Som på räls

Det är lika tråkigt varje gång det är det där “sista” i hemstaden innan jag måste lämna den. Även fast jag vet att jag snart ska dit igen.

Jag älskar verkligen kombon av närheten till havet, vidderna, sjöarna och de djupa skogarna. Och “min” lilla stuga förstås.

Benen var väl kanske inte de allra piggaste och raskaste efter gårdagen men det var inte värre än att jag kunde springa 80 minuter till i dag. Fast vem blir liksom inte lycko-pigg av detta?

Tåget hem gick precis som det skulle och var i 08a land i exakt tid. T.o.m  SL skötte sig så hemresan var betydligt smidigare än nerresan. Kanske för att jag inte ska vara ledsen.

Redan i  morgon väntar dock nya roligheter så det finns verkligen ingen anledning att hänga läpp!

Kram från Ingmarie

 

Blöt sötdöd

Det var uppehåll medan jag kutade.


Och det var uppehåll medan jag spradade. (Ser du änderna och de små and-barnen? Jag dog minsann sötdöden där!!!)

Men sen sista biten hem, då öppnade himlen sig!

Man kan verkligen bli blöt av annat än svett och bad. 🤪

Kram från Ingmarie 

Sommarkänsla

Dofterna nu alltså! De är bedövande! Från blommorna, gräset, jorden, solen och vattnet. Så underbara att jag liksom nästan andas ihjäl mig. Tänk om man kunde spara det på burk. Hur härligt hade inte det varit att ha i gråaste november? Samma med ljuset. Men nu funkar det ju inte så därför är det extra viktigt att njuta så mycket som möjligt nu när chansen ges. Har man tur kommer många fler men det är ju ingen garanti oavsett ålder.

En halvmara med sprada är i och för sig alltid fint men just nu njuter jag ännu mer. Både för att jag kan och för allt det vackra. Jag har rest mycket i världen men det finns ingen plats jag hellre vill vara på än Sverige under sommaren.

Det är minst 18 grader i Söderbysjön nu.

Gymet har väl i och för sig aldrig någon sommarkänsla, eller någon väderlekskänsla ö h t faktiskt, men jag gillar att vara där oavsett. På riktigt tycker jag det är skitskoj och jag älskar känslan av att känna mig stark!

Kanske var det just sommargrönskan som gjorde att just denna tavlans färger blev som de blev. Dock vet jag inte om jag är klar med den ännu. Eller den med mig. Så är det ibland. Då får man ta en paus och låta oss vila från varandra. Sen vet jag förhoppningsvis.

Kram från Ingmarie

Energikickar

Så seg som jag var i morse är längesedan jag var. Hela kroppen var mer trögstartad än en gammal rostig gräsklippare. Eller en sån där antik traktor. Började t.o.m rensa i garderoben för jag var så himla osugen på att ens gå ut. Trots det fina vädret. Kroppen är bra märklig…

Men jag kom såklart ut och sen jäklar kom motorn i gång! Traktorn blev en racerbil med overdrive! Jag är säker på att det var just den vackra naturen som startade igång mig. Bästa energi-kicken!

Sprada och kall/is-sim är också en garanterad energikick! Just i dag var det helt vindstilla och magiskt vackert i “min” sjö. Tippar på att det är runt 12 grader i vattnet nu.

Efter det där var trögheten som bortblåst och PT-passet med Rafael gick superbra. Så bra att jag t.o.m körde lite extra efter! Och nej, jag hade inte maskat. Det går inte med honom vid sidan. Svetten rann ohämmat!

Jobbigare än man tror och grymt bra för överkroppen. Det gäller att hålla stången stilla annars kanske man hamnar hos tandis. 😉

Kommer garanterat att vakna med träningsvärk i morgon. Igen… Men det är bra och precis som det ska vara! Det är ju därför jag har PT. För att utmanas och utvecklas och inte fastna i (det förrädiska) bekvämlighetsträsket.

Kram från Ingmarie

Naturpasset sista delen

Jag är ingen “riktig” orienterare. I alla fall inte om man anser det vara en sån med kompass, orienteringsskor och specialbrallor. Jag följer kartan och kör i de kläder jag har. Det funkar lika bra. Särskilt i dag! Hade 11 kontroller kvar och prickade den ena efter den andra utan problem. T o m de jag inte hittat innan och skippat för att jag tröttnat på att leta. I dag kom jag rakt på dem alla! Inte konstigt jag fick hybris! 😆

Att hitta den där sista kontrollen var en både kul och lite märklig känsla. Tänk att jag grejade det långt innan sommaren är slut och faktiskt har hittat alla 50 kontroller. Mest är jag nog ändå stolt. Jo man får vara det!🤩Särskilt med tanke på att jag inte vurpat en enda gång! (Det är ju ingen autostrada i skogen precis…)

Jag tog absolut inte de snabbaste vägarna för en tanke med detta har ju också varit att hålla igång länge. Totalt blev det över 4 timmar i dag men då var det inkluderat omvägen ner till sjön för sånt här måste ju firas med en sprada såklart!🥳

Som sällskap hade jag 3-4 andfamiljer. Så otroligt söta!

Många timmar i skogen ger också god aptit och som tack till kroppen har jag fyllt på rejält. Det här är busenkelt och går snabbt att göra.

Riv rotfrukter och tillsätt tofu och/eller tempeh-bitar samt ex tomat och broccoli. Krydda med svartpeppar. Lägg i en rejäl kokosfett-klick. Bryn i stekjärn på svag värme tills det blir “lagom”. mjukt. Dvs med tuggmotstånd kvar. Servera med ex. sallad, kål, färsk ingefära, avocado och sallad. 

Jättegott och snällt mot både djur, natur , våra medmänniskor och kroppen!

Kram från Ingmarie

BYO

I flera länder kan man nyttja BYO, dvs Bring Your Own, med syfte att man alltså tar med sitt eget vin/sin egen öl när man går ut och käkar. Ganska bra grej egentligen. Inget slängs ju faktiskt då. Precis som med doggy bag. Jättesmart grej!

I dessa tider har BYO fått (minst) ännu en innebörd. Åtminstone på Sats är alla mattor borttagna så går man på t.ex yoga/Body Balance så tar man helt enkelt med sin egen matta. Jättebra ju! Förutom möjligtvis de gånger jag redan har en multistor trunk med träningsgrejer… Då längtar jag ännu mer efter att det ska bli lite mer som vanligt igen. Å andra sidan tror jag aldrig det blir det igen.

Springa ute är hur som helst fortsatt säkert när det gäller smittorisk. Även om man kutar med en kompis hyfsat nära och ger varandra en liten snabb kram när man skiljs åt. Jag körde en liten extra runda för jag ville dra på men annars höll jag och Fredrik ihop hela vägen runt fina Flaten.

Och den, Flaten alltså, kan man ju sprada i också! Det sägs att covoid 19 trivs i kyla men jag är faktiskt tveksam till att det finns i just de sjöarna jag hoppar i. Det är ju faktiskt inte så troligt att någon med viruset badat just där jag är. Eller att någon badat där ö.h.t förresten. Vilket jag ju tycker är extremt märkligt för jag är helt säker på att folk skulle vara både friskare och gladare om de gjorde det. Fredrik var tveksam före men du skulle höra honom efteråt! Gladare än glad och kvittrade som en lycklig pippifågel!

Kram från Ingmarie

 

Tsitsikamma

Det blev en tur till österut till Garden route National Park (Tsitsikamma) igen men denna gång till en annan del av den. (Den är stor!) Jag hade tänkt kuta så mycket som möjligt men om det är något jag lärt mig så är det att man aldrig riktigt kan veta hur en trail är oavsett hur mycket man läser på om den. Man måste helt enkelt testa själv för att verkligen veta.

Vi började med den till Storms river suspension bridge. Den var ”lätt” på så vis att det var absolut noll rötter, stenar och annat bröte. Hela vägen var nämligen byggd av brädor och (nästan) en halv miljon trappsteg.  Den var också ganska vältrafikerad av andra med samma mål.

Själva broarna och vyerna är hur som helst utan tvekan värt ett besök!




Tog mig sen tillbaka samma väg och fortsatte till ”the Waterfall-trail” som jag läst skulle vara ”mycket svår”.
Det stämde…

Den började förvisso bra. T o m jättebra! Fina stigar med hisnande utsikt över havet.


Bara några små tekniska delar som inte störde det minsta.

