Bacillusker och laddning

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Min stackars kompis Ulrika som jag ju ska köra Solvalla swimrun med på lördag har haft det jättekörigt så för ett tag sedan bytte vi till den något “enklare” klassen Endurance. Den är drygt 12-13 km kortare än den vi skulle köra men lätt är den inte. Det vet jag sen jag och Peter körde för två år sedan..  25-26 km konstant upp och ner (utom när vi simmar) kommer göra åtminstone mig rejält trött. Dessutom kommer det bli max 10 grader i luften, regn och 12-14 grader i vattnet. Inget Ingmarie-väder precis… Dock slipper vi den mest tekniska delen!  Om bara Ulrika kryar på sig vill säga. Som så många andra just nu är hon nämligen lite krasslig.😱 Men hon är stark och jag är en obotlig optimist så jag kör på som planerat. Sista spradan gjord i dag. Friskt och jätte-härligt i sjön nu!

Körde även ett lätt gympass för att hålla axlar och vänsterbenet smidiga och glada. Men mest var jag där för att ha mitt yinyoga-pass. Full sal och hög mysfaktor!

Håll gärna tummar och tår tillsammans med mig för att Ulrika ska bli frisk och kry fort som attan (och att inte jag blir bacillusk-attackerad) så vi kommer iväg på vårt lilla äventyr!

Kram från Ingmarie

Torrsim, gymsvett och hot shot

Om någon månad ska den helt nya operations- och uppvakningsavdelningen på SÖS öppna och jag är med i den gruppen som ska utveckla rutiner och pm, prova och testa så allt funkar. En omöjlig uppgift innan allt är klart och “på riktigt” såklart men vi jobbar på med allt som går. I dag har vi “torrsimmat” både akutlarm och flöde från operation. Dvs vi har testkört som om det vore på riktigt men utan någon patient i sängen.

Kul och spännande men också jobbigt för det är galet mycket som behöver fixas, förbättras och ändras. 🤪 Även fastän det är så sprillans nytt och fint.

Jag skrev ju i går att jag hade roligheter att se fram emot efter dagens jobb. Lillebror Daniel var i stan och som alltid lyckades vi roa oss på allra bästa sätt. Vi är typ proffs på det!

Träna först. Såklart. I dag blev det gym.

 

Och sen käka. Urban Deli har inte bara ruskigt gott (vego)käk. De har riktigt riviga shots också.

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 4

Man kan verkligen inte besöka Halmstad utan att kuta på Prins Bertils stig. Det vore faktiskt snudd på kriminellt. 🤪 (Och kan man inte kuta kan man gå/cykla. Det finns t.o.m vissa delar som funkar för rullstol!)

Stigen är totalt ca 18 km one-way till Möllegård och börjar egentligen vid slottet inne i stan men jag började hos “mig” några kilometer bort.

Sen är det bara att följa vattnet och de blå träpålarna till Tylösand. Just i dag var det i princip ingen vind alls, soldis och en luftfuktighet som måste varit så nära 100% det kan utan att det börjar regna. Varmt och skönt var det också så jag var väldigt snabbt plaskblöt av både svett och fukt. Sånt tycker jag är jättehärligt! Varför jag hade en jacka på mig när jag startade kan jag dock inte förklara. Den åkte av redan under den första kilometern.

I Tylösand var det folktomt på stranden men i vattnet var det fullt av livräddare. Jag förstod ju att de övade men jag fick lite dåliga vibbar och en klump i magen. Det där påminner mig nämligen alltid om den 1/10 1991 då ett ungt liv tog slut och mitt förändrades för evigt. Det var ju dessutom precis där det hände. Tiden läker inte alla sår, eller tar bort sorg, men tiden gör däremot att formerna av det som gör ont förändras och man lär sig att leva med det.  Det svarta blir lite mindre svart och det smärtsamma lite mindre smärtsamt. Men det går aldrig över. Så tror i alla fall jag utifrån de erfarenheter livet hittills gett mig….

Efter Tylösand fortsätter man utmed havet en bit innan man tar höger in i det jag kallar den halländska regnskogen. Det är som att komma till en helt ny plats! Vilket det ju i och för sig är men du fattar nog vad jag menar.

Stigen tar slut vid Möllegård och då blir det lite asfaltspring antingen in till stan eller ner mot havet igen. Jag tog mig mot det sistnämnda.  Efter två timmar (inklusive en omväg) var jag tillbaka  vid stugan igen. Glad, nöjd och totalt genomblöt.

Stod kvar en bra stund vid havet för att bara njuta av utsikten, flyttfåglarnas svävande och värmen. Och det där ljuset alltså! Bedövande magiskt!

Sen har jag sån tur att mina fina vänner Sara och Karin hade både tid och lust att hänga med mig en stund så det blev lunch på Cortado  i dag också minsann! Some girls har det väldans bra!

Solen sken men jag hade bestämt mig för att gyma så då blev det så. (P)rehaben måste skötas oavsett så att jag (förhoppningsvis) kan fortsätta slippa ha ont och kunna njuta av att kuta.

