Lite tårar

I dag var jag sista gången på mitt SoFo-gym. Passet gick galet bra och jag började fundera på om de hittat på något med benpressen för det gick så vansinnigt lätt att jag fick lasta på gång på gång för att bli nöjd. Maskinen var precis som den alltid har varit så det var helt enkelt bara jag som blivit starkare. Som det kan bli trots att man är 56+ år!

På en timme hinner jag köra igenom hela kroppen och enda “problemet” är väl att tiden går så himla fort!

Mest var det bara roligt och lustfyllt men när jag skulle säga hej då brast det. Tårarna rann och jag kände mig oerhört ledsen. Jag älskar detta ställe, svårt att förklara för det är något som sitter i väggarna, och jag kommer sakna det vansinnigt mycket. Det kan verka helt galet och väldigt konstigt men så är det. Samtidigt så är jag tacksam för alla år här, alla bra pass, alla Pb och alla människor jag mött. Såklart jag kommer träna där igen men det dröjer och det blir ju inte “mitt vardags-gym”. Bara hoppas det blir bra i Åhus.

Samma sorgsna känsla blev det i kväll. Söderbysjön är min oas här. Sommar som vinter. Mitt sista riktiga isbad blev i alla fall väldigt vackert. Trots duggregn och mörker. Eller kanske just därför.

Nackareservatet är såklart också något jag kommer sakna men konstigt nog känns det inte lika sorgligt. Antagligen för att jag vet att det finns så otroligt mycket fina ställen i Skåne att springa på! Och för att det ser ut som det gör här nu… Ytterst begränsat om du vill ha barmark utan asfalt och vass sten. Det finns dock några snöfria grusvägar där man kan få ihop runt en mil utan slir, så det är där jag snurrar runt.

Fatta mig nu rätt. Jag vill flytta och ser verkligen fram emot det, men det kan ändå kännas sorgligt att lämna. Som jag skrivit innan så är det nog mest bra för det betyder dels att man haft det bra och dels att man inte “flyr” utan lämnar för att prova något annat. Blir det inte bra så vet vi och slipper dö nyfikna.

Sista natten i Bagis väntar och den blir på en madrass. Haha. Sängarna är slängda och nya kommer (förhoppningsvis) finnas i nya lyan på torsdag.

Kram från Ingmarie

Lördags-trippel

Jodå, jag har en rejäl träningsvärk sen i går men det har inte stoppat mig från dagens skojigheter. Faktum är att jag tror de har varit riktigt bra!

Ömma muskler eller ej så har det inte varit några problem med energin i alla fall. Tur det!

Jag började med löpintervaller och fick absolut bästa sällskapet av Kari och Sälka. Vi var inte helt säkra på hur det skulle funka med att ha med fyrbent men alltså, vilket stjärna hon är. Hon fattade direkt och drog på som attan. Den hunden alltså! Vilken fart! Jag fick jobba på bra för att hänga med och det var mer än tretton gånger jag önskade det var mig hon drog i draglinan.

Extra bra var det att vi hittade en grusvägsrunda som var barmark till 100%. Vilken lycka!

Egentligen hade jag sen bara tänkt fortsätta med packandet och röjandet plus et litet bad men så fick jag plats på en HIIT Circuit som jag visst “råkat” anmäla mig till men alltså varit på väntelista till. Sånt kan man förstås inte missa!

Det var exakt så jobbigt som det verkar när man läser tavlan.

Men mest var det svettigt, roligt och gav mig massor av extra energi!

Och jodå, jag har ändå både hunnit röja, packa och bada.
Hur skulle jag liksom kunna låta bli detta?

Kram från Ingmarie

Ett fredagsmys i min smak

Fredagsmys före fredagsmys. Eller vad det nu egentligen är och heter… 🤪😄

Jag har haft massor i alla fall!

Började med ett simpass. Galet mycket folk eftersom det är sim-SM och tillgängligheten begränsad, men det funkade hyfsat bra ändå. Jag körde på utan pardon. Simmar man bröstsim i en crawl-bana får man skylla sig själv…😬

Hem igen med tub och cykel (hurra för lite mer barmark!) och sen tillbaka till stan på samma vis för att ha det riktiga fredagspartyt på SoFo-gymet.. Att det skulle bli bra visste jag för det blir det alltid där, men att det skulle bli bra trodde jag inte.

Första passet var ett av mina favvo-styrkepass. Särskilt när det är marklyfts-tema.

Och vet du, jag satte nytt Pb igen på just marklyft! 12,5 kilo mer än min egen vikt. Vem sa att man blir klenare efter klimakteriet? Jag har banne mig blivit starkare! Dock vet jag inte om jag hade klarat det utan pepp från coach Thomas. Man måste liksom tagga till rejält och det är något som kan behöva en puff! 🤩

Direkt efter var det ett HIIT-pass med samma coach. Svettigt, jättejobbigt och supersko! Jag var alldeles darrig efteråt.😱

Avslutade allt med att ha ett eget Indoor Running-pass.. Det gjorde mig inte mindre trött för som alltid så kör jag på. Inte max, för jag måste ju orka prata åtminstone lite plus hålla reda på tiden, men så pass hårt att svetten fullkomligt stänker om mig. 😅

Ska onekligen bli intressant att uppleva morgondagens uppstigning från sängen..

Har du fredagsmyst?

Kram från Ingmarie

Lekdag med virusdrabbning

Ledig tisdag betyder lekdag. 🥳 ( Egentligen borde jag fixa inför flytten såklart men inbillar mig att vi hinner allt ändå.🤪)

För att slippa fraktas flera gånger fram och tillbaka ( allt tar massor av tid) så packade jag ner alla leksaker och kläder jag behövde men hade inte räknat med det där viruset som skulle slå till lite senare…

Eriksdalsbadet höll på att förbereda inför sim-SM så 50-metersbassängen hade blivit en 25a. Funkar såklart det med och det var gott om plats!


Efter lite lunch tog jag mig genom allt slask till gymet. Det kommer bli väldigt mycket vatten när all denna snö smälter!😱

Efter alla år med styrketräning och styrkeklasser/Pt har jag i princip hur många övningar som helst att välja mellan vilket kan bli ett ”problem ” för en sån som mig som lätt får feeling.🤪 Det tog 70 minuter innan jag var tillräckligt nöjd. 😀



Sen slog det där ovan nämnda viruset till. Hade inte alls förberett mig men jag hade vantar, jacka och en blöt handduk vilket fick duga. För när kallbad-viruset slår till då har man ingen chans att värja sig! Det här är förresten det enda bra med vintern om du frågar mig.🤩


Kram från Ingmarie 

 

Till vintern (ett kort tag)

Många älskar äta hotell-frukost och går verkligen all in på allt.
Jag tillhör inte dem.
Eller jo lite för jag gillar att äta, sitta länge, slippa både laga maten och diska och njuta i lugn och ro men jag vill ha min gamla vanliga mix av gröt, frukt, bär, nötter och växtmjölk.

Det är det jag vet jag mår bra av och som min kropp funkar bäst på. De flesta hotellfrukostar har dock bara mängder av kakor, våfflor, grädde, mjölkprodukter samt kött- och ägg-rätter på både längden och tvären. Något jag inte begriper hur man kan äta någonsin och absolut inte till frukost.

Dock finns det hotellfrukostar där jag gärna ta lite gott bröd om det finns, overnight oats, ingefära-shot och granola om det finns. Grand i Halmstad är en sådan. (Bl.a därför jag helst bor där.) De har massor av bra vegan-alternativ, gröt, shots och gudomligt gott rågbröd. Dessutom är det en jättemysig miljö!

Nackdelen med många bra alternativ är väl att det är lätt att föräta sig men oftast har jag karaktär nog att stoppa i tid.

För att effektivisera lite så packade jag medan jag smälte maten och gick sen till gymet. Kände att det var dax vila från löpningen även om jag helst hade velat passa på när det är barmark. (Förklaringen kommer längre ner.)

Nu gillar jag ju att gyma så det var absolut ingen uppoffring och jag har hunnit vara ute i blåsvädret också. Både i Halmstad och Göteborg. Lång tid mellan tågen gjorde att jag fick möjlighet att träffa min kära lillebror Daniel inklusive två bonusar! Min extra-syster och extra-kusin var nämligen också i Göteborg! När vi sågs sist minns ingen men det kändes som det var för max en vecka sedan.

Så himla skoj!

Kort och intensivt men även de stunderna räknas, eller hur?

Tåget funkade fint till strax före Flen. Där började strulet. Men jag kom hem. timmar försenat ..😳

Finns nog dock inget bättre sätt att resa på när det går som det ska.

