Ännu en i topp!

Att inte ha exakta planer är faktiskt ofta en bra plan.
Vi hade nästan inga alls för i fag mer än att jag skulle köra ett crossfit-pass kl 16. Fram tills dess var det blankt.Vi behövde inte ens varken städa eller handla för det blev fixat i går.

Min skalle har problemet att det ibland är för fullt med idéer men just i dag kom två riktigt bra direkt efter varandra.

Så här;

Jag började med att springa en liten omväg i skogen till Kollaborera som ligger några stenkast från Sofiero. En makalöst vacker plats med olika småbutiker och utställningar. Pinsamt nog har jag aldrig varit där innan men nu kommer det bli desto mer hoppas jag. Om det går igenom så är det där jag kommer ha min nästa utställning!

Anders hämtade sen upp mig och vi for över åsen till Osbecks bokskogar som Catrin tipsade om i går. Milde himmel vilken pärla! Flera olika stigar att välja mellan och det var både välmarkerat och kuperat. Vi sprang nästan samma rundor men med lite olika fart och jag förlängde en bit men detta var verkligen ett perfekt utflyktsmål för oss båda. Vackert, roligt och varierande.

Totalt med hemma-springet blev det nästan 2 timmar löpning så benen var inte de piggaste på det där CF-passet men du vet hur det är. Vänner, musik och pepp – sen är man igång igen!

Doppet efteråt satt bra fint kan jag berätta.

Kram från Ingmarie

 

Topp-dag!

Vissa dagar är allt lite bättre än andra.
Som i dag.
Började med att springa intervaller med snabb-grabbarna på Majoren. Eller vi joggade upp och ner tillsammans men däremellan hängde jag inte riktigt med dem…
Men vad gör det när känslan var bra och kroppen stark?
5 x 800 m i snudd på löjligt jämn fart.

Nästa aktivitet blev en härlig 6 km hajk upp och ner för backarna i Kullaberg med Catrin och Johan. Älskar att hänga med dem och älskar naturen där ute. Den är minst sagt unik. Vi hade picknick nere vid havet och det var så himla mysigt och rofyllt.

Avrundade äventyret med ett bad i gulliga lilla Lerhamn.

Ja du ser.
En mycket svårslagen dag som är placerad i minnesbanken.

Kram från Ingmarie

Det blev inte alls som jag tänke

I lördags kväll när jag kom hem så började jag frysa. Tyckte det var lite märkligt med tanke på hur varmt det var men tänkte att det var nog för att jag svettats så mycket. På natten fick jag frossa oh på morgonen kände jag mig en smula matt men inte direkt sjuk. Var dock inte sugen på att springa så bestämde mig för pool-run. Dt är ju en fördel med Halmstad.Simstadion Brottet ligger typ 1,5 km från lyan och är helt gratis. Att vattnet är kallt får man stå ut med så därför var jag inte ett dugg förvånad över att jag frös där. Det gör jag alltid.
Nu var det nära att det inte blev något för bältes-remmen har varit lagad x antal gånger men där och då gav det upp helt.

Men ibland är mina hjärn-celler verkligen på hugget trots, eller tack vare, det som kom sen. Jag stoppade helt enkelt den innanför baddräkten. Funkade kalas-bra!

Men frös gjorde jag och jag kände mig lite konstig. Efter kvälls-rasten så fick jag för mig att jag skulle kolla tempen.
39,1 grader.
Så det var inte så märkligt att jag var en smula matt. Att jag ens kunde stå upp är obegripligt!
På natten frossade och svettades jag om vartannat. Tempen gick upp och ner. Från 39 till 37 till 39 till 37 osv osv. Tog ingen alvedon för så länge tempen inte är över 40 allt för länge så är det bästa oftast att bara låta det ha sin gång.
I går sov jag i princip hela dagen och det enda jag orkade förutom att dricka hinkvis med vätska var att byta de svettiga kläderna när de blev allt för outhärdliga.
Frossade mig igenom natten och i morse hade jag såna blodtrycksfall att jag kunde stå upp i max en minut.Det blir som bubbelvatten i armarna och upp i huvudet och precis all kraft försvinner. Det enda som hjälper är att lägga sig ner. Det sker oa sett för gör jag inte det så svimmar jag och då blir det planläge oavsett.
Vid en ”vanlig” svimning blir det mer tungt i hela kroppen. Det här är fruktansvärt obehagligt och första gången jag upplevde det var när jag fick den där influensa A julen 2024 som slutade på akuten.

