Minns rätt

Det är många år sedan jag var här på Playitas , minns inte ens hur många, men jag minns att jag gillade det väldigt mycket och inte ville åka härifrån.

Jag gillar det fortfarande! Det är precis så bra, vackert och härligt som jag minns det. Faktiskt t.o.m bättre för det är otroligt lugnt. Visst är här andra men det är liksom ingen hets som när det är väldigt många på samma ställe som vill få plats oavsett var det gäller. (Matsal, gym, bassäng, solstol… Ja du vet.) Ett ställe med sådana här skyltar kan man ju förresten bara älska!


Och om man nu är det minsta orolig för att bli smittad av det där viruset så är detta stället man ska vara på! Det är otroligt säkert! Inga som helst problem att hålla avstånd eller följa de väldigt enkla reglerna.
Munskydd krävs när du inte tränar, äter, badar eller solar. (Dvs nästan aldrig om man är som mig…) I matsalen är det bra uppdelat och det är noga att man alltid tar handsprit innan man går in för att hämta mat. Äta kan man göra både ute och inne. Hur maten är får jag återkomma med. Känns lite tidigt att säga varken bu eller bä men so far är den ok.

Jag tog mig upp mot bergen i dag. Sprang lite fel för jag missade markeringarna. Jag känner igen mig men minns liksom inte riktigt var jag skulle svänga av och är man inte uppmärksam missar man de där färgfläckarna som visar vägen. Ovan som man är vid värmen var jag orolig vattnet inte skulle räcka och jag skulle få värmeslag men det gick fint! Tur man är lite kamel. Jag älskar verkligen denna miljön! På hela tiden mötte jag en löpare och en som körde mountainbike. Ja du fattar hur lugnt det är!

Inger cyklade med ett gäng men vi började vår morgon tillsammans med yoga och meditation på “Yoga-verandan”. (Den är ny från förra gången jag var här.) Det behövs nog inte skrivas så mycket om hur det var…

Det finns massor av olika (gratis) pass att välja på och jag valde “stretch and relax” i kväll. Efter simpasset. Denna bassängen måste vara en av världens bästa och vackraste!

Det är bra när man minns rätt.

Kram från Ingmarie

Jag ska nog…

…klara av att vara här ett tag.

Inger!

50-metersbassäng under solen!

Playitas är minst lika fint som jag minns det från förra gången jag var här och absolut ett paradis för alla som gillar träning. Och det gör ju jag!

Kram från Ingmarie

Nu vänder det!

Märker du ljuset? Visst är det annorlunda? Inte bara för att det är ljust längre på dagarna utan även att det liksom är ett annat sken. Vårsken!

Jag sprang i det i dag! Inte långt eller snabbt men 30 minuter utan krämpor är inte att förakta! Jag hade absolut kunnat hålla på mycket längre men man ska sluta på topp heter det ju…

Jag tror ryggskottet har tröttnat på att vara hos mig och är på väg någon annanstans. Det är inte välkommet tillbaka!

För att få ännu lite hjälp att bli helt fri från eländet har jag även varit hos guru-Danne.

Den mannen alltså. Jag tror inte det finns något han inte fixar!

På vägen ut till honom passade jag på att besöka Tyresö-bassängen. Riktigt bra känsla och egen bana hela passet. Mycket bättre än så kan det ju faktiskt inte bli!

När jag väl var hemma igen var jag en smula mör men jag svirade om, kokade mitt te och cyklade ner till Söderbysjön för jag vet ju hur det är. Man ångrar aldrig ett isbad! Tvärtom så längtar man genast efter nästa.

Kram från Ingmarie

Framåt och en utflyktsdag

Eftersom jag är en usel cyklist så är det här med cykling/spinning väldigt bra på så vis att jag i alla fall blir grymt trött av det. Så även om jag inte tycker det är det mest lattjolajbans jag kan göra en söndag (eller any day förresten) så blir jag åtminstone svettig och glad av det!

Ryggen kändes egentligen väldigt bra i dag men jag vågade liksom inte chansa och utmana ödet för mycket. Med facit i hand vet jag att det var helt rätt beslut. Vi har nämligen varit på utflykt på fina Gålö tillsammans med Inger och Joachim och jag utmanade den, ryggen alltså, lite.

Sist jag var där var i höstas tillsammans med Josefin och Ulf då vi körde swimrun. I dag blev det vandring/jogg på en av de fina stigarna. Det är makalöst vackert på Gålö och hade det inte varit så krångligt att ta sig dit utan bil så hade jag varit här mycket oftare!

Jag och Inger små-joggade emellanåt men jag kände på slutet att det inte riktigt är läge att köra några längre löpsträckor. Det gör inte ont-ont men det spänner och stramar mer än vad som är sunt och normalt. Men det går helt klart åt rätt håll!