Sen var det det där med barmark…

I Stockholm syns den inte längre utan är full med snö, sörja och is. Om man ska tro SMHI ska det komma groteska mängder de närmsta dagarna. Hu! Lär bli extra mycket äventyr på löpningen i morgon.

Det ska onekligen bli väldigt skönt att slippa ännu en Stockholms-vinter. Inte ens isiga fuktiga kustvindar är värre!

Kram från Ingmarie

 

Trög och pigg

Det hjälpte inte varken med sol, medvind, fin miljö eller snabbskor. Benen var tröga som en mycket gammal och igenrostad traktor.😱

Men jag gjorde som jag tänkt ändå för det var ju inga andra ”fel” på mig. 🤪

Uppvärmning, 30×30-30 + 5 minuter i tröskelfart och nedjogg.

Plus ett gympass och där var åtminstone de tröga benen starka. Alltid något!🥳

Som överallt i vårt land denna tid på året så mörknar det tidigare än barnprogrammen börjar men är man badsugen så är man. Då stoppar inte ens mörkret en! Nu har jag dessutom sån tur att jag har likasinnade vänner som Maria med pannlampa (missade nämligen få med den i packningen) så det var inte ens ett problem att det var kolsvart. Helt klart var vattnet varmare än den friska vinden och det var nog mer tur än skicklighet att inget flög i väg. Härligt var det och som alltid längtar jag till nästa gång.

Kram från Ingmarie

Utbildningsdag

Efter dagens utbildning  kan jag nu även ha crosstraining-klasser Så skoj! Vi var ett härligt gäng och jag har både lärt mig en massa nytt och fått tokmycket inspiration!🤩

Jag var beredd på en extremt tuff fysdag men det blev inte alls så. Visst tränade vi, Master trainer Lina bjöd på ett superbra pass som gjorde oss rejält trötta, men jag tyckte bara jag hann komma igång innan det var slut. Haha!

Men det var mest sitta/prata/lyssna så jag passade på att gyma lite när vi var klara. Zenit är i princip helt nyrenoverat och grymt fint. Grejen är att jag var med när de öppnade för första gången för 18 evigheter sedan. Det var det lyxigaste centret av alla och jag tror banne mig att det krävdes särskilt kort för att få träna där. Så länge och lite till har jag tydligen hängt med SATS  så med tanke på det borde jag väl få evig VIP-access?🤪

Kram från Ingmarie

När man minst anar det

Jag har satt Pb i marklyft!

Inte bara som “post-klimakteriet Pb” utan Pb som i någonsin. Nästan så jag tror jag hittar på.. Haha.

Så här var det;
Med tanke på hur kasst jag sov i natt (månen verkar vara extra fet och jobbig för jag är inte ensam om detta) så hade jag inga förhoppningar på dagens Performance Strength pass. Faktum är att jag sov så dåligt att jag avbokade morgonens Run&Box pass och i stället sov en stund till. Det blev ett hyfsat bra sim-pass i stället.

Även om jag hade sovit bra så hade jag inga som helst planer på att maxa några marklyft eftersom jag skulle coacha löppass direkt efteråt. Men så blir det som det alltid blir på SoFo. Jag får massor av energi, jag inspireras av de andra deltagarna (särskilt min vän Kajsa som är galet stark) och får massor av pepp av coach Cathrine som har dessa torsdags-pass.

10 kilo över min vikt har varit mitt första mål och det blev 10,5 kilo i dag!

Jag är väl medveten om att det finns de som lyfter både tre och fyra gånger sin egen vikt men det struntar jag i. Jag är skitnöjd och jätteglad! Och lite stolt faktiskt. Tror inte det är många 56 + åringar som klarar det. (Eller?)
Nu får det nya målet bli 15 + min vikt. Phju!

Det var betydligt svårare att få till ett synkat hoppfoto med Cathrine och Kajsa än att lyfta tungt. Haha!

Det är riktigt festligt och förunderligt det här att jag som inte velat ha ett endaste mål på extremt många år plötsligt har konkreta mål både med styrka och löpning! (Tänker på det där sex-milsloppet i april…)
Man ska verkligen aldrig säga aldrig!

Har du några mål just nu?

Kram från Ingmarie

 

Verkligen svettats för pengarna

Vissa dagar svettas jag extra mycket för att få lön. Som i dag.

