Gym

Frihetsdag

Leave a Comment

Nu har krisavtalet gått igenom vilket i praktiken betyder att vi i princip kommer bli tvingade till att jobba 48-timmarsveckor. Förvisso med mycket mer betalt.  Jag förstår såklart varför men hur blir det när vi inte längre orkar? Vårt jobb är inget jäkla kontorsjobb där man garanterat har möjlighet till att både pausa, sitta, få sina raster och gå på toa. Hå hå jaja. Så det blir väl en slags jobbarrest framöver….

Denna (sista på ett tag) dag i frihet blev i alla fall bra. Jag har fixat balkongen, tvättat hojen och köpt en ny fin baddräkt i stans roligaste butik.

Dessutom har jag simmat med  mitt favvo-gäng.

Snacka om att vi hade mycket leksaker! 🥳🥳🥳

Kul är det alltid! Och lärorikt.

På tal om leksaker så kunde jag verkligen inte motivera mig till att gyma inne hur roligt och bra det än är. Vilken vårdag! Såg både fjärilar och humlor. Dessutom är utegymet som en lekpark plus att jag har egna leksaker att ta med.

Såklart jag inte kunde låta bli detta heller…

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Bästa laddningen

Leave a Comment

Att jobba inom vården i allmänhet, och inom akut/intensivvård i synnerhet, är en utmaning utan dess like just nu. Kaos är bara förnamnet. Men vi kämpar på och ”snabbmat” har plötsligt blivit mer en regel än undantag…

En bra grej är dock att väldigt många snälla människor skänker mat och dricka till oss. 🙏🏻Hur länge vi får ta emot det är dock oklart…. Risken är att det blir stopp för det. Men vi får se. En dag i taget nu

Jag är förstås oerhört tacksam över att vara frisk och kunna göra en insats. Liksom att jag har träningen för den ger verkligen energi!

Men du, lova mig att göra ditt bästa för att inte hamna på sjukan oavsett anledning..

Kram från Ingmarie

Tillfälligt slut

Leave a Comment

Som alltid önskar jag att jag hade fått några dagar till i Skaparladan men jag är verkligen tacksam för varje sekund där oavsett. Det blev en jättebra sista dag där i går med vacker morgonlöpning inklusive sprada i fina Djupsjön.

Och ja, det var kallt.

Målandet har varit väldigt skoj och jag tycker det har gått bra. Det är liksom väldigt upp och ner. Ena sekunden kan jag tänka att jösses vad fascinerande fult (Jonnas fenomenala uttryck!) det här blev och ett penseldrag senare kan jag tänka att jösses vad bra det blev.

Det är med andra ord ganska spännande! Och tröttsamt! Jag sov nästan 10 timmar i natt och hade inte klockan ringt hade det säkert blivit mer…. Men det gjorde mig säkerligen gott för i dag har jag varit pigg! Jobbandet har gått bra och jag har kört ett riktigt bra gympass + ett ännu bättre simpass. Så där bra att jag tog mig an både marklyft och  “sidostången” (ingen aning vad det kallas) igen efter ett (för) långt uppehåll och körde en hel bunt extra sim-intervaller.

Om ribban ligger kvar på denna nivån resten av veckan kommer jag känna mig ruskigt nöjd! Dessutom är nästa Skaparlada-äventyr redan bokad så det är bara tillfälligt slut. Jag målar på här hemma i min egen hörna så länge..😍

Kram från Ingmarie

Många ”äntligen” på samma dag

Leave a Comment

Det första ”äntligen” var att Sats har öppnat igen. Så himla härligt! Och kul såklart! De har inte bara fixat till med nymålade omklädningsrum och ännu bättre ordning utan de har också utökat ännu mer med både mer handsprit och rengöringsmedel. Helt omöjligt att missa så nu hoppas jag människor tar sitt ansvar och torkar av efter sig. Så som det alltid borde göras. Corona eller ej.

Det andra var att jag äntligen fick ett träningspass tillsammans med Veronica. Planen är att vi ska köra
Utö swimrun tillsammans den 23/5 och jag ser jättemycket fram emot det! Veronica är våldsamt mycket snabbare än mig både i vattnet och på land men hon är också väldigt snäll och verkar tycka det är helt ok att hon får dras med mig. 🤪😍

Det tredje äntligen är att jag är på Rådmansö igen för en hel helg med målning på fina, fina Skaparladan. Som jag längtat. Och som jag längtat efter detta! Bara jag som jag är skapad i ett med havet . Absolut människo-mygg- och coronafritt!😍

Det sista ”äntligen” är att jag sagt ja till ett jobb jag länge velat prova men inte vågat. Du vet, jag skulle göra det ”sen”. Men det har jag sagt i säkert 10 år nu! Hallå liksom. Så i augusti  2020 blir det! Fortsättning följer. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

 

Andra tagningen

Vi blev ju inte riktigt klara i fredags med filmandet så i dag gjorde vi “del två”. Galet skoj och jag tror det blev ganska ok. Joachim och Ville är i alla fall nöjda så nu finns snart alla 13 klippen på Youtube och även på deras hemsida inkl beskrivande text. Känns verkligen superskoj! För att inte tala om ärofyllt.

