Första advent

Just i dag fanns det flera evenemang att välja mellan i min närhet. Vad sägs t.ex om att kuta tre timmar på Nytprpsgärde (gratis) tillsammans med likasinnade? Eller  Hammarby alpin marathon alternativt Hellas frostbite swimrun?
Roliga och bra grejer alltihop men ändå valde jag att inte vara med på någon av dem. Anledningen stavas arbete. Rent praktiskt hade jag nog hunnit någon av dem men dels kan jag absolut inte komma halvt slutkörd till jobbet. Särskilt inte på helgerna. Till de passen måste man nästan ladda som för en mara. Och dels kände jag att jag behövde lite egentid innan jobb-racet.
Jag tror jag valde rätt. Löppasset var magiskt fint!

 

 

 

 

 

 

 

Kvällspasset var ok men långt ifrån lugnt. Jag blev till slut faktiskt så trött i benen att jag fuskade lite…

Hoppas du haft en fin första advent!

Ingmarie Nilsson

Olika (roliga) jobb

Mina första ord när klockan ringde  i morse och det fortfarande var svart ute var: ”jag tror jag skolkar i dag.”
Det gjorde jag såklart inte. Min tränings- och arbetsdisciplin är tack och lov starkare än så. Men visst kan den där latmasken gapa väldigt högt och envist emellanåt. I alla fall min…🙄

Väl på gymet hade jag förstås redan glömt de där orden. Faktum är att princip ingenting hade kunnat få mig att skolka från detta “jobbet”.

S-å-h-i-m-l-a-s-k-o-j! 

 

Jobbet, dvs det som ger mig lön, hade jag väl i ärlighetens namn kunnat skolka från men det har i alla fall varit en helt ok dag med “lagom” att göra. Sen är det ju också trots allt lönen som gör att jag kan roa mig som jag gör på fritiden.

Kram från Ingmarie

Det jobbigaste av allt

Utbildningsdag på jobbet = sitta, sitta, sitta, lyssna, lyssna, lyssna.
Förutom den timmen jag själv höll föreläsning vill säga för då passade jag minsann på att både stå och babbla. D.v.s en sån dag jag tycker är snorjobbig och får kämpa mot både trötthet och värk i kroppen. Det är typ en miljard gånger enklare att jobba “vanligt” trots stress och många steg och triljoner gånger enklare att träna lika många timmar. Någon kontorsnissa kommer jag då aldrig att bli…

Det har såklart varit en jättekul och lärorik dag med ämnen som donation, sår, mätvärden, EEG och om hur man kan ta hjälp av ultraljud för att sätta infarter i kärl.

Det mesta har varit i en och samma sal men även i en med dagsljusutsikt. Typ det enda i dag förresten.

Det är ju så mörkt att ögonen nästan inte vill vara öppna. Tur det är bra med lysrör inne på Eriksdalsbadet för annars hade jag garanterat somnat där…

Det är också tur att träningen finns för annars vet i sjuttsingen hur jag skulle överlevt de närmsta månaderna. Någon mer än jag som längtar efter ljuset? Och värmen?

Kram från Ingmarie

Laddar!

Jag läser om människor som “råkat trycka på anmälningsknappen” och tänker att svårt kan det väl ändå inte vara att låta bli?
Sen gör jag (nästan) precis samma sak själv. Inte trycker på anmälningsknappen (då hade jag nog hunnit sansa mig för det innebär ju oftast att man även måste fylla i en massa detaljer innan) utan bara de två bokstäverna J + A utan att riktigt tänka efter exakt vad det är jag säger ja till.

Så istället för att köra den ursprungliga “förstahelledigahelgenpåfemveckor-planen” ska jag i morgon vara med på Stockholm Rogaining. En sex timmars (!!!) poängorientering tillsammans med två gentlemän. Man kör i lag (vi är med i 50+ klassen) och ska samla så många poäng som möjligt under sex timmar. De kontroller som är längst bort/ sitter knepigast ger (förstås) flest poäng.

Det är några grejer med det här som gör det hela en smula extra spännande.

1: Jag har aldrig, aldrig, aldrig kutat i sex timmar totalt förut. Hur ont får man i benen? Hur trött blir man? Hur ofta bör jag pilla i mig energi? Men jag försöker tänka att det kan inte vara mycket värre än att stå/gå på hårda betonggolv, utan energi, under samma antal timmar så som jag ofta gör på jobbet…

2: Jag är hyfsat ok på att tyda karta men snudd på urkass på det här med kompass. För att inte tala om hur det blir när det blir mörkt och jag kommer ha fullt upp med att hålla ordning på pannlampan, var jag sätter fötterna och att inte tappa bort mina kamrater.

3: Laddningen har väl kanske inte varit den mest optimala. Onsdagen var ju inte precis så lugn. I går joggade jag förvisso bara en kort sväng men jobbet bjöd på både stegrekord och övertidsjobb. I dag har jag i alla fall ägnat mig åt stillasittande (men spännande) projektarbete sittandes vid datorn och enda egentliga rörelseaktiviteten har varit vattenlöpning och sim. Med andra ord så har benen fått vila! Bara hoppas det räcker…

Packningen ser också lite annorlunda ut mot mina vanliga.

