Mot nya äventyr

Kanske du gissade hur min sista dag i Åhus skulle tillbringas, kanske inte, men bra blev det i alla fall och det är jag väldigt glad för!

Det blev intervaller som jag körde på elljusspåret. Dels för att jag gillar det men dels också för att skjutfältet är stängt och för att de fina skogsvägarna är förstörda av de där skogsmaskinerna. Kroppen var helt med på noterna och det gick t o m snabbare än förra gången jag körde de där 3 x 5-3-1 minuterna.

Gött!

Nästa intervallpass lär inte bli så lätt för den kommer (förhoppningsvis) ske på höghöjd och det är aldrig enkelt hur bra form jag än har varit i.

Jag hade även gott om tid för ett sista bad från bryggan. Det här är något jag kommer sakna oerhört mycket men i Helsingborg finns det ännu mer möjligheter så det kommer bli riktigt bra nästa vinter!

I ““The Land Of Enchantment”  dit jag nu är på väg är det dåligt med kallbad men det finns. Det intressanta är att varje gång jag är där så minskar suget och jag tror det är så enkelt att det är för att solen är där!

Första stoppet är Köpenhamn och tror det eller ej men det flöt på riktigt bra hit med Skånetrafiken!

Jag vet verkligen inte riktigt hur det här känns för det är en enorm blandning av förväntan, nyfikenhet, saknad, sorg, glädje och obeskrivbar tacksamhet. Men alltså jag längtar nästan ihjäl mig till torsdag när jag är framme (låååång resa) på “min plats” dit jag längtar varje dag men även tills vi fått ordning på det nya boendet i Helsingborg. Sen ska jag visst välja jobb också…
Anders får sköta det praktiska med flytten (vi har flyttgubbar som gör allt jobbet men någon måste ju styra dem…) och jag får släppa kontrollbehovet. Nyttigt för oss båda! I april kommer han över och det är ännu en grej jag längtar efter.

Tack Åhus för denna tiden! Det har varit en väldigt fin tid men nu börjar en massa nya kapitel i våra liv.

Kram från Ingmarie

Näst sista

Sista heldagen i Åhus. Jag vet inte om jag egentligen riktigt har fattat att i morgon åker jag härifrån och kanske aldrig mer kommer tillbaka hit.

Det känns dock helt rätt. Både att åka till Usa och att flytta. Det är mycket jag kommer sakna men det gör verkligen ont i hjärtat att se hur skogen här förstörs ännu mer. Jag vet inte vad planerna är. Om det bara är gallring, om det ska byggas nya hus eller om det ska bli något annat där? Kanske ännu mer industrier? Värst är det där skogsmaskinerna gått fram. Det blir verkligen inte fint!

Det blev i alla fall en fin runda på andra sidan vägen. Där är så fint att jag dör lyckodöden varje gång jag springer där. Mjuka fina stigar bland tusentals höga tallar. Det blir så stilla där bland träden och lite som att springa i en tyst bubbla!

Sista passet på NW här i Åhus blev en märklig historia. Men också väldigt bra! Jag var nämligen ensam på Crosstrainingpasset så det blev som att köra järnet med en PT. Hur bra är inte det?

På vägen hem blev det ett stopp vid “bastubryggan”. Den har varit omöjlig att gå i från de senaste dagarna pga den hårda vinden men i dag var det perfekt! Även med snöblandat regn som sällskap.

I morgon åker jag till Köpenhamn för även om flyget över Atlanten inte går förrän på onsdag så vågar jag i-n-t-e lita på Skånetrafiken. Hur skulle jag kunna det liksom…?

Men innan dess har jag några grejer jag ska göra en sista gång här, kan du gissa vad? Förutom att försöka få plats med allt i väskorna vill säga…

Kram från Ingmarie

Sista (ganska) långa

Sista långpasset här. Kanske för alltid för vem vet?
Jag valde att ta vägar jag verkligen gillar här. Började genom byn, över gångbron och in i Äspetskogen och på Skåneleden..

