Livet snurrar på i en raslig fart för de flesta av oss. Det ska pusslas, trixas och fixas för att få ihop jobb, hemmaliv, vila och träning. Om man sen dessutom vill göra saker tillsammans med andra så krävs det verkligen att man tänker till. Träna tillsammans är ett perfekt sätt att få den delen tillgodosedd samtidigt som man är social. Jag har märkligt nog mest träningskompisar så på så vis är det väldans enkelt. ”Problemet” är att alla oftast inte vill/kan göra samma sak samtidigt. En del vill inte ens göra allt. Jag är inget undantag där heller även om jag älskar att träna. Kanske för att jag ännu inte har någon längtan efter, eller ens fattat grejen med, t.ex klättring, hinderbana och kampsport. Men framförallt tror jag det är för att jag helt enkelt inte har tid med hur mycket som helst. För hur det än är så vill man ju känna någon slags utveckling med det man gör så kör man ständigt nya aktiviteter kommer det inte hända så mycket med just den delen. Dock kommer Cv:t för ”har provat på” bli extremlångt. 😉
Jag har inte träffat Karin på 18 evigheter, kanske t.o.m fler, p.g.a just det där livspusslet. Våra liv är liksom helt osynkade. När hon kan så kan inte jag och vice versa. Men i dag fick vi äntligen till det. I alla fall en stund och en stund är bättre än noll stunder, eller hur? 🙂 Vi har en stor gemensam (tränings)nämnare, löpningen, men sen tar det tvärslut på just den biten. Det går dock att klura ihop ett halvgemensamt pass ändå. Jag och Lars ville köra swimrun medan Karin och Ingemar av någon anledning inte alls var sugna på det. Så istället för att alla körde var och en på sitt håll möttes vi upp och kutade 4-5 km. tillsammans innan vi delade på oss och fortsatte våra olika sportlekar.
Jag tror Karin och Ingemar fick en härlig tur på slingorna. Svårt att inte gilla dem även om de bitvis är en smula kuperat. Jag och Lars körde två varv på en redan markerad swimrunbana. Ja så bra är det vid Hellas! Två hyfsat långa simsträckor mellan mestadels ganska tuff trail. Lars är en grym simmare men trots att jag fortfarande är långt efter honom så märkte vi båda att jag inte var lika långt efter som när vi körde ihop innan sommaren. Om han nu inte slöade allt för mycket för att vara snäll mot mig vill säga…
Jag är ju inte så rask på trail heller så det tog sin lilla tid. Karin och Ingemar hade fått vänta på oss vid mötespunkten men de såg glada ut ändå. 🙂
Men jag är seg, och envis, så när de andra fortsatte hemåt fortsatte jag med mer swimrun. Totalt tre timmar blev det igen och det är jag både glad och tacksam över för helt enkelt var det inte. Gårdagen satt helt klart kvar i kroppen. Vore väl kanske rent konstigt annars. 🙂
Men sen är det ju så himla bra om du minns att jag går en mini-yogakurs. Två nya fantastiskt sköna timmar med bästa Jenny. Nu är jag som ny igen!
Kram från Ingmarie.
Träningsdejter är toppen tycker jag!
Bästa! Ännu mer bäst om man kan käka tillsammans efteråt. 🙂
Ah, där har vi pudelns kärna i konsten att kombinera träning med social samvaro. Träningsdejter! Och förklaringen till att mitt sociala liv blivit lidande. Jag har alldeles för få tränande vänner. Och envisa är de också. Jag har inte lyckats övertala dem att träning är härligt trots åratal av tjat. 🙂
What? Finns de? 😉 Du får väl lura med dem på något vis. De kan cykla när du kutar eller underhålla dig i pauserna när du gymar. Funkar inte det så får du muta!Glass, godis, cookies eller fotmassage brukar gå hem hos de flesta. 😉