Hur det än blir, och hur det än går, så kommer jag i alla fall garanterat att vara en erfarenhet rikare i morgon kväll!

Kram från Ingmarie

 

(Vardags)överraskningar och mirakel

Höstvindarna och regnet levde loppan i 08a land hela natten och morgonen. Jag vet det med bestämdhet för jag sov urkasst.😱 Låg bl.a och funderade på var jag skulle kuta utan att behöva fajtas med allt för mycket regn och blåst samtidigt som jag inte skulle riskera få en gren i skallen. Inomhus hade såklart varit en variant men jag både vill och behöver frisk luft det lilla dagsljus jag kan få.

Särskilt nu.

Men ibland sker minsann små (vardags)mirakel! och överraskningar när man minst anar det När jag snörar på mig skorna hade det slutat regna och vinden hade mojnat. Det var t.o.m så att den där efterlängtade solen visade sig en lite kort stund.

När jag skulle hem från jobbet var det höstrusk igen, vilket väl inte var så överraskande, men miraklet var att jag fick sluta 20 minuter tidigare! Det har faktiskt aldrig hänt under mina år på SÖS. Kanske skulle jag ha köpt en lott trots allt…

Kram från Ingmarie

Skillnad

Om det var gårdagens intervaller eller partat som gjorde mina ben übertrötta i dag låter jag vara osagt men trötta var de!

Så trötta att jag nästan inte hann i tid till jobbet för jag sprang så galet långsamt.😱Och för att jag tog en himla massa pauser i tid och otid.
Men hur segt det än var så var vädret perfekt, stigarna fina och vyerna bedårande. Inte så illa det!


Det där gjorde i alla fall att jag fick lite extra energi till mitt femtielfte helg-pass. Eller åtminstone fjärde på raken. Nästa helg ska jag inte jobba.

Kram från Ingmarie

 

 

Man vet…

…att det flyter på lätt och bra och att man är in the zone när man helt plötsligt under löpturen  ”vaknar upp” mitt i skogen och undrar hur i all sin dar man hamnade där. Och t.o.m nästan inte vet var man är. 🤪 Och när man inte heller ens märker de där backarna som brukar betyda mjölksyra och andnöd från hell. Rätt som det är är man liksom bara hemma igen trots att man kutat i 70 minuter.😁

…att det varit en extremt lugn kväll när jag tillbringat 1/5 av arbetstiden så här. (Och jag var lika extremt tacksam över det. )

…att det finns de som antingen inte kommer sova alls, alternativt sova som om man vore medvetslös, när månen ser ut som en rund boll. För påverkar oss det gör den garanterat. Mer eller mindre. (Själv tillhör jag kategorin “påverkar mer”…)

Kram från Ingmarie

 

 

Favorit i repris

En rolig grej med Facebook är när det kommer upp vad man gjorde samma dag för 1-3-6 o.s.v år sedan. För 3 år sedan var det tydligen snökaos i 08a land. Det hade jag (visst tack och lov) helt förträngt. 😱

För 1 år sedan , precis som i dag, kutade jag i grådis och duggregn. Inte intervaller som i dag men löpning är löpning oavsett, eller hur?

Och sen ner i samma sjö som då.

Och jag säger det igen och igen och igen. Man ångrar aldrig en sprada! Eller en simtur i en sjö över huvudtaget förresten.😄

Om jag även jobbade efteråt då för ett år sedan framgick aldrig av Fb men det gjorde jag i alla fall i dag. Och det var precis lagom mycket att göra!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Fart

Onsdagarnas morgonsim heter rätt och slätt ”fart” och innebär just precis det.Massor av olika intervaller och tuffa drills.
Precis som alltid när klockan ringer i snorottan undrar jag hur i all sin dar jag tänkte när jag bokade in mig. Intervaller jättetidigt

Men precis som alltid tar det inte många minuter i plurret förrän jag minns. Det är galet jobbigt men allra mest galet skoj! Efteråt är jag alltid så där löjligt nöjd och glad som man nog bara kan bli när man kört, och klarat av, ett intervallpass.

Tränings-intervaller vill säga. Jobbet är ju också en slags intervaller men även om det kan vara “roligt” och nog så svettigt så blir jag inte alls lika glad och lycklig av dem. Åtminstone inte på samma vis. Däremot kan jag bli väldigt nöjd. Och fartfyllt är det!

Kram från Ingmarie

Så kom dagen…

… när allt det nya på plan 4 är igång. Både operationssalar, pre-op och post-op/uppvaket. Och det har gått helt ok. Det här är en del av sprillans nyöppnade “Modul G”.

Allt är långt ifrån på plats (därför ex den där post-it lappen vid Modul F dörren), det är krångligare för avdelningarna att hitta till oss (och vi till dem), det är fortfarande en hel del tekniska saker som inte funkar och vi har en bra bit kvar tills de nya arbetsrutinerna är utformade och förankrade hos alla.  Men jag tror det kommer bli bra. Riktigt bra! (Alternativet är nämligen så himla mycket sämre…)

Kanske bidrog det till min braiga känsla i dag av att jag fick en löptur i strålande sol! Hur ofta händer liksom det i november?

Kram från Ingmarie