Hemfärd, insikt och tips

Det här att åka bort på en mini-weekend är bra härligt alltså. Särskilt när den är en fin present! (Och därmed “gratis”. T.o.m tågresan har varit “gratis”‘ för vi har åkt på poäng.😍)

Det känns som att jag hunnit med att uppleva en vansinnig massa och har varit borta jättelänge! I verkligheten är det ju bara lite mer än ett dygn och mesta tiden har jag verkligen bara slöat och liksom tillåtit mig själv att bara vara utan krav på någonting förutom att göra det jag känt för.

Kuta på nya platser är nästan alltid inspirerande och kravlöst. I alla fall när man hittar så fina löpvägar som jag gjorde i dag!

Vi softade verkligen in i det sista med lunch, soffhäng och en (försenad) tågresa innan vi var tillbaka i 08a land och tempot där. Varje gång jag är i city så slår det mig hur tacksam jag är över att bo i Bagarmossen. För även om det bara är en 20 minuters färd med tuben så är Bagis som en helt annan världsdel. Ganska häftigt egentligen!

Jag känner och tror att den här lilla resan kom precis i rätt tid och att den varit ett steg i rätt riktning efter att min kropp så bestämt sa stopp. För jag har verkligen förstått att det är precis det den gjorde. Och den gjorde det i god tid så jag inte skulle ha en chans att bita ihop längre och åsamka mig själv ännu större skada. Den är så himla smart!😍 Att yoga och meditera är ingen “garanti” för att leva ett för evigt lyckligt och harmoniskt liv eller klara av vad som helst. Vi är ju som sagt var bara människor. Men jag tror bestämt att de gör att man blir lite mer lyhörd och lite mer ödmjuk, att man accepterar enklare och kanske även återhämtar sig fortare efter de nedförsbackar livet bjuder på. Åtminstone för mig. Yoga-Jona har skrivit en mycket bra text om yogafilosofi här för den som vill lära sig mer. ❤️

Vill som avslut även slå ett slag för detta Podd-avsnitt med YogaWifeInLife och Jenny Boström. Mycket bra om att (inte) räcka till, att inte orka, om prestationskrav och om att överprestera men också om less is more och #såjävlatillräcklig. På slutet får man även en fin meditation.

Kram från Ingmarie

Firar lyxigt

När jag fyllde 50 för si så där snart 3 år sedan fick jag en jättefin present men det är först nu jag nyttjar den!😱 Varför? Tja, jag antar det helt enkelt stavas beslutsångest.🤪 Men plötsligt vet man (läs jag) att det verkligen är dax! Det är november-grått, jag har slitit med fotskada-tandvärk-käkoperation-kramperfrånhell-sjukhus-painkillers och jobbstressutanstopp. Men det är egentligen inte därför just denna helgen var så perfekt för en liten mini-resa. Just denna helgen för 17 år sedan var nämligen den helgen Anders tog sig hela långa vägen från Uppsala till Halmstad för att besöka mig för första gången. Innan dess hade vi bara träffats en ynka gång på en slags “blind-date” i 08a land. Det kunde ha blivit fiasko men ännu står han ut med mig. Den mannen har verkligen oändligt mycket tålamod! Och kärlek. 💕

Så vi har farit med tåget till Norrköping och bor på fin-hotell tack vare presenten. Den som spar den har!😄

Jag undrar dock lite över denna lilla detaljen på rummet. Jag vet inte hur det är med dig men när jag är på ett hotellrum vill jag slappa!

Däremot gick jag bananas på det tjusiga Sats-gymet här.

Jag som dyrt och heligt hade lovat mig själv att ta det easy efter att kroppen så snällt ställt upp på en fin liten löptur i morse. Men ibland har jag verkligen ingen som helst karaktär!

Mest har vi ändå bara såsat runt. Kollat in city och fikat t.ex. (Dock ingen Italiensk glass.)

Och såklart sett till att bli serverade mat och firat oss själva.

Jag kan helt klart tänka mig fler sådana här presenter och firande!❤️

Kram från Ingmarie

Avslut

Det är lika trist och sorgligt varje gång de här Skaparladan-helgerna är slut men inget varar för evigt. Inte ens målarkladdiga händer!

Men jäklar så kul det är att gå loss på en blank duk. Så där så jag liksom känner mig smått euforisk och går omkring och laddar innan. Jag börjar oftast på samma sätt. Med några små färgpluttar placerade på måfå.

Vad det sen blir har jag ingen aning om och det är det som är så häftigt! Kursen heter ju ”Måla utifrån glädje & lust” av särskilda anledningar. 😍 Det finns inga rätt eller fel, snyggt eller fult, bra eller dåligt. Ibland blir det verkligen ingenting och ibland kommer det fram en bild nästan direkt!

