Mot nya äventyr

Kanske du gissade hur min sista dag i Åhus skulle tillbringas, kanske inte, men bra blev det i alla fall och det är jag väldigt glad för!

Det blev intervaller som jag körde på elljusspåret. Dels för att jag gillar det men dels också för att skjutfältet är stängt och för att de fina skogsvägarna är förstörda av de där skogsmaskinerna. Kroppen var helt med på noterna och det gick t o m snabbare än förra gången jag körde de där 3 x 5-3-1 minuterna.

Gött!

Nästa intervallpass lär inte bli så lätt för den kommer (förhoppningsvis) ske på höghöjd och det är aldrig enkelt hur bra form jag än har varit i.

Jag hade även gott om tid för ett sista bad från bryggan. Det här är något jag kommer sakna oerhört mycket men i Helsingborg finns det ännu mer möjligheter så det kommer bli riktigt bra nästa vinter!

I ““The Land Of Enchantment”  dit jag nu är på väg är det dåligt med kallbad men det finns. Det intressanta är att varje gång jag är där så minskar suget och jag tror det är så enkelt att det är för att solen är där!

Första stoppet är Köpenhamn och tror det eller ej men det flöt på riktigt bra hit med Skånetrafiken!

Jag vet verkligen inte riktigt hur det här känns för det är en enorm blandning av förväntan, nyfikenhet, saknad, sorg, glädje och obeskrivbar tacksamhet. Men alltså jag längtar nästan ihjäl mig till torsdag när jag är framme (låååång resa) på “min plats” dit jag längtar varje dag men även tills vi fått ordning på det nya boendet i Helsingborg. Sen ska jag visst välja jobb också…
Anders får sköta det praktiska med flytten (vi har flyttgubbar som gör allt jobbet men någon måste ju styra dem…) och jag får släppa kontrollbehovet. Nyttigt för oss båda! I april kommer han över och det är ännu en grej jag längtar efter.

Tack Åhus för denna tiden! Det har varit en väldigt fin tid men nu börjar en massa nya kapitel i våra liv.

Kram från Ingmarie

Sista jobb-passet

När jag sa upp mig kändes det som evigheter till det skulle bli sista dagen på IVA. Det var liksom “sen” men i dag kom alltså det där “sen” och det blev sista gången jag gick in, och ut, genom dessa dörrar.

Liksom sista gången här som jag hade på mig den blå IVA-västen, slängde i mig maten halvsittandes, fick en massa extra steg och försökt få ordning på alla slangar, sladdar, apparater, papper, läkemedel, telefonsamtal osv osv osv.

Lite vemodigt kändes det allt men samtidigt så är detta avslut början på något nytt och jag ser verkligen fram emot allt som ska hända framöver. Det första äventyret börjar redan nästa vecka med resan över atlanten.

En sak jag inte kommer att sakna är att vänta på/jaga bussen. Ska bli så sjukt skönt att slippa detta! Oavsett vad nästa jobb blir, nej det är inte klart ännu helt enkelt pga att jag inte har valt, så kommer jag att ha cykelavstånd.

Sista löppasset är dock inte gjort ännu och i dag kunde jag njuta av mestadels barmark!

Kram från Ingmarie

Sista veckan

Om en vecka lämnar jag Åhus. Om det blir för alltid får framtiden utvisa men jag vet i alla fall att det blir på obestämd tid.

Flyttlasset går förvisso inte förrän i mars men jag ska till andra sidan Atlanten och är inte ens här då. Det blir en utmaning för både mig och Anders för jag måste släppa kontrollen och Anders måste vara den som styr flyttgubbarna. Men det går säkert bra och jag försöker intala mig att det är nyttigt för oss båda…

Är grejerna bara på plats och besiktningen av vår nuvarande lya avklarad så är det lugnt. Flyttlådorna lär inte försvinna så de kan packas upp i lugn och ro när jag väl är hemma igen. Anders ska nämligen också komma till det stora landet så ingen kommer göra jobbet för mig/oss och det är bara bra för hur najs det än skulle vara att allt var klart så vill jag inte att det första jag behöver göra är att leta efter var det jag behöver finns och/eller möblera om.

