Samband, beach och svett

Jag tror stenhårt på att kropp och själ hör ihop. Det går att skita i den ena eller andra men i längden blir det förödande. Antingen blir man sjuk i kroppen eller i själen eller i båda eller så gör man tokiga saker som ställer till det i ens liv. Jag har såklart inga som helst vetenskapliga bevis för att det är så men å andra sidan så finns det väl inga bevis på att jag inte har rätt heller.😜 Ungefär som att ingen kan bevisa varken att Gud finns/inte finns eller att universum är evigt/har ett slut.

Hur som helst så är den här, för mig, så livsviktiga samhörigheten mellan kropp och själ en av många anledningar till varför jag yogar och mediterar varje dag. Det är inte varken så märkvärdigt eller krångligt som det låter. I princip alla kan göra samma sak om man bara vill. Om du inte kan gå till en studio/gym med lärarledda klasser så kan du t.ex ta hjälp av internet och appar. Det fullkomligt kryllar ju av dem! Jona har en massa små filmer man kan haka på och appen Insight timer bjuder på oräkneliga olika slags meditationer. Varför inte prova att i 30 dagar yoga och meditera lite varje dag för att se vad som händer? Nothing to lose!

Jag gillar att göra det direkt på morgonen. Då är hjärnan ren och kroppen orörd. Ofta blir det samma yogaserie (mycket för ryggen) och sen mediterar jag beroende på tid, känsla, syfte eller sinnesstämning. Ibland flyter det på hur lätt som helst och jag är helt fokuserad. Ibland är det trögt och tråkigt. Men det är så det är och det är även en del av grejen. Att lära sig att acceptera, att inte värdera och att vara seriös men inte ta det hela på för stort allvar. It’s only yoga and meditation. ❤️

Och man måste inte ens ha det så här för att det ska bli fint och bra. Alla ställen funkar!

Och det hjälper förstås att ha extra tid men som med allt annat så handlar det om prioriteringar och val. Jag gör ju exakt samma oavsett hur mina dagar ser ut. Det är fortsättningen på dygnet som oftast blir olika. Särskilt här.

Vi har hängt på Coasy beach halva dagen. Ja du fattar nog redan på namnet hur mysigt det var!

Och simmat i en vik in The Inlet utanför gulliga lilla Denmark väster om Albany.

Och just det. Jag har lyckats svetta ner ännu en cykel totalt.

Och allt har jag gjort med både kropp och själ. Tillsammans.

Kram från Ingmarie

Vyer, vyer, vyer! Och den där känslan…

Det finns några få platser i världen man direkt både känner och inser att man aldrig kommer tröttna på hur mycket man än försöker. Som har löpvägar man skulle kunna kuta vareviga dag utan att bli uttråkad. Du som följt mig ett tag vet att jag upplever det exakt så i bl.a Albuquerque. Och nu även här. Du kommer snart förstå ännu bättre varför.

Vi tog oss några kilometer bort till Albany windmill farm. Sammanlagt är där nu 18 vindkraftverk som förser Albany med 80% av all ström som behövs. Mäktigt som attan! Hela stället ligger vid Torndirrups National park där även Bibbulmun track passerar. Den som börjar utanför Perth, slutar här i Albany (eller vice versa såklart) och är nästan 100 mil lång.

Jag hade läst innan att sträckan mellan Albany och Denmark är en av de vackraste på hela Bibbulmun och även om jag bara testat några småpluttar av trailen innan längre norrut så vet jag att de två timmarna jag kutade där i dag var två av de bästa och vackraste jag gjort hittills i mitt + 35-åriga löparliv. Ja du fattar va? Inga bilder i världen kan förklara men här är ett litet försök.

Och efteråt, då blev det Sprada och picknick här!

Men dagen var ju inte slut efter detta och Nationalparken är stor.

Vi har fikat på Albany Historic Whaling station.

Beundrat utsikten vid Jimmy Newell´s Harbour och….

…the Blowholes som förvisso var väldigt lugnt just i dag men ändå så himla coolt!

Inte långt därifrån ligger sen The Gap och The Natural bridge. Så himla mäktigt men inget för någon med höjdskräck.

Plus att vi varit uppe på två av stadens berg.

Inte konstigt jag känner mig en smula mör nu. Och liksom vimmelkantig av alla intryck och upplevelser. Men mest är jag förbenat glad och tacksam!

Kram från Ingmarie

More love

Alltså det här blir bara bättre och bättre! T.o.m vädret är på vår sida! Prognoserna har nämligen visat moln och regn i princip varje dag minst en vecka framåt men antingen har jag kollat helt fel, väderspåarna gjort helt fel eller så har jag drömt mest hela dagen. Men i så fall är det en sjuttsingen så bra dröm!

