08a igen

Underbart är kort heter det ju och när det gäller denna Halmstad-resa stämmer det (tyvärr) verkligen. (Helg)plikten kallar och eftersom SJ är som det är tog jag det säkra före det osäkra och åkte hem i tid och med facit i hand var det nog bra. Fatta mig rätt, jag gillar tåg och tycker det är kanonbra på alla sätt och vis men det är en smula osäkert emellanåt… Även i dag. Märkligast är väl ändå att de inte ens kan ändra skyltarna!

Men jag kom hem även om det var försenat och innan jag åkte hann jag med ett fint löp-pass i en av sagoskogarna plus en sväng på gymet.

Dessutom blev jag bjuden på lyx-lunch hemma hos mamma, Ulf och Mogge.

Kram från Ingmarie

Obeskrivbart

Det är minsann inte lätt att försöka beskriva en dag som varit Obeskrivbart rolig, vacker, magisk och svettig på en och samma gång.

Men jag ska göra mitt bästa.

Svettigast i dag var utan tvekan löpturen. Jag fick feeling och förlängde både en och tre gånger vilket gjorde att jag fick lite bråttom på slutet och fick gneta på rejält för att inte bli sen. Tack och lov var benen riktigt pigga trots gårdagens övningar. Turen runt Sperlingsholms gods är en av mina absoluta favvo-rundor. Den har liksom allt. Grusvägar, asfalt, trail, skog, vatten och öppna fält. Färgerna gjorde ju inte det hela direkt sämre…

Farmor och farfars hus en gång för längesedan när jag var liten. I den trädgården brukade jag bada i en järnbalja.

Det enda som väl saknades för att passet skulle vara absolut perfekt var en sprada men Nissan är både osäker och omysig…. Jag har faktiskt abstinens!

Varit i vatten har jag förvisso ändå. Dels har det regnat som attan hela eftermiddagen och kvällen och dels har jag simmat med Maria. Nu kanske det ser ut som vi simmar lika snabbt men det gör vi INTE. Inte ens när jag har paddlar eller fenor hänger jag med henne. Det du ser är nämligen ett proffs men bra blev det och kul hade vi!

Vackrast, mysigast och på något vis mest magiskt var ändå ridturen på Ishof Islandshästar i Nannarp.

Jag har ridit på många ställen och på väldigt många hästar i mina dar och detta är utan tvekan topp 3 på alla sätt och vis. De som driver det och de som jobbar där är så snälla, omtänksamma och välkomnande att man helst vill flytta dit direkt. Du vet så där så man bara känner sig som hemma så fort man kliver in genom dörren. Det är extremt välskött, hästarna är top-notch (inga trötta tur-ridningspållar där inte), allt är super-välorganiserat och naturen – wow alltså! Som att rida i en sagobok!

Så himla härligt att kunna göra det med mamma (hon är en krut-tant så jag vet vad som väntar!) och att få gosa in sig med härlig häst-doft! Gissa om jag redan längtar till nästa gång…

Kram från Ingmarie

En sån dag

Vissa dagar alltså. De där dagarna man funderar på om det är skorna, luften, planeterna eller något man åt. När man undrar hur man gjorde när allt bara helt plötsligt (?) stämmer till 100%. I dag önskade jag verkligen jag hade haft ett lopp att kuta för milde himmel. Jag kände mig både odödlig och ostoppbar. Inte ens intervallerna (4 x 5 +´3 +1 min) + distansen till Galgberget fram och tillbaka ( ca 45 min) + 180 utfallssteg och x antal grodhopp i backe + gym gjorde mig trött.
Ja du fattar va!!!

En sån dag!

Men även om en del kanske tycker jag är galen så är jag inte helt dum i huvudet så jag bromsade i tid och lika bra som jag är på att pressa mig lika bra är jag på att chilla och belöna mig själv med allt möjligt bra och gott.

T.ex smarrig veganmat på Cortado tillsammans med mamma och Ulf. Jag älskar verkligen deras mat och att hänga med dessa två pärlor.