I princip lika svettigt där som ute och jag blev duktigt trött. Kanske gårdagen spelar en viss roll också…

Körde även extra rörlighet och extra vila efter. Det är såna extra-grejer man kan lyxa med när man har ledigt!

Det blötaste hade dock inte kommit ännu. Det kom nu i kväll. Jag och bästa Micke gick en lång runda ner mot havet från hans fina hus för att verkligen hinna snacka av oss. Jättevackert, varmt och sol-disigt. Men vi såg inte vad som hände bakom oss.. Inte förrän vi vände för att gå tillbaka. Gigantiska kolsvarta moln välde över oss, åskan började dundra och sen kom regnet.

D-e-t regnet. Du vet ösregnet. Men som vi konstaterade. Det är ju bara vatten.

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 2

Det där att kolla på lopp som man gärna velat vara med på är verkligen tudelade känslor för mig. Å ena sidan vill man ju heja på sina kompisar och andra tappra idrottare men å andra sidan vill man ingen ska få ha så där kul när man själv står utanför. Superegoistiskt, jag vet! Den enda anledningen till att jag inte var med på Halmstad swimrun i dag var att det var fullt. 50 lag fick chansen och jag var för sent på knappen helt enkelt. Så kan det bli när man är mer av en spontan-tävlare än en planerings-tävlare. Då får man snällt stå jämte och glo.

Men såklart det var skoj att heja på alla och snacka med (klubb)kompisarna. För att inte tala om att få hänga med mamma, Ulf och (fyrbenta) Morgan både där och på efterfika.

Morgan tycker det är bäst när han själv får bära sitt koppel.

Min swimrun-kompis Karin körde med sin man och jösses vad det for fram!

Loppet gick mestadels  i och runt Nissan. Vackert och lättsprunget. En bana som gjord för mig! Så gissa om jag blev sugen?

Hjälpte inte ett skvatt att jag hade rastat mig så bra i går. Eller ens att jag rastat mig innan jag for in till stan. Det är spring i mina ben just nu. Nästan för mycket faktiskt. Så där så det är snudd på oroväckande. Men jag väljer  ändå att tänka att eländet som hållit i sig sen i påskas (!!!) äntligen har vänt till att bli tjo och tjim igen. Utan att jag planerat för det så blev det ett fartlekspass på “Prinsens” som gjorde mig glad ända  in i märgen. Inget ont och nästan inte ens trött. Det är liksom “bara” benen som ska lära sig att pinna på lite snabbare igen.

Nu gäller det att ha is i magen och fortsätta med allt (p)rehabande. Det är en väldans tur (eller skicklighet beroende på hur man ser det) att jag gillar så mycket att vara på gym.

Här bor förresten jag just nu. I finstugan.

Och så här fint är det bara 50 meter från stugknuten. Prins Bertil-stigen och havet direkt. Hur mycket bättre kan det liksom bli?

Mina “husvärdar”, dvs min kära kusin och kusinman, bjöd dessutom både mig, moster och barnbarn på supergod middag i kväll. Det är minsann inte utan jag börjar bli lite bortskämd…

Kram från Ingmarie

Säcksvett

Jag trodde jag skulle vara halvt obrukbar i dag efter gårdagen men förutom lite kass sömn och ömma fötter så känns det typ som vanligt. Dvs lite småstelhet på morgonen som går över med lite yoga.

Så det blev en lagom svettfest på gymet innan jobbet. Den där boxsäcken alltså…

Märkligt ändå. Att kroppen plötsligt är med på (nästan) allt jag ber den om. Jag tror dock att den något minskade arbetsbelastningen spelar stor roll. Och att jag tagit ett beslut. Det blev varken en plan A, B eller C .Det blev en plan D och tids nog kommer jag berätta men så mycket kan jag säga att det känns bra!

Kram från Ingmarie

I stället för att vara med på festen…

Det där att säga ja eller nej till grejer är inte alltid helt enkelt. Ibland är, känns och blir det rätt hela vägen. Ibland inte. Ibland säger man ja men önskar sen att man sagt nej och vice versa. Det är som bekant alltid lätt att vara efterklok. Kanske t o m det enklaste som finns…?🙄

När jag tackade nej till att köra ÖtillÖ med Micke, trots att det var andra gången vi vann en plats, var jag slutkörd pga hög arbetsbelastning och mitt vänsterben fortfarande så ledset att jag inte ens kunde fundera på att kuta 15 km. Ännu mindre 65.

Simningen var lustigt nog det jag var minst orolig över…

Bara någon vecka efter beslutet började det vända. Långsamt men ändå. Det ljusnade. Jag var ledig några dagar och fick vilsamma dagar i Norge. Både kroppen och knoppen började vakna till liv igen och jag sprang timtals utan större problem än att jag blev galet stel efteråt.

