Det finns alltid ett slut

Sista dagen här. Försöker mentalt förbereda mig på (Stockholms) vintern men det är helt omöjligt.🥶

Jag har inte längtat hem en sekund och gör fortfarande inte men allt har ett slut. Även en ( nästan) sex veckors Playitas vistelse. En sista löptur blev det innan den långa hemfärden.

Det har varit underbara veckor och jag är oerhört tacksam över allt jag upplevt och fått här.🙏🏻 Nu är det hemresa, vardagsliv  och nya äventyr som väntar.🤩

Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

Nästan alla sorters

Ingen kan i alla fall säga att vädret, eller livet är enformigt här.🤪

Så här vacker var morgonen.

När jag sprang blåste det storm och det var riktigt feta moln.😳

På gymet var det dock same same.😀

Vid lunch kom en regnskur men inom 5 minuter stekte solen igen.☀️

På Body combat passet var det blandat av allt men mest sol. Det är säkert 30 år sen jag körde ett sånt pass och det var ju riktigt skoj! Men jag föredrar när man får slåss ”på riktigt” mot säck.😀

På kvällen när vi tog ett glas vin var det mest bara mysigt.🍷❤️

Kram från Ingmarie

Svett och frys

Det är inga problem att hålla värmen när man springer. Då är det svettigt värre. Kanske inte lika mycket i motvinden som medvinden men det är liksom ingen risk att man fryser. Inte ens när det är molnigt och särskilt inte som i dag när det blev intervaller. De där 20 x 60-30 var inte bara svettiga. De var jobbiga också! Men känslan var bra!

Inte heller fryser man på gymet. Lyckades dessutom sätta ett PB för i år på marklyft. Inte utan att jag blev en smula stolt!

Fryser gör jag dock i bassängen. Begriper inte hur simmarna klarar av att vara i flera timmar/dag. Har de inbyggda värmeslingor i skinnet? De är ju inte direkt feta så det där med underhudsfett stämmer inte. Jag hade swimrundräkt plus dubbla badmössor och ändå hackade jag tänder och asplövs-skakade jag i hela kroppen en bra stund efter jag kommit upp.

Så man kan väl kanske säga att jag är både stark och klen? Det kommer onekligen bli intressant att bada isvak igen…

Kram från Ingmarie

Södra delen

Det blev en ny lokalbuss-utflykt igen men denna gången söderut till Morro Jable.

Bara åka bussarna dit och tillbaka är ett äventyr för man vet inte riktigt när/om den kommer plus att den åker kringelikrokar till busshållplatser ute i absolut ingenstans. Kunde inte låta bli att fundera på vem som bor där och hur man lägger buss-stopp där närmsta hus verkar vara flera kilometer bort. Men det är nog bara något jag inte fattat. 🤪

Det var roligt att se att det var lite mer livat mot förra gången.. Mycket mer var öppet och det var otroligt många fler människor överallt.

Stranden var lika vacker och vattnet helt magiskt. Vi (Peter och Magnus var också med) tog en härlig promenad utmed havet men jag vågade inte simma för vågorna och strömmarna gick huller om buller. Ingen mer än jag var i!

Och såklart det blev en cappuccino på ett café! Havremjök är inget som verkar vara poppis här så man får stå ut med (söt) sojamjölk i stället. Oatly borde komma hit och jobba in sig!

Det har varit väldigt skönt med en sån här dag där man mest dräller omkring. Sprang en sväng på morgonen och mediterade vid havet. Bedövande vackert!

Egentligen har jag inget behov av att resa runt här för dels vet jag hur det ser ut och dels så räcker fina Playitas-byn mer än tillräckligt.

Kram från Ingmarie

Nya (ultra)vägar

Jag sprang västerut i dag på nya och okända vägar mot Playitas syster-hotell La Pared. Följde en handdragen ritad linje på en fotad karta och var minst sagt osäker på om jag skulle lyckas med målet att möta RuneMarathon-Mia och deras ultragäng.

Men det gjorde jag! Först kom ett gäng. Sen kom Mias gäng och kort därefter Runes.

Tänk att vi träffats två dagar på raken nu och innan dess var det oräkneliga år. Mia har jag inte heller träffat på alldeles för lång tid men hoppas det blir ändring på det nu!

Det här gänget skulle först springa hela vägen till Playitas, luncha och sen tillbaks igen. Ca 60 km. Mina 25 kändes ju minst sagt fjuttiga!🤪🤪🤪

Men det var lagom för mig. Har ingen längtan efter, eller planer på, att springa längre just nu. Vet i ärlighetens namn aldrig om jag kommer bli en “riktig” ultra. Blir ju uttråkad efter 4-5 timmar om det är same, same. Men man ska aldrig säga aldrig. Så mycket har jag lärt mig i livet!