Men sen kom stenarna. Och klipporna. Varje meter tog en halv evighet och jag ledsnade helt enkelt och vände. Utan att ha fått se det där vattenfallet. 

Sprang i stället en annan trail som började rakt upp, blev platt och fin och sen rakt ner. Och lite klättring. 🤪 Rolig och fin!


Jag må vara en potta på teknisk trail men jag är banne mig en fena på backar och trappor uppför!

Det blev inte många kilometer de där timmarna men desto fler upplevelser!


Och även om jag missade vattenfallet på ”the waterfall-trail” så fanns det andra!  En annan typ av sprada kan man väl säga. 😍


Summa summarum är att åker du förbi så ska du absolut åka inom detta ställe!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Äventyrsdag med många höjdmeter och kultur

Det finns tydligen de som tycker jag är “modig” som vågar simma i iskallt vatten men det är verkligen absolut inget märkvärdigt alls med det. Kallt – ja – men i princip helt ofarligt. Klättra upp på höga berg däremot, det är modigt för det är ju faktiskt farligt på riktigt. Jag “fegade ju ur” de sista meterna när jag var uppe på  Lions Head men Anders han grejade det minsann!

Han är utan tvekan både modigare och bättre på sånt där än vad jag är men till mitt försvar får jag väl säga att han hade “sällskap” av väldigt många fler i dag mot när jag var där. (Helg = högsäsong för outdoor-life.) Bryta ben/skära upp en artär/slå hål i skallen är aldrig bra men att behöva ligga och vänta på att bli upptäckt ö.h.t är väldigt obra. Ja så tänkte och tänker jag fortfarande. I might be crazy but I´m not stupid..

Jag springer i alla fall längre än honom och jag tar mig gärna både uppåt och nedåt hur många meter som helst bara jag har fast mark under fötterna. I dag startade jag hemifrån, tog mig upp för de första tokbackarna till Lions Head-trailen och sprang sen motsatt varv mot förra gången vilket visade sig vara en riktig vinstlott!

 

Fortsatte sen upp mot toppen ännu en bit, ner igen och vidare bort till Signal Hill.

Snacka om utsikt! Och tuffa vindar.

En sån där “måste-bild”….

Sen sprang jag tillbaka nedåt och uppåt på vägen mot Lions Head igen för att möta upp Anders. Exakt hur många höjdmeter det blev vet jag inte men jag vet att det blev många. 
Såna här äventyr avslutas absolut bäst så här.

När magen sen också var mätt bestämde vi oss för att även vara lite kulturella.

Zeitz Museum of Contemporary African Art  är ett museum för samtida konst. Muséet är inrymt i en renoverad, 27 meter hög silobyggnad från 1920-talet i hamnområdet Victoria & Albert Waterfront. Galet häftigt men också mycket tankeväckande och sorgligt.

Hela Waterfront-området innehåller stora shoppingcenter, små butiker, konst, museum, utställningar, restauranger, barer, lekplatser, teatrar och jag vet inte allt.Härifrån utgår också en mängd olika guidade turer både till havs, på land och i luften.

Och det är väldigt nytt för så här har det inte alltid varit. Det framgångsrika återuppbyggnadsprogrammet av hamnområdet är uppkallat efter drottning Victorias son. 1860 tog prins Alfred initiativet till anläggandet av den första vågbrytaren i stormiga Table Bay. Genom att tippa ett lass stora stenar som tagits upp från havsbotten i vattnet skapades Alfred Basin. Detta blev ett effektivt skydd för ankommande skepp då starka stormvindar blåser vid Kaphalvön på vintern och det har orsakat många förlisningar.

Den ökande skeppsfarten ledde senare även till byggandet av Victoria Basin för att avlasta trycket på Alfred Basin. På 1960-talet fick hamnbassängerna och det kringliggande hamnområdet förfalla. I november 1988 bestämde sig Waterfront Company för att modernisera och utveckla området och numera är det en stor turistattraktion. Helt ärligt blir jag miljarder gånger tröttare av att vara en halvtimme i det här än att kuta timtals i backar. Men det är kul att ha fått se och uppleva det såklart!