Vi har hängt vid Emu point nästan hela dagen. Det visade sig nämligen vara en riktigt bra plats för en massa aktiviteter. Finns t.o.m en tavla som uppmuntrar till det!

Mellan Emu Point Beach och Middleton beach finns en alldeles perfekt cykelväg för intervaller.

Man skulle kunna tro det var pannkaksplatt men det var faktiskt mestadels upp och ner utom lite i början. Och på slutet. Det festliga är att det kändes som nerför i princip hela tiden. Förklara det den som kan!

Efteråt var det bara att rulla ner i vattnet utan att passera ombyte. För Anders också!

Sen hänger man där tills man blir simsugen. För kolla detta! Måste vara varje simnörds reality-dream! Och jag har visst blivit en sån. Också…

Några (ganska långa) stenkast från denna härlighet ligger gymet så vad kunde väl bli bättre än att avsluta dagen där?

Enda lilla molnet på denna himmel är att när svetten rinner ner i (löpar)skorna så odlas såna här not so nice bubblor.

Håhå jaja. Jag är lika mycket in Albany-love som i går så vad är väl en liten blåsa när man är i himmelriket?

Kram från Ingmarie

Albany-love

I’m in love!

Vid första ögonblicket! Eller i alla fall första dagen. Albany är något helt utöver allt annat. Och därför extremt obeskrivbart…

Här finns stora nationalparker med djupa skogar, höga berg och oräkneliga spring-vandrings- och cykelvägar/stigar. Men även oändliga vidder liksom havet med utsikt både högt och lågt.

Historiens vingslag syns överallt. Både bland byggnader, minnesmärken och parker. Anzac går som en röd tråd genom allt och ett av Australiens prisbelönta museum om just det finns här. Vi besökte bl.a minnesparken i dag.

Stan är inte större än att man kan traska genom den vilket jag tokgillar. Ändå finns det mesta man kan behöva. Inkl sköna parkhäng i solen.

Bassäng finns också (såklart) och jag fick till ett riktigt, riktigt bra intervallpass i förmiddags. Kanske ett av mina bästa ever när jag tänker efter! När man simmat i 50-metersbassäng så långt tillbaka man kan minnas (guldfiskminne “hjälper till” där) så känns 25-metersbassäng så vansinnigt plättlätt! Som att man bara hinner 3 armtag sen ska man vända. Typ i alla fall.😜 Totalt 2600 m varav 2200 var intervaller av olika slag. Det tar sig!💪🏻 Känner mig i alla fall löjligt stolt!

Men jag vet exakt var jag ska spendera mest simtid. Emu point beach har t.o.m simbanor i havet! Nästan så jag trodde jag hallucinerade men det är absolut verklighet!

Och vår lya! Den är lika sann trots att den är som en dröm. Lyllos oss!

Kram från Ingmarie

Trail, sprada och megalyx

Some have a lot of luck! Så här fint har vi det nämligen nu! Jag kan inte komma ihåg att jag har bott i en så vacker och lyxig lägenhet någonsin.

Och bilden visar bara en minidel av lyan vi hyr här i Albany far south. Det är så fint och mysigt att jag liksom nästan inte vill sova bara för att jag vill börja på allt skoj som ska upptäckas här!

Det enda vi hunnit hittills nämligen är att reka huvudgatan, handla mat och installera oss. Vi började ju i Collie. Och jag valde Collie river trail till slut. Med lite extra knorr för den var inte 10 km one way som det stod. Men drygt 18 km blev det till slut fram och tillbaka och vilka kilometrar!

Hade sällskap av Anders en bit och tja, du ser ju vad han tycker!

Men inte nog med att det var fint att springa vid floden. Den bjöd på en av de mest härliga Sprada ever! Just as God made me (or whoever det nu var) för badkläderna låg lååååångt nerpackade.

Och picknick-vyer!

Ja du fattar va? Allt detta har lätt varit värt att sitta i bilen med rumpskav en faslig massa timmar. för.

Kram från Ingmarie

Bye bye igen

Så var ännu ett uppdrag klart och det känns lika tråkigt som förra gången.. Det är inte själva huset vi lämnar jag sörjer över så mycket även om jag kommer sakna det också.

Särskilt altanen!

Mest är det förstås Billy vi kommer sakna… Fatta mig rätt. Jag är så himla glad att vi fått ta hand om denne lille krabat dessa veckor men liksom Grace så har han tagit en stor, stor plats i mitt hjärta. Ja du förstår kanske varför…😍

Nu är vi på väg far south till Albany. Vi har kört på vägar med oändliga rakor, backar upp till himlen (men inte ner till helvetet-bara till dalen), genom djupa skogar och förbi gårdar så stora att man plättlätt hade kunnat springa långpass där utan att lämna tomten.

