Sista?

Om inget oförutsägbart händer så kommer mina nästa löp-sim-gym-yoga-meditations-pass ske på helt andra breddgrader. Men eftersom jag inte helt litar på de som bestämmer just nu så är jag beredd på att det kan bli något helt annat.

Oavsett så jobbade jag sista passet på flera veckor i går. Helt ärligt kändes det väldigt skönt. Vi har vansinnigt mycket att göra och det är väldigt både tufft och tungt. Och det beror ej på covid utan helt enkelt på att det är många som är svårt (konstigt) sjuka…

I går sprang jag själv men i dag fick jag sällskap av den andra Halmstad-bönan i den här stan. Det finns såklart andra från delen av landet här också men det är Åsa jag hänger med när vi äntligen får ihop det. Förlängde vår runda så jag fick ihop några timmar. Jättehärligt!

Lite oplanerat har jag även sålt tre tavlor bara så där på årets sista oktoberdag. Roligt såklart och jag känner en stor tacksamhet för har fortfarande svårt att fatta att folk vill köpa!

Firade med.. ja du vet säkert vad.

Bilden är suddig helt enkelt för jag var i så länge att jag började shivra och hacka tänder. 🙂

Kram från Ingmarie

 

På låtsas

När jag var liten hade jag massor av låtsas-kompisar. En del pratade jag utrikiska med. ( Ingen mer jag begrep dock vad som sas.🤪) De var oftast namnlösa och jag minns inte att de hade något egentligt utseende. De var liksom bara där. Som någon slags väsen.

Grejen är att jag har låtsaskompisar nu med men med viss skillnad. De jag nu låtsas jag har finns  på riktigt och jag pratar språk som de förstår. Det jag låtsas är att mina verkliga kompisar är med mig fastän de inte är det. Så det är väl egentligen inte låtsaskompisar utan mer kompisar som jag låtsas är med mig.🤩

Vem det är beror på situationen. Det är alltid människor jag gillar och ser upp till som är med mig i fantasin. I dag var t ex både Åsa och coach Ulf med på mitt simpass fastän de inte ens var i närheten. Jag jagade Åsas fötter och hörde Ulfs tips och pepp. Himla bra grej egentligen! Att bli låtsas-coachad! 😀 Fast i verkligheten är det såklart varken lika bra eller roligt som det riktiga.

Passet var hur som helst både skoj och tufft och jag fick ny energi för att klara av en tuff jobb-kväll.

Inte mycket kvar av lappen och det är antagligen bara jag som begriper vad det betyder…

Kram från Ingmarie

Favoritdagen igen

Jag har ju skrivit om den innan. Min favvo-dag.. Torsdagar!

Först löpning i skogen. Förvisso i regn men det var ljummet och uppfriskande!

Sen PT-timme med den bästa. Han är hård, tuff och krävande men jag betalar ju inte heller för att få ett mes-pass. Om jag vill ha det så klarar jag det helt själv. Haha!

Som avslutning coachar jag Indoor running. Full klass och många på väntelistan. Galet skoj såklart! De som är med verkar inte heller vilja ha mespass utan kör på som bara den. Jag också. Så där så jag nästan inte kan prata men jag tror jag lärt mig någon slags “fejk-teknik” där jag faktiskt kan prata trots att jag är ganska trött.

Det här var dock den sista torsdagen på ett bra tag för om inget oväntat händer är jag på andra breddgrader nästa torsdag.

Kram från Ingmarie

Långdagar

Jag vet inte hur det är med dig men jag upplever jobbdagarna som mycket längre när det är mörkt både när jag börjar och slutar. Eller nu ljög jag för helt mörkt är det inte när jag slutar. Ännu…

Löpturen dit sker i mörker och det är nu jag upptäckt hur galet dåligt det är med gatlampor på vissa ställen. Jag är inte mörkrädd men även om jag äter väldigt mycket morötter så är det skitsvårt att se var man sätter fötterna när det är bäcksvart och belysningen är både klen och gles.

Den här blev lite rolig!

Precis innan tokbacken upp till sjukan har det i alla fall hunnit ljusna!

Min belöning efter dessa långdagar är kvällsbadet i “min” sjö. I går var det helt magiskt fint! Och fåglarna håller mig fortfarande sällskap.

I dag var också magiskt men på ett annat vis.

Hur belönar du dig bäst efter långa arbetsdagar?

Kram från Ingmarie

 

Måndags-konstaterande

Måndagens simpass med TS innebar en hel del roliga och utmanande övningar. Som att simma och blunda, göra kullerbyttor och andas så få andetag som möjligt med och utan leksaker på 25, 50 och 100 m. Riktigt kul och ffa nyttigt! Jag kan konstatera (än en gång) att jag simmar riktigt rakt, kan andas sällan men föredrar 3- eller 5-takt och att jag får rejäla kallsupar när jag ska göra volter.

På så vis är det enklare att kallsimma. Där handlar det mer om att bara fokusera på att andas lugnt. Och kolla på fåglarna.

Varmast i dag har helt klart gympasset varit. Den där höftlyft-maskinen kräver t.ex en hel del svett!

Kram från Ingmarie

Olika variationer

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågorna;
– hur långt springer du varje gång?
– är det inte tråkigt och enformigt?

– vad tänker du på när du springer?

Jag kan förstå att man undrar men det är ändå obegripliga frågor. För mig är löpning så otroligt varierande och inget pass är det andra likt. I går blev det distans och i dag intervaller. Olika fart, olika längd och olika platser. Ibland tänker jag på allt och inget, ibland löser jag problem och ibland tänker jag inte alls.

Egentligen är få saker särskilt enformiga i mitt liv. Det är ju ett val man gör tänker jag. I går jobbade jag och det är väl typ allt utom just enformigt. I dag har jag varit ledig och vi har bl.a varit på en liten utflykt norrut för att vidga våra vyer. Sverige är vackert och det finns många ställen jag kan tänka mig att bo på. Men också en del där jag skulle få snudd på panik om jag skulle bo.

F.ö kan jag berätta att det nu verkligen kan kallas kallsim.

Undrar förresten om Puzzel fattar hur söt och rolig hon är? (Förutom när hon väcker oss på nätterna vill säga…)

Kram från Ingmarie

 

Nästan som en startlista

Mitt jobb är lite som startlistan inför ett lopp. Det kan se bra ut på pappret med klara resultat men sen blir det helt annat i verkligheten. För saker händer och det är levande människor som springer. Inte några maskiner eller robotar.

Samma sak på mitt jobb. Det är människor det handlar om. Inga standardiserade program som tar si och så lång tid. Patienterna kan ha svår smärta, blöda, få blodtrycksfall eller för högt blodtryck, hjärtflimmer/fladder, må illa, få snedtändning, bli förvirrade, ha svårt att vakna, andnöd, slangar och infarter sluta fungera, kan inte kissa, få elektrolytrubbningar osv osv. Vår planering kan verka superbra på pappret (eller snarare i datorn) men sen är det alltid saker som händer och inget blir som man tänkt sig. Det är på något vis ”charmen” med denna typ av jobb, att aldrig riktigt veta, och man måste gilla att vara i ett halvständigt kaos. I dag var inget undantag… Men förr eller senare är jobb-passet slut och man får lämna över till nästa gäng.

Simningen är enklare på det viset. Man gör det som står på pappret och det enda som kan variera är väl egentligen känslan..

I dag var det ett tufft program men jag hade Åsa som sällskap och det var längesedan ett simpass kändes så kort! Tycker bara vi började sen var vi klara. Visst är det fascinerande!

Kram från Ingmarie