Så nu börjar min sista vecka här. Det är med blandade känslor. Å ena sidan finns det ju väldigt mycket fint och bra i Åhus men å andra sidan finns det på det nya stället också plus att allt jag gillar kommer att vara närmare. Det är (nästan) alltid jobbigt att bryta upp, särskilt om man ändå på något vis trivs, men att inte göra det när hjärtat och magkänslan säger annat vore otroligt dumt och taskigt mot mig/oss själva.

Om SMHI inte har helt fel så är det dock inte sista gången det ser ut så här utanför.

Jag får ju lov att säga att jag tycker det var extremt onödigt! Särskilt när det sen började regna också. Mina tänkta korta intervaller fick bytas mot någon slags slir-backintervaller. 20 stycken för att vara mer exakt. På köpet fick jag en extra lång uppvärming för jag hade en förhoppning om att min vanliga “säkra” runda skulle funka men den var oplogad så det sket sig om jag säger så…

På tal om uppvärmningen så såg jag då att de inte “bara” huggit ner en massa träd utan även förstört de fina skogsvägarna med vassa stenar och fula hjulspår. Så tråkigt men det gör också beslutet att flytta ännu starkare.

Springa i slir sliter, i alla fall på mig, men ändå kände jag mig riktigt stark på gymet! kanske tack vare den lilla siestan jag fick till. Det där är fina grejer alltså! Som alltid blev det även lite extra rörlighet i form av olika (yoga)övningar.

Med tanke på hur det regnat/snöat i dag så hade man ju kunnat tro att jag fått nog av vatten men att bada är en helt annan grej. På något mirakulöst sätt blev det nästan uppehåll när jag kom till bryggan och det var inte heller någon vind! Dessutom var det dimma som jag ä-l-s-k-a-r.

Inget av det i dag har varit för sista gången men i morgon händer det på jobbet och det känns allt lite vemodigt. Återkommer om hur det.

Kram från Ingmarie

Förlängd tid

En sak jag har märkt lite extra av sista året är att min återhämtningstid efter hårda pass är lite längre än vad den har varit. Det krävs liksom både fler dagar mellan det tuffa och jag behöver även chilla lite mer än tidigare på de dagarna. Men det är bara att gilla läget, anpassa sig och hitta en ok balans. “Vila” är ju relativt och jag föredrar att den är aktiv. Inte träna alls undviker jag.

Förra veckan hade några rejält tuffa dagar men också några rejält lugna för jag både ville och behövde det.
I går ville jag verkligen inte springa och då är det ett starkt tecken på att låta bli så jag cyklade i stället. Inte för att det ar särskilt lugnt men det är åtminstone annorlunda. Det var längesedan jag körde The Trip nr 12 så det kändes lite extra skoj! Jag är ju så sjukt lättroad och lättlurad att jag t o m börjar tävla mot de där “spaceshipen” på skärmen trots att jag (såklart) fattar att det är totalt meningslöst. Haha!

I dag var jag springsugen igen men benen trötta så det blev en megalugn tur i skogen innan jobbet. Väldigt skönt!

Minns du förresten att jag skrev om att de högg ner ännu mer träd här? Well, så här såg det ut nu. Man blir banne mig inte glad av det!

I morgon börjar “den sista veckan” på flera fronter och det är med en hel del blandade känslor men absolut mest bra sådana!

Kram från Ingmarie

 

Framme & en påminnelse

Du kommer väl i håg att på lördag är det Löpningens Dag! Kanske har du redan planer annars är här 2 tips!

