I jämförelse med helgen har denna dag varit riktigt slö.
Det enda riktigt ansträngande har varit en timmes cykelsvett-fest delvis med Glenn & Co. Resten av tiden roade jag mig själv.
Det är inte helt sant men det känns som att resten av dagen har jag mest suttit på tåg. Tänker nyttja sommarkortet in i det sista så nu är jag i Halmstad med i princip noll planer och det är riktigt skönt!
Kram från Ingmarie
Wanås gods och konst är världskänt och något som varit på min önskelista att besöka sen jag fick veta att det finns. I dag blev den uppfylld! Slottet ligger ca 40 minuters körning från Åhus.
“Godset Wanås vid Knislinge, 20 km norr om Kristianstad, har en historia som sträcker sig över ett halvt millennium. Den ursprungliga borgen uppfördes under senare delen av 1400-talet och under 1500 och 1600-talen spelade Wanås en central roll i krigen mellan Danmark och Sverige.
1700-talet var den största omdaningsperioden i Wanås historia då omfattande byggnadsarbeten genomfördes. Slottet fick sitt nuvarande utseende vid ombyggnaden år 1708 och är nu en privatbostad för familjen Wachtmeister som driver godset i åttonde generationen. Parken är öppen för besökare året om och i den gamla stallbyggnaden finns en permanent historisk utställning
Wanås Konst är en internationell skulpturpark och ett centrum för konst och lärande som drivs av den ideella Stiftelsen Wanås Utställningar. Här skapas, presenteras och förmedlas internationell samtidskonst med inriktning på skulptur och installation. Varje år bjuds internationella konstnärer in för att skapa konst i parken. Det finns idag 70 permanenta konstverk i samlingen – producerade för Wanås Konst.”
Våra härliga vänner Helene och Magnus hängde med och på köpet fick vi extra bra guidning både där och på resvägen! Dessutom älskar vi att hänga med dem.
Det kostar 170 kr att gå in när det är öppet men då ingår en guidad introduktion, inträde i byggnaderna och möjlighet att besöka caféet och shoppen. Med facit i hand så kan jag säga att det var värt varenda krona!
Vi började på caféet och jag valde en skånsk (vegansk) trädgårdsallad med Dukkah-krydda som var helt makalöst god!
Guidningen var superintressant och vi gick sen själva runt i den stora parken och förundrades över skapelserna. Lite rädda blev vi med när det var ljudupplevelser! Det finns en tanke bakom och med allt och informationsskyltarna berättade både om konstnären och skulpturen. Jättehäftigt!
En symbol för de smältande isarna
Slottet från baksidan
Snapphane-eken är konst i sig själv. Det sägs att Snapphanarna hängdes i det.
Önsketräd by Yoko Ono. Varje år “skördas dessa äppelträd på människors önskningar och de skickas till Yoko i NY som sen skickar dem till island där det finns en stor glas-skål till minne av hennes man John Lennon. Där läggs de plus från andra liknade i världen som hon skapat. Fantastiskt!
Roligast var nog ändå gungträdet! Massor av gungor i olika höjd! Jag var ju tvungen testa de jag nådde upp till! Haha!
Så detta är ännu ett tips att besöka!
Tränat har jag också gjort. “Två halvor” kan man säga. Ett halvlångt löppass i morse som kändes bra till 15 km. Sen var det mest trögt de sista kilometrarna hem.
På kvällen när vi kom hem blev det ett halvlångt gympass.
Avslutade med bad och picknick på Åhus-bryggan. Det gäller att passa på! Vi hade galen tur för när vi kom hem blev det både skyfall och åska!
Kram från Ingmarie
Klockan 22 i går kväll började jag min semester del två. Det här att dela upp den känns verkligen som ett vinnande koncept även om det kändes lite retsamt att solen för ovanlighetens skull sken just i går när jag var instängd och prognosen framåt mest visar svarta moln och regn. Men det var skönt att den var där när jag simmade!
Första semesterdagen tyckte jag det var passande att inviga med backintervaller.Just då visste jag inte hur många backar resten av dagen skulle bjuda på för hade jag gjort det hade jag kanske valt något annat pass.
Uppvärming 30 minuter, 2 x 12 minuter backe à 70 sekunder (vilan mellan är lika lång som en kisspaus) och 10 minuter nedjogg.
Bra känsla och benen blev precis “lagom” möra. Belöningen blev extra fin. Lunch på Fresta gård som jag “råkade” hitta när jag sprang det där långpasset förra veckan. Det är en liten gård där ägaren säljer helt egenproducerade varor. Passar väl kanske främst köttätare men de har flera veganska rätter på menyn! Skulle jag äta kött hade jag definitivt valt det härifrån för djuren lever riktiga liv! Hur man kan (vilja) döda dem är dock över mitt förstånd…
Stället är supermysigt, maten outstanding och ägaren supertrevlig! Definitivt värt minst ett besök!
