Inspirerad

Det är mycket möjligt att jag är lätt-inspirerad men när jag snackade träning med Roger och Christer på festen i går blev jag så peppad och inspirerad att jag nu bestämt mig för att jag ska försöka få upp farten i den här 55+ kroppen.

Bästa sättet är förstås att springa fort och även om jag kör intervaller 1-2 gånger/vecka så är det aldrig på bana. Man “måste” såklart inte göra det för att få fart på kroppen men efter många års erfarenhet så vet jag att det funkar på mig. Så det blev det i dag. På Norrtälje Ip:s fina bana. Den har jag kutat SM på för en himla massa år sedan. Det var på den tiden när man tyckte 40 på milen var lite kasst… Haha! Det var tider det! Hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag nog tänkt annorlunda och inte varit så förbenat kaxig och odödlig. Eller kanske det är det man ska? För att liksom inte oroa sig. Faktum är att jag i alla fall brukar påminna mig om det när jag känner mig lite deppig över de sakta men säkert sämre tiderna. Att en dag kommer jag tycka jag sprang fort då på 2020-talet. Och en dag kommer jag säkert önska jag kunde springa över huvudtaget oavsett fart…

Det var inget märkvärdigt pass. 12 x 200m. med 50 sek. vila men jösses vad det var jobbigt! Det var mycket pip i lungorna och mjölksyrestinna ben om jag säger så… För att inte tala om drägel! När det kommer då vet man att man har gett det man har.

Avslutade med nedjogg och 200 utfall, 20 grodhopp och 80 enbenshopp/ben. (Uppdelat på 4 ggr.) Grymt kul! Och även om jag är i usel form så är jag bra tränad. Min återhämtning är snabb så direkt efter körde jag en dryg timme på gymet också. Inget mespass där heller.

Att kunna sitta ute och äta en enkel men god liten lunch efteråt blev min ena belöning.

Den andra var denna.

Isen vid Lågarö har äntligen släppt och jag hoppas det dröjer tills det blir någon ny.

Kram från Ingmarie

 

(Tillfällig) avslutning

Att vara här är ett av de bästa sätten för mig att tanka energi, bli inspirerad, tagga ner, andas, upptäcka och skapa tid till eftertanke och stillhet. Hela Rådmansö är liksom som en stor energiboll men utan att den stressar upp en.

Och Skaparladan… Det är själva rosen på tårtan och navet i hjulet. Det är här inne och runt omkring min kreativitet väcks och spirar. Jonna och Peppe (och Weronica) har verkligen lyckats med sin dröm om att skapa en skaparlada.

På avslutningsdagar, som i dag, får man alltid Rådmansöbageri-bullarna. Kanske världens största kardemumma-bullar?

Det var sista dagen för denna kursen men redan på onsdag börjar jag nya målardagar! Så det går verkligen ingen nöd på mig just nu. Jag njuter och är så där lycklig att jag helst skulle vilja slippa att sova.

Hur skulle jag kunna något annat förresten? När jag har det så här inpå knuten.

Kram från Ingmarie

Tyst dag

På Skaparladans målar-retreat har man alltid en helt tyst dag. I dag var den dagen och det har varit så otroligt skönt. Jag älskar de här dagarna. De är extra lugna, extra softa, extra långsamma och såklart extra tysta. De gör att det är mycket enklare att tagga ner och vara i nuet. I går kväll skickade Peppe med oss ett kuvert vi skulle öppna nu på morgonen som start på dagen.
Så här såg det ut.

Så himla bra grej!
En del gör jag i och för sig redan, som att le, känna efter hur kroppen är, yogar långsamt, mediterar och känner efter. Men frukosten brukar inte vara riktigt så “medveten”. Jag gick dock långsamt till samlingen. Det är jag bra på!

Hann även gosa lite med katten Jonsson och fascineras över årets första blommor!

Att vara tyst en hel dag är en baggis för mig, trots att jag gillar att prata, utom när jag träffar någon som säger hej. Som på löpturen. Det hjälper inte att jag vinkar,  jag känner mig helt enkelt oartig! Löjligt, jag vet.

Det var hur som helst magiskt att springa. Strålande sol och både vårdoft och vårljud!

På den tysta dagen blir man dessutom alltid serverad lunch. Hur lyxigt som helst! Och gott! Löksoppa och vego-mackor. Årets första utelunch!

Mycket målande har det också blivit.Tänkte först skriva “förstås” men faktum är att det behöver inte alls vara så bara för att man är på målar-läger. Ibland behöver man vila och ibland saknas kreativiteten. Det är det som är så bra här. Det finns inga måsten och man är helt fri.  Men jag fick flyt och att det kändes liksom som det  “lossnade”. Tänkte mycket på orden jag valt och helt klart hjälpte de. När jag släppte taget och känner tillit händer det (oftast) grejer!

Vad tycks om mina nya fina och fluffiga målar-skor? Visst är de söta!

Det är inte så jobbigt rent fysiskt att måla men jag blir galet trött mentalt. Då är det bara att ta en paus. Jag åkte och badade och vilket bra val det var för vilken kväll!!!