Varje gång lär jag mig massor av nya grejer både när det gäller målandet och om mig själv. Denna gången har jag jobbat massor med pyttesmå detaljer vilket är ovanligt för att vara jag. Kanske påverkar den brutala starten denna gångens process? För en process är det! Precis som hela livet ju är. Som alltid har jag kommit fram till vissa insikter liksom jag startat nya tankebanor om hur jag vill mitt liv ska vara. Det är både spännande och lite scary! Man vet ju vad man har men inte vad man får du vet.

Jag vet dock att jag vill kuta så länge kroppen bara är med mig. Jag provade en kort och mycket försiktig runda i dag och det var ok men inte bra. Fast också väldigt skönt att få en stund ute i den fina naturen.

Nypet i ryggmuskeln ligger på lur och jag förstår att det inte krävs särskilt mycket för att det ska hugga till igen. Och det oroar mig. Samtidigt som jag förstår så förstår jag inte. Kroppen talar, högljutt, och jag begriper allt det där mer än väl. Ändå är det så himla svårt att verklige lyssna…

Men kanske det är så man funkar? De allra flesta vill ju kunna orka, hålla i och hålla ut med det man försatt sig i. Eller hur? När man sen inte riktigt kan det så är det ju inte helt konstigt att livet svajar. Jag känner mig en smula vilsen faktiskt. När jag kom hem plockade jag fram den gamla TENS-apparaten och körde på för fullt. Hoppas den hjälper.

Det bästa är att det i alla fall inte dröjer allt för länge innan jag är tillbaka på en ny kurs och får bo i fina stugan!

Kram från Ingmarie

Nu är det äntligen dax!

Med tub, buss och hyrbil en liten bit (jag är långt ute i skogen dit i princip inga bussar går) är jag äntligen här! Som jag längtat efter denna dagen! Det är faktiskt flera månader sedan jag anmälde mig till ännu en kurs på Skaparladan. Och jag har längtat sen dess. Eller nej. Jag har längtat ända sedan förra gången. Dvs sen i april! 😱

Denna fina lilla plats i Roslagen som ger lugn bara jag tänker på den. En unik plats som jag nästan inte vill berätta om av rädsla att “alla” kommer vallfärda hit då. Samtidigt vill jag berätta för det är en plats de allra flesta skulle må så väl av att besöka. Min vanliga lilla stuga är lite “krasslig” (läs vattenläcka a la monsterstor) men jag har haft turen att få hyra en annan liten pärla! Så där fin att jag nästan svimmade lite!

Vi börjar inte kursen förrän i morgon så jag har hunnit med ännu ett skoj och utmanande pass med PT-Rafael innan jag tog mig hit. Tänk att t.ex frivändningar som ser hyfsat enkelt ut när man ser någon annan göra det är så himla svårt när man själv ska göra dem korrekt. Liksom detta! (Observera “handstegen” på golvet.😄)

Att simma är svårt vet jag ju redan och det blir inte enklare av att jag hade proffset Yvonne med mig. Trots att hon haft ett ganska långt simuppehåll så bara”försvann” hon!😱 Jodå man kan försvinna även i en bassäng när man simmar fort men jag visste åtminstone var hon befann sig. Men det är bara att nöta vidare, hålla i och hålla ut. Om inte annat så för att det är så himla härligt och kul!

Kram från Ingmarie

Hur man botar en (tillfällig) pyspunka

Ingen är väl på topp jämt. I alla fall inte jag. Min kropp är gjord av kött, blod, ben, muskler, oräkneliga hormoner, elektrolyter och olika slags laddningar, bindväv, lymfa, vatten och en massa annat. Och sånt påverkas såklart av allt runt omkring. T.ex av extrem arbetsbelastning med hög stress och avsaknad av både rast och energipåfyllning. Det är faktiskt så illa just nu att jag inte vågar dricka för jag kan inte vara säker på att jag hinner gå på toa. 😱 Nej jag varken överdriver eller ljuger. Situationen på 08a lands sjukhus är tuffare än vanligt. (Övriga landet har jag ingen koll på.)  Särskilt inom intensiv- och akutsjukvården. Den biten är ju liksom i princip omöjlig att bedriva på annat ställe än just där. Liksom det är i princip omöjligt att beskriva hur det verkligen är. Jag tror faktiskt man måste vara med och på plats för att förstå på riktigt.

Faktum är att det varit så här under ganska lång tid och det är klart det sliter. Inte bara på min kropp. Mina kollegor är också trötta och det är inte utan att vi undrar hur i all sin dar detta ska sluta. När ska politikerna fatta på riktigt? När ska alla vallöften ske? Och när ska den där förändringen komma? Jobbet är kul och jag trivs superbra men är bägaren full så är den oavsett om det är guld i den… Så vi kämpar på. Cheferna (f.ö de bästa som finns) på sitt vis och vi “på golvet” på vårt. Syftet med att jag berättar är inte att gnälla utan mer en förklaring till min pyspunka.