Helt klart är också att den gav en himla massa ny energi! När vi slöat klart hade vi en plan om ett besök i Kjugekull för att strosa runt och ta några Hitta ut-kontroller och sen lite sim i “finsjön” innan hemfärd
Så blev det men det blev också mer!
Kjugekull är ffa känt för bouldering, sin vackra och varierande natur och hänförande utsiktspunkter. Det finns flera olika slingor att följa, ett café, museum, toaletter och fina grillplatser. Vill du läsa mer om detta fantastiska område så rekommenderar jag denna sidan och denna sidan där det står mer.
Jag visste att det skulle vara mycket sten där men jag hade aldrig fattat hur stora de skulle vara! Eller att det var så kuperat. Vi traskade runt där både länge och väl och det var mer än en gång jag kände mig som en dvärg i Jättarnas land! T o m Anders blev liten! Och ja, vi tog över hälften av kontrollerna också.
När vi var på väg till finsjön (dvs Levrasjön) så körde vi in till Barum för att reka var båten till Ivön går och hur det funkar. Ivön är Skånes största ö och den ligger på vår “To do lista” att upptäcka. Vad som sen hände vet jag inte men plötsligt fick vi ett infall och åkte med på den lilla bilfärjan över till ön!
Ivön må vara den största ön men den är inte stor (7 x 3 km) så vi bestämde att vi åker runt hela där man får åka. Vi stannade till vid Biskopskällaren eftersom det är en historisk sevärdhet men vi kan väl säga som så att det var inget vi stannade särskilt länge vid…
Istället for vi till Ivö-klacken som är det som mest dragit.
Klacken på den norra delen av Ivö är en plats som har det mesta. Från den 130 meter höga urbergskullen har man utsikt över sjön, där en gång svanödlor simmade. I kalkbrottet på ön har man hittat tand- och skelettdelar från dinosaurier. Sommartid är bokskogarna lummiga, och såväl fiskgjusar som havsörnar svävar i lufthavet.
Planen var att vi skulle kolla kartorna och slingorna men så började vi gå. Först på platten och sen brantare och brantare uppför. Bokskogen var magisk och vi bestämde att vi skulle gå till första utsiktspunkten.
Tro det eller ej men backen drog så vi traskade vidare och då såg vi skylten med “Högsta punkten” och vem kan vända då utan att ha varit där?
Inte vi!
På tillbakavägen genade vi över till en annan del av leden så det blev en fin runda. Vilket ställe alltså! Nästa gång blir det löpar-pjuxen med för nu vet jag ju vilka härligheter som finns där!
Jag vet även att det går att traska både långt och i kuperad terräng i foppa-tofflor. Att det går att dansa med dem vet jag ju redan. Haha!
Finsjön blev det till slut också. Bedårande vackert och alldeles, alldeles underbart att få simma där!
Sa jag förresten att vi även har städat, fixat trädgården och storhandlat? Undra om det blir punktering i morgon… Fast nej det går inte för då väntar nya skojiga saker.
Alltså jag älskar semester!
Kram från Ingmarie
Det sägs ju att för att allt ska klaffa till 100% så ska kropp och knopp vara i harmoni men ibland tvivlar jag faktiskt på om det verkligen stämmer.
Mitt huvud sa att jag nog skulle behöva chilla i fåtöljen hela dagen. Läsa en bok, äta kakor och ha benen i högläge. T o m klockan sa att jag borde vila. (Det gör den i och för sig var och varannan dag. Den borde ha lärt känna mig nu och veta att jag inte pysslar med sånt. haha)
Kroppen däremot ville springa intervaller. 3 x 10 minuter och förutom lite mag-ras så gick det riktigt bra!
Samma sak innan gymmet. Huvudet sa att “det räcker väl med intervallerna” men kroppen sa “nu kör vi”! Resultatet var ett av de bästa, längsta och svettigaste gympassen denna sidan nyår.
Nu fattar jag ju såklart att i längden funkar det inte att ha osynkad hjärna och kropp men visst är det intressant? Latmasken i hjärnan kan vara rackarns högljudd men jag har lärt mig att alltid nonchalera den. Alltid! För om det skulle vara som så att det (egentligen) är en signal på att något är fel i kroppen så märker jag det inom 15-20 minuter när jag börjat träna. (Den tiden krävs för att min motor ö h t ska ha startat. Innan dess känns det nästan aldrig “bra”.)
Så ibland ska man verkligen lyssna enbart på kroppen!
