

Men det har varit mycket egen målartid också. Och målarladorna är öppna dygnet runt så man behöver aldrig vänta på att få utlopp för sin skaparlust.

Min hörna denna helgen

Ingen vet ännu vad detta kommer bli. Allra minst jag.

En annan lyx är Djupsjön. Den ligger bara en kort promenad bort och är så vacker att man dör vackerhetsdöden varje gång man kommer dit. Jag skippade t o m lunchen för jag längtade dit så mycket!

Passade även på att göra den där utmaningen där. I dag blev det visst en för mycket. Tydligen svårt det där att räkna till 25 samtidigt som man gör armhävningar…

Jag hamnade i ett enormt målar-flow på eftermiddagen och “vaknade upp” först när klockan var 19. Helt slut i skallen. Tänkte att en promenad till sjön för att se hur den såg ut på kvällen skulle vara bra. Jag vet inte vem jag försökte lura. Såklart jag inte bara kunde titta! Och såklart jag hade simgrejerna med…

Det var precis lika ljuvligt som det ser ut. Och skallen blev helt rensad så nu är den redo för nya färger, former, ideer och inspiration.

Kram från Ingmarie

När man har svårt att räkna…

Om man inte kan räkna får kroppen lida.Den där utmaningen består av 25 armhävningar så gör man bara 23 får man göra om och göra rätt. Och därmed extra många.

Å andra sidan tänker jag att det blev ju bra ”extra” träning efter löpning och gym.🤪

Nu är jag i alla fall äntligen på det där stället jag älskar så innerligt. Rådmansö är en pärla och som alltid invigde jag det här så här.

10 dagar inklusive två målarhelger.. Det är inte utan att jag lipar lite av lycka.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie