En skitdag och en toppdag

I går var jag inställd på att vara ledig. hade sett fram emot två goa träningspass, måla och att hinna fixa lite andra grejer. Men det sket sig rejält. Det blev ett kort, stressigt löppass och sen kneg tills efter mörkret lagt sig. Kändes allt lite bittert men jag vet, manskavaratacksamöveratthaettjobbochöverattmanärfrisk.

I dag däremot! Då snackar vi om en superduperdag!

Började med 2,5 timmars swimrun där jag delvis hade sällskap av Veronica. Vi övade lite växlingar inför näsyta helg men precis som förra gången så tror jag vi babblade mest. (Inte inräknat i de där 2,5 timmarna alltså.) Å andra sidan är ju som sagt var det också viktigt.😄

Före…

…och efter! Nog syns det att jag är glad? 😄

Sen åkte jag och Anders in till stan med tuben och spårvagnen ut till fina Djurgården. Det var verkligen alldeles för längesedan jag var där. Vet inte varför egentligen för det är supersmidigt att ta sig dit. Målet var Ulla Winbladfh´s restaurang. Egentligen skulle vi varit där när Anders fyllde år i augusti men annat kom emellan och jag tror det var en mening med det. En vackrare dag än i dag var svår att få.

Jag vet inte ens om jag kan beskriva hur det var. Eller vi kan säga så här, när Anders är riktigt entusiastisk över något, så där att det både hörs och syns, då är det e-x-t-r-e-m-t bra. 🤩 Vi blev banne mig förälskade i stället. Maten var makalöst god, servicen absolut topp och miljön är bedårande vacker. ❤️

Mia och Monica är förresten inte bara fantastiska idrottskvinnor, och vänner, det var även de som fixade den goda maten och gjorde vår upplevelse så här magisk. Tusen miljader tack!🥰

Hem tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen. Folk må klaga på att SL är dyrt men med tanke på hur mycket som ingår tycker jag det är väldigt billigt.

Vår huvudstad är bra vacker ändå och jag är faktiskt väldigt tacksam att jag bor just här just nu.

Kram från Ingmarie

Tuffare än intervaller

Träna kan vara hårt, jobbigt, tufft och verkligen utmanande, liksom en körig dag på jobbet, men för mig är det absolut tuffare att sitta still en hel dag. Det går bra i 30-40 minuter sen börjar jag helt säcka ihop. Får ont, ffa i häcken, och blir trött, seg och okoncentrerad.

Nu var tack och lov dagens studiedag väldigt intressant och rolig, men särskilt pigg blev jag inte! Däremot kan jag konstatera att vi vet väldigt mycket mer nu mot i mars/april om hur Covid-19 ska behandlas och hur den fungerar samtidigt som vi vet oerhört lite om detta virus.

Jag blev inte heller direkt piggare av att maten vi fick var usel. Inte förmiddags-mackan, den var supergod med fina grönsaker, grovbröd och tartex.

Lunchen däremot var bedrövlig. Antingen var kocken stressad/lat/hade fått en blackout eller så var hen bara extremt okunnig. Veganer äter inte bara sallad, gurka, tomat, några majskorn, två halvbruna jordgubbar, några fruktbitar, några konserverade oliver och några hårda torra penne-pasta bitar. Jo, det är sant – det är vad jag fick! År 2020! Man baxnar. Det där är typ det jag aldrig äter.
Men dukningen var häftig. Långbord (med avstånd) i våra gamla IVA-lokaler! (Hela Intensiven blev flyttad ner till operation för att få plats när viruset slog till och vi kommer behöva vara kvar där åtminstone till december.)

Det var nästan så jag skippade vattenlöpningen när vi hade slutat men jag kunde verkligen inte dra hem hela väskan med prylar utan att ha använt dem och nu, efter avslutat pass och med mat i magen, är jag glad över att jag inte skippade det. Man ångrar aldrig ett träningspass, eller hur? Och hur hungrig jag än var så var det inte jobbigare än att sitta stilla en hel dag.

Kram från Ingmarie

Backar

Det var så längesedan jag körde ett ”riktigt” backpass att jag inte ens minns när det var sist. Hammarbybacken är förvisso en lång rackare men där handlar det mer om långsam uthållighet. Jag tänker mer på de där kortare backarna där det (helst) ska vara lite tryck och fart.
Men i dag tog jag tag i det och vi kan väl säga som såhär att det var varken särskilt mycket tryck eller fart men däremot jobbigt och kul!