Har du varit (frivilligt) tyst en hel dag?

Kram från Ingmarie

(Ps. Min pappa är lite bättre om du undrar…)

Här och nu

Det går snabbt nu!
På mindre än ett dygn så har det mesta av snön och isen på delar av rundan från i går smält bort. Fantastiskt! Lägg till allt fågelkvitter och det är nästan så man tror att det redan är vår!

Sen har jag målat. Högt och lågt, snabbt och långsamt, stort och litet.

Denna kursen är en målar-retreat. Ungefär som ett spa utan (varm)bad. Fokus är här och nu. Inom mindfullness brukar man utgå från dessa nio punkter.

Jag valde ut dessa att fokusera och tänka lite mer på av den enkla anledningen att jag tycker jag behöver det just nu.

Ingen av punkterna är några quick-fix utan något man bör jobba med dagligen. Ett bra sätt att verkligen träna på att vara här och nu är som bekant kall- och isbad. Hade min stund i det “lilla hålet” i dag. Det var rejält friska vindar men i hålet var det lä! Och efter att ha suttit i vaken 5-6 minuter så kändes de 10 grader som det var i luften ljumna!

Enda molnet på himlen är att min pappa blivit akut sjuk. Jag hoppas han kryar på sig. Snabbt eller långsamt spelar ingen roll… Jag kan inget göra mer än att vänta.

Kram från Ingmarie

Svårt val och äntligen börjar det!

Det är minsann inte lätt att välja skor när löpturen bjuder på i princip alla typer av underlag. hade inte spelat någon roll vad jag valt faktiskt. Någon del hade blivit extra knivig oavsett.  Ibland var det så galet halt och slirigt att jag var tvungen att gå (men då stänger jag såklart klockan) och ibland så bra att jag flög (nåja) fram. Ibland var det nästan helt torrt och ibland hade jag isvatten upp till knäna.

Bra runda hur som helst och ingen kan väl i alla fall påstå att löpning inte är varierande. Och en smula spännande.

Två timmar effektiv löptid fick jag ihop men själva turen tog betydligt längre tid. Men vad gör väl det? Jag hade ju ingen tid att passa! Målarkursen började inte förrän nu i kväll och jag är säker på att det kommer bli magiska dagar! Den här stunden, när jag fick packa upp mina prylar och installera mig, har jag längtat efter ända sedan jag anmälde mig strax efter jul.

Min hörna ända till söndag em!

Alla har dubbel plats! Superlyxigt!

Dagens bad blev i Kappelskärs hav igen. Jag fick ett infall och skippade mössan. Syns det att jag gillade det?

Kram från Ingmarie

Energi-full

Efter över 9 timmars sömn, plus det faktum att jag är ledig och på ett av mina favvo-ställen, så kanske det inte är så konstigt att överskottsenergin har flödat extra mycket denna dag.

Rådmansö verkar förresten ha den här effekten på mig. Jag taggar liksom ner samtidigt som jag taggar upp.

Började med intervaller där jag verkligen sprang så hårt jag bara orkade. 6 x 5 min. med 1 min. vila.

Jag blev väldigt trött och hade omöjligtvis klarat en till i samma tempo. Men jag orkade jogga hela vägen hem i alla fall.

Bytte om och fick lite mat i magen innan jag drog in till “stan”, dvs Norrtälje, för ett pass på Friskis. Det är ett riktigt bra gym och precis som Sats har de stenkoll på restriktionerna. T ex så måste alla som ska till gymet ta en klädnypa och är de slut så får man helt enkelt vänta tills det kommer en. Smart!

Blev ett riktigt bra pass som jag tror (och hoppas) kommer kännas i morgon. Tror faktiskt inte en enda kroppsdel fick vila!

En vän som bor här ute tipsade om ett vinterbad-ställe jag aldrig testat innan. Faktum är att jag inte testat det på sommaren heller. På sliriga kringelikrokvägar körde jag ut till Infjärden och hittade det direkt!

Hur mysigt som helst!

Fem minuter senare var jag nöjd. Hit ska jag absolut igen!

Imorgon kväll börjar första kursen på Skaparladan och det ska bli så otroligt roligt!

Kram från Ingmarie

 

Äntligen här!

Egentligen har jag väl längtat tillbaka hit till Rådmansö sen förra gången jag var här för evigheter sen förra sommaren, men jag har verkligen längtat tokmycket sen i julas då jag anmälde mig till två kurser på Skaparladan. Båda är onsdag-söndag så jag har med andra ord lite “ledigt” mellan också. Fast man är alltid “ledig” här för man gör precis hur man vill och precis hur mycket/lite man vill. Det är en av de fina sakerna med Skaparladan. Friheten!

Jag gjorde som jag alltid gör när jag kommer hit men i dag krävdes det lite letande för att hitta isfritt vatten. Kapellskär är dock i princip alltid ett säkert kort. Det blåste riktigt friskt från havet men jädrans så härligt det var!

