Nynäshamn swimrunbana

Egentligen skulle jag varit längst ut på Värmdö i dag och kört swimrun-äventyr med gamla och nya vänner men som du vet blir det inte alltid som man tänkt och planerat. Efter för många sena jobbkvällar i kombination med tidiga morgnar så fick jag helt enkelt prioritera sömnen.

Tack och lov har jag ju många (äventyrliga) vänner så istället blev det en (senare) färd tillsammans med coach Ulf och Josefin söderut till Nynäshamn och swimrunbanorna de har där. Två stycken närmare bestämt. 5 + 10 km.

Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade. Vi hade dock kommit överens om att köa 10 km banan och att vi körde vårt eget tempo för Ulf och Josefin skulle träna med lina och “trycka på” lite.

Jag tuffade på i min egen takt. Riktigt skönt även om sällskap också är trevligt förstås.  Fina stigar med bra markeringar och de första simningarna var enkla att följa och vattnet nästan ljummet trots att det var havet.

Vid fjärde simningen simmade jag fel, jo man kan det för solblekta gula skyltar är inte helt enkla att se. Särskilt inte när de sitter bakom en klippa. Det var inte första gången det blev fel. Varken i havet eller på land. Men jag kom, som du förstår, i mål till slut med några kilometer extra på klockan. (Sånt gillar jag!) Banan var oerhört fin, även där jag var fel, och oerhört varierande! Jag har klättrat på klippor, röjt bland snår, åkt kana ner4för branter, klättrat över stockar, öst på när det var snubbelfria stigar eller grusvägar. Och jag har simmat i vågor! Så roligt! Samt fastnat i näckros-stim och sjögräs. Mindre roligt just då men kul efteråt.

Jag träffade inte på mina kompisar under de timmar vi var ute och fastän jag hade börjat lite innan dem så var de före mig i mål. Förklara det den som kan…

Banan startar och slutar precis jämte Lövhagens cafe. Ett supermysigt litet ställe där vi avnjöt vår (sena) lunch i den stora trädgården.

Vi kände alla tre att det varit ett helt fantastiskt litet äventyr och att vi var så glada! Du vet så där så man nästan känner sig lite hög! Inte blev det sämre av att jag hann med en timmes vattenlöpning på E-badet också. Sista dagen de har öppet ute för denna säsongen OM de inte inser hur bra det är att det är öppet. Som den obotliga optimist jag är hoppas jag de tar sitt förnuft till fånga och håller öppet längre.

Och jodå, jag kom ihåg utmaningen också men det var bra nära jag glömde. Skyller på lyckoruset.

Kram från Ingmarie

När det inte går att förklara

Vissa upplevelser och träningspass går inte att förklara hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Dagens löppass i Riddersholms naturreservat är ett sånt. Jag och Anders var här den där augustidagen för 3 år sedan då jag även hittade bageriet och Skaparladan. Vi var lika euforiska då som jag var i dag. Det är ett magiskt ställe. Så vackert och varierande att man fullkomligt tappar andan. Jag tror banne mig det går att springa där flera dygn i sträck utan att korsa samma väg eller stig två gånger.

När de här tjurarna låg/stod på stigen vände jag dock…

Hade det stått “Till salu” här hade jag slagit till direkt. Utan att fråga varken om priset eller om banken tyckte det var en bra ide. Vilken pärla!

Riddersholms gård. Hade inte tackat nej till den här kåken heller…

Finns även ett fint vandrarhem man kan bo på!

Dagens armhävningsutmanings-plats.

Och sprada såklart!

Samma sak med dagens simpass. Varmare i plurret än på land och vattnet var silkesmjukt!

Det är betydligt svalare att simma nu än för bara någon vecka sedan. Vare sig jag gillar det eller ej så är hösten på väg med stormsteg så det gäller att verkligen njuta av de här sista mössfria dagarna!

Kram från Ingmarie

 

 

Avchillad

Det bra med att låta kroppen chilla några dagar är att den sen blir snudd på överfull av energi. Vad just chilla betyder är såklart både relativt och högst individuellt men för mig räcker det oftast med 2-3 dagar med bara lugna pass för att det ska bli lite action i kroppen igen. Det är lätt att vara ivrig när allt känns bra men med högre ålder krävs det (förstås) fler dagar mot när jag var yngre så det gäller att tänka sig för.

I dag har jag i alla fall kört på! Först ett riktigt bra intervallpass. Kanske ett av de snabbaste i år? 10 x 120-60 + 10 x 60-30 + 10 x 30-30. All vila var gå/jogg. Plus upp- och nedjogg och armhävnings-utmaningen.

Man kan väl säga som så att det var skönt både att få sträcka ut sig på gräset och att få sätta tänderna i lunchen efter det där.

Sen drog jag in till “stan”. Dvs Norrtälje. Nu när jag varit här en hel del så hittar jag ganska bra och har liksom byggt upp en bas med bra ställen.

Friskis är ett sånt. Trevligt, stort, bra grejer, fräscht, lättillgängligt och bra pris när man bara gör ströbesök. En timme gnetade jag på. Den här bollen är f.ö i princip den enda bollen jag tycker är kul att leka med.

Svårare än det ser ut…

Sen drog jag hit. Till Uddeboö badplats.

Vägen dit är en liten slingerväg som det är absolut omöjligt att begripa hur man får köra 70 på! Det finns inte heller någon egentlig parkering mer än en smal remsa utmed vägkanten. Men just i dag var det gott om plats överallt! Det var typ jag och kanske någon fågel där. Svårslaget!

Nu ska jag hålla mig lugn ända tills i morgon.

Kram från Ingmarie

Ett slut och en början

Det kändes enormt lyxigt att få stanna kvar i dag och veta att man har en hel vecka kvar på denna fina plats när alla de andra på kursen var tvungna lämna idyllen. Nu har jag fyra dagar utan kurs och utan några större planer än att upptäcka, träna, sova, äta och besöka några kära vänner.

Hurra!

Jag började upptäcka lite redan i dag. Inte på morgonturen för jag hade en tid att passa och då vågar jag inte chansa och helt virra bort mig. Men säkra rundor är också fina! Särskilt när de innehåller en sprada!

För att göra den där armhävnings-utmaningen lite skojigare gjorde jag den i vattnet. Jo jag vet. Jag är lättroad!

Simpasset var också på det vanliga stället i Djupsjön. Ingen lång historia men allt räknas, eller hur?

Upptäckten jag gjorde var bl.a gulliga Åkerö-badet.

Där finns nog en av de sötaste badhytterna jag någonsin sett!

Denna helgens Skaparlade-kurs är som sagt var slut och jag har verkligen lärt mig en massa nytt och verkligen både improviserat och utmanat mig själv. Så himla skoj! Några grejer är klara men många ska jag jobba vidare med nästa helg. Vi avslutade helgen med att mumsa i oss av Rådmansö bageriets enorma kardemumma bullar. De är nog de största du kan hitta i världen! Det är alltså ett mycket hett tips att inte missa bageriet när/om du kommer hit.

Peppe knöt ihop allt så fint med bl.a en text och ett stycke från ett radioprogram om det här med att känna prestationsångest. Väldigt bra och väldigt både tänkvärt och påminnande. Vi är inte vår prestation och så länge vi behåller barnasinnet och upptäckarlusten så löser det mesta sig.

Jag vägrar hamna i något prestationsträsk när det gäller målandet. Faktiskt i det mesta när jag tänker efter. Jag lever ju mitt liv för min egen skull, inte någon annans liv för någon annan. Därmed inte sagt att man ska vara 100% egoistisk men jag tror du förstår vad jag menar. Jag målar enbart för min egen skull och jag målar helt och hållet utifrån mig själv. Med andra ord skulle jag aldrig kunna göra något på beställning. Jag leker runt med färgerna, verktygen och formerna och plötsligt kan det bli något av ingenting. Igen! Lika häftigt varje gång!

Början…

…och slutet

Den här dök också upp från ett annat “ingenting”. Tycker hon är riktigt rolig!

I Peppe och Jonnas galleri finns massor av otroligt vackra skapelser och bl.a hittar man några av Peppes många, många kor. Han har nog gjort oräkneliga vid det här laget och de är sjukt fina, roliga, vackra, tokiga och häpnadsväckande. Denna är utan tvekan en av mina favoriter. Jag dog sötdöden direkt och hade det inte varit för att vår lya redan är full av tavlor hade jag slagit till direkt!

Förresten, om man tror det minsta lilla på tecken och vidskepelser så blir min framtid extra spännande efter att jag fått dessa två på en och samma eftermiddag!

Kram från Ingmarie

När man har svårt att räkna…

Om man inte kan räkna får kroppen lida.Den där utmaningen består av 25 armhävningar så gör man bara 23 får man göra om och göra rätt. Och därmed extra många.

Å andra sidan tänker jag att det blev ju bra ”extra” träning efter löpning och gym.🤪

Nu är jag i alla fall äntligen på det där stället jag älskar så innerligt. Rådmansö är en pärla och som alltid invigde jag det här så här.

10 dagar inklusive två målarhelger.. Det är inte utan att jag lipar lite av lycka.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Tillbaka i 08a land och beslut taget

Det blev en härlig halv sista dag i min hemstad. Solen fortsatte skina och även om jag inte hann med varken någon sprada eller något sim så blev jag plaskblöt ändå. Av svett. Och kanske någon liten både lycko- och sorge-tår. Lycka för att jag får och kan uppleva detta ännu en gång och sorg för att jag måste lämna det.

Men så där är ju livet. Inget varar för evigt vare sig det handlar om lycka eller sorg. Det förenklar såklart att jag vet att jag kommer åka tillbaka. Jag vet bara inte exakt när i skrivande stund.

Tågresan hem gick smidigt. Det är något särskilt det där med att åka tåg tycker jag. Man reser vare sig man sover, läser, fikar, är på toa eller glor ut genom fönstret.  Det är också väldigt mycket enklare att undvika träsmak! Under förutsättning att det rullar som det ska vill säga. Det vore en mardröm att bli inlåst i ett stillastående tåg när det är så här varmt ute! Öresundståget upp till Göteborg var som en bastu men SJ hade perfekt temperatur!

Nu är jag hemma en kort sväng innan nästa äventyr. Det sista innan det blir jobb igen. Nu har jag velat och valt klart och bestämt mig för vad. det blir. Faktum är att valet blev ganska lätt till slut. Jag trivs ju på mitt jobb, mina kollegor och mina chefer är toppen och det är skönt att vara ny. Så jag blir kvar. Det känns faktiskt rätt både i hjärtat och i magen!

Kram från Ingmarie

Ingmarie-väder

Som den sol- och värmeälskare jag är så är jag förstås extra tacksam över att ha varit ledig och i Halmstad just precis nu när termometern nästan glöder. Ja det är varmt och ja det är svettigt men jag älskar det! På riktigt! T o m gymet var svettigt trots AC. Eller så var den överarbetad. Vem vet. Svettigt var det i alla fall.Och jättekul!

Jag hade förresten fintröjan på mig.

Den åkte dock av när jag sprang. Kutade mestadels utmed havet söderut men det fanns inte en tillstymmelse till fläkt ens där. Havet var absolut stilla och så där vackert som nog bara stilla hav kan vara.

Östra stranden är väldigt gullig med alla stugor och fina sanddynor.

För att inte tala om hur ljuvligt det är att sprada där!

Det blev många bad med mamma och Ulf! Så många att vi tappade räkningen. Precis som det ska vara på sommaren!

Lite ångrade jag mig att simkläderna inte var med men det var för att jag visste det skulle bli sim på kvällen och det kändes liksom onödigt att vara trött redan innan när jag nu fick chansen till sällskap. Vi var ett stort gäng från alla håll och kanter som samlades vid Torvsjön. Lika vackert som alltid men jag kan ändå aldrig se mig mätt på det.

Man kan välja precis hur kort/långt man vill simma. Alla kan vara med! Några simmade lite fram och tillbaka vid kanten, några bort till första bryggan och några (bl.a jag) till andra änden via första bryggan. (Ca 2.3-2.5 km)

Att det var helt magiskt behöver jag kanske inte varken berätta eller förklara?

Vi satt kvar länge och fikade, pratade och njöt. Det är stunder som dessa som jag kommer minnas när vinden viner och det grå omsluter världen.

Kram från Ingmarie

Nykär

Det är inte utan att jag känner mig nykär i livet! Igen! Det är lika härligt varje gång det sker och jag hoppas jag får uppleva det många gånger till!

En anledning är förstås att det är Ingmarie-väder nu. Och att jag samtidigt är ledig. En oslagbar kombination. Lägg till att jag är i Halmstad och äntligen kan vara vid havet så mycket jag vill, att kroppen är stark och glad, att jag får hänga med mamma, Ulf och Morgan varje dag och att jag har en massa skoj att se fram emot. (Fast det där valet hänger fortfarande över mig och i morgon måste jag ta ett beslut…)

Det har blivit ännu en slappedag vid havet och mysiga Tjuvahålan. Om du är i Halmstad får du verkligen inte missa denna lilla pärla!