Två olika backar blev det. Den ena tog ca 100 sekunder upp ( jogg ner) och den andra 40 sekunder ( jogg ner) och båda x 10



Totalt ca 90 minuter. Kanske inte världens bästa laddning innan jobbet men gjort är gjort och jag överlevde ändå hela kvällen.🤩

Kram från Ingmarie

 

 

Simtest och finalen

Några gånger per år brukar TS ha ett simtest som går ut på att man simmar 15 x 100 m i typ tröskelfart med kort vila.( 10-15 sekunder) Syftet är att se om det blir någon förbättring. Det krävs en viss laddning för det där och min var egentligen katastrofal. Två tuffa pass i går plus att jag sov kasst i natt. Dessutom skulle jag behöva köra dem själv eftersom jag jobbade när resten av gänget körde.

Jag bestämde mig ändå för att testa. De tre första var vidriga men sen rullade (eller kanske snarare flöt) det på. Det var faktiskt riktigt skoj! Kanske tog jag i för lite men jag blev i alla fall trött och förutom den första och sista (de var de snabbaste) så simmade jag ruskigt (långsamt) jämt.🤩

I dag var också dag 25 på utmaningen. Obegripligt hur fort det gått! 😱 Jag kommer faktiskt att sakna det för det har varit superskoj! Mina armhävningar är varken perfekta eller ”starka” men jag har gjort dem! Det har t o m blivit en del bonusar! 💪🏻

Kram från Ingmarie

Roliga timmen

Om du är lika gammal/ung som mig så hade kanske du också hade ”roliga timmen” på fredagar i skolan? Hos oss skiftade man om vem som skulle vara ansvarig och det kunde vara allt från sång- och dans uppträdande till frågesport på denna timme. Allt i olika grader av “rolighet”.

Nu för tiden är det ju lite annorlunda men jag har haft en slags roliga fredagstimmen i dag. En jätteskoj faktiskt! Egentligen spelar det ingen roll viken dag det är förresten för 100% av PT-timmarna med Rafael är alltid roliga! Och svettiga.


Armhävnings-utmaningen efter blev en dubbel utmaning om man säger så för det är ju liksom ingen slappe-timme han bjuder på.🤪


Resten av fredagsmys-fyset blev här.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka i 08a land och beslut taget

Det blev en härlig halv sista dag i min hemstad. Solen fortsatte skina och även om jag inte hann med varken någon sprada eller något sim så blev jag plaskblöt ändå. Av svett. Och kanske någon liten både lycko- och sorge-tår. Lycka för att jag får och kan uppleva detta ännu en gång och sorg för att jag måste lämna det.

Men så där är ju livet. Inget varar för evigt vare sig det handlar om lycka eller sorg. Det förenklar såklart att jag vet att jag kommer åka tillbaka. Jag vet bara inte exakt när i skrivande stund.

Tågresan hem gick smidigt. Det är något särskilt det där med att åka tåg tycker jag. Man reser vare sig man sover, läser, fikar, är på toa eller glor ut genom fönstret.  Det är också väldigt mycket enklare att undvika träsmak! Under förutsättning att det rullar som det ska vill säga. Det vore en mardröm att bli inlåst i ett stillastående tåg när det är så här varmt ute! Öresundståget upp till Göteborg var som en bastu men SJ hade perfekt temperatur!

Nu är jag hemma en kort sväng innan nästa äventyr. Det sista innan det blir jobb igen. Nu har jag velat och valt klart och bestämt mig för vad. det blir. Faktum är att valet blev ganska lätt till slut. Jag trivs ju på mitt jobb, mina kollegor och mina chefer är toppen och det är skönt att vara ny. Så jag blir kvar. Det känns faktiskt rätt både i hjärtat och i magen!

Kram från Ingmarie

Har man inte val så skaffar man sig…

I slutet av april tackade jag ja till ett nytt jobb (på ambulansen) och i dag var min sista dag på Södersjukhuset..

Trodde jag.

När jag fick schemat för utbildningen man måste gå först visade det sig att det inte alls var så som jag fått berättat. 75% av alla dagar var långt bort, 3 dagar så långt bort som i Norrköping, vilket i praktiken skulle betyda arbetsdagar på 10-12 timmar varje dag i 4,5 veckor. (Många timmar dessutom obetalda fraktandes av SL…)

Luften gick liksom ur mig där. Visst hade det varit kul att prova jobba pre-hospitalt men jag är inte så sugen på det att jag är beredd att riskera hälsan. Det blir ju värre än krisavtalet som varit under corona-våren som inneburit 48 timmars arbetsvecka med dubbelt betalt..

