…Och lördagsmys

Jag vet inte vad du tycker men jag tycker november har varit riktigt härlig so far! Ljummet, halkfritt, snöfritt, mestadels vindstilla och t.o.m en och annan soldag som i dag! Som gjord för att Sprada!

Men visst, det blir mörkt ruskigt tidigt.😱 Helt ärligt är jag redo för pyjamas redan vid kl 17. Så det är tur det finns upplysta gym med massor av roliga leksaker så jag håller mig vaken.

Nu har dock pyjamasen åkt på trots att klockan är jättetidigt och det är skönt! Njuter lika mycket varje gång det sker. Oavsett dag. Kvällssudd har jag ju liksom tillräckligt av ändå för det är baksidan av den där framsidan.

Kram från Ingmarie

 

Inne är bra (ibland)

Jag vet en som har träningsvärk i dag. Hon heter Ingmarie. Ja jag alltså. 🤪 Och vi snackar träningsvärk överallt. T.o.m i händerna. Men jag klagar inte för det betyder att jag tränade hela kroppen  i går, att småprylar är tuffare än jag trott, att jag inte maskade och att även den svaga länken gjorde ett bra jobb.💪🏻 Lägligt nog har jag även lyckats ha en ledig dag i dag så jag har sluppit ranta omkring på hårda betonggolv. Bara en sån grej!

Svettfesten på Sats var förvisso jobb men det känns ändå mest som lek. Vem vill liksom inte kuta barbent och barärmat i ljuset med en bunt glada likasinnade till peppig musik och skvätta svett så det står härliga till?

Det var tydligen en hel del just i dag för det var ganska många som inte fick plats.😳

Tror även de allra flesta simmar inomhus nu. Jag fryser tillräckligt ändå utan att behöva spä på med ännu mer kyla. (Sprada är som sagt var en helt annan grej!) När jag väl simmar är det ingen fara men före och framförallt efter! Tur det finns bastu. Passet gick i alla fall bra och ännu verkar den där simpoletten befinna sig där den ska.

Men hur det än är så är utomhus bäst, åtminstone så länge det är halkfritt, så självklart har jag kutat “på riktigt” ute också! Måtte det vara barmark länge, länge! I alla fall så pass länge att jag hunnit fly till halkfria breddgrader.

Kram från Ingmarie

Going forward

Jag tror på riktigt att kroppen har vänt tillbaka till rätt läge igen efter tvärniten. Må det aldrig hända igen och må jag ha kraft att stoppa i tid nästa gång oavsett anledning. För ja, det kommer säkerligen bli minst en “nästa gång” om jag inte bestämmer mig för att flytta ut i skogen, leva på egenodlat, sluta utsätta mig för utmaningar och i princip lever eremitliv. Sannolikheten till ett sånt liv är obefintligt. Fast man ska som bekant aldrig säga aldrig… Jag tror förresten inte ens det hjälper för livet består av någon slags påfrestningar och stress. Vi är bara olika bra på att hantera dem. Jag har t.ex inga som helst problem att prata inför folk, ta kontakt med okända eller fråga 18 gånger när det är något jag inte fattar. Saker som andra nästan hellre dör än att behöva utsätta sig för. Däremot är jag usel på att hantera långa perioder av dålig sömn, hög arbetsbelastning utan ordentliga pauser, av att känna mig otillräcklig och rädslan för att göra fel på jobbet.

Samtidigt som jag vet detta så är det skitsvårt att veta när “för mycket” verkligen är “för mycket”. Jag är en rackare på att kunna bita ihop och stå ut och det har hittills både hjälpt och stjälpt mig. Knepigt det där… Men jag antar att det är något alla mer eller mindre kämpar med och jag tänker att jag trots allt lärt mig en hel del hittills i livet om allt det som är just stress för mig.

Hur som helst. I dag vågade jag mig på lite korta löpintervaller igen och det var så kul! Guru-Danne tycker det är helt ok att jag tränar på så länge det bara är kort och inte gör mig  “fatigue”. Dvs tömd och utmattad. Ungefär samma sak säger PT-Rafael men han ser ändå till att jag blir trött när vi kör. Precis som han peppar mig, utmanar mig, uppmuntrar mig, ser till att jag backar när det behövs och ffa så gör han skitskojiga pass och får mig att lita på att jag visst kan! Även när jag tror det är omöjligt.

Alla, och jag menar verkligen a-l-l-a, borde ha en PT emellanåt. Det är mycket väl investerade pengar! (Om man har tur som jag och hittar den bästa vill säga. )

Kör du med PT/coach?

Kram från Ingmarie

 

Tuffa små prylar

Tills för bara någon vecka sedan har jag tänkt och trott att det där med “gummibandsövningar” är mest trams, omöjligt att bli svettig av och att de på sin höjd kan svida lite för stunden.