Tack och lov har jag flera dagars ledighet framför mig och jag gör mitt bästa för att ladda om. Kuta lugna pass i skogen är en bra grej. Och ta en extra lång powernap. Liksom att hålla ett fartfyllt Indoor Running-pass med glada deltagare. Energier smittar oavsett sort om man är mottaglig!

Packa en väska för ett garanterat lyckat litet äventyr är heller aldrig fel. Den är fullproppad med alla möjliga och omöjliga grejer men den är också absolut befriad från “finkläder”. 😍

Kram från Ingmarie

I stället för…

I dag skulle jag åkt till Finland för att köra Solvalla Swimrun i morgon. Det där loppet jag körde med Peter förra året och tokälskade!

Men du vet hur det kan bli. Man planerar, förbereder sig och laddar men så pang händer något och det blir inte alls så. Typ att man först snubblar och pajjar foten för att därefter operera käken, få ont i ryggen plus jobbar häcken av sig på sjukan. Och har det så pass besvärligt vecka ut och vecka in att träningen blir både kass och för skral för att kroppen ska mäkta med ett tufft Swimrun-race.

Så vad gör man/jag?

Jag deppar duktigt en stund och svär över orättvisorna (som ju egentligen bara är lyxproblem) och klurar sen ut hur det ska vända och bli så där bra igen. Sen börjar jag om! Och tar nya tag!

Så istället för en rolig resa med tävlingspirr har jag roat mig med annat. Som att börja träna med PT! Självklart har jag valt den bäste på bästa gymet. Jag tror stenhårt på det här och har redan fått många tips och aha-upplevelser För hur mycket jag än kört innan så finns det alltid nya grejer att lära sig! Och ffa behöver jag bli både utmanad och uppmuntrad. Något Rafael är extremt bra på. (Bland annat..)

Jag har även börjat simma lite mer strukturerat efter schema. Jättekul! Och jättejobbigt!

Hann dock inte till slutet av programmet för jag hade i ett svagt ögonblick lovat att jobba extra i kväll. Vilket ju är en slags träning det också. Åtminstone för skallen och för benen. Och det är i alla fall ingen som helst risk att somna även om timmen blir sen innan man får gå hem.

Nu tar jag helg!

Kram från Ingmarie

Tub-marodörer

Jag tycker det är bra att åka kommunalt. Man sparar ju alltid på miljön och oftast även tid och pengar. Men så finns det då de där gångerna när man ska ta sig från A till B och det är signalfel, spårfel, bråk eller som i dag några fjantar som tyckte det var ball att springa på spåret och därmed stoppa all tunnelbane-trafik. (Nu menar jag alltså inte de stackare som vill avsluta sina liv där utan de som verkligen vill förstöra för andra.) Hade lyckats få plats på ett yin yoga-pass på Sveavägen som jag skulle hinna precis lagom till efter Hot mojo-passet på Sofo men se det sket sig just pga att någon snorunge ville busa på spåret. Varför liksom?

I och för sig mest sorgligt för vad har man för liv när springa på ett tub-spår är det roligaste man kan hitta på en torsdag kväll?😳🙄

Nåja. Hot mojon var guld liksom simpasset. Egen 50-metersbana är inte vardag men plötsligt händer det!🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Heldag

Min måndag började i ottan med en cykeltur till Eriksdalsbadet för att köra ett simpass med Coach Ulf. Vi var 6 st som drillades med en massa roliga teknikövningar och jag tror minsann min hjärna blev lite överfull där ett litet tag av alla nya grejer den skulle hålla reda på.  Nyttigt och nödvändigt och förr eller senare kommer nog både hjärna och kropp att fatta allt samtidigt. Det gäller bara att hålla i. Oavsett så har jag i alla fall väldigt roligt på vägen!

Dusch, cykel hem, lite mat, byta väska och sen hojen till Coachen för vidare färd till Dalarö och bilbåten till Ornö för att heja på alla som skulle köra ÖtillÖ. (Phju vilken lång mening det blev!)

Bara båtturen var ett äventyr och så vacker att jag nästa svimmade! Kolla vattnet! Och himlen! Bättre swimrunväder än så här blir det inte och det märktes! Jag återkommer till det sen.

Jag och Ulf fick helt oplanerat även sällskap av härliga klubbisen Maggan.

Vi fick verkligen en helt fantastisk dag tillsammans som hejaklackare vid kyrkan på Ornö. Just där är det väldigt enkel löpning men man ska komma ihåg att det mesta av de där 65 km är ren och skär mekkig trail, klippor eller stig. Just där är det även timesplit nr 14 (av 18) och mindre än en mil till sista cutoffen. Det är också ungefär där “The last 15” börjar som jag och Peter körde förra året. Jag hade med mig alla preliminära tider plus nummer på alla jag skulle heja lite extra på.