Sen var det så himla lyxigt att Inger och Joachim hade med sig sitt utekök och bjöd på varma wraps med en massa (vego-)mums!

Medan de fixade mat så badade jag. Såklart. Inte för att jag skulle slinsa från jobb, de ville inte ha hjälp, utan dels för att det var massor av dagar sen sist och dels för att jag omöjligt skulle ha kunnat låta bli.

Så fantastiskt härligt! Enda lilla problemet är väl det där att äta efteråt med frusna fingrar och huttrande kropp men allt går om man bara tar det lugnt och fokuserar. Om det var gott? O ja! Bland det godaste på länge!

Tack livet och mina fina vänner för en härlig dag! Jag är verkligen obeskrivbart tacksam över att jag får vara med här på jorden och uppleva allt detta. Vilken grej liksom!

Kram från Ingmarie

 

Sånt som gör mig glad

Att inte riktigt veta vad som felar, och ffa hur länge det ska fela, är inte varken skoj eller särskilt uppiggande. Att felet sen dessutom gör förbenat ont gör ju inte det hela särskilt mycket bättre… I

dag är jag ledig så för att kunna gå utan smärta tog jag en (svag) painkiller i morse med priset att jag varit halvdurrig i huvudet och extremt sovtrött i princip hela dagen. Undra just om jag är en av de mest lättpåverkade som just nu lever på denna jord…? Jag är åtminstone inte dyr i drift när det gäller den biten!

Hur som helst så gjorde det att jag kunde traska runt lite på vår utflykt till fina Alby Friluftsgård. Jag har kutat förbi här flera gånger när jag sprungit Sörmlandsleden men aldrig verkligen stannat och kollat runt. Det är superfint med oändliga möjligheter till friluftsliv. En oas! När jag kan springa igen ska vi hit och kuta varenda spår som finns. Och bada! Just i dag fanns idet dock inte ett endaste litet hål att tränga ner sig i.

Jag var helt slut efteråt. Dvs sovtrött-slut. Så blir jag av bara en Alvedon och ännu värre efter en Diklofenak som var det jag tog i morse. Det är därför det inte funkar när jag ska jobba… Helst ville jag bara sova, sova, s-o-v-a men jag hade bokat och betalt dyra pengar för två simpass och ibland så är det bra att vara snål för tänk om jag missat detta!

Först en egen timme med kompisarna Inger och Veronica.

Sen en timme med coach Matt. Det var mitt första pass med honom och det var grymt bra! Många nya aha-upplevelser och massor av nya grejer att jobba vidare med.

Efteråt undrade jag, som så många gånger förr, hur jag ens kunde fundera på att inte åka hit och vara med. Det är ju sånt här som gör mig pigg och glad!

Kram från Ingmarie

(Tillfällig) avslutning

Att vara här är ett av de bästa sätten för mig att tanka energi, bli inspirerad, tagga ner, andas, upptäcka och skapa tid till eftertanke och stillhet. Hela Rådmansö är liksom som en stor energiboll men utan att den stressar upp en.

Och Skaparladan… Det är själva rosen på tårtan och navet i hjulet. Det är här inne och runt omkring min kreativitet väcks och spirar. Jonna och Peppe (och Weronica) har verkligen lyckats med sin dröm om att skapa en skaparlada.

På avslutningsdagar, som i dag, får man alltid Rådmansöbageri-bullarna. Kanske världens största kardemumma-bullar?

Det var sista dagen för denna kursen men redan på onsdag börjar jag nya målardagar! Så det går verkligen ingen nöd på mig just nu. Jag njuter och är så där lycklig att jag helst skulle vilja slippa att sova.

Hur skulle jag kunna något annat förresten? När jag har det så här inpå knuten.

Kram från Ingmarie

Slutkörd men energifylld

Lustigt hur man kan vara helt slut samtidigt som energin sprudlar. Eller kanske det egentligen handlar om att jag redan längtar till i morgon men just nu orkar jag inte ens tänka tanken på att göra något mer än att skriva klart detta och sen masa mig i säng.

Kanske förklaringen till min megatrötthet finns i dagen. Den har varit fantastisk på alla sätt och vis!

Tidigt i morse sprang jag intervaller. 24 x 60-30. På grusväg utan ens en millimeter snö eller is. Solen, och för all del min ansträngning ,gjorde att jag blev så varm att jag fick ta av mig översta tröjan!

På eftermiddagen rev jag av en timme på gymet i stan.

Det finns ingen “höftlyft-maskin” så uag fick köra denna i stället. Inte samma sak men bättre än inget.

Jag har fått en extremt mystisk ”skada” som jag inte ens vet när den uppstod. Någon gång i går kväll när jag inte gjorde något särskilt alls. Megaskumt! Hela vänster sida av min bröstkorg plus axel gör jätteont. Verkligen jätteont! Särskilt vid vridningar. Och djupandning. Tack och lov blir det i alla fall inte sämre vid träning. Tvärtom. Kan jag ha sträckt mig när jag vridit på målar-plattorna? Fast det borde jag väl märkt?

