Gym

Andra tider

10 Comments

För 20-30 år sedan, t.o.m 10 år sedan, så hade jag inga större problem med att springa ett längre pass dagen efter intervaller. För 30 år sedan kunde jag dessutom springa 3 (!) intervallpass/v och ett långpass på upp mot 3 timmar. Plus styrka, vattenlöpning och rörlighet.
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om det även fastän farten är betydligt långsammare.

Men så är det. Åldern gör oss varken snabbare eller starkare och utmaningen är väl helt enkelt att minska den nedåtgående spiralen så mycket som möjligt. Dvs (fortsätta) träna både kondition, styrka, balans och rörlighet.

Jag har varit löpare i över 40 år och är oerhört tacksam för att jag så att säga “fått ut” något” av all min träning. Det finns ju faktiskt de som tränat och kämpat betydligt mer men ändå inte fått uppleva att vinna ett endaste lopp. Det jag fått uppleva tack vare löpningen är det få förunnat och jag vet att den kommer att ge mig ännu mer!

Men tillbaks till början. Eftersom det är betydligt tuffare och innebär mycket större skaderisk att springa längre pass dagen efter intervaller så undviker jag det men ibland “måste” jag pga jobbet. Det schemat jag har nu har jag inte lagt själv för då hade jag absolut inte lagt fyra långa arbetspass efter varandra. Det är nämligen det jag har framför mig nu, minst 35 timmar på 4 dagar, och det var därför jag ville springa lite längre i dag trots gårdagen..

21 km är inte jätte-långt men det var fullt tillräckligt för mig i dag. Tog mig bort till Filborna och Bruces skog och det enda jag väl möjligtvis saknade där var lite backar. Området är väldigt vackert och jag såg allt från djungelskog, blomsterhav och öppna fält till modell-flygplan, islandshäst-banor och betande kossor.

När jag kom hem tog jag hojjen till havet för benen, och ffa fötterna, hade blivit riktigt sura om jag tvingat dem att springa uppför backen hem igen. Guppiga små vågor och dunderskönt vatten!

För att riktigt suga ut det sista ur benen var jag med på ett Crosstraining-pass nu i kväll och jag fick t o m Anders med mig! Det var ju liksom inte i går… Få se hur lång tid det tar tills det blir nästa gång. Jätteroligt och jättesvettigt var det i alla fall om du frågar mig!

Så även om jag är långsammare och äldre, 58 och ett halvt år minus 2 dagar om jag ska vara exakt, så tänker jag fortsätta träna och utmana mig ända tills det är dax för trä-fracken. Eller snarare urnan.

Hur tänker du om att bli äldre? Ta det lugnt eller köra på?

Kram från Ingmarie

Äntligen måndag

6 Comments

I går sprang jag intervaller i solen och för att riktigt suga i mig varenda stråle jag kunde få letade jag upp en runda som var skuggfri. Ja sån är jag. En solens dotter som aldrig kan få nog av den. Undra om det finns en bokstavs-kombination även för en sån “åkomma”..?

Cyklade sen ner till havet för att njuta ännu lite till innan jobbet.

Jobbet ja. Det finns de (ffa politiker )som påstår att det inte finns någon vårdkris. Jag kan sätta både mina ben, mina armar och mitt huvud på att dessa människor inte hade pallat ens ett halvt arbetspass hos oss. Fatta mig rätt. Jag gillar verkligen mitt jobb och mina kollegor på akuten där det hela tiden är full rulle, och känner att jag hittat rätt, men det finns förstås gränser för hur mycket jag/vi pallar och klarar av. Att mer eller mindre varje arbetspass tvingas jobba över, stressäta och inte räcka till är oerhört påfrestande. Jag är hyfsat bra på att inte stressa upp mig. Hur det än är så har jag bara två ben, två armar och ett huvud och kan inte varken gå, göra eller tänka snabbare än vad jag redan gör utan att riskera misstag. Jag kan även hantera och acceptera att jag aldrig blir klar, aldrig kan göra allt och aldrig kan allt men jag kan inte acceptera att det är patienterna som är de som blir lidande bara för att det ska sparas och för att vi är för få i förhållande till belastningen. Helsingborgs akuten är dessutom den med flest besökare i förhållande till folkmängd och personal i hela Sverige så vi inbillar oss inte. Jag var ruskigt trött när jag äntligen fick gå hem i går kväll långt efter att jag skulle ha slutat och jag hade aldrig pallat säga ja till de smått desperata sms från ledningen om att det behövdes extra personal på natten. Igen!

Helst hade jag velat ha sol i dag närjag var ledig men det sket sig om jag säger så. Rejält!