Jag hade fel!

Allt beror på vad, hur länge och vilken intensitet man kör. PT-Rafael verkar ha en outsinlig källa på övningar och de här få fnjuttgrejerna gjorde mig åter igen både genomsvettig och darrig i hela kroppen. T.o.m fingrarna!

Nu när jag äntligen är smärtfri och energin är hyfsat tillbaka är ändå det absolut jobbigaste att sluta i tid. Efter en timmes svettfest, kunde ju inte låta bli att leka med en massa av de andra skojiga prylarna på SoFo, var jag genomtrött. Och hellycklig!

Och hemma väntade dessa! For no reason at all!❤️

Kram från Ingmarie

En svag länk

Jag har nog i och för sig flera svaga länkar i kroppen, det har vi troligtvis alla, men två jag upptäckte i går var händerna och fingrarna! PT-Rafael klarar plättlätt att göra armhävningar på fingertopparna medan jag nästan inte kan stå på knä utan att fingrarna viker sig lite hur som helst. Särskilt tummen. Ingen kan i alla fall påstå att jag har stela fingrar.🤪.

Starka händer (och fötter) är nog något många inte prioriterar men faktum är att de är otroligt viktiga att jobba med. För precis som med allt annat så gäller “use it or lose it” även här. Så jag har börjat öva. Små steg för att kunna “stå på fingrarna”, hålla fast/hårt grepp och orka bära tyngder med dem. Det finns en rejäl utvecklingspotential om man säger så…

Det jag dock är superbra på är att fördriva tiden på en crosstrainer trots att jag tycker det är ganska trist

Och att äta! Lillebror Daniel och jag valde att frossa på Paradiset city i dag. Kanske tur i oturen att han var tvungen att åka tillbaka till sin stad för annars hade vi nog fikat-ätit-babblat-tränat ihjäl oss. Sa jag att vi är släkt?😍

Kram från Ingmarie

Inspirationsdag

Hur livet än är för tillfället, vad som än händer och har hänt, hur du än gör och vad du än planerar och vill så vet man att åtminstone två saker är absolut säkra.

Inget varar för evigt och inget är statiskt.

Så när livet känns ljust, mjukt, fint och vackert får man se till att turbonjuta och när livet känns mörkt, hårt, tråkigt och fult får man trösta sig med att veta att det kommer att vända så småningom. För att skynda på det hela kan man ju “fuska” lite. Som att t.ex åka på mini-weekend. Men det finns många fler knep! Som (kanske) är lite “enklare”.

Ett är att (sim)träna tidigt på morgonen med Coach Ulf och ett härligt TS-gäng som ger garanterad inspiration och glädje. Och tjusiga goggle-ögon som sitter kvar till långt efter lunch.

Ett annat är att hänga med min fina lillebror Daniel som alltid, alltid gör mig glad, peppad och lycklig in i märgen. Lägger man dessutom till väldans god vego-mat på Urban Deli så kan det inte bli annat än tipp-topp bra!

Ett PT-pass med Rafael är också en garanterad inspirations-boost! Han är så himla grym på alla sätt och vis och en stor förebild för mig. Han är stark, vegan, djurvän, ödmjuk, envis, pedagogisk och full av bus. Om du inte har möjlighet att så att säga nyttja honom live hittar du honom här och på Insta under @halsokonsulten.

Insta är förresten också en bra inspirationskälla tycker jag. Mig hittar du på @ingmarie_yoging.😍

Hur gör du för att “inspirera upp” dig själv?

Kram från Ingmarie

Firar lyxigt

När jag fyllde 50 för si så där snart 3 år sedan fick jag en jättefin present men det är först nu jag nyttjar den!😱 Varför? Tja, jag antar det helt enkelt stavas beslutsångest.🤪 Men plötsligt vet man (läs jag) att det verkligen är dax! Det är november-grått, jag har slitit med fotskada-tandvärk-käkoperation-kramperfrånhell-sjukhus-painkillers och jobbstressutanstopp. Men det är egentligen inte därför just denna helgen var så perfekt för en liten mini-resa. Just denna helgen för 17 år sedan var nämligen den helgen Anders tog sig hela långa vägen från Uppsala till Halmstad för att besöka mig för första gången. Innan dess hade vi bara träffats en ynka gång på en slags “blind-date” i 08a land. Det kunde ha blivit fiasko men ännu står han ut med mig. Den mannen har verkligen oändligt mycket tålamod! Och kärlek. 💕

Så vi har farit med tåget till Norrköping och bor på fin-hotell tack vare presenten. Den som spar den har!😄

Jag undrar dock lite över denna lilla detaljen på rummet. Jag vet inte hur det är med dig men när jag är på ett hotellrum vill jag slappa!

Däremot gick jag bananas på det tjusiga Sats-gymet här.