Det är banne mig tufft att vara supporter! Jag har tjoat, peppat, kramats, fotat, traskat och klappat händer mer under denna dag än sammanlagt under de senaste 10 åren. Men kul har det varit och jag tror jag har gjort nytta! Hur många gånger på en dag får man liksom annars höra: Åh där är Ingmarie! Som jag längtat efter dig!

Alternativt: Åh där är ju Ingmarie! Vilken underbar överraskning!

Inte utan att jag funderar på att bli professionell hejare.🤪

Här är några av alla team:

Coach Tomas och Andreas.

Fredrik SA och Pelle

Olle och Håkan.

Elin och Ville.

Joanna och Lennart.

Johan och Per.

Sofia och Victor.

“Min” Micke och Anna! De gjorde ett kanonlopp! 12.33 och en 44:e plats! 💪🏻💪🏻💪🏻

Åsa och Patric.

Vilka hjältar alla som tog sig i mål är och var! Och gissa om jag var avis… Ingmarie-väder och inte en krusning på havet. Hur ofta händer liksom det första måndagen i september…? Och det märktes som sagt var att det var idealiska förhållande. Fredrik Axegård och Alex Flores putsade banrekordet med nästan 20 min så nu är det 7.39.25. På 65 km (obanad) löpning och 10 km sim inkl 46 gånger i och ur vattnet. Klura på den kilometertiden och försök gör om det! Ofattbart för mig hur jag än försöker förstå…

Men hur avis jag än varit, hur mycket jag än önskade jag hade varit en av de som var med och hur mycket jag än lipat så är jag ändå oerhört tacksam att jag fick vara med på ett litet hörn denna makalöst vackra dag. Mest av allt har jag ändå blivit inspirerad, peppad, glad, lycklig och hänförd. Av alla människor, stämningen, solen, energin och naturen.

Hemfärden över vattnet var lika vacker som ditfärden och det var så både jag och Ulf fick nypa oss lite för att inte tro vi drömde. Har du möjlighet så åk med någon av alla båtar som går ut i Stockholms skärgårdar. Du kommer inte att ångra dig!

Jag har en fundering på varför detta med foten hände som jag kom på när jag mediterade nu i kväll. Men jag tar det en annan dag. Nu ska jag vila. Det tar som sagt var på krafterna att vara hejaklackare.

Kram från Ingmarie

En dag i Göteborg och en dag till deadline

Göteborg var sig likt. Det är spårvagnar härs och tvärs, goa människor, lugnt tempo, mys, bibelförsäljare i samma hörnor som alltid liksom gatumusikanter och försäljning både ute och inne. Och såklart lektid med min älskade lillebror Daniel. Det finns massor av kul grejer på Kompassen så det är verkligen plättlätt att både roa sig samt bli trött och svettig!

Det där lekandet kräver dock ny energi och ett av de bästa ställena i Göteborg för påfyllnad av depåerna (enl mig) är vegohaket Andrum. Man blir garanterat alltid mätt, det är mysigt, lugn stämning, prisvärt och trevligt! Vi fick även sällskap av fina, fina Noel!

Och helt otippat även av Fredda! Det är väl rackarns att man ska behöva åka till andra sidan Sverige för att få träffa sin (tränings)kompis och “nästangranne”. 🤪 Men alla stunder med vänner räknas oavsett när, var och hur.😍

Nu är jag tillbaks i 08a land och i morgon är det deadline. Planen är att testa Swimrun med TS. Sen får vi se vad fossingen tycker och vill…

Kram från Ingmarie

Ny resa och bara två dagar kvar…

Sitter på tåget norrut och myser efter en jättehärlig dag. Hela kusten verkar vara full av vindsurfare av olika varianter!

Det är såklart jättetråkigt att lämna “hemma” men jag är supertacksam för dessa fantastiska dagar! Och jag ska inte hela vägen till 08a land ännu utan är på väg till Göteborg för ett litet stopp.

Foten gjorde ont som fasen i natt men jag är säker på att det var efter gårdagens behandlingar. Jag hade blivit varnad och tydligen är det “positivt” för det betyder att den läker. Den blir bättre och bättre hela tiden och i dag bjöd den på en hel timmes löpning innan den blev lite väl trött. Men vilken timme! Varma regnskurar i ångande skog och du vet säkert hur gott det luktar!

Innan tåget hann jag mysa lite hemma hos mamma och Ulf där även dessa sötnosar är just nu.

Plus ett ruskigt bra simpass på egen bana! Två t o m! Det är vad jag kallar simlyx!

Två dagar till deadline och jag vet inte vad jag ska tro. Men jag vet vad jag hoppas på…

Kram från Ingmarie