Plus ett jättehärligt varm yin yoga-pass på Yogainstitutet tillsammans med min kära vän Karin. De har nya ägare där nu men det var ändå sig likt. Dvs mysigt och super-bra!

Vi var lagom softa efteråt när vi käkade på ett av stans Espresso house (typ enda som är öppet efter kl 19…) och att kunna snacka och hänga både länge och väl så här med en vän är verkligen guld värt och garanterat en dunderåterhämtnings-kur. I morgon vankas annat skoj och kära återseenden.

Hälsningar Ingmarie

Mödan värt

Gå upp i snorottan efter en jobbkväll för att åka till simhallen är segt som attan men det är värt det! Även en måndagsmorgon. Eller kanske speciellt då.

Att börja veckan med ett simpass med bästa gänget är nämligen en glädje- och energikick utan dess like! Förvisso simmade jag som en potta men det spelar ingen roll. Det är ändå roligt och lärorikt!

Inte gjorde det något att jag sovit för lite för jag har mest suttit på tåget ner till bästkusten resten av dagen.

Tack vare att jag lyckats byta jobb-pass och gnetat på som en gnu har jag några lediga dagar att se fram emot i min kära hemstad och det är värt all (rese-)träsmak i världen.

Kram från Ingmarie

Nynäshamn swimrunbana

Egentligen skulle jag varit längst ut på Värmdö i dag och kört swimrun-äventyr med gamla och nya vänner men som du vet blir det inte alltid som man tänkt och planerat. Efter för många sena jobbkvällar i kombination med tidiga morgnar så fick jag helt enkelt prioritera sömnen.

Tack och lov har jag ju många (äventyrliga) vänner så istället blev det en (senare) färd tillsammans med coach Ulf och Josefin söderut till Nynäshamn och swimrunbanorna de har där. Två stycken närmare bestämt. 5 + 10 km.

Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade. Vi hade dock kommit överens om att köa 10 km banan och att vi körde vårt eget tempo för Ulf och Josefin skulle träna med lina och “trycka på” lite.

Jag tuffade på i min egen takt. Riktigt skönt även om sällskap också är trevligt förstås.  Fina stigar med bra markeringar och de första simningarna var enkla att följa och vattnet nästan ljummet trots att det var havet.

Vid fjärde simningen simmade jag fel, jo man kan det för solblekta gula skyltar är inte helt enkla att se. Särskilt inte när de sitter bakom en klippa. Det var inte första gången det blev fel. Varken i havet eller på land. Men jag kom, som du förstår, i mål till slut med några kilometer extra på klockan. (Sånt gillar jag!) Banan var oerhört fin, även där jag var fel, och oerhört varierande! Jag har klättrat på klippor, röjt bland snår, åkt kana ner4för branter, klättrat över stockar, öst på när det var snubbelfria stigar eller grusvägar. Och jag har simmat i vågor! Så roligt! Samt fastnat i näckros-stim och sjögräs. Mindre roligt just då men kul efteråt.

Jag träffade inte på mina kompisar under de timmar vi var ute och fastän jag hade börjat lite innan dem så var de före mig i mål. Förklara det den som kan…

Banan startar och slutar precis jämte Lövhagens cafe. Ett supermysigt litet ställe där vi avnjöt vår (sena) lunch i den stora trädgården.

Vi kände alla tre att det varit ett helt fantastiskt litet äventyr och att vi var så glada! Du vet så där så man nästan känner sig lite hög! Inte blev det sämre av att jag hann med en timmes vattenlöpning på E-badet också. Sista dagen de har öppet ute för denna säsongen OM de inte inser hur bra det är att det är öppet. Som den obotliga optimist jag är hoppas jag de tar sitt förnuft till fånga och håller öppet längre.

Och jodå, jag kom ihåg utmaningen också men det var bra nära jag glömde. Skyller på lyckoruset.