 

Sprang gjorde jag i 08a land. Hemifrån och genom hela stan faktiskt. Passade på när jag ändå skulle hämta hyrbilen.

Två veckor här i “min” lilla stuga. Det är nästan så jag inte tror det är sant, men det är det!

Kram från Ingmarie

 

Söndagslyx

Jag och Petra har försökt i flera veckor att få till en dag då båda kan och i dag hände det! Vi träffades vid Hellas för en gemensam löptur i slasket. För slask är det nu. I överflöd! Inte är det särskilt vackert heller. Men vad gör väl det när sällskapet är det bästa och vi fick vara ute och röra på oss.

2,5 timmar fick jag ihop i sliret. (Sprang till och från Hellas också.) Det betyder dock inte att det blev så många kilometer… Två steg fram och ett bak ger inga snabba kilometrar… Men vem bryr sig?

Vakarna finns kvar i Söderbysjön trots att det smälter i raketfart, men jag hade aldrig vågat gå på isen nu även om det ser ut som den är tjock vid “hålen”. Det bra är att nu kan jag cykla dit igen och t o m ta med hojjen ända fram! Så nu har jag tillbaka min “klädhängare”.

Jag är verkligen beroende av dessa stunder och jag hoppas jag hittar (minst) ett ställe att stilla suget på dit jag åker i morgon.

Kram från Ingmarie

 

Lurad av kroppen

Jag har sagt det många gånger förr men jag säger det igen. Man kan inte lita på kroppen. (Och jag kommer antagligen få det bekräftat många fler gånger.)

I morse kände jag mig vansinnigt seg och liksom låg. Hade mest lust att stanna kvar i sängen och sova tills det blev vår. Inbillade mig ett tag t o m att jag nog var sjuk. Att det nog vore bäst om jag bara chillade hela dagen med en bok i soffan.

Samtidigt så visste jag ju att jag inte var sjuk-sjuk. Om man nu inte räknar vinterdepp som en sjukdom vill säga… Jag tycker helt enkelt att vintern är förskräckligt seg, mörk, besvärlig och liksom tråkig. Då är det lätt hänt att man börjar tycka synd om sig själv och tänker att det spelar ingen roll vad man gör. Det är ju ändå tråkigt och modden ligger allt jämt kvar. Jag har ju mina knep, och jag försöker tänka att det snart blir ljust igen, men vissa dagar är det helt enkelt bara kämpigare att hålla ångan uppe.

Det var extremt motigt att ta sig ut och benen kändes som bly. Ändå fick jag för mig att jag skulle springa intervaller. (!) Dessutom på den där tråkiga rakan som just nu är ännu tråkigare för det mesta är smutsgrått.😱

Stegringsloppen innan var mest ett skämt. Ingen stuns alls i kroppen. (Där och då funderade jag på om jag ändå inte var lite sjuk…)
Men så bestämde jag mig för att ändå testa. Och jäklar! Plötsligt bara levde kroppen upp och jag drämde till med 24 x 60-30 i ganska bra fart.🥳

Sen var jag bara snabbt hemma för att svira om och åkte till gymet. Där levde jag rövare i över en timme och satte nytt Pb i den där höftlyften.💪🏻

Så jag är nog inte jättesjuk…🤪🤪🤪

Innan middagen traskade jag även ner till sjön för att fira att jag inte var sjuk 😄med ett dopp. Det blåste för mycket för att ljusen skulle brinna hela tiden men det var såklart jättefint och underbart ändå!😍

Brukar din kropp lura dig?

Kram från Ingmarie

Att ta hjälp

Det här att ha PT och coach, är det nödvändigt?
Egentligen inte men vill man utvecklas, utmanas och inspireras är det grymt bra! Tycker i alla fall jag. Under förutsättning att man får hjälp av någon bra vill säga. Det kostar en slant men jag ser det som en investering i mig själv och mitt välmående.

Min PT på gymet, Rafael, är guld värd. Jag hade aldrig vågat lyfta så tungt som jag gör med honom. Faktum är att jag hade inte ens trott jag kunnat… Jag hade heller aldrig testat alla nya roliga övningar han lär mig.

Simning är en teknik-sport som kräver hjälp utifrån för att få kläm på. I alla fall för mig och de flesta andra simmare som jag känner. Det har varit klent med coach-pass pga nedstängningarna, förutom det i lördags, men i dag blev det igen med coach Ulf. Hurra!

Superskoj och väldigt “nyttigt”. Jag har lagt till en massa ovanor när ingen kollat mig och korrigerat. Förhoppningsvis är det lite bättre efter i dag…

Sen är det såklart extra kul när man samtidigt får träffa några av sim-kompisarna igen. Som t ex Josefin!

Kall-bada/simma klarar jag dock utan hjälp. Det är ju heller inget jag gör för att utvecklas utan mer för att jag mår väldigt bra av det. Jag går helt på känsla och gör vad som känns bäst för dagen men en sak är säker, jag ångrar aldrig ett kall/is-bad. Särskilt inte ett sånt här…

Har du någon coach/PT?

Kram från Ingmarie