I Skåne fixar ex bästa Anna  detta event och i Halmstad kan du fira Löpningens från kl 11.30 på Sats i Halmstad (Järnvägsgatan 4a)

🥳🥳🥳🥳
🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️
11.30 ; Kort löpning ute + löpskolning och löpteknik 50 min med Ingmarie Nilsson ( Cirka 1 km jogg till och från samlingsplats i lugn fart)
12..45 Indoor running 30 min med Ingmarie Nilsson
1330 Löpstyrka Löpstyrka 45 min med Linda Rehn
( Med reservation för ändringar)
Alla kan vara med, även icke medlemmar, och allt är gratis! Du kan välja valfritt vad du vill vara med på. Vi bjuder på lite förfriskningar och det blir utlottning av en fri träningsmånad! 🥳 En lott/aktivitet så chansen ökar ju mer du är med på.
Anmälan görs via mail eller direkt på centret
Mail; halmstad@sats.se
Jag är äntligen på plats i Halmstad.  Med bilens hjälp. Förutom att tågen är högst osäkra så tar det snudd på dubbelt så lång tid att ta sig från dörr till dörr Åhus-Halmstad så egentligen vore ju bilen det givna valet men jag har envist tänkt och hävdat att tåg är bäst för det ger möjligheten att slappa, jobba, läsa och gå på toa samtidigt som man reser. Numera vet jag att det i och för sig är sant men jag vet inte om det blir en extra lång resa, en omvägsresa, en inställd resa eller en helt annan resa. Sånt är ju ohållbart! Med bilen tar det ca 2 timmar. Med buss och tåg nästan 4. Ju mer jag tänker på det ju galnare är det.
Sverige 2024 och vi har inte kommit längre med kommunala färdmedel…
Nåja nu är det sista gången denna pendling görs för nästa pass på Sats, förutom på lördag, blir i maj och då bor vi ju i Helsingborg. Som alltid var det jätteskoj med bra tryck på löpningen och stilla avslutning i yoga salen.
Min löpning blev i Åhus och var en seg historia. Men naturen var fin!
Mellan alla grejer med pappa-besök och lite annat så hann jag ta ett dopp i ett guppigt och vackert hav. På det viset var det himla bra att jag “tvingades” ta bilen för nu tar jag mig lätt vart som helst.
Inget ont bla bla bla.
Kram från Ingmarie

Behövs allt? Och några bra idéer

Det är nästan med livet som insats som man beger sig utanför dörren här nu. Isagatorna brer nämligen ut sig ända upp till vår trappa.
Eller så är det slirig modd med iskalla vattenpölar. Alltså jag är skeptisk till det här. Vad kan det möjligtvis göra och ha för nytta? Behövs det över huvudtaget?

Det tog 18 evigheter att slira till och från gymet i går. Så där så jag nästan började fundera på att börja med tyngdlyftning eller hopprep i stället. Nästan. Jag är så pass gammal att jag ju vet att det kommer bli vår, barmark, sol och grönt i år också.

Efter jobbet var det riktigt läskigt och jag var faktiskt rädd för att jag skulle behöva åka tut-tut bilen in med spräckt skalle. Eller åtminstone ett brutet ben. Simma i dag var därför ett extra bra val!

För att inte tala om hur himla bra ide det var att hänga med våra vänner! Gofika och sen bio på coola Roxy biografen. Där sitter man i bekväma fåtöljer, blir serverad kaffe och te i pausen och man kan beställa både vin och mat om man är sugen. Filmen “The Holdovers” var en riktig pärla. Rekommenderas!

Kram från Ingmarie

Solskensdag på alla sätt och vis

Ja jag har träningsvärk sen i går. Massor! Mest i överkroppen men även benen. Det värsta satte dock inte in förrän nu i kväll och det blev väl kanske inte bättre av att jag fick för mig att jag skulle köra intervaller i morse..

En stor fördel med att kunna ett ställe är att man (oftast) vet var det är bäst att springa beroende på väder och vind. Trapporna och backarna på Galgberget funkar oftast bra men jag var mer sugen på kort med lite fart. Typ 20 x 60-30 sekunder. Nu är det också så himla bra att vi har kvar ett regemente här som behöver kunna köra på vägarna på berget så därför är de prioriterade vid snöröjning. Själva rundan är asfalt och jag har haft den som intervallrunda oräkneliga gånger förr i tiden när det var lite mer fart i benen så jag kan den både utan och innan. 80-90 % var perfekt och resten helt ok.

Det var inte jättelättsprunget men jag kände mig märkligt nog både pigg och stark! Det kanske var bra att blåsa ut hela kroppen dagen innan?