Det var blöta cykelturer till och från simhall och gym men det var inte kallt och jag är ju inte gjord av socker så det kunde absolut ha varit värre. det kan det väl förresten i princip alltid? Träningarna gick superbra så jag är jätteglad!
Uppvärmning, 6 x 200m + avbad och drills på simningen.

På gymet blev det marklyft, latsdrag, hopp, axelpress, core och jag vet inte allt. Min fantasi kan verkligen gå bananas på gymet! Avslutade med lite yoga-moves och fattade inte att jag varit där i över en timme. Då har man roligt!

Kram från Ingmarie

 

Syskonspring

2 Comments

Äntligen kunde jag och lillebror Daniel synka våra livspussel för en heldags-dejt i Halmstad. Jag från Helsingborg och han från Göteborg. Helt perfekt att då börja med en två-timmars löptur via Galgberget runt hela Sperlingsholm och Furet. Galet vackert och det är alltid lite extra roligt att passera pappas gamla skola och barndomshem där även jag lekte som barn. Minns fortfarande hur jag och farmor plockade ägg i hönshuset, farfar körde oss i skrindan tillsammans med en massa betor, och hur jag badade i en järnbalja.

Gamla Sperlingsholms-skolan som numera är bostäder

 

Farmor och farfars statar-hus som de bodde i

Det bästa var att ha Daniel för sig själv och massor av tid till att snacka om allt från Trump och elbilar till träning och resor. Jag är glad jag fortfarande hänger med denne superman som både springer maror, driver x antal företag, är stark som en björn och har ett hjärta av guld.

Innan vi for till pappa, och jag senare även till Sats-jobbet, så åt vi en supergod lunch tillsammans med mamma och Ulf på mysiga Rotundan.

Nu är jag hemma igen och ännu en ny jobbhelg väntar. Det retsamma, och trista, är att det är också de enda tre dagarna på till synes evigheter som solen ska visa sig.

Kram från Ingmarie

Kära återträffar och två tips

Leave a Comment

Det är helt galet när jag tänker efter men jag minns inte ens när jag körde swimrun sist. Det är galet med tanke på hur sjukt mycket jag kört innan. Egentligen vet jag inte varför. Tror det liksom helt “dog” i samband med att vi flyttade till Åhus för det blev både svårt och krångligt att göra det där och fastän jag hade Halmstad även då så var jag av någon anledning inte sugen. Även här är det lite “krångligt” för om man vill simma i sjö så måste man ha bil.

Hade det inte varit för att jag vann en startplats till Halmstad Swimrun så hade det antagligen dröjt ännu längre innan jag fått för mig att köra igen.
Nu var jag liksom “tvungen” att prova för att se hur det var och om jag ens tyckte det fortfarande var så roligt att jag vill göra det med nummerlapp.
Benen var ju inte precis de piggaste sen i går men de kunde ha varit betydligt tröttare och fram till första simmet kändes det helt ok! När man sen kommer upp ur vattnet efter att ha simmat har jag i princip alltid blyben. För det mesta släpper det efter bara några hundra meter men ibland, särskilt om det är kallt, försvinner den där känslan aldrig. Tack och lov var det inte så i dag för då kanske jag packat ner swimrunprylarna långt ner i någon låda.

Torvsjön var betydligt varmare än Braredssjön som jag simmade i regnet i går och det kändes jättehärligt!
Jag fortsatte runt sjön och hittade på lite nya simsträckor. Själva springrundan är makalöst vacker och trots att jag snurrat runt där miljarder (nåja) gånger tröttnar jag aldrig på den! Inte sjön heller! Här hade varit perfekt med ett swimrunlopp men jag antar det är bra mycket enklare och mer publikvänligt inne i stan så som Halmstad swimrun är.

Nästan 90 minuter inklusive sju sim blev det innan jag tyckte det fick räcka. Dagen var ju liksom inte slut där..

Och ja, det var precis lika skoj som jag minns det!

Onsdagar betyder att Marina har pass på Sats och det var verkligen evigheter sen sist! Typ i februari innan Usa-resan. Dvs förskräckligt längesedan!
Började med 30 lugna minuter “Flexibility” följt av 45 megasvettiga minuter. Den som inte blir trött och svettig på Transformer-passen har helt klart inte tagit i. (Läs mesat/fuskat..)
Superskoj som alltid och träningsvärken är garanterad. Morgondagens äventyr kan bli extra intressant..

På tal om Sats så har de ett väldigt bra erbjudande just nu så passa på! Det är mitt första tips. På köpet kan du få träna med mig både i Halmstad och i Helsingborg!

