Ready for take off!

Köpenhamn är verkligen en guldklimp för både löpare och badare, dvs spradare, även om det väl egentligen är en smula för platt. Ännu bättre blir det när man som jag fick sällskap av en kär vän som Ulrika. Vi ses bara några gånger/ år men det känns som det var senast i förra veckan när det väl händer.

En timmes njutlöpning med sprada-stopp. Måste vara den bästa “laddningen” man kan göra innan en långresa och särskilt på Alla hjärtans dag! Mitt hjärta är sprängfyllt av lycka!

Fler ställen, ex Åhus, borde ha ett sånt här bad!

Nu sitter jag i loungen och chillar. Det är bara att konstatera att åka business är en barnlek i jämförelse med allt annat resande!

Riktigt bra vego-mat i SAS-loungen!

Kram från Ingmarie

God Jul!

Hoppas du haft och har en fin julafton.

Min blev som så många andra “firad” på jobbet… Men för första gången ever fick jag mat som jag ville ha! En vegansk landgång. WOW liksom!

Kvällen blev också förvånansvärt lugn. Jag kunde äta i lugn och ro, kolla några minuter på Kalle och dricka kaffe. Det enda jobbiga på hela kvällen var att jag fick springa (nåja) på larm med “den röda ryggan”. (Dvs akut-ryggsäcken.) Den väger några kilo om jag säger så… Det var dock inget allvarligt så allt slutade väl.

Vi började redan kl 12.30 i dag men jag hann med en lugn morgon, en lugn löptur och en härlig sprada!

Och lite mys på kvällen med julklappar och spel.

Hur har du haft det?

Kram från Ingmarie

Tomtelöp och annat skoj

Jag har läst om Tomtelöpet på Annas blogg typ 100 gånger (nästan i alla fall) men pga avstånd, jobb och logistik har jag aldrig lyckats vara med på detta som verkat vara årets happening.

Tills nu!

Jag ska ärligt erkänna att jag var lite orolig för att jag inte skulle hänga med. Med åren har jag nämligen lärt mig att det där med “lugn fart”. På något inlägg stod det att vi skulle springa 18-20 km inkl. stopp för dans, dricka och foto på 2 timmar. På något annat stod det att det skulle ta 3,5. Nu vet jag att det var någonstans mittemellan och att jag inte alls behövde vara nervös.

Anna kom och mötte upp mig så vi kutade de ca 4 km till starten tillsammans. Den snabb-inhandlade ej testade tomtedräkten visade sig vara en glidig och allt för stor historia men med en hårsnodd och lite smarta knutar löste det sig riktigt bra!

Jag har sprungit med tomteluva oräkneliga gångetr men då under själva julen och med max en till. Nu var vi några fler…

Kanske är det just tomtar som ger mig energi? Det verkade ju så i fredags. Inte en enda gång kändes det jobbigt eller segt. Att springa tillsammans så här är verkligen både superskoj och supersocialt. Dessutom var just detta event ett perfekt sätt att göra sightseeing i Malmö på! Vi började med löpning längs hela fina Ribban och jag tänkte i mitt stilla sinne att stackars den som hade tänkt köra fart i motsats riktning mot oss. Sen var det in på Centralen, genom stan, dans runt x antal granar, sång (eller vad man nu ska kalla det), genom flera köpcentra och upp och ner för Malmös (enda?) backar.

Ungefär halvvägs var vi vid Stadion där det bjöds på godsaker.

Man kunde hoppa på och av längs vägen precis hur man kände men jag tror det flesta sprang hela varvet. Svårt att veta hur långt det egentligen blev för Gps:en funkar ju en smula dåligt i köpcentra och under mark men jag tippar på 23 km. Det kändes dock som max 13. Så galet skoj och jag längtar redan till nästa år!

När man är i Malmö måste man ju även testa någon av deras badbryggor. Här har man fattat grejen! Jag var inte ensam om att vilja i. Dessutom jättebra vindskydd så kläderna inte blåser i väg och en säker stege. Fler ställen borde ta efter dem!

Malmöbesöket avslutades med guda-god mat hemma hos Anna, Fredrik, Bertil och Ove. Svårslaget!

