Förhållandet till tid kan verkligen vara märkligt. Ibland vill man den ska gå fort, fort så att något kan starta eller ta slut. Ibland vill man att den bara ska stanna. Eller åtminstone gå väldigt, väldigt, väldigt långsamt. Det önskar jag den gjorde nu. Stannade. Eller åtminstone blev vandrandepinne-långsam. Så jag fick fortsätta vara här och leva detta målarliv jätte-länge till.
Det finns så mycket att upptäcka, se och göra i och runt Skaparladan trots att det troligtvis är en av de stillsammaste platserna du kan finna. Men det är väl därför det händer så mycket för i det lilla kan det ske stora saker.
Jag var inne en sväng i “stan” (dvs Norrtälje) i dag för att handla och gyma och höll på att få trängselsjuka! Helt ärligt tror jag att jag skulle kunna bli en riktig enstöring om jag inte ser upp. 🤪 Fast mest är jag nog helt enkelt en social ensamvarg.
Jag tror f.ö det här måste vara en av de tråkigaste träningsmaskinerna som finns.
Trodde det kanske ändrat sig sen jag körde sist för något år sedan men icke. 30 min. stod jag ut sen gav jag upp och hängav mig helt åt gymet. Det är skoj däremot. Nu lär det dröja ytterligare (minst) ett år innan jag testar igen.
Vattenlöpa i sjö kan jag däremot göra i princip hur länge som helst. Eller i alla fall tills jag fryser för mycket. Vilken frihet det är! Särskilt när man har en sån här skönhet helt för sig själv!
http://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/07/img_1839.mov
Djupsjön alltså! Vilken (ännu så länge) väl bevarad hemlighet. 😍
Kram från Ingmarie