Helsingborg – Ängelholm

En ledig fredag med fint väder. Såklart jag ville vara ute och såklart jag ville springa lite längre. Jag visste dock inte varken var eller hur långt. Inte ens när jag stack ut. Tänkte att jag bestämmer efter hand och eftersom jag inte hade någon som helst tid att passa och ett sommarkort som gör att jag reser “gratis” i hela Skåne så kände jag mig oerhört fri!

Började i Pålsjöskogen och tog mig upp mot Maria Park och sen till Laröd. Där har jag alltid tagit vänster ner mot havet men i dag valde jag höger in mot landet i stället.

Någonstans djupt in i hjärnan hade en liten idé och önskan om att korsa hela Kullahalvön fastnat och när det händer så sitter det fast hårdare än om jag använt Proxylim. Samtidigt visste jag att om jag väl tagit höger i Allerum så fanns det ingen återvändo och inte ens en buss.
Jag tog inte höger. Jag sprang faktiskt rakt fram. Av misstag. För jag ville ta höger. Jag ville prova springa hela vägen till Ångelholm. Både för att se hur det såg ut och för att testa hur mycket fötterna skulle protestera.

Så jag vände och svängde norrut.

Det var många väldigt långa rakor och mycket asfalt. Enda gruset, förutom i början, var en halv evighetslång raka utmed järnvägsspåret. I motvind…

Två gånger fick jag stanna för att fylla på vatten. Båda gångerna från snälla människor som var ute i sina trädgårdar. Man får inte vara blyg när man springer på ödsliga vägar och det samtidigt plötsligt blivit riktigt sommarvärme för en dag.

Förutom många raksträckor var det också många roliga skyltar, magiskt vackra ängar, oräkneliga kor och hästar, öde vägar, öde hus, pampiga gårdar och både racercyklister och långfärdscyklister men noll (!) andra löpare.

När jag korsade 112an mellan Tånga och Utvälinge hade fötterna protesterat av och till en bra stund men nu blev de jättearga på mig. Mitt vänsterben också. Men med “bara” 7-8 km kvar ville jag verkligen inte stanna. Det hade förresten inte hjälpt för då hade jag fått vänta till kvällen när Anders hade kunnat hämta mig. Så jag gnetade på. Sprang fel en gång men sen såg jag den! Ängelholms tågstation!

Efter 34 km nådde jag mitt mål!

Fötterna och vänsterbenet var varken gladare eller surare och helt ärligt hade jag nog kunnat lite till om jag hade velat men jag var väldigt nöjd där. Jag hade hoppats att det skulle finnas en Pressbyrå eller liknande på stationen men det var lika öde som en nedlagd bensinmack. Det bra var dock att jag behövde bara vänta 15 minuter på tåget och ytterligare 30 minuter senare hade jag både kommit fram till Helsingborg, sterssköpt en macka och satt på bussen hem.

Men i stället för att chilla i lyan resten av dagen tog jag direkt hojen ner till havet. Det är ju nedförsbacke dit och efter att ha plaskat omkring en bra stund var jag som ny igen och uppförsbacken tillbaka kändes precis som vanligt.

En mycket bra fredag och jag tror jag somnar ovaggad.

Kram från Ingmarie

 

Bockstens trail med efterfest

Aldrig hade jag kunnat ana vilken heldag det skulle bli när klockan ringde kl 07 och det var kanske tur för då hade jag kanske blivit trött redan innan.

Vi hämtade upp Maria för att åka till Åkulla och Bocksten trailrun. Maria skulle springa 12 km, Anders 5 och jag 22. Det märkliga var att Maria startade först, en kvart senare Anders och ytterligare en kvart senare jag. Jag kan inte riktigt få ihop varför de valde den ordningen. Själv hade jag ju valt de längre sträckorna först. 44 km startade kl 08 så där var det “rätt” tänkt.
Förutom lite kaotisk parkering så flöt det i alla fall på bra och jag kunde heja på båda när de sprang iväg.

Hela loppet var i princip fullt och i min klass tror jag taket var nått med 350 deltagare. Totalt var det ca 1000 deltagare och det är verkligen bra för ett traillopp ute på vischan.