Kram från Ingmarie

The never ending story

Måste vara bland det svåraste som finns att hålla tågtider. Ungefär lika svårt som det verkar vara för hantverkare….

Jag vågar påstå att minst 90% av mina tågresor är försenade. Det är mycket! I dag var inget undantag…

Skånetrafiken är åtminstone hyfsade på att ersätta men SJ är ett hån. Spelar ingen roll om du är ett dygn eller mer försenat, du kan aldrig få tillbaka mer än 50% av biljettpriset. Är så sjukt trött på att inte kunna lita på att komma fram i tid, eller ens över huvudtaget, trots hutlösa priser att jag kommer överväga flyg hädanefter. Eller bil.
Jag tycker det är helt ofattbart att det får vara så här! De snackar om att investera miljarder i höghastighetståg men vore det inte bättre om de fixade det som behöver fixas för att det ska funka?😳

Det var tur jag hade en fin sprada-runda i kroppen och ❤️. Annars hade jag kanske börjat lipa över dessa flera timmar senare hemkomst. Sprang en riktig nostalgi-runda i mina gamla fina hoods och ja, jag saknar det. Samtidigt vill jag inte tillbaka för jag vet ju hur det är när vintern kommer och när varenda plätt runt sjöarna är fulla av skräniga människor som inte har vett att plocka upp sitt skräp. Men just nu, i “mellantiden”, är detta ett paradis.

Kram från Ingmarie

Kärt återseende

När jag bodde i Bagis försökte jag och Kari ses åtminstone en till två gånger /månad för att springa tillsammans. 90% av gångerna har Sälka varit med och även om hon inte kan säga “ja” eller “nej” som vi människor så vet vi att hennes svar om hon vill med alltid är ja.

Att äntligen få ses igen, springa några timmar och verkligen hinna prata är och var så uppskattat och välbehövligt. Dessutom hade vi lyckats pricka in en dag med sol. Snudd på ofattbart och jag är fortfarande lite chockad. Turen gick bland annat genom Nackareservatet och runt Flaten. Omöjligt att inte älska denna plats och ja, jag saknar det väldigt mycket emellanåt. Sprang förbi vårt gamla hem på vägen till Kari och även om jag inte vill bo precis där igen så kändes det lite i hjärtat och ska jag någonsin tillbaka hit så är det Bagis som gäller.

När vi kommit runt hela Flatensjön och liksom var klara på den delen fanns det bara en sak att passa på att göra.

Sprada såklart!

Alla bryggor har blivit restaurerade och snatrt kommer den nya bastun vid själva Flaten-badet att gå igång. Roligt att det fixas så mycket! Tippar på att det var max 7 grader så det var extra härligt och uppfriskande! Sälka hade badat typ 37 gånger redan så hon var tillfälligt nöjd och vaktade istället oss.

 

Lite stelt var det att springa vidare men vi hade ingen brådska. Förutom att vi skulle tillbaka till Karis snälle man som fixat grymt god (vego)lunch till oss! Vilken lyx alltså.
Nu dröjer det ett tag till nästa gång men denna dagen kommer jag ha med mig länge. Tack kära vänner för i dag!

Som en extra fin avslutning på dagen var jag på ett 90 minuter Yin yoga-pass. Väldigt skönt. För mig är det också inspiration och utveckling till mina egna klasser. För mig är det viktigt både för att jag ska fortsätta tycka det är skoj och för att deltagarna inte ska tröttna.

I morgon blir det minst lika bra men på ett helt annat vis. Längtar redan!

Kram från Ingmarie

(Nästan) en favorit i repris

Minns du när jag berättade om min tur på Blekingeleden till Långasjönäs  och att vi då även hittade det där fantastiska matstället.
Well, i dag blev det nästan samma men ändå helt annorlunda.

I stället för att jag sprang A till B så parkerade vi vid Nyatorpet i Långasjönäs naturreservat. Smidigt och enkelt! Finns det inte plats där så finns det flera andra ställen att välja mellan. Sen tar man bara backen ner mot sjön för att hitta en stor fin superbra info-skylt. Enda knepiga med den är att välja vilket spår man ska börja med och vilka om man inte har tid att springa alla. Jag valde 8 + 5 + en extra sväng men det visste jag inte då.