Det kommer bli fler filmer med helt annat innehåll så småningom. Så som sagt var, stay tuned!

Men man kan ju inte bara jobba även om det är skitskoj jobb. Det är ju måndag! Och måndag betyder De Lux-träning med coach Ulf och TS-gänget. Kul och bra som alltid! Så kul att jag simmade lite extra bara för att. Jag var ju liksom ändå blöt och det var helt tomt överallt.

Min gym-abstinens börjar bli ganska svår, SATS är ju fortsatt stängt p.g.a Corona, så jag passade på att utnyttja ett av mina två gratis-pass på Bruce. Det är en himla bra grej och jag funderar starkt på att faktiskt gå med “på riktigt”. Men det kostar ju en del… Det blev i alla fall ett bra pass på X-Force. Deras koncept bygger på negativ träning och sägs bibehålla styrkan längre och ge bättre resultat på kortare tid. “X-Force maskinerna har en unik konstruktion, genom att luta viktmagasinet 45 grader i den positiva rörelsen vilket ger 40% tyngre negativ belastning.” Inte vet jag men det låter ju troligt och jag blev i alla fall både lagom trött och fick abstinensen stillad för ett tag. Men jag hoppas det blir som vanligt igen på torsdag…

Har även varit inom kiropraktor-Micke. Har klarat mig utan någon som helst känning någonstans men 2 dagar i kyla och hela jag stelnar till och ryggen blir ledsen. Men nu är alla delar glada igen!

Kram från Ingmarie

Som att börja om igen

32 intervaller mellan 30 och 120 sekunder.  Det är banne mig jobbigare än man tror! Jag vart tokslut efteråt!

Det kändes helt ok men jag märker jättemycket av kylan. Blir liksom stel och kantig och har inte alls samma flyt som när det är varmt. Samma sak oavsett vad jag gör när jag fryser/är kall förresten. Utegym i all ära men jag kommer nog aldrig kunna bli lika “på” eller köra lika bra som inne. Åtminstone inte när det är 2 plusgrader och blåser isvindar från precis alla håll. Hjälpte inte ens att jag hade fantastiska Veronica som sällskap.Fast det underlättade!!!!

Solen må ha skinit men vindarna gjorde att det var som att stå i en isfläkt. (Inte för att jag har gjort det men det är ju inte jättesvårt att föreställa sig…)
Vi frös faktiskt. Och velade läääänge om vi verkligen skulle. Samtidigt vet jag att vi båda visste att jo, vi skulle. Och så blev det.

Om vi ångrade oss? Inte ens en millisekund!

Men jag har blivit klen, mina bruna fettceller har tydligen tagit semester ,så det finns en del att jobba med här.

Men man glömmer fort du vet. Hemma igen, varmduschad och med mat i magen så är man redo igen!

Kram från Ingmarie

 

 

I besvärliga tider

Precis som t.ex bästa Anna hade jag inte tänkt skriva så mycket om corona men det går ju liksom inte att undgå hur den förändrar allt och alla. Aldrig har jag sett så mycket folk ute i Nackareservatet och på utegymet en vanlig vardag mitt på dagen som i dag. Visst var det fint väder men det spelar ingen roll i vanliga fall. På något vis är det ju faktiskt positivt att. folk är ute och rör på sig! Jag har också läst att på många håll har luftföroreningarna minskat dramatiskt tack vare den minskade flygtrafiken. Det är ju superbra!

Men jag vet och förstår också att många är rädda, ledsna, arga, frustrerade och t.o.m panikslagna. Det är faktiskt helt naturligt för detta är något  i princip ingen av oss varit med om förr. Vi kan inte heller påverka detta hur och vad vi än gör och hur mycket vi än vill. Vi måste acceptera och gilla läget. Det betyder dock inte att vi gillar det…

Och vet du, även detta kommer ta slut. Jag lovar! Förhoppningsvis kommer det då även bli bra saker av det hela. Så mitt tips är att försöka på allt bra som faktiskt också finns runt omkring oss. Hur mörkt det än är så finns det en strimma ljus någonstans även om den kan kännas svag. Håll fast vid den!
Det kan vara att du har vänner, en familj, mat i kylen, gjort något bra på jobbet eller hemma. Själv har jag köpt blommor i massor för att liva upp.

Elviras lilla hörna. 🙂

Det kan vara en hjälpande hand eller ett leende från en okänd, att vi har el, känslan av att kunna sova i en säng eller kunna höra fåglarna. Kanske du är så lyckligt lottad som mig som har naturen inpå knuten där det går att springa tills man bara inte orkar längre, (gratis) utegym och både träd och mossbeklädda stora stenar att vila mot och känna den sköna solen mot huden.

Det är jättelätt att gripas av panik när det blir sånt här medialt pådrag som det blivit. Jag dras också med men jag tänker att det hjälper inte ett skvatt. Särskilt inte för vårt immunförsvar. Vi ska vara försiktiga och tänka extra på att inte riskera sprida smitta men kom ihåg att corona är inte livsfarligt för de allra flesta. Så låt oss hjälpas åt att andas lugnt, stilla våra sinnen, ta hand om oss själva och om varandra.