Skogen och stigarna där är magiska och jag hade nog egentligen lätt kunnat kuta runt, runt där för att få ihop ett långpass.

Leden fortsätter egentligen sen utmed havet men efter alla stormar finns den inte kvar. Jag vet inte om jag är fascinerad eller ledsen över vad vädret har ställt till med här efter de ovanligt många och hårda stormarna, Antagligen båda. Höga sandbankar är borta för evigt och med dem drogs även mycket växter ocvh träd i väg till havets botten.

Naturen förändras med tidens gång och det är antagligen något som alltid förekommit. Vi människor vill dock ofta att det ska vara som vanligt och en del tror t o m att det “alltid varit så”. T ex “de öppna landskapen” men det är något människor till största delen har skapat. Dvs det är ett kulturlandskap, inte ett naturlandskap.
Förändrat är det i alla fall och i kombination med ostliga vindar så blir vattnet extra högt och stranden har helt försvunnit.

För att kunna fortsätta tog jag därför småvägarna bland alla flådiga (sommar?)hus och kunde sen ta mig ut mot havet igen men en bit upp.

Frågan är hur länge dessa kommer få stå kvar på land…

Vid Yngsjö havsbad svängde jag av norrut för att ta Sydkustleden tillbaka mot Äspet där jag skulle möta upp Anders.  Jag älskar just den sträckan!

Totalt 21 km om någon undrar. 🙂

Trots att jag ju sett att havet var (minst) lika vilt som i går så drog det.

Vi kan väl säga som så här. Det var ännu vildare i dag, jag höll ännu hårdare i stegen och det var ännu härligare och galnare! Att jag lyckades få kläderna att ligga kvar är ett under. Eller kanske skicklighet. hehe

Hur det än är så ångrar man aldrig ett bad.

Kram från Ingmarie

Lite bart, lite tungt, lite vilt och mycket gott

Det som var bart var barmarken på stigarna. Jag blir alldeles lycklig i benen av dem!

Om man bortser från hur det känns i armarna efter ett tag när man stått med dem rakt upp i 13 evigheter för att få ner gardinstängerna, förbereda en flytt innan en långresa har minsann sina små utmaningar, så var det lite tunga på gymet. jag hade väldigt skoj!

Det vilda var havet. Jag vågade inte ens släppa stegen! Handikapprampen är åter helt paj och brädorna har åter börjat lossna. Så himla sorgligt. Varför kan kommunen inte sköta detta bättre?

Det mycket goda var på Åhus Gästis. En av mina julklappar till Anders. Visst är det himla smart att ge såna man själv kan/får vara med på. hehe

Väldigt väldigt mysigt, gott och trevligt. Och i ärlighetens namn väldigt dyrt också men värt varenda öre så väl värt ett besök!

Kram från Ingmarie

Plan för planlöst

Nu verkar t o m de “riktiga” Åhus-borna börja tröttna på allt det vita. Jag har gjort det för längesedan. Typ för flera år sen.

Löpturen började i en mix av sol och moln och tack och lov var det helt halkfritt i skogen. Sandstigar har den fördelen att allt sugs upp väldigt snabbt så det var bättre än väntat! Inte ens snöbyarna som plötsligt kom förstörde dem.

Jag sprang helt planlöst både när det gäller tid och runda. Väldigt skönt får jag lov att säga. Faktum är att jag är helt planlös när det gäller löpningen nu och har inte ett endaste lopp inplanerat helt enkelt för att jag vill ha det så. Det har varit tillräckligt mycket “presterande” och “krav” med jobbet så träningen har behövt vara min frizon.

Men det kommer antagligen att ändras för det är inte första gången jag har känt så här.  Det finns de som kan maxa på alla plan men jag tillhör inte dem så därför får jag liksom “vänta in” kropp och knopp tills det är balans igen. Fatta mig rätt. Jag kan absolut springa lopp för att det är skoj, det gör jag alltid nu för tiden, men just nu har jag liksom inget sug för att planera något och därmed behöva fokusera.

