Att kunna välja udda tider när man ska besöka bassängen är verkligen lyx.
Under nästan hela timmen jag körde poolrun hade jag hela bassängen för mig själv. Ända tills jag gick upp och skulle ta foto på härligheten. Då pluppade det plötsligt i tre till och eftersom jag är ganska säker på att de inte ville vara med på bild så det blev bara ett sånt här fjantigt kort. 🙂
I Torvsjön är det dock aldrig risk för trängsel. Eller ens att man fotar någon som inte vill vara med för det finns oändligt med olika fotovinklar och vyer utan en enda (synlig) levande varelse. Men det var faktiskt några till, förutom jag, Micke och Salli, som simmade. De var dock fyrbenta och kallas hundar. 🙂
Vi tvåbenta fick ett kalasbra swimrunpass. Det var Mickes första men absolut inte sista. Det behövs faktiskt inte ens ett andra försök för han är redan fast. Vi hann inte ens bli klara innan han började prata om att investera i en särskild swimrundräkt, dolme och planera in nästa gång. Så kan det gå!
Salli är ett proffs! När vi andra dödliga precis hunnit doppa skorna i vattnet har hon redan simmat klart. Livet är inte alltid rättvist men har man tur som jag/vi och får träna med de bästa så lär man sig snabbt en vansinnigt massa nyttigheter!
Som hur man snabbast tar av och på simfenorna och smartast bär dem med sig. Och att man blir ruskigt snabb med dem!
På några sträckor använde jag och Salli även repet och jädrans vad jag fick veva på för att hinna med! Tokbra för mina slöa armar.
Att vi har vansinnigt kul behöver jag väl kanske inte berätta igen…? 🙂
Kram från Ingmarie.