Mitt på dagen hade vi dagens andra meditation ute i skogen. Peppe ( och Inga) guidade. Underbart! 🙏🏻

Den första var i morse och den tredje var vid kvällens brasa under fullmånen.😍 Snacka om magi!

Sen har jag förstås målat.😁 Många timmar.

Har jag sagt att jag älskar att vara här?

Kram från Ingmarie

Att ta hjälp

Det här att ha PT och coach, är det nödvändigt?
Egentligen inte men vill man utvecklas, utmanas och inspireras är det grymt bra! Tycker i alla fall jag. Under förutsättning att man får hjälp av någon bra vill säga. Det kostar en slant men jag ser det som en investering i mig själv och mitt välmående.

Min PT på gymet, Rafael, är guld värd. Jag hade aldrig vågat lyfta så tungt som jag gör med honom. Faktum är att jag hade inte ens trott jag kunnat… Jag hade heller aldrig testat alla nya roliga övningar han lär mig.

Simning är en teknik-sport som kräver hjälp utifrån för att få kläm på. I alla fall för mig och de flesta andra simmare som jag känner. Det har varit klent med coach-pass pga nedstängningarna, förutom det i lördags, men i dag blev det igen med coach Ulf. Hurra!

Superskoj och väldigt “nyttigt”. Jag har lagt till en massa ovanor när ingen kollat mig och korrigerat. Förhoppningsvis är det lite bättre efter i dag…

Sen är det såklart extra kul när man samtidigt får träffa några av sim-kompisarna igen. Som t ex Josefin!

Kall-bada/simma klarar jag dock utan hjälp. Det är ju heller inget jag gör för att utvecklas utan mer för att jag mår väldigt bra av det. Jag går helt på känsla och gör vad som känns bäst för dagen men en sak är säker, jag ångrar aldrig ett kall/is-bad. Särskilt inte ett sånt här…

Har du någon coach/PT?

Kram från Ingmarie

Alla Hjärtans dag 2021

Förra året vid denna tiden hade Anders precis kommit ut från sjukan och vi var i solen och värmen långt från 08a land. I år har det förvisso varit lite sol men annars har inget varit detsamma.  Eller jo, jag kutade då också. Precis som i dag. Två timmar i vinterlandet på riktigt bra underlag i åtminstone 90% av passet. Fantastiskt!

Att sen få sätta sig till bords på Ulla Winbladh ännu en gång och bli så där bortskämd som man bara kan bli där är en lyx utan dess like. Vi fick t o m blommor av Mia & Monika som jobbar där! Det är en så otroligt vacker, lugn och avslappnande miljö att man liksom inte kan stressa eller ha bråttom.

Och maten.

Olallaaa!

Så gott! Och mycket! Aldrig problem att få veganmat eller andra “specialare” om man vill det. Jag är så mätt nu att jag nog inte kommer kunna äta förrän i morgon kväll.

 

Som alla de andra gångerna vi varit där så tog vi spårvagnen dit och färjan hem. Man ska ju inte ändra på ett vinnande koncept!

På nya Guldbron vid Slussen hängde oräkneliga små söta hjärtan. Så gulligt!

Och här hemma njuter vi av mätta magar och de fina blommorna.

Hur har din Alla hjärtan-dag varit?

Kram från Ingmarie

 

Fredagsmys (igen)

Jag har tydligen lyckats lägga ett så bra schema att jag nu har flera dagars ledighet på rad! Hurra liksom! Sånt ska förstås firas och jag har börjat direkt!
En timmes löpning + en timme styrka. (Det är väl dessutom det som kallas balans?)

En hel del modd så bitvis blev det lite extra slitigt. Särskilt när jag även hade ryggan. Men fin runda genom skogen och Sickla till Södermalm.

Gymet är alltid skoj och absolut moddfritt! Nu är jag snart uppe i 100 kg på höftlyftet! Det ska gå!

Hann bara hem innan jag fick en fråga om jag ville hänga med och bada. Du vet nog redan svaret…

Bara en tunn ishinna på vakarna så det behövdes inte mycket jobb innan man kunde glida ner.

Så härligt! Sex minuter satt jag i och anledningen till att jag gick upp var mest för att det var kö…

Snudd på ofattbart att det är här jag simmar på sommaren!

Vi konstaterade alla att det är en himla tur vi har detta! Hur skulle vi annars orka och hålla deppigheten på avstånd? För det är bara att konstatera, kall/isbad har en otroligt positiv effekt på måendet både psykiskt och fysiskt. Här är en kort och enkel text om vad som händer i kroppen.

Sen att fingrarna kan få lite konstiga färger får man stå ut med. De blir snart normala igen!

Kram från Ingmarie