Den, kroppen alltså, ville också i havet och det ville huvudet med så de kanske har blivit sams nu. Hörde det var 11 grader i vattnet och jag tror det stämmer för det biter riktigt rejält i skinnet. Gött! Om det var därför, eller för att det precis hade regnat, vet jag inte men det var ovanligt folktomt på bryggan och jag kunde njuta i lugn och ro.
Kram från Ingmarie
Det finns ett “fel” med Skåneleden runt Åhus. Eller kanske två om man räknar med att motvinden kan bli överjäklig om man väljer fel håll en blåsig dag. “Felet” ‘är att den drar och det är därför plättlätt hänt att man springer längre än man tänkt.
Jag hade tänkt vika av innan golfbanan men se det gick inte för benen ville fortsätta runt både den och Transval-området. Få se hur mycket det straffar sig till morgondagen.
Vädret är ju minst sagt omväxlande så tröjan åkte av och på oräkneliga gånger. Det regnade i alla fall inte. Då..
Ännu fler oräkneliga var nämligen regnskurarna blandat med blå himmel och sol denna dag. Är det någon som med vilje manipulerar vädret? Att det går är ju ganska säkert numera…
Utemöbel-dynorna har åkt ut och in och när jag flyttade ut min lilla ateljé så blev det lite extra stänk från ovan. (Så hur blir det? Kan jag då verkligen signera de färdiga tavlorna eller måste jag få en krumelur från vädergudarna också? )
Jag har inget staffli där ute och det inne är på tok för tungt att flytta så det blev riktigt bra mobilitets- och flexibilitetsträning!
Simpasset var lika “spännande”. Det var förvisso varmare i vattnet än på land men jag är tacksam att jag var klok nog att ta på mig swimrun-dräkten…
Kram från Ingmarie
Inte ens jag tycker det alltid känns lattjolajbans att snöra på löparpjuxen för en springtur. Särskilt inte en dag som i dag när benen protesterade bara av att gå uppför trappan.
Men springa ville jag ändå och hade förberett mig mentalt på ett seg-trög-tråk-pass.
Jag hade fel.
Redan efter ett par minuter kändes det lätt. (I vanliga fall tar det minst 10 minuter innan jag fått upp ångan och kroppen fattar vad den ska göra.)
Det hjälpte säkert att 95% av turen var så här.
Svårslaget om du frågar mig. Dessutom har jag bara några få ynka jobbpass kvar innan ny semester. H-u-r-r-a!
Kram från Ingmarie
12 x 2 minuter med 1 minuts gå/joggvila. Plus upp och ned-jogg 30 minuter. Det tog musten ur mina ben denna dag men det kan ju såklart spela lite roll att jag dessutom kört ben på gymet 2 dagar på raken och sprang långt i fredags.
Hur som helst så gick det faktiskt ganska bra. Svetten rann och benen blev trötta men det gick att både hålla farten och trycka på.
Att vara med på ett Body Balnce-pass innan kvällsbadet kändes som en helt galet bra idé så jag hojade till gymet för att vara med. Det var bara det att jag kollat på fel dag… I stället blev det dess motsats för Sh´bam dance class är verkligen inte varken lugnt eller avslappnande. Men det är rackarns skoj även om jag gör långt ifrån som de coola och dansanta instruktörerna. Och vem bryr sig? Det är svettigt oavsett! Även i foppa-tofflor! haha
Badet var dock precis som planerat. 13 grader i vattnet just nu så det friskade upp ordentligt!
Kram från Ingmarie
Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag maxade ben på gymet i går.
Dels var det innan jobbet och där kan det bli extra tröttsamt om man har ben som inte vill vara med och dels så visste jag ju att vi äntligen skulle få finbesök av Anna och Fredrik i dag. Själva besöket är såklart inga problem med trötta ben men den (snudd på) obligatoriska löpturen kan ju verkligen bli det. Nu är det ju dock så bra att eftersom jag bor här och hittar bäst så fick jag även bestämma rundan. Det vill säga de kunde inte springa ifrån mig utan fick snällt springa i mitt tempo. Smart va? Haha!
Men det var verkligen ingen fara för båda ungdomarna är snälla människor och extremt både lättsamma och anpassningsbara. Inte konstigt jag blir så glad och tacksam varje gång jag får en chans att hänga med dem! Det blev en runda i min skog, på Pans 5a, utmed havet och kajen innan vi avslutade i Äspet-skogen där Anders mötte upp.
I Äspet ligger havet nära så vad var väl bättre än en (trumvirvel) sprada!?
15 grader enligt Fredriks klocka. Helt galet härligt!
Jag är ganska säker på att det var detta, deras sällskap och mat oi magen som gjorde att jag fick ett ryck och cyklade till gymet. Blev ett riktigt röjar-pass med extra allt! Kan bli en mycket intressant start på nästa vecka…
Nytt försök med de där chinsen. Det SKA gå utan gummiband!
Kram från Ingmarie