Men det var då.
Nu är jag lika plötsligt som det kom både feberfri och bubbelvattenfri.
!!!!!
Fattar ingenting.
Eller jo det gör jag nog.
Det här var högst troligt inte varken något virus eller någon bacillusk utan kroppens sätt att på skarpen säga till skallen att tagga ner några snäpp.
Jag tror också att nu när jag äntligen blivit ”fri” från det andra jobbet som varit en pina har gjort att många spänningar släppt.
Oavsett var det helt klart ett effektivt sätt och med tanke på hur klena mina muskler känns just nu så lär det krävas några dagar till.
Tyvärr har jag inte ens Ove och Bertil attt leka med för de åkte hem i går. Tur jag har många olästa böcker!

Kram från Ingmarie

Snart börjar det

I morgon ska jag börja mitt ”sommarjobb” på akuten i Halmstad mer på riktigt och jag tycker det ska bli jätteskoj. Hittills har det känts bra och det är ffa så himla skönt att helt har släppt det andra som jag verkligen under en lång tid fått kämpa för att ta mig igenom.
Det stället och den typen av arbete var inte min grej men nu vet jag det och slipper undra.

Jag började dagen hemma med en löptur i bitvis en del regn fast i skogen märktes det inte ens för träden skyddar verkligen. Alla växter har garanterat blivit jätteglada av regnet som kommit i dag!

Med buss, tåg och ben tog jag mig till Halmstad-lyan och vidare till en (sen) lunch tillsammans med mamma, Ulf och sötaste lilla Sheila. Jag gillar verkligen Roots of Happiness! Gott och bra till ok peng.

Lillebror Markus mötte upp för vi skulle cykla till pappa en halvmil bort.

Jag kan väl säga som så att det var både friskt och blött både dit och hem. Det slutade regna precis lagom till jag nästan var hemma igen och gick in i matbutiken…
Men jag är som sagt var inte gjord av varken socker eller salt och det var inte kallt så jag har absolut inget alls att klaga på. Och vad gör lite regn i dag när jag i går kväll fick uppleva en så här fin vy. (Men jag vill förstås helst inte det ska regna och blåsa höstvindar hela resten av sommaren…)

Kram från Ingmarie

 

En udda historia

Nu ska jag berätta en historia som kunnat sluta precis hur illa som helst.

I onsdags fick vi in en duva på vår balkong och först trodde jag det var en av de vanliga som sitter här utanför och att den var sjuk eller skadad för den blev inte rädd när vi liksom ”schasade” på den för att den skulle flyga vidare. Jag tänkte att vi får låta den vara och ställde ut vatten till den.
Men så såg jag att den var märkt på båda benen. En gul och en svart och jag kunde läsa nästan alla siffrorna. (Vågade mig inte för nära för jag har noll koll på hur de fungerar och är med främmande människor.)
Dagen efter var den kvar och hade druckit upp vattnet så jag fyllde på och började googla hur man ska göra med just märkta duvor.
Tack och lov för internet alltså!
Jag bjöd den på sötat vatten, nötter, flingor, korn, frön och allt vad jag nu hade hemma. La en del i blöt för jag ville ju den skulle få i sig så mycket vätska som möjligt. Byggde även ett litet ”hus” som skydd även om det alltid fanns skugga.

Den vandrade omkring men mest satt den stilla och såg fruktansvärt ledsen och ynklig ut. I går mailade jag olika organisationer för att fråga hur jag skulle göra och hur jag skulle anmäla den för någonstans fanns det ju en ägare som undrade vart den tagit vägen. Förstod efter ett tag att den kom från Danmark och kanske det var pga min dåliga danska den inte fattade att all mat var till den..?
För hur mycket jag än försökte så åt den minimalt. I dag har jag varit i kontakt med olika Fb grupper, det finns massor för just försvunna brevduvor kan jag berätta, men även om folk varit otroligt hjälpsamma så var ingen ägare att hitta eller ens vart jag skulle kunna lämna den så den skulle bli glad och pigg igen.

