Hurra!

Jag har svårt att förstå det men i dag fyller Elvira 16 år! Vad hände liksom? Tycker det var typ förrförra veckan som jag hämtade henne i den där övergivna sommarstugan med min gamla Amazon. Liten, busig, blyg, försiktig och så söt så jag dog sötdöden direkt. Alla syskonen utom en, Frasse, hade vidrigt nog dränkts.

Elvira är fortfarande busig, blyg, försiktig och söt så man dör sötdöden.

Enda skillnaden är väl att hon är lite större nu. 🙂 Och lite lugnare. Men vet du, hon har aldrig, aldrig vält ner eller förstört någonting trots att hon kan hoppa upp på de mest omöjliga ställen och gömma sig i de absolut minsta utrymmena man kan tänka sig. Helt utan att träna. Och hon älskar att fixa till mattor.

Och att sova.

Vi två har hittat på så otroligt mycket genom åren. Vi har rest en massa med både flyg, bil, buss och taxi. T.o.m cykel! Vi har flyttat jag vet inte hur många gånger och hon har alltid anpassat sig även om det ibland varit under viss protest.
Vi har busat och myst i soffan. Delat glädje och sorg. Babblat om allt från vilken matsort som är godast till hur man bäst lever sitt liv. Hon är dessutom universums bästa värmekamin och väckarklocka.
Jag vet att allt det här kan låta tramsigt för en del människoknytt men Elvira är en stor, stor personlighet och hennes plats i mitt hjärta är för evigt.
15 år är mycket för en kissemisse men hon bär dem så där graciöst och stolt som nog bara en katt kan.
Grattis älskade lilla vän. Vi ses i morgon!

Kram från Ingmarie.

Edit: Pinsamt nog räknade jag fel. Hon är 16 år!