17 km visade klockan när jag kom hem och tyckte det kändes lagom att stanna utan en massa extravarv.

Jag har ingen direkt plan på gymet heller men jag ser alltid till att ha några övningar där jag lyfter/bär/drar rikitigt tungt, några spänstövningar och några coreövningar. Oftast håller jag på non-stop i 40-60 minuter.

I dag, som så många andra dagar, hade jag förberett för belöningen/avkopplingen/återställaren (kärt barn har många namn du vet) redan innan gym-passet.

Havet bjöd på magi av högsta klass och jag dog nästan lyckodöden på kuppen. Kolla färgerna!

Kram från Ingmarie

Sista veckan

Om en vecka lämnar jag Åhus. Om det blir för alltid får framtiden utvisa men jag vet i alla fall att det blir på obestämd tid.

Flyttlasset går förvisso inte förrän i mars men jag ska till andra sidan Atlanten och är inte ens här då. Det blir en utmaning för både mig och Anders för jag måste släppa kontrollen och Anders måste vara den som styr flyttgubbarna. Men det går säkert bra och jag försöker intala mig att det är nyttigt för oss båda…

Är grejerna bara på plats och besiktningen av vår nuvarande lya avklarad så är det lugnt. Flyttlådorna lär inte försvinna så de kan packas upp i lugn och ro när jag väl är hemma igen. Anders ska nämligen också komma till det stora landet så ingen kommer göra jobbet för mig/oss och det är bara bra för hur najs det än skulle vara att allt var klart så vill jag inte att det första jag behöver göra är att leta efter var det jag behöver finns och/eller möblera om.

Så nu börjar min sista vecka här. Det är med blandade känslor. Å ena sidan finns det ju väldigt mycket fint och bra i Åhus men å andra sidan finns det på det nya stället också plus att allt jag gillar kommer att vara närmare. Det är (nästan) alltid jobbigt att bryta upp, särskilt om man ändå på något vis trivs, men att inte göra det när hjärtat och magkänslan säger annat vore otroligt dumt och taskigt mot mig/oss själva.

Om SMHI inte har helt fel så är det dock inte sista gången det ser ut så här utanför.

Jag får ju lov att säga att jag tycker det var extremt onödigt! Särskilt när det sen började regna också. Mina tänkta korta intervaller fick bytas mot någon slags slir-backintervaller. 20 stycken för att vara mer exakt. På köpet fick jag en extra lång uppvärming för jag hade en förhoppning om att min vanliga “säkra” runda skulle funka men den var oplogad så det sket sig om jag säger så…

På tal om uppvärmningen så såg jag då att de inte “bara” huggit ner en massa träd utan även förstört de fina skogsvägarna med vassa stenar och fula hjulspår. Så tråkigt men det gör också beslutet att flytta ännu starkare.

Springa i slir sliter, i alla fall på mig, men ändå kände jag mig riktigt stark på gymet! kanske tack vare den lilla siestan jag fick till. Det där är fina grejer alltså! Som alltid blev det även lite extra rörlighet i form av olika (yoga)övningar.

Med tanke på hur det regnat/snöat i dag så hade man ju kunnat tro att jag fått nog av vatten men att bada är en helt annan grej. På något mirakulöst sätt blev det nästan uppehåll när jag kom till bryggan och det var inte heller någon vind! Dessutom var det dimma som jag ä-l-s-k-a-r.

Inget av det i dag har varit för sista gången men i morgon händer det på jobbet och det känns allt lite vemodigt. Återkommer om hur det.

Kram från Ingmarie

Löpningens dag 2024

Jag vet inte riktigt varken var eller hur jag ska börja att försöka berätta om denna dagen. Det har blivit en sån där dag som skapat ett underbart minne för liver.

Det är nog egentligen inte lönt att ens försöka förklara exakt hur det varit för det är svårt och snudd på omöjligt att beskriva all den energi, glädje, kämparanda och kamratskap som den skapat och gett.