Så jag har hoppat av.

I stället har jag nu att välja på att börja på akuten som helst vill jag skulle ha börjat i går, eller stanna kvar och då även få lite mer ansvar eftersom jag numera är den som varit längst på post-op och för att de gärna vill jag ska stanna kvar. Med tanke på att jag bara varit där 2,5 år så kanske du fattar personalomsättningen. Det är en tuff arbetsplats med högt tempo som sliter om man inte är “den typen av person”. Du som följt mig vet hur trött jag har varit, hur många gånger jag fått jobba över och inte varken fått rast eller gå på toa men ändå gillar jag det. Jag gillar flödet och dynamiken. Jag trivs med kollegorna, cheferna och lokalerna. Ingen dag är den andra lik och man lär sig ständigt nya saker. Det kan låta hemskt men jag tycker om att jag väldigt sällan har samma patient två pass på raken för omsättningen är konstant. Vilket också driver upp tempot såklart. Grejen är att det är samma sak på akuten och där är det dessutom nya och annorlunda utmaningar. Mitt nuvarande jobb “kan” jag och känner mig trygg med. Faktiskt så bra att det ofta är mig folk frågar när de behöver hjälp och jag får ofta sköta flödet när driftledaren inte är där. (Jättekul!) På akuten kommer jag dra upp medelåldern rejält för de flesta som jobbar där är väldigt unga, men å andra sidan kommer min erfarenhet och specialistutbildning troligtvis vara till nytta.

Så nu står jag här och vet inte hur jag ska välja. Tack o lov har jag några dagar på mig att fundera och känna efter. Och vela…

Det var betydligt enklare i morse för då hade jag inga val. Eller rättare sagt det var ett enkelt val. Yoga, meditation och vattenlöpning vid och i Söderbysjön.

Det är vad jag kallar en drömstart på vilken dag som helst. Även val-dagar.

Kram från Ingmarie

 

Vad gör folk…

…före/efter jobbet?

Dvs de som inte tränar. Jag fattar att man kan städa, laga mat och en massa annat men jag menar för att få energi och ork. Eller är det bara jag som tycker shopping, städ, biltvätt och sy gardiner är mest tråkigt och energikrävande?

Själv behöver jag träna för att palla jobba. Trots, eller pga beroende på hur man ser det, jag har ett ganska rörligt jobb. Åtminstone sitter jag inte särskilt mycket. Ibland inte alls. Och ja, man blir trött i benen av det. Då gäller det att ha just ork och energi.

Däremot kör jag sällan riktigt hårda pass innan jobbet. (Med några få undantag.) I dag blev det ett lugnt löp-pass inklusive sprada (med kläderna på) och lite yoga.

Det är ju tur vi är olika men jag är säker på att fler skulle må bättre om man var ute och rörde på sig mer före/efter jobbet. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Även lite räknas

Tokfint väder och jag jobbar mer än vanligt. Många extrapass men i morgon ska jag vara ledig! I dag hann jag bara ett kort simpass i Söderbysjön men allt räknas, eller hur?


Det positiva är i alla fall att axeln kändes ganska ok! Och att det var riktigt lugnt på jobbet.🤩

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

Mystränar och har haft vernissage

Det där att helt vila från träning har jag svårt för. Jag vet inte ens om jag tror på det!🤪 Däremot tror jag att extremt lugn och lågintensiv träning är bra för återhämtningen både för kropp och knopp. Helt kravlöst och verkligen lugnt.

Sedan i lördags har jag vattenlöpt två gånger och sprungit ”vanligt” lika många gånger.



Jag ljuger om jag säger att det känns lätt men det gör inte ont någonstans, förutom fortfarande lite i axeln, och det känns väldigt skönt att bara vara ute och slöjogga.


Sen har jag ju jobbet med och det är inte precis någon vila. 🤪

Vernissagen i söndags gick förresten över förväntan. Så roligt det var! Det var jättemånga som kom för att kolla på mina tavlor och några av dem har även fått nya hem.😍

Nästa gång blir det i Halmstad den 13/8. Välkommen om du vill!

Kram från Ingmarie