Alltid är det något

Jag vet inte hur det är för dig men visst är det märkligt att det liksom alltid är någon liten grej man ska fundera på och vara åtminstone lite orolig över innan en större utmaning ska ske? Är det inte vädret, om man kan sova eller pengar så är det vilka skor man ska ha på sig eller ett vänsterben som tjurar. Vädret är ju inget någon direkt kan påverka så det är ju extremt onödigt att ens fundera på men det mesta annat kan man ju faktiskt påverka. Framförallt kan man påverka skallen! Så det gör jag (med meditation) men man måste ju också komma ihåg att vi är bara simpla människoknytt och att det därför inte är helt plättlätt att sluta oros-fundera.

Efter dagens besök hos “mirakel-Erik” (jo jag kallar honom så just för att han hittills alltid har gjort mirakelfix med mig) på Kiropraktorkompaniet så har jag stor förhoppning om att benen ska vara piggelin på lördag. Särskilt då det vänstra som varit lite ledet av och till. Min känsla att det var “låst” i bäcken var helt rätt och nu är det fixat. Löppasset skedde före så jag vet inte riktigt ännu hur det kommer kännas så hoppet lever om lätta ben och full rörlighet!

Passade på att besöka favvo-butiken också när jag nu ändå var inne i stan, och är numera ägare till ett nytt swimrunbälte så nu blir det plättlätt att haka på och av linan. (Jo, swimrun är en prylsport den med…)

Och om det nu blir så illa att vi inte får någon medalj på lördag så fick jag i alla fall en på posten i dag för att jag klarat The Grand Canyon Virtual challenge. 280 miles utmed Colorado river till Grand Canyon. Virtuellt alltså. Och uppdelat i etapper. Tro inget annat.

Bling är kul!

Kram från Ingmarie

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nio − 8 =