Så här beskrivs 22 km banan;

Rundan följer delvis 12 km banan men gör en fantastiskt vacker 9 km extra loop längs ytterligare tre vackra sjöar och magisk natur. Ca. 500 hm slingrande tekniska stigar, offtrail, skogsbilvägar och grusväg väntar er som tar er an denna utmanande bana! 

Jag kan garantera att det stämde med råge. Uppförsbackarna tog aldrig slut, t o m upp till målet var det en, och nedförsbackarna var oftast väldigt branta och/eller innehöll rötter, stenar och slirig gegga. Vi tog oss genom träsk och djupa bäckar, över och under elstängsel, klättrade över hala stenar och snubblade på grästuvor. Hade det inte varit för att banan var extremt välmarkerad så hade jag inte ens sett vissa av “stigarna”. (Läs Obanat med stort O.)

 

Men den här banan alltså. Den är så vacker att det nästan gör ont och att det var perfekt väder och trevliga människor att snacka med emellanåt gjorde ju inte det hela direkt sämre.

Jag tog det lugnt, hann ju t o m att ta en del bilder, för mina enda mål var att hålla mig på benen och att komma i mål vilket jag gjorde. En bra bit efter ungdomarna på toppen men däremot i toppen (faktiskt 1a)  bland damer i min ålder så jag är jättenöjd. Skorna är nog inte riktigt lika nöjda och kommer aldrig mer bli sig lika trots vattenslangen..

Alkoholfri såklart

Alla nöjda och glada och jag är tacksam över att de ville vänta på mig

Vi hittade en ljuvlig sjö att svalka oss i bara en kort bit från tävlingsområdet. Så himla underbart!

Via ett galleri jag ska ställa ut på så småningom och en dusch i Halmstad-lyan hamnade vi på mysiga Rotundan tillsammans med mamma och Ulf. Smörrebröden där är jättegoda!

Men dagen var inte slut där. När vi kommit hem och packat upp fixade vi lite picknick-mat och cyklade ner till stan för att kolla in HX-festivalen med allt från danskurser, tivoli och oräkneliga olika sorters mat till marknad, styrkeutmaningar och artister och allt var gratis (!) att uppleva. Helt otroligt mycket folk men det var lugnt och städat utan några incidenter. Jag älskade det! Helsingborg levererar om och om igen!

Bäst var ändå dessa. Galet bra!

Det blev verkligen en magisk kväll på en magisk plats och ett perfekt avslut på en magisk dag.

Kram från Ingmarie

 

Måndagslyx

En väldigt bra grej med helgjobb är att då har jag (oftast) måndagsledigt och det tycker jag är helt fantastiskt härligt!

Särskilt när det samtidigt blev finväder! Fick ihop 19 km på fm och även om det inte kändes jättelätt så var det en magiskt vacker runda på både kända och okända stigar och vägar inklusive en sprada.

Tandläkarbesöket gick bra men det kommer bli många fler ej lika “trivsamma” besök där närmaste tiden.. Fötter och tänder är tydligen mina svaga länkar för det känns som det nästan alltid är något som krånglar på just de ställena. Men resten är hyfsat bra så jag ska inte gnälla. Det kunde ju vara betydligt värre!

Min gamla hoj har helt säckat ihop och eftersom jag är extremt beroende av en så fick det inhandlas en ny i dag. Inget märkvärdigt alls men i jämförelse med den andra så känns den som en megalyx-hoj! Den är ju t o m helt tyst! haha! Glömde dock ta bild på den men jag har redan invigt den genom att cykla hem den från Väla.

Har även varit en sväng på gymet och anmält mig till ett lopp flera dagar i förväg.

Kram från Ingmarie

En (rejäl) söndagsutflykt

Jag kände mig oerhört modig i dag. Dels för att jag bestämde att jag skulle springa längre än på hur länge som helst och dels för att jag skulle göra det med Anna som är både snabb, uthållig som få och ung!
Ja du fattar va? Många utmaningar i en.
Samtidigt vet jag att Anna har ett hjärta av guld och är otroligt anpassningsbar så jag fick bestämma farten. Även när den på slutet blev rejält mycket långsammare..

Vi började hemma hos oss, genom Pålsjöskogen och sen till Skåneleden som vi skulle följa hela vägen till Mölle.