Sen dök Hussin upp.
Som från ingenstans.
”Jag kan hjälpa dig och hämta den” skrev han. Inom 10 minuter var han här och konstaterade blixtsnabbt att det lilla livet var utmattat och behövde få både näring och medicin vilker de skulle fixa. Bara några kvarter härifrån finns nämligen ett koloni-område med brevduvor och det var dit ”vår” skulle få åka för att vila upp sig för att  sen så småningom kunna flyga hem igen.

Wow alltså!
Så mycket jag lärt mig om dessa små krabater på denna korta tid! Måtte den pigga på sig duktigt nu! Jag har snudd på oroat ihjäl mig…

Jag har sprungit en sväng också. På megatrötta ben med galen träningsvärk. Antar det är sen i onsdags..
Spradan satt som en smäck och jag tror minsann den gjorde ett litet underverk med dem inför kvällens fest.

För ikväll var det dax för detta.

Med mig hade jag, förutom alla andra alltså, min fantastiska lek-kompis Camilla som äntligen flyttat hit!

Som alltid sjukt skoj och ett galet tryck. Som vi svettades, peppade och tog i!

Egen DJ!

MUMS!

När allt var klart så drog vi till havet för lite sim och häng. Det här att kunna cykla i svettiga kläder utan att frysa alltså. Så himla underbart! Vi hade inte ens våtdräkt. Love it!

Kram från Ingmarie

 

Sommarkort

Jag har slagit på stort och skaffat mig dubbla sommarkort på tåg/buss i år. Ett för Halland och ett för Skåne. Galet bra om du frågar mig!
Jag har redan utnyttjat båda och mer kommer det bli så det är väl investerade pengar.

I dag passade jag därför på att springa one way till Viken men jag hade inte fattat att det skulle blåsa motvind så mycket som det gjorde.
Men det var bara att gneta på och kanske det ändå var bra att jag hade en natur-fläkt i solgasset.

15 km inklusive språngmarchen till bussen efter spradan. Som sagt var tur man inte behöver så mycket kläder och ombyte för då hade jag aldrig hunnit. Nu var det bara på med kläderna igen och vidare direkt helt utan att riskera frostskador. Värtmen gjorde att allt t o m hann torka innan jag hoppade på bussen trots att det bara var knappt 1 km till den.
Wonderful!

Så sen blev det ett dopp till här hemma för det var absolut omöjligt att låta bli!

Kram från Ingmarie

 

 

Midsommar 2026

Dag 20 av sommaren är till ända om man ska tro på det där att den har 100 dagar. Två av dem har varit midsommar och min har verkligen innehållit det mesta.
Även en ny eländes-upplevelse.. Jag återkommer till det för mest har dety varit superduper-bra och underbart!

Började med ett löjligt roligt Team-pass på Majoren i går. 40 st som svettades ihop både ute och inne. Vilket tryck alltså!

Sommar-värme = Ingmarie-väder = strandväder och sim i havet. Jättehärligt!

Men det var också i det där havet eländesgrejen hände. När jag skulle ta ett sista dopp innan jag hojjade hem för det ”riktiga” midsommarfirandet på Fredriksdal kom jag rakt in i en brännmanet och den sköt utan tvekan in varenda tentakel i min kropp.

Fy satan alltså!

Jag vet att man ska försöka skrapa bort trådarna med ex ett kreditkort och det gjorde jag men felet var att jag duschat i kallt sötvatten direkt efter och numera vet jag att det ska man inte göra utan man ska ta saltvatten. Där och då var dock det enda jag tänkte på att komma upp och ifrån den där läskiga grejen.

Vad gör de förresten för nytta? Behövs de ens?

Jag kom i alla fall hem och vi var på Fredriksdal vilket var 3e året på raken och lika mysigt som alltid med promenad i det vackra, picknick och tjohej. Att jag hade annat i huvudet (kliandet och svedan) märktes för vi fick inte med varken tallrikar eller jordgubbar..

Kliandet var dock inte nådigt och jag försökte dämpa det och smärtan med isklampar och sen med x antal varma duschar som jag läst skulle vara bra. Kändes ju si så där med tanke på vattenbristen…
Inte ens dubbla värktabletter hjälpte så denna natten har varit snudd på panikartad. Jag har ändå blivit stungen av maneter i Australien där man verkligen ser revor efter trådarna men det var ingenting mot detta.
Några timmar somnade jag till slut samtidigt som jag låg och liksom masserade mina stackars ben där det var som värst.