Och vi har åkt genom välmående samhällen liksom hålor som i princip bara hade två namnskyltar, en från varje håll, så man inte skulle missa det. I Pinjarra var det som att tiden stått still. Åtminstone på vissa ställen. Trodde dessa var utrotade!😳

Nu är vi i lilla Collie och här har vi stannat dels för att det ligger hyfsat halva vägen och dels för att det finns tokmånga trails att välja på. Så där många att jag haft beslutsångest i en vecka.😱 Men jag har kommit ner till ynka två nu.

Röra till på hotellrummet har dock varken jag eller Anders några (besluts)bekymmer med.😜

Kram från Ingmarie

De finns visst även här…

Visst är det märkligt att det finns gnällspikar överallt? T.o.m här där solen, ljuset, magiska skogar, ofattbart vackra stränder och utomhuspooler finns. Besökte ännu en av de sistnämnda i dag. Ljuvligt!

Billigt är det som sagt var också. Snittpriset är 40kr! Inkl allt! Och oftast bra med plats och välmarkerade banor. Ändå ska det gnällas… Jag råkade nudda en surtants fötter två gånger när jag kom i kapp och andra gången började hon slåss!😱 Jösses liksom. Trodde bara sånt hände på Eriksdalsbadet.😜 Hon borde besöka just det badet i rusningstid så hon begrep vilket sim-lyxliv hon lever.

Men kanske hon bara haft en skitdag, kanske trodde hon jag var en fisk som skulle bita henne eller kanske jag helt enkelt valt helt fel bana trots att jag ägnade mesta tiden åt drills. (= slow.)

Men slåss kändes ju lite onödigt. Jag brydde mig inte om det. Hade ändå garanterat inte hjälpt att käfta tillbaka. Man får välja sina krig noga tänker jag och inte ödsla energi på struntsaker. Ibland är det extra bra med ett yogiskt “let go” sinne.😍 Så jag nötte vidare och fick till ett bra pass till slut!

Löppasset var betydligt “lugnare” när det gäller gnäll i alla fall. Om man bortser från benen som visst blev tröttare än vad som var tänkt och planerat. Vi tog oss till Lake Monger eftersom den skulle vara bra och vacker att kuta de där 3,5 km runt. Absolut pannkaksplatt (även om Anders Garmin-klocka av någon skum anledning sa att det var 8 höjdmeter/ 2 varv) och absolut omöjligt att springa fel. Om man inte irrade ut sig på sjön eller bilvägarna jämte vill säga.😄

Jag hade tänkt lufsa runt och foto-stanna extra många gånger men jag fick feeling och eftersom jag nästan enbart går på känsla nu för tiden, oavsett vad det gäller faktiskt, så blev det som det blev. Ett lugnt varv, två tuffare och sen ett lugnt till. Två åt varje håll så det blev jämvikt.🙃

Anders fick också feeling och körde två varv i stället för 1,5. Tydligen extra bra vibbar där!

Kram från Ingmarie

Som en äkta svensk sommardag

Dvs 20 grader och regn. Hela dagen. Non stop. But that’s Perthlife har jag förstått. Det kan svänga snabbare än slänggungorna på Liseberg.

Men regnet behövs! Både för naturen och för att bilen behövde bli ren.😜 Röklukten har även lagt sig och jag tror de har kontroll på branden från i går. Skönt!

Dessutom är regnväder ett superbra tillfälle att svettas inomhus. Nytt gym. Ny cykel. Nya intervaller. Ny svett. Men samma goa efteråtkänsla. Och alltid alltid ett yes och ett tack kroppen efteråt. Alltid!

< strong>Vad kan sen bli bättre än att testa ett vegohak i närheten?

Veggie Mama hade förvisso fått högsta betyg på alla (!!!) recensioner men du vet hur det är. Folk kan hitta på. Eller överdriva. Eller skriva fel siffra. Men i detta fallet stämde det till 100%! Alltså detta var bland det smarrigaste jag ätit ever! Vego såklart!😍

Tur jag inte jobbar där eller i närheten, eller bor typ jämte. Skulle bli både övergödd och pank.😜

Regndagar är också fantastiska simdagar. Vattnet blir ännu ljuvligare och det är (oftast) massor av plats i bassängen.Blöt blir man ju liksom oavsett.

Men tro inte på allt du läser. Särskilt inte sånt som står på en simmössa.😜

Jag hittade den här.

Att jag skulle åka omvägar för enbart detta är lika ofattbart för mig som för Anders. Och kanske dig. Men så kan det bli när man följer sin inre flow.😍 Och har världens bästa sambo.