I dagsläget känner jag mig hyfsat stark och uthållig. Särskilt i simningen. Jag är löjligt långsam löpmässigt men i den här typen av lopp har man i princip ingen nytta av att vara sprintersnabb. Åtminstone inte om man inte siktar på topp-placeringar.

Så istället för att vara på äventyr i skärgården har jag jobbat extra på sjukan. En ruskigt dålig “ersättning” men det känns ändå bättre än att ha suttit hemma och grämt mig…

Lite har jag ju roat mig förstås. På fina utegymet.

Och i fina  Söderbysjön. Måste vara ett av de vackraste vattenlöpningsställena på jorden!

Inte i närheten av det stora festen såklart men bättre än inget. Jag får istället se fram emot kalaset jag ska vara med på om mindre än tre veckor. 😍

Kram från Ingmarie

Lördagsmys

Jobba kväll och gå upp med solen (nästan) påföljande dag är sällan en bra kombo men jag vet ju att jag aldrig, aldrig ångrar lördags-simmen med TS.

A-l-d-r-i-g.

Det här är utan tvekan värt alldeles för få timmars sömn.

Det går bra med simningen nu! Jag känner mig stark, lugn och trygg i vattnet. Det hjälper ju såklart att det är fortsatt ljummet vatten. Så ljummet att det är snudd på för varmt med våtdräkt. Särskilt när solen ligger på. Men jösses vilken fin simning vi fick!

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Jag körde med paddlar för att fortsätta öva och vänja armar/axlar och rygg. Väldigt nöjd med att klarat detta innan frukost. 🤩

Efteråt blev det härligt snackhäng och  fika. Inkl hembakat!

Det här är också det jag tänker på när jag kör de där oändliga teknikövningarna och x antalet längder i inomhus-bassängen. För att kunna vara med på detta måste man ju liksom öva. Året runt. Utesim i sjöar är verkligen min grej. Jag älskar det!

Trodde det skulle bli tröttsamt med gym (för överkroppen) efter detta men icke! Känner mig fortsatt stark!

Inte utan att jag ångrar att jag tackade nej till The race of the races. som ju är på måndag. Men jag väljer att tänka att det är precis som det ska och att formen fortsätter stiga och håller i sig till Solvalla-racet.

Kram från Ingmarie

Bra med olikheter

De flesta av mina arbetskamrater tycker jag är lite ”konstig” som tränar innan jag ska gå på ett jobb-pass. Ännu konstigare om jag gör det även efter. Själv tycker jag ju att jag är högst normalt och lever ”vanligt” även om jag såklart begriper att inte ”alla” lever som mig. 🤪 För mig är det obegripligt hur man inte tränar utan istället ägnar majoriteten av sin lediga tid åt t ex shopping, smink och tv-tittande.😱

Men visst är det härligt med dessa olikheter! Och bra! Så tråkigt det skulle bli annars! Och trångt! Det är verkligen superbra att inte alla vill kuta i skogen eller gyma samtidigt. Hur skulle det då liksom bli? Om alla skulle göra latsdrag samtidigt.

Och bra att människor kan, vill och pallar jobba olika tider. Hade blivit ohållbart annars i vårt samhälle. Denna fredag kväll loggar jag ut och tar hel-ledig helg medan en del av mina kollegor knegar. Det är jag väldigt tacksam över.

Kram från Ingmarie

Som en andra sommar!

Det blev sommar igen! Och Ingmarie-väder! Såklart jag då var ute så länge det bara var möjligt innan jobbet. Jag har ju inte bara lyxen av att ha en simsjö (nästan) inpå knuten. Jag har även 4-5 utegym på några minuters cykelavstånd. Brotorps  är min favvo. Stort, bra grejer (särskilt när jag kompletterar med lite egna prylar), soligt och vackert beläget.

Dessutom ligger ”min inpåknuten-sjö” nära även där. (Allt som är viktigt är faktiskt nära i Bagis.😍) Perfekt på alla sätt och vis för vattenlöpning.

Kram från Ingmarie

Lång-dag

Vissa dagar både är och känns längre än andra. När jag vill hinna träna både före och efter kl 10-18 passen får jag se till att masa mig upp i tid. Och planera för att det blir en sen kväll. Det är ju inte bara själva träningen och jobbet som tar tid. Det krävs ju liksom även en hel del “frakt-tid”. Men det är det värt för att få roliga timmar.

Vid kl 8 är det gott om plats på gymet. Då har de riktigt morgonpigga hunnit bli klara men förmiddags/lunchruschen ännu inte kommit i gång. Blev ett bra morgonpass för hela kroppen. Inkl (p)rehab.

Typ samma fenomen som på badet faktiskt. Dit kom jag dock precis lagom till kväll-ruschen. Fick nästan inte ens ett skåp!

Men det löste sig såklart och jag fick dessutom (oväntat) väldans trevligt sällskap av Elina. Träna, jobba och SL-frakta sig kan vara nog så jobbigt men det kämpigaste av allt är nog ändå att packa upp den där trunken…

Kram från Ingmarie