Mycket pallar jag men när jag sovit dåligt av en eller annan anledning blir det både tvärslut och kortslut i maskineriet. Som om jag är bakis, jetlegad och har blivit stungen av en svärm tsetseflugor. Ja du fattar. Inte ens Pressbyråns största kaffe hjälper och då är det illa.
Varför jag sov dåligt i natt vet jag inte men för att göra det enkelt för mig skyller jag på månen som bara blir rundare och rundare där uppe i universum just nu. Jag har märkt att där är ett visst samband nämligen. Antingen sover jag som om jag vore medvetslös och inte ens en om man smällde ihop två grytlock vid örat skulle jag vakna. Eller så sover jag inte alls. I alla fall inte före kl. 04 men när klockan ringer sover jag förstås som allra bäst. Hur tänker kroppen där liksom?
Såna här dagar är det bara att gilla läget och tagga ner. Lugn löprunda i skogen med skön avslutningsstretch fick räcka. Och tappert kämpande av att orka med både SL och att hålla ögonen öppna under pliktens timmar.
Sen fick jag helt enkelt tänka och prioritera om. Så helt oplanerat, och ffa extremt ovanligt, hade jag kommit i pyjamasen och ätit kvällsmat innan barnprogrammen ens hunnit börja.
Och helt ärligt känns det både ruskigt skönt och nästan snuskigt lyxigt. ? Kommer troligtvis hinna somna innan mångubben vaknat och börjat störa mig.
Kram från Ingmarie.
ÅÅåh vad härligt det lät. Pyjamas och kvällsmat och en hel softarkväll! Själv panikstädar jag i svettiga träningskläder…
Haha! Jag hade inte orkat om jag så fick betalt?orkade inte ens swimrunträningen. Då är det kris på riktigt!?
Klokt beslut! När kroppen är så där slut är det bara pyamas som gäller. Att krypa till kojs och våga avstå planerad träning. Inte alla som klarar att fatta sådana beslut.
Kände mig faktiskt riktigt stolt över mig själv. Och duktig. 🙂