Stora Stöten Swimrun 2018

Man kan nog tycka och tänka mycket om mig men en sak är säker. Jag en rackare på att hitta bra Swimrun-partners! 😄

Kenneth är en Falu-kompis som jag lärt känna via diverse olika kanaler (long story) och som inte tvekade ens en halv sekund när jag frågade om han ville köra Stora Stöten Swimrun med mig. Trots att jag varnat honom för att han troligtvis skulle kunna springa baklänges och ändå hålla min fart och dra i simningen. Men det blir som bekant inte alltid så illa som man tänkt sig.🤪

Starten var inte förrän kl 13 så det var massor av tid att slöa och bli nervös på om jag hade varit lagd åt det hållet. Hade sovit ok men inte jättebra för tydligen var parkeringen vid hotellet en väldigt bra plats att festa på efter midnatt. Jag hade tydligen missat något där…🙄

Kroppen kändes ok men inte topp och jag valde att tänka att det kanske skulle ändra sig. Ibland är den ju väldigt lurig du vet. Kroppen. Det skumma är att jag känner mig mer trygg och säker i simningen när det gäller just den biten, där matar jag ju liksom bara på i typ samma fart oavsett, men i löpningen kan det verkligen, verkligen skifta från allt till blyben och stövlarna på till gasellsnabba lättviktsstudsiga ben. Man kan liksom aldrig riktigt veta!

I lagom tid blev jag upplockad av Kenneth och vi åkte till starten vid Falu gruva. I år var det inte bara två swimrunsträckor (ca 11,7 och 23,4 km) utan även två “vanliga” traillöp som följde våra banor men skippade simmen. Precis som alla andra race jag kört i år så var vädret perfekt! Bara hoppas det håller i sig så resten av säsongen!🙏🏻 Vi hann precis lagom kitta upp oss, testa lina och värma upp innan den gemensamma samlingen och promenaden ner till starten i gruvan.

Hela detta område, inkl mestadels där vi sprang, är ett av Sveriges Världsarv så restriktionerna och reglerna var och är stenhårda! Att få gå/springa där nerifrån är förvisso tufft, 100 höjdmeter de första 750 meterna, men också bara ytterst få förunnat. Som vi swimrunners t.ex.😍 Löparna fick nämligen nöja sig med att starta från toppen.

Foto: Stora Stöten Swimrun
Foto: Stora Stöten Swimrun

Efter den där starten så är backarna dock inte slut. Faktum är att det är i princip uppför hela vägen de där första ca 3 km till första simmet i Vällan. Har man tryckt på för mycket och är slut redan där kan resten bli väldigt jobbigt! Vi körde lugnt och jämnt  Kenneth låg lite före och höll farten och jag bara hängde på vilket var perfekt för mig! Men helt klart var han piggast för han babblade t.o.m mer än jag!🤪 Jag hade å andra sidan öronpropparna i mest hela tiden och var därmed rejält lomhörd och ingen vidare bra snackekompis.😱

Första simmet gick lätt. Snabbt i och snabbt upp. Andra löpet var det längsta, drygt 6 km, och vi travade på. Det är gudomligt vackert! Faluröda dalahus blandat med ängar, skog, kopparröd slaggsten, stigar och publik både i buskarna och med häst och vagn! Andra simmet drog Kenneth också på men jag kände att jag fick vila lite för mycket så vi provade simma jämte varandra på resten vilket var perfekt! Sjukt coolt att samtidigt hämta andan och få ögonkontakt när man simmar jämte varandra! Banan följer vattnets väg och den är bitvis ganska tekniskt tuff och kuperad men mest är den bara vansinnigt vacker! Två av simningarna är lite väl fyllda av växtlighet men alla de andra är superfina! (Tack för dessa bilder Maria!)

Det var också kul att emellanåt stöta på traillöparna. De i täten fullkomligt flög förbi oss! Jösses alltså! Jag kan ju låtsas att de löpare vi sprang om tänkte samma om oss. 🤪 Sista simningen går i Faluån och den var riktigt skoj! Hade inte alls samma “växtlighetsdekoration” med mig som förra gången. Lyckades dessutom simma om några! 💪🏻

Foto: Stora Stöten Swimrun

Totalt är det 9 löp och 8 sim och det blev ca 23,8 km enl. våra klockor. Längsta simmet är 670 m och längsta löpet 6,2 km.

Foto: Stora Stöten Swimrun

Allt är enormt välorganiserat och fint arrangerat. Så himla glad jag ännu en gång fick vara med (tack Erik och Hoka!) och att just Kenneth ville köra med mig!

Resultatlistan var inte helt uppdaterad men tror vi kom 6a. PB med drygt 10 min mot 2016 blev det i alla fall och ett grymt både roligt och bra träningspass!

Kenneth var tvungen hasta hem och missade den goda maten vi fick på Kopparhatten. Men jag lassade in för åtminstone 1,5 person för näst efter att hitta bra Swimrun-partners så är jag en jäkel på att äta!

Hann t.o.m fixa en koffeinfri (klockan var ju långt efter 15) kaffe med skummig havremjölk innan tågfärden hem. Hur smarrigt som helst!

Kram från Ingmarie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 5 =