Jag har gjort första biten till Domsten innan men sen var allt nytt och jösses alltså. Det är så vackert och varierande att det är obeskrivbart. I början är det en del skog som sen övergår till att man tar sig över ängar med enorma nyponbuskar, genom ursöta byar, på kritvita stränder, genom kohagar förbi både båthamnar och blomsterportaler. Och jodå, man kan springa lite fel trots att man har havet vid samma sida hela tiden… Pratar man för mycket och missar en liten skylt så är det lätt hänt och det blir lite extraspring för att komma rätt igen. Men vad gör väl det när man har det så här?

Vi hade perfekt väder och vinden i ryggen vilket jag är oerhört tacksam över för om vi hade haft motvind hela denna vägen hade jag nog kroknat betydligt tidigare. Eller rättare sagt mina fötter. När vi hade ca 5 km kvar var de inte glada men jag klarade det och det blev t o m en km längre än vi trodde!

Den sparadan var en av mina bästa ever!

Sen var vi ruskigt hungriga!
Målet var detta stället.

Jättemysigt och riktigt god mat! Väl värt ett besök! Men du behöver inte springa dit. Fredrik och Anders tog bilen dit efter att ha svettat sig trötta på andra sätt och helt klart är mat godare när man har tränat så det är ändå ett tips!

Det blev verkligen en söndag att minnas och bevara i hjärtat. Tack Anna för du ville dra runt på mig och tack Fredrik och Anders för ert “efter-sällskap”.

Kram från Ingmarie

Säsongs-start

Jag har längtat ganska mycket efter denna dag. Säsongsstart för utelöpning på Sats Halmstad + “återstart” av Yin yogan. Så himla skoj!

Passade på att gyma innan och det gick jättebra! Lekte med en boll på det enda sättet jag kan och tycker är kul. Jag tycker nämligen alla bollar är både läskiga och gör ont!

Innan allt detta har jag bl.a hunnit med en sprada. Vet inte hur du tänker men för mig gäller det att passa på att njuta av allt detta till max!

Förra gången jag såg fullmånen var jag i Albuquerque. Nu är jag här i Halmstad och ser den. Visst är det sjukt häftigt när man tänker efter!

Kram från Ingmarie

Sightseeing och diverse annat

Vår flytt hit var allt utom smidig. om du någonsin ska boka en flyttfirma så boka i-n-t-e Tetris flytt. De lovar massor men håller ytterst lite.
Stackars Anders var den som fick fixa och rodda med allt strul när jag var i Usa. Däremot så kunde jag maila och för att göra en lång story kort fick vi åtminstone lite avdrag på priset.

De verkar dock inte ha lärt sig/fattat någonting för trots kilometerlånga mail med alla fel så ber de om feedback så de kan bättra sig.
Jösses liksom…

Sen har vi PostNord…

Hur kan de ens få fortsätta finnas med tanke på att de inte sköter sitt jobb
Fick sms om att ett paket skulle levereras mellan kl 17-22 i fredags kväll.
Kom (såklart) inte och inget meddelande.
Kundtjänst var stängt under helgen så ringde i dag. Telefonkö med över 150 st före. ( Bara det säger ju det mesta…)
Han jag pratade med visste inte/kunde inte se var det fanns ( scannar de inte paketen??) men det skulle komma i dag.
Kl 18 har inget paket/meddelande kommit.
Ringer igen. Ny kö med lika lång väntan.
Återigen visste kundtjänst inte var paketet fanns men det borde komma i morgon .
Jo tjena…
🙄😜🤮
Hur är det möjligt? Jag kan ju knappt prata utan att Google hör och vet.
Hur kan företag som ex IKEA anlita dem ?
Det finns ju en anledning till att det finns flera grupper bara här på Fb som spyr galla på dem…
Det är tur jag kan träna för att lugna ner nerverna lite. haha1
Sprang en kort sightseeing-runda för att reka närområdena. Har redan hittat perfekta intervallstråk till när kroppen är med på det hela igen. (Just nu vill den bara sås-springa och jag vet inte varför…)
Avrundade det hela med en havs-sprada. Hur lyxigt som helst! Det känns som att allt jag gillar och behöver är på gång/spring/cykelavstånd från vår nya lya och jag älskar det! T o m jobbet är en max 15 minuters cykelfärd. Inget mer bussväntande!
Var också på Sats en sväng men pga all den där telefonväntande-tiden var batteriet slut.
Delar istället denna;
På tal om nya lyan. Jag älskar denna utsikten.
Kram från Ingmarie

