Planerna som försvann

Egentligen skulle jag varit på Island nu. Ridit långtur, badat i varma källor, upplevt oändliga vidder och mytomspunna platser tillsammans med bl.a mamma och Ulf. Doftat höst, ätit matsäck, kollat på valar och somnat till ljudet av vindens sus. Nu blev det ju alltså inte så. När hela resan skulle betalas var min rygg fortfarande besvärlig och jag vågade inte chansa på att det skulle funka. Bli strandsatt ute i ingenmansland för dyra pengar är liksom inte så lockande. I stället bestämde vi att jag kunde vara kattvakt men nu blev det ju inte så heller eftersom även Silver-katten lämnat oss. Men resan hit till Halmstad var fixad och klar så därför är jag ändå här. Och jobbar. En del i alla fall. Och det är svårt att klaga när jag kunde ha kontoret här i dag.

 

 

Och därmed lunchpausa i plurret.

 

 

Och köra AW där! Hur bra är inte det? Passade på att spegla mig lite i glansen av en rykande färsk Ironman. Kanske det liksom återspeglar sig sen?😜

 

Fattar inte ens hur Peter kunde obehindrat. Men han är stark som en elefant och modig som ett lejon för hänga med på sitt första yogapass, som dessutom var i hot-sa, kräver sin man. Men såklart han fixade det! Känns ruskigt tryggt att veta att det är han som ska släpa runt mig på The Final 15.

 

Kram från Ingmarie

4 Comments

Comments are closed.