Lederna är extremt välmarkerade och man får endast vistas där till fots vilket är ganska skönt för då vet man att ingen cyklist dyker upp i maxfart i en krök. Dessutom håller spåren bättre när två-hjulingar och hästar inte far fram där. Just nu är det blött, geggigt och fullt med löv så det är svårt att se var man sätter ner fötterna men det spelade ingen roll. Detta måste vara varje löpare/vandrar/naturälskares paradis! Det var nära på att jag började lipa för det var så himla fint och härligt!

Extrakroken blev för jag ville kolla in bastun och där hittade jag ännu en runda som jag liksom var “tvungen” att testa. 95  springminuter (och x antal fotominuter) senare möttes vi vid bilen för nästa upplevelse. Anders var minst lika lyrisk och då ska man veta att han är inte den som hetsar upp sig och sprider superlativ i onödan.

Några hundra meter från parkeringen precis vid en av sjöarna har Friluftsfrämjandet den där bastun. Vem som helst får nyttja den för ynka 30 kronor. Hos killarna var det snudd på fullt men jag hade damernas helt för mig själv! Så himla lyxigt! Den var förvisso inte på men det gick fortare än jag trodde att få den varm. Eller så kändes den bara varm för det första jag gjorde var såklart att ta mig ner till sjön och var i så länge att t o m nästippen domnade. . Även här var jag helt solo på egen brygga. Alltså jag dog verkligen lyckodöden!

Tre gånger var jag i. Bara för att jag hade chansen för vem vet när jag får uppleva detta igen? Anders tog sig minsann i från “killbryggan” en gång han också!

Bastu-huset

Men dagen och kalaset var inte slut där. Till saken hör att denna helgen firar vi 22 år tillsammans och då ska man ju ha lite extra guldkant, eller hur? Fram tills dess hade det ju varit perfekt och bättre blev det.

Vi har varit på Afternoon Tea innan men ingen av dem slår Afternoon Tea på Mormors bakeri! Detta ställe alltså! Så himla mysigt, trevligt, gulligt, avslappnat och verkligen så udda att man bara måste älska det!

Precis som förra gången så kunde vi nästan inte prata för att det var så gott. Jag valde den veganska varianten och Anders den vegetariska. Två rejäla mackor med smarrigt pålägg, en stor chiapudding med jordgubbssylt, två bakelser,  kakor/scones, grädde och såklart te. Allt vackert serverat av den väldigt, väldigt trevliga personalen. Sen var vi så mätta att vi nästan inte kunde resa oss.

Jag vet inte vad du tycker men jag/vi tycker detta var en perfekt första söndag i november och en lika perfekt 22-årsdag!

Kram från Ingmarie

Upp på toppen och ner på botten igen

Från “vår” strand ser man en borg högt upp på ett berg långt bort. Eller snare ett slags torn och ruin. “Ruines d´en Colomer”. Det är samma väg som jag sprang i söndags men man får göra en avstickare och ta sig ännu högre upp för att komma dit.

Eftersom jag älskar långa backar har tanken på att ta mig dit upp inte försvunnit och i dag gjorde jag önskan till verklighet.

Början är platt utmed havet och biten upp till den första utsikten visste jag var utmanande men mest härlig, rolig och med bedårande utsikt.

Jag sprang förbi kaoset vid Coll de la Creueta där i princip alla stannar för att kolla utsikten, fika, fota och hämta andan direkt upp mot toppen. Här var det betydligt glesare med folk kanske för att det är en mindre cykelvänlig väg, smalt och brant. Jag matade på, kände mig skitstark och var så där lycklig att det bubblade i magen!

Drygt en timme tog det för mig att ta mig de 8-9 km hela vägen upp till toppen. Om det var värt det? Till 100%!!!!!

Formentor-playan

Nedvägen till Formentor-playan gick betydligt snabbare men det vet i sjuttsingen om lång nedförsbacke ändå ibland faktiskt är jobbigare än uppför. Benen kan ju liksom inte gå hur snabbt som helst hur länge som helst även om de får hjälp. I alla fall inte mina.

Mötte ingen annan löpare denna gången heller men oräkneliga cyklister och bilar. Jättekonstigt om du frågar mig!

Rolig banprofil!