Fartlek med finfin after-run

Det var helt klart en massa bra övningar på crosstrainingen i fredags för jag har en vansinnig träningsvärk i princip i dag överallt utom i magen trots många svidiga övningar för den. Med andra ord har jag tydligen varit flitig med just core-träningen men mindre flitig med djupa benböj/utfallsstag/axelövningar med tyngre vikter.
Men jag tycker det är bra för dels gillar jag att ha träningsvärk (om den inte blir överjäklig i allt för många dagar vill säga) och dels så vet jag vad jag behöver lägga lite mer fokus på.

Märkligt nog var benen plötsligt hyfsat pigga. Efter att ha trampat i sirap sen jag kom hem så blev det äntligen lite mer “fart” i benen så jag spontan-sprang en fartlek i Pålsjöskogen. Roligt och samtidigt obeskrivbart vackert!

Som lite extra benträning tog jag alla trapporna upp till vår lya. 208 steg för att vara exakt.

Bara en kort cykeltur från oss ligger Pålsjöpaviljongen. Jag har kutat förbi detta café och våffelställe massor av gånger men aldrig testat det så det var verkligen dax nu.

Massor av smarrigt att välja mellan men vegan-utbudet var tyvärr ytterst skralt. De kunde såklart fixa men jag hoppas de skärper till sig på den biten och har det även på menyn. Det är ju faktiskt 2024! Gott, mysigt, trivsamt, trevligt, avslappnat och dyrt är min sammanfattning. Vi kommer definitivt komma tillbaka!

Mätta och belåtna rullade vi nedför backen till havet och Helsingborgs suuuuuper-mysiga strandpromenad. Jag vet en som kommer hänga mycket här framöver. Både i och jämte vattnet och på kallbadhusen.

Backen upp hem igen var inte riktigt lika lätt som att rulla nedför den men den gör onekligen att man man blir varm igen om man fryser efter badet vilket inte var någon större risk just i dag. Har jag sagt att jag ä-l-s-k-a-r sol och värme?

Kram från Ingmarie

Två O-premiärer

Det verkar finnas oräkneliga guldkorn i Skåne. Vi hittar i alla fall nya varje gång vi googlar så (lyx)”problemet” är alltid att välja.
Nu ville vi dessutom kombinera det med att göra något tillsammans och då är Hitta Ut-orienteringen perfekt!

Skåne har en massa kartor att välja mellan men märkligt nog ingen i Helsingborg. (!) Vi valde därför att åka till Järavallen för att kunna kombinera det hela med Saxtorpssjöarna. Det var ett väldans bra val kan jag berätta!

Järavallen har flera olika slingor och stigar att välja mellan men vi skulle ju som sagt var leta kontroller så vi har allt det roliga att upptäcka sen!

Det började skitbra och vi prickade den ena efter den andra. Även de svarta.

Skogen är gudavacker och ibland hamnade vi vid kanten med utsikt ut mot havet. Snacka om vykorts-vackert!

Efter ett par timmar hade vi bara några få kontroller kvar att hitta och tydligen tyckte myggen att vi var extra smaskiga just då för de gick verkligen bananaz på oss. Så där mycket så vi nästan fick lite panik! Därför “sparade” vi två kontroller till nästa gång för ingen av oss orkade slåss mer mot varken blodsugarna eller snåren. Det syns dåligt men jag har skaffat lite nya ärr på benen..

Vi frös åtminstone inte och det är ett stort, stort plus i min värld!

Saxtorpssjöarna är en liten oas som jag flera gånger har njutit av innan och som jag vet att jag kommer att besöka ofta nu när vi bor så nära. Inte bara för att sprada. För att få med mig Anders i plurret så sa jag att det var ett perfekt sätt att få bort alla slags blodsugare från huden. Han köpte det direkt! Det roliga med honom är att först ska han knappt gå i och står där och velar i arton evigheter. När han sen väl doppat sig får man knappt upp honom. haha!