Kram från Ingmarie

När det inte går att förklara

Vissa upplevelser och träningspass går inte att förklara hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Dagens löppass i Riddersholms naturreservat är ett sånt. Jag och Anders var här den där augustidagen för 3 år sedan då jag även hittade bageriet och Skaparladan. Vi var lika euforiska då som jag var i dag. Det är ett magiskt ställe. Så vackert och varierande att man fullkomligt tappar andan. Jag tror banne mig det går att springa där flera dygn i sträck utan att korsa samma väg eller stig två gånger.

När de här tjurarna låg/stod på stigen vände jag dock…

Hade det stått “Till salu” här hade jag slagit till direkt. Utan att fråga varken om priset eller om banken tyckte det var en bra ide. Vilken pärla!

Riddersholms gård. Hade inte tackat nej till den här kåken heller…

Finns även ett fint vandrarhem man kan bo på!

Dagens armhävningsutmanings-plats.

Och sprada såklart!

Samma sak med dagens simpass. Varmare i plurret än på land och vattnet var silkesmjukt!

Det är betydligt svalare att simma nu än för bara någon vecka sedan. Vare sig jag gillar det eller ej så är hösten på väg med stormsteg så det gäller att verkligen njuta av de här sista mössfria dagarna!

Kram från Ingmarie

 

 

Avchillad

Det bra med att låta kroppen chilla några dagar är att den sen blir snudd på överfull av energi. Vad just chilla betyder är såklart både relativt och högst individuellt men för mig räcker det oftast med 2-3 dagar med bara lugna pass för att det ska bli lite action i kroppen igen. Det är lätt att vara ivrig när allt känns bra men med högre ålder krävs det (förstås) fler dagar mot när jag var yngre så det gäller att tänka sig för.

I dag har jag i alla fall kört på! Först ett riktigt bra intervallpass. Kanske ett av de snabbaste i år? 10 x 120-60 + 10 x 60-30 + 10 x 30-30. All vila var gå/jogg. Plus upp- och nedjogg och armhävnings-utmaningen.

Man kan väl säga som så att det var skönt både att få sträcka ut sig på gräset och att få sätta tänderna i lunchen efter det där.

Sen drog jag in till “stan”. Dvs Norrtälje. Nu när jag varit här en hel del så hittar jag ganska bra och har liksom byggt upp en bas med bra ställen.

Friskis är ett sånt. Trevligt, stort, bra grejer, fräscht, lättillgängligt och bra pris när man bara gör ströbesök. En timme gnetade jag på. Den här bollen är f.ö i princip den enda bollen jag tycker är kul att leka med.

Svårare än det ser ut…

Sen drog jag hit. Till Uddeboö badplats.

Vägen dit är en liten slingerväg som det är absolut omöjligt att begripa hur man får köra 70 på! Det finns inte heller någon egentlig parkering mer än en smal remsa utmed vägkanten. Men just i dag var det gott om plats överallt! Det var typ jag och kanske någon fågel där. Svårslaget!

Nu ska jag hålla mig lugn ända tills i morgon.

Kram från Ingmarie

Ett slut och en början

Det kändes enormt lyxigt att få stanna kvar i dag och veta att man har en hel vecka kvar på denna fina plats när alla de andra på kursen var tvungna lämna idyllen. Nu har jag fyra dagar utan kurs och utan några större planer än att upptäcka, träna, sova, äta och besöka några kära vänner.

Hurra!

Jag började upptäcka lite redan i dag. Inte på morgonturen för jag hade en tid att passa och då vågar jag inte chansa och helt virra bort mig. Men säkra rundor är också fina! Särskilt när de innehåller en sprada!

För att göra den där armhävnings-utmaningen lite skojigare gjorde jag den i vattnet. Jo jag vet. Jag är lättroad!

Simpasset var också på det vanliga stället i Djupsjön. Ingen lång historia men allt räknas, eller hur?

Upptäckten jag gjorde var bl.a gulliga Åkerö-badet.

Där finns nog en av de sötaste badhytterna jag någonsin sett!