Jag passade på att springa dit och samtidigt köra intervaller. Blev helt perfekt. Uppvärming, 8 x 5 minuter och sen nedjogg. Svettigt var det förstås. Så där så det sved i ögonen och jag nästan började frysa. Vid den 7:e intervallen var mitt lilla vatten jag haft med mig slut men det gick bra ändå. Gäller bara att inte stressa upp sig och jag visste att vid handikapp-badet så kunde jag fylla på hur mycket jag ville.

Det kändes riktigt bra faktiskt! Så där så jag önskar jag hade ett lopp inom en väldigt snar framtid. (Men det dröjer tyvärr någon månad…)

Avslutade med lite sim i havet men längsta simmet blev, precis som i går, i fina Torvsjön. Varför liksom ändra på ett vinnande koncept?

Foto: Margot W

Simmade över till andra sidan i dag också plus en liten tur in i en vik så det blev några kilometer in på simkontot. Helt magiskt!

Foto: Margot W

Foto: Margot W

Det blev även lite övningssim med Mogge-vovven. Det funkade riktigt bra när vi simmade jämte varandra!

Fast helt klart tycker han det är roligare när han får hämta pinnar!

Att sen få avsluta denna dagen med picknick vid finsjön, tja du fattar va? Inte konstigt jag är nykär!

Kram från Ingmarie

Sim-kärlek

När jag bestämde mig för att lära mig simma “på riktigt” var det framförallt för att jag tyckte det såg så himla häftigt och coolt ut när människor crawlade i havet och i sjöar. Att jag själv skulle bli en “sån” en dag kändes ofattbart men det mesta är tydligen möjligt för nu är jag ju en av “dem”. 🥳🤩😄

Jag minns fortfarande första gången jag simmade solo till andra sidan Källtorpssjön i Hellas för två år sedan. Det var stort för mig. Typ större än att vinna Nobelpriset! 🤩

Nu simmar jag solo utan att fundera särskilt länge. Ibland inte alls. I havet såväl som i sjöar. I havet är jag mer försiktig såklart. Båtar och strömmar ska man ha respekt för! För att inte tala om de galna vattenskotrarna! Att de ens är lagliga är för mig en gåta. I alla fall när det gäller för personligt bruk. De sjöar jag simmar i är helt båt-befriade. Det som kan finnas är SUP:are, kajakare och paddlare men de brukar gå fint att samsas med.😄

Tjuvahålan var precis lika ljuvlig i dag som i går.. Kanske t o m ljuvligare.

Fikastund med mamma, Ulf och Anders. Väldigt svårslagen utsikt får jag lov att säga.

Daniel och Noel har åkt hem till sitt och Anders till 08a land så nu är jag här “ensam”. Fast ändå inte. Jag har hängt med mamma, Ulf och Morgan hela eftermiddagen och halva kvällen. Efter beachen åkte vi till fina Ön och Torvsjön. Alltså det är så vackert där att man dör vackerhetsdöden varje gång. Och såklart jag inte kunde låta bli att simma! Det vore en synd att låta bli!😍

Foto: Margot W

Foto: Margot W

Tvärsöver och tillbaka blev det (ca 2 km) och lite extra med Morgan-vovven. Han hade dock lite svårt att begripa att safer-swimmern inte var något grej han skulle apportera.🤪

Foto: Margot W

Foto: Margot W

Foto: Margot W

Det bästa är kanske ändå att i morgon kan jag göra om alltihop! Fast med lite förändringar.

Kram från Ingmarie

Långpass, vattenfall och vernissage

Danska fall ligger några kilometer utanför Simlångsdalen i en sagolikt vacker skog. Där finns även fina vandrings- och löpslingor och Hallandsleden går förbi där.

Jag passade på att göra ett a till b långpass. Älskar det! Känns som ett litet äventyrs-projekt varje gång.😀

Jag tog ”omvägen” utmed Nissan och via Sperlingsholm bara för att det är så otroligt vackert.




Sen vidare på landsvägen till den gamla järnvägen som numera är en fantastisk cykel- (och löp) väg. Många och långa rakor och (lite tyvärr) enbart asfalt. Men fortfarande så vansinnigt vackert!



Väl framme väntade mamma, Ulf, Anders och fyrbenta Morgan. Tillsammans vandrade vi till de fina fallen för lite picknick och sprada. Det sistnämnda var vi dock bara två om. Morgan säger aldrig nej till ett dopp!

 

Jag har även haft ännu ett vernissage. Jag vet inte hur många som kom men många var det och det var spå himla skoj! Tack alla som tog sig tid!

 

Dagen avslutades på altanen tillsammans med Daniel och Noel som också kommit hit. Mysigt värre!

Kram från Ingmarie