Mitt andra tips är att från mitten av augusti kommer du kunna kolla på (och köpa om du vill) en del av mina tavlor på Galleri 70 i Halmstad. Där finns massor av fina grejer att kolla på så oavsett rekommenderar jag verkligen ett besök där!

Kram från Ingmarie

Fick feeling på ena stället men inte det andra

Leave a Comment

Lustigt det där med när man får/inte får feeling. När jag hojade till gymet kände jag mig mest less på regnet och gråvädret.  Egentligen hade jag ingen jättelust att gyma heller men jag vet av många års erfarenhet att jag ändå alltid mår bättre av träning så jag körde igång. Det tog max 5 minuter sen vände det och jag förlorade helt uppfattningen om både tid och rum. Hittade på övning efter övning, svetten rann och jag hade skitskoj!

Men så plötsligt kom jag på att jag ju skulle jobba! Jämrans vad det gick fort att cykla hem, duscha och sen trampa till jobbet på rekordtid. Där var det inget flyt alls under de nästan 11 timmar jag var där. Tvärtom. En riktig skitkväll på alla sätt och vis. Hoppas verkligen nästa blir bättre…

Kram från Ingmarie

Från noll till 1000

Lika lugnt som det var på jobbet i går lika galet var det i dag. Det fullkomligt välde in patienter och det fanns varken britsar eller stolar kvar till slut. Men jag lyckades faktiskt äta upp allt innehåll i matlådan och gå på toa en gång. Inte illa! Det blev bara en timmes övertid och i morgon är jag ledig så jag kan vila upp mig inför ett 11-timmarspass på lördag. Phju!

Innan galenskapen var jag på gymet en sväng. Skoj som alltid!

Kram från Ingmarie

En annan slags kortspel

I dag har jag minsann “spelat” det både roligaste och svettigaste kortspelet ever och det gjordes på dagens Prformance HIIT-passet på Sats Malmö City.

Vi jobbade två och två och beroende på vilka kort vi drog så fick vi göra det som korten visade.
Sjukt skoj och jag är glad jag inte fick “straffet”. Då hade jag nog hållit på fortfarande. Haha

Anledningen till att jag var i Malmö var inte enbart för detta lilla party utan även för att jag skulle till kinesiologen Thomas igen. Tack vare hans gedigna arbete med mig så blir besöken färre och glesare men det finns nog i princip alltid något man kan jobba med när det gäller en själv. I alla fall om man vill utvecklas och förbättras oavsett vad det gäller.
Hans metoder skiljer sig delvis en del från de andra kinesiologer jag varit hos men det tycker jag är både spännande och intressant. Han utför även healing och egentligen tycker jag det är en jättekonstig grej för jag begriper helt ärligt inte riktigt hur det funkar men det gör jag å andra sidan inte med varken mobiltelefoner eller fax heller fast jag accepterar ändå att de går att använda till en himla massa olika grejer.

Innan jag for söderut sprang jag en sväng och jag säger det igen, skogen alltså!

När jag kom hem cyklade jag direkt till min favvo-brygga och jösses alltså! Ljummet vatten och en absolut magiskt vacker kväll!

Kram från Ingmarie

Trippel-pass

En del tycker säkerligen det är helknasigt att åka nästan 10 mil för att vara med på ett träningspass men jag tillhör inte dem. faktum är att det går snabbare att åka från vår lya till Malmö med tåg än det gjorde att ta sig från lyan vi hade i Stockholm med tuben om jag skulle längre än till T-centralen!

41 minuter tar tåget. Lägg till max 20 minuter för att ta sig till tåget och vidare till Sats så har du restiden. Sjukt bra! I synnerhet när tågen funkar och nu när jag åker “gratis” med sommarkortet.
Prformance strength-passet är utan tvekan ett av de roligaste gruppträningspassen jag vet och jag har varit på en hel del… De är t o m roligare än mina egna! Då är det bra! Jag vet också att jag garanterat kommer känna av det några dagar framöver. (Gör man inte det så har man till 100% fuskat!)

Marklyft, pistolsquats, rodd, kettlebell-swing och “maghjul” var på agendan i dag.

Men dagen har ju fler timmar och jag hann även springa en sväng s-a-m-t-i-d-i-g-t som solen visade sig! Börjar helt ärligt bli mer och mer skeptisk till det där “klimathotet” och hur allt kommer värmas upp pga “extremvärme”. Eller har den där värmen bara missat Sverige? Det är ju inte nog med att det regnar i princip non-stop, det är ju snorkallt också! Hur tänker du?