Men även i morse kliade det. På ben, ljumskar, armar och baken men det syns liksom inget vilket gjorde att jag började tro jag fått en knäpp i huvudet!
Vi åkte i alla fall till Kullaberg för det jag märkte var att om jag rörde på mig så lugnade det sig en smula.

Över 2 timmar höll jag på upp och ner för backarna med hisnade utsikter, djupa dalar och små avstickare för att kolla på dolda vikar och hemliga grottor.
Vilken oas denna halvö är! Man får dock inte varken ha bråttom eller vara rädd för att bli svettig för terrängen är minst sagt både utmanande och varierande.

Jag tog mig till fyren där jag kunde fylla på vattenflaskan. Anders hade tagit en egen sväng så vi skulle ses i Mölle. Sista biten mellan Ramsvik och Mölle var i princip inte springbar om man inte är född till bergsget men det spelade egentligen ingen roll för omgivningarna är obeskrivbart vackra!

Behöver inte ta några extra trappor i dag i alla fall…

Belöningen väntade i Fågelviken. T o m Anders badade!

För att suga ut det sista av denna härliga dag åkte vi till Höganäs för att spela mini-golf. En rolig och fin bana och jag vann! Förvisso bara med ett poäng men en seger är en seger, eller hur?

Är man så nära havet och det är 25 grader på land och 20 i vatten trots att klockan är 18 då måste man bara bada en gång till.

Fast jag kollade noga både där och i Fågelviken så de där plågoandarna inte skulle förstöra för mig igen.

Kliandet har hållit i sig även om det är 100 gånger mindre än i natt men för att gardera mig har jag köpt hem den största och starkaste AleoVera tuben jag kunde hitta så nu hoppas jag att jag får sova i natt.

Hur har din midsommar varit?

Kram från Ingmarie

 

Två Halmstad-tips

Många frågar om jag/vi ska flytta tillbaka till Halmstad men mitt svar är alltid detsamma.
Nej, nej nej!
Jag gillar att vara här men även om man aldrig ska säga aldrig så kan jag säga att det finns inte ens i min tankevärld just nu att flytta hit. Jag har absolut ingen längtan efter det utan älskar att bo i Helsingborg och det är verkligen ”hemma” för mig. Halmstad har tyvärr blivit väldigt försämrat på många sätt och vis.

Det finns dock två saker jag saknar i Helsingborg och som gör att Halmstad får några extra plus-poäng. (Förutom det faktum att min familj och många vänner bor här förstås men de kan man ju träffa oavsett.)
Den ena är Simstadion Brottet. De öppnade i går, är öppet till sista augusti och det är helt gratis (!!!) att vara där. Där finns bl a en 50-metersbassäng, lekytor, kiosk och stora gräsmattor. Funkar även superbra för vattenlöpning.Inte alltid bästa ordningen och en smula svalt vatten (även för mig) men jag tycker stället är en fantastisk förmån!

Den andra är Torvsjön. Man måste förvisso ha bil för att komma dit om man inte har massor av tid och kan anpassa sig efter bussen som går då och då…
Oavsett är det alltid värt att ta sig dit! Sagolikt vackert både för bad, löpning, picknick och promenad. Dessutom lugnt och fridfullt.

Det var också här jag lärde mig crawla så det gör den extra speciell för mig. Aldrig kunde jag ana att jag skulle våga åka hit helt själv och simma även om det var min målbild och hemliga dröm.

1000 m fick jag ihop i dag så nu är OW-säsongen verkligen invigd!

Så är du i närheten tipsar jag om att inte missa dessa två guldklimpar!

Kram från Ingmarie

Bra fel

SMHI hade fel än en gång så istället för mulet med regnvarning blev det sol och blå himmel. Som sagt var, det måste vara universums absolut svåraste jobb!

Men jag blev inte ett skvatt ledsen över att de hade fel på det hållet för jag har varit ledig och även om jag sov som en kratta igen så är det bra mycket lättare att vara trött i sol än i regn.