Kram från Ingmarie

Sista (?)

I dag är vår sista hela dag här. Tror vi i alla fall. Vem vet i denna ( galna) Corona-tid hur det är i morgon? Min största fasa är att vi ska bli fast på någon flygplats någonstans på obestämd tid. Faktum är att jag helst hade velat vara kvar ett tag till för helt ärligt verkar det minst sagt vara hysteri Sverige med tomma hyllor i butikerna, folk som snor handsprit från sjukhus och rädsla för att umgås och vara ute. Jösses liksom!😱 Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Fast å andra sidan är det väl bara en tidsfråga innan det är samma tokerier här. Jag såg i dag att även här vara toapapper och handsprit slut i butiken och det var ovanligt lugnt och tyst både på gymet, i bassängen och på vägarna. 

Men nu är det som det är. Det har i alla fall varit en bra sista dag med ett bra gympass,  ett ännu bättre simpass och skön sol.

I morgon hinner jag tack och lov med ett löppass innan vi drar. Lär behövas…

Kram från Ingmarie

Rätt val

Jag hade funderingar på att springa ännu en Parkrun i dag, eller rättare sagt någon av de två jag gjort här, men jag var absolut helt osugen. Inte på att köra “hårt” utan mer det där upp tidigt, i väg och passa en tid.

Så därför blev det helt enligt programmet.. Eller nästan i alla fall. Kanske jag körde på lite mer än tänkt men det kändes bra! ”Endurance 90 min” med bl a 18 + 18 + 30 min i runt tröskelfart. Det blev många varv på favoritfältet.🥳

Och svettigt var det.

Anders mötte upp på gymet. Vi kör sällan samma pass. Typ aldrig när jag tänker efter… Jag ”vilar” t.ex i princip aldrig utan kör olika slags cirklar non-stop. Sånt tycker jag är kul och miljön på Maties med en massa topp-atleter är verkligen inspirerande!

Strandhänget efter var hur skönt som helst.

Är fortfarande lika fascinerad över hur tidvattnet helt kan förändra ett landskap! Det här är med bara några timmars mellanrum.

I kväll slipper vi den förbenade loadsheddingen. Det kan vara mysigt ett tag men det är också en smula stressande. Särskilt om man är på gränsen att inte hinna göra mat. I går höll den på i 4 timmar så tur vi var mätta.

Kram från Ingmarie

Franschhoek, Good Food, en baksida och svettfest

I dag har vi åkt vad som måste vara en av världens vackraste vägar. Från Stellenbosch till Franschhoek via Franschhoek pass till Villersdorp där vi vände och körde nästan samma väg tillbaka. Vackra vingårdar, makalösa vyer, magiska berg, äppel- och citronodlingar och slingriga vägar. Rekommenderas!

Franschhoek i sig själv är också ett “måste-besök” om man är i detta område. Enormt fint och liksom gulligt. Dessutom hittade vi ett fantastiskt bra matställe! Good Food & Co. Makalöst gott och excellent service! Det var inte ens dyrt!

Vego-burgare och mixed sallad med extra allt.

De två flådiga vingårdarna vi var inom hade noll vego. Så kasst va?😱Men de var väldigt vackra.

Det finns dock en baksida, som jag ser det, i allt detta fina. På vingårdarnas fält såväl som utmed vägarna är det tätt med arbetande människor. På vingårdarna är det nog ganska ok jobb men utmed vägarna ser man hur de hackar, krattar, lyfter sten och plockar skräp. Kläderna är skitiga och halvtrasiga. Det syns att de sliter hårt. Deras bostäder är någonstans i hyfsad närhet tätt ihoppackade och i bästa fall utan att de helt ser ut att helt rasa ihop. Och det är alltså inte de vita det handlar om utan 100% svarta. Av landets ca 50 miljoner invånare tillhör de svarta 80% av befolkningen men det är de vita som äger och styr det mesta. Jag blir så illa berörd av att se detta. Det känns liksom lite som att det enda som saknas är kedjorna och någon som vaktar med en piska. Jag har inte velat ta något foto på detta. Du får föreställa dig… Sydafrika må vara mindre segregerat mot vad det har varit men det är långt kvar innan det ens är i närheten av något som kan kallas jämställdhet.

Och jodå. Jag har tränat också. Så in i bängen faktiskt! ”Fuskade” med mitt träningsprogram och körde intervaller i stället. 24 x 1 min. på det fina gräsfältet vid gymet. Jag kunde verkligen inte motstå och vem vet när känslan och chansen dyker upp nästa gång?

Plus drills, styrka och spänt enl programmet.(Med lite extra tillägg 🙄) Rena svettfesten!

Sen in i gymet för att bli ännu tröttare. Det blir spännande i morgon bitti om jag säger så…😱

Bra gjort att fota precis när jag blundar, eller hur? 🙂

Avslutade med ett kort vattenlöpningspass för att liksom tagga ner kroppen. Tror stenhårt på att det är en bra återhämtnings-metod.

Kram från Ingmarie