Den här sprang vi förresten också på!

I stället för ultralångt blev det ett bra och roligt cirkelpass.

Och lek i vågorna!

Kram från Ingmarie

Podd & två hårda

Jag vet inte hur många år ultra-kungen Rune Larsson och jag har försökt få till en träff så jag kunnat vara med i hans “Löpar-podd” men i dag hände det helt oplanerat och otippat. Hundratals mil från Sverige. Hur kunde det ske?

Han bor egentligen på andra sidan ön och har en ultra-vecka med marathon-Mia men var här på Playitas för att visa några i sin grupp stället och då råkade vi mötas ”på torget”. Helt galet när man tänker efter!🤪

Det var jättekul att få vara med och som alltid så försvinner tiden när man är med Rune. Vi får se hur resultatet blir! Fortsättning följer.

Jag kom till podd-inspelningen direkt från intervallerna. Utan att passera duschen men å andra sidan hade svetten blåst bort innan den ens hade hunnit komma fram. Haha. Och Rune är ju van vid otvättade löpare… Jag hade lite spontant hakat på ett gäng som skulle köra hårt och kort. Kul och effektivt! Och sjukt jobbigt.

Mitt gympass blev också hårt. Kom i n i världens flow så det var bara att njuta!

Och sen det där härliga som avslutning och belöning.

Förresten, hoppas du haft en fin andra advent!
Här börjar julpyntet och glittret synas lite överallt!

Kram från Ingmarie

Katterna

Du som var “med mig” på min förra resa hit i april- maj kanske undrar om kissekatterna är kvar? Det är de! Playitas tar väl hand om dem och vi gäster som vill hjälper till. Man kan t ex skänka pengar till El Capitan, en organisation som räddar katter, och ge dem mat. Jag har gjort och gör båda. Kissemissarna är otroligt fina och verkligen en del av detta stället. Över lag tror jag djuren här på ön har det ganska bra med undantag av bandhundarna jag berättat om innan. Det gör ont i hjärtat när jag ser dem… Sen vet man förstås inte vad som finns bakom de stängda dörrarna. Dvs precis som i Sverige och hela världen.

Jag har annars mest tagit det ganska lugnt i dag och njutit av solen. Å andra sidan gör man ju det oavsett när man är ute. Även i bassängen även om jag (fortfarande) tycker den är för kall.

Tabata-passet var däremot lika kul och svettigt som alltid. Jag och Peter körde på vad vi hade och racade i björngång. Eller vad vi nu ska kalla det vi gjorde. Kul hade vi alla fall och det är ju faktiskt det viktigaste!

Kram från Ingmarie

 

I mål! (Och det blir inte alltid som man planerat…)

Han är i mål och ett nytt världsrekord är satt! Rait Ratasepp har gjort 60 Ironman på 60 dagar och alla utom en på sub 11 timmar. ( Den avslutade maran har legat på mellan 3.05-3.15!😱)

Helt ofattbar prestation om du frågar mig. Han ger inte ens gått stelt på kvällarna!😳

Målgången blev en fest med massor av människor som hyllade honom. Så roligt! Jag, Peter och Magnus firade även lite innan men kanske mer för att vi är här ö h t.🥳

Min egen träning fattade jag nästan inte hur den hände och blev. Hade planerat löpvila i dag men istället blev det ett hårt och förlängt Light-house pass! 🤪🤩

Nästan PB men vinden var brutal i dag och man kan ju liksom aldrig få igen det i medvinden. Trött blev jag i alla fall…

Gymade i dag igen och yogade såklart. Både på morgonen och kvällen på stranden. Lite extra utmanande i vinden.🤪

Vågorna är fortfarande en utmaning för mig men jag börjar bli mer och mer vän med dem.

Kram från Ingmarie

 

Det enkla och det sorgliga

Det som ofta slår mig när jag är ute och reser är hur oerhört lite man behöver för att vara lycklig. Hemma har man ju liksom en himla massa prylar och helt ärligt är det en väldans många saker man aldrig använder och som man (troligtvis) inte ens behöver.