Kram från Ingmarie

Det enkla (ljuva) livet

Nästan direkt utanför vårt hus börjar det som är själva strandpromenaden. Det är förvisso många som promenerar där men jag tror det är minst lika många som kutar. Som jag fattat det är det nämligen en av Kapstadens mest populära löpstråk. Mycket antagligen för den är lättillgänglig, platt och bilfri. Om man kutar tills den tar slut blir det ca. 5-6 km. one way.

Utmed vägen finns det förutom havet och stränder även lekplatser, utegym och olika statyer. T.ex. den här.

Jag sprang så långt “promenaden” gick men tog även en runda runt stadion för att kolla in den helt galet fina friidrotts-banan. Tyvärr var den också galet stängd…

På tillbakavägen bestämde jag mig för att köra på hela vägen “hem”. Kändes helt ok men 98% asfalt/stenplattor är i ärlighetens namn inte det varken jag eller min kropp gillar mest nu för tiden. Men det funkar ju så här då och då. ( Hoppas jag…)

Lika nära som strandpromenaden börjar lika nära är “vår” lilla playa. Eftersom havet är så extremt vilt så har man på många ställen därför gjort små bassänger som är skyddade från vågorna. En del är rejält stora men just den här hos oss är liten, söt och jättehärlig! Jag tror min sprada höjde vattentemperaturen rejält för min kropp kokade.

Enda egentligen bekymret vi haft i dag var vilken beach vi skulle testa förutom vår egen. Det blev vackra Camps Bay. Perfekt med gräs, strand, skugga och sol hur man nu vill ha det.

Och havsbassängen. Den du!

På hemvägen tog vi en omväg till andra sidan bergen och även om det blåste som attan, så där så man nästan inte vågar gapa med risk för att spottet flyger ut, så var utsikten outstanding.

Det var på den toppen jag var (nästan) uppe i går och jag lovar det är högt upp! Och väldigt besvärligt att ens ta sig till kanten av själva “stenbumlingen”.

Man vet förresten att solen är både stark och varm när jag ser ut så här under ett poolrun-pass.

Efter en kort repa på stan var det helt plötsligt kväll! Och den blev så här.

Det är bara att ännu en gång konstatera. Livet är enklare när solen skiner, det är 28 grader varmt och vindarna lika varma som från en hårfön.

Kram från Ingmarie

Lyxdag!

Att ha en hel dag utan en enda tid att passa är megalyx för de flesta och absolut för mig! Målet är att ha åtminstone en sån dag/vecka men det lyckas jag väl si så där med… Alltid är det liksom något även om man s.a.s är arbetsbefriad.

Men i dag hände det!
Precis hela dagen har varit klockfri!
Och jag har både njutit och utnyttjat det till max.

Löpturen blev lugn men ganska lång. Den där solen har visat sig i princip hela dagen så hur skulle jag kunna hålla mig inne? Dessutom i princip helt vindstilla vilket var “tur” för temperaturen var runt nollan.

Jag sprang bland annat runt både Ältasjön, Drevviken, Källstorpssjön och Flaten men hur vackert och stilla det än var lyckades jag hålla mig från att hoppa i.

Men när jag passerade Söderbysjön var det kört.

Det var så pass kallt att isen låg bara 15-20 meter ut men det räckte ju.

Egentligen var jag väl ganska nöjd med “nöjes-utelivet” där. Fixade lite hemma, målade, skrev och lagade mat men så blev det mörkt och högst upp på himlen syntes den fetaste månen du kan tänka dig.

Jag tror inte ens att jag tänkte. Jag bara gjorde. Det fanns liksom inget att fundera på. En dröm skulle gå i uppfyllelse! Den att få is-simma under månen!

Hade jag väntat tills lite senare hade månen antagligen varit mer rakt över sjön men jag vågade helt enkelt inte chansa på att molnen skulle hålla sig borta. Det var därför lite svårt att fånga ögonblicket men kanske kan du ana. fanns nu en tunn is hela vägen in till kanten vid det här laget men den var enkel att ta bort.

Tydligen var det heller inte vilken måne som helst utan en Wolf Moon Eclipse. Jag är så himla tacksam och glad över att jag tog tillfället i akt för detta hade jag inte velat vara utan. Så otroligt vackert, unikt, magiskt och fridfullt att det faktiskt är obeskrivbart.

Jag hoppas din dag, med eller utan klocktid, också varit fin och värdefull för dig!

Kram från Ingmarie