Hade ingen termometer med mig men jag tippar på att det var 17-18 grader i vattnet och det är vad Garmin säger också nu när jag kollat. En mycket bättre Open Water-premiär kan man nog inte få!

Eller en bättre eftermiddag heller för den delen!

Kram från Ingmarie

Moab dag 4

Varje kväll under denna road-tripen har vi sagt till varandra att just denna dagen har varit den bästa och att vi nog måste ha sett det mest vackra men sen har en ny dag och kväll kommit och vi säger det igen.

Denna dagen är inget undantag. Det känns som att vi har haft tre dagar i en pga tre olika upplevelser.

Den första var i Dead Horse Point Park. Historien om den är ganska brutal.

The Legend of Dead Horse Point
Dead Horse Point is a peninsula of rock atop sheer sandstone cliffs. The peninsula is connected to the mesa by a narrow strip of land called the neck. There are many stories about how this high promontory of land received its name.

According to one legend, around the turn of the century, the point was used as a corral for wild mustangs roaming the mesa top. Cowboys rounded up these horses, herded them across the narrow neck of land and onto the point. The neck, which is only 30-yards-wide, was then fenced off with branches and brush. This created a natural corral surrounded by precipitous cliffs straight down on all sides, affording no escape. Cowboys then chose the horses they wanted and let the culls or broomtails go free. One time, for some unknown reason, horses were left corralled on the waterless point where they died of thirst within view of the Colorado River, 2,000 feet below.

Det är inget sånt där nu, faktum är att det inte finns några hästar ö h t kvar där men parken är bedårande vacker med massor av trails, utsiktspunkter, rastplatser, camping och en stor fin turistinformation. Denna parken är verkligen en pärla som tyvärr verkar komma lite i skymundan av de andra större men är du här så missa den inte!

Jag sprang alla slingorna där var + lite extra på MTB-trailsen för att få ihop 2 timmar och jag njöt av varenda sekund! Gott om plats, obeskrivligt vackert, de mest springbara trailsen hittills och över 25 grader i skuggan. Vad kan liksom bli fel då?

Colorado River

På något mirakulöst sätt lyckades vi komma samtidigt till parkeringen trots att vi inte har varken mobiltäckning, komradio eller röksignaler. Fikat satt extra fint med denna vyn.

Någon mil därifrån ligger Canyonlands. Detta är ett enormt stort område som delas in i fyra områden; Island in the Sky, The Needles, The Maze samt floderna Green och Colorado River. Alla är olika och har sina speciella karaktärer. Island in the sky som vi åkte till är den mest besökta och mest lättillgängliga. Många liknar den vid Grand Canyon och jag kan bara hålla med!  Precis när man inte tror det kan bli mer magiskt och storslaget så blir man motbevisad av ännu mer.
Ännu en gång inser jag att inget foto i världen kan beskriva hur det verkligen ser ut. Vi åkte runt på alla vägarna, vandrade och tappade hakan om och om igen av utsikterna i många timmar. Vilket ställe!

Mesa Arch. Kanske den coolaste av alla coola archer

I verkligheten är detta en ljus grön färg och man vet inte hur den uppstått. Otroligt vackert!

 

Green River långt där ner

När vi kom tillbaka till Moab tog vi Scenic Route 128 norrut utmed Colorado River. Kilometer efter kilometer med enorma berg på ena sidan, floden på den andra och ett Big Ben någonstans mitt i!

Mitt stora mål var dock detta. Gissa om jag njöt!

Kram från Ingmarie

Ready for take off!

Köpenhamn är verkligen en guldklimp för både löpare och badare, dvs spradare, även om det väl egentligen är en smula för platt. Ännu bättre blir det när man som jag fick sällskap av en kär vän som Ulrika. Vi ses bara några gånger/ år men det känns som det var senast i förra veckan när det väl händer.

En timmes njutlöpning med sprada-stopp. Måste vara den bästa “laddningen” man kan göra innan en långresa och särskilt på Alla hjärtans dag! Mitt hjärta är sprängfyllt av lycka!

Fler ställen, ex Åhus, borde ha ett sånt här bad!

Nu sitter jag i loungen och chillar. Det är bara att konstatera att åka business är en barnlek i jämförelse med allt annat resande!

Riktigt bra vego-mat i SAS-loungen!

Kram från Ingmarie