Här har jag det jag packat med mig och det räcker. Mat får man såklart alltid skaffa på ett eller annat vis, och man behöver ju någon slags tak över huvudet, men annars är det oftast de “enkla” sakerna som är de mest värdefulla. För mig är det t ex att kunna gå till havet varje morgon, äta frukost ute, ha en frisk kropp som inte gör ont, kunna träna, äta mig mätt och inte ha en massa klocktider att passa. Det som också ofta slår mig är att sånt jag har lite svårt att avstå hemma, t ex havre-cappucino och alla valmöjligheter i matbutiken, tänker jag inte ens på här. Visst är det fascinerande? Har du kanske känt samma?

Det underlättar ju såklart var man är men jag skulle å andra sidan aldrig åka till ett ställe, åtminstone inte någon längre tid, utan att veta hyfsat bra att jag skulle trivas. Här är det enkelt. Sprang en av mina favvorundor under solens värme. (Dock sega ben sen i går men det var väntat!)

Simmade sen först i bassängen. Klarar inte längre hela timmen jag har till förfogande för det är helt enkelt för kallt i vattnet för mig! Men det är härligt så länge det känns bra!

Simmade lite senare även i havet. Tror banne mig att det inte är någon större temperaturskillnad mot bassängen!

F.ö är det en sorgens dag nu när de nya restriktionerna trätt i kraft. Sverige har gått in i en antidemokratisk era och det är ju helt fruktansvärt! Aldrig hade jag trott detta! Vår demokrati och mänskliga rättigheter har kraftigt begränsats och det som våra förfäder slagits och stridit för riskerar nu att helt försvinna. Det är ofattbart att detta har fått ske! Helt utan någon forskning som stödjer att det skulle hjälpa. Vad blir nästa steg? Att som i tex Australien ha särskilda läger för smittade och tvångsvaccinering? En gul stjärna på de som inte tagit sprutorna? Fängelsestraff och/eller höga böter som i ett flertal länder om du inte har ett giltigt pass? Denna artikel belyser det hela väldigt bra. Liksom denna filmen. Fler och fler verkar dock vakna upp och jag både tror och hoppas att människor kommer protestera så mycket att detta inte får och kan fortsätta.

Kram från Ingmarie

Inte alltid leende

Självklart ler och skrattar jag inte alltid när jag springer/tränar även om en hel del verkar tro det. (!) Kanske för att man (jag) hellre väljer bilder där jag faktiskt ser glad ut än bilder där jag gör grimaser. Vem blir inspirerad av det liksom? Haha!
Grejen är dock att även om jag sliter hårt på ett träningspass, som i dag på intervallerna och på den tunga styrkan på gymet, så är jag oftast väldigt glad inombords. Framförallt är jag tacksam både över att jag kan springa och att jag kan träna så jag blir så där trött så man liksom nästan inte orkar mer. Det är ingen självklarhet. För en del inte ens en rättighet.

Det var extra “kul” i dag för jag hade Peters sällskap på de tre första seten. Vilken superman alltså! Han är snart 70 bast men tränar mer än de flesta 40+ åringar! Jobbar mer också förresten. En stor förebild för mig!

Det blev gymet direkt efter. Mest tunga benövningar och jag tycker det är skitskoj!

När kvällssolen kom blev det ännu ett HIIT-pass med Stephane. Jag har börjat lära mig hans pass nu. På gott och ont…

Undrar du hur det går för Rait Ratasepp förresten? Han tuffar på som en maskin och på fredag går han i mål efter sina 60 dagar med en Ironman/dag. Alla utom en har varit sub 11 timmar! Undantaget var en extremt blåsig dag.
Jag är lika förundrad över hur han pallar! Samma, samma, samma varje dag. Det enda som väl egentligen varierar är just hur mycket det blåser och från var…

Han ler inte heller så mycket när han är i gång vilket man förstås lätt kan förstå. Precis all energi går åt till det han gör. Mellan varje IM rör han sig inte en centimeter mer än han behöver.
Jag har pratat en hel del både med honom men ffa hans team. varje kväll får han massage, han äter mellan 10-12000 kalorier/dygn och även om han sover ok så vaknar han en till två gånger/natt pga av att han är hungrig och måste upp och äta. Hans måltider handlar inte om att njuta av maten och sitta länge. Nej, det handlar enbart om att äta så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt. Jag har sett honom både efter simningen och på middagen. T o m jag ligger i lä där när det gäller antal portioner… Självklart ska vi vara med på fredag och fira när han går i mål för sista gången. Eller vem vet? Han kanske gör ett till “bara för att”. Å andra sidan vet jag att han längtar efter att få äta frukost i lugn och ro på hotellet och inte vid pool-kanten…

har du någon “extrem” grej du drömmer om att göra? Själv skulle jag vilja springa genom både Sverige, Europa och USA och vem vet vad framtiden har med sig?

Kram från Ingmarie