Tog en löptur utmed havet på Prins Bertil stigen. Det var magiskt vackert och luktade ljuvligt av sommar.

På lunchen träffade jag min kära vän Nina och vi testade Roots of Happiness inne i stan. Helt klart värt ett besök för det var supergott!

En fördel med att vara ledig, förutom det faktum att man är just ledig, är att då hinner man med en tupplur. Så det gjorde jag och sen var jag snudd på som ny igen. Drog till Gladius-gymmet och fick till ett riktigt bra pass. Köpte även ett ”sommarkort” så nu kan jag träna hur mycket jag vill i 3 månader. Hur bra som helst!

Helst hade jag även velat simma lite också men ett dopp dög bra så länge.

I morgon blir det snortidig uppgång för en heldag med A-HLR för vuxna och barn. Jag har gjort det oräkneliga gånger innan men tycker ändå det är lika jobbigt varje gång det ska ske.
Det är sjukt intensivt, det är en extremt lång dag (7-17) och alla är rädda för att göra/tänka ”fel”. Men det kommer säkert gå bra även denna gång.

Kram från Ingmarie

Bröllop och lopp

Vissa (lediga) helger går verkligen extra fort och är extra roliga.

I går förmiddags lufsade jag runt i finskogen i mina vanliga träningskläder. Du vet så där som jag oftast är klädd om jag inte har jobb-pyjamasen på.

Bara lite senare var jag duschad, ombytt till finkläder och på en fantastisk bröllopsfest i Halmstad där vi fick vara med och uppleva när min lillebror Hannes och hans Hilma blev man och hustru.
De där två är verkligen menade för varandra och jag är så himla glad för deras skull!

Många skratt och fina tal blev det och mamma och Ulfs var allt lite extra fina om du frågar mig.

En massa god mat blev det också och såklart dans och ”stolen” för brudparet. De hade dock inte så många rätt. haha!

Vi var inte kvar så jättelänge för vi hade dels lovat vara chaffis åt några av de som ville hem lite tidigare plus att ffa jag behövde sova och det gjorde jag äntligen! Bara hoppas det vänt nu och John Blund fortsätter komma i rätt tid. Dvs inte vänta till kl 04.30…

I dag blev det en annan slags fest.
Har du hört talas om Gösta ”Pollenkungen” Carlsson och hans möte med utomjordingar i Kronoskogen 1946?
Det finns många olika varianter av denna historia och det har t o m skrivits en bok. Vad som är sant är dock ingen som riktigt vet men det finns i alla fall ett riktigt coolt monument där ute mitt i skogen som vi besökt en gång innan.

I dag var vi där dock för att uppleva allt igen med nummerlapp!

 I maj 2026 är det precis 80 år sedan den omtalade UFO-landningen i Kronoskogen!
Vi kommer att ära detta med att springa i spåren av UFOt med start nära det UFO-monumentet senare upprättades 1972 av Gösta ”Pollenkungen” Carlsson som står kvar än idag. Detta vill du inte missa!

Man kunde välja mellan 5 och 10 km om man inte som vi spontan-anmälde sig 2 dagar före då det bara fanns 4 platser kvar till 10 km. Hade jag väntat hade det inte funnits någon alls och det hade varit riktigt trist med facit i hand för det var ett superfint lopp! Det bjöds t o m på UFO-godis!

10 km innebar 2 varv och jag tog det så lugnt jag kunde. Målet var enbart att ha en positiv upplevelse och det blev det tills det var 2-3 km kvar och min mage bestämde sig för att den inte ville vara med mer. Varför vet jag inte men jag tog mig i mål och hann till toan för den som vill veta.
Hann även möta oxh heja fram Anders som var lika lyrisk som mig. Fina stigar, extremt välmarkerat och välorganiserat, trevligt folk, få höjdmeter, oväntat mycket tung sand att ta sig igenom och man fick en jättehäftig och unik UFO-medalj.
Jag kom visst 8a totalt och 1a min klass så det kan jag ju bara vara nöjd med!

När man springer så där nära havet var det såklart givet vad jag ville göra efteråt.

Nu är jag tillbaka i Halmstad för i morgon ska jag ha min första inskolningsdag på mitt sommarjobb.
Wish me luck!

Kram från Ingmarie