Denna helgens Skaparlade-kurs är som sagt var slut och jag har verkligen lärt mig en massa nytt och verkligen både improviserat och utmanat mig själv. Så himla skoj! Några grejer är klara men många ska jag jobba vidare med nästa helg. Vi avslutade helgen med att mumsa i oss av Rådmansö bageriets enorma kardemumma bullar. De är nog de största du kan hitta i världen! Det är alltså ett mycket hett tips att inte missa bageriet när/om du kommer hit.

Peppe knöt ihop allt så fint med bl.a en text och ett stycke från ett radioprogram om det här med att känna prestationsångest. Väldigt bra och väldigt både tänkvärt och påminnande. Vi är inte vår prestation och så länge vi behåller barnasinnet och upptäckarlusten så löser det mesta sig.

Jag vägrar hamna i något prestationsträsk när det gäller målandet. Faktiskt i det mesta när jag tänker efter. Jag lever ju mitt liv för min egen skull, inte någon annans liv för någon annan. Därmed inte sagt att man ska vara 100% egoistisk men jag tror du förstår vad jag menar. Jag målar enbart för min egen skull och jag målar helt och hållet utifrån mig själv. Med andra ord skulle jag aldrig kunna göra något på beställning. Jag leker runt med färgerna, verktygen och formerna och plötsligt kan det bli något av ingenting. Igen! Lika häftigt varje gång!

Början…

…och slutet

Den här dök också upp från ett annat “ingenting”. Tycker hon är riktigt rolig!

I Peppe och Jonnas galleri finns massor av otroligt vackra skapelser och bl.a hittar man några av Peppes många, många kor. Han har nog gjort oräkneliga vid det här laget och de är sjukt fina, roliga, vackra, tokiga och häpnadsväckande. Denna är utan tvekan en av mina favoriter. Jag dog sötdöden direkt och hade det inte varit för att vår lya redan är full av tavlor hade jag slagit till direkt!

Förresten, om man tror det minsta lilla på tecken och vidskepelser så blir min framtid extra spännande efter att jag fått dessa två på en och samma eftermiddag!

Kram från Ingmarie

När man har svårt att räkna…

Om man inte kan räkna får kroppen lida.Den där utmaningen består av 25 armhävningar så gör man bara 23 får man göra om och göra rätt. Och därmed extra många.

Å andra sidan tänker jag att det blev ju bra ”extra” träning efter löpning och gym.🤪

Nu är jag i alla fall äntligen på det där stället jag älskar så innerligt. Rådmansö är en pärla och som alltid invigde jag det här så här.

10 dagar inklusive två målarhelger.. Det är inte utan att jag lipar lite av lycka.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Tillbaka i 08a land och beslut taget

Det blev en härlig halv sista dag i min hemstad. Solen fortsatte skina och även om jag inte hann med varken någon sprada eller något sim så blev jag plaskblöt ändå. Av svett. Och kanske någon liten både lycko- och sorge-tår. Lycka för att jag får och kan uppleva detta ännu en gång och sorg för att jag måste lämna det.

Men så där är ju livet. Inget varar för evigt vare sig det handlar om lycka eller sorg. Det förenklar såklart att jag vet att jag kommer åka tillbaka. Jag vet bara inte exakt när i skrivande stund.

Tågresan hem gick smidigt. Det är något särskilt det där med att åka tåg tycker jag. Man reser vare sig man sover, läser, fikar, är på toa eller glor ut genom fönstret.  Det är också väldigt mycket enklare att undvika träsmak! Under förutsättning att det rullar som det ska vill säga. Det vore en mardröm att bli inlåst i ett stillastående tåg när det är så här varmt ute! Öresundståget upp till Göteborg var som en bastu men SJ hade perfekt temperatur!

Nu är jag hemma en kort sväng innan nästa äventyr. Det sista innan det blir jobb igen. Nu har jag velat och valt klart och bestämt mig för vad. det blir. Faktum är att valet blev ganska lätt till slut. Jag trivs ju på mitt jobb, mina kollegor och mina chefer är toppen och det är skönt att vara ny. Så jag blir kvar. Det känns faktiskt rätt både i hjärtat och i magen!

Kram från Ingmarie