Efter det där satt det hur bra som helst med lunch och jag hade bästa sällskapet av mamma, Ulf och lillebror. Så mysigt!

Brunchbaren är verkligen ett mysigt ställe med väldigt god mat och trevlig personal. Jag hade dock gärna velat ha lite mer mat. Är det bara jag som tycker portionerna blir mindre och mindre trots att priserna stiger?

Sen var det det där badviruset som helt tog över skallen igen. Cyklade ner till småbåtshamnen efter tips om en badstege där och jag hittade den! Men det var helt omöjligt att bada. Isen vek sig inte en millimeter trots att jag stampade allt vad jag kunde.

Vada ut från västra stranden till Danmark (det är vansinnigt långgrunt) lockade inte men var ett alternativ men då kom jag på snilleblixten att fråga i en Fb-grupp om någon kanske skulle bada och jag kunde tigga skjuts. Det var det och vilka quinnor alltså! Lite läskigt var det att åka med främlingar men jag tänkte att om man gått med i en kallbadsgrupp kan man ju inte vara helt psykopat. haha

Vi fick en helt makalöst trevlig stund tillsammans och har redan planerat för fler. Fb har sina fördelar!

Jag älskar verkligen det här att vara i hemstaden varannan vecka och det enda “måste” jag har är torsdagens jobb på Sats. Det är å andra sidan så skoj att jag mest tycker jag är ledig. Tänk att få betalt för att ha roligt och se till så att andra blir både snortrötta (Indoor running) och sovtrötta (Yin yoga).

 

Vinter-lycka

Oj oj oj! Vilken förmiddag alltså! (Eftermiddagen vet jag inget om för då var jag instängd.) Om vintern är så här varje dag hade jag t o m kunnat överväga att flytta långt norrut igen. (Jag skriver “igen” för Falun är ju ändå ganska långt norrut.)

Knarr under skorna, absolut perfekt underlag, strålande sol, vindstilla och så där härligt frisk luft som minus 10-12 grader är.

Nu är det som så att vi ska flytta, och vi ska faktiskt flytta norrut även om det inte är så många mil, för vi kommer få ny adress i Helsingborg i mars. När vi flyttade till Skåne var det egentligen dit vi ville men vi hittade inget ok boende där. Åhus är verkligen jättefint och bra på alla sätt och vis men ibland vill hjärtat och magkänslan något så mycket att man liksom måste våga hoppa ut i det okända mer än en gång på kort tid.
För att göra det hela ytterligare lite rörigt och spännande ska jag åka till mitt favvoställe i februari. Du som vet vet. Ni andra får snart veta.

Just nu känns det extra bra att det inte är jättemånga jobbpass kvar med bussresor för det är verkligen inte skoj någonstans att missa bussen med 15 sekunder för att den gick för tidigt (!!!) och jag fick vänta 30 minuter ute i kylan.

Men nu är jag hemma och ledig i morgon!

Kram från Ingmarie

Bra att längta

Jag “kom på” att jag inte styrketränat sen förra onsdagen så det var ju inte konstigt jag längtade till gymet för jo, jag gillar att lyfta, pressa och bära vikter. Kanske var det längtan som gjorde att det gick så bra?

På vägen dit hade jag medvind och en vackert dramtisk himmel att titta på när jag slirade fram.

Hem var det motvind och isig snö i ögonen. Inte lika najs men bussen var i tid både till och från jobbet, is-snön förvandlades till mjuksnö och tillsammans med många minusgrader så är t o m cykelbanorna mjuka så jag är glad ändå. Hoppas ingen förstör det tills i morgon för nu längtar jag efter att få springa på det!

Kram från Ingmarie

Lycka!

Strålande sol, någon minusgrad, 90 % löpvänliga stigar och vägar, nästan ingen vind och hyfsat pigga ben. Då blir åtminstone jag lycklig.👌😍


Jag sprang längre på den turen än jag gick på jobbet men jobbstegen var betydligt jobbigare.😱 Nu ska jag (försöka) turbo-vila benen.😬


Kram från Ingmarie