Det blev tre Indoor Running pass – dvs nästa två timmar på löpbandet. Jag vet inte hur det är med dig men jag svettas så det stänker!😅😅😅

Dessutom sprang jag 35 minuter ute (behövde transportera mig och ibland är benen faktiskt snabbare än SL) och gymade 40 minuter för att ha något att göra mellan två av passen.

En sak är säker, jag ska inte svettas mer i dag i alla fall!🤪

Kram från Ingmarie

Helgfest

Jag har haft fest hela helgen. Min typ av fest alltså. Utan tinnitus och baksmälla.

Den började redan på lördagsmorgonen (efter den ofestliga veckostädningen ska jag väl kanske tillägga) med intervaller i skogen. Hade en fundering på att köra med Löparnas vänner men kände att jag ville vara i min egen lilla bubbla. Regn, grått och kallt men det spelade ingen roll för som jag längtat!

Det var inget märkvärdigt pass, 10 x 2 minuter, men det var intervaller “på riktigt” igen. Dvs det första sen blodkärlet sprack.

Blev precis lagom trött och absolut toppennöjd.

Ännu nöjdare blev jag med gym-passet. Lastade på så nu blev det nytt “efterklimakteriet-Pb” (ja jag kallar det så för det är skillnad) på både marklyft och sumo-squat. Väldigt snart är det 10 kilo mer än min vikt på båda. Ja du ser ju hur bestämd och koncentrerad jag är! Haha!

Som alltid försvann tiden rasande snabbt. 70 minuter gymfest!

Nästan så jag inte hann till lördagens verkliga fest. Eller firande. I går var det nämligen 21 år sen vi blev vi.
Ofattbart!
På tal om att tiden går fort…
Hoppas vi får minst 21 år till ihop.

Vi firade på fina Chouchou. “Växtbaserat och jävligt gott” är deras slogan och vi kan bara hålla med! Makalöst! Vi valde buffén vilket var både bra och dåligt. Bra för det fanns massor att välja på, precis allt var galet gott och man kan ta om hur många gånger man vill. Det var just det där sista som är mindre bra för en som mig som har svårt för att sätta stopp…

Men det var tydligen bara bra för det behövdes till dagens festande.
Jag och Kari åkte till Tyresta Nationalpark . Hon hade en runda som hon absolut ville jag skulle få uppleva och jag förstår varför.
Den hade verkligen allt.
Stigar, grusvägar, asfalt, klippor, bröte, rötter, kalhygge, backar, öppna fält, ängar, tjärn, hav, stegar, mörk trollskog, öppna vidder och t o m vattenpumpar med jämna mellanrum så man slapp vara törstig! Vi fick även se solen emellanåt. Bara en sån sak!
Alltså jag blev helt kär!
Så nära vår huvudstad med allt brus, liv och stök som där är finns denna pärla som känns som en helt annan värld! (Vilket den i och för sig även är…) Enda knepiga är just det där att man verkligen måste ha bil för att komma dit.

Helt klart var vi alla tre lika lyckliga.

På slutet mötte vi Anders som startat lite senare och sprang sin egen runda. Han var lika lyrisk trots felspringningar och blöta fötter.

Men jag undrar ändå om inte Sälka var lyckligast av oss alla. Så härligt att ha henne med igen!

Rundan var “bara” 18 km men det tog tre (!!!) timmar. Vi tog förvisso en hel del pauser men då stannade jag (som alltid) klockan så de är inte ens inräknade i de timmarna. Vi tog det också väldigt lugnt men mest  säger tiden en hel del om hur terrängen var emellanåt. Men vad gjorde väl det? Vi hade tid och vi ville ha ett äventyr!

Undrar dock om detta ingår i just ordet äventyr…

Nu är jag ju som jag är och har jag fått för mig att jag ska bada så ska jag bada. Även om det börjar regna och svetten börjat kallna.
J-a-g-s-k-a-b-a-r-a-i!

Med eller utan blödande sår.

Så nu har jag även testat Rakstas fina badplats.
Och nej, jag ångrade mig inte. Det gör jag aldrig.

Som pricken över allt detta hade vi förstås fika med. Tur bästa Kari hittade ett tak för annars hade det blivit bil-fika och det är ju faktiskt inte riktigt samma sak som ute i det fria-fika, eller hur?

Kram från Ingmarie