Jag som dyrt och heligt hade lovat mig själv att ta det easy efter att kroppen så snällt ställt upp på en fin liten löptur i morse. Men ibland har jag verkligen ingen som helst karaktär!

Mest har vi ändå bara såsat runt. Kollat in city och fikat t.ex. (Dock ingen Italiensk glass.)

Och såklart sett till att bli serverade mat och firat oss själva.

Jag kan helt klart tänka mig fler sådana här presenter och firande!❤️

Kram från Ingmarie

Nu är det äntligen dax!

Med tub, buss och hyrbil en liten bit (jag är långt ute i skogen dit i princip inga bussar går) är jag äntligen här! Som jag längtat efter denna dagen! Det är faktiskt flera månader sedan jag anmälde mig till ännu en kurs på Skaparladan. Och jag har längtat sen dess. Eller nej. Jag har längtat ända sedan förra gången. Dvs sen i april! 😱

Denna fina lilla plats i Roslagen som ger lugn bara jag tänker på den. En unik plats som jag nästan inte vill berätta om av rädsla att “alla” kommer vallfärda hit då. Samtidigt vill jag berätta för det är en plats de allra flesta skulle må så väl av att besöka. Min vanliga lilla stuga är lite “krasslig” (läs vattenläcka a la monsterstor) men jag har haft turen att få hyra en annan liten pärla! Så där fin att jag nästan svimmade lite!

Vi börjar inte kursen förrän i morgon så jag har hunnit med ännu ett skoj och utmanande pass med PT-Rafael innan jag tog mig hit. Tänk att t.ex frivändningar som ser hyfsat enkelt ut när man ser någon annan göra det är så himla svårt när man själv ska göra dem korrekt. Liksom detta! (Observera “handstegen” på golvet.😄)

Att simma är svårt vet jag ju redan och det blir inte enklare av att jag hade proffset Yvonne med mig. Trots att hon haft ett ganska långt simuppehåll så bara”försvann” hon!😱 Jodå man kan försvinna även i en bassäng när man simmar fort men jag visste åtminstone var hon befann sig. Men det är bara att nöta vidare, hålla i och hålla ut. Om inte annat så för att det är så himla härligt och kul!

Kram från Ingmarie

Sköna söndag

Känslan att gå hem i tid från jobbet en lördagskväll och veta att man har en ledig söndag framför sig är bara skön!

Och som jag njutit av denna dag!

Tog så lång sovmorgon att man nästan skulle kunna tro jag blivit tonåring igen.🤪 Men varför inte? Hade ju ingen brådska med någonting utan kunde yoga, käka frukost och t.o.m måla lite innan jag stack ut för dagens första pass. Intervallerna går fortfarande långsamt (ja jag vet att allt är relativt och jag jämför bara med mig själv) men trött blev jag ändå.

Sen var det bara att ladda om för en av mina absolut bästa lekkamrater är i stan. När jag och Sara ses vet man att det garanterat blir svettigt.

Och kul! Jag skrattar aldrig så mycket på ett gym som med Sara!

vem sa att gym inte är skoj?

I morgon ska vi njuta av träningsvärken!

Kram från Ingmarie

Hur man kan vara social

Det finns de som säger att en av anledningarna till att de jobbar är för det sociala och för att annars skulle de varken ha rutiner eller något (vettigt) att göra. Eller ens en “riktig” identitet.

Well, jag tillhör inte dem. Jag är inte mitt yrke och jag har inga som helst problem med att roa mig/fördriva tiden när jag är ledig. Eller skapa rutiner. Hade plättlätt kunnat skippa jobba resten av livet om det inte vore för den där lilla detaljen som stavas pengar. Man kan ju fortfarande göra nytta och jobba som sjuksköterska genom t.ex volontärarbete, sätta väckarklockan på samma tid, fortsätta med det man gillar göra på sin fritid och umgås med människor. För även om jag trivs med mina kollegor så är jag liksom inte “beroende” av dem för att ha ett socialt liv. Det fixar jag liksom ändå.😄

Köra PT-pass med Rafael är kanske inte så himla socialt just då. Det får bli före och efter för den där timmen är ju mest bara ruskigt mycket mjölksyra och svett. Och som alltid innehåller den nya (galna) utmaningar. Det här är en grej jag behöver öva mer på…

Och box-jump måste jag definitivt bli bättre på.😱

Hänga med Ulrika är supersocialt även om vi mest har näsan ner i vattnet när vi simmar. Men i pauserna, före och efter tar vi igen varenda tyst sekund med råge. Om det fanns en tävling i flest ord/minut hade vi vunnit med hästlängder!

Sen gillar jag ju faktiskt väldigt mycket att umgås med mig själv. Helst i skogen.

Och allra bäst när det blir Sprada

Hur är det med dig? Behöver du ett jobb för att ha ett bra liv?

Kram från Ingmarie