Det regnade på exakt alla håll när jag cyklade till och från badet men där inne var det åtminstone uppehåll. Blöt blev jag ju förstås… haha! Passet gick riktigt bra, precis som de andra två så jag är jättenöjd och känner mig redo för ännu en jobb-helg.

Kram från Ingmarie

 

När känslan egentligen ljuger

Jag hade programmerat in ett nytt pass på Garmin. Trodde jag. Eller ja det hade jag men det var helt åt fanders fel vilket jag kom på efter typ 5 intervaller men istället för att fippla med att lägga in det rätta passet så gjorde jag det enkelt och tog en gammal goding. 3 x 5-3-1 min + de där 3+2-minutarna innan.

Jag blev jättetrött!

Trodde jag sprang fortare än jag gjorde för Garmin ljuger väl aldrig antar jag? Å andra sidan bryr jag mig inte jättemycket om farten så länge det känns som jag springer fort. Det är jätteintressant det där för jag kan uppleva det som att jag springer lika snabbt som för 20 år sen när tusingarna gick i 3.20 fart. Nu är de minst 1,5 minut långsammare! Hur kan man bli så lurad av sig själv?

Jag var så trött att jag kollapsade på soffan en stund. Men jag klarade mig i alla fall från ösregnet som kom och efter mat och en stund i min lilla ateljé så var jag redo att rulla i väg med hojjen till tåget och Halmstad.
Udda vecka betyder ju Sats-jobb och i dag passade jag på att ta en fika med min vän Karin före jag gymade och hade mina klasser. En full rulle och en mega-lugn.

Det mest fantastiska i dag är på något vis ändå att tågen funkade perfekt och har gjort ända sen vi flyttade hit! Hoppas det är så i morgon också när jag tar det åt andra hållet först.

Kram från Ingmarie

Hur man vänder en eländes-dag. till en toppen-dag

Ibland blir en dag precis tvärtemot vad man trott. Denna tisdag skulle börja hos tandläkaren (igen) och jag visste inte hur “illa” det var. Lägg till att jag är nyopererad sen i går och att tanden jag behövde ta bort var ingen enkel historia och hålet krävde många stygn efteråt. Jag och värktabletter är heller ingen bra kombo, jag blir helt sänkt, men jag är såklart tacksam över att de finns och tar när det behövs. Smärta orsakat av ex en operation kan man nämligen inte “vänja” sig vid och det kan t o m bli värre om man inte bryter den.
Så jag trodde det skulle bli en smärtsam, jobbig, lång, seg och tråkig dag.

Tji fick jag!

Tandläkaren Charlotte och tandsköterskan Dennis som jag har hittat här är outstandning! Som 60-talist har jag sjuklig tandläkarskräck efter alla fysiskt och psykiskt smärtsamma besök och mår dåligt flera dagar före jag ska dit. Ännu värre är det under tiden och jag mår nästan inte ens bra efteråt för då är jag orolig något ska hända så jag måste dit igen. De jag haft i vuxen ålder har varit bra men spåren sitter tydligen väldigt djupt rotat.
Men nu tror jag banne mig jag kan slappna av för att besöka dessa två är som att gå på en liten fest! Nej jag skojar inte! De är inte bara superproffsiga och kunniga utan även snälla, trevliga, roliga och enormt lugnande. Dessutom är miljön fantastiskt vacker och stillsam.

Allt gick smidigt även i dag och eftersom jag får träna “fullt ut” igen så stack jag ut och sprang så fort jag kommit hem. Trots tung kropp så var det underbart!

Tog en (välbehövlig) kort tupplur och fick massor av ny energi för att gymma. Kände mig stark och tog i så svetten rann.

För några veckor sedan hade Sats en Insta-tävling och jag var med trots att jag aldrig vinner men tydligen gör jag det för kolla! En stor påse med fina grejer som en yogamatta, ett block, gummiband och en boll. Nu ska jag tävla mer!

Allt detta firade jag på mitt bästa sätt.

Nu var ju dagen inte slut där. Vi fick ett ryck och hojjade iväg till Kärnan. Försvarstornet uppe på höjden vars historia började år 1070. Vi trodde det bara var själva utsikten som var grejen men det finns massor av jättefina utsällningar och audio-berättesler att se och lyssna på. Upp till toppen är det 146 snirklande trappsteg och väl där uppe ser man långt mer än hela Helsingborg. Vem behöver New York när man har Helsingborg?

De högsta husen längst bort är där vi bor.

Så summa sumarum så kan i princip vilken dag som helst bli en toppendag! Även de som från början verkade bli bland de dystraste. Jag behöver inte ens några värktabletter längre! Hurra!

Kram från Ingmarie