Kram från Ingmarie

Som att vara i en (brinnande) hårfön 😳

Om du någonsin använt en (värme)hårfön så vet du på ett ungefär hur det varit här i dag.

Kanske det var 3-4 grader svalare när jag körde mina intervaller men känslan hade troligtvis ändå varit densamma. Det var helt enkelt bara ruskigt hett! Och svettigt!

Så där så t.o.m jag helst ville stå i skuggan och pusta i pauserna. Då är det inte bara varmt utan verkligen hot-hot-hot-hot!

Och försöka blinka bort svetten när den rinner oavsett hur man försöker minska den gick väl si då där…

Men jag gnetade på och kunde inte annat än gilla det! Körde min 800-meters runda igen. 8 gånger precis som förra söndagen.

Men de var minst 50 m längre/varv nu trots att jag sprang exakt samma. M.a.o kan man inte helt lita på det där med gps. Vilket jag i och för sig redan vet. Skyller ändå på de där extrametrarna för att det gick lite långsammare than last time. Och jodå, jag begriper att + 10 grader mot förra gången också spelar roll.😜 Hopp&skutt-övningarna jag pysslar med funkar dock oavsett! Klarar fler och fler utan att smådö.💪🏻

Svalaste stället på hela dagen var utan tvekan gymet. Jag begriper inte vad det är med aussiefolket som verkar älska att få kalla och stela muskler. Eller så är jag bara klen eller något…🙄

Fast Anders gillar inte heller (gym)AC:n. Däremot att han kan leka DJ.😄

Något oväder har det inte blivit. Ännu. Stranden och havet var helt stilla hela eftermiddagen. Och absolut ljuvligt!

Men skenet kan bedra du vet. Uppe i Perth hills, bl.a precis utanför Mundaring, där vi ju var så sent som i torsdags, härjar okontrollerbara skogsbränder. Röken, lukten och t.o.m askan har märkts även här!

Ett tag var det nästan spöklikt. Som om allting stannat upp i väntan på en explosion. Eller tsunami. Eller aliens. ( Fantasin kan skena ohejdat om den är på det humöret!) Röken låg som ett lock över oss och hur solen än kämpade kom den inte igenom utan gjorde bara att allt på något vis blev ännu kusligare samtidigt som helikoptrarna for över himlavalvet mot branden.

Och nej, det är absolut ingen fara här där vi är. Just nu sitter vi tryggt ute på altanen. Klockan är snart 20, det är 30 grader varmt och himlen åter magiskt vacker.

Kram från Ingmarie

Hot day (i ny mössa)

Jag har typ 1500 (nåja) simmössor hemma men får bara med mig EN hit.😳 Som såklart gått sönder.

Så jag fick köpa en ny i dag. Och snål som jag är så tog jag den billigaste. Fast egentligen är det för att kunna köpa en lite roligare än den som blev. Hur kan man liksom inte ha åtminstone en med en känguru på i en hyfsat stor simbutik? I Australien. Eller åtminstone en liten Aussie-flagga. Man häpnar! Men jag ska leta vidare. 🙂 Snygg i badmössa blir jag aldrig men den kan ju i alla fall få liva upp det hela lite.

I mitt fall spelar simmössan säkerligen ingen roll hur den ser ut eller gjord av. Egentligen. Blir garanterat inte varken snabbare eller långsammare. (Det sistnämnda är särskilt svårt.)  Jag har den enbart för att hålla bort trollhåret. Här behövs ju liksom inget huvudskydd för att hålla värmen. Kvällssimningen i dag var ljuvlig! 31 grader trots att kl passerat 18.😍

Ännu varmare var morgonens löptur men jag gillar ju det. Nej fel, jag älskar det! Varenda muskelcell blir mjuk som fluffig sammet och med varje svettdroppe blir hela kroppen liksom renare. Antagligen ren inbillning men so what. Det är ju känslan som räknas, eller hur? Hittade en riktigt, riktigt fin runda i skogen utmed vattnet. Med massor av fina stigar och coola träd.

Och äntligen var vågorna så snälla att jag fick till lite vattenlöpning i det.

Havet är dock rättvist på så vis att framåt eftermiddagen var det kitesurfarnas tur att få njuta av det när vindarna tilltagit. Jag är så djupt impad av dem. Själv hade jag inte ens klarat pumpa upp seglet. Ännu mindre få ordning på selen och de där repen. Tror förresten inte ens jag hade kommit i med fötterna i brädan ens utan några andra attiraljer…

Känns helt osannolikt att det ska bli ruskväder i flera dagar nu. Men har jag tur så kanske väderspåarna här har lika fel som i Sverige… 😉

Kram från Ingmarie