Klockan hann bli över 10 innan jag var redo att svira om till swimrunstassen. (Städ-och tvättdag. Sånt behöver ju också göras du vet.)
– Hur länge blir du ute, undrade sambon.
-Runt två timmar, svarade jag.
-Då är du alltså hemma vid 13.30?
-Nej, nej absolut inte så länge.
Sen var jag iväg. Och klockan tickade på. Fyra sjöar senare, med 10 simningar och en massa kutande däremellan, var jag tillbaks igen. Då var klockan 13.35… D.v.s ganska exakt tre timmar efter jag stuckit ut. Jag tror Anders känner mig bättre än vad jag själv gör. Men är det kul så är det och det gäller ju verkligen att passa på när det är Ingmarie-väder!☀️
Liksom det gäller att passa på att ladda om och ladda nytt i alla batterier inför nästa vecka.
Och frågar du mig så måste det här absolut vara ett av de bästa sätten för det alla kategorier.
Kram från Ingmarie.
Alltså det där med tid. Fredrik kan säga sånär som på två minuter när han kommer hem. Jag kan missa med timmar… 🙂
Vad är det för fel på dem? 😉
Skoj! Ibland känner familjen en bättre än man gör själv. Låter härligt och glädjefyllt hela passet.
Hihi. Ja visst är det märkligt? Samma för dig kanske?