Jag och PT- Linda träffades lite innan för att förbereda och fixa det sista.11.30 gav sig hela gänget ut för del ett. Lätt jogg till Stationsparken där det blev teknikträning, drills och lite lätta intervaller innan vi sprang tillbaka igen. T o m solen sken!

Nästa del var Indoor Running och vartenda löpband var upptaget och vi snackar energi så taket nästan lyfte. Jag tror minsann det glödde lite i några av banden. Det kan kanske verka “tråkigt” att kuta på hamsterbanden men jag lovar att det är det inte. Det är 30 minuter party!

På andra sidan av tavlan är “presenten”!

Till sist blev det ett styrkepass som PT-Linda fixat. Jag tror och hoppas alla kommer minnas oss i minst en vecka pga ömma muskler. Hehe.

 

Vår snälla platschef hade fixat med förfriskningar som vi bjöd på i pauserna och att det var uppskattat vet vi för det fanns inte en smula kvar när vi var klara.
Jag är så sjukt impad av alla som var med för vilket gäng alltså!
Tack tack tack alla!

På vägen hem passade jag på att stanna vid Sjöaltesjön för att verkligen fira denna dag. Om jag inte helt missminner mig så var det mer sommar och varmt förra gången jag var i den. I dag var det blåsigt, kallt och alldeles, alldeles ljuvligt.

Jag tror jag kommer sova extra gott i natt.

Har du firat Löpningens Dag?

Kram från Ingmarie

Framme & en påminnelse

Du kommer väl i håg att på lördag är det Löpningens Dag! Kanske har du redan planer annars är här 2 tips!

I Skåne fixar ex bästa Anna  detta event och i Halmstad kan du fira Löpningens från kl 11.30 på Sats i Halmstad (Järnvägsgatan 4a)

🥳🥳🥳🥳
🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️
11.30 ; Kort löpning ute + löpskolning och löpteknik 50 min med Ingmarie Nilsson ( Cirka 1 km jogg till och från samlingsplats i lugn fart)
12..45 Indoor running 30 min med Ingmarie Nilsson
1330 Löpstyrka Löpstyrka 45 min med Linda Rehn
( Med reservation för ändringar)
Alla kan vara med, även icke medlemmar, och allt är gratis! Du kan välja valfritt vad du vill vara med på. Vi bjuder på lite förfriskningar och det blir utlottning av en fri träningsmånad! 🥳 En lott/aktivitet så chansen ökar ju mer du är med på.
Anmälan görs via mail eller direkt på centret
Mail; halmstad@sats.se
Jag är äntligen på plats i Halmstad.  Med bilens hjälp. Förutom att tågen är högst osäkra så tar det snudd på dubbelt så lång tid att ta sig från dörr till dörr Åhus-Halmstad så egentligen vore ju bilen det givna valet men jag har envist tänkt och hävdat att tåg är bäst för det ger möjligheten att slappa, jobba, läsa och gå på toa samtidigt som man reser. Numera vet jag att det i och för sig är sant men jag vet inte om det blir en extra lång resa, en omvägsresa, en inställd resa eller en helt annan resa. Sånt är ju ohållbart! Med bilen tar det ca 2 timmar. Med buss och tåg nästan 4. Ju mer jag tänker på det ju galnare är det.
Sverige 2024 och vi har inte kommit längre med kommunala färdmedel…
Nåja nu är det sista gången denna pendling görs för nästa pass på Sats, förutom på lördag, blir i maj och då bor vi ju i Helsingborg. Som alltid var det jätteskoj med bra tryck på löpningen och stilla avslutning i yoga salen.
Min löpning blev i Åhus och var en seg historia. Men naturen var fin!
Mellan alla grejer med pappa-besök och lite annat så hann jag ta ett dopp i ett guppigt och vackert hav. På det viset var det himla bra att jag “tvingades” ta bilen för nu tar jag mig lätt vart som helst.
Inget ont bla bla bla.
Kram från Ingmarie

Skit-tågtrafik

Jag kan delvis förstå att det kan bli fel och inställda tåg, det verkar ju alltid finnas något att skylla på, men jag förstår inte hur Skånetrafiken/SJ  alltid, ja a-l-l-t-i-d, är så urusla på att ge information.

Det spelar liksom ingen roll vad det gäller. Ingen verkar veta någonting om någonting.
Inställda tåg i sista minuten, utlovade ersättningsbussar från Kristianstad som aldrig kommer och de på ”kundservice” visste såklart absolut ingenting. Men det stod i appen att det skulle finnas. De var kanske osynliga? Eller virtuella?
Plötsligt skulle ett inställt (!!!) tåg gå på ett helt annat spår och vi som stod och väntade småsprang dit men då gick det utan att alla kommit med.
Vi fick gå tillbaka längst bort men bara några minuter före tåget skulle gå blev även det inställt.
Så här har det varit 90% av alla mina resor det senaste året
Hur kan man få fortsätta sköta detta så dåligt?

Detta var bara början…

Tänk om vi skulle göra så på sjukhuset.

Ja men ni kan få komma med patienten. Eller nej förresten, det går inte för vi har inte tid men jo kom till plats Q. Eller nej, där var visst ingen plats ändå men gå till korridor x så kanske det kommer någon som kan hjälpa er någon gång. Eller nej, där var visst ingen personal så vänta i korridor b längst bort.

Ja du fattar va? Jag tror helt ärligt att de inte ens har vett att skämmas för de som bestämmer sitter väl på någon golf-krog och skiter fullständigt i oss som har betalat dyra biljetter och vill/behöver resa.

Det var så jag tillbringade hela min eftermiddag. Väntande ute i kylan, i kön till den sk “kundservicen” som inte kunde svara på en enda fråga (!!!) och gående/springandes fram och tillbaka på perrongerna. Det kan låta hur barnsligt som helst men till slut var jag så arg att jag började lipa.
Jag bara orkade inte mer. Gränsen för allt tågstrul var nådd  för min del så efter alla timmar där helt i onödan tog jag bussen hem igen.
Trött och arg.

När jag väl var hemma igen hade det nästan hunnit bli mörkt och det kändes både osmart och oklokt att sätta sig i bilen för att komma till Halmstad. Mina pass är trots allt inte förrän i morgon så jag hinner om jag kör. Det är pga allt tågstrul jag måste åka en dag innan för att vara säker på att komma fram men inte ens det hjälpte alltså i dag.

I stället för ett roligt pass med Marina & gänget så fick jag roa mig på egen hand på gymet här. Om inte annat var det ett bra sätt att få bort frustationen på.

Badet gjorde mig lugn. Tack och lov för det!

Undra hur arg jag hade blivit om jag inte hade tröttat ut mig på intervallerna innan… Jag hade kanske helt gått bananaz. haha!

De där 6 x 5 minuterna gick i alla fall bra och gjorde mig både trött och glad.

Nu hoppas jag det inte kommer någon plötslig snöstorm i morgon…

Kram från Ingmarie

 

 

Är det åldern????

Ja inte vet jag vad som hände men plötsligt har benen blivit lite raska igen. Det var längesedan intervallerna gick så här “fort” (ja allt är ju såklart relativt) som i dag och ffa att de kändes så bra! Det liksom spritte i de och trots att de blev tröttare och tröttare, intervaller har ju den effekten, så fanns det tryck kvar.

3 x 5+3+1 min. med 1 minuts vila rakt igenom. Plus upp och nedjogg som vanligt förstås.

Men inte bara det! På gymet förvandlades jag till en människofärgad Hulken och lassade på och lassade på och lassade på. Jag hoppade, drog, lyfte och puttade så svetten rann och det var som om jag inte kunde bli trött. Det kommer säkert att straffa sig i morgon men det är då det. Att vara odödlig en hel dag är värd att vara halvdöd nästa dag för. Eller kanske flera dagar…

Sånt här ska såklart firas. Förutom med god mat så på mitt favvo-firarställe så som jag gillar att fira du vet…

Är det bara hälften så här bra som i dag att vara 58 så kommer det bli ett toppenår!

Kram från Ingmarie