Nere vid playan väntade Anders som tagit båten dit. Trots en hel del folk (vågar nästan inte fundera på hur det är vid högsäsong) så är detta ett perfekt ställe att sprada, simma, slappa och fika. Vattnet är nästan löjligt vackert!

Tillbaka blev det båt även för mig. En dryg halvtimmes färd förbi kåkar så pampiga att man nästan trodde de var fejk. Samtidigt hade jag aldrig velat bo så där. Hade garanterat känt mig både instängd och inlåst bland de höga klipporna. Och var skulle jag ha kutat? Fast hade jag haft råd att bo där hade jag antagligen haft en båt (med förare) som kunnat ta mig till magiska trails och någon slags virtuell löparbana för regniga dagar. Haha

Tillbaka på hotellet så körde jag lite svalkande (läs iskall) vattenlöpning. Som sagt var förhoppningsvis ett bra sätt att vänja kroppen vid den svenska vattentemperaturen.

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag

När man hyr bil för en dag kan man också passa på att springa från A till B om den ena kör. Vem som gör vad i vår lilla familj kan du antagligen räkna ut. hehe.
Det blev inte riktigt som jag tänkt men det blev bra ändå.  Kutade från hotellet utmed havet bort till vägen upp mot Formentor. Tre platta kilometer.

Även om jag älskar långa backar så var jag en smula nervös för varje gång jag sagt att jag skulle kuta upp dit har jag fått varningsord om att det kommer bli väldigt tufft och en del har t o m sagt att det inte går. Men för att veta måste man testa, eller hur?
Så jag gnetade på uppför, sa hej till getterna, förundrades över hur man kunde välja att cykla uppför och undrade hur man vågade släppa på nedför. Det kryllar som sagt var av cyklister men jag såg inte en enda löpare. Skumt.
Jag njöt av utsikten och känslan av starka ben och undrade när det “hemska” skulle komma.

Det kom aldrig. I stället blev det nedför de slingrande vägarna och plötsligt hade jag kommit förbi den berömda stranden. För logistikens skull, och et var där min originalplan så att säga sket sig, så fortsatte jag bara drygt halva vägen upp till fyren innan jag vände tillbaka ner till playan för en sprada. Jag hade fattat att den skulle vara fin men det var bara förnamnet! Spelar ingen roll hur många bilder jag hade tagit för det hade ändå inte gått att fånga men kanske kan du ana?

Vi fortsatte sen vår lilla roadtrip till den lilla resort-byn Cala Sant Vincent där vi badade, käkade och slappade en stund. Väldigt mysigt och vackert!

Lunch-vy!

Nästa stopp blev klostret i Lluc. Eller snarare förbipasserande för detta ställe som jag besökte för många år sedan hade förvandlats till ett kommersiellt jippo kändes det som. jag minns det som en lugn och vacker plats där man kunde strosa omkring. Nu kostade t o m parkeringen pengar! Trist. Dessutom var det knökar med folk så vi drog vidare mot Soller och stannade vid flera av de fina utsiktsplatserna på vägen. Det är förresten egentligen själva vägen som är grejen för den är minst sagt krokig och brant. Att det inte händer fler (cykel)olyckor än det gör är ett mirakel!

Ett annat ställe som också verkligen har förändrats är Alcudia. Om det är bättre eller sämre vet jag dock inte för vi var där bara en kort stund innan vi åkte “hem” igen men spontant så tror jag det är bra och jag gillar stället väldigt mycket!. (Visst är det förresten festligt hur lätt något blir “hemma” fastän det inte alls är det egentligen!)

Hann t o m med et litet poolrun-pass innan mörkret kom!

Kram från Ingmarie

Fyra söndagstips

Tänk om jag vetat vilken dag detta skulle bli. Då hade jag nog kommit ur sängen ännu lite snabbare i morse. Jag hoppades den skulle bli bra men kunde inte ens drömma att den skulle bli så här bra!

Här kommer därför fyra klockrena tips på en hellyckad (sön)dag;

1: Blekingeleden.  Den är totalt 27 mil och jag valde nummer 06 mellan Mörrumsån och Långasjönäs av ingen egentlig anledning mer än att jag läst om tips nummer tre och hoppades det skulle bli ett bra avslut. Etappen bjöd på precis allt från långa asfaltsrakor till knepig trail, backar, sagolika grusvägar och, det enda minuset, sten som gjorde mina fötter väldigt oglada. Efter denna har jag dock en dröm och plan om att göra samtliga etapper. Dock inte samtidigt! Ska bara klura lite på hur och när.

Välmarkerat överallt

Det syns inte men jag är på toppen av en brant backe. 🙂

detta är en mardröm för mina fötter. Varför lägger man ut sånt på fina skogsvägar?????

I det huset hade jag lätt kunnat bo!

Det var aldrig någonsin någon racer-fart i dag och absolut inte när det var så här..

Slutet, eller början, av etappen beroende på vilket håll man väljer. 19 km blev det för mig så lite “lagom” långt. Går dock lätt att förlänga med någon av de slingor som finns i reservatet

2: Långasjön visade sig vara en sjö med en badplats så fin att jag höll på att svimma. I reservatet finns även en permanent swimrun-bana! Har ju varit kasst med den varan sen vi flyttade hit men kanske det kan ändras nu!

3: Mormors bakeri. Om du råkar blinka när du kör förbi i kurvan så kommer du missa det men se till att inte göra det för detta ställe alltså. WOW! Jag kan nästan inte förklara det. Hur härligt som helst. Personalen är urgulliga och extremt service-minded. Och maten. Olallallaaaaa! Allt är vego och man kan välja mellan en massa olika kombinationer från buffén. Vi valde “lunch” och för ynka 79 kr åt vi oss så mätta att vi nästan inte orkade resa oss. Ändå köpte vi med oss både kakverk, 3 liter ekologisk äppelmust och en hel påse eko-äpplen.

4: Åk vidare mot Sölvesborg. Sväng av mot Tredenborg och åk hela vägen ner till havet vid campingen. Nu kan jag inte garantera att det blir lika fint som vi hade det men har du det så har du ett minne för livet. Njut av tystnaden, stillheten, ljuset och av att bara vara.

Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie

När man själv är orsaken till förseningen..

Jag var väldans optimistisk till att det skulle bli en smidig resa till Halmstad för man kan ju tycka att sannolikheten liksom minskat med tanke på att resa i förrgår inte var det. Men ibland händer grejer som i te ens SJ eller Trafikverket kan rå för.

Sprang en fin runda i Nackareservatet och hann t o m med en sprada! Kroppen var som sirap men jag skyller på den extremt dåliga hotell-frukosten. Sista gången jag bodde där…

Det hade varit stopp på tuben men precis när jag skulle åka så började den rulla igen och jag såg det som ett riktigt bra tecken. Tåget rullade in i tid och vi gick ombord. Då blir jag vittne till en väldigt märklig händelse som gjorde att vi inte ens kom 10 meter på vår färd.

En man kommer i hög fart från vagnen före. Han har en lite större väska som han slätter på ett säte och börjar packa över grejer i en mindre. Eller om det var tvärtom. Detta såg jag inte. Han tittar hela tiden mot vagnen han kom från, märkbart stressad, slänger upp den lite större väskan på hatthyllan och går sen snabbt. mot toaletten lite längre bort. Hela tiden med en blick bakåt. Efter max 5 minuter kommer han ut och går stressat vidare bort från där han lämnat väskan för att sen inte komma tillbaka.

Här slog min magkänsla bakut och jag sa till konduktören.För att göra en lång story lite kortare så slutade det med att polisen och en bombexpert kom och tog väskan med sig.

Det visade sig dock sen att väskan var stulen från vagnen mannen kommit från! Ett annat vittne hade sett honom gå igenom tåget som gick före och då antagligen gjort samma sak.
Hur fräck kan man bli???? På det viset är det himla bra att ha en tung trunk med sig! Ingen som orkar med mecket att dra den med sig. Haha!

Så egentligen var det ju inte jag som var den direkta orsaken men det var bara jag som reagerade. Vi fick så småningom rulla vidare men vi var (såklart) försenade till Göteborg så jag missade anslutningståget och fick köpa biljett på Öresundstågen för att komma i hyfsad tid till Halmstad. Hade verkligen ingen lust att vänta 2 timmar på Gbg station!

Men nu är jag framme och i morgon blir det fest här! Ja